Foto: Elisabeth Ohlson
Fråga WWF
Ola Jennersten
Sött och salt – vad gäller?
Varför försvinner starar
och ekorrar?
?
SVAR Svaret är lite olika för
de arter du frågar efter. Staren
minskar sannolikt på grund av
förändringar i jordbruket, nedläggning i Norrland, färre naturbetesmarker med betande
djur som producerar mycket
insekter. Antalet har halverats
på de senaste 30 åren!
Antalet ejder har minskat
med ungefär hälften i Östersjöområdet och överlevnaden
hos ungar är väldigt låg. Flera
Stare
Sturnus vulgaris
olika hypoteser diskuteras och
sannolikt är det storskaliga
förändringar som påverkar
bytesdjuren, blåmusslorna,
så att fåglarna får i sig för lite
vitamin B.
När det gäller ekorren så är
SVAR Det finns ungefär 1,4
miljoner nötkreatur i Sverige
– kvigor som är äldre än ett
år och ännu inte fått kalv, tjurar, stutar (kastrerade tjurar)
Vid kaffebordet i dag på
jobbet talade vi om att
ålar och kräftor ibland
förflyttar sig på land.
Man hör ju även talas om sälkutar som man påträffar lång
från deras naturliga miljö i
havet – ibland flera kilometer
från deras hemvist.
Vår fråga är – vad är det som
gör att dessa djur förflyttar sig
på land?
Magnus i Bankeryd
och kalvar. Ungefär 350 000
av dem är mjölkkor av rasen
svensk holstein – de svartvita
kossorna som tidigare kallades
svensk låglandsras och svensk
röd och vit boskap (SRB) – och
är en av de absolut vanligaste
mjölkraserna. Svenska ursprungliga raser är rödkulla
och fjällko.
Av köttraserna är charolais vanligast följt av hereford,
simmental, highland cattle,
limousin, angus och blonde
d’Aquitaine.
Undrar Åsa i Norrtälje
Blåmussla
Mytilus edulis
SVAR Salthalten i Östersjön
ligger på 1 procent i söder och
cirka 0,2 procent längst upp i
norr jämfört med havens 3,5
procent. Brackvatten är saltare än sötvatten och mindre
salt än rent havsvatten, cirka
0,5–3 procent. Vissa djurarter
som normalt lever i saltvatten
eller sötvatten kan tränga in
i Östersjön men trivs inte om
salthalten avviker för mycket.
Blåmusslan är en saltvattenart, och den blir allt mindre ju
lägre salthalten blir. På motsvarande sätt kan vissa sötvattenarter tolerera brackvatten
med låg salthalt, till exempel,
gädda och abborre.
Foto: Ola Jennersten
Undrar Nina och Sofia
SVAR Ålar och kräftor är konstruerade så att de kan hålla
sina gälar som de andas med
fuktiga även när de är på land.
Ålen har mycket små gälöppningar och kraftigt slemmigt
skinn och kräftans skal skyddar gälarna. Det underlättar
naturligtvis om det regnar vid
förflyttning på land. Sälungar
föds på land (eller på isen) och
kan ibland bli förvirrade och så
att säga gå åt fel håll. Det händer regelbundet att man hittar
sälungar långt från vatten.
?
Foto: Erling Svensen / WWF-Canon
?
När vi är ute och åker
långresa med bilen brukar
vi tävla om vem som ser
flest kor av en speciell
färg och vi undrar vilken ras
som är den vanligaste i Sverige?
det som med andra gnagare att
antalet varierar starkt beroende
på tillgång till föda. När det
finns gott om mat, till exempel
ekollon, blir det gynnsamt för
ekorrarna och motsatsen när
fruktsättningen uteblir.
Ålar, kräftor och sälar
på landbacken?
Ål
Anguilla anguillla
Vilken ras är Sveriges
vanligaste kossa?
Foto: Ola Jennersten
Hälsar Knut i Kalmar
I Östersjön säger man
att det är brackvatten.
Om jag förstår det rätt
är det bara lite salt i det
vattnet men var går gränsen för
att det ska vara söt-, salt- eller
brackvatten? Är det också olika
salthalt i Östersjön beroende på
var man är och hur anpassar sig
exempelvis gäddor och abborrar
till brackvatten – de finns ju
även i insjöar där vattnet är sött.
Foto: Ola Jennersten
?
Under de senaste åren
har jag läst att stare och
ejder och även ekorrar
minskar i antal. Ekorrarna var vanliga när jag var
barn och i dag ser man dem
sällan. Kanske du Ola kan svarar
på varför de försvinner?
Sveriges nötkreatur blir allt färre. Svensk holstein är den vanligaste rasen.
Ola Jennersten är biolog och docent i zooekologi. E-posta frågor till Ola på [email protected] eller skriv till
WWF EKO, Världsnaturfonden WWF, Ulriksdals Slott, 170 81 Solna.
|
Webbversion wwf.se Världsnaturfonden WWF WWF EKO 2 2014 41
