Denna rapport är en sammanställning grundad på

advertisement
Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Österrike 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Österrike är en demokratisk rättsstat och situationen för de mänskliga rättigheterna är överlag god.
Det finns emellertid vissa områden där respekten för de mänskliga rättigheterna har visat brister, främst inom asyllagstiftningen och polisövervåld mot
invandrare. Asyllagstiftningen som trädde i kraft den 1 januari 2006 och som
ytterligare har ändrats under 2007 har inneburit försämringar ur de mänskliga
rättigheternas synpunkt på flera sätt, exempelvis genom att asylsökande ofta
utvisas direkt efter beslut om avslag (istället för att få vänta i Österrike tills
beslutet vinner laga kraft) och att ett strängare straff föreskrivs för de som
skyddar eller hjälper asylsökande. Problem med de långa väntetiderna i asylprocesserna kommer förhoppningsvis att förkortas under 2008 efter inrättandet av de nya så kallade asyldomstolarna.
Åtgärder för att komma tillrätta med rasism och främlingsfientlighet skulle
behöva intensifieras för att förbättra situationen för asylsökande och immigranter.
Österrike har placerat sig högt på listan över kränkande av yttrandefriheten i
Europadomstolen. Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna,
Thomas Hammarberg, har i sin rapport för Österrike år 2007 kritiserat det
faktum att man i Österrike kan väcka allmänt åtal mot förtal – något som regeringen verkar ha tagit till sig – och överväger nu att avskaffa sådana åtalsmöjligheter.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Österrike har ratificerat de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter:
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen
om enskild klagorätt och avskaffande av dödsstraffet
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt undertecknat det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Däremot
har varken det 12:e protokollet ratificerats eller den reviderade sociala
stadgan, Social Charter (med protokoll för ett system med gruppklagan),
vilket påtalats av Europarådets kommissionär Thomas Hammarberg i sin
rapport rörande Österrike för år 2007
Ett problem, enligt flera frivilligorganisationer, är att det dualistiska rättssystemet innebär att de internationella konventionerna inte alltid omsätts i nationell lagstiftning så fort och så korrekt som de borde. Frivilligorganisationer har
framfört att barnkonventionen och konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ännu inte införlivats i nationell lagstiftning på ett korrekt sätt.
Den europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna har status
som grundlag i Österrike och kan därför åberopas direkt inför exempelvis Författningsdomstolen (Bundesverfassungsgerichtshof), vilken är den högsta rättsliga instansen för bland annat ärenden som rör mänskliga rättigheter.
3
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt den österrikiska konstitutionen (Bundes-Verfassungsgesetz, B-VG) är vissa
rättigheter grundlagsskyddade. De i konstitutionen inkluderade rättigheterna
åtnjuter ett i vissa avseenden starkare skydd än rättigheter som är garanterade
enligt vanlig lag. För att parlamentet ska kunna ändra grundlagen krävs två
tredjedelars majoritet. Författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof) har bland
annat kompetens att övervaka att de grundlagsskyddade rättigheterna efterföljs.
Domstolen kan upphäva en lagbestämmelse om denna inte överensstämmer
med grundlagen.
Förbud mot tortyr eller annan omänsklig eller nedsättande behandling eller bestraffning är stadfäst i grundlagen.
Österrike granskades senast år 1999 av FN:s tortyrkommitté som då noterade
att det förekommer anklagelser om att polisen utövar övervåld och misshandel.
Sådana anklagelser förekommer fortfarande, främst i samband med gripanden
eller kontroll av personer – ofta med utländsk härkomst – samt vid demonstrationer. Enligt Amnesty International är polisens uppträdande – till vissa delar –
ett av de största problemen vad gäller situationen för mänskliga rättigheter i
Österrike. Även Europarådets kommitté för förebyggande av tortyr har noterat
att det förekommer fall av polisövervåld mot anhållna och häktade personer,
detta bekräftas även av Europarådets Kommissionär Hammarbergs rapport
från 2007.
Det mest uppmärksammade fallet på senare år ägde rum i juli 2003 då mauretaniern Cheibani Wague under oklara omständigheter dog i Wien i samband
med att polisen skulle gripa honom. Domstolsprocessen mot polis och ambulanspersonal inleddes under 2005 och utmynnade i fällande domar för en polis
och en läkare. En film av en uppmärksam åskådare möjliggjorde de fällande
domarna. Wagues änka har däremot inte fått skadestånd av polisen, utan har
fått väcka civilrättslig talan.
Under 2006 inträffade ett fall då en man från Gambia avvisades till följd av att
han dömts för narkotikabrott. Avvisningen avbröts då mannen förklarade att
han inte tänkte avvisas frivilligt. Polisen körde honom därefter till en lagerlokal
och misshandlade honom – vilket kunde bevisas eftersom en uteliggare råkade
finnas i lagerlokalen och kunde lämna klara vittesuppgifter vid rättegången. Tre
poliser dömdes till åtta månaders fängelse och den fjärde polisen fick sex månaders fängelse.
4
Det mest effektiva sättet att komma åt polisbrutalitet har tidigare varit att anmäla den aktuella situationen till en förvaltningsrättslig instans i varje förbundsland där rättshjälp utgått till den som lämnade in anmälan. De från 2006 nya reglerna om rättshjälp föreskriver att sådan hjälp i förvaltningsärenden inskränks.
Mål om polisövervåld har dessutom flyttats till ordinarie straffrättsliga domstolar vilket enligt flera frivilligorganisationer har inneburit svårigheter att komma
åt problemen med polisbrutalitet.
4. Dödsstraff
Förbudet mot dödsstraff är grundlagsfäst.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Förbud mot godtyckligt frihetsberövande och kvarhållande återfinns i grundlagen. Godtyckliga frihetsberövanden förekommer generellt inte i Österrike.
I brottmål kan en person inledningsvis häktas och kvarhållas upp till 48 timmar. En åklagare kan inom den tiden besluta om förlängd häktning, upp till
totalt två år, till dess att förundersökningen är avslutad. Förutsättningarna för
förlängd häktning är specificerade i lag. En ny bedömning, som tar upp om
häktningen alltjämt har laga grund, måste genomföras med jämna mellanrum.
Det kan nämnas att asylsökande inom ramen för det så kallade Dublinförfarandet placeras i häkte i väntan på avvisningsbeslut så kallad ”detention pending
deportation”, vilket är ett administrativt häktningsbeslut för att säkra verkställigheten i processen. Anledningen till placeringen i häkte uppges vara att avvisningsbeslut då kan verkställas omedelbart efter att det meddelats. Detta medför
att asylsökande ofta sitter i häkte, eller i fängelse då häktena ofta är överfyllda,
i 10 månader eller ännu längre till dess att beslut är fattat. Familjer splittras ofta
och vissa familjemedlemmar har ibland placerats på mindre orter ute i landet.
Friheten för en österrikisk medborgare att lämna och resa in i landet igen är en
grundlagsskyddad rättighet. Tvångsvis utvisning, eller att medborgare förhindras resa in, förekommer inte. Även friheten att resa inom landet utgör en
grundlagsskyddad rättighet.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
En självständig rättsskipande makt i Österrike garanteras enligt grundlagen.
Domare ska enligt grundlagen vara oberoende och självständiga. Rätten till
rättvis rättegång garanteras enligt grundlagen.
5
I juli 1999 inrättades ett råd för mänskliga rättigheter, ”Menschenrechtsbeirat”, i
enlighet med rekommendationer av Europarådets kommitté för förebyggande
av tortyr – men även som en följd av fallet Omofuma. Marcus Omofuma, en
29-årig nigeriansk asylsökande vars ansökan avslagits, skulle i maj 1999 återsändas med flyg till Nigeria från Wien via Sofia. Under flygningen Wien-Sofia, då
Omofuma beledsagades av tre polismän, tejpade dessa för hans mun och band
honom efter att visst handgemäng uppstått. Vid ankomsten till Sofia föreföll
Omofuma vara livlös och när en läkare anlänt för att vidta åtgärder konstaterade denne att Omofuma var död. Enligt domen från april år 2002 dömdes de
tre poliserna av en domstol i Wien för ”vårdslöst vållande till annans död under speciellt farliga omständigheter” (”fahrlässiger Tötung unter besonders gefährlichen Umständen”) till åtta månaders villkorligt fängelse.
Rådet är knutet till och finansierat av inrikesministeriet. Tidigare ingick bland
annat Amnesty International i Rådet, men sammansättningen har ändrats och
Amnesty International är inte längre medlem. Rådet ska framför allt övervaka
de myndigheter som är underställda inrikesministeriet, främst polisen. Detta
görs bland annat genom inspektioner på plats, men även genom utfärdande av
rekommendationer. Amnesty International framhåller att den främsta anledningen till att organisationen inte längre är medlem av Rådet är att Amnesty
anser att Rådet ska inta en självständig roll gentemot såväl inrikesministeriet
som oberoende organisationer. Även oppositionspartier har under de senaste
året framfört önskemål om att Rådet skulle frikopplas från inrikesministeriet
för att på så sätt kunna inta en oberoende ställning. Denna uppfattning delas av
Hammarberg i den ovannämnda rapporten om läget för de mänskliga rättigheterna i Österrike år 2007.
I de österrikiska federala ministerierna samt delstatsregeringarna tillsattes 1999
koordinatorer för mänskliga rättigheter. Till koordinatorernas uppgifter hör att
samordna och driva frågor rörande mänskliga rättigheter inom och mellan ministerierna, vilket även innefattar utbildning i mänskliga rättigheter. Den centrala utbildningsenheten för tjänstemän inom förvaltningen (Bundes-Verwaltungsakademie) anordnar regelbundet seminarier för koordinatorerna för att stärka
och vidareutveckla deras arbete samt främja nätverksbyggande.
7. Straffrihet
Det finns ingenting som tyder på att straffrihet generellt förekommer i Österrike. Något som möjligen kan tyda på straffrihet har dock förekommit under
hösten 2007. Media har flitigt rapporterat om en privat vänförening (där exempelvis restaurangägare och bordeller ingått) som arbetat för att förbättra
säkerheten bland annat genom att skänka utrustning till polisen. Möjligen
skulle kunna framhållas att en form av straffrihet föreligger då de österrikiska
6
myndigheterna förefaller ha underlåtit att undersöka huruvida polisen låtit sig
påverkas i sin verksamhet av privata finansieringskällor.
Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna. Thomas Hammarberg, rekommenderade i sin rapport från 2007 att det är av yttersta vikt att
polisen följer upp ärenden då polisbrutalitet har uppdagats.
Det kan också nämnas att Österrike många gånger kritiserats för sin bristande
vilja att ställa personer med nazistiskt förflutet inför rätta (se dock nedan under
8 om David Irving). Den nya justitieministern sedan 2007 har emellertid utlyst
en belöning på 50 000 Euro för att om möjligt ställa några av de sista kända
nazistförbrytarna inför rätta. Det kan förmodas att det främst handlar om
Adolf Eichmanns medhjälpare Alois Brunner och SS-läkaren Aribert Heim.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrandefriheten är en grundlagsskyddad rättighet i Österrike, som inkluderar
mediefrihet och förbud mot censur. Mediefriheten respekteras generellt av den
verkställande makten. Maktkoncentrationen inom media är dock tämligen hög.
Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna, Hammarberg, har i
sin rapport för 2007 pekat på att yttrandefriheten i Österrike är inskränkt genom det oproportionerligt höga straff för ärekränkning som dömts ut till journalister och frivilligorganisationer under senare år. Statistik från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg visar att Österrike placerar sig
på andra plats efter Turkiet ifråga om fällande domar i yttrandefrihetsärenden
vid domstolen.
Enligt österrikisk grundlag förbjuds nationalsocialistiska organisationer och
aktiviteter. Personer som försöker upprätta eller återupprätta nationalsocialistiska organisationer, stödja dem finansiellt eller sprida nazistisk propaganda
kan dömas till fängelse. I grova fall kan det bli upp till livstidsfängelse. Personer kan fällas för rasistiska, främlingsfientliga och antisemitiska uttalanden eller
beteenden som har koppling till nationalsocialistisk agitation eller nationalsocialistiska organisationer.
I november 2005 anhölls den brittiska historikern David Irving på grundval av
en häktningsorder från en domstol i Wien från 1989. Åklagaren åtalade Irving
för brott mot lagen som förbjuder nynazistiska aktiviteter eftersom Irving år
1989 bland annat förnekat existensen av Auschwitz. Irving dömdes sedermera
av domstolen till tre års fängelse vilket fastställdes av Österrikes högsta domstol vid överklagandet i slutet av år 2006. Vid denna tid hade Irving avtjänat
huvuddelen av fängelsestraffet och släpptes därför villkorligt fri och utvisades
till Storbritannien.
7
Yttrandefriheten är i detta avseende dock mycket långtgående – under valkampanjen under slutet av sommaren 2006 skyltade det högerpopulistiska partiet
FPÖ med budskapen ”Daham statt Islam”, fritt översatt ”hemland istället för
islam” och ”sichere Pensionen statt Asylmillionen”, fritt översatt ”säkra pensioner istället för asylmiljoner”, utan att dessa budskap ansågs otillåtna. Under
året ledde FPÖ återigen igen en hätsk kampanj mot Turkiet och dess eventuella EU-medlemskap, något som inte heller ådragit sig rättsverkningar.
För ett par år sedan fick däremot FPÖ-politikern Johann Gudenus avgå från
Bundesrat, motsvarande delstaternas representation i parlamentet, efter att ha
förnekat gaskamrarnas existens i tredje riket. Gudenus blev dömd för sitt uttalande och dömdes till ett års villkorligt fängelse. Straffskalan angav ett maxstraff
på 10 års fängelse för brottet ifråga.
Beträffande religionsfrihet, som är reglerad i grundlagen, kan nämnas att det
konservativa partiet ÖVP nekat medlemskap i partiet på grund av de ansökande personernas medlemskap i Scientologikyrkan. Detta ledde dock aldrig till
någon påföljd.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Österrike är en federal stat med nio delstater. Enligt grundlagen har medborgarna rätt att välja sina företrädare och sålunda utöva inflytande över hur landets
regering och delstatsregeringar sammansätts. Fria och rättvisa val genomförs
regelbundet.
Alla medborgare kan fritt delta i det politiska livet, ställa upp i allmänna val och
få tillträde på lika villkor till offentlig tjänst i sitt land. Pluralism råder i flerpartisystemet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
EU:s arbetsmarknadsstatistik angav i december 2007 att arbetslösheten i
Österrike uppgick till 4,3 procent. Österrike, som har varit med i ILO (International Labour Organization) sedan 1919, har ratificerat ILO:s åtta centrala
konventioner (core labour standards).
Knappt hälften av arbetstagarna är medlemmar i fackföreningar. Någon tendens till ökad organisationsgrad finns inte. Det är snarare tvärtom efter det att
den österrikiska landsorganisationen avslöjats ha stått som borgenär för den
fackföreningsägda banken BAWAG, som gjort stora spekulationsförluster.
Uppskattningsvis lyder 80 procent av arbetstagarna under kollektivavtal. Rätten
8
att strejka uttrycks inte i lag, men är allmänt accepterad. Lagen förbjuder vedergällningsaktioner mot strejkande. Målet med en minimilön (Mindestlohn) på
1 000 Euro brutto skrevs in i regeringsöverenskommelsen mellan SPÖ och
ÖVP när dessa bildade koalitionsregering i början av 2007. Genomförandet
överlämnades dock till arbetsmarknadens parter. Dessa enades den 2 juli 2007
om en minimilön på 1 000 Euro brutto via kollektivavtal. Minimilönen införs
nu från och med den 1 januari 2008 och kommer senast om ett år, den 1 januari 2009, att omfatta alla sektorer. 1 000 Euro brutto innebär 818 Euro netto
för en arbetare och 820 Euro netto för en tjänsteman.
Österrike har ratificerat konventionen om migrantarbetares rättigheter ”the
International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and
Members of Their Families ”(MWC).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Nästan 10 procent av BNP går till hälsovården i Österrike, vilket är över genomsnittet bland OECD-länderna (Organisation for Economic Co-operation
and Development). Österrike tillhör även de länder i världen som avdelar mest
pengar på hälsa per invånare. Antalet läkare i förhållande till befolkningen är
högt. Medellivslängden för såväl män som kvinnor hör till den högsta i världen.
Spädbarnsdödligheten ligger på mycket låg nivå. Alla delar av befolkningen har
tillgång till grundläggande hälsovård, dock förs en politisk debatt om förstaoch andraklassens sjukvård samt mediciner.
12. Rätten till utbildning
Barn har skolplikt från och med sex års ålder. Skolplikten omfattar nio års
studier. Enligt utbildningsdepartementet går 99,8 procent av barnen i grundskolan. Staten tillhandahåller fri gymnasieutbildning och understödjer tekniska
utbildningar, yrkesutbildningar samt universitetsstudier. Pojkar och flickor har
lika rätt till utbildning. De mänskliga rättigheterna studeras i grundskolan.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Österrike placerar sig på 15.e plats i UNDP:s Human Development Index.
Österrike har gynnats mycket av järnridåns fall och EU:s östutvidgning, som
inneburit en tillväxtstimulans på 0,5 -1 procent per år. De senaste åren har
därför strukturreformer av pensionssystem och sjukvården inletts. Enligt
Eurostat är Österrike tillsammans med Nederländerna EU:s fjärde rikaste land,
med en köpkraft på 23 procent över EU-genomsnittet.
9
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Den österrikiska lagstiftningen är utformad för att förhindra könsdiskriminering bland annat i anställningsförhållanden och vid tillerkännandet av sociala
förmåner. Generellt sett upprätthåller myndigheterna dessa bestämmelser. En
speciell jämställdhetskommission (Gleichbehandlungskommission) och en jämställdhetsombudsman (Gleichbehandlungsanwaltschaft) övervakar lagstiftning som föreskriver jämställdhet mellan män och kvinnor.
År 2006 var enligt den österrikiska statistikbyrån 63,5 procent av kvinnorna
mellan 15 och 64 år sysselsatta och 76,9 procent av männen. Kvinnor har i
större utsträckning än män tillfälliga anställningar, deltidsanställningar och är
överrepresenterade bland långtidsarbetslösa.
Kvinnor är underrepresenterade inom statsförvaltningen. Lagen föreskriver
därför att inom sektorer där mindre än 40 procent av de anställda är kvinnor,
ska kvinnor ha företräde framför män, förutsatt att kvalifikationerna är desamma. Det finns emellertid inte några sanktioner att tillämpa om lagen inte
följs. Kvinnor får arbeta inom försvaret och det uppställs inte några restriktioner angående vilka uppgifter de kan tilldelas.
Inom den privata sektorn kan kvinnor åberopa jämställdhetslagstiftning som
förhindrar diskriminering. Den statliga jämställdhetskommissionen kan tillerkänna kvinnor som könsdiskriminerats vid ett befordringstillfälle kompensation. Kommissionen kan även förordna om ersättning till kvinnor som förbigåtts vid tjänstetillsättning trots att de haft samma kvalifikationer som de
manliga sökande.
Våld mot kvinnor utgör alltjämt ett problem i det österrikiska samhället.
Visserligen tillämpar både polis och domstolar aktuell skyddslagstiftning, men
uppskattningsvis mindre än 10 procent av misshandlade kvinnor anmäler att de
utsatts för våld. Regeringen ger bidrag till inrättandet av kvinnohem och akut
telefonstöd för utsatta kvinnor. Lagstiftning finns som ger polisen möjligheter
att med omedelbar verkan förhindra våldsbenägna familjemedlemmar att återvända till hemmet. Det österrikiska skyddet för personer som är utsatta för
våld av familjemedlemmar är mycket långtgående.
Prostitution är lagligt i Österrike. Människohandel med prostitution som syfte
är däremot olagligt och bedöms utgöra ett problem. Österrike är både transitoch mottagarland för kvinnor från främst öst- och centraleuropeiska länder.
Straffsatsen för människohandel med prostitution som syfte är upp till 10 års
10
fängelse. Forskning bedrivs och hjälpinsatser för utsatta kvinnor tillhandahålls i
allt större omfattning. Enskilda organisationer har arbetat för att den rättsliga
definitionen av människohandel ska utsträckas till att även omfatta sådan människohandel som har tvångsarbete och tvångsäktenskap som syfte.
Teoretiskt sett har alla kvinnor tillgång till legal abort. Tillgängligheten begränsas emellertid av olika faktorer, bland annat inkomst. Regeringen subventionerar
endast aborter som genomförs av medicinska skäl. Alla offentliga sjukhus utför
inte abort. Privatkliniker tar så mycket betalt att en del kvinnor föredrar att åka
utomlands och göra abort. Tillgången begränsas även av den orsaken att många
läkare vägrar genomföra aborter av religiösa och/eller moraliska skäl.
Andelen kvinnliga universitetsstuderande beräknas vara över 50 procent. I
riksdagsvalet 2006 blev 57 kvinnor (31,3 procent) invalda i parlamentet, vilket
var en minskning jämfört med 2002 när 35,3 procent av ledamöterna som
valdes var kvinnor.
Pensionsåldern för kvinnor är 60 år och 65 år för män. Den faktiska pensionsåldern är mycket lägre, andelen sysselsatta vid 50-65 år är endast 32 procent.
Den pensionsreform som genomfördes 2004 har fått kritik för att missgynna
framför allt kvinnor. Föräldraledigheten, som är betald, ger föräldrarna möjlighet att dela tiden mellan sig och ger full ersättning under ett år eller lägre
nivåer under två eller tre år. Den offentliga barnomsorgen inskränker sig till
deltidsförskola från tre års ålder i många delstater. Beräkningar från det
europeiska centret för välfärdspolitik, Europäisches Zentrum für Wohlfahrtspolitik,
visar att uppemot 50 000 daghemsplatser saknas i hela landet. Barnbidraget
betalas ut till 19 års ålder, till avslutad utbildning eller högst 25 år.
15. Barnets rättigheter
Den österrikiska lagstiftningen skyddar generellt barnets rättigheter. Både vid
delstatsregeringarna och i det federala ministeriet för ungdoms- och familjefrågor finns ombudsmän för barn och ungdomar. Dessa har till huvuduppgift
att granska klagomål rörande kränkningar av barns rättigheter.
Det finns inga tecken som tyder på att barnmisshandel är vanligt. På senare tid
har däremot allt fler fall av barnmisshandel rapporterats, men den allmänna
uppfattningen är att nämnda utveckling kan vara en följd av ökad medvetenhet
om problemet.
11
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Diskriminering på grund av nationalitet, etnisk härkomst, kön och sexuell
läggning är förbjuden i lag. Det finns även ett antal bestämmelser med grundlagsstatus som förbjuder diskriminering.
Den österrikiska grundlagen innehåller bestämmelser om nationella minoriteter
som har haft sin hemvist i landet sedan länge. Nämnda bestämmelser rör inte
nyanlända grupper av immigranter, utan minoriteter som bott i landet sedan
mer än 100 år. I det österrikiska rättsspråket används dock numera begreppet
inhemsk folkgrupp istället för minoritet, då det senare anses ha en negativ
klang.
Definitionen av nationella folkgrupper återfinns i lagen om folkgrupper,
Volksgruppengesetz, från 1976. Enligt lagen definieras dessa som grupper av
österrikiska medborgare, bofasta i bestämda delar av landet och med annat
modersmål än tyska samt nationell egenart. Enligt lagen garanteras till exempel
förekomsten av tvåspråkiga ortsbeteckningar.
Lagen slår inte fast vilka grupper som bör erkännas som inhemska folkgrupper.
Enligt en förordning som antagits av den federala regeringen anses följande
grupper uppfylla ovannämnda kriterier: slovener, ungrare, tjecker, slovaker,
romer samt kroater i delstaten Burgenland.
Österrikes folkgrupper uppvaktade 1997 regeringen med en skrivelse, ’’För
mångfalden i vårt land’’, där man bland annat krävde ett allmänt ställningstagande i grundlagen till Österrikes minoritetspolitik. Detta resulterade i ett
tillägg i BV-G där Österrike, den federala staten, delstaterna samt kommunerna
bekänner sig till den språkliga och kulturella mångfalden i landet – vilken kommer till uttryck genom folkgrupperna. Enligt lagen ska man främja folkgruppernas fortlevnad, språk och kultur.
Vidare har Österrike ratificerat Europarådets ramkonvention till skydd för
nationella minoriteter. Konventionen förpliktar staterna att vidta åtgärder som
skyddar och främjar nationella minoriteter. Europarådets stadga för landsdelseller minoritetsspråk trädde för Österrikes del i kraft i oktober 2001.
I den rapport som lämnades av ’’de tre vise männen’’, en grupp som tittar på
EU:s framtid från år 2020, med anledning av de 14 EU-ländernas sanktioner
mot Österrike år 2000 tillhörde skyddet av etniska minoriteter de frågor rörande mänskliga rättigheter för vars hantering Österrike fick ett högt betyg. Man
bedömde att den österrikiska lagstiftningen skyddar de existerande nationella
minoriteterna i större utsträckning än i många andra länder. Samtidigt kan
12
konstateras att nya minoriteter, som saknar ovan nämnda hundraåriga bakgrund i Österrike, inte åtnjuter samma skydd.
År 2002 granskade FN:s kommitté för avskaffandet av rasdiskriminering
Österrikes senaste rapport och avgav ett antal rekommendationer. Bland annat
rekommenderades att utbildningsåtgärder för tjänstemän i den offentliga sektorn, vilka har kontakt med utlänningar, vidtas samt att personer från minoriteter i Österrike i högre grad rekryteras till de myndigheter vars verksamhet rör
rättsliga ingripanden. Europarådets kommissionär Thomas Hammarberg ger
precis samma rekommendationer till landet i sin rapport om Österrike år 2007.
En omdebatterad fråga under de senaste åren har rört förekomsten av tvåspråkiga skyltar i delstaten Kärnten. I en dom i december 2001 berörde Författningsdomstolen frågan om tvåspråkiga tyska/slovenska vägskyltar i Kärnten. Enligt domslutet upphävde domstolen vissa bestämmelser då dessa bedömdes stå i strid med grundlagen. Förutom grundlagen tillämpades i fråga om
de slovenska och kroatiska minoritetsrättigheterna i Österrike artikel 7 i Staatsvertrag, det dokument genom vilket Österrike år 1955 erhöll full suveränitet.
Upphävningen innebar att ett krav på en 25-procentig minoritet för uppsättande av tvåspråkiga skyltar avskaffades. Författningsdomstolen framhöll att det är
skäligt att tvåspråkiga skyltar ska komma ifråga för det fall det under en längre
tid har funnits en minoritet om 10 procent i ett område. Domslutet har föranlett en stundtals livlig debatt i media. Någon ny lag eller förordning har ännu
inte antagits som ersättning för den upphävda bestämmelsen om en gräns på
25 procent. En överenskommelse har förhandlats fram mellan parterna under
ledning av förra förbundskanslern Wolfgang Schüssel. Delstaten Kärnten har
ännu inte omsatt överenskommelsen i praktiken eftersom förbundslandets regeringschef Jörg Haider motsätter sig detta.
Grundlagen skyddar religionsfrihet. Religiösa sammanslutningar kan indelas i
tre kategorier: trossamfund, religiösa sammanslutningar och föreningar.
Beroende på vilken kategori en religiös sammanslutning faller in under erhåller
sammanslutningen vissa rättigheter. Trossamfunden kan, i viss utsträckning,
genomföra ’’halv-offentlig’’ verksamhet. Religiösa sammanslutningar tillerkänns inte lika långtgående rättigheter. Det finns för närvarande elva erkända
religiösa sammanslutningar.
Katolicismen är den största trosinriktningen i Österrike – 78 procent av befolkningen är katoliker. Därefter följer islam och protestantism med ungefär
5 procent vardera.
Enligt österrikisk lag är det straffbart att offentligt – med avsikten att äventyra
den allmänna ordningen – hetsa eller fientligt utmana en grupp som tillhör en
viss kyrka, stat, ras eller ett folk. Vidare är det straffbart att offentligt förolämpa
eller förtala ovannämnda grupper på ett sätt som kränker deras människovärde.
13
Dessa gärningar kan medföra straff på upp till två års fängelse. Om förtal eller
hets mot en folkgrupp har koppling till nationalsocialistisk propaganda faller
åtal under lagen om förbud mot nationalsocialistiska organisationer (se ovan
under Yttrandefrihet).
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
I en dom i juni 2002 upphävde författningsdomstolen art. 209 i den österrikiska strafflagen, som stadgade att en man som hade fyllt 19 år och hade en homosexuell relation med en person som inte ännu har fyllt 18 år kunde åtalas samt
dömas till fängelsestraff mellan sex månader och fem år. För heterosexuella
och lesbiska relationer var och är ”straffrihetsgränsen” däremot 14 år ’’i normalfallet’’. Den bestämmelse (artikel 207) som antogs av parlamentet under
sommaren 2002, som ersättning för artikel 209, gör ingen åtskillnad på kön
eller sexuell läggning – men föreskriver att vissa gärningar är brottsliga. Kriterierna för om handlingen är straffbar eller ej beror på omständigheterna i fallet
i fråga samt på två åldersgränser om 16 respektive 18 år. Den nya paragrafen
betraktas dock av vissa som något av en gummiparagraf då den bedöms kunna
ge utrymme för olika tolkningar och en snedvriden tillämpning med avseende
på könen. Europadomstolen har i ett antal fall uppmanat Österrike att utge ersättning till personer som varit föremål för rättslig förfarande enligt den tidigare artikel 209. I den österrikiska debatten har många ansett att alla som åtalats
eller dömts enligt nämnda bestämmelse borde få ersättning av den österrikiska
staten.
Homosexuella har inte rätt att ingå äktenskap och jämställs inte heller med
heterosexuella samboskap. Däremot diskuteras ändringar på området för att ge
även homosexuella möjlighet till formalisering av sitt förhållande och på så vis
stärka deras rättigheter gentemot varandra. Heterosexuellt samboskap innebär
däremot att en sambo till exempel har rätt att överta en hyresrätt om den andra
sambon avlider. Detta gäller inte för homosexuella sambos. För samboskap överlag finns emellertid ingen lagstadgad arvsrätt, ingen rätt till underhåll vid separering och ingen delning av förmögenheten. Parterna har istället rätt till det de
själva tillfört boet.
18. Flyktingars rättigheter
Den skärpta asyllagstiftningen som trädde i kraft 1 januari 2006 ackompanjerades av debatt i medierna. Lagen medförde enligt experter tydliga inskränkningar av asylrätten. Asylpolitiken har under år 2007 fortsatt att vara ett mycket
aktuellt ämne. I december fattade regeringen beslut om att införa så kallade
asyldomstolar enligt liknande principer som de svenska migrationsdomstolarna.
Därmed ville regeringen uppnå en snabbare handläggning av de asylsökandes
ansökningar. Beslutet kritiserades skarpt av oppositionen som menade att as-
14
ylsökande under det nya systemet inte kommer att ha möjlighet att överklaga
negativa beslut.
De senaste årens upprepade lagändringar, som har mycket komplicerade och
långtgående övergångsbestämmelser, har medfört att till och med asylexperterna har svårt att finna tillämplig lag i varje enskilt ärende. Reglerna från 2006
innebär i korthet att ”förvaringen” av flyktingar i väntan på asylbesked försämrats, att de asylsökande har sämre rättsskydd i avvaktan på överklagande efter
nekande beslut om asyl, att större polisbefogenheter gentemot de asylsökande i
form av undersökningsmöjligheter till person och bostad medges samt att ett
strängare straff för de som skyddar eller hjälper en asylsökande införs. Från
början omfattades även advokater av den sista bestämmelsen och skulle ha
kunnat dömas till fängelsestraff på upp till sex månader för hjälpande av asylsökande. Efter starka protester från advokatsamfundet ändrades dock bestämmelserna så att advokater numera är undantagna från förbudet.
En aktuell fråga som uppmärksammats mycket i media under 2007 har varit
rätten för asylsökande att få stanna i Österrike av humanitära skäl när de vistats
länge i landet trots frånvaro av giltiga asylskäl. Debatten har stormat kring avvisningen av familjen Zogaj till Kosovo i september, trots att familjen hade
vistats i Österrike sedan 2002 och varit väl integrerad i delstaten Oberösterreich. Den 15-åriga dottern ”gick under jorden” i samband med avvisningen
och hotade senare att begå självmord om familjen inte skulle få komma tillbaka
till Österrike. Inrikesministern (som har möjlighet att bevilja undantag) gav inte
efter för medietryck utan beslutet stod fast. Fallet ledde dock till ett regeringsbeslut om att utarbeta en lista med kriterier som ska möjliggöra för vissa asylsökande att få stanna i Österrike av humanitära skäl samt att snabbt se över andra problematiska fall.
I Österrike är ett ”integrationsavtal” (Integrationsvertrag) obligatoriskt för alla
invandrare. Enligt det förbinder sig invandraren att lära sig det tyska språket
samt att inhämta ”vissa kunskaper” om Österrike och Europa. Arbetskraftsinvandring, där invandrarna kan erhålla ett flerårigt tillstånd, är framför allt
koncentrerat till högkvalificerad arbetskraft (Schlüsselkräfte).
Regeringen antog under hösten 2006 en förordning för att underlätta migration
för arbetstagare inom vård och omsorg. Förordningen medgav undantag från
lagen som reglerar tillståndet för utlänningar att arbeta i Österrike. Övergångsreglerna i fråga om arbetskraftens fria rörlighet, som man från österrikisk sida
införde för arbetstagare från de nya EU-medlemsstaterna, upphävdes under
vissa förutsättningar – nämligen inom sektorn vård och omsorg av personer i
hemmet. I praktiken innebar det att en liten del av den annars illegala arbetskraften legaliserades genom förordningen.
15
Det kvotsystem som för närvarande tillämpas i Österrike för nyinvandring av
arbetskraft och familjeåterförening infördes i och med antagandet av 1993 års
utlänningslag. Kvotsystemet innebär att det antal invandrare som kan mottas i
Österrike fastställs av den federala regeringen varje år. Dessa kvoter fördelas
enligt en behovs- och lämplighetsbedömning mellan Österrikes nio delstater.
Medborgarlagstiftningen skärptes under 2006. Förändringarna innebar bland
annat att bosättningstiden som krävdes innan utländska medborgare bosatta i
Österrike kunde beviljas österrikiskt medborgarskap i vissa fall förlängdes,
samt att strängare krav infördes för språkkunskaper som en förutsättning för
att beviljas medborgarskap.
19. Funktionshindrades rättigheter
År 1977 sammanställde socialministeriet en handlingsplan för integration av
funktionshindrade personer vilken främst riktade in sig på rehabilitering, rådgivning och insatser för sysselsättning. År 1990 antogs en lag på federal nivå
om funktionshindrade. I juli 1997 inkluderades en bestämmelse i grundlagen
med innebörden att ingen får diskrimineras på grund av funktionshinder.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter kan verka helt
fritt i landet.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
EU-byrån för mänskliga rättigheter har sedan 2007 sitt säte i Wien.
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Fgf

5 Cards oauth2_google_07bf2a28-bcd3-42a3-9eef-1d63e3edcbe8

Create flashcards