Chimerismanalys

advertisement
1(2)
Klinisk immunologi/transfusionsmedicin
2016-12-19
Chimerismanalys
Patienter som genomgått en allogen hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT)
följs bl.a. med avseende på markörer för tidig upptäckt av avstötning och/eller återfall
i grundsjukdomen. På transplantationsimmunologiska laboratoriet finns tekniker för
chimerismanalys hos stamcellstransplanterade patienter.
Från blod eller benmärg från patienter separeras celler med avseende på fenotyp. I
ett första steg anrikas CD19+ (B-celler), CD3+ (T-celler) samt CD33+ (myeloida
celler) positiva celler från blod och benmärg. I benmärg anrikas även den potentiella
stamcellspopulationen som är CD34+. Vissa sjukdomar kräver dessutom att
anrikning av speciella cellpopulationer (CD5, CD16). Efter anrikning prepareras DNA
från de separata cellpopulationerna för vidare analys med PCR.
Anrikat DNA kan, beroende på andelen recipient (patient) i provet, analyseras med
två skilda tekniker, realtids-PCR eller amplifiering av mikrosatelliter
(Fragmentanalys). Realtids-PCR mäter skillnader mellan patientens och donatorns
DNA med avseende på "single-nucleotide polymorphisms" (SNP) eller
insertioner/deletioner. Känsligheten är mycket hög och patientandelar ner till 0,01 %
kan detekteras. Metoden är därför lämplig för upptäckt av tidigt återfall i
blodmaligniteter i både blod och benmärg. Däremot är metoden olämplig när andelen
mottagar-DNA i provet är > 20 %. Mikrosatelliter är repetitiva korta sekvenser (2-5
baspar långa sekvenser) av DNA där antalet sådana sekvenser kan skilja sig åt
mellan olika individer. Mikrosatellit-metoden har bättre precision vid kvantifiering men
har däremot begränsad känslighet på 1-5%.. Detta till trots kompletterar de båda
ovan nämnda metoderna varandra bra.
2(2)
Analys av BCR-ABL
BCR-ABL är en reciprok translokation som innebär att delar av kromosom 9 inklusive
genen för ABL ("Abelson") och kromosom 22 inklusive BCR ("breakpoint cluster
region") fuseras. Denna translokation innebär att den fuserade genen BCR-ABL nu
är lokaliserad på en förkortad kromosom 22 (Philadelphia-kromosomen). Nittiofem
procent av patienter med KML är positiva för Philadelphiakromosomen och det
kodade proteinet (tyrosinkinas) bidrar till sjukdomsprogressen. Även vissa patienter
med akut lymfatisk leukemi (ALL) kan vara BCR-ABL positiva (25-30 % för vuxna, 210 % hos barn). Enstaka patienter med akut myeloisk leukemi (AML) kan också vara
BCR-ABL positiva. Eftersom mängden hos patienten förekommande BCR-ABL är
direkt korrelerad till sjukdomsaktivitet är kvantitativ påvisning av denna translokation
av stor betydelse.
Eftersom brytpunkten hos BCR genen kan skilja sig mellan olika individer och celler,
resulterar detta i förekomsten av olika isoformer av BCR-ABL proteinet. Den
vanligaste isoformen är ett 210 kD protein (p210), som är den vanligaste formen hos
patienter med KML men även 190 kD (p190) formen förekommer hos vissa KML
patienter. p190 är dock vanligast förekommande hos ALL patienter. Förutom dessa
former finns det ytterligare ett antal BCR-ABL isoformer som generellt är mindre
vanliga och därför endast analyseras i speciella fall och då med en annan teknik. Vi
har möjlighet att analysera ett stort antal av dessa mindre vanliga isoformer av BCRABL.
På laboratoriet detekteras RNA uttryck av p210 och p190 med real-tids PCR, som
referensgen används i båda fallen GUS. Andelen BCR-ABL anges alltid som
förhållandet BCR-ABL/GUS. Även absolut antal detekterade kopior av BCR-ABL
anges i svaret. BCR-ABL kan inte detekteras hos friska individer eller patienter i
molekylär remission.
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Create flashcards