Teologiskt manifest om Skapelsens frälsning
13 utmaningar till kyrkorna och teologerna
Våra livsmönster påverkar förutsättningarna för Guds Skapelses, och särskilt
människans, överlevnad. Ökande global uppvärmning, ekonomiska och sociala
orättvisor samt ekologiskt ohållbara livsstilar hotar många människors liv och
framtid. Hotet gäller även många andra arter som tillsammans med människan har sin självklara plats på jorden. Om teologin inte har något att säga om
dessa förhållanden har de rätt som hävdar att kyrkan, och i vårt fall Svenska
kyrkan, är en irrelevant institution. Kyrkan kan bli en viktig rörelse för rättvisa,
fred och miljö, för ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbara livsmönster i
världen. Vi vill ställa oss i den tradition som utgår från evangeliet, profeternas
budskap och från bekännelsen till treenig Gud som hela universums skapare,
livgivare och räddare.
I anknytning till Teologifestivalen 2012 med temat ”för att världen skall leva”
vill vi därför framföra följande punkter för fortsatt reflexion och handling.
1. Gud är inneboende i Skapelsen och samtidigt större
Panenteism ser det gudomliga i det påtagliga och konkreta utan att jämställa skapelse och skapare. Gud är
närvarande i sin Skapelse. Vi behöver öva vår lyhördhet för Guds närvaro i allt levande så att den avförtrollning kan upphöra som inte respekterar livets gränser och allas behov.
2. Bibeln är en helhet som vittnar om en
ständigt pågående skapelse och uppenbarelse
Nya testamentet bär Gamla testamentets mångfacetterade skapelsesyn vidare in i kyrkan. Gud skapar nu och
vi inbjuds att ta del i den processen. Den kristna kyrkan uppfattar i den nicenska trosbekännelsen treenig
Gud som livgivare och det biologiska livets källa. Förståelsen av människan som härskare snarare än medskapare och tjänare har sitt ursprung i ensidiga bibeltolkningar och har bidragit till de problem som vi nu ser
framför oss.
3. Vaktslående och fördjupning kring det mest centrala i kristen tro
Gud Treenig verkar enligt klassisk teologi genom alla sina personer för att världen skall leva. Skapelsen är
vårt hem. Gud själv vill dess existens, liv och fullkomning. Vi tror att Skapelsens frälsning hör samman med
människans frälsning. Hennes frigörelse ur förtryckande mönster bidrar till allt livs upprättelse. I centrum
av vår tro delar vi djupa värden med människor av olika religion och livsåskådning: tro, hopp och kärlek,
tacksamhet, ödmjukhet, rättvisa, fred, enkelhet och förnöjsamhet i livsstilen. Vi sträcker oss tillsammans mot
en upprättad skapelse och en försonad värld i fred.
4. En ny existensförståelse och natursyn är nödvändig
Människan är en del av det ekologiska systemet där icke-mänskligt liv inte existerar enbart för hennes skull.
Människan är mer beroende av den övriga naturen än av vad den omgivande naturen är av henne. Människan är unik i sin medvetenhet och sin kallelse att lovsjunga Gud och tjäna livet. På tvärs mot denna kallelse
utövar mänskligheten ett omfattande våld mot andra arter. I vår relation till djuren behövs omvändelse till en
mer ödmjuk hållning, präglad av medkänsla.
5. Gudstjänsten är ett av de främsta uttrycken för kyrkans teologi
Vi behöver gemensamt söka vägar att fira den djupare och starkare i tacksamhet och förundran inför
Skaparen, Livets Gud som blev materia i Jesus Kristus. I en bön om dopet ber vi ”Uppenbara för oss ditt
dops hemlighet: ett enda vatten och en enda mänsklighet, ett enda vatten och en enda livsgemenskap.”
Formuleringen är hämtad från en nattvardsbön där vi ber ”Uppenbara för oss ditt bords hemlighet: ett enda
bröd och en enda mänsklighet”. Och kanske skulle vi idag vilja be ”ett enda bröd och en enda försonad
skapelse”.
6. Hoten mot Skapelsen kallar kyrkan att profetiskt avslöja
tillväxtsamhällets ohållbara myter – vår tids grundläggande avguderi
Vi kan inte fortsätta att uppfatta skapelsen som en outtömlig resurs – ett oändligt skafferi och en bottenlös soptunna. Ekonomin ska vara ett medel och inte ett mål i sig. Ekonomiska system och politiska beslut
måste respektera livets begränsningar och alla människors behov. Rika måste minska sina ekologiska
fotavtryck medan fattiga behöver få öka sina.
7. Kyrkan har ett socialt/profetiskt ansvar
Kyrkan i hela världen kallas att vara de fattigas röst i klimat- och miljökrisens tid och att gestalta hoppet
att förändring är möjlig. Ökade klyftor mellan människor och mellan olika delar av världen leder till väpnade konflikter. Visionen om rättfärdighet tvingar oss till profetisk kritik mot all sådan ojämlikhet.
8. Kyrkan har ett särskilt pastoralt ansvar
Kyrkorna i den rika delen av världen står inför en andlig krishantering av historiska mått - att förbereda
materiellt överkonsumerande människor för den kommande omställningen av samhället till hållbara livsmönster.
9. Tvärvetenskap är nödvändig
Ett intensifierat och utvidgat samarbete mellan teologi, humaniora, naturvetenskap, samhälls- och ekonomivetenskaperna för att söka lösa de svåra kriser världen står inför är möjligt och efterlängtat. Etik,
ekologi och ekonomi är alla lika viktiga delar av denna nödvändiga samklang.
10. Det omistliga hoppet
Människor som slutar att hoppas orkar inte förändra världen. Kallelsen att förkunna hopp i denna ödesdigra tid fordrar besinning, andlig mognad och närhet till trons djupaste källor. I vår kristna tro och tradition
är Jesu Kristi död och uppståndelse en outsinlig källa till hopp.
11. Nytolkning av klosterlöftena
Vad beträffar kristen realistisk livsstil i denna tid skulle kanske en förnyelse och omtolkning av traditionella
klosterlöften kunna hjälpa oss framåt
Lydnad och lyhördhet inför de livsviktiga gränserna för resursförbrukning på jorden.
Fattigdom i meningen en enkel materiell livsstil medan livet fylls av större värden.
Kyskhet genom att kyrkan bejakar familjeplanering.
Tiden mognar nu mot nya former av kristna kommuniteter och/eller rörelser av människor burna av öppna,
djärva och visa visioner kring frågorna om hållbara livsmönster. Till dessa hör ett självklart delat ledarskap
mellan kvinnor och män i en jämlik gemenskap. Inom ekoteologi är det ekofeministiska bidraget av stor betydelse.
12. Teologiutbildningen bör snarast kompletteras
Även teologer behöver obligatoriska kurser både i basal ekoteologi och i de nödvändiga sambanden mellan
ekonomi, ekologi och människosyn.
13. Status confessionis - bekännelsestatus
I vår kyrkas historia har vi skiljt på bekännelsefrågor, status confessionis, och frågor som vi kan ha olika åsikt
om, så kallade adiafora. Frågan om våra livsmönster, den totalt ohållbara utvecklingen, har nu kommit att röra
vid hjärtat av vår kristna tro. Vi uppfattar den som en högst allvarlig bekännelsefråga, något vi borde kunna bli
överens om tvärs genom alla grupperingar och hållningar.
Om manifestet :
Texten har utarbetats av Per Larsson, Elisabeth Gerle, Anna Karin Hammar, Mats Lagergren, Göran Lindström
och Annika Spalde. Teologifestivalens deltagare med flera har bidragit genom att lämna in synpunkter på det
skrivna som funnits publicerat på Teologifestivalens webb-plats.
