Manifest om Skapelsens frälsning:
12 utmaningar till kyrkorna och teologerna
Våra livsmönster och det som vi kallar klimathotet handlar om inget mindre än Guds
Skapelses, särskilt människans, överlevnad. Om teologin inte har något att säga om detta
har de rätt som hävdar att kyrkan förfallit till att bli en irrelevant institution. Kyrkan skulle
kunna bli en viktig rörelse för rättvisa och miljö, för ekonomiskt, socialt och ekologiskt
hållbara livsmönster i världen, inte genom flykt från evangeliet utan genom att vara trogen
mot sitt eget budskap. Vid Teologifestivalen 2012 ”För att världen skall leva” vill vi därför
framföra följande punkter för fortsatt reflexion
1. Gud är ett med skapelsen men också större.
Panenteism ser det gudomliga i det påtagliga konkreta utan att jämställa skapelse och
skapare som ett renodlat immanent perspektiv gör. Gud är närvarande i sin Skapelse. Vi
behöver öva vår lyhördhet för Guds närvaro i allt levande så att den avförtrollning kan
upphöra som inte respekterar livets gränser och allas behov.
2. Bibeln är en helhet som vittnar om en ständigt pågående skapelse och uppenbarelse.
NT bär skapelsesynen i GT vidare in i kyrkan. Skapelsen är en pågående process och vi
inbjuds att ta del i den.
3. Vaktslående och fördjupning kring det mest centrala i kristen tro
Gud Treenig verkar enligt klassisk teologi genom alla sina personer för att världen skall
leva. Skapelsen är vårt hem och det är Gud själv som vill dess existens. Skapelsens
frälsning handlar om människans frälsning och med hennes frigörelse ur förtryckande
mönster för hela Skapelsens återupprättelse.
Kärnvärdena består: tro, hopp och kärlek, tacksamhet, ödmjukhet, rättvisa, fred, enkelhet
och förnöjsamhet i livsstilen.
4. En ny existensförståelse och natursyn är nödvändig.
Människan är en del av naturens nödvändiga mångfald som inte längre får betraktas som
ett objekt för hennes själviskhet. Människan är mera beroende av den övriga naturen än
vad naturen är av människan. Människan är unik i sin medvetenhet och sin kallelse att
lovsjunga Gud och tjäna livet.
5. Gudstjänsten är ett av de främsta uttrycken för kyrkans teologi.
Vi behöver gemensamt söka vägar att fira den djupare och starkare i tacksamhet och
förundran inför Skaparen, Livets Gud som blev materia i Jesus Kristus.
6. Hoten mot Skapelsen kallar kyrkan att profetiskt avslöja tillväxtsamhällets
ohållbara myter – vår tids grundläggande avguderi.
Ekonomin ska vara ett medel och inte ett mål i sig. Ekonomin ska respektera livets
begränsningar och alla människors behov. Rika länder och ofta städer måste minska sitt
ekologiska fotavtryck medan fattiga länder och ofta landsbygd behöver få öka sitt
ekologiska fotavtryck.
7. Kyrkan har ett socialt/profetiskt ansvar
att vara de fattigas röst i klimat- och miljökrisens tid och att gestalta hoppet att förändring
är möjlig.
8. Kyrkan har ett unikt pastoralt ansvar
Att förbereda materiellt överkonsumerande människor för den kommande omställningen
av samhället – en andlig krishantering av historiska mått!
9. Ett intensifierat och utvidgat samarbete mellan teologi, humaniora, naturvetenskap,
samhälls- och ekonomivetenskaperna är möjligt och efterlängtat.
10. Kallelsen att förkunna Hopp i denna ödesdigra tid fordrar besinning, andlig mognad
och närhet till trons djupaste källor.
11. Vad beträffar livsstil skulle en förnyelse och omtolkning av traditionella
klosterlöften kunna hjälpa oss framåt:
Lydnad inför de livsviktiga gränserna för resursförbrukning på jorden.
Fattigdom, enklast möjliga livsstil medan livet fylls av större värden.
Kyskhet, genom frivilliga planeringsåtgärder snarare än ofrivilligt celibat i insikt om att
vi redan är för många för jordens bärkraft.
Tiden mognar nu mot nya former av kristna kommuniteter och/eller rörelser av människor
burna av öppna, djärva, visa visioner kring frågorna om jordens överlevnad och där
kvinnors andliga ledarskap som ofta förenar kropp, själ och ande är en självklarhet.
12. Teologiutbildningen bör snarast kompletteras.
Även teologer behöver obligatoriska kurser både i basal ekoteologi och i de nödvändiga
sambanden mellan ekonomi, ekologi och människosyn.
Ty frågan om våra livsmönster, den totalt ohållbara utvecklingen, det vi ibland kallar
klimatfrågan, har kommit att röra vid det mest centrala i kristen tro. Den bör nu bli en
bekännelsefråga, ej längre ett adiaforon, något vi i kyrkan kan ägna oss åt vid sidan om allt
annat eller en realitet vi kan vara osams om. En bekännelsefråga måste vi vara överens om
tvärs genom alla grupperingar och hållningar.
Om manifestet :
Texten har ursprungligen skrivits av Per Larsson och sedan bearbetats av Stefan Edman,
Elisabeth Gerle, Anna Karin Hammar, Mats Lagergren och Göran Lindström.
Teologifestivalens deltagare inbjuds att lämna synpunkter senast den 28 februari 2012. I mars
2012 kommer gruppen att förmedla en slutlig text. Använd epost
[email protected] eller Teologifestivalen, Box 1314, 751 43 Uppsala.
Texten är fri att brukas.
