1
Predikan, Skapelsens fest – Midsommardagen 22/6 2013, Mariakyrkan, Sigtuna
Skapelsens Fest, Midsommar, årets höjdpunkt, den egentliga svenska nationaldagen enligt många – den vill vi
fira också här i kyrkan med stor och äkta glädje. Har den glädjen inte djupare rötter hos oss än någon
annanstans? Den tar djupa tag i folksjälen. Med särskilt varm tacksamhet i hjärtat får jag då predika i den
kära Mariakyrkan igen. Jag har just blivit 75. Med hög ålder följer vishet, långt liv skänker insikt, säger Guds
ord idag. Jag vet inte om jag vågar hoppas, att det också gäller mig. Men ett är säkert: Alltmer mognar det
fram i mig som präst, kristen och medmänniska att Guds ord ger oss anledning att fira just Skapelsens fest
mycket kraftfullare, med mer förundran, mer jublande och självklarare i våra kyrkor. Och det finns ju många
äldre och visa i Sigtuna som gjort vår stad och kommunen till något av en pionjär kring miljö- och
klimatuppvaknandet! Den känslige Olov Hartman anade före de flesta vart vi var på väg. Men jag tänker med
stor tacksamhet på Naturskyddsföreningen som vi länge samarbetat med i Mariakyrkan den här dagen. Men
också på Exergiakademin uppe på Stiftelsen som fördjupat våra kunskaper och den livaktiga
Omställningsgruppen.
På Livets egen fest i kyrkoåret önskar vi att gudstjänsten skulle flöda av ljus och värme, nåd och
barmhärtighet och att predikans ord vore som friska, nyutslagna blommor, doftande av inre rikedom. Men de
måste också förmedla sanningens hoppfulla sälta, skapande, frigörande utmaningar och Guds heliga vredes
allvarliga krydda. Om behovet av ”helig vrede”med religiösa dimensioner i samband med klimathoten skrev
DN: s kulturchef, Björn Wiman, ledaren i kulturbilagan i söndags. Han hade just varit på Tällberg Forum.
Guds ord har en märkvärdig inre kraft och måste ständigt nytolkas! Dagens tre texter (2 årg.) tycks tala direkt
in i världens historiskt unika situation just nu. Där sägs i tur och ordning:
1. Återupprätta bibelns Skapelsetro i kyrkans liv och lära!
2. Vi kallas nu till en kristen omvändelse av sällan skådad omfattning!
3. Naturen själv befriar oss till verkligt hopp, när vi ser på den med Jesu ögon!
Först profeten Job i GT-texten: Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar. Markens kryp
och havets fiskarbör ni konsultera! Alla vet de att Skapelsen är Herrens verk. Det är helt avgörande för vår
framtid att vi, hela kyrkan och våra politiker nu på största allvar börjar lyssna till naturen själv,
naturvetenskapen och alla ekosystemens SOS-signaler. Sätt Skapelsen, själva biosfären i centrum för era
liv, inte banker och bilar! ropar den prövade Job till oss! Men ni inbillar er fortfarande att människan får ta all
plats och tränga ut sina medvarelser! En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten. Den för oss nu
mot katastrofen. För det finns en Gud av kärlek och ömhet med allt skapat som har satt ramarna för allas liv
på jorden. Han har alla varelsers liv i sin hand! Men hur har de det, de hotade isbjörnarna och den vitryggade
hackspetten, krypen i komposten och alla märkvärdigheter i de snart utfiskade haven? Enligt Guds ord och
samstämmig forskning är de avgörande för människans egen fortlevnad på jorden. Det är djupt oroande att för
varje år och månad återstår allt färre arter att fråga till råds! Noaberättelsen i bibelns urtid lär oss, att
människan själv inte har någon framtid om inte ekosystemen, representanter för alla Guds skapade varelser
samtidigt får segla med på Livets ark. Därmed tar vi inte bort människans särställning. Människans liv är
okränkbart, men djurens är det inte på samma sätt! Vi håller oss inte med slavar men med husdjur! Vi avlivar
inte våra gamla och senila. Men vi gör oss av med alltför ålderssvaga hundar. Jesus säger om himlens fåglar
och markens liljor: Är ni inte värda mycket mer än de”. Men människans särställning kan upprätthållas
2
samtidigt med att vi respekterar och vördar naturens arter och mångfald! Den biologiska mångfalden är
sannerligen en överlevnadsfråga för oss själva.
I den andra texten från aposteln Paulus predikstol på Aeropagklippan i Athen hör vi hans genomträngande
röst framföra budskapet om vår tid som en avgörande ödestid. Han vittnar där i sin långa moderna predikan
där om en Gud som än är okänd. Kan det handla om oss, och kyrka och samhälle idag? En lång tid har Gud
haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig. Det
gäller oss här idag, men det gäller alla och överallt, en nödvändig världsomspännande omvändelse av
gigantiska mått. För tiden är kort! Det handlar om omvändelse till den store Gud som hjälper och är relevant
också i klimathotets tid. Tyvärr är den guden är okänd än för de flesta, också i kyrkan. I slutet av sept. - efter
7 år - kommer nästa rapport från FN.s klimatpanel. Förra gången 2006 vaknade många, men inte alls
tillräckligt. Köpenhamn blev ett fiasko. Den här gången har man valt Stockholm som plats i världen för
offentliggörandet. Hoppet är att vårt lilla land med sitt ojämförligt vida inflytande i världen i förhållande till
storleken, skall våga gå före och ta nödvändiga steg för den omvändelse som krävs. Det ryktas att den
rapporten blir mycket bistrare.
Ärkebiskop Wejryd skall visitera Sigtuna församling i höst. Vi bör vara tacksamma att han, liksom de två
tidigare ärkebiskoparna, förstår klimatfrågans unika sprängkraft. För en dryg månad sen undertecknande
Wejryd mycket starka och levande ord i ett officiellt uttalande vid ett kyrkligt klimatmöte i Washington. Det
har än inte alls uppmärksammats tillräckligt. Han gjorde det tillsammans med ledarna för de stora lutherska
och episkopalkyrkorna i USA. De talar om den nödvändiga omvändelsen. De säger bl.a: ”Vi har samlats för
att hålla hoppet levande inför klimatförändringen. Den påverkar nästan alla livets aspekter….Vi åtar oss att
vara en röst som vittnar om Jesu Kristi budskap… och samtidigt med enad stämma berätta för världen att ett
engagerat klimatarbete nu är av yttersta vikt. Vi åtar oss att leda en omvändelse av sällan skådad
omfattning, en metanoia, en gemensam andlig rörelse bort från synd och förtvivlan mot en förnyelse och
ett helande av hela skapelsen.” De har fattat vad saken gäller och vågar uttrycka det! Vi tycker nästan att de
tar för stora ord i sin mun? Men de har insett att klimatkrisen nu blivit en djupt existentiell andlig trosfråga !
Just det sade också KV inför FN:s klimatmöte i Durban häromåret: The Climate Crisis is at its roots a spiritual
question. Klimatkrisen är till sina rötter en andlig fråga! Kyrkan har alltså ett särskilt ansvar. Vi kommer inte att
få se ett långsiktigt och bärkraftigt engagemang i kyrkan förrän klimatet blir en fråga om vår efterföljelse. Vi
kommer igen - och kanske fortare än vi tror! - att utifrån Jesu tydliga lära och liv, behöva praktisera våra kristna
kärnvärden på ett mycket radikalare sätt igen; Det handlar om äkta kärlek och uppoffring, tro och hopp, rättvisa,
ödmjukhet, tacksamhet och enkelhet och förnöjsamhet i livsföringen, inget annat! För passionen för världens
överlevnad kan och måste för oss i kyrkorna växa ur den kristna trons centrum, från bibelns tydliga lära! Det
handlar alltså om att till varje pris bevara vårt kristna hopp när det börjar kärva till sig ordentligt om några
decennier. Då kanske vi också har förberett oss så att vi kan bevara vår mänsklighet, vår empati och medkänsla,
vårt hjärta och vår tro, när många kommer att slåss om krympande resurser och vi riskerar att råka in en spiral av
våld och misstro. Endast så kommer vi att kunna se barnbarnen i ögonen och säga dem, att vi gjorde åtminstone
vad vi kunde.
För kyrkan och kristen tro bärs även i den här frågan av ett orubbligt och fast Hopp! Det är i det här fallet
ingen huvudkudde, inga ytligheter utan något mycket svårerövrat, kanske som efter ett sorgearbete. Den tredje
texten, dagens evangelium, det glada befriade budskapet, vill befria oss just till Hopp och Handling. För det
3
behövs mycket nytänkande. Bekymra er inte för mat och dryck eller för kläder att sätta på kroppen. Jesus ger här
våra liv de rätta proportionerna i blixtbelysning. Vad är egentligen allra viktigast för oss? I vårt ytterst rika
överflödsland? Är det fortfarande mest bara mat och dryck och kläder? Har vi inga djupare värden? Tänk på att
han sade de här orden till människor med en ojämförligt lägre levnadsstandard än vi! Vad skulle Jesus då säga
om han kom till ett av våra megastora köpcentra dagarna före Midsommar? Det sägs att om all klädförsäljning
plötsligt upphörde i vårt land, skulle vi i våra hem med litet stoppning och lagning ändå ha alldeles tillräckligt att
ta på oss i minst 20 år framöver! Ytans frestelse är den moderna tidens största. Den engelske ekonomen Tim
Jackson karakteriserar vår tid så här – kanske har ni hört det! ”Vi spenderar pengar vi inte har på saker vi inte
behöver för att göra intryck som inte består på människor vi egentligen inte bryr oss om! …..
Men Jesus, vår Frälsare, säger: Livet självt är viktigare, Skapelsens liv måste få komma först! Han anknyter till
tankarna från Jobs bok. Se på himlens fåglar – se på markens liljor. Lär av dem! Släpp alla onödiga bekymmer!
Gud själv såg ju till att människan i skapelsens början skulle ge namn och identitet åt allt skapat och därmed
känslan att vi hör samman med naturen på ett djupplan. Uppenbarligen upplever Jesus själv en intensiv lycka när
han betraktar midsommarens blomster! Klädsnobben kung Salomo har inget att komma med i jämförelse med
dem! För alla oss blomälskare är Jesus vår djupaste bundsförvant och vän även i detta! Uppmanar han oss inte
faktiskt högst konkret att också att bli ornitologer och botanister. Naturskyddsföreningen går ju på det sättet i
Jesu fotspår! För den som skaffar sig faktiska kunskaper om naturens alla under och märkvärdigheter kan gripas
av den största förundran och glädje. Och en märkvärdig frihet och förtröstan – Och Hopp! Som frigör oss i
miljökampen.
Midsommarängen när den är som skönast är en bild av själva Paradiset. Den doftar himmel och evighet! Om en
stund skall vi alltså gå ut på ängen och fira nattvard. För mässan är också en bekännelse till jorden. Vi välsignar,
äter och dricker där vad jorden ger. Frälsning kommer till oss genom bröd och vin som är bärare av Kristus.
Skapelsens gåvor blir frälsningens sakrament, hoppets glada tecken. I nattvarden, det nya förbundet, ekar också
Guds stora härliga löfte till alla miljö- och klimatkämpar från det allra första förbundet, det med Noa. Det löd:
Jorden skall aldrig igen översvämmas och förstöras – om ni håller er del av förbundet! Må livets Gud välsigna alla
livets vänner till ande, själ och kropp! Det är inte för sent att utföra storverk! I den goda kampen visar människan
sin storhet. Amen
Vi blir stilla i bön och begrundan en stund innan vi stämmer in i den Nicenska trosbekännelsen!
