Predikan i S:t Hans kyrka Påskdagen 1994
D
etta är den dag som HERREN har gjort” står
det i Påskens psaltarpsalm (Ps 118:24).
Första gången någon kunde säga så var första
dagen i Guds skapelse. När det blev afton den
dagen kunde skapelsen i sin aftonbön be: ”Detta är
den dag som HERREN har gjort”.
Guds skapelsevecka började med en söndag.
Jag vet att Sveriges riksdag har bestämt att en
annan dag än söndag ska vara veckans första dag,
men där har Sveriges riksdag fel. Söndag är den
första dagen, både i Guds skapelse och i veckan.
Jesus uppstod en söndag, tidigt på morgonen
efter sabbaten, som det står, och sabbaten, det är
lördagen. Det var mycket medvetet som Jesus
uppstod en söndag, ty Hans uppståndelse har i
hög grad med Guds skapelse att göra.
Vi kan se det så här: Från det Jesus blev till i
jungfru Marias moderliv var Jesus en verklig människa, en liten del i Guds stora skapelse, och liksom skapelsen i dess helhet skapad god, men
också sårbar, drabbad av ondska och alltigenom
dödlig. Denna Jesu mänskliga kropp lades blodig
och sårad i en vanlig grav på Långfredagens kväll.
Den steg på Påskdagens söndagsmorgon ur
denna grav – och var fortfarande en mänsklig,
gripbar kropp, men förvandlad, så att den inte
längre var blodig eller sårad eller död, inte ens
dödlig eller sårbar och inte bunden av ondskan,
inte ens av tid eller rum.
Man kan tänka sig att Jesu lärjungar den dagens kväll tackade Gud och sade ”Detta är den dag
som HERREN har gjort”.
Jesu uppståndelse förvandlade Guds goda men
fördärvade skapelse till en ny skapelse. Jesus
gjorde det som en ”förstling”, en prototyp. Påskdagen var den första dagen i skapelsens nya liv.
Det livet började en söndag, samma dag som
skapelsens gamla liv började.
Det nya livet är både kosmiskt och personligt.
Hela skapelsen ska en gång förnyas av det liv som
Jesus introducerade med sin uppståndelse. Samtidigt vill Gud förändra och förvandla varje människa i en process som börjar när vi döps, som pågår
hela livet och som slutligen fullkomnas i himlen.
Påskdagen och dopet hör alltså ihop ty uppståndelselivet blir vårt när vi döps. Man kan ju lyckönska Marika, som ska döpas om bara en liten
stund, till förståndiga föräldrar som låter döpa
henne just den dag när dopet är som allra mest
självklart. Vore Marika lite äldre och kunde prata
kan man tänka sig att också hon fram mot aftonen
denna dag skulle säga: ”Detta är den dag som
HERREN har gjort.”
För oss andra blir hennes dop en påminnelse
om att Jesu uppståndelseliv började hos oss när vi
döptes. Dopdagen är det himmelska livets födelsedag, den första dagen i kristenlivet.
Ni märker förstås parallellen och sambandet
mellan den första skapelsedagen, den första påskdagen, vår dopdag, varje veckas första dag söndagen och den nya skapelsens kommande dag.
Det sambandet är viktigt, spännande och utmanande. I det finns dessutom ett helt mönster för
en kristen människas livshållning.
Jag ska nu peka bara på en enda sak, nämligen
den betydelse som söndagen och söndagens
högmässa har just på grund av sambandet mellan
den första skapelsedagen, den första påskdagen,
vår dopdag och den nya skapelsen.
Det sambandet betyder för det första att söndagen och högmässan förnyar Guds skapelse. Vi
behöver söndagens högmässa för att förstå vår
identitet som skapade varelser och för att förverkliga de uppgifter Gud ger oss här i tiden, att ”bruka
och bevara” Hans skapelse. I söndagens högmässa möter Han oss som har skapat oss.
Söndagens högmässa betyder för det andra att
den nya skapelsen närvarandegörs. Varje högmässa är ett möte med Jesus, den Uppståndne
och levande. I nådemedlen, bönen, Ordet och sakramenten, lever Jesu uppståndelseliv. Det blir ett
med oss och världen när vi är med i det. Varje
högmässa är en påskdag, varje söndag bryter det
nya livet fram på nytt.
Söndagen och högmässan är för det tredje en
förnyelse av vårt dop. Det liv som vi fick när vi
döptes är ett liv med den Uppståndelse, det lever,
andas och får sin näring i söndagens högmässa.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
