Mot. 1982/83
120-123
Motion
1982/83:120
Ola Ullsten m. fl.
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83: 50)
Inledning
Den ekonomiska politiken bör syfta till att uppnå full sysselsättning, låg
inflationstakt. god tillväxt, rättvis inkomstfördelning och regional balans.
Dessa mål har ett inbördes samband. Full sysselsättning kan t. ex. långsik­
tigt endast upprätthållas vid en låg inflationstakt. På motsvarande sätt
utgör stabila priser. full sysselsättning och god tillväxt den viktigaste
förutsättningen när det gäller att åstadkomma en rättvis inkomstfördelning
och att förbättra villkoren för de sämst tälJda i samhället. Det förtjänar
också att understrykas att i en öppen ekonomi utgör balans i de utrikes
betalningarna på sikt en förutsättning för att nå målen för den ekonomiska
politiken.
Varje diskussion om den ekonomiska politikens inriktning och vilka
medel som behövs för att nå målen måste utgå från dels vårt nuvarande
ekonomiska läge och de lärdomar vi kan dra av utvecklingen under den
gångna tiden, dels prognoser om de framtida internationella betingelserna
för den svenska ekonomin.
Den svenska välfärden bygger i avgörande grad på att vi deltar i ett fritt
utbyte av varor och tjänster över gränserna. Den inhemska marknaden är
begränsad och det är endast genom internationell hande: som vi i tillräcklig
grad kan tillgodogöra oss stordrifts- och specialiseringsfördelar. Handels­
utbytet ger oss också tekniska och andra impulser som ökar produktivite­
ten och produktionsförmågan i den svenska ekonomin. Samtidigt som
detta är till stor fördel för oss är det uppenbart att det inte är fråga om
någon smärtfri eller problemlös process. Ett land där exporten svarar för
1/3 av bruttonationalprodukten och för närmare hälften av industriproduk­
tionen blir med nödvändighet också starkt beroende av utvecklingen i
omvärlden.
Under tiden från det andra världskrigets slut fram till i början av 1 970talet utvecklades världsekonomin på ett för oss mycket gynnsamt sätt. Vi
drog nytta av den fortgående liberaliseringen och den snabba tillväxten av
världshandeln - under perioden 1950 - 1 973 växte handeln med industri­
varor med ca 9 % per år. Vi drog nytta av att den internationella inflatio­
nen inte uppgick till mer än ca 3 % per år. av stabila växelkurser och av
stabila och låga energipriser.
Dessa gynnsamma betingelser upphörde i början av 1970-talet. Sedan
1973 kännetecknas den internationella utvecklingen av en inflation av
l
Riksdagen 1982183.3 sam/. Nr 120-123
Mot. 1 982/83: 120
2
storleksordningen lO % eller mer per år och av hög arbetslöshet. Tillväx­
ten i industriländerna har också varit svag. Som ett resultat härav har
världshandeln utvecklats långsammare; handeln med industrivaror växte
med ca 5 % per år under perioden 1973- 1 98 1 . Oljepriset som 1973 uppgick
till 2 . 46 dollar per fat låg 1981 på ca 34 dollar.
Ungefår samtidigt med den första oljechocken inträffade också andra
förändringar i världsekonomin, bl. a. i form av en i vissa branscher starkt
ökad konkurrens frän de nyligen industrialiserade länderna i Sydostasien.
De förändrade pris- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden
medförde att en stor del av den svenska industrins kapitalstock blev
föråldrad.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att de internationella betingel­
serna för den svenska ekonomin på ett dramatiskt sätt förändrats sedan
början av 1 970-talet. Oljekostnaden har ökat från drygt 3 miljarder kronor
motsvarande 9 % av exporten år 1972 till 34 miljarder kronor, mot varande
nära 2 4 % av exporten 1 98 1 .
Dessa ändrade förhållanden har drabbat alla länder i västvärlden. Vid en
internationell jämförelse finner man att Sverige har kunnat hålla uppe
sysselsättningen väsentligt bättre än nästan alla andra länder. 1973 var
arbetslösheten i Sverige 2,5 % och inom OECD-området totalt 3 . 3 %. 1981
var siffran åter för svensk del 2,5 % medan arbetslösheten i OECD-områ­
det totalt uppgick till 7,2 %.
l
andra avseenden har emellertid den svenska utvecklingen varit sämre
än det internationella genomsnittet. Mest slående är att industriproduk­
tionen utvecklats svagt och att vårt bytesbalansunderskott, mätt som andel
av BNP. ligger avsevärt över genomsnittet för OECD-Iänderna.
Den internationella utvecklingen
Läget under 1982 har kännetecknats av fortgående stagnation i världs­
konjunkturerna. Västeuropas ekonomier har i själva verket haft en stag­
nerande ekonomisk utveckling alltsedan den andra s. k. oljechocken 1979/
80.
Ett flertal faktorer har medverkat till detta utvecklingsförlopp, icke
minst den ekonomiska politik som förts och fortfarande förs i de domine­
rande västliga ekonomierna.
I
början av 1982 fanns vissa tecken som tydde på att en mer positiv
ekonomisk utveckling successivt skulle inträffa under loppet av 1982 och
ytterligare förstärkas under 1983. Efter vissa ansatser till en konjunkturför­
bättring i Västeuropa under den första delen av 1 982 kom emellertid dessa
tendenser att brytas under sommaren 1982 och de förbyttes i en närmast
vikande utveckling. Samtidigt stod det klart att den väntade återhämtning­
en i Förenta staterna skulle låta vänta på sig. Utvecklingen i USA hade
visat gynnsamma tecken i början av året, men dessa vände under somma­
ren snarast till sin motsats. Den ekonomiska politiken har inte heller i
3
Mot. 1982/83: 120
någon mera markant omfattning ändrat karaktär. även om vissa tendenser
till lättnader i kreditpolitiken har kunnat notera . Sålunda har vis a ränte­
sänkningar skett. framför allt för de korta räntorna. Ä ven i Västeuropa har
penningpolitiken inneburit diskontosänkningar i ett antal länder under
sommaren och hösten i år.
Den internationella valutautvecklingen har varit fortsatt orolig, med i
första hand en tarkare utveckling av den amerikanska dollarn än väntat.
Detta har verkat återhållande på världshandelns utveckling. och några
expansiva drag torde knappast vara att vänta under den närma te framti­
den. Värld handeln i reala termer visar också för 1982 nästan helt utebli­
ven tillväxt.
Under loppet av 1982 har också de olika OECD-Iänderna successivt
nedreviderat ina prognoser för BNP-tillväxten under 1982 och 1983. De
sju stora OECD-Iänderna räknar nu med en BNP-tillväxt mellan första och
andra halvåret 1982 motsvarande bara ca 1 /2 % i årstakt. vilket är en
nedrevidering med ca l 1/2 procentenhet jämfört med de bedömningar som
gjordes tidigare.
Totalt för OECD-området innebär prognoserna att bruttonationalpro­
dukten beräknas
tiga med l 3/4 % under 1983. Det är bara Japan och
Förenta staterna var prognoser ligger på 2 % eller mer.
De europeiska länderna inom OECD räknar med en tillväxttakt på ca
l
%. Detta är visserligen en större BNP-ckning än under innevarande år.
men den är avsevärt lägre än vad man allmänt hoppades bara för några
månader sedan.
Även inom Norden pekar tillgängliga prognoser på en mera begränsad
ökning av den ekonomiska aktiviteten än vad man tidigare trodde. Dan­
mark räknar nu med en smärre minskning i tillväxttakten till ca l %jämfört
med drygt l % för 1982. I Finland och Norge väntas något högre tillväxt­
takter under 1983 än under 1982, men även i dessa länder har prognoserna
reviderats ned successivt under året.
Konjunkturinstitutet räknar med en ökning av världshandeln på 3 % i
reala termer.
Regeringen räknar i in proposition med en ännu svagare utveckling eller
en världshandelsökning på bara l 1/2 %.
Det förefaller därför mycket troligt att återhämtningen i den internatio­
nella konjunkturen kommer att gå mycket långsamt. Någon påtaglig för­
bättring sker knappast förrän under andra hälften av 1983. Det är då i
första hand i Förenta staterna som en viss förbättring kan väntas om inte
uppmjukningen av den amerikanska penningpolitiken bromsas. I Västeu­
ropa kommer konjunkturförbättringen något senare och kan också väntas
bli svagare.
Framför allt Västtyskland. som är Europas mest betydelsefulla industri­
land, kommer sannolikt att utsättas för fortsatta tenden er till konjunktur­
avmattning.
tl
Riksdagen /982/83.3 sam/. Nr 120-123
Mot. 1982/83: 120
4
Om man studerar de viktigaste komponenterna i BNP i de västeuropeis­
ka länderna finner man knappast några starka inpulser till ökad tillväxt
någonstans . vare ig inom konsumtionen, investeringarna eller exporten.
Många länders prognoser för 1983 bygger visserligen på förväntningar om
starkt stigande export. Men det är ett faktum att alla länder inte amtidigt
kan vinna eller ens återvinna förlorade marknadsandelar.
Devalveringen av den venska kronan den 8 oktober innebär isolerat sett
otvivelaktigt att den svenska industrins relativa konkurrenskraft förbätt­
rats. Om denna skall kunna utnyttjas är emellertid utvecklingen av priser
och kostnader under de kommande åren av helt avgörande betydelse.
Folkpartiets ekonomiska strategi
Som framgått ovan är den internationella konjunkturen f. n. mycket
svag. Osäkerheten om utvecklingen under nästa år är betydande. Efter om
hälften av vår industriproduktion säljs utomlands är det uppenbart att vi
inte kan undgå att påverkas av dessa förhållanden. De problem vensk
ekonomi brottas med kan emellertid bara till viss del förklaras av den
svaga internationella konjunkturen.
Många svårigheter är av mer långsiktig eller strukturell natur. De elimi­
neras inte vid en konjunkturuppgång. Snarare riskerar de att leda till att vi
inte fullt ut kan utnyttja en sådan uppgång. Otillräcklig tillgång på arbets­
kraft. råvaror eller kapital kan snabbt bli besvärande flaskhal ar.
Den ekonomiska politik folkpartiet under senare år medverkat till har
syftat till att öka förutsättningarna för att Sverige bättre skall kunna haka
på en kommande internationell konjunkturuppgång än vad som var fallet
t. ex. 1979- 1980. Ett centralt mål har varit att lägga grunden för låga
löneavtal under de kommande åren. Vi skall återkomma till det.
Som ett led i hanteringen av svensk ekonomi har också viktiga struktu­
rella problem angripits. Ett exempel är lindringen av dubbelbeskattningen
på aktier. Den har vitaliserat aktiemarknaden. Många enskilda har lockats
att placera sitt sparande i aktier och nyemissionerna har under 1 98 1 - 1982
legat rekordhögt. Effektivare arbetsförmedling och mer yrkesinriktad ut­
bildning för arbetslösa i syfte att avhjälpa bristen på yrkeskunnig arbets­
kraft i konjunkturuppgång är ett annat exempel. Vidare har en ny anställ­
nings kyddslag genomförts som öppnat generella möjligheter till prov­
anställning och visstidsanställning vid arbetstoppar. Vi har också i princip
avvecklat pri regleringen. Den har i praktiken inte haft den eftersträvade
effekten att hålla tillbaka inflationen, snarare tvärtom. Dessutom har den
snedvridande effe kter på marknaderna.
Ett fjärde exempel på strukturella problem som angripits under senare år
är de höga marginalskatterna. Syftet med den skattereform som riksdagen
med bred majoritet beslutade om i våras är att väsentligt sänka marginal­
skatterna och därigenom öka utbytet av t. ex. löneökningar och extrain-
Mot. 1 982/83: 120
5
komster. Den politik den nya regeringen nu inlett hotar att urholka refor­
men. Vi skall återkomma även härtill i det följande.
Ett centralt problem i svensk ekonomi i dag är att den offentliga sektorn i
vissa avseenden tagit i anspråk för stor del av resurstillväxten. De ramar
som anges för den marknadsstyrda delen av ekonomin har blivit alltför
snäva. Genom regleringar, subventioner och otillräckliga incitament har
marknadsekonomins funktionsförmåga försämrats. Vidare har de offent­
liga utgifterna vuxit så snabbt att vi fått en finansieringskri i den offentliga
sektorn. Den tar sig bl. a. uttryck i ett mycket stort budgetunderskott. Man
kan också se klara tendenser till överbelastning av det politiska systemet.
Det ökar riskerna för in konsistenta och felaktiga beslut. På vis a områden.
t. ex. inom den statliga industripolitiken. är det mycket som talar för att de
politiska besluten systematiskt är mer kortsiktiga än vad som vore önsk­
värt. Det beror sannolikt på att andra beslutskriterier än långsiktig före­
tagsekonomisk lönsamhet i praktiken dominerar i dessa beslut. Det leder
till stora samhällsekonomiska kostnader.
Viiifärdssamhällets förutsäuningar
Vi slår vakt om välfärdssamhället. Men det har i alltför hög grad kommit
att identifiera med den offentliga sektorn eller de offentliga utgifterna. En
lika central del av välfärdspolitiken måste vara att hävda den enskildes
frihet och självbestämmande.
Välfärd kan heller aldrig innebära att få allt utan egna an trängningar.
Tvärtom måste det understrykas att välfärden är en frukt av arbete och
mänskliga ansträngningar. En tryggad välfärd kräver därför att detta upp­
muntras och att människor känner att det finns ett samband mellan deras
in at ser och effekterna därav.
När skatterna blir alltför höga kommer det att påverka männi kor
beteende och därmed den samhällsekonomiska utvecklingen negativt. Det
kan vara svårt att exakt kvantifiera detta samband. Skattetaket låter sig
inte så lätt fa tställas till någon bestämd procentsats. Människors beteende
påverkas långsamt och oftast med betydande eftersläpning.
Marginalskattehöjningarna under 1 970-talet är ett exempel på det.
Många förnekade i det längsta att höga marginalskatter över huvud taget
hade negativa effekter på ekonomin. Det dröjde ett årtionde innan insikter­
na om problemen var så utbredda att något kunde göras åt dem. Samma
varning måste nu utfårdas beträffande det totala skattetrycket.
Den ekonomiska politiken under de kommande åren måste enligt vår
mening utformas med utgångspunkt från att skattetrycket inte kan skärpas.
För att förhindra att budgetunderskottet fortsätter att öka är det nödvän­
digt att hålla tillbaka de offentliga utgiftsökningarna. Långsiktigt måste de
anpassas till den allmänna ekonomiska tillväxten. På kortare sikt bör de
snarast ligga lägre för att budgetunderskottet skall kunna minskas.
Mot. 1982/83: 120
6
Budgetunderskottet
Den socialdemokratiska regeringens strategi tycks vara att för t låta
budgetunderskottet stiga kraftigt i förhoppningen att de ökade offentliga
utgifterna skall generera en ekonomisk tillväxt som på sikt minskar under­
skottet. Vi tror inte att detta kommer att bli annat än en from förhoppning.
Den tillväxttakt som skulle krävas för att man utan nedskärningar i de
offentliga utgifterna skall få e ett minskande budgetunderskott överstiger i
själva verket den som uppnåddes under 1 960-talet. Det är osannolikt att
de sa kommer att återkomma under 1 980-talet. Regeringens strategi är
därför dömd att misslyckas.
Till det kommer att det ökade budgetunderskottet i sig kan komma att
hämma den tillväxt som eftersträvas. Växande budgetunderskott skapar
inflation, hög ränta och minskat utrymme för industrins investeringar. Mot
den bakgrunden är det ett nödvändigt inslag i en offen iv ekonomisk politik
att förhindra att budgetunderskottet ökar i reala termer.
På kon sikt krävs det fortsatta besparingar i de offentliga utgifterna.
Regeringen har genom att avvisa sådana bundit ris åt egen rygg. En
omprövning kommer med all säkerhet att tvinga sig fram inom en snar
framtid.
För att möj liggöra en nabbare tillväxt har socialdemokraterna motsatt
sig den strama politik mot kommunerna som fört under senare år. Rege­
ringen är tydligen beredd att låta den tillväxten i de kommunala utgifterna
bli dubbelt så hög som den mittenregeringen an äg möjlig. Vi tror inte att
det är möjligt att fullfölja denna politik.
Enligt vår bedömning måste den kommunala volymtillväxten begränsas
till hög t l % per år. Riksdagen beslutade våren 1982 om vissa provisoriska
åtgärder för år 1983. Dessa bör år 1 984 motsvaras av åtgärder som ger
liknande effekter. Samtidigt är det nödvändigt att komplettera dem för att
begränsa kommunernas inkomstökning för det året.
Vad beträffar de statliga utgifterna i övrigt bör besparingspolitiken följa
samma riktlinjer som hittills gällt och som godkänts av den tidigare riks­
dagsmajoriteten.
Det finns också skäl att nu ompröva finansieringen av den offentliga
sektorn i större skala. skatterestriktionen sätter en gräns för fonsatt ut­
byggnad av skattefinansierade verksamheter. Samtidigt bör man räkna
med att efterfrågan på sådana tjänster som i dag helt eller huvudsakligen
produceras inom den offentliga sektorn också i fonsättningen kommer att
öka. Denna efterfrågan måste emellenid i högre grad än hittills tillfredsstäl­
las genom avgiftsfinansiering.
De fördelningspolitiska mål som förknippas med offentlig tjänsteproduk­
tion kan i stor utsträckning nås genom direkta bidrag eller avdrag. Ett för
individen fattban samband mellan avgift och förmån är önskvärt.
Mot. 1982/83: 1 20
7
Socialt inriktad marknadsekonomi
Vi är övertygade om att en socialt inriktad marknadsekonomi är den
bästa långsiktiga garantin för fortsatt välfard. Den marknadsstyrda delen
av ekonomin har under senare år uppvisat ökade funktionsbri ter vilket är
allvarligt. Folkpartiet har emellertid i regeringsställning medverkat till
åtgärder som syftar till att vitalisera marknaderna genom att minska regle­
ringar och subventioner eller öka incitamenten. Risken är toratt vi nu åter
skall beträda vägen mot mer av administrativ styrning och planhushåll­
ning. En lång rad av de förslag socialdemokraterna tidigare framfört i
opposition pekar i denna riktning, och vissa steg har redan tagits som visar
att man i regeringsställning avser att fullfölja sina intentioner.
I
regeringens proposition anges att man överväger ett provisoriskt sy­
stem med särskilda avgifter på aktieutdelningar. Av propositionen och
kommentarerna i anslutningen till propositionen har framgått att dessa
skall tillföras AP-fonden och därefter användas till aktieköp. Till näringsli­
vet kan detta förslag säljas som ett litet och ofarligt steg som man tar för att
tillfredsställa LO. Till LO kan det säljas som det första steget. som visar att
vallöftet om löntagarfonder nu skall infrias.
Folkpartiets kritik mot löntagarfondstanken har kjutit in ig på flera
punkter. Det är naturligt eftersom argumenten för fonder varierat från tid
till annan. Just nu framhålls vinstdelningens betydelse för att hålla tillbaka
löneglidningen. De utredningar som tidigare gjorts. bl . a. inom den statliga
löntagarfondsutredningen, har emellertid inte kunnat belägga något sam­
band mellan vad som kallas övervinster och löneglidning. Detsamma torde
gälla sambandet mellan aktieutdelningar och löneglidning. Att på denna
grund genomföra den nu före !agna utdelning katten är således helt omo­
tiverat.
Det enda hållbara s kälet för löntagarfonder av det slag ocialdemokra­
terna och LO föreslagit är att ägandet skall överföras till politi ka eller
fackliga organ. Därför har kritiken framför allt skjutit in sig på denna
punkt. Vi mot ätter os en sådan kollektivisering av ägandet därför att vi
är övertygade om att kollektiva organ sämre förvaltar ägarfunktionen än de
ägare som i dag dominerar marknaden.
Däremot an er vi att ett breddat ägande i svenskt näring liv är angeläget.
Det bör åstadkommas genom att fler enskilda människor locka att placera
sitt sparande i aktier. Det s. k. skattefondsparandet har härvidlag blivit en
stor framgång. På ett par år har ca 300000 människor som inte tidigare
varit aktieägare blivit det. Vi anser att skattefondsparandet skall bibehållas
också efter 1983. Därför motsätter vi oss borttagandet av skattereduk­
tionen på aktieutdelningar och avser i stället att arbeta vidare för att
dubbelbe kaHningen elimineras helt.
Aktiesparfonderna har hittills huvudsakligen varit knutna till storban­
kerna. Det är angeläget att det i framtiden bildas fler aktiesparfonder med
t. ex. löntagarorganisationer som huvudmän. Den statliga lönsparkommit-
Mot. 1 982/83: 1 20
8
ten bör ges möjligheter att ge service i sådana fall för att undvika beroendet
av bankerna. Det är också angeläget att aktiesparfondernas information till
andelsägare förbättras.
Vitalisera marknaderna
I stället för att införa löntagarfonder och i övrigt utvidga regleringar.
priskontroller och subventioner bör man gå vidare i syfte att vitalisera
olika marknader. Några exempel skall här kortfattat redovisas.
För kapitalmarknadens utveckling är en begränsning av budgetunder­
skottets tillväxt av största betydelse. Vi har redan framhållit att budgetun­
derskottet tenderar att driva upp räntenivån. Både härigenom och genom
s. k. utträngningseffekter riskerar det att hålla tillbaka investeringarna.
Budgetunderskottet måste därför nedbringas. I takt med att det sker bör
också kreditmarknadsregleringen avvecklas. Kreditmarknadskommit/en
har nyligen lämnat förslag härom.
Vad gäller aktiemarknaden har vi redan nämnt viktiga punkter, främst
bibehållande av skattefondsparandet och avskaffande av dubbelbeskatt­
ningen.
Även beträffande arbetsmarknaden har några viktiga punkter nämnts,
t. ex. att utrymme bör kapas för förändringar av lönestrukturen, bl . a.
genom att ökad produktivitet i den konkurrensutsatta sektorn inte automa­
tiskt bör ge upphov till ökade lönekostnader på hela arbetsmarknaden.
Industripolitiken bör minskas i omfattning. De störningar som följer av
statliga subventioner och andra ingrepp är besvärande. Regeringens sig­
naler på detta område är välkomna. De antyder att man skulle vara beredd
att bryta med den industripolitik man förordat i opposition.
För regeringens politik spelar offentliga investeringar och off e ntligt initi­
erade investeringar en betydande roll. Vi har redan ifrågasatt deras effek­
ter på tillväxten och skall senare återkomma med konkreta ställningstagan­
den. Vi vill emellertid redan i detta sammanhang redovisa vissa allmänna
synpunkter.
Investeringar är inte under alla förhållanden av godo. Det är bara lön­
samma inve teringar, dvs. sådana som på sikt ger intäkter som täcker
investering kostnaderna . som bidrar till saneringen av svensk ekonomi.
Investeringar är som regel ett resultat av kapacitetsbrist och goda framtids­
utsikter. De måste bygga på insikter om marknader och marknadsutveck­
ling. Det begränsar statsmakternas möjligheter att kommendera eller locka
fram investeringar i ett läge när kapacitetsutnyttjandet i många företag är
förhållandevis lågt och framtidsutsikterna ovissa. Risken för felinveste­
ringar är då mycket stor. Det kan på sikt visa sig kostsamt för samhällseko­
nomin.
När man dessutom vidgar det konventionella investeringsbegreppet,
dvs. investeringar i byggnader och maskiner, till att också omfatta bl. a.
forskning och utveckling och marknadsföring, visar det sig att tillbaka-
Mot. 1982/83: 120
9
gången i de friska delarna av svensk industri är mindre dramatisk än man
från socialdemokratiskt håll vill göra gällande. Nedgången sedan mitten av
1970-talet beror huvudsakligen på minskade investeringar i tunga ba in­
dustrier. I nvesteringsnivån i dessa drevs i mitten av 1 970-talet tillfalligt
upp till alltför höga nivåer. Åtskilliga av dessa investeringar har inte heller
varit till gagn fÖr svensk ekonomi sedan de gjordes, tvärtom. Det är alltså
inte eftersträvansvärt att komma tillbaka till denna nivå om kvaliteten på
investeringarna blir densamma som då.
Man kan inte heller utesluta att den låga reala kapitalräntan under
efterkrigstiden tenderat att driva upp investeringsnivån alltför högt. Inves­
teringar har skett trots förhållandevis låg avkastning. Detta har ibland
tolkats så att vi numera måste göra mycket större investeringar för att nå
en viss ekonomisk tillväxt, men en nära till hands liggande alternativ
tolkning är just att det är kvaliteten på investeringarna som sjunkit. När
realräntan nu höjts är det alltså rimligt att förvänta sig mindre omfattande
investeringar. men samtidigt en högre kvalitet på dem som ändå kommer
till stånd. Är denna tolkning korrekt är det samhällsekonomiskt fel att
subventionera fram investeringar utöver den ··naturliga" nivån. U nder alla
förhållanden är en viss försiktighet motiverad . särskilt som tillbakagången.
om man ser till ett vidare investeringsbegrepp, är begränsad.
Stabiliseri ngspolitiken i Sverige efter devalveringen
Förändringarna i världsekonomin innebär att kraven på den svenska
ekonomin i form av omvandling, rörlighet och flexibilitet har ökat under
1 970-talet. Kraven på den ekonomiska politiken har därmed också blivit
förändrade.
Den ekonomiska utvecklingen tidigare under 1982 kännetecknades av
den dåliga internationella konjunkturutvecklingen men trots detta vissa
gynnsamma resultat av mittenregeringens ekonomiska politik.
Den ekonomiska politiken i Sverige lades därför om under 1980. Mitten­
regeringens strategi byggde på en kombination av återhållsamhet med
privat och offentlig konsumtion och stimulans av marknaderna samt inves­
teringarna. främ t inom industrin.
Devalveringen i september 198 1 skapade ett rimligt kostnad läge för
industrin. Ett viktigt mål var att skapa förutsättningar för en exportledd
uppgång när den internationella konjunkturuppgången kom i gång. Cen­
tralt var också att genom den ekonomiska politiken ge förutsättningar för
låga löneavtal. För att ge löntagarna chansen till bibehållna reallöner trots
låga avtal var politiken inriktad på att hålla nere inflationen och avstå från
skattehöjningar.
Positiva resultat kunde också avläsas. Inflationstakten sjönk kontinuer­
ligt och låg i augusti 1982 på 7,9%. Underskottet i bytesbalansen minskade
från ca 4% av BNP till en beräknad siffra på 2 . 3 % för 1982. Räntan kunde
Mot. 1 982/83: 1 20
lO
sänkas. Underskotten i statsbudgeten - mätt som andel av BNP - hade
också stabiliserats.
Ambitionen att undvika skattehöjningar gjorde det nödvändigt att be­
gränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. Därför vidtogs ett antal be­
sparingsåtgärder.
Ä ven marginalskattereformen var ett led i en politik för låg inflation och
låga nominella löneavtal. Denna politik hotas nu av regeringens olika
förslag. Folkpartiet pekade redan före valet på att det var omöjligt att
förena skattehöjningar, oförändrade reallöner och en förstärkt konkurrens­
kraft. Det har nu visat sig att socialdemokraterna har offrat reallönerna i
denna omöjliga kombination.
Stora arbetsmarknadspolitiska insatser gjordes av mittenregeringen,
framför allt genom ökningar inom arbetsmarknadsutbildningen. Syftet var
att motverka den höga arbetslösheten och att undvika att en kommande
internationell konjunkturförbättring skapar flaskhalsar när det gäller den
svenska industrins behov av utbildad arbetskraft.
Å andra sidan har arbetslösheten ökat, även om den fortfarande bara var
hälften eller en tredjedel av arbetslösheten i flertalet andra västländer. Det
är också uppenbart att underskotten i bytesbalans och statsbudget alltjämt
var mycket stora. Dessa underskott försvårade för oss att nå målen i den
ekonomiska politiken.
Underskottet i statsbudgeten verkar likvidiserande på ekonomin och
tenderar att driva upp ränteläget och underblåsa inflationsförväntningarna.
Underskotten gör det också svårare att föra en aktiv valutapolitik för att
ytterligare få ner inflationstakten.
Devalveringen av den svenska kronan den 8 oktober i år med 1 6 %
tillsammans med den bild a v världskonjunkturens utveckling under den
närmaste framtiden samt den långsiktiga strategi som tecknats i det föregå­
ende utgör bakgrunden till den analys av de stabiliseringspolitiska utsik­
terna och riskerna som ges nedan.
Den socialdemokratiska regeringen har nu helt och hållet lagt om den
ekonomiska politiken. Den stora devalveringen och de förslag som presen­
teras i proposition 1 982/83: 50 samt proposition 1 982/83 : 55 innebär att den
svenska ekonomin kommer att utsättas för stora förändringar med betydel­
sefulla konsekvenser för enskilda individer, företag och organisationer.
De internationella reaktionerna på den svenska devalveringen har inte
varit milda. Våra nordiska grannländer har talat om ··konkurrensdevalve­
..
ring . Finland vidtog ytterligare en devalvering av den finska marken med
6%, och EG har utnyttjat möjligheten att belägga den svenska pappersex­
porten med strafftulL
Den svenska regeringen hävdar dels att devalveringen blev nödvändig
därför att den internationella valutamarknaden reagerade med misstroende
mot den svenska valutan . del att den skulle vara ett offensivt inslag i den
ekonomiska politiken. Båda dessa förklaringar kan inte vara riktiga. Den
Mot. 1 982/83: 120
Il
som ligger närmast till hands är att marknaden misstrodde den ekonomiska
politik socialdemokraterna givit uttryck för. Valutautflödet blev därför
mycket tort under augusti/september och framför all! i början av oktober
efter det all valre uhatet blivit klart. Under den första veckan i oktober
uppgick valutautflödet till ca 2 1/2 miljarder kronor.
Devalveringen är nu ett faktum och den ställer vissa bestämda krav på
den komplellerande ekonomiska politiken. Den innebär en mycket kraftig
sänkning av hushållens reallöner genom den kraftigt höjda pri stegrings­
takten. Den innebär också en initial förbättring av den svenska industrins
konkurrenskraft och en stor förlust i form av försämrat bytesförhållande.
Den ekonomiska politik som måste föras som komplettering till en så
kraftig devalvering som den nyligen genomförda måste ha några huvud­
komponenter.
För det första måste den med all kraft inriktas på inflationsbekämpning.
Devalveringen medför i sig en stegring av importpri erna. Det är i själva
verket ett av syftena för att genom marknadseffekten av förändrade rela­
tivpriser vrida efterfrågan från importerade till sven ktillverkade varor och
tjänster. Det kan inom parentes noteras all en ådan reaktion hos företag
och hushåll bygger på en förutsättning att höjda importpriser tillåts slå
igenom samt att vis flexibilitet och ersättbarhet förekommer inom ekono­
min.
Den svenska ekonomins öppenhet och stora utrikeshandelsberoende
innebär därmed att en väsentlig del av den omedelbara förbättringen i
konkurrenskraften äts upp av den lika omedelbara prisstegringen. En
annan sida av samma resonemang är att många exportföretag är starkt
beroende av importerade insatsvaror och komponenter, varav ett flertal
knappast producera i Sverige. På kort sikt saknas då möjlighet all ersätta
import med inhemska produkter. Det är inte en ovanlig situation all så
mycket som mellan 40% och 5 0 % av exportvärdet utgörs av importerade
delar. Konkurrenskraftsförbällringen för dessa exportföretag blir därför
avsevärt lägre än många tror.
Helt avgörande för att devalveringen skall lyckas är därför att konkur­
renskraftsförbättringen blir bestående. vilket i sin tur förutsätter att den
svenska kostnadsutvecklingen kan hållas i nivå med den som förut es i
våra viktiga te konkurrentländer. Det bör nämnas. vilket inte görs i rege­
ringspropositionen, att Yästtyskland. USA och Japan räknar med en infla­
tion på under 5 % under de kommande åren.
Regeringen bedömer att den svenska inflationen under 1983 kan bli ca
Il %. Detta är lägre än vad övriga bedömningar stannar för. och sannolikt
en klar underskattning. Bl. a. bygger det på en förutsättning om nollavtal
på arbetsmarknaden.
Det är således helt avgörande att inflationen efter devalveringen faktiskt
blir den engångsinflation som regeringen talar om. l annat fall äts de
positiva effekterna på konkurrenskraften snabbt upp och kvar blir en
+2
Riksdagen 1982183.3 sam/. Nr 120-123
Mot. 1 982/83: 1 20
12
permanent högre pris- och kostnadsstegringstakt o m riskerar att leda fram
till en ny devalvering, ännu högre inflation, etc i e n ond cirkel.
En faktor av viss betydelse är hur företagens och hushållens förvänt­
ningar påverkas. Där tyder erfarenheten på att tal om en s . k. engångsinfla­
tion inte har stor trovärdighet. Förväntningarna påverkas i större utsträck­
ning av dels den aktuella prisstegringstakten. dels av vilka åtgärder om
vidtas.
De faktiska åtgärder som regeringen föreslår i propo itionerna 50 och 55
är emellertid inte av den art att de rimligen leder till en förväntad lägre
framtida inflationstakt.
Den ökning av de offentliga utgifterna som förslagen innebär bryter den
påbörjade utvecklingen mot kontroll av utgiftsexpansionen. Under 70-talet
växte de offentliga utgifterna i volym med ca 6% per år medan BNP steg
med ca 2% per år. Besparingsåtgärderna under 1980- 1982 innebar början
till en anpassning av utgiftsökningen till tillväxten i hela ekonomin. Sålun·
da ökade de offentliga utgifterna under 1 98 1 . Ökningstakten har därefter
nedbringats. För att åstadkomma denna anpassning var det nödvändigt att
begränsa automatiken i de olika utgiftskomponenterna expansion. l detta
syfte föreslog de icke- ocialistiska regeringarna ett antal besparingsåt­
gärder. om också beslutades av riksdagen. Det gäller bl. a. förslagen om
ändringar i beräkningen av basbeloppet. ändringar i sjukför äkringen och
arbet lö hetsförsäkringen samt statsbidragsreglerna till den kommunala
barnomsorgen .
Den socialdemokratiska regeringen föreslår nu i proposition 5 5 att des a
beslut rivs upp och att de tidigare gällande reglerna återinförs. Därtill
föreslås att ett antal nya bidragsformer införs på bo tadsmarknaden. och
som nämnts att kommunernas expansionstakt kan ökas från tidigare mål­
satta l% till 2% per år. Konsekvenserna av dessa förslag skulle bli att den
offentliga utgiftsexpansionen ökar på ett mycket oroande sätt. inte bara
omedelbart utan via automatiken även i framtiden.
Regeringens uppfattning är att en sådan utgiftsexpansion inte skulle ha
några skadliga verkningar på den svenska samhällsekonomin om de ökade
utgifterna linansieras genom höjda statsinkomster. dvs. skattehöjningar.
Folkpartiet delar inte denna uppfattning. De lång iktiga negativa åter­
verkningarna på den svenska ekonomin av ytterligare höjning av skatte­
trycket är betydande. Också i det kortare stabiliseringspolitiska perspekti­
vet är konsekvenserna av höjda skatter också negativa.
Den föreslagna höjningen av mervärdeskatten får en omedelbar effekt i
form av höjda priser. Denna prishöjning på ca l% i konsumentledet
kommer ovanpå den redan kraftigt höjda inflationstakt som devalveringen
innebär. När åtgärder borde föreslås som sänker inflationen, föreslår rege­
ringen istället en skattehöjning som höjer inflationen. Detta är preci
motsatsen till vad mittenregeringen gjorde efter devalveringen i september
1981 . då mervärdeskatten sänktes. bl. a. för att hålla nere prisstegringarna.
Mot. 1 982/83: 120
13
Den föreslagna höjningen av arbetsgivaravgiften på 1/2 <Jr verkar på
samma sätt höjande på företagens kostnader och inflation takter.
Ett ytterligare skäl varför momshöjningen är felaktig i nuvarande kon­
junkturläge har att göra med dess effekt på efterfrågan . Devalveringen i sig
innebär en reallönesänkning på 5 å 6% för hushållen. Höjningen av mom­
sen och arbet givaravgiften betyder en ytterligare nedpres ni ng av hu hål­
lens reallöner. och därmed den efterfrågan som härrör från deras arbet in­
komster. I detta avseende går åtgärderna således i diametralt fel riktning.
eftersom det samhällsekonomiskt riktiga vore att öka den del av den totala
efterfrågan som härstammar från arbetsinkomsterna.
Eftersom de föreslagna skattehöjningarna inte linansierar alla förslag om
nya offenliga utgifter blir resultatet en kraftig ökning av staten budgetun­
derskott. Mittenregeringens prognos på storleken av detta underskott var i
vårens kompletteringsproposition ca 76 miljarder kronor. vilket sannolikt
skulle blivit något större på grund av arbetsmarknadspolitiska å!gärder.
men ingalunda 90 miljarder kronor. Nu menar regeringen att underskottet
för innevarande budgetår i stället blir ca 90 miljarder kronor.
Uppgifter pekar på ett budgetunderskott för nästa budgetär på över 1 00
miljarder kronor. Detta ä r helt oacceptabelt för ett budgetår. som åtmins­
tone delvis torde infalla under en konjunkturuppgång. Ökningen har flera
allvarliga konsekvenser, både på kort och lång sikt.
Den tora likviditetsökning budgetunderskottet medför innebär ten­
denser till prisstegringar, vilket ju är precis motsatsen till den önskvärda
inflationsbekämpningen. Det är svårt att finansiera detta underskott utan
press uppåt på räntenivån.
De likviditetshöjande effekterna kan i och för sig begränsas genom en
ökad statlig upplåning hos allmänheten. dvs. utanför bankväsendet. men
detta är sannolikt mycket svårt vid starkt sjunkande reallöner. om inte
avkastningen på talspapperen höj s . En sådan press uppåt på främ t de
korta räntorna innebär inte bara press uppåt på priserna och dyrare inves­
teringskostnader för företagen utan också ökad lönsamhet för finansiella
placeringar i förhållande till s. k. produktiva investeringar i ökad in du triell
kapacitet. Alla dessa effekter verkar i motsatt riktning till vad som vore
samhällsekonomiskt önskvärt .
Räntebetalningarna på statsskulden är den po t som växer snabbast
bland de offentliga utgifterna och med total automatik. Räntorna är redan
nu den näst största utgiftsposten och kommer inom kort att vara den
största.
För varje är som underskottet i statens budget består ökar räntebetal­
ningarna och med ett snabbt växande underskott ökar ränteutgifterna än
snabbare. Detta innebär att det för varje år blir allt svårare att få kontroll
över den offentliga utgiftsexpansionen. Varje år som man undviker att ta
itu med denna automatiska ökning i utgifterna innebär därmed ytterligare
en spik i kistan.
Mot. 1 982/83:120
14
Regeringens fördelningspolitiska ambitioner synes mycket måttliga. så­
som de kommer till uttryck i propositionernas förslag. Man bortser helt
från inflationens kraftiga omfördelningseffekter på inkomster och förmö­
genheter. Dessa är i själva verket ä stora att kompenserande åtgärder via
skatter och transfereringar är nästan helt försumbara.
De flesta bedömningar av bytesbalansunderskottets storlek under 1 983
ligger strax över 20 miljarder kronor. Regeringen avviker från dessa be­
dömningar och beräknar underskottet till närmare 26 miljarder kronor.
Detta synes tilltaget i överkant. Syftet tycks vara att mot slutet av 1983
(senare) kunna visa att utvecklingen åtminstone i detta avseende varit
bättre än väntat.
Devalveringens omedelbara eff e kt är en försämring av bytesförhållan­
deL Konjunkturinstitutet räknar med att handelsbalansen försämras under
1 982 och 1983 med ca lO miljarder kronor på grund av höjda importpriser
och sänkta exportpriser.
För att uppväga detta krävs en mycket stor volymökning av exporten.
Den internationella utvecklingen för närvarande synes knappast ge några
sådana möjligheter. eftersom det är mycket svårt att öka försäljningsvoly­
merna i det korta perspektivet när världshandeln nästan inte expanderar
alls. All erfarenhet. både från Sverige och andra länder. tyder i stället på
att de positiva devalveringseffekterna kommer först på längre sikt. och då
naturligtvis endast om den förbättrade konkurrenskraften kvarstår. Beträf­
fande det sistnämnda är sannolikheten inte särskilt stor med den ekono­
miska politik som regeringens förslag ger uttryck för.
l fråga om investeringsstimulanserna finns ansatser till riktiga resone­
mang så till vida att de offentliga projekten otvivelaktigt innebär vissa
förbättringar i infrastrukturen som är av värde för näringslivet.
I fråga om de privata investeringarna är läget emellertid ett annat. På
flera ställen i propositionen sägs att devalveringen syftar till att öka kon­
kurrenskraften och lönsamheten inom näringslivet. Vinstnivån och lön­
samheten har också under lång tid varit sjunkande och ligger nu enligt
samstämmiga bedömningar på en alltför låg nivå och fortsätter att ha starkt
negativa konsekvenser för företagens investeringsvilja och investerings­
förmåga.
Samtidigt föreslår emellertid regeringen att de vinster som skapas genom
devalveringen på olika sätt skall neutraliseras och delvis dras in till andra.
offentliga organ. Sålunda föreslås att 20% av vinsterna skall spärras på ett
räntelöst konto i riksbanken och äterfås först när investeringar görs. Därtill
aviseras ett kommande förslag om ett embryo till s. k. vinstdelning. Detta
innebär att företagen skall betala 20 % av utdelningarna för 1 983 års verk­
samhet till någon kollektiv fond, sannolikt 4:e APfonden. Vi har tidigare
avvisat detta förslag som ett första steg mot införande av kollektiva lönta­
garfonder.
Regeringen anför även stabiliseringspolitiska käl till dessa vinstdrag-
Mot. 1 982/83: 120
15
ningar. De påstås medverka till en lägre löneglidning. Det finns emellertid
inga som helst studier eller andra erfarenheter som visar på något samband
mellan löneglidning och vinstnivå. Löntagarfondsutredningen gjorde gans­
ka ingående studier av en sådan hypotes. men ansåg sig kunna dra slutsat­
sen att något samband inte existerade. Inte heller andra �tudier har kunnat
påvisa något sådant samband. Det motiv som anförs är därför inte korrekt.
och några andra motiv till dylika vinstin-.!ragningar kan svårligen uppletas.
Åtgärderna måste därför avvisas, både på grundval av deras långsiktiga
konsekvenser för ekonomins funktionsförmåga och bristen på kortsiktiga
stabiliseringspolitiska positiva verkningar.
Kommentarer till regeringens förslag
· · Vallöftena ' '
Som v i i det föregående utförligt motiverat anser vi att den socialdemo­
kratiska regeringen slår in på en för samhällsekonomin skadlig väg genom
sina redan beslutade och nu föreslagna åtgärder. Vi anser att förhållandena
är sådana att en neddragning av de statliga transfereringsutgifternas ök­
ningstakt är alldeles nödvändig. De besparingar inom detta område som
riksdagen tidigare beslutat om och som regeringen nu vill riva upp bör ligga
fast. Vi avvisar därför de förslag i proposition 1 982/83: 55 om upphävande
av beslutet om karensdagar . m. m. som i proposition 1 982/83: 50 kallas "de
fyra vallöftena" .
Urholkning a v inkomstskattereformen
Den av riksdagen i juni beslutade inkomstskattereformen utgick bl. a.
från en gemensam uppfattning om att inflationen måste pressas ned. Där­
för byggde man för reformperioden in en fast inflationsuppräkning av
skatteskalan på en så låg nivå som genomsnittligt 5.5 %. Denna var avsedd
att uttrycka statsmakternas ambition och att tjäna som norm för övriga
aktörer i ekonomin. Men naturligtvis förpliktade den också statsmakterna
att verkligen söka komma ned till den " normerande" inflationsnivån.
Mittenpartiernas regeringspolitik var också inriktad på detta.
Den socialdemokratiska regeringen har nu genom devalveringen . skatte­
höjningar och hotet från ett snabbt växande budgetunderskott helt sopat
bort tanke på en inflationsnorm. För nästa år blir inflationen tvåsiffrig och
det torde inte vara lätt att hitta några ekonomiska aktörer som i sin
planering räknar med att 5 . 5-procentsnivån skall kunna nås heller för 1 984
eller 1985. l en första omgång medgav också socialdemokraterna i sin s. k .
krisplan att devalveringen rubbat skattereformens förutsättningar och in­
bjöd centern och folkpartiet till överläggningar om korrigeringar.
Därefter har socialdemokraterna emellertid kommit fram till att ingen
som helst justering skall göras i skatteskalans inflationsuppräkning. Istället
föreslår man två åtgärder som helt saknar samband med skattereformen. I
Mot. 1 982/83: 1 20
16
proposition 50 heter det: "Sedan riksdagen fattat sitt beslut har den svens­
ka kronan devalverats med 1 6 % , vilket påverkar såväl inflationstakt som
inkomstutveckling 1 983 på ett sådant sätt att anledning föreligger att jus­
tera reformen för 1983". Därefter föreslår man något helt annat, nämligen
dels en liten manipulation i några inkomstskikt av skatteskalan, dels en på
visst sätt utformad avdragsrätt för fackföreningsavgifter. Något försök att
förklara på vilket sätt en högre inflations- och inkomstökningstakt moti­
verar t. ex. avdrag för fackavgifter görs inte.
Vi beklagar att socialdemokraterna på detta sätt valt att frånträda den
samsyn som låg i skatteuppgörelsen och på så sätt urholkat skatterefor­
men. Enligt folkpartiets uppfattning finns det anledning att i detta läge
överväga en återgång till den automatiska indexuppräkningen . som tar
hänsyn till den utveckling som faktiskt förevarit. Det är viktigt att skatte­
skalan för 1 984 och 1985 ges ett förstärkt inflationsskydd.
För är 1 983 föreslär vi att riksdagen beslutar om en uppräkning av
basenheten frän 7 300 kr. till 7 500 kr., vilket också är det värde som den
automatiska regeln skulle ha givit. Denna åtgärd skulle då onödiggöra det
ingrepp i skatteskalan som socialdemokraterna föreslår. statsfinansiellt
innebär den en mindre belastning än den t vä åtgärder som finns i proposi­
tionen.
Vi har redan påpekat att förslaget om avdragsrätt för fackliga avgifter
saknar samband med skattereformen. Riksdagen har tidigare av regeringen
begärt en fyllig belysning av olika frågor i samband med de fackliga
avgifterna och kontliktersättningarna som underlag för ett ställningstagan­
de. Detta har den socialdemokratiska regeringen totalt åsidosatt. En väg
att komma till rätta med den bristande balans om finns i nuvarande regler
skulle vara att inskränka skatteförmånen för arbetsgivarsidan. Propositio­
nen innehåller inte heller minsta pär av analys av de praktiska problemen
med den föreslagna avdragsrätten eller av de smittorisker som måste
finnas när man nu bryter igenom ett eljest mycket starkt principiellt mot­
ständ mot att medge avdragsrätt för utgifter av typen medlemsavgifter.
Regeringens åtgärder innebär att inflationen ökar. Detta är ett allvarligt
hot mot sparaodet eftersom inflationen med dagens regler systematiskt
gynnar improduktiva placeringar. Men regeringen nöjer sig inte med detta.
Den anser också att villkoren för enskilt aktiesparande bör försämras.
Förslagen innebär att man i huvudsak ätergår till den fulla dubbelbeskatt­
ningen som haft en förödande inverkan tidigare. Vi anser att det uppsving
för aktiemarknaden och i nyemissionernas omfattning som ägt rum under
de senaste åren är ett av de viktigaste tecknen på att det går att vrida den
samhällsekonomiska utvecklingen rätt på längre sikt. En vital aktiemark­
nad med kapacitet att ta emot stora regelbundna nyemissioner är nödvän­
dig för att ge grunden för en långsiktigt positiv investeringsutveckling i de
svenska företagen.
Socialdemokraterna pekar nu på att deras åtgärder och förslag hittills
Mot. 1 982/83: 120
17
inte fått någon synlig negativ effekt på aktiemarknaden. Den kortsiktiga
reaktionen de första veckorna eller månaderna är emellertid inte det vikti­
ga, utan frågan om förtroendet på sikt för aktier som sparform. Lika väl
som det tog en viss tid innan stimulansåtgärderna gav resultat tar det
naturligtvi en viss tid innan negativa åtgärder gör det.
Vi avvisar försämringen i 1•i/lkoren för det s. k. skattesparandet och
avskarfandet av den begränsade skattereduktionenför utdelning från börs­
företag.
Höjningen av kapitalskatterna, i första hand förmögenhetsskatten, är
också en åtgärd som i praktiken har udden riktad mot sparande i produk­
tiva former. Hårdast träffas banksparande och börsaktier. som värderas
fullt ut till marknadspriser, medan den motsatta ytterligheten represen­
teras av diamanter, metaller. konst osv. som över huvud taget inte förmö­
genhets be kattas. Fastighetsplaceringar i spekulationssyfte torde ofta ske
med belåning som gör att någon skattepliktig förmögenhet inte föreligger.
En annan situation där såväl förmögenhets- som arvs- och gåvoskatten kan
bli en mycket allvarlig belastning är den som föreligger för expansiva
familjeföretag. Visserligen finns där förmånliga värderingsregler, men för
framgångsrika företag kan den skattepliktiga förmögenheten ändå bli stor.
Vi vill erinra om att en ärskild utredning (företagsskattekommitten) har i
uppdrag att öka lösningar på de svårigheter som redan nu. utan ytterligare
skärpning av kapitalskatterna, föreligger.
Mot den angivna bakgrunden avvisar vi förslagen om skärpning av
förmögenhets- och arvs- och gåvoskatterna. Vi vill särskilt peka på det
självmotsägande i att å ena sidan säga sig önska en stark utveckling av
industrisektorn vilket måste bygga på en expansion av många små och
medelstora företag, och å andra sidan skapa sådana skattevillkor att denna
expansion skulle knäcka företagens ägare. Det är inte fördelningspolitik,
det är den samhällsekonomiska motsvarigheten till ett självmål.
Nya skatter och avgifter
Som ett led i offe nsiven för att få fart på Sverige före lår socialdemokra­
terna tre nya katter. Inget av förslagen har remissbehandlats i vanlig
ordning och endast ett har granskats av lagrådet .
Hyreshusavgift
Folkpartiet anser det vara av yttersta vikt att begränsa ökning takten i
bostadssubventionerna för att klara målet att nå balans i samhällsekono­
min. Vi vill samtidigt minska de generella subventionerna till förmån för de
selektiva, typ bostadsbidrag. Dessa tankegångar präglade proposition
1981/82: 124 om ändrade regler för räntebidrag och bostadsbidrag m. m .
samt o m införande a v en hyreshusavgift. D e minskade räntebidragen skul­
le till följd av hyreslagens bruksvärderegler leda till en allmän höjning av
hyresnivån. Därmed skulle även hyran höjas i de fastigheter som inte
Mot. 1982/83: 120
18
omfattades av räntebidragssystemet trots att fastighetsägarna inte haft
motsvarande kostnadsökningar. För att motverka denna orättvisa föreslog
vi en hyreshusavgift för de hyreshus som inte omfattades av räntebidrags­
systemet. Regeringen för nu fram ett annat förslag till hyreshusavgift. Det
skiljer sig på avgörande punkter från det av oss föreslagna hyreshusavgifts­
förslaget.
Folkpartiet anser det viktigt att den ansvarsfulla ekonomiska politik om
vi fört i regeringsställning fullföljs. l och för sig är situationen nu förändrad
i så måtto att socialdemokraterna vill sätta in hyreshusavgiften inte som ett
led i ett besparingsprogram, som den tidigare regeringen avsett, utan som
en finansiering av nya bostadssubventioner. Vi avvisar nu den förändring
av den tidsmässiga avgränsningen av hyreshusavgiften som regeringen
föreslår och som innebär att tillämpningsområdet utvidgas till sädana hu
som har värdeär fr. o. m. 1958 till 1974. Vi mot ätter oss alltså den av
bostadsmini tern förordade hyreshusavgiften och yrkar bifall till den typ
av hyreshusavgift som föreslogs i ovan nämnda proposition med undantag
för obebyggd tomtmark och saneringsfastigheter.
Vi finner det beklagligt att regeringen vill smyga igenom sitt förslag utan
ordentlig utredning och remissbehandling. Lagrådet har på denna punkt
anfört berättigad kritik.
Folkpartiet har tidigare . i samband med folkomrö tningen om kärnkraf­
ten. givit uttryck för uppfattningen att de snabba prishöjningarna på energi
ger upphov till en form av innationistiska övervinster på äldre vatten­
kraftsanläggningar. Genom energiskattekommittens arbete har det emel­
lertid visats att det är mycket svårt att klarlägga hur dessa övervinster skall
kunna isoleras och göras föremål för särskild beskattning. Det förslag om
en särskild skatt på vattenkraftproducerad el som regeringen nu lagt fram
tillgodoser definitivt inte de krav som måste ställas. Den föreslagna skatten
ansluter över huvud taget inte till något vinstmått utan är en ren stycke­
skatt på försäljningen. En sådan kan vi inte acceptera.
l
nuvarande samhällsekonomiska läge måste man enligt vår mening
också beakta att en särskild skatt som berövar de vattenkraftägande före­
tagen ekonomiska resurser skulle slå hårt främst i de delar av landet som
redan detta förutan har svårast att säkra en positiv utveckling. Ur regional­
poliii k ynvinkel slår skatten med andra ord olämpligt. Det är ytterligare
ett skäl till att vi nu avvisar det framlagda förslaget.
Speciellt hårt kommer den aviserade skatten att slå mot mindre vatten­
kraftverk. Där kommer den också att direkt motverka de stödåtgärder som
Oljeersättningsfonden har för att öka elproduktionen i vattenkraftverk med
en effekt av l 500 kW eller mindre. För dessa mindre kraftverk blir skatten
inte bara administrativt betungande utan den tår också negativa konse­
kvenser för den industri som tillverkar mindre turbiner . elutrustningar etc.
Folkpartiets grundinställning är att statsmakterna inte skall göra sig till
förmyndare för människorna och söka påverka deras konsumtion genom
19
Mot. 1982/83: 120
olika skatter p å "lyx" eller "umbärliga varor · · . Detta är mycket subjektiva
begrepp som endast i vissa fall bör utnyttjas för lagstiftning. Den avveck­
ling av en rad äldre punktskatter som skett tidigare var sålede riktig enligt
vår mening och mycket starka skäl bör kunna anföras för att nya skall
införas. Sådana starka skäl redovisas inte för den föreslagna l'ideoskaflen.
Vi vill särskilt framhålla att en skatt på videoband pelare inte kan moti­
veras av olust över vissa slag av programmaterial som förekommer: skat­
ten ändrar inte någonting i detta avseende. Vi avvisar därför skatteförsla­
get.
Övriga förslag inont skatteområdet
Regeringen föreslår att giltighetstiden för de olika skatteanknutna inve­
steringsstimulanser som gäller under 1982 generellt förlängs med ett år. Vi
ansluter oss till detta och stödjer alltså förslaget om utsträckt giltighetstid
för det särskilda i111•esteringsavdraget för byggnadsarbeten
särskilda investeringsm•draget vid red01•isningen
lll'
111. 111.
och det
men·ärdeskatt.
Vi har redan angivit att vi motsätter oss förslaget till . k. vinstdelning i
form av en extra utdelningsskatt.
I huvudsak gäller våra i detta sammanhang redovisade argument också
förslaget om obligatorisk avsättning av 20 % av 1983 års vin t till räntelösa
särskilda investeringskonton.
Det kan visserligen hävdas att företag som
genomför investeringar under 1 984 eller 1985 kan få tillbaka pengarna med
en begränsad ränteförlust, men det bör noteras att de i princip skulle kunna
uppnå samma skattemässiga fördel men med mindre likviditetsförlust ge­
nom att utnyttja de allmänna investeringsfonderna som ju har exakt samma
användningsområden. För företag som av en rad olika - och bärande skäl inte lämpligen kan genomföra stora investeringar just vid denna tid
blir tvångsavsättningen en ren belastning. Visserligen skall en dispensmöj­
lighet finnas. men regeringen aviserar att denna skall utnyttjas mycket
sparsamt.
Vi an er inte att företagsbeskattningen skall byggas upp på en sådan
obestämd och slumpartad grund. Särskilt vänder vi oss också emot att
regeringen skall ges ådana förhandlings- och påtryckning möjligheter i
samband med dispensgivningen som skisseras i propo itionen. En väsent­
lig sak för att vrida den ekonomiska utvecklingen in på undare banor i
Sverige är att få mer av fasta och kända spelregler för dem om skall stå för
initiativen och risktagandet. Regeringsförslaget när det gäller vin lavsätt­
ningens detaljer får motsatt verkan. Vi avvisar därför förslaget.
Fjärrvärme
Det finns flera motiv till att stimulera en fortsatt utbyggnad av fjärrvär­
men:
- man utnyttjar ofta bränslena bättre
- det ger möjligheter till elproduktion genom att mottrycket i fjärrvärmenäten utnyttjas
Mot. 1 982/83: 1 20
20
- möjligheterna att använda inhemska bränslen ökar
- man får en bättre miljö genom att luften blir bättre i tätorterna.
Regeringen föreslår ett 10-procentigt investeringsbidrag till utbyggnader
av fjärrvärmenäten i alla del3r av landet som beslutas under 1983. Det finns
alltid risk för att den här typen av statliga bidrag huvudsakligen används till
investeringar som skulle kommit till stånd även utan stimulansen. Det är
därför en brist att regeringen i propositionen inte utförligare underbygger
påståendet att det föreslagna bidraget medför investeringar som eljest inte
kommit till stånd.
Hänsyn till det rådande konjunkturläget och angelägenheten att av sys­
selsättningsskäl få igång kommunala investeringar gör dock att folkpartiet
biträder regeringens förslag. Vi vill dock understryka att det är angeläget
att fjärrvärmeutbyggnaden styrs till stadskärnor med framförallt äldre be­
byggelse. eftersom det är där !Järrvärmen är mest lönsam.
Trots alla fördelarna bör man ta hänsyn till en del nackdelar med fjärr­
värmen som först på senare tid blivit uppenbara. Fjärrvärmen har på sina
håll kommit att stå i motsatsställning till användandet av en ny energisnål
teknik, som t. e x . frånluftvärmepumpar. Det är också mycket tveksamt
med fjärrvärme till nybyggd enfamiljsbebyggelse i tätorternas ytterområ­
den. Husen som byggs i dag är betydligt energisnålare och bättre isolerade
än förr. Värmekonsumtionen är följaktligen mindre. Motiven för utbygg­
nad av fjärrvärme till sådana områden är därför inte längre så starka. Det
kan t. o. m. vara så att möjligheterna till energibesparingar är större i hus
som inte ansluts till fjärrvärme.
Bosräder
Folkpartiet har i regeringsställning drivit en politik som beträffande
bostadsförsörjningen i allt högre grad inriktats på att bygga om och under­
hålla äldre bostäder . förbättra dåliga bostadsmiljöer och spara energi.
Trots att nyproduktionen har minskat kraftigt under 1 970-talet var ändå
den totala byggproduktionen i bostadssektorn mätt. i fasta priser av samma
omfattning 1 980 som i början av 1970-talet. Den nu beskrivna inriktningen
av bostadspolitiken svarar mot reella behov inom bostadssektorn vilket
klart framgår av stadsförnyelsekom mittens och underhållsfondsutredning­
ens betänkanden (SLU 1 98 1 : 47. SOU 1 98 1 : 99. SOU 1 98 1 : 100).
En rad åtgärder har på förslag av folkpartiet vidtagits för att hålla
nyproduktionen av bostäder på en nivå som motsvarar efterfrågan. Som
exempel kan nämnas förbättrade låneregler. lättnader i mark- och konkur­
rensvillkoren etc.
Folkpartiet kommer att driva den politiken vidare. En kritisk granskning
av den socialdemokratiska bostadspolitiken, som den framskymtar i pro­
position 1 982/83: 50, ger vid handen att den på !lera punkter ej överens­
stämmer med den inriktning av bostadspolitiken som folkpartiet vill se
förverkligad.
Mot. 1982/83: 120
21
Temporära hyresrabauer
Bostadsministern föreslår tidsbegränsade hyresrabatter för ny- och om­
byggnader som påbörja under åren 1983 - 1 984. Enligt folkpartiets upp­
fattning finns det inte sakliga skäl att stimulera nyproduktionen i ett läge
när antalet outhyrda lägenheter ökar �nabbt och f. n. uppgar till ca 37 000 .
Därutöver innebär hyresrabatterna kraftiga hyreshöjnmgar när de avveck­
las, vilket skulle ske inom en förutsagd tidsperiod. De�sa extra hyre�höj­
ningar skulle bli särskilt bekymmersam i tiden när reallöneökningar inte
kan förväntas. Mot den bakgrunden motsätter vi os-. en ytterligare stimu­
lans av nyproduktionen i form av hyresrabatter för nyproduktion.
Bostadsministern föreslår nu en hyresrabatt i ombyggnadsfallen som då
även kan gälla hus som byggts om med ombyggnadsbidrag. De principiella
invändningarna mot hyresrabatter gäller även här även om det är angeläg­
nare att stimulera ombyggnadssidan. Dock finns har redan ett inarbetat
och väl fungerande ombyggnadsbidrag. Det bör kunna förlängas för om­
byggnadsarbeten om påbörja� under 1983 - 1 984.
Vi beklagar att bostadsministern inte nu före<,lår en permanent lösning
av ombyggnadslinansieringen. Stadsförnyelsekommittens förslag är nu re­
mis behandlat och borde kunna ligga till grund för för!>lag. Det är viktigt
för bostads ektorn att spelreglerna klarlägg�. Vi föreo;lår därför att det nu
gällande ombyggnadsbidraget omfattar hiss där ombyggnaden pabörjas
under åren 1983- 1 984.
Hyresförlustgaranti
Mot bakgrund av ovan anförda resonemang om betydelsen av att öka
ombyggandet och ej ytterligare stimulera nyproduktionen motsätter vi oss
införande av hyresförlustgaranti. Dels tror vi inte att garantin får den
avsedda effe kten. dels måste det vara fel att bygga bostäder som ej efter­
frågas.
Åtgärder för bostadsområden med stor andel outhyrda liixenheter
Det ökande antalet outhyrda lägenheter är ett �lort problem för vis a
kommuner och vissa bostadsföretag. Vi ansluter o � t iii bo ladsministerns
förslag om ett särskilt lån för ombyggnad av outhyrda lägenheter där man
eftersträvar ett ändrat användningssätt.
På många håll utvecklas nu ett aktivare sätt att marknadsföra tomma
lägenheter. Folkpartiet stödjer denna utveckling och yrkar bifall till rege­
ringens förslag om särskilt lån för ombyggnad som skall möjliggöra ändrat
användningssätt. Däremot linner vi det inte befogat att avsi
i tta 50 milj. kr.
som stöd till de värst drabbade företagen.
Dessa särskilt drabbade företag ligger nä tan undantagslöst i orter med
svåra syssel ättningsproblem som har uppstått p. g. a. strukturförändring­
ar inom företagsamheten. Landskrona, Hofors. Hall tahammar är exem­
pel på sådana orter där de bostadspolitiska problemen är följder av sådana
22
Mot. 1 982/83: 120
förändringar P• arbet marknaden. Det är alltså. enligt vår mening, mer
övergripande åtgärder från samhällets sida som måste till för att lösa de sa
orters problem.
Lån m. m. till underhåll a1· l'issa bostadshus
Vi mot ätter o ock å de av bostadsministern föreslagna nya "under­
..
med räntebidrag enbart för allmännyttiga företag. Lånen för­
hållslånen
stärker skillnaden i kostnadspartiet mellan olika ägarkategorier på ett sätt
som snedvrider hyressättningen.
I avvaktan på att underhållsfondsutredningen skall komma med förslag
till hur frågan om finansiering av underhåll skall ske på lång ikt föreslår
folkpartiet att underhållslån med upp till 15 kr/m2
kall få utgfl med bo­
stadslåneränta (f. n. 1 3 .00 %). dvs. utan räntesubventioner för statligt belå­
nade hyre hus byggda 1 955 - 1 975. Stödet
kall Jälvfallet ge
med lika
villkor till både privatägda som allmännyttiga fastighet ägare.
I ett läge med ansträngda amhällsekonomiska re urser bör inte lånen
subventionera . Tidigare perioder med subventionsfria underhållslån har
givit vid handen att de ändå fyller sin funktion.
Bidrag tillförbättring al' boendemiljöbidrag
Bostad mini tern föreslår att ramen för detta ändamål får överskridas
med 25 milj. utöver de 60 milj. kr. som fol kpartiet reserverat i budgeten
1982/83. De skäl som anförts för denna utvidgning har inte den tyngden att
vi anser oss kunna tillstyrka detta förslag.
Bidrag till vissa energibesparande åtgärder
Däremot ligger förslagen beträffande energibesparande åtgärder inom
byggnadsbeståndet i linje med den energipolitik som folkpartiet bedrivit.
Vi kan därför ansluta o s till förslaget att införa ett temporärt bidrag till
kostnaderna för förbättring av isoleringen i bjälklag och ytterväggar samt
för byten och kompletteringar till treglasfönster.
skolväsendet
I
proposition 1 982/83: 50 före lås en utökning av intagningen till gymna­
sieskolan med 2 000 plat er vårterminen 1983 samt möjlighet att redan från
den l januari 1983 anordna yrkesinriktad filialutbildning i gymnasieskolan
och att genomföra en utökning av yrkesinriktad utbildning i gymnasie ko­
lan på s. k. icke gymnasieorter. Dessa förslag ansluter väl till de åtgärder
på detta område som redan vidtagits av mittenregeringen under våren 1982
för att minska ungdomsarbetslösheten. både i fråga om ökad intagning och
gymnasieutbildning på s. k . gymnasieorter. Folkpartiet kan därför biträda
dessa förslag.
Med tanke på kommunernas möjligheter att snabbt komma igång med
den utökade yrkesinriktade utbildningen biträder vi också förslaget om det
ökade stimulansbidraget.
Mot. 1 982/83: 1 20
I
23
det avsnitt i motionen som rör arbetsmarknad politiken föreslär vi
utökade möjligheter att anordna s. k . lärlingsutbildning.
Beträffande de olika byggnadsinvesteringar vid högskolorna om före­
släs kan folkpartiet biträda den utökade kostnadsramen. Den anknytning
som de
a projekt har till den forsknings- och utvecklingsverksamhet som
folkpartiet i regeringsställning har medverkat till att starkt prioritera före­
faller helt klar.
Utökningen av kostnadsramen för inredning och utrustning av lokaler
vid hög köleenheterna kan biträdas. eftersom detta synes ligga väl i linje
med folkpartiets strävan att förstärka resurserna pä de tekniska och natur­
vetenskapliga utbildningarna liksom för datautbildning.
Folkpensioner
I
frågan om pensionärernas ekonomiska villkor vill vi understryka vad vi
i andra sammanhang anfört. nämligen att det är viktigt att i första hand de
pensionärer om uppbär folkpension med ingen eller mycket låg ATP ges
särskild kompen at ion för regeringens åtstramning av den privata konsum­
tionen. Pensionärer med hög ATP-pen ion har större förutsättningar att
bära sin del av åtstramningspolitiken. Mot denna bakgrund avser vi att i
vår ekonomi ka motion i januari pröva möjligheterna att ånyo göra en
uppräkning av det pensionstillskott som utgår till pensionärer med låg eller
ingen ATP.
Barnbidragen
Förslagen i proposition 1 982/83: 55 om höjda barnbidrag liksom höjda
flerbarnstillägg och studiebidrag motiveras med kompensation för den
höjda mervärdeskatten.
Barnfamiljerna tillhör den grupp som är hårdast utsatt i den nu aktuella
politiken med kraftigt sänkta reallöner. Därför biträder vi förslaget att
barnbidragen höjs.
Vi noterar också att den konstruktion med extra barnbidrag för fler­
barnsfamiljer som mittenregeringen introducerade - och som socialdemo­
kraterna då yrkade avslag på - nu har vunnit regeringen gillande.
Torveldade anläggningar
Genom rik dagens beslut med anledning av den dåvarande regeringens
proposition 1 980/8 1 : 90 bilaga l om riktlinjer för energipolitiken antogs
bl. a. ett program för oljeersättning. I programmet angavs som målsättning
för den framtida torvanvändningen en årlig energiproduktion av l TWh år
1 985 och 6- 1 1 TWh år 1990.
De icke-socialistiska regeringarna har också under de gångna åren vidta­
git ett stort antal åtgärder för att få igång torveldade anläggningar. Flera
sådana har som ett resultat därav också kommit till stånd. Samtidigt är det
otvivelaktigt sä att användningen av torv för att ersätta olja inte har ökat i
den utsträckning som vore önskvärd.
Mot. 1 982/83: 120
24
Mot denna bakgrund ligger det av regeringen föreslagna extra bidraget
till förbränningsanläggningar som byggs för att eldas med torv helt i linje
med folkpartiets energipolitik. Vi kan därför biträda förslaget.
Upphandling inom energiområdet och dess finansiering
.
Regeringen föreslår en ny stödform för att . undanröja de hinder som
kan finnas hos industrin när det gäller att leverera utrustning avsedd för
energiområdet''. För detta ändamål vill man ha ett nytt reservationsanslag
på 700 milj. k r . . som en nyinrättad delegation skall förfoga över och ge ut i
form av lån med eller utan villkorlig återbetalningsskyldigheL
Den nya delegationen skall enligt förslaget särskilt få till uppgift att
främja ett samordnat upphandlingsförfarande inom energiområdet.
Folkpartiet delar inte regeringens uppfattning att statliga delegationer
alltid är det bästa organet för att åstadkomma en viss önskad utveckling. I
detta fall finns dessutom redan ett organ, oljeersättningsfonden. som prö­
var dessa ärenden.
l
propositionen anges att regeringens strävan är att 26 koleldade förbrän­
ningsanläggningar skall uppföras. Regeringens föreslagna åtgärder syftar
också till att säkerställa att utbyggnaden av koleldade anläggningar sker på
ett planerat sätt så att såväl energiförsörjningsintresset som hänsynen till
miljön tillgodoses.
Vi kan svårligen se att man kan upprätta en centraliserad plan för
utbyggnaden av koleldade förbränningsanläggningar. Förutsättningarna är
mycket skiftande i olika kommuner. statsmakterna kan stimulera fram
anläggningar med riktade åtgärder men näppeligen påtvinga ett visst antal
kommuner att vid vissa tillfällen uppföra dylika anläggningar.
Vi menar också att de skärpta miljökrav för koleldning som mittenrege­
ringen föreslog riksdagen på nytt bör tas upp till prövning. Regeringen bör i
detta avseende återkomma med förslag till riksdagen.
Den verksamhet som nu bedrivs inom ramen för oljeersättningsfonden
bör förlängas under en ytterligare treårsperiod. Det är olyckligt att vid
sidan av den redan befintliga oljeersättningsfonden inrätta nya administra­
tioner för ekonomiska stimulansåtgärder för övergång till andra energi slag.
De nya stimulansåtgärder som regeringen önskar införa bör därför anför­
tros oljeersättningsfonden och samordnas med de uppgifter som redan
åvilar fonden. Fonden bör anmodas inkomma med medelsberäkning för
resterande del av den beslutande verksamhetsperioden och för ytterligare
en treårsperiod. Medelsberäkningen bör inkludera kostnader för de extra
stimulansåtgärder som regeringen nu föreslår. Fondens verksamhet bör
även fortsättningsvis finansieras med avgifter på oljeprodukter. I avvaktan
på sådana förslag är vi nu inte beredda att tillstyrka att den särskilda
avgiften för oljeprodukter höjs från 80 till 93 kronor. Regeringen bör
återkomma med nytt förslag av här skisserad innebörd.
25
Mot. 1 982/83: 120
Prospektering
Under en lång följd av år har tidigare socialdemokrati<.,ka regeringar
försummat insatser för prospektering i Sverige. De regeringar \Om folkpar­
tiet har medverkat i har däremot satsat stora re,urser på \ådan verksam­
het, inte minst i Norrland. Detta har också givit praktiska resultat i form av
den nya Visearia-gruvan i Norrbotten som ju har tillkommit under de
senaste åren.
Av särskild vikt är att hitta industrimineraL som pa sikt kan vara en
ersättning för malmen i nordligaste Sverige. En stor prospekteringwerk­
samhet sker redan idag i detta syfte. Den extra prospektering�insats som
regeringen föreslår ligger därför väl i linje med den politik \Om folkpartiet
företräder. Det finns emellertid ingen anledning att nu anvi<.,a medel för en
femårsperiod . utan vi föreslår att 60 miljoner kronor anvi,as för innevaran­
de budgetår. Därefter får regeringen återkomma i budgetpropmitionen i
januari.
Investeringar inom kommunikationsdepartementets verksamhetsomrade
I
propositionen förs ett mycket kortfattat resonemang om hur investe­
ringar i bättre infrastruktur kan skapa ökade förut�ättningar för att bibehål­
la näringslivets konkurrenskraft. Ett sådant resonemang har tidigare ut­
vecklats av mittenregeringen . senast i det åtgärdspaket som pre�enterades
under sensommaren 1982. Vissa av de investeringar �om föreslås är också
exakt eller nästan exakt desamma som där pre�entcrade�. Det finns mot
denna bakgrund ingen anledning för folkpartiet att mot�ätta sig flertalet av
de investeringsprojekt som föreslås.
Folkpartiet kan därför biträda det vägbyggnadsprol-/ram pa 268 milj. kr.
som föreslås. Ett av projekten - utbyggnaden av E 6 genom Halland förbi
Varbergs tätort - uppfattar vi som speciellt viktigt. Vägen föreslås utbyg­
gas till motortrafikledsstandard. Vi förordar för denna �träckning motor­
vägsstandard.
l
ett sådant sammanhang bör man också överväga olika
finansieringsalternativ för att få en snabbare utbyggnad till högre standard.
En intressant metod vore därför att utreda en delvis finan iering genom
avgifter. De medel som anvisas n u täcker inte hela utbyggnaden: resten
förutsättes tas inom vägverkets årliga anslag. Det kan förutses att ansprå­
ken på vägverkets anslag kommer att bli många och tora och det vore
därför värt att utreda andra finansieringsmetoder som en komplettering.
Regeringen föreslår ett nytt anslag till s. k. eftersatt
l'iigtmderhå/1.
Det
finns enligt vår mening ingen anledning att särskilt inrätta ett sådant
anslag. Regeringen bör återkomma med medelsframställning i budgetför­
slaget under vägverkets ordinarie driftsanslag.
För särskilda investeringar vid
statens järm·ägar
föreslås ett reserva­
tionsanslag på 177 milj. kr. Det är inressant att notera att socialdemokra­
terna nu har insett betydelsen av SJ:s investeringar. l början av 1 970-talet
Mot. 1 982/83: 120
26
var nämligen SJ:s investeringsanslag låga och tilläts inte öka under ett
flertal år. Det var för t när den icke-socialistiska regeringen tillträdde 1976
som investeringarna vid talen järnvägar kunde ätta fart. De har därefter
ökat kraftigt varje är och med en inriktning som överensstämmer med SJ : s
egna prioriteringar. l propositionen framgår inte o m d e n u föreslagna
investeringarna också överensstämmer med de prioriteringar om SJ jälv
gör, men det får förut ätta att ä är fallet.
Speciellt frågan om nytt dubbelspär mellan Älvsjö och Flemingsberg är
angelägen. Detta projekt är detsamma som folkpartiet förde fram vid en
konferens i Göteborg den 23 augusti i år och som senare föreslogs av
mittenregeringen. Det är glädjande att regeringen också har insett betydel­
sen både för fjärr- och lokaltrafiken genom Stockholm av denna utbygg­
nad.
Folkpartiet kan likaså biträda de föreslagna investeringarna för luftfar­
ten,
huvudsakligen till ett nytt parkeringshu
på Arlanda flygplats samt
vissa insatser i banbely ningen där. Medelsanvisningen bör dock enbart
gälla ko Inaderna under innevarande budgetär. som belöper sig på 3 1 . 5
milj. kr. Regeringen bör aterkomma med resterande belopp i budgetpropo­
sitionen i januari 1983.
För sär kilda inve teringar inom postverket föresläs ett reservationsan­
slag på 1 35 milj. kr. Det gäller utbyggnaden av sista etappen av postgirohu­
set i Stockholm. Folkpartiet har ingenting att invända mot att ombyggna­
den
av
postgirot fårdig tälls. Däremot bör medel enbart beviljas för inne­
varande budgetår . dvs. 25 milj. kr. Till övriga delar bör regeringen äter­
komma senare i vanlig ordning.
För särskilda investeringar i teleanläggningar vill regeringen skapa ett
nytt reservation anslag. Investeringsprogrammet som beräknas sträcka sig
över en treårsperiod med början innevarande budgetår på tås medföra att
televerket kan tidigarelägga införandet av det s. k. AXE- ystemet och
därigenom möjliggöra avancerade teletjänster. Såvitt kan bedömas av den
mycket knapphändiga motiveringen i propo itionen är detta en in ve tering
som kan fä tora po itiva eflfekter för näringsliv och myndigheter. Emel­
lertid bör bara den del av programmet som gäller innevarande budgetär
anvisas nu. och därefter bör regeringen äterkomma i vanlig ordning för
senare budgetär. Av propositionen framgår inte hur mycket av de 220
miljonerna kronor om kan väntas gälla budgetåret 1 982/83. men efter om
nära hälften av detta är redan är förflutet kan det knappa t röra sig om mer
än 50 milj. kr. Folkpartiet föreslär därför ett reservationsanslag på 50 milj.
kr.
Slutligen föresläs ett reservationsanslag på 40 milj. kr. för åtgärder för
att främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektil'trajiken. Mycket
av det som sägs i propositionen om behovet av en utvecklad kollektivtra­
fik, bidrag till forskning och utveckling . bidrag till prakti kt inriktade
demonstrationsför ök är helt invändningsfritt. Däremot sakna helt upp-
Mot. 1 982/83: 120
27
gifter om hur de föreslagna medlen skall användas, dvs. det saknas ett
program för den verksamhet som skall bedrivas med hjälp av 40 milj. kr.
I motion 198 1182 : 1 879 (fp) har bl. a . den bristande målinriktningen på
forskningen inom transportområdet påtalats. Dåvarande kommunikations­
ministern hade också i budgetpropositionen 1982 aviserat att han ämnade
återkomma med en närmare utformning av ett program för forsknings- och
utvecklingsarbetet inom transportområdet. Det är angeläget att så sker
även från den nuvarande kommunikationsministern. I avvaktan på att så
sker saknas anledning att bifalla önskade 40 milj. kr.
Arbetsmarknadspolitiken
Ett av de viktigaste målen för den ekonomiska politiken som folkpartiet
har utvecklat i det föregående är att uppnå och bevara den fulla sysselsätt­
ningen. Detta gäller både på kort sikt och på lång sikt. Det är framför allt
viktigt att hålla i minnet att ett långsiktigt bevarande av full sysselsättning
förutsätter en inriktning av den ekonomiska politiken som kraftfullt och
medvetet bekämpar innationen. Detta resonemang har utförligt redovisats
ovan. Den nuvarande regeringens ekonomiska politik är då felaktig.
Speciellt allvarlig är situationen därför att den internationella konjunk­
turuppgång som måste utgöra grunden för en exportledd tillväxt låter vänta
på sig, medan den åtstramning av den privata inhemska efterfrågan som
devalveringen innebär kommer omedelbart.
l
den situationen måste stora arbetsmarknadspolitiska insatser göras.
Den dåvarande mittenregeringen satsade också mer än någonsin tidigare
på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, både budgetåret 1 98 1 /82 och för in­
nevarande budgetår.
Samtidigt är det viktigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna utfor­
mas så att rörligheten på arbetsmarknaden främjas. Den nödvändiga struk­
turomvandlingen av näringslivet framtvingar nämligen en sådan rörlighet.
Detta i sin tur kräver en väl utbyggd arbetsmarknadspolitik, som inriktas
på att hjälpa enskilda människor och familjer till en för framtiden positiv
utveckling. Åtgärder som syftar till att hålla i gång olönsam produktion
eller till att skjuta på nödvändiga förändringar bör undvikas.
Det allvarligaste problemet är ungdomsarbetslösheten. Unga människor
riskerar att förlora sin tro på samhället och dras ner i tillstånd av likgiltig­
het och successivt sjunkande självförtroende om de märker att samhället
inte kan erbjuda arbetstillfällen, trots att de inget hellre önskar än att
arbeta och göra rätt för sig.
Mittenregeringen har också gjort kraftiga insatser för att bereda ungdo­
mar arbetstillfällen eller fortsatt utbildning. Både konventionella och okon­
ventionella medel har satts in. Det skulle föra för långt att här lista de olika
åtgärderna. Folkpartiets strävan har varit och är alltjämt att få till stånd en
s. k . ungdomsgaranti . För 16- 1 7-åringarna har också numera skolan ett
Mot. 1 982/83: 120
28
uppföljningsansvar, så att alla ungdomar som inte söker till eller inte får
plats i gymnasieskolan och inte har arbete skall erbjudas någon form av
arbete, praktik eller utbildning. Eftersom det kan ta en viss tid att ordna
detta lade mittenregeringen också förslag om s . k. ungdomsslussar. Detta
förslag innebar att ungdomarna i väntan på arbete eller utbildning skulle
erbjudas någon form av meningsfull sysselsättning. t. ex. inom fritidsverk­
samhet eller liknande. Därvid skulle också en närvaropremie utbetalas till
de ungdomar som deltog. Regeringen bibehåller uppenbarligen iden bakom
de s. k. ungdomsslussarna men slopar tanken på närvaropremier. Det
betyder att incitamentet för ungdomarna att delta minskar och att instället
medlen används för kommunernas administration.
Det är vidare nödvändigt att parterna på arbetsmarknaden medverkar i
ännu större utsträckning än hittills om ungdomsarbetslösheten skall kunna
nedbringas. Enligt vår mening bör parterna träffa avtal om ett system
liknande ungdomsplatserna även för 18- 20-åringar.
Anställningsskyddslagstiftningen har ökat anställningstryggheten för
dem som redan har jobb men ökat svårigheterna för dem som är på väg in
på arbetsmarknaden. Höjda ungdomslöner har ökat kostnaderna att anstäl­
la ungdomar och har dessutom slagit ut många tidigare ungdomsjobb från
marknaden. Samtidigt går de stora ungdomskullarna ut på arbetsmarkna­
den.
Mittenregeringen gjorde vissa förändringar i anställningslagen, som be­
varade det grundläggande anställningsskyddet samtidigt som möjligheter
till provanställning i 6 månader och visstidsanställning vid temporära ar­
betstoppar infördes. Från näringslivets sida hade sådana förändringar
länge önskats och delvis förändringar av mer långtgående karaktär. Det
anfördes då att bara dessa möjligheter öppnades så skulle starkt ökade
möjligheter till anställning av bl. a. ungdomar skapas. Det åligger nu nä­
ringslivet att medverka till att intentionerna blir verklighet.
Det finns anledning att understryka att näringslivet också har ett ansvar i
fråga om sysselsättningstillfällena. Den ovilja och de trögheter inom nä­
ringslivet som ibland kan märkas i fråga om att aktivt leta efter sysselsätt­
ningstillfällen måste elimineras. Samtidigt som man från samhällets sida
ställer krav på de arbetssökande och arbetstagarna i fråga om aktiva
insatser för att hitta lämpliga jobb måste motsvarande krav ställas på
arbetsgivarna att söka efter och hitta arbetsuppgifter.
J
nuvarande arbetsmarknadsläge är behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser ostridigt. Det gäller då att få en sådan inriktning på dessa att de
verkligen är temporära och inte ger någon inlåsningseffekt, så att när
konjunkturuppgången kommer denna inte hämmas av snabbt uppträdande
flaskhalsar på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutbildningen fyller därvidlag ett viktigt syfte. Det står
också i överensstämmelse med mittenregeringens tidigare insatser att få till
stånd en ökad utbildningsverksamhet inom företagen. Mot denna bak-
29
Mot. 1 982/83: 1 20
grund vill vi inte motsätta oss den föreslagna höjningen av den s. k . 20kronan till 35 kronor per timme inom tillverkningsindustrin och den plane­
rade utvidgningen av utbildningen till att omfatta 1 25 000 deltagare.
Vi delar regeringens uppfattning att det är angeläget att utbilda till
bristyrken. Det är däremot svårt att se hur ett system med utbildning av
redan anställda kopplat till krav på anställning av ungdomar som ersättare
skulle fungera i praktiken. Folkpartiet föreslår därför att de medel som
skulle gällt detta system i stället anvisas till utökade möjligheter att anställa
lärlingar enligt följande.
Den gymnasiala lärlingsutbildningen kan tillgodose utbildningsbehov för
verksamhet områden där rekryteringsbehoven är relativt låga. Den ger
också möjlighet till individuell utformning och geografisk spridning.
Av olika skäl har det varit svårt att öka antalet lärlingsplatser. Ett är att
det föreligger ett anställningsförhållande för lärlingen med rätt till minimi­
lön. Många av de hantverkare som skulle kunna vara aktuella som handle­
dare har emellertid enpersonsföretag eller endast en anställd. Av ekono­
miska skäl har de då inte möjlighet att ta emot en lärling även om de skulle
kunna ge av sin yrkesskicklighet och sin tid.
För att stimulera inrättandet av fler lärlingsplatser föreslår vi att ett
stimulansbidrag inrättas av samma konstruktion som för anställning med
lönebidrag. Första året är statsbidraget 75 % av lönen. andra 50% och
tredje 25 %. Om ett sådant system tillämpades också för lärlingsutbildning­
en skulle väsentligt fler arbetsgivare kunna ta emot lärlingar. Avtrappning­
en av anställningsbidraget skulle också väl följa de insatser lärlingen med
ökande kunskaper och erfarenheter kan göra i företagets produktion.
Vi föreslår därför att anvisade medel används för tillkommande lärlings­
platser enligt ovan angiven konstruktion.
Sysselsättningsskapande åtgärder
innefattar bl. a . medel för ungdoms­
platser. Mittenregeringen hade redan tidigare uppdragit åt skolöverstyrel­
sen att undersöka behovet av ytterligare medel för ungdomsplatser. Det är
glädjande att regeringen nu har beviljat de önskade 90 miljonerna kronor
utöver de 60 milj. kr. som redan fanns.
Arbetsmarknadsverket disponerar nära 3.2 miljarder kronor för bered­
skapsarbeten under innevarande budgetår. Mittenregeringen hade också
uppdragit åt AMS att tidigarelägga beredskapsarbetena till hösten och
vintern och då också ställt i utsikt att ytterligare medel skulle anvisas
senare under budgetåret. Det finns därför ingen anledning att motsätta sig
den ökade medel tilldelning för beredskapsarbeten och tidigareläggning av
statliga industribeställningar som föreslås i propositionen. Detsamma gäl­
ler de medel som föreslås för anställning med lönebidrag för arbetshandi­
kappade.
Mot. 1982/83: 120
30
Hemställan
Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi*
l . att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomis­
ka politiken som förordats i motionen,
A. Bilaga J kommunikationsdepartementet
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att till åtgärder mot efter­
satt underhäll på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1982/83 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på
3.
100 milj. kr. .
att riksdagen till Särskilda investeringar för Juftfarten på tilläggs­
budget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under sjätte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 1 . 5 milj. kr . .
4 . att riksdagen till Särskilda investeringar för postväsendet på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1 982/83 under
sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 25 milj. kr. ,
5. att riksdagen till Särskilda investeringar i teleanläggningar på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1 982/83 under
sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 milj. kr..
6. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Åtgärder för att
främja investeringar och utvecklingsarbete i kollektivtrafiken på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under
sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 40 milj. kr..
B. Bilaga 2 budgetdepartementet
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
( 1 94 1 : 4 1 6) om arvsskatt och gävoskatt (28 §),
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
( 1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
uppbördslagen ( 1953: 272) 2 §.
10. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
( 1958: 295) om sjömansskatt,
Il.
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
( 1 970: 1 72) om begränsning i skatt i vissa fall,
1 2 . att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
skattebrottslagen ( 1 97 1 : 69),
1 3 . att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
( 1 97 1 : 1072) om förmänsberättigade skattefordringar m. m . ,
1 4 . att riksdagen avslår regeringens förslag till lag o m ändring i lagen
( 1 978: 423) om skattelättnader för vissa sparformer,
1 5 . att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande
av lagen ( 1 980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
( 1 982: 4 1 7) om i kraftträdande av lagen ( 1 982 : 416) om ändring i
lagen ( 1 947: 476) om statlig inkomstskatt,
Mot. 1982/83: 120
31
17. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag o m ändring i lagen
( 1982: 420) om ändring i lagen ( 1958: 295) om sjömansskatt .
1 8 . att riksdagen beslutar om följande ändringar i förslag till lag om
hyreshusavgift:
a) i lagens l § första stycke "med beräknat värdeår före år 1958"
(i stället för 1975).
b) i andra stycket p. 2 utgår orden " ' uppförts eller" ' ,
c) andra stycket p . 4 utgår,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skattereduk­
tion för fackföreningsavgift,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skatt på video­
bandspelare,
2 1 . att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om skatt på viss
elektrisk kraft,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om inbetalning på
särskilt investeringskonto,
23. att riksdagen beslutar fastställa basenheten i lagen om basenhet
till 7 500 kr. för år 1983,
C.
Bilaga 4 arbetsmarknadsdepartementet
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
motionen anförts om utökat stöd till lärlingsutbildning.
D.
Bilaga 5 bostadsdepartementet
25. att riksdagen avstyrker vad som i propositionen anförts om stats­
bidrag till hyresrabatter samt ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ombyggnadsbidrag för ombyggnadsarbeten
som påbörjas under 1983/84,
26. att riksdagen avslår vad i propositionen förordats i fråga om
statlig hyresförlustgaranti och om åtgärder i bostadsområden
med stor andel outhyrda lägenheter.
27. att riksdagen avslår regeringens förslag att till åtgärder i bostads­
områden med stor andel outhyrda lägenheter på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1 982/83 under trettonde huvudti­
teln anvisa ett reservationsanslag om 50 milj. kr. .
28. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
( 1972: 175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån
m. m . ,
29. att riksdagen avslår vad i propositionen förordats i fråga om
räntebidrag för underhållslån i vissa fall samt som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om underhållslån
med bostadslåneränta,
30. att riksdagen avslår vad som i propositionen förordats om tem­
porär vidgning av tillämpningsområdet för boendemiljöbidrag,
3 1 . att riksdagen avslår regeringens förslag att ramen för beslut om
bidrag till förbättring av boendemiljön får överskridas med högst
25 milj. kr. under budgetåret 1982/83,
32
Mot. 1 982/83: 120
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hyreshusavgift,
E. Bilaga 6 industridepartementet
33. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
( 1 973: 1 3 16) om särskild avgift för oljeprodukter.
34. att riksdagen som
in mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om koleldade förbränningsanläggningar. mil­
jökrav samt förlängning av mandatet för oljeersättningsfonden,
35. att riksdagen för Program för utökad prospektering m. m . på
tilläggsbudget l till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 60 milj.
kr.,
36. att riksdagen avslår de i propositionen förordade riktlinjerna för
upphandling inom energiområdet,
37. att riksdagen avslår regeringens förslag att till stöd för åtgärder i
samband med upphandling inom energiområdet på tilläggsbudget
l till statsbudgeten för budgetåret 1 982/83 under fjortonde huvud­
titeln anvisa ett reservationsanslag av 700 milj. kr.
Stockholm den 25 november 1982
OLA ULLSTEN (fp)
KARL ERIK ERIKSSON (fp)
BJÖRN MOLIN (fp)
ROLF W IRTEN (fp)
RUNE ÅNGSTRÖM (fp)
KERSTIN EKMAN (fp)
KARIN AHRLAND (fp)
JAN-ERIK W IKSTRÖM (fp)
•
Se även motionerna 1982/83: 1 2 1 . 122 och 123.
