Introduktion till 1950-talet
Världen på 1950-talet präglades av det kalla kriget mellan å ena sidan USA och
dess allierade, å andra sidan Sovjetunionen med allierade. Sverige hade
förklarat sin avsikt att förbli neutralt om ett krig skulle bryta ut. I hemlighet
förbereddes dock ett samarbete med västmakterna. Det kalla kriget hettade till
genom Koreakriget sommaren 1950. Avspänning inleddes efter Josef Stalins
död 1953.
Decenniet präglades också av oroligheter i de brittiska och franska delarna av
Afrika. År 1956 inträffade Suezkrisen samt den sovjetiska invasionen av
Ungern. År 1957 lyckades Sovjetunionen skicka upp en satellit (Sputnik) i bana
kring jorden. Det medförde att oron för ett kärnvapenkrig mellan
supermakterna tilltog. Samma år slöt sig sex europeiska länder genom
Romfördraget samman i den Europeiska Gemenskapen, det blivande EU.
I Sverige fortsatte Tage Erlander som statsminister. Socialdemokraternas
samregerande med Bondeförbundet inleddes 1951 och avslutades hösten 1957.
Ett skäl var oenighet om det nya tjänstepensionssystemet ATP. Regeringen fann
i en folkomröstning stöd för sitt förslag.
Bondeförbundet under Hedlund ändrade namn till Centerpartiet. Folkpartiet
leddes av Bertil Ohlin och Högerpartiet av Jarl Hjalmarsson. Det skulle dock
dröja ytterligare ett par decennier innan en borgerlig koalition kunde utmana
den socialdemokratiska ledningen på riksplanet. Regeringen Erlander stöddes i
allmänhet av Sveriges Kommunistiska Parti, som leddes av den annars
Moskvatrogne Hilding Hagberg.
I Umeå stads stadsfullmäktige fanns under 1950-talet bara tre partier
representerade: Högern, Folkpartiet och Socialdemokraterna. Fast 1958 fick
även Centerpartiet ett av de blott trettio mandaten – på Högerns bekostnad.
Högern ledde i kraft av sex mandat och en gammal tradition staden, genom
drätselkammarens ordförande regementsläkaren Per Gordon Lundgren.
Folkpartiet hade tio mandat, men avlöste först 1955 Lundgren med Sigvard
Larsson. Socialdemokraternas fjorton mandat innebar att deras ledare Elon
Dufvenberg tilldelats det prestigefyllda uppdraget att vara Stadsfullmäktiges
ordförande.
Umeå stad började under 1950-talet växa. Tillväxten var ännu inte så kraftig
när det gällde antalet invånare. Men ambitionerna tilltog. Nu ville man
lokalisera mer akademisk utbildning till Umeå, bland annat genom
Tandläkarhögskolan och vid decenniets slut även Medicinska Högskolan.
Byggandet av bostäder gavs högre prioritet än tidigare. År 1950 finns här
17 000 invånare, tio år senare hade man ökat med nästan en tredjedel. Staden
räknade 1960 hela 22 000 invånare.
