VÄTSKEBALANS
BKO/2014
TRANSPORTMEKANISMER
Diffusion
Förflyttning av ämnen från hög till låg koncentration tills
hela lösningen har samma koncentration
Osmos
Förflyttning av vatten över semipermeabelt membran som
inte släpper igenom stora ämnen. För att uppnå samma
koncentration dras vatten mot den höga koncentrationen.
Filtration
Förflyttning av vatten från ett rum med högt hydrostatiskt
tryck till ett lägre.
tryck
Aktiv transport
Ämnen går från låg till högre koncentration. För detta
krävs energi. Transporten sker med hjälp av speciella
transportprotein som binder ämnet till sig och flyttar det till
andra sidan av cellmembranet.
FÖRDELNING AV KROPPSVATTNET
Ventrikel
alveol
Tarm
hud
BLODPLASMA 5 % av
kroppsvikten
INTERSTITIELL VÄTSKA
15 % av kroppsvikten
INTRACELLULÄR VÄTSKA
40 % av kroppsvikten
njure
VATTENTRANSPORT STYRS AV
*
• det hydrostatiska trycket
• det osmotiska trycket
•Lagen om elektroneutralitet
• Lagen om iso- osmolalitet
• Kroppens strävan att hålla pH normalt EC
FAKTORER SOM STYR
FÖRDELNINGEN AV LÖSTA
ÄMNEN
•Ämnenas diffusionskapacitet
•Membranens genomsläpplighet
•Förekomst av aktiv transport
ELEKTROLYTER - MAGTARMKANALEN
Na+
K+
Cl
HCO3
30
20
20
10
Ventrikel 1200-2500 ml 60
20
120
5
Galla 500-600 ml
140
10
100
30
Pankreas 700-1200 ml
140
10
75
100
Tarm 2000-3000 ml
120
10
100
25
142
3,9
101
24
Intracellulär vätska
12
140
4
12
Svett
65
8
40
15
Saliv
500-1500 ml
Jmfört med;
Plasma
mmol
Transcellulär
vätska
ADH
Hög osmolalitet
Hypothalamus
Tubuli
(törstcentrum)
ADH
Hypofysen
Ökad reabsorption av vatten
Yttre stimuli :
Ökad ADH-insöndring vid trauma, anestesi etc
Hämmad ADH-insöndring vid alkoholintag
Minskad diures
ALDOSTERON
Hypovolemi
Minskad njurgenomblödning
Angiotensinogen
Receptorer i juxtaglomerulära celler
renin
Tubuli
Angiotensin I
Angiotensin II
Binjurebark: aldosteron
Ökad reabsorption av Na + H2O
(i utbyte mot K + H)
Minskad diures
ALDOSTERON forts.
Ökat tryck i hjärtats förmak/kammare t ex vid hjärtsvikt
Insöndring av natriuretiskt hormon (ANP/BNP)
aldosteron hämmas och natrium utsöndras
ökad diures
DEHYDRERING
1. Hyperton dehydrering
2. Isoton dehydrering
3. Hypoton dehydrering
KALIUMRUBBNING
Symtom:
* mentala symtom
* muskelsvaghet
* paralytisk tarm
* hjärtpåverkan
Behandling hypokalemi:
Kaliumtillförsel peroralt eller iv
Behandling hyperkalemi:
* Kaliumrestriktioner
* jonbytare
* Glukos/insulindropp
* dialys
METABOLISK ACIDOS
Överskott på syra (H+)
eller
förlust av bas (HCO3)
* syrgasbrist i vävnaden
* tarmförluster
* Svält, diabetesketos pga snabb
fettnedbrytning
* gall/pankreasdränage
* bristande elimination av icke flyktiga syror
1. SPÄDNING
IC
EC
H+
K+
2.
BUFFERTVERKAN
HCO3 + H
H2CO3
H2O + CO2
(viktigast)
+ Hb, prot och H2PO4
3.
Andningscentrum känner av den IC acidosen och svarar med hyperventilation
PCO2 sjunker
4.
Tubulicellerna känner den IC acidosen och utsöndrar H
pH/urin
(sur urin)
METABOLISK ALKALOS
Brist på syra (H+)
eller
* Kräkning eller kontinuerligt
ventrikeldränage
överskott på bas (HCO3)
* vanligen iatrogen genom
överkompensation
1. SPÄDNING
IC
EC
K+
H+
hypokalemi
2. BUFFERTVERKAN
CO2 + H2O
H2CO3
H+ + HCO3 (utsöndras)
3. Lungorna retinerar CO2 och hypoventilerar
4. Njurarna sparar på H och utsöndrar HCO3
PCO2
pH/urin ökar (alkalisk urin)
METABOLISK ALKALOS
2
Vid kräkning och förlust av ventrikelsaft förloras förutom H+ också K+. Vid
svår kaliumbrist blir den viktigare än alkalosen.
1. SPÄDNING
IC
EC
H+
K+
förvärrad alkalos
2. Buffert
3.
Andningscentrum känner den IC acidosen och hyperventilerar trots
alkalos i blodet (som vi mäter)
4. Tubulicellerna känner den IC acidosen och utsöndrar H+ (paradoxal aciduri)
RESPIRATORISK ACIDOS
Ansamling av CO2 pga dålig andning t ex KOL, påverkan på andningscentrum
eller andningsmuskulatur, rubbad ventilation/perfusion
1. SPÄDNING
IC
EC
H+
K+
2. BUFFERT
CO2 + H2O
H2CO3
H + HCO3
3. Ingen pulmonell kontroll - grundorsaken
4. Njurarna utsöndrar H+ (långsam kompensation)
RESPIRATORISK ALKALOS
Utvädring av CO2 t ex vid smärta, oro, feber, hypoxi
1. SPÄDNING
IC
EC
K+
H+
2. BUFFERT
HCO3 + H
H2CO3
CO2
+ H2O
3. Ingen pulmonell kontroll
4. Njurarna är långsamt insättande och hinner inte kompensera
en akut (som är vanligast) rubbning
Vid alkalos binds Ca till albumin i högre grad
i blod och CNS
minskat fritt Ca
kramper
Sämre syreavgivande till vävnaden vid alkalos. Syre avges lättare vid hög surhetsgrad.
