Vegetationsutredning på planeområdet i Brändö

RAPPORT 1.12.2014
Vegetationsutredning på planeområdet i Brändö, Jomala år 2014 Esbo 2014
2
Digitally signed by
Aapo Ahola
Date: 2014.12.08
16:28:22 +02'00'
Pärmbild:
Aapo Ahola / Faunatica Oy:
Foto:
© Faunatica Oy
Kartor:
© Faunatica Oy
Baskartor och
flygfoto:
© Lantmäteriverket
Författare:
Aapo Ahola
Översättning: Juha Laiho
Tackar:
Carl-Adam Hæggstrom, Harri Vasander
3
Innehåll
1.
INLEDNING ........................................................................................................................ 4
2.
RESULTAT .......................................................................................................................... 5
2.1.
2.2.
2.3.
Växtarter ................................................................................................................... 5
Biotoper ..................................................................................................................... 8
Övriga observationer: fågelfaunan....................................................................... 17
3.
SAMMANFATTNING OCH REKOMMENDATIONER ............................................ 19
4.
REFERENSER................................................................................................................... 20
4
1.
Inledning
Faunatica Oy har år 2014 på uppdrag av Jomala kommun utfört en vegetations- och
biotopinventering på delgeneralplaneområdet i Brändö by, Jomala. Utredningsområdets
areal är ca. 70 ha (figur 1).
Utredningen gjordes av FM, växtbiolog Aapo Ahola. Fältarbetet gjordes 10–12.7.2014.
Under fältarbetet promenerades utredningsområdet noggrant igenom för att göra
observationer av vegetationen och naturtyperna. Utredningens mål var att inom området
lokalisera förekomster av hotade och andra anmärkningsvärda kärlväxtarter, samt
värdefulla biotoper:
•
särskilt hänsynskrävande biotoper enligt 11 § landskapsförordningen om
skogsvård (ÅFS 1998:86),
•
särskilt skyddsvärda biotoper enligt 5 § landskapsförordningen om naturvård
(ÅFS 1998:113),
•
andra viktiga biotoper för naturens mångfald (t. ex. hotade biotoper enligt
Raunio m.fl. 2008).
Letandet efter växtarter koncentrerades framför allt till områden med speciellt lämpliga
livsmiljöer för anmärkningsvärda växtarter. För rapporten samlades även information om
speciella växtobservationer av Carl-Adam Hæggstrom och från Kastikka-databasen
(Luomus 2014).
I denna rapport presenteras de anmärkningsvärda växt- och biotopförekomster som
hittades i samband med utredningen, samt ges rekommendationer för hur dessa bör beaktas
i samband med planeringen av området.
Figur 1. Utredningsområdet.
5
2.
Resultat
2.1.
Växtarter
De betydande artobservationerna har presenterats i tabell 1 och på karta (figur 2).
Inom området påträffades förekomster av 11 hotade och 6 nära hotade växtarter. Därtill
påträffades en pelaren som är över 6 m hög. Den är fridlyst enligt landskapsförordningen
om naturvård. Andra anmärkningsvärda artobservationer är en förekomst av jättefloka
(Heracleum sp.) i områdets norra del. Den kunde inte med säkerhet bestämmas till arten
eftersom blomskaftet ännu inte hade utvecklats. Alla hos oss påträffade arter av jätteflokor
är förutom mycket skadliga främmande arter för den ursprungliga naturen, även skadliga
för hälsan. Förekomsterna av jättefloka på Brändö omfattade år 2014 två små bestånd som
låg ca. 5 m från varandra.
Av de påträffade hotade arterna är den mest anmärkningsvärda den akut hotade (CR),
fridlysta och särskilt skyddsvärda färgmadran (Asperula tinctoria). Fyndet är mycket
betydande eftersom arten är en av våra mest sällsynta vildväxande växter: den har bara två
andra nutida förekomster i Finland. Den enda tidigare kända förekomsten på Åland, känd
från på Äppelö i Hammarland fram till 1979, har troligen försvunnit (Hæggström &
Hæggström 2010; C-A. Haeggström personlig information 2014). Den nu påträffade
förekomsten är uppenbarligen den enda kvarvarande kända förekomsten på Åland.
Tabell 1. Observationer av hotade, nära hotade och andra anmärkningsvärda arter år 2014.
Punkt nr. Art(er) 1 2 3 En Gulmåra Jättefloka 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Vetenskapligt namn Juniperus communis Galium verum Heracleum persicum / H. mantegazzianum Färgmadra Asperula tinctoria Luddros Rosa sherardii Älväxing Sesleria caerulea Rosettjungfrulin Polygala amarella, gulmåra Galium verum Låsbräken Botrychium lunaria Gulmåra Galium verum Ängsnejlika, Dianthus deltoides, kattfot Antennaria dioica Jungfrulin, Polygala vulgaris, gulmåra Galium verum Jungfrulin, Polygala vulgaris, gulmåra Galium verum Kattfot Antennaria dioica Jungfrulin, Polygala vulgaris, gulmåra Galium verum Kattfot Antennaria dioica
Klassificering1 Övriga uppgifter fridl.
VU
främmande
En 6 m hög pelaren
Två bestånd ca. 5 m från varandra CR, fridl., *
EN, fridl.
NT
VU
Några individer på ca. 0,5 m2 areal
NT, RT
VU
NT
VU
VU
NT
VU
NT
1) Klassificering: CR = akut hotad, EN = starkt hotad, VU= sårbar, NT = nära hotad, RT = regionalt hotad, * = särskilt
skyddsvärd, fridl. = fridlyst, främmande = skadlig främmande art
6
Nära den ovannämnda färgmadrans förekomst finns en trolig förekomst av den starkt
hotade (EN), fridlysta luddrosen (Rosa sherardii). Därtill finns inom samma biotopfigur
förekomster av de hotade, sårbara (VU) arterna gulmåra (Galium verum) och
rosettjungfrulin (Polygala amarella), samt de nära hotade (NT) arterna låsbräken
(Botrychium lunaria) och älväxing (Sesleria caerulea). Vidare finns inom samma figur
andra indikatorarter för kalktorrängar.
Figur 2. De anmärkningsvärda artobservationerna på kartan.
7
De andra påträffade förekomsterna av hotade arter gäller gulmåra och jungfrulin (Polygala
vulgaris, VU), samt fynd av de nära hotade (NT) arterna kattfot (Antennaria dioica) och
ängsnejlika (Dianthus deltoides). Samtliga fyra arter är fortfarande tämligen allmänna på
Åland, men minskar speciellt i takt med att torrängarna växer igen.
Figur 3. De värdefulla biotopfigurerna (A–K) på kartan.
8
2.2.
Biotoper
Från området avgränsades tio förekomster av värdefulla biotoper. Förekomsterna kan ses
på bifogad karta (figur 3). Nedan presenteras uppgifterna över biotopfigurerna.
Bevarandestatus av naturtyperna är enligt Raunio m.fl. (2008).
Figurens beteckning A Typ En viktig biotop för naturens mångfald (havsstrandängar) Naturtyper Dvärgsäv‐ och nålsävdominerade havsstrandängar, kunskapsbrist (DD) naturtyp; Sävdominerade havsstrandängar, kunskapsbrist (DD) naturtyp; Lågväxta tåg‐, gräs‐ och starrdominerade havsstrandängar, akut hotad (CR) naturtyp Beskrivning Ängen har uppenbarligen slagits maskinellt. Vassen har hållit sig borta vid denna del av stranden, och ängen har hållit sig lågvuxen. Den vidsträcka grunda stranden med sand‐ och siltbotten är mycket viktig för många vadare (Charadriiformes) och andra strand‐ och vattenfåglar. I samband med vegetationsutredningen påträffades bl.a. gluttsnäppa, rödbena, strandskata, större strandpipare, tärnor och måsar. Även under vårflytten söker många vadare föda på området (A. Ahola, egna observationer från åren 2004–2014). Strandängsvegetationen bildar klara zoner, från havet mot stranden enligt dominerande arter: 1) nålsäv (Eleocharis acicularis), 2) blåsäv (Schoenoplectus tabernaemontani), 3) strandkrypa‐agnsäv (Glaux maritima‐Eleocharis uniglumis), 4) salttåg (Juncus gerardii), 5) krypven (Agrostis stolonifera), 6) rörsvingel (Festuca arundinacea), och ställvis därtill 7) grönlandsgåsört (Potentilla anserina ssp. groenlandica). Vassen försöker breda ut sig speciellt mot zonerna utåt havet, men har tillsvidare hållits bra i styr. Övrig flora: strandaster (Aster tripolium), strandrödtoppa (Odontites litoralis), ängsskallra (Rhinanthus minor), havssälting (Triglochin maritima), gulkämpar (Plantago maritima), havtorn (Hippophaë rhamnoides), plattstarr (Carex disticha). Värdeklass II ‐ landskapsmässigt värdefull 9
Figurens beteckning B Typ En viktig biotop för naturens mångfald (havsstrandängar) Naturtyper Högväxta havsstrandängar, starkt hotad (EN) naturtyp; Vassar Beskrivning Den del av vikbukten som ligger norr om A‐figuren är till stora delar vassbevuxet. På båda sidor om det täta vassbeståndet finns en zon av värdefulla habitat: på landsidan finns en högväxt havsstrandäng, och på havssidan ett liknande grunt vattenområde med siltbotten som i A‐figurens yttre delar. Det grunda vattenområdet är även här mycket viktigt för vadare, sjöfåglar och strandfåglar. Om våren, när vassen ännu inte börjat växa, samlar sig här bl.a. de första gluttsnäpporna, rödbenorna, större strandpiparna, brushanarna och myrspovarna som återvänder från flytten, för att söka efter föda (A. Ahola, egna observationer). Havsstrandängens vegetation är typisk: förutom vass (Phragmites australis) växer här vanliga arter som bl.a. krypven, rörsvingel, älggräs (Filipendula ulmaria), strandlysing (Lysimachia vulgaris) och blågrå kvickrot (Elymus repens ssp. arenosus). Värdeklass II – landskapsmässigt värdefull eller lokalt mycket värdefull (sammanknytningen till A‐figuren höjer värdeklassen, då figurerna granskas som en helhet) 10
Figurens beteckning C Typ En viktig biotop för naturens mångfald (torrängar); En värdefull kulturbiotop Naturtyper Kalktorrängar, akut hotad (CR) naturtyp; luddhavretorrängar, akut hotad (CR) naturtyp Beskrivning En liten och öppen torrängsfläck finns på ”udden” som ligger mellan åkrarna. Solen kan utan hinder lysa på den hela dagen. Biotopen är därav mycket solexponerad, rentav solvarm, och har därav säkert betydelse för hotade insekarter som föredrar solvarma platser. Torrängen är rätt välutvecklad, men till största delen ändå lågvuxen. Längs kanterna finns en del enstaka tallar; därtill finns på torrängen flera 2–5 m höga pyramidformade enar. Kalkpåverkan kan ses i vegetationen. Floran är representativ: jungfrulin (Polygala vulgaris, VU), gulmåra (Galium verum, VU), backnejlika (Dianthus deltoides, NT), kattfot (Antennaria dioica, NT), darrgräs (Briza media), vanlig kärleksört (Sedum telephium ssp. maximum), vit fetknopp (S. album), luddhavre (Avenula pubescens), brudbröd (Filipendula vulgaris), gråfibbla/mattfibbla (Pilosella officinarum), fårsvingel (Festuca ovina), berggröe (Poa compressa) m.m. I figuren påträffades även specialiteten vildkaprifol (Lonicera periclymenum), som ursprungligen är en odlad växt. Värdeklass II – landskapsmässigt värdefull eller lokalt mycket värdefull (nationell sällsynthet och hotstatus höjer värdeklassen) 11
Figurens beteckning D Typ En viktig biotop för naturens mångfald (torrängar); En värdefull kulturbiotop Naturtyper Fattiga lågörtstorrängar, akut hotad (CR) naturtyp Beskrivning Den öppna och flacka torrängen omges av åkrar och äng från tre riktningar. Den är under stora delar av dagen solexponerad och varm, men på ängen har det vuxit rikligt med tallar som redan skuggar ängsvegetationen. Ingen klar kalkpåverkan kan skönjas i floran, utan floran består av ganska vanliga, lågvuxna torrängsarter som påträffas allmänt på Åland: gulmåra (VU), darrgräs, vildlin (Linum catharticum), gräslök (Allium schoenoprasum), slankstarr (Carex flacca), svartkämpar (Plantago lanceolata), tuvtåtel (Deschampsia flexuosa) och vårbrodd (Anthoxanthum odoratum). Ställvis förekommer flacka, sanka bergshyllor, i vilka påträffas bl.a. dyveronika (Veronica scutellata), krypven, ältranunkel (Ranunculus flammula) och slidstarr (Carex vaginata). Värdeklass III – lokalt värdefull 12
Figurens beteckning E Typ En viktig biotop för naturens mångfald (torrängar); En värdefull kulturbiotop Naturtyper Lövträdshagar, akut hotad (CR) naturtyp; Friska ängar, akut hotad (CR) naturtyp Beskrivning Figuren består av två naturtyper, som mosaikartat delvis blandar sig med varandra. Speciellt i de norra och västra delarna finns representativ lövträdshagmark, som uppenbarligen inte betas aktivt eller så har betet upphört för några år sedan. Hagmarkens trädbestånd består i huvudsak av grova, gamla björkar. Ställvis förekommer som undervegetation några 20–25‐åriga granar (totalt färre än 10 stammar) och unga klibbalar. Det fanns även tämligen rikligt med murken ved (döda björkar) på marken. Det finns rikligt med enar, även pelarformade. Inom figuren finns en över 6 m hög pelarformad en, som är fridlyst enligt landskapslagen om naturvård. Fältskiktets arter som är rikliga på hagmarksområdet är tvåblad (Listera ovata), blodrot (Potentilla erecta), stenbär (Rubus saxatilis) och blåbär (Vaccinium myrtillus). I figurens öppna delar finns en högvuxen örtäng. Vanliga arter är bl.a. älggräs, darrgräs, fyrkantig johannesört (Hypericum maculatum), hundäxing (Dactylis glomerata), ärenpris (Veronica officinalis) och skogsnäva (Geranium sylvaticum). Representativa arter som karakteriserar de lågvuxna ställen är arter såsom gulmåra (VU), hirsstarr (Carex panicea), darrgräs, lundkovall (Melampyrum nemorosum) och åkervedd (Knautia arvensis). I figurens S‐del övergår ängen mot att bli älggräs‐dominerad, och den är inte längre speciellt representativ (ingår inte i avgränsningen). Vid kanten av ängen finns vedstaplar och en brasplats. Värdeklass III – lokalt värdefull 13
Figurens beteckning F Typ En viktig biotop för naturens mångfald (torrängar) Naturtyper Kalktorrängar, akut hotad (CR) naturtyp Beskrivning En mycket fin, kalkpåverkad torrängshelhet, som har t.o.m. nationellt värde. Figuren innefattar hela den norrut stickande ”udden” som omges av åkrar. Längs figurens sydkant löper en el‐linje, och figuren är inte längre representativ söder om el‐linjen. Figuren som finns på berget är till vegetationen mycket mångformig och innefattar såväl grönskande, frodiga sänkor som torra bergspartier, varav de sistnämnda är mycket artrika. Längs figurens kanter, i de nedre delarna av sluttningarna, växer det lövträd; buskar såsom degbär (Ribes alpinum), getapel (Rhamnus cathartica), hassel (Corylus avellana) och skogstry (Lonicera xylosteum) växer runtom i figuren. I figurens nordöstra del växer uppenbarligen luddros (Rosa cf. sherardii, EN, fridlyst). Inom figuren hittades mycket överraskande en liten förekomst av färgmadra (Asperula tinctoria, CR, fridlyst, särskilt skyddsvärd), som inte var känd från tidigare. Arten har från tidigare bara haft en känd förekomst från Åland, på Äppelö i Hammarland, men den har uppenbarligen försvunnit (C‐A. Haeggström, muntlig information 2014). Från övriga Finland känner man bara till två andra förekomster av arten. Även listan av andra arter beskriver figurens naturvärden: rosettjungfrulin (Polygala amarella, VU), gulmåra (VU), låsbräken (Botrychium lunaria , NT, RT), älväxing 14
(Sesleria caerulea, NT), darrgräs (mycket rikligt), harmynta (Satureja acinos), slankstarr, backlök (Allium oleraceum), vildlin, lundtrav (Arabis hirsuta), rödkämpar (Plantago media), svartkämpar, sammetsdaggkåpa (Alchemilla glaucescens), grönvit nattviol (Platanthera chlorantha), tvåblad, humlelusern (Medicago lupulina) och berggröe. På torrängen syns rikligt med liggplatser av rådjur. Värdeklass I – landskapsmässigt mycket värdefull eller t.o.m. nationellt värdefull ▼ Låsbräken (NT, RT)
15
Figurens beteckning G Typ En viktig biotop för naturens mångfald (skogskärr) Naturtyper Ört‐ och gräsrika skogskärr, sårbar (VU) naturtyp Beskrivning Ett litet skogskärr i någorlunda naturtillstånd mitt i den bergiga skogen. Skogskärrets särdrag har bevarats väl (skuggighet, mikroklimat) och det har inte dikats. Trädbeståndet består av björk, gran, klibbal och tall. På den mittersta delen finns smala trädlösa flarkytor. I naturtypen framkommer tydligt inverkan av översvämning, och till typen är den närmare ett ört‐ och grässkogskärr. I fältskiktets flora påträffas vattenklöver (Menyanthes trifoliata), strandlysing, mannagräs (Glyceria fluitans), gråstarr (Carex canescens) och stjärnstarr (C. echinata); i bottenskiktet finns av vitmossorna åtminstone de medelmåttligt krävande arterna krattvitmossa (Sphagnum centrale) och klyvbladsvitmossa (S. riparium). Värdeklass III – lokalt värdefull 16
Figurens beteckning H Typ Bergsimpediment – särskilt hänsynskrävande biotop enligt 11 § landskapsförordningen om skogsvård (ÅFS 1998:86); ett område som är känsligt mot slitage Naturtyper Solexponerade bergsbranter av sura bergarter; hällmarksskogar Beskrivning Ett naturskönt stupområde med betydande landskapsvärden. Den bergiga kullens krön består av öppen och ljus bergsskog, som trots skogsvårdsåtgärder bibehållit karaktärsdrag av ett område som är i naturtillstånd. Trädbeståndet är av olika åldrar, gammal tallskog, med inslag av krokiga och delvis döda, mycket gamla individer. I väster stupar bergssluttningen rakt ner i havsviken, och övergår till en vass. Höjdskillnaderna, de solexponerade och öppna sluttningarna, samt omständigheter som snabbt ändrar från det ena extrema till det andra gör att området är värt att bevara. (se även rapportens pärmbild) Värdeklass III – lokalt värdefull Figurens beteckning J 17
Typ En mosse – särskilt skyddsvärd biotop enligt 5.1 § landskapsförordningen om naturvård (ÅFS 1998:113) Naturtyper mad‐fattigkärr, nära hotad (NT) i Södra Finland Beskrivning Ett mycket litet fattigkärr. Det är fråga om en lite försumpning mitt i skogen, som dock kan klassificeras som ett sådant trädlöst fattigkärr som avses i naturskyddsförordningen. Den trädlösa delen är till arealen bra ca. 6 ar, men naturskyddsförordningen anger ingen nedre gräns för fattigkärrsfigurer som kräver speciellt skydd. Avgränsningen innefattar även en smal remsa av det kringliggande skogskärret för att säkerställa att figuren hålls intakt och i naturtillstånd. Naturtypen kan definieras som ett örtrikt starr‐fattigkärr eller eventuellt ännu tydligare som ett mad‐fattigkärr. Längs kanterna växer en del grönviden (Salix phylicifolia) och gråviden (S. cinerea). Arterna på fattigkärrets öppna yta består främst av hundstarr (C. nigra ssp. nigra), blåsstarr (C. vesicaria), gråstarr, kråkklöver (Comarum palustre), madrör (Calamagrostis stricta) och vattenkrokmossa (Warnstorfia fluitans). Värdeklass III – lokalt värdefull Figurens beteckning K Typ En viktig biotop för naturens mångfald (torrängar) Naturtyper Kalkrika hällmarkstorrängar, akut hotad (CR) naturtyp Sura hällmarkstorrängar, akut hotad (CR) naturtyp Beskrivning Två små närliggande hällmarkstorrängar, vars vegetation ställvis uppvisar kalkpåverkan. Delar av berget består dock av näringsfattiga, sura bergarter. Hällmarken befinner sig i utredningsområdets sydvästra del, och den har hållit sig öppen (trädlös) p.g.a. bergigheten. Objektet torde inte ha betats på lång tid. Längs bergskanterna växer glesa och lågvuxna tallbestånd; i buskskiktet en och rönn. I figurerna växer bl.a. följande arter: jungfrulin (VU), gulmåra (VU), kattfot (NT), darrgräs, vanlig kärleksört, gul fetknopp (Sedum acre), vildlin, gräslök, tuvtåtel, humlelusern, vårspärgel (Spergula morisonii) och renlavar (Cladina spp.). I den sydligare, större figuren växer därtill bl.a. hällebräken (Woodsia ilvensis), grönvit nattviol och harmynta. Värdeklass II – lokalt mycket värdefull (nationell sällsynthet och hotstatus höjer värdeklassen) 2.3.
Övriga observationer: fågelfaunan
Områdets betydelse för fågelfaunan kunde grovt uppskattas i samband med detta arbete
utgående från områdets livsmiljöer, de lokala amatörernas fågelobservationer, och
inventerarens egna observationer under vårflytten. De viktigaste områdena för fågelfaunan
är områdena invid stränderna, och speciellt de grunda vikarna som ligger på båda sidor av
området. De båda grunda vikarna – Sävviken och viken mot Ramsholmen – är mycket
viktiga områden för sök av föda för flera vadare (Charadriiformes) och andra strand- och
sjöfåglar. Även våtmarkerna och kanterna kring diket som mynnar i Sävviken bildar
viktiga habitat för flera fågelarter, såsom kärrsångare, sävsångare och större strandpipare.
18
Information om fågelfaunan hittas även i beskrivningarna av A- ja B-biotopfigurerna (se
föregående kapitel).
Uppe på det vidsträckta hällmarksområdet finns det bra livsmiljö för nattskärran, som är en
direktivart i EU:s fågeldirektiv och även en särskilt skyddsvärd art enligt landskapsförordning om naturvård. Under vegetationsinventeringen noterades några anmärkningsvärda men ändå ganska vanliga arter – duvhök, spillkråka och tofsmes – inom
hällmarksområdet.
Figur 4. Skog på den vidsträcka hällmarken. Vanligtvis är naturtillståndet inom området inte lika
bra som på det här stället, vars trädbestånd ställvis uppvisar olika åldersstruktur.
19
3.
Sammanfattning och rekommendationer
Största delen av utredningsområdet består av rätt mager skogsmark, vars vegetation är
fattig. Området karakteriseras av en vidsträckt bergsformation, som inte just innefattar
fuktiga sänkor eller näringsrika lundar. Trädbeståndet på det vidsträckta bergsområdet är i
huvudsak talldominerad ekonomiskog, med mycket lite inslag av murken ved. Speciella
skogsvegetationsobjekt hittades inte. I skogsområdenas fågelfauna noterades dock några
sådana arter som föredrar gamla, lugna och enhetliga skogsområden (t.ex. duvhök,
spillkråka och tofsmes). Gamla trädbestånd hittas endast lite, i områdets västra kant vid de
stupande sluttningarna.
Lundar påträffas främst som smala remsor och splittrade figurer nära stränderna och i den
norra delen på några ställen längs åkerkanterna. Den vanligaste lundtypen på området är
fuktig klibbalslund, som är typiska biotoper med liten areal längs de åländska stränderna.
Speciellt värdefulla lundfigurer finns dock inte inom området.
Områdets mest betydande vegetationsobjekt är några små ängsfigurer, som ligger bland
åkrarna. Dessa har ofta en mångformig bergstorrängs- och torrängsvegetation. Sådana
förekomster är den åländska naturens rikedom och specialdrag, och som påträffas bara lite
av i övriga Finland. Även om torrängsförekomsterna bevarats på Åland förhållandevis
bättre än i övriga Finland, så finns det speciell orsak att även här bevara de små
torrängarna från bebyggelse och annan markanvändning. De här naturtyperna är akut
hotade, och deras flora starkt minskande.
Speciellt anmärkningsvärt, landskapsmässigt och t.o.m. som ett nationellt värdefullt
torrängsområde, är den näringsrika bergstorrängen (figur F) i områdets norra del. Här
påträffades växtrariteter, där den mest anmärkningsvärda är den speciellt skyddsvärda,
akut hotade färgmadran (Asperula tinctoria).
Vi rekommenderar att samtliga tio hittade biotopobjekt (A-K) sparas i samband med
planeringen av området. Man bör sträva till att bevara omständigheterna möjligast långt i
naturtillstånd. Det finns skäl att avgränsa de egentliga naturobjekten i planen med
markeringar som anger speciella naturvärden. Det rekommenderas även att man lämnar en
några tiotals meter bred, obyggd ”buffertzon” kring naturobjekten, som i planen kan anges
som t.ex. skogsmark eller friluftsområde.
Alla förekomster av skyddsvärda växtarter förekommer inom de värdefulla
biotopfigurerna. Genom att bevara figurerna skyddar man även växtarterna. Största delen
av de påträffade hotade eller nära hotade arterna kräver inga speciella åtgärder, utöver att
deras livsmiljöer bevaras. Färgmadrans förekomst bör dock följas upp, för att man skall
kunna avgöra huruvida förekomsten behöver skötselåtgärder för att fortbestå.
Vi rekommenderar även att förekomsten av den mycket skadliga främmande arten
jätteflokan, i områdets norra del, förintas i första hand. Förekomsten är fortfarande rätt
liten, så det är mycket lönsamt att i detta skeda försöka utplåna den. Om förekomsten
breder ut sig kan det bli mycket svårt att utplåna arten.
20
4.
Referenser
Hæggström, C.-A. & Hæggström, E. 2010: Ålands flora.– Ålandstryckeriet, Mariehamn. 528 s. 2.
omarbetade och utökade upplagan.
Hämet-Ahti, L., Suominen, J., Ulvinen, T. ja Uotila, P. (toim.) 1998: Retkeilykasvio. – Botaniska museet,
Helsingfors. 4. helt omarbetade upplagan.
Jord- och skogsbrukministeriet 2012: Kansallinen vieraslajistrategia. – Jord- och skogsbrukministeriet,
Helsingfors.
Landskapsförordning (1998/113) om naturvård. – Ålands lagsamling 2012. Ålands landskapsregering.
Landskapsförordning (1998:86) om skogsvård. – Ålands lagsamling 2012. Ålands landskaosregering.
Lampinen, R., Lahti, T. & Heikkinen, M. 2014: Kasviatlas 2013. – Helsingfors universitet, Naturhistoriska
centralmuseet, Helsingfors.
Luomus 2014: Kastikka-databasen om finska kärlväxtarter. – Helsingfors universitet, Naturhistoriska
centralmuseet, Helsingfors.
Meriluoto, M. & Soininen, T. 2002: Metsäluonnon arvokkaat elinympäristöt. – Metsälehti Kustannus,
Helsingfors. 2. upplagan.
Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003: Den nya nordiska floran. – Wahlström & Widstrand. 928 s.
Rassi, P., Alanen, A., Kanerva, T. & Mannerkoski, I. (red.) 2001: Suomen lajien uhanalaisuus 2000.
– Miljöministeriet & Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors.
Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.) 2010: Suomen lajien uhanalaisuus – The Red
List of Finnish Species. – Miljöministeriet & Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors.
Raunio, A., Schulman, A. & Kontula, T. (toim.) 2008: Suomen luontotyyppien uhanalaisuus – Suomen
ympäristö 8/2008, Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors.
Söderman, T. 2003: Luontoselvitykset ja luontovaikutusten arviointi – kaavoituksessa, YVA-menettelyssä ja
Natura-arvioinnissa. – Ympäristöopas 109, Finlands miljöcentral (SYKE), Helsingfors.
21
Lansavägen 3 D 02610 Esbo http://www.faunatica.fi/ Marko Nieminen
t. 0400 – 628 328
FT, verkställande direktör
[email protected]
Aapo Ahola
t. 050 – 562 2751
FM, forskningsplanerare
[email protected]
Elina Manninen
t. 050 – 538 4777
FM, forskningsplanerare
[email protected]
Kari Nupponen
t. 0400 – 333 688
FM, projektchef
[email protected]