Hasse + 30 kg GT (Giant Travely)
När vi kommer ut till revet och ska kasta popper står Hasse och Inga på styrbordssidan och kastar
forehand. Jag och Bongo står på bb sida och kastar backhand, med det nya Crony-spöt. Jag har kollat
bromsarna på våra Penn Sargus 8000 rullar och det är på gränsen att man klarar dra ut lina för hand
dvs 11 – 12 kilos bromskraft, det är lagom. (Prova att sätta en våg i ändan av linan och pressa 12 kg så
förstår du hur tungt det är för oss.) På mitt andra kast når jag ända upp på revets topp och 8 meters
djupt vatten. Jag startar att poppa in min stora hemgjorda popper med stora skvättande popp. Det går
tungt för jag vill att varje popp ska se ut som en mindre sunamivåg på ytan. Så jag tar i rejält. När jag
drar i för tredje poppet och vevar in löslinan för ett fjärde popp, går det plötsligt upp en stor GT och
attackerar min popper. Attacken är så våldsam i ytan att det blir fullständigt bom stopp i rullen, när
fisken direkt vänder bort från båten. Jag far framlänges och kanar med fötterna på golvet en halvmeter
tills relingen tar emot i knäna. Kraften i attacken är så våldsam och det skvätter vatten flera meter över
ytan. Jag inser snabbt att nu blir det tufft.
Jag skriker ”fast fisk” när linan börjar rinna ut åt
andra hållet. Den här är stor, det förstår jag med den
kraften. Kapten Alexander får snabbt in växeln på
motorn och kör upp på revet. Jag får nästan slita
häcken av mig för att klara veva så fort som båten
glider upp mot revet och ändå hålla helt stram lina
till fisken. Får jag det minsta slacklina kan GT-n lätt
spotta ut poppern då vi inte använder hullingar på
krokarna. Jag säger åt Hasse att komma hit och ta över, det är ju han som ska matcha fisken. Inte jag
som är guide.
Hullingfritt
Att vi inte använder hullingar på krokarna är av ren självbevarelse drift. Då en stor GT tagit poppern
och vi i slutskedet av matchen ska lyfta in den i båten för fotografering. Då måste vi ha chansen att få
ut kroken snabbt utan att skada fisken. Sitter den då med en3- krok djupt in i fiskens mun och
dessutom med hullingen indragen blir det stora problem att få loss den. Ja på gränsen till omöjligt att
få ut kroken lätt. Att ta ut den med en långskaftad tång är bara det på gränsen till vansinne. För att vara
så nära fisken om den skulle sprattla till och slänga med kroppen mot dig kan få stor konsekvenser.
Hänger då den andra tre-kroken på utsidan av munnen kommer den att vara ett livsfarligt vapen. Om
allt går bra och fisken istället ligger ganska still men bestämmer sig för att inte öppna munnen då är du
ännu värre ute. Då det inte går att öppna en stor GT s mun utan att ta till övervåld. Dels så väger fisken
minst 30- 40 kg och sedan har den krafter i käkarna som klarar att platta till en normal 3 krok utan
problem.
Platta 3-krok
Vi använde vid ett tillfälle vanliga 3- krokar, samma som vi har hemma i Sverige och Norge när vi
fiskar stor torsk eller hälleflundra, och där fungerar de alltid bra. Sådana tre-krokar satte jag i storlek
6/0 på en popper för att fiska stor GT. Det var ett riktigt nybörjar- misstag som aldrig upprepats. För
när en stor GT kom och tog poppern i ytan blev det som vanligt en första rusning till botten som
naturligtvis inte gick att stoppa. Sedan var fisken borta. Att den försvann direkt berodde på att
krokarna som satt på poppern inte höll måttet. Det såg vi när poppern kom upp till ytan och trekrokarna var de helt platta. Den hade helt enkelt bara bitit ihop den tredje kroken som normalt ska stå
ut om 3- kroken ligger ner. Det var så att säga bara en krok åt var håll kvar som båda dessutom var intryckta i poppern med full kraft. Att fisken var kvar så lång tid som den var, beror på att den höll
poppern i munnen stenhårt när den simmade ner till botten och då menar jag stenhårt. Att försöka dra
fast krokarna i munnen på fisken är svårt i vanliga fall och när
de dessutom sitter insmetade intill popperkroppen fungerar
det inte alls. Men så länge fisken höll fast poppern i munnen
var det full kontakt för där satt den som i ett skruvstäd. Men
när den öppnade munnen och släppte taget om poppern flög
den direkt ut ur munnen, efter som vi drog i andra ändan av
linan. En väldigt perfekt C-A-R, eller F O S fånga och släpp
fisken levande som vi säger på svenska. Även om det var lite
för tidigt för den releesen, kan man tycka.
Jag har fisk på kroken
När vi nu är rakt över fisken som simmat ut till kanten
av revet på 14 meters djup, känns det lite tryggare. Jag
lämnar med stor möda över det tungt belastade spöt till
Hasse, som aldrig tidigare fått en GT. Inte nog med att
det är hans premier GT som han ska matcha, den är
dessutom riktigt stor. Det här blir något att tampas med
säger jag till Hasse. Han greppar spöt och armarna blir
snabbt en decimeter längre när fisken drar stenhårt i
andra ändan. Det här är ju inte klokt! Ska jag fighta
den med så här mycket broms, undrar han med skräck
fylld blick. Bromsen är ju stenhård! Så mycket broms måste det vara, svarar jag. Annars tar fisken sin
tillflykt ner bland korallerna och skära av linan direkt. Det här är ju inte klokt, säger han igen, vilken
broms, man dras ju nästan överbord. Jag kan spänna den mer om du vill, undrar jag. Men Hasse bara
skakar på huvudet och muttrar. Vilken jäkla broms. Halvvägs sittande på huk utmanar han fisken för
att lyckas vända kampen till sin fördel, men det går dåligt. Så fort vi är rakt över fisken flyttar den sig
en bit och linan rusar ut från rullen trotts den hårda bromsen. Hasse håller krampaktigt i spöt var gång
linan slits ut från rullen. Ett försiktigt leende ser vi på honom när han säger, det här kommer jag aldrig
att glömma. Nytt linutras och vi får flytta båten så vi kommer rakt över fisken igen. Detta händer gång
på gång och den tunga slirbromsen tar på krafterna för dem båda. När fisken till slut börjar tröttna efter
en rejäl batalj under 15 minuter är Hasse även han riktigt sliten. Nu ändrar fisken plötsligt taktik och
tar istället skydd under båten. Då gäller det att vända på kampen, med att snabbt köra båten iväg från
fisken, så linan inte pekar in under båten. Vilket i så fall innebär stora risker att linan träffar propellern
och skärs av. Efter att ha flyttat båten ett antal gånger är fisken nu så slut att Hasse äntligen kan pressa
upp den till ytan. Den är riktigt stor när den ligger intill båten. Jag får ta i rejält för att vältra den över
relingen. Och nu måste allt gå fort för fisken ska ju tillbaka i vattnet så fort som möjligt. Det blir vilt
jubel på Hasse, när fisken är besegrad. Vad väger den undrar han och jag svarar + 30 kg. Några foton
blinkar till innan fisken mäts pålängd och omkrets. Sedan är Hasse med och sänder den tillbaka till
sitt rätta element. Tack för god kamp, som det heter. Då hör vi Hasse muttra lite tyst för sig själv när
han följer fisken som simmar ner i djupet igen, ”vilken jäkla broms”.
