Skundern Utredning av sjöns fosforbalans samt bedömning av möjligheten att använda biomanipulering som restaureringsmetod Magnus Hillman Jämte försurning är övergödning det allvarligaste miljöproblem som drabbat svenska sjöar under det senaste halvseklet. Sjön Skundern i Flens kommun är ett typexempel på en övergödd sjö - den är naturligt näringsrik, den är sänkskadad och den har också under många år fått ta emot betydande mängder näring från jordbruk och enskilda avlopp. Avsikten med det här examensarbetet har, för det första, varit att beskriva Skunderns näringsbalans och då i synnerhet omsättningen av fosfor. Arbetets andra delmål har varit att undersöka om Skundern skulle kunna restaureras genom s k biomanipulering, en metod som går ut på att kraftigt reducera en sjös karpfiskbestånd t ex genom trålning. Undersökningen av Skunderns fosforomsättning har grundats både på mätningar i sjön och dess tillflöden samt på en helt teoretisk metod. Beräkningarna visar att Skundern årligen tar emot drygt 400 kg fosfor. Med tanke på sjöns omsättningstid och volym är detta att betrakta som en relativt stor näringstillförsel. Hela 40% av tillförseln beräknas komma från enskilda avlopp. Studeras fosforhalternas förändring under ett år så visas ett för övergödda sjöar typiskt mönster - halterna i sjön är sommartid högre än de "borde vara" om man ser till tillflödenas halter. I Skunderns fall kan en orsak till detta vara de stora bestånd av karpfisk som finns i sjön. Särskilt braxen söker föda på botten och virvlar på så vis upp sedimenten vilket frigör näring. Vidare äter karpfisk djurplankton, som mycket riktigt för en tynande tillvaro i Skundern. Låga halter djurplankton gör att växtplankton sommartid kan utveckla algblomningar, vilket alltså i förlängningen kan vara en effekt av höga fosforhalter och ett organismsamhälle i obalans. Ett sätt att komma tillrätta med övergödda sjöar kan vara biomanipulering. Metoden går ut på att man snabbt och intensivt fiskar ut så mycket karpfisk som möjligt från sjön. Det ska leda till att fler djurplankton överlever, vilka i sin tur ökar betestrycket på växtplankton. Färre växtplankton gör vattnet klarare, det anses gynna rovfisk som då kan hålla karpfiskbestånden i schack. Vidare gör ett klarare vatten att undervattensväxter kan breda ut sig och binda upp näring som annars hade varit tillgänglig för växtplankton. Om metoden fungerar ska sjön inom ett par år stabiliseras i ett läge med klarare vatten och med organismsamhällen mer i balans - rovfisk och djurplankton ska gynnas på bekostnad av karpfisk och växtplankton. För att kunna bedöma om biomanipulering är en lämplig metod för Skundern har en mängd parametrar undersökts, allt ifrån näringshalter till fisksamhällets sammansättning. Därefter har jämförelser gjorts med andra sjöar som biomanipulerats. Tyvärr går det inte att ge något säkert svar på om metoden skulle fungera i Skundern, därtill är övergödningsproblem alltför komplexa. Dock finns det fler argument som talar för än emot att en utfiskning skulle ha en gynnsam effekt, slutsatsen från arbetet är därmed att det kan vara väl värt ett försök. Examensarbete i biologi 20 p, 2001 Avdelningen för Limnologi Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet Handledare: Anders Broberg och Jerry Persson