Luk 15 omvändelse

Johnny Lithell | 070 775 14 03 | [email protected]
2012-05-06
Luk 15 – När han kom till sig själv
INLEDNING
Vi är i den tredje av sex gudstjänster under våren som handlar om den liknelse som Jesus
berättar under rubriken ”En man hade två söner.” För två veckor sedan tittade vi på en
enda vers, nämligen vers 12, där den yngre sonen går in på scenen och kräver ut arvet
redan innan fadern dött, vilket är samma sak som att önska hans död. Han är trött på att
vänta, och han avslöjar att han är mer intresserad av faderns grejer än av fadern själv. Och
senare i liknelsen såg vi också att detta gäller även den äldre sonen, som blir djupt
provocerad av att fadern återinsätter den son som varit förlorad. Och vi talade om att
söka Gud för hans egen skull – inte i första hand för vad han kan ge, utan för vem han är
i sig själv.
Idag har vi varit med om att två personer döpts till Kristus. Och då känns det mycket
lämpligt att tala om något som är tätt förknippat med dopet. Något som det finns ett
starkt exempel på i liknelsen.
Något som, om du har det, kan livet repareras, oavsett hur djupt du faller, oavsett hur illa
det går. Oavsett hur livet går sönder kan det göras helt. Om du utforskar djupen i detta
kommer att förvandla hela livet. Detta är en av de stora hemligheterna till omfattande
och permanent förvandling. Vi ska tala om omvändelse, och vi ska göra det under tre
punkter:
I. Vikten av omvändelse
II. Omvändelsens anatomi
III. Sonens plan och faderns gensvar
I . V I K T E N AV O M VÄ N D E L S E
För det första ska vi titta på vikten av omvändelse. Och ur ett bibliskt perspektiv går den
knappast att överdriva.
Jesus
Jesus visar här i liknelsen att fadern aldrig slutar älska sonen. Men det är sonens
omvändelse som får faderns kärlek att explodera i sonens liv. Det är då faderns
fullkomligt hämningslösa kärlek omsätts i handling på ett så konkret sätt att det
provocerade liknelsens äldre broder och säkerligen de fariséer och skrilärda som
lyssnade på liknelsen. Det är som att Jesus säger till oss: ”om du vill att Guds kärlek ska
explodera i ditt liv tänds själva stubinen av omvändelse”.
Jesus säger om och om igen: ”Omvänd er!” ”Omvänd er och tro på evangeliet!”.
”Omvänd er, för Guds rike är nära!” Vad innebär det? Om du inte omvänder dig har
Jesus inget att ge dig. Utan omvändelse kan du inte komma in i hans rike. Omvändelsen,
att vända dig bort från din självcentrering och självrättfärdighet och till honom, är
nyckeln till allt.
I Markusevangeliet är Jesu första ord en uppmaning till omvändelse. Det blir som en
rubrik över hela hans verksamhet och budskap.
Markusevangeliet 1:15 (B2000)
15[ Jesus] sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.”
Luther
När Martin Luther satte igång det som senare kom att kallas för Reformationen genom
att spika fast sina 95 teser på slottskyrkodörren i Wittenberg, var detta den första av
hans teser:
När vår Herre och Härskare Jesus Kristus sa: ’Omvänd er,’ ville han att den troendes hela
liv skulle vara ett liv i omvändelse.
I den första av sina teser, där han lade ut sin övertygelse om vad evangeliet handlar om
säger han att hela det kristna livet är ett liv i omvändelse.
Lord Byron
Vikten av omvändelsen kan inte överdrivas. Men detta är helt annorlunda mot vad
världen tänker. En av de främsta poeterna under den engelska romantiken, Lord Byron
(1788-1824), sade
e weak alone repent.
Så å ena sidan har vi Luther som säger att hela livet är omvändelse, och å andra sidan har
vi Lord Byron som säger att det bara är de svaga som omvänder sig. Lord Byron
representerar vad världen anser om omvändelse.
Tecken på svaghet?
De flesta, även många kristna, tänker att omvändelse är ett tecken på svaghet. Man
tänker att det är bara de som gjort något riktigt allvarligt fel som behöver omvända sig.
Det är något du hoppas att du aldrig eller nästan aldrig ska behöva vara med om.
Och visst är det så att det bara är de som begår allvarliga fel som behöver omvända sig.
Men tro inte att du inte begår allvarliga fel, att du är fri från synd! Bibeln säger att
människan är en syndare, och Jesus pekar gång på gång på behovet av omvändelse.
En biblisk församling måste präglas av omvändelse. Det måste märkas på den.
I våra gudstjänster brukar vi eer predikan ta en stund då vi sjunger och ber. Och då kan
man ta chansen att få be tillsammans med någon eller att någon ber för en. Men ibland
har jag hos vissa stött på tanken att ”varför ska jag gå dit och få förbön, jag har inga
problem. Det där är bara för dem som har det svårt i livet”. Men då har du inte fattat vad
det handlar om.
Viljan att omvända sig är ingen svaghet. Och viljan att göra det tillsammans med en
förebedjare är verkligen ingen svaghet, det är en styrka och en krakälla, och det ligger
helt i linje med Nya testamentets undervisning. Hela det kristna livet måste präglas av
omvändelse och då behöver vi ta alla chanser vi får.
Oförmåga eller ovilja att omvända sig, däremot, är ett säkert tecken på svaghet, men det
ska vi återkomma till.
Två sorters omvändelse
2
Men det finns två sorters omvändelse, Luthers omvändelse och Lord Byrons
omvändelse, evangeliets omvändelse och världens omvändelse. Paulus pratar om detta i 2
Kor 7:10
2 Korinthierbrevet 7:10 (B2000)
10En sorg eer Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver
ångra, medan världens sätt att sörja leder till död.
Det finns en omvändelse, ett erkännande av synd, som leder till frälsning, en omvändelse
som ingen behöver ångra. Men så finns det en omvändelse som leder till själslig
förödelse, tvivel, ett utsuddande av jaget, och död.
Så vi behöver få det rätt. Vi går till den andra punkten. Hur är denna sanna, livgivande
omvändelse beskaffad? Vad är det för omvändelse som Paulus pratar om?
I I . O M VÄ N D E L S E N S A N AT O M I
Vi kan lära oss något om omvändelsens anatomi genom att titta på vad den yngre sonen i
liknelsen gör rätt. Tre saker som säger något om omvändelse.
1. Vad triggar omvändelsen?
För det första ser vi vad som triggar omvändelsen. Och i det här fallet är det smärta.
Sonens liv har förändrats kraigt. Först hade han gott om pengar och levde ut alla
njutningsbegär han hade. Men så tog pengarna slut och han kunde inte ens köpa mat. Så
han fick ta det lägsta och mest förnedrande jobb som fanns, nämligen att vakta grisar.
Och inte nog med det, han var till och med avundsjuk på grisarna eersom de hade mer
mat än han.
Han hade verkligen nått botten. Hela livet hade slagits i spillror. Och då står det att ”han
kom till besinning.” Mer ordagrant står det att ”han kom till sig själv”, det vill säga, helt
plötsligt kunde han se på sig själv med klarsyn. På något sätt hade han vaknat ur trancen
och plötsligt ser han vad han har ställt till med.
Och vägen dit gick genom smärta och misär. Det var vad som behövdes. Jag kan inte
uppfatta det som något annat än att smärtan var en gåva från Gud. Det är sonens smärta
som sätter honom på rätt spår och som leder till upprättelse och fest. Här leder sonens
smärta till den livgivande omvändelsen.
2. Omvändelsen är vertikal
Han gensvarar på smärtan, han kommer till besinning och han erkänner sin synd. Och
han gör det på ett föredömligt sätt, därför att i hans erkännande av synd ser vi två
dimensioner.
Lukasevangeliet 15:18 (B2000)
18Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och
mot dig.
Vertikalt och horisontellt. Och han gör det i rätt ordning.
"mot himlen"
3
Först säger han ”jag har syndat mot himlen.” ”Först och främst har jag syndat mot Gud”.
Det är rätt. Därför att den bibliska omvändelsen, den som förvandlar liv, den som leder
till frälsning och befrielse börjar i förståelsen att oavsett vad du gjort, har du syndat först
och främst mot Guds godhet och helighet. Varför är detta viktigt?
Vi sade just att det är sonens smärta som gör att han kommer till besinning. Detsamma
gäller oss, även om det inte är det enda sättet (men jag tror att det är det vanligaste). Ett
problem som kan uppstå är att, eersom vi är rädda för smärta – idag mer än någonsin –
du är beredd att göra vad som helst för att slippa själva smärtan. Och då är mycket
möjligt för din såkallade omvändelse att inte blir omvändelse ån självcentrering utan
snarare en fördjupning i självcentrering. Det är nämligen så att världens omvändelse,
Lord Byrons omvändelse består enbart av självömkan och självupptagenhet.
illustration: äktenskap i kris
Föreställ dig ett gi par, vars äktenskap var på väg att spricka. Mannen i äktenskapet har
en rad allvarliga brister som påfrestar relationen hårt. Han är självisk, manipulativ och
arrogant. Och nu klarar hans fru inte mer. Så hon säger till honom att hon tänker lämna
honom.
Mannen blir desperat. Men de kommer överens om att gå i samtal tillsammans med en
expert. I dessa samtal går frun igenom allt som mannen måste förändra. Han är rädd och
upprörd, han gråter. Och så får han en lista. ”Sluta med det här”. Och den veckan gör
han det. Och nästa vecka, ”sluta med det här och gör så här istället.” Han gör det. Eer
ett tag börjar saker ordna upp sig och hon säger att hon kan se hopp för relationen. Så
hon bestämmer sig för att inte lämna honom.
Men eer några få månader, så snart han blir säker på att hon inte kommer att lämna
honom så faller han tillbaka och fortsätter på precis samma sätt som han gjort tidigare.
Då kan man fråga sig: var allt bara en charad? Var allt uträknat, att han skulle lura henne
ett tag? Nej, det var helt ärligt menat. Han var verkligen ledsen och skakad. Men han var
det för sin egen skull. Han var ledsen och skakad över den smärta som drabbade honom,
inte över att han egentligen hade gjort något fel. Han kom aldrig att hata synden, han
kom bara att hata syndens konsekvenser.
Men det är inte samma sak. Och att bara hata syndens konsekvenser, smärtan, leder inte
till någon förändring. Det leder bara till att du blir mer självcentrerad. Han var inte
ledsen över vad han gjort mot henne, och han var verkligen inte upprörd över hur hans
synd påverkade hans relation till Gud.
Det finns en sorts omvändelse som är helt upptagen med dig själv och som leder dig
djupare in i självupptagenhet, och så finns det en omvändelse som är vertikal, som ser på
relationen med Gud och hur din synd skadat relationen. Denna omvändelse leder till
förvandling och liv, och den bryter den självcentrering som förstör ditt liv.
Omvändelsen är först och främst vertikal, eersom synden först och främst är mot Gud.
3. Omvändelsen är horisontell
"inför dig"
Men omvändelsen är också horisontell. Sonen i liknelsen säger inte bara att han syndat
mot himlen, utan också mot sin far. Och se hur bra han gör det. Inga ursäkter, inget
4
skuldbeläggande på andra. Han kommer inte och säger ”Far, jag har syndat – men om
du hade min bror, om du var tvungen att sova i en våningssäng år eer år med denna
självrättfärdiga farisé, då skulle du förstå.” Nej. Inga ursäkter.
Detta är omvändelse. Omvändelse är att komma till besinning, att vakna upp, den
undviker självömkan och fokuserar på relationen till Gud, det tar fullständigt ansvar
utan att lägga skulden på någon annan.
I I I . S O N E N S P L A N O C H FA D E R N S G E N S VA R
Och därmed kan vi komma in på den tredje punkten, som jag helt enkelt kallar ”sonens
plan och faderns gensvar.”
1. Sonens plan
Det var inte bara så att sonen kom till besinning och vände hem, han hade också en plan
för hur relationen skulle kunna upprättas. Han tänker be om att få bli en ”daglönare”,
μίσθιος, hyrd tjänare. En tjänare med lön.
I hushållet fanns slavar som bodde där och arbetade mot väldigt liten betalning. Men en
hyrd tjänare fick lön för varje dag. Han bodde inte i hushållet utan kom dit och skötte
sina sysslor.
Den yngre sonen tänker alltså komma och säga ”Fader, jag har syndat. Men jag vill inte
bara ha din nåd, eller barmhärtighet. Jag tänker betala tillbaka varje öre. Och när jag
betalat tillbaka, då kan du ta emot mig om du vill. Jag tänker arbeta mig tillbaka in i
familjen! Det ska inte bara ges till mig.”
Det är viktigt att komma ihåg att detta är en liknelse, där Jesus hittar på en berättelse i
sye att föra fram en viktig poäng. Därför måste vi förstå den på två nivåer. Å ena sidan
ska vi, när vi gjort fel mot någon, försöka att göra rätt för oss. Om du har stulit något är
det helt rätt att du ska ge det tillbaka.
Men om fadern i den här berättelsen är Fadern, Gud – då är den yngre sonens försök till
omvändelse gentemot Gud det största misstag du kan göra.
religion kontra evangelium
Något som vi oa återkommit till i den här serien är att det är skillnad mellan religion
och evangelium. Religion har vi kallat för människans sökande eer Gud – om jag gör
rätt grejer då kan jag nå frälsningen. Då ska Gud välsigna mig. Man formar ett ramverk
med en väg till frälsning, vilket innebär att källan till kra, självförtroende och hopp
inom detta ramverk är mina meriter – vad jag lyckas åstadkomma. När jag ser att mina
meriter är starka, och när jag jämför mig med andra och ser att jag lyckas bättre, då
känner jag mig stark och trygg. Då finns det hopp.
Men inom ett sådant ramverk är omvändelsen en katastrof. Här kommer omvändelsen
att avskilja dig från din krakälla. Omvändelsen handlar om att erkänna att dina meriter
inte är något värda. Så snart du börjar omvända dig blir du förstörd. Omvändelsen är en
katastrof som måste undvikas till varje pris. Det betyder ju att man måste börja om från
noll och arbeta sig uppåt igen.
5
Dessutom blir omvändelsen också ett sätt att försöka sona sin egen synd. ”Om jag bara
omvänder mig på rätt sätt, då ska Gud acceptera mig igen.” Trots att du omvänder dig
försöker du fortfarande vara din egen frälsare, den är fortfarande ett led i samma schema.
Och katastrofen bara fortsätter. För hur kan man veta vad som är tillräckligt? När har du
straffat dig själv tillräckligt mycket så att du kan börja se på dig själv som en ganska bra
person igen?
2. Faderns gensvar
Så denna sista delen av sonens plan är usel. Men – tack och lov – vägrar fadern acceptera
något sådant. Därför att detta är ingen vanlig fader. Här har vi en fader som istället för
att förbittras över sonens svek varje dag står och spanar ut i horisonten. Varje dag,
hoppas och väntar. Och en dag ser han sin son på långt håll. Han springer ut för att möta
honom och krama honom. Och inom ett par verser kommer vi att se att han klär sonen i
hans nakenhet och sätter en ring på hans finger, det vill säga, upprättar sonens status
igen. Nu kan han ingå avtal i familjens namn. Och han ställer till med fest.
Och han vägrar att låta sonen försöka arbeta sig tillbaka in i familjen. Han ger det gratis,
i ren, översvallande, förunderlig och oändlig nåd.
I den religiösa, världsliga omvändelsen kommer omvändelsen att skilja dig från din
krakälla som är dina egna fina meriter. Men i evangeliet kommer omvändelsen att föra
dig allt djupare in i krakällan, därför att din krakälla i evangeliet inte handlar om dina
fina meriter, utan om hans meriter. Inte vad du har gjort, utan vad han har gjort.
AV S L U T N I N G
Det är häpnadsväckande att det är Jesus som berättar denna berättelse. En berättelse om
en son som i sitt lidande kommer hem till fadern och fadern rusar honom till mötes och
tar emot honom och ger honom kläder och ställer till med fest för honom.
Det är häpnadsväckande, därför att i slutet av Jesu liv ropade han till sin far ur sitt
lidande, ”min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Det kom ingen springande
med öppna armar – dörren stängdes för honom. Han fick inga kläder – hans kläder togs
ifrån honom. Han fick ingen fest – han fick ättika att dricka. Han förnekades och
förkastades.
Anledningen är att han led för vår synd. Hans kläder togs ifrån honom så att vi kan
komma hem till Fadern och ikläda oss Kristi rättfärdighet och Guds frälsande kärlek.
Han tog den förnekelse och förkastelse som vi förtjänat så att vi kan välkomnas hos Gud.
Så att Gud, redan innan vi omvänder oss, kommer springande för att möta oss och
omfamnar oss.
När du omvänder dig påminner du dig om att du är en syndare som är frälst av nåd. Att
anledningen till att Kristus kom var för att göra allt detta för din skull. När du omvänder
dig sätts du i kontakt med vem du verkligen är. Det är därför hela livet handlar om
omvändelse, det är därför det är något som måste pågå hela tiden.
Evangeliet säger att jag är en sådan usel syndare att Jesus var tvungen att dö för min
skull. Det är ödmjukande, ner i stoet. Men evangeliet säger också att Jesus var villig att
göra det, han gjorde det frivilligt, han ansåg att det var värt det. Och det ger mig ett
värde som är högre än jag någonsin kunnat ana.
6
Ser du det förunderliga i vad han har gjort för dig, att han kläddes av och lämnades
ensam och förkastad i mörkret, så att du kan komma in i den himmelska festen? Ser du
befrielsen i att vara en person som lever i omvändelse? Att leva i omvändelse innebär att
vara fri från att hitta på ursäkter, från att försöka hitta på fina meriter så att Gud ska
acceptera dig, fri från att alltid behöva få rätt och få din vilja igenom, fri från att behöva
vara bättre än andra, fri från att behöva avslöja andra, fri från självrättfärdighet och
självcentrering och självömkan.
inbjudan
Så jag vill välkomna dig, vem du än är, kristen eller inte, till omvändelsens väg. För dig
som är kristen handlar hela livet om omvändelse, en ständig påminnelse om att du är en
syndare som är frälst av nåd. En ständig identifikation med Kristus i hans död och
uppståndelse, där du lämnar det gamla och uppstår i ett nytt liv.
Och om du inte är kristen vill jag också välkomna dig till omvändelsens väg. Du har sett
den gestaltas i dopet idag. Och det finns fortfarande plats. Fortfarande finns det
möjlighet för dig att komma in i friheten i att inte behöva klara allt på egen hand,
friheten i att inte behöva vara bättre än andra, friheten i att falla tillbaka på vad han har
gjort istället för vad du har gjort.
7