Fakta om maten och miljön

Fakta om maten
och miljön
Konsumtionstrender,
miljöpåverkan
och livscykelanalyser
R A P P O RT N R 5 3 4 8
Fakta om maten
och miljön
Konsumtionstrender,
miljöpåverkan
och livscykelanalyser
Annika Carlsson-Kanyama
och Rebecka Engström
Forskningsgruppen för
miljöstrategiska studier, KTH
N AT U RV Å R D S V E R K E T
R A P P O RT N R 5 3 4 8
BESTÄLLNINGAR
Ordertelefon:
Orderfax:
E-post:
Postadress:
Internet:
08-505 933 40
08-505 933 99
[email protected]
CM-gruppen
Box 110 93
161 11 Bromma
www.naturvardsverket.se/bokhandeln
NATURVÅRDSVERKET
Tel:
Postadress:
08-698 10 00 (växel)
www.naturvardsverket.se
Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm
ISBN 91-620-5348-5.PDF
ISSN 0282-7298
© Naturvårdsverket 2003
Illustrationer:
Grafisk form:
Översättning av
sammanfattning:
Harriet Ståhlberg
Ord & Vetande AB/Underhuset
Digital publikation
Arding Language Services AB
Förord
Den här rapporten ger oss insikt om att vi bär hem och konsumerar allt mer
mat och gör nya kostval. Allt större del av maten vi äter kommer från andra
länder. Men vad de nya valen och den ökade konsumtionen innebär för miljö
och hälsa har vi begränsade kunskaper om. Kunskaperna om miljöpåverkan
från framför allt basmat som produceras i Sverige är betydligt bättre än kunskaperna om miljöpåverkan som uppkommer från importerade livsmedel.
Naturvårdsverket har under lång tid intresserat sig för miljöpåverkan från
de olika leden i livsmedelskedjan från producent till konsument. Denna rapport har sin grund i behovet av ökad kunskap och datasammanställningar
som identifierats av en arbetsgrupp inom dialogprojektet Framtida handel.
Arbetsgruppen har bestått av aktörer från dagligvaruhandel och livsmedelsföretag samt flera myndigheter. Naturvårdsverket har samordnat och lett
gruppens arbete. Arbetsgruppen har arbetat med hur vi kan synliggöra miljöpåverkan av dagligvaror och öka miljöanpassningen av dessa.
Dialogprojektet Framtida handel startades ursprungligen av Miljövårdsberedningen och har sedan sommaren 2001 drivits av Miljödepartementet i
samverkan med Näringsdepartementet. Dialogen är ett sätt att gemensamt
finna vägar som bidrar till ekonomisk, social och ekologisk hållbar utveckling
av dagligvaruhandeln. Syftet var att regeringen, företagen, kommunerna och
regionerna skulle nå fram till en överenskommelse med konkreta åtaganden
för att miljöanpassa dagligvarukedjan. En sådan överenskommelse träffades
den 28 november 2003 (www.framtidahandel.se). De mål och visioner som
tagits fram inom dialogen har främst fokuserat på att effektivisera och miljöanpassa transporter, effektivisera energianvändningen inom livsmedelsindustrin och handeln och öka kunskapen om vilka varor och produktionsprocesser
som innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen samt minskning av dessa ämnen. Utfasning av de ämnen som kopplar till delmål 3 i miljökvalitetsmålet
Giftfri miljö och miljömedvetna krav vid all upphandling är andra uttalade mål.
Goda kunskaper är basen för att kunna fatta de beslut som behövs för att
minska miljöpåverkan från dagligvarorna. Vi behöver även en överblick över
den tillgängliga statistiken för att kunna följa utvecklingen och för att föreslå
förbättringar.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
3
Därför uppdrog Naturvårdsverket åt Avdelningen för industriellt miljöskydd, KTH, att beskriva tillgängliga data om miljöpåverkan från produktion
och konsumtion av livsmedel, eftersom livsmedel utgör ungefär tre fjärdedelar av dagligvarorna. Det är troligen första gången som livsmedelsindustrins koldioxidutsläpp presenteras på detta sätt – sammanställt per delbransch. En annan nyhet i rapporten är att den innehåller sammanställningar
över användningen av ämnen som är cancerframkallande, påverkar arvsmassan och stör fortplantningen, så kallade CMR-ämnen. Rapporten sammanställer också de ämnen som är potentiellt långlivade, bioackumulerande
och giftiga, dvs. PBT/vPvB-ämnen. Användningen för sådana ämnen redovisas för dryckes- och livsmedelsindustrin samt för hotell och restaurangverksamhet. Med utgångspunkt från livscykelanalyser av nära 30 livsmedel ger
rapporten en god överblick av hur miljöpåverkan kan följas för enskilda livsmedel sett i ett livscykelperspektiv.
Rapporten kommer att vara till stor hjälp för det fortsatta arbetet för en
hållbar dagligvaruhandel där miljöpåverkan från livsmedel utgör en betydande del. Den kan också utgöra underlag i den kommande utredningen om
den handlingsplan för hållbar konsumtion som regeringen aviserade i sin
skrivelse Utvärdering av miljömålet i konsumentpolitiken (2002/03:31).
Författare till rapporten är Annika Carlsson-Kanyama och Rebecka
Engström, forskningsgruppen för miljöstrategiska studier (fms), KTH.
Värdefulla bidrag och synpunkter har lämnats av flera myndigheter och företag. Projektledare har varit Anita Lundström vid Naturvårdsverkets enhet för
hållbar produktion och konsumtion. Arbetsgruppen för Ökad miljöanpassning av dagligvaror och synliggjord miljöpåverkan har utgjort ett viktigt
bollplank.
Författarna svarar själva för innehållet och slutsatserna i rapporten, varför
detta inte kan åberopas som Naturvårdsverkets ståndpunkt.
Naturvårdsverket i december 2003
4
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Författarnas förord
Flera personer och organisationer har lämnat värdefulla bidrag till och/eller
synpunkter på detta arbete. Vi tackar följande personer som nämns utan
inbördes ordning: Göran Gabrielsson vid Kemikalieinspektionen, Mattias
Höjer vid forskningsgruppen för miljöstrategiska studier, Kerstin Boström
Carlsson och Marita Axelsson vid Konsumentverket. Amanda Högelin,
Niklas Notstrand, Inger Munkhammar, Anders Wadeskog och Maria Lidén
vid Statistiska centralbyrån, Ingela Bengtsson vid Fiskeriverket, Annika
Fernström vid ICA, Per Baummann vid COOP och Mikael Gustavsson vid
Svenska fjärrvärmeföreningen. Författarna riktar ett särskilt tack till Anita
Lundström på Naturvårdsverket som koordinerat och stött arbetet. För innehållet ansvarar författarna själva.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
5
6
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Innehåll
Förord ......................................................................................................................................3
Författarnas förord ..............................................................................................................5
Innehåll ..................................................................................................................................7
Sammanfattning ..............................................................................................................11
Summary ............................................................................................................................17
1. Inledning och syfte ....................................................................................................23
2. Vad vi äter, var maten kommer ifrån och trender
i våra val av livsmedel ..............................................................................................27
2.1 Sammanfattning och diskussion ........................................................................28
2.2 Översikt av den officiella statistiken relevant för
livsmedelskonsumtionen ......................................................................................29
2.2.1 Riksmaten ............................................................................................................29
2.2.2 Hushållsbudgetundersökningen..............................................................................29
2.2.3 Totalkonsumtionen................................................................................................29
2.2.4 Direktkonsumtionen ..............................................................................................30
2.2.5 Trender i direktkonsumtionen ................................................................................31
2.3 Officiell statistik om import av livsmedel ........................................................34
2.4 Annan statistik om trender ..................................................................................38
2.5 Svinn ........................................................................................................................40
3. Livsmedelssektorns miljöpåverkan i Sverige ..................................................43
3.1 Sammanfattning och diskussion ........................................................................44
3.1.1 Vilka möjligheter erbjuder dagens statistik?............................................................44
3.1.2 Sammanställning av uppgifter för år 2000 samt dataluckor ................................45
3.1.3 Jämförelse med andra skattningar ........................................................................46
3.1.4 Att tänka på vid fortsatta skattningar av miljöpåverkan i livsmedelskedjan ........47
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
7
3.2 Jordbruk, Jakt och Fiske (SNI avdelning A och B) ........................................48
3.2.1 Officiell statistik – tillgänglighet ............................................................................49
3.2.2 Övrig miljöpåverkan inom jordbruket ..................................................................52
3.2.3 Beräkningar för år 2000 ......................................................................................52
3.3 Tillverkning (SNI avdelning D) ........................................................................53
3.3.1 Officiell statistik – tillgänglighet ............................................................................53
3.3.2 Annan statistik ....................................................................................................56
3.3.3 Beräkningar för år 2000 ......................................................................................56
3.4 Parti- och detaljhandel (SNI avdelning G) ....................................................65
3.4.1 Officiell statistik – tillgänglighet ............................................................................65
3.4.2 Annan statistik ....................................................................................................67
3.4.3 Beräkningar för år 2000 ......................................................................................68
3.5 Hotell och restaurangverksamhet (SNI avdelning H) ..................................69
3.5.1 Officiell statistik – tillgänglighet ............................................................................69
3.5.2 Annan statistik ....................................................................................................70
3.5.3 Beräkningar för år 2000 ......................................................................................70
3.6 Transporter (SNI avdelning I) ............................................................................71
3.6.1 Officiell statistik – tillgänglighet ............................................................................72
3.6.2 Annan statistik ....................................................................................................74
3.6.3 Beräkningar för år 2000 ......................................................................................75
3.7 Hushåll ......................................................................................................................78
3.7.1 Offentlig statistik – tillgänglighet ..........................................................................78
3.7.2 Annan statistik ....................................................................................................80
3.7.3 Beräkningar för år 2000 ......................................................................................80
4. Miljöeffekter av importerade livsmedel ............................................................85
5. Miljöpåverkan från livsmedel
per produkt ..................................................................................................................91
5.1 Sammanfattning och diskussion ........................................................................93
5.2 Bröd och spannmålsprodukter ............................................................................96
5.2.1 Vitt bröd i stora och små bagerier ..........................................................................97
5.2.2 Vitt bröd ..............................................................................................................98
8
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
5.2.3 Vitt bröd, effekter av lokal produktion ..................................................................98
5.2.4 Bröd från olika produktionssystem........................................................................99
5.2.5 Hamburgerbröd ....................................................................................................99
5.2.6 Välling ..............................................................................................................100
5.2.7 Spagetti, ris, helt vete, couscous och korngryn ......................................................100
5.2.8 Pannkakor ........................................................................................................101
5.2.9 Ris ....................................................................................................................101
5.3 Kött och köttvaror ................................................................................................102
5.3.1 Fläskkött 1 ........................................................................................................102
5.3.2 Fläskkött 2 ........................................................................................................103
5.3.3 Fläskkött 3 ........................................................................................................103
5.3.4 Fläskkött 4 ........................................................................................................104
5.3.5 Fläskkött 5 ........................................................................................................104
5.3.6 Nötkött 1 ..........................................................................................................105
5.3.7 Nötkött 2 ..........................................................................................................105
5.3.8 Köttbullar ..........................................................................................................106
5.3.9 Kyckling 1 ..........................................................................................................106
5.3.10 Kyckling 2 ........................................................................................................107
5.4 Fisk, kräftdjur, blötdjur ......................................................................................107
5.4.1 Torsk ..................................................................................................................108
5.4.2 Musslor ..............................................................................................................109
5.4.3 Sill i glas ..........................................................................................................109
5.5 Mjölk, fil ................................................................................................................110
5.5.1 Mjölk 1 ............................................................................................................110
5.5.2 Mjölk 2 ............................................................................................................111
5.5.3 Mjölk 3 ............................................................................................................112
5.6 Grädde, ost och ägg ..............................................................................................112
5.6.1 Ost, halvhård ....................................................................................................112
5.7 Köksväxter ............................................................................................................113
5.7.1 Tomater 1 ..........................................................................................................113
5.7.2 Tomater 2 ..........................................................................................................114
5.7.3 Morötter ..........................................................................................................115
5.7.4 Isbergssallad ......................................................................................................115
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
9
5.7.5 Morotspuré ........................................................................................................116
5.7.6 Tomatketchup ....................................................................................................117
5.7.7 Bönor och gula ärtor ..........................................................................................117
5.7.8 Gula ärtor..........................................................................................................118
5.8 Frukt och bär, samt frukt- och bärprodukter ................................................118
5.8.1 Äpplen................................................................................................................118
5.9 Potatis och potatisprodukter ..............................................................................119
5.9.1 Potatis och pommes frites ....................................................................................119
5.9.2 Potatis................................................................................................................119
5.10 Övriga livsmedel ................................................................................................120
6. Diskussion och slutsatser ....................................................................................125
Bilaga 1
SNI-koder, KN-nomenklatur och statistikansvar ................................................129
Bilaga 2
Värmevärden och emissionsfaktorer för koldioxid ............................................137
Bilaga 3
Användning av särskilt farliga ämnen ..................................................................139
Bilaga 4
Lista över studier där man följt miljöpåverkan
över livscykeln per produkt ........................................................................................143
10
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Sammanfattning
Naturvårdsverket har under lång tid intresserat sig för miljöpåverkan i livsmedelskedjan. Livsmedelskedjan omfattar alla de steg som behövs för att
leverera mat till svenska folket, dvs. jordbruk och fiske, förädling, transporter, lagring, försäljning, tillagning, konsumtion och avfallsbehandling.
Föreliggande rapport är en av flera studier som verket genomfört eller låtit
genomföra för att skaffa sig kunskap i ämnet. Syftet kan sammanfattas i
följande punkter:
• Att beskriva det statistiska underlag vi har i dag för att skildra miljöpåverkan från livsmedelssektorn och konsumtionsutvecklingen liksom att
beskriva dess styrkor och svagheter inför fortsatt arbete. Fokus i arbetet har
legat på energi och koldioxidutsläpp, på offentlig statistik och på handel
och industri.
• Att använda underlaget för att beskriva den svenska livsmedelskedjans
miljöbelastning för år 2000 och för att skildra hur konsumtionen har förändrats över tid.
• Att sammanfatta kunskapsläget vad det gäller miljöpåverkan från enskilda
livsmedel genom hela kedjan.
Det statistiska underlaget
Det sammanlagda intrycket från vår noggranna översikt av dagens offentliga
statistik är att man kan skaffa fram värdefull information genom att bearbeta
befintligt material. Vi har bett berörda statistikansvariga myndigheter göra
bearbetningar. Kostnaderna har varit rimliga och vi har därför kunnat göra
skattningar för livsmedelskedjan som annars inte publiceras.
Den statistik som är mest användbar för att beskriva vad vi äter sett över
tid är direktkonsumtionen, som sammanställs av Jordbruksverket. Statistiken över direktkonsumtionen skulle kunna användas för att årligen ta fram
nyckeltal, uttryckta såsom t.ex. andelen rotfrukter av alla konsumerade
färska köksväxter eller andelen beredda produkter av alla konsumerade
produkter inom en viss kategori.
Statistiken kan också användas utan bearbetning för att beskriva t.ex.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
11
konsumtionen av kött eller godis per capita. Direktkonsumtionen kan även
till viss del kopplas till utrikeshandelsstatistiken så att man kan få ett mått
på hur mycket av vår mat som importeras. Med den statistiken kan den förmodade andelen inhemskt producerade varor av alla konsumerade varor
inom en viss varugrupp beskrivas.
Man kan också få fram vissa relevanta nyckeltal för varifrån maten kommer. Exempel på detta är fördelningen mellan ursprungsländer för olika
varugrupper. Eventuella svagheter med kombinationen
direktkonsumtion/utrikeshandel behöver utredas närmare innan man
bestämmer sig för att ta fram nyckeltal.
För att beskriva miljöpåverkan i livsmedelskedjan behöver man konsultera flera olika statistikinsamlare och samköra vissa uppgifter som man annars
inte samkör. Vad man kan åstadkomma med hjälp av dagens offentliga statistik sammanfattas här.
• Årlig användning av energi och koldioxidutsläpp på SNI femsiffernivå för
livsmedelsindustrin. Vattenanvändningsstatistiken publiceras intermittent
men när den väl finns kan den beskriva vattenanvändningen i industrin på
branschnivå.
• Årlig användning av energi och koldioxidutsläpp från jordbruk och fiske.
• Årliga uppföljningar av energi i livsmedelsindustrin delat med levererad
mängd vara. Samma uppgifter för koldioxid.
• Årliga uppföljningar av energi för uppvärmning av lokaler som används av
livsmedelshandeln. Kan eventuellt delas med omsättningen för att få måttet kWh per SEK.
• Årliga eller närapå årliga uppföljningar av vissa godstransporter inom Sverige samt hemtransporter av dagligvaror.
Det man inte kan åstadkomma med den offentliga statistiken är t.ex. skattningar av handelns användning av driftel och beräkningar av miljöpåverkan
inom storkökssektorn. Beträffande hushållen är uppgifterna om energianvändning för mathållning osäkra. Likaså behövs mer kunskap om transporter med lätta lastbilar, eller distributionstransporter. Här behövs bättre
underlag för att fortsättningsvis följa upp miljöpåverkan. För att över huvud
taget kunna producera statistik om livsmedelskedjan krävs samarbete med
flera statistikproducerande myndigheter.
12
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Konsumtionens utveckling och livsmedelssektorns
miljöbelastning år 2000
År 2000 åt varje svensk ungefär 800 kg livsmedel inklusive drycker. Livsmedelskonsumtionen är mycket utlandsberoende. En grov skattning baserad på
handelsstatistiken visar att närmare 40 % av det vi äter kan vara importerat.
Livsmedelsimporten ökar dessutom markant sedan EU-inträdet. Av den
importerade maten kommer största delen från Europa. En hel del av de produkter som produceras i Sverige eller i Europa görs dock av råvaror som
importeras från andra världsdelar.
Våra skattningar av miljöpåverkan i livsmedelskedjan för år 2000 visar en
energianvändning på ca 30 TWh och koldioxidutsläpp utsläpp på drygt 4
miljoner ton. Då ingår bara energianvändning och utsläpp i Sverige eftersom
vi bara använt svensk statistik. Det är inte möjligt att ge en samlad bild av
miljöpåverkan för importerade livsmedel, men den är förmodligen avsevärd.
I en sådan beskrivning skall transporter, förädling, lagring och primärproduktion ingå.
De relativa bidragen i den svenska delen av livsmedelskedjan skiljer sig
åt, beroende på om man ser på energi eller på koldioxidutsläpp. Så blir hushållens bidrag till den totala energianvändningen 29 %, men deras bidrag till
de totala koldioxidutsläppen är bara 7 %. Skälet är de låga utsläppen från
svensk elproduktion och de antagande som vi använt. Ett motsatt förhållande gäller för transporterna. Där blir bidraget till den totala energianvändningen 18 % men bidraget till de totala utsläppen 36 %. Jordbrukets bidrag
till utsläppen ligger på 31 % och industrins på 22 %. Statistik saknas för att
belysa storhushållens betydelse. Att ta fram sådan bör göras i samarbete med
branschen och berörda myndigheter.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
13
Figur 1. Fördelning av energianvändning och koldioxidutsläpp
i den svenska delen av livsmedelskedjan år 2000.
100%
Hushåll
90%
Transporter
80%
Handel
70%
Industri
60%
Jordbruk
50%
40%
30%
20%
10%
0%
TWh
CO2
Figuren baseras på beräkningar enligt tabell 3.
Miljöpåverkan från enskilda livsmedel
En översikt över ett antal miljöanalyser där enskilda livsmedelsprodukter
följts under hela eller delar av livscykeln har sammanställts. Översikten visar
att många livsmedel, där konsumtionen redan nu är stor och ökar, inte alls
omfattas av miljöstudier. Det gäller livsmedel där den nutritionella nyttan är
liten, t.ex. godis, läsk och glass. Men det gäller också frukt där vi äter mer
och som till största delen importeras. Då livsmedelskonsumtionen globaliseras allt mer kan man få ett kunskaps- och informationsproblem om livsmedelsimportörerna inte tar ansvar för kunskapsuppbyggnad på ett annat sätt
än i dag.
Av befintliga studier kan man analysera några områden som intresserat
flera analytiker, men där det ännu är svårt att dra några generella slutsatser.
Ett exempel är studier av livsmedel (bröd och mjölk) från olika produktionssystem, storskaliga med omfattande distributionssystem eller småskaliga och lokala. Resultaten visar att de lokala inte alltid är det mest optimala,
men det finns heller inget som tyder på att de storskaliga skulle ha några
avgörande miljöfördelar över det småskaliga. Ett annat exempel där det är
14
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
svårt att generalisera utifrån befintliga studier är om det finns miljöfördelar
med hemlagad mat jämfört med industritillagad.
En del generella slutsatser kan dras utifrån befintliga studier. Bl.a. ger
analyserna av kött entydigt besked om att den största miljöpåverkan finns
inom primärproduktionen som omfattar odling av foder, fodertransporter
och uppfödning. Detsamma gäller ost. En konsekvens för industri och handel är att det är viktigt att ställa krav bakåt i kedjan för just dessa produkter.
Konsumentfasen, där förvaring och tillagning ingår, kan ha stor betydelse
för den totala energianvändningen för livsmedel som inte har animaliskt
ursprung. Den spelar dock ringa roll för potentiella bidrag till försurning och
övergödning. Där är det i stället ofta jordbruket som bidrar med en stor del,
oavsett livsmedel.
För vissa livsmedel kan förpackningarna bidra avsevärt till energianvändningen. Exempel på det är isbergssallad, morotspuré och tomatketchup.
Sedan tidigare vet man dock att förpackningarna inte ger något stort energipåslag när man ser till hela livsmedelskedjan.
Hos vissa produkter utgör miljöpåverkan i industriledet en stor del av
dess totala miljöpåverkan. Exempel på detta är processade produkter med
övervägande vegetabiliskt ursprung, t.ex. tomatketchup, morotspuré och
bröd. Av detta kan man dra slutsatsen att många av de produktgrupper som
är dåligt analyserade (godis, glass, läsk, snacks) rimligen borde ha en betydande del av miljöpåverkan i industriledet. För att testa den hypotesen
skulle det vara värdefullt om industrin lät genomföra några analyser av
sådana produkter.
För handeln skulle det behövas ett bättre underlag för att uppskatta svinnet. Det gäller särskilt färska produkter som tillagas i affären och där man
inte returnerar osålda varor. Undersökningar har visat att man genom att förändra kosten kan åstadkomma stora skillnader i resursanvändning. Här kan
handeln hjälpa till att informera konsumenterna liksom de myndigheter som
arbetar med konsumentinformation.
Slutsatser
En slutsats av studien är att man med liten arbetsinsats kan göra intressant
statistik över den svenska delen av livsmedelskedjan genom att kombinera
befintliga data och komplettera vissa dataluckor. De största luckorna gäller
hushållens mathållning och storhushållens verksamhet. Här behöver man
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
15
skaffa fram kompletterande statistik.
En annan slutsats är att det är angeläget att medvetet förhålla sig till det
kunskapsvakuum som har uppstått p.g.a. av den allt mer globaliserade konsumtionen och produktionen. Häri ingår också att en allt mindre del av livsmedelskonsumtionen består av basmat tillagad i hemmet, dvs. kött, potatis,
mjölk och bröd. Skall man ignorera den utvecklingen och behålla det nationella perspektivet när man tar fram statistik, väljer produkter för miljöanalys
och tillsätter referensgrupper? Eller skall man se varor och tjänster ur ett livscykelperspektiv och betrakta konsumtionen som den verkligen ser ut och ta
konsekvenserna av detta när man producerar miljöinformation och åtgärdsprogram? Vår uppfattning är att det sista alternativet är det enda hållbara på
sikt. Det gäller att snabbt komma ikapp och ”ta hand” om de kunskapsluckor som redan uppstått.
En tredje slutsats är att nuvarande konsumtionstrender har stor betydelse
för miljöpåverkan i livsmedelskedjan. Det underlag som finns pekar på att
trenderna är negativa. Det finns flera aspekter på konsumtionen, varav
”utrymmesmaten” är en.
Även om underlaget för en total bedömning av miljöeffekterna från kosten inte är komplett pekar befintliga studier på att det totala bidraget från
”skräpmat” är betydande. Sett mot bakgrund av en ökande godis- och läskkonsumtion blir slutsatsen att industrin har ett stort ansvar både för att ytterligare kartlägga miljöbelastningen för sina produkter och för att minska
denna. Handeln har ett ansvar för att inte överstimulera konsumenten att
köpa dessa produkter. Samtidigt öppnar miljöperspektivet på ”skräpmaten”
möjligheter för samverkan mellan dem som värnar om hälsan och dem som
värnar om miljön. Hur kan man äta och leva både miljöanpassat och hälsosamt inom samhällets nuvarande begränsningar? Vilka valmöjligheter finns i
dag och vilka skulle kunna bli tillgängliga i framtiden? Här har både företag
och myndigheter viktiga uppgifter framför sig.
16
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Summary
The Swedish Environmental Protection Agency has long been interested in
environmental impacts in the food supply chain. The food supply chain is
made up of all the stages necessary to supply food to the Swedish people, ie,
agriculture and fisheries, processing, transport, storage, sale, preparation,
consumption and waste treatment. This report is one of several studies carried out or commissioned by the Agency to acquire knowledge about the
subject. The purpose may be summarised as follows.
• To describe the current statistical data so as to present environmental
impacts from the food sector and consumption trends, and also to describe
their strengths and weaknesses as a basis for further progress. We have
focused on energy and carbon dioxide emissions, public statistics and trade
and industry.
• To use the data to describe the environmental impacts caused by the Swedish food supply chain in 2000 and to describe how consumption has
changed over time.
• To summarise the state of our knowledge about environmental impacts
caused by individual foodstuffs throughout the food supply chain.
Statistical data
The overall impression gained from our thorough overview of current official
statistics is that valuable information can be gleaned by processing existing
material. We have asked the relevant authorities responsible for these statistics to process them. The cost has been reasonable and we have therefore
been able to make estimates for the food supply chain not published elsewhere.
The statistics of most use to describe what we eat over time are those on
direct consumption, which are compiled by the National Board of Agriculture. The statistics on direct consumption could be used to produce annual
key figures, expressed, for example, as root vegetables as a proportion of all
fresh vegetables consumed, or cooked products as a proportion of all products consumed within a given category.
The statistics can also be used without being processed to describe, for
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
17
example, consumption of meat or sweets per capita. Direct consumption can
also to some extent be related to foreign trade statistics so as to find out what
percentage of our food is imported. These statistics can be used to describe
domestically produced goods as a proportion of all goods consumed within a
given category of goods.
It is also possible to produce certain relevant key figures for the origin of
foods. One example of this is to break down various categories of goods
according to their countries of origin. Potential weaknesses of the combination of direct consumption/foreign trade must be further examined before it
is decided to produce key figures.
To describe environmental impacts in the food supply chain it is necessary to consult a number of sources of statistics and to run certain figures concurrently where this would not otherwise be done. A summary of what may
be achieved using official statistics is given below.
• Annual use of energy and carbon dioxide emissions at SE-SIC (Swedish
Industrial Classification) five-digit level for the food industry. Water use
statistics are published intermittently but where they do exist, they are
able to describe water use in industry, sector by sector.
• Annual use of energy and carbon dioxide emissions from agriculture and
fisheries.
• Annual monitoring of energy in the food industry divided by the quantity
of goods supplied. Same information for carbon dioxide.
• Annual monitoring of energy for heating of premises used by the food
industry. May be divided by turnover to obtain kWh per SEK.
• Annual or virtually annual monitoring of certain movements of goods in
Sweden, and transport of everyday commodities to homes.
Official statistics cannot achieve, for example, estimates of electricity consumption by the food retailers and estimates of environmental impacts in the
institutional catering sector. Figures for household energy use for food preparation purposes are uncertain. Similarly, we need to know more about transport using light commercial vehicles and transport for distribution purposes.
Better data is needed here to monitor environmental impacts in the future.
Cooperation with several agencies producing statistics will be essential to
produce statistics on the food supply chain.
18
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Consumption trends and environmental impacts
in the food sector in year 2000
Each Swedish citizen consumed about 800 kg of food and drink in 2000.
Food consumption is heavily dependent on imports. A rough estimate based
on trade statistics suggests that almost 40 per cent of what the Swedish
citizens eat may be imported. Moreover, food imports have increased markedly since Sweden joined the European Union. It is estimated that approximately half the whole weight of products for which consumption statistics
are based on foreign trade statistics seem to be Swedish-produced and half
imported. Just over 80 per cent of imported foodstuffs come from Europe.
But a sizeable proportion of the products produced in Sweden or in
Europe are made from raw materials imported from other parts of the
world.
Our estimates of environmental impacts in the food supply chain in 2000
indicate energy consumption of approximately 30 TWh and carbon dioxide
emissions of just over 4 million tonnes. These figures only include energy
consumption and emissions in Sweden, since we have only used Swedish
statistics. It is not possible to present an overall picture of the environmental
impacts caused by imported foodstuffs, although these are probably considerable. A description of this kind should include transport, processing, storage
and primary production.
The relative contributions in the Swedish part of the food supply chain
differ between energy and carbon dioxide emissions. Domestic consumers
account for 29 per cent of total energy use, but only account for seven per
cent of total carbon dioxide emissions. This is due to the low emissions
from Swedish energy generation and the assumptions we have made. The
opposite applies to transport, where the contribution to total energy use is
18 per cent but that to total emissions 36 per cent. Agriculture accounts for
31 per cent of emissions and industry for 22 per cent. There are no statistics
illustrating the significance of institutional households. Those statistics
should be obtained in cooperation with the sector and the relevant authorities.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
19
Figure 2. Breakdown of energy use and carbon dioxide emissions in the Swedish part
of the food supply chain in 2000
100%
Households
90%
Transport
80%
Trade
70%
Industry
60%
Agriculture
50%
40%
30%
20%
10%
0%
TWh
CO2
The Figure is based on data in Table 3.
Environmental impacts of individual foodstuffs
An overview of a number of environmental analyses in which individual
foodstuffs have been monitored throughout all or part of their life-cycle has
been produced. The overview shows that many foods, of which quantities
consumed are already large and growing, are not covered at all by environmental studies. These include foods with little nutritional value, such as
sweets, soft drinks and ice cream. But they also include fruit, which we eat
more of and which is largely imported. Since food consumption is becoming
increasingly global, a knowledge and information problem may arise unless
food importers assume responsibility for improving information and knowledge to a greater extent than at present.
Existing studies can be used to analyse some areas that have interested a
number of analysts, but where it is as yet difficult to draw any general conclusions. One example is studies of food (bread and milk) from various production systems, large-scale with extensive distribution systems, or smallscale and local. The results show that local systems are not always optimal,
but nor is there anything to suggest that large-scale systems have any vital
20
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
environmental advantages over small-scale ones. Another example where it
is hard to generalise on the basis of existing studies is the question of whether home-cooked food is better than ready meals from an environmental
viewpoint.
A number of general conclusions can be drawn from existing studies.
Among other things, the analyses of meat unequivocally show that the greatest environmental impact arises at the primary production stage, comprising
feed cultivation, feed transport and rearing. The same applies to cheese. One
consequence for trade and industry is that it is important to set requirements
at early stages of the food supply chain for these products in particular.
The consumer phase, including storage and preparation, may have a
major impact on the total energy used to produce food not of animal origin. It
is immaterial in terms of potential contributions to acidification, eutrophication and nitrogen saturation, however. There, agriculture often accounts for
most of the impact instead, regardless of food category.
For some foods, packaging may account for considerable energy consumption. Examples of this include lettuce, puréed carrot and tomato
ketchup. However, we already know that packaging does not add greatly to
energy consumption in the context of the entire food supply chain.
For some products, the environmental impact at the industrial stage
accounts for much of their total environmental impact. Examples include
processed foods of largely vegetable origin, such as tomato ketchup, puréed
carrot and bread. From this it may be inferred that many of the product categories that have not been analysed enough (sweets, ice cream, soft drinks
and snacks) account for a significant portion of the environmental impact at
the industrial stage. It is desirable for industry to have some of these products analysed in order to test this hypothesis.
The retail food trade needs better data to estimate losses. This applies
particularly to fresh food prepared in-store, where unsold products are not
returned. Studies have shown that changes in diet can achieve major changes
in resource utilisation. Food retailers can help here by informing consumers
as well as the agencies involved in producing information for consumers.
Conclusions
One conclusion from the study is that with a little effort it is possible to produce useful statistics on the Swedish part of the food supply chain by combifa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
21
ning existing data and filling in certain gaps in the data. The largest gaps
concern household food use and the operations of institutional kitchens.
Additional statistics are needed in those areas.
Another conclusion is that it is essential to adopt a definite stance in relation to the knowledge vacuum created as a resulting of increasingly global
consumption and production. Another factor here is that an ever-decreasing
proportion of food consumption consists of basic foods prepared in the home,
ie, meat, potatoes, milk and bread. Should this trend be ignored and a national perspective maintained when producing statistics, choosing products for
environmental analyses and appointing reference groups? Or should we see
goods and services from a life-cycle perspective and see consumption as it
really is, and accept the consequences of this when we produce environmental information and action programmes? We are of the view that the latter
alternative is the only tenable one in the long run. It is necessary to catch up
quickly and remedy the gaps in our knowledge that have already arisen.
A third conclusion is that current consumption trends are highly significant for environmental impacts in the food supply chain. Available data suggests that the trends are negative. There are several aspects of consumption,
of which ”indulgence foods” is one.
Even though the data on which to base an overall appraisal of the environmental impacts of food is incomplete, existing studies suggest that the
total contribution from ”junk food” is significant. In the light of the increasing consumption of sweets and soft drinks, the conclusion is that the
industry has a great responsibility to further examine the environmental
impacts caused by its products and to reduce them. Food retailers have a
responsibility not to ”over-encourage” consumers to buy their products. And
the environmental dimension of ”junk food” offers scope for joint efforts
between those responsible for health and those responsible for safeguarding
the environment. How can we eat and live sustainably and healthily within
the constraints of modern society? What options do we have at present and
what choices will we have in the future? Companies and public agencies
alike have important tasks ahead of them.
22
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
1. Inledning och syfte
Naturvårdsverket har under lång tid intresserat sig för miljöpåverkan i livsmedelskedjan. Livsmedelskedjan omfattar alla de steg som behövs för att
leverera mat till svenska folket, dvs. jordbruk och fiske, förädling, transporter, lagring, försäljning, tillagning, konsumtion och avfallsbehandling. Föreliggande rapport är en av flera studier som verket genomfört eller låtit
genomföra för att skaffa sig kunskap. Rapporten är ytterligare en del av det
beslutsunderlag verket behöver för att kunna driva på att åtgärder genomförs
för att nå ett hållbart samhälle.
Intresset inom verket för att anlägga en systemsyn på livsmedelsfrågan
ökade i samband med en utredning gjord i mitten av 1990-talet som mynnade ut rapporten Biff eller Bil (1). Där påpekas att hushållens matvanor har
avgörande betydelse för utsikterna att uppnå långsiktig hållbarhet. Deras
betydelse kan jämställas med biltrafiken. Det var då tämligen nytt att betona
hushållsperspektivet och att peka ut matvanorna som stora miljöbelastare.
Fram till då handlade många av rekommendationerna om miljöanpassning
riktade till hushåll just om att använda bilen mindre och att sortera soporna.
Något år senare lät verket utföra en miljöutredning som syftade till att ta
reda på jordbrukets roll i hela kedjan (2). Man studerade energi som fördelades på jordbruk, förädling, distribution/handel och konsumtion. Beräkningen
gjordes utifrån tillgängliga uppgifter. Den tog inte med energianvändning i
andra länder för importerad mat, därför att exporten antogs ta ut importen.
Resultatet av undersökningen blev överraskande nog att de senare leden i
kedjan, dvs. distribution, handel och konsumtion kunde stå för så mycket
som 60 % av den totala energianvändningen. Av energianvändningen för
transporter stod hushållens inköpsresor för mer än hälften. Resultaten
betydde att konsumtionsledet uppmärksammades mer i den debatt som
följde. Samtidigt stod det klart att livsmedelskedjans bidrag till landets totala
energianvändning var väsentlig, ca 17 %.
Under den senare hälften av 1990-talet genomförde Naturvårdsverket en
brett upplagd framtidsstudie kallad Sverige år 2021. Ett delprojekt i studien
kallad Att äta för en bättre miljö (3) gjorde en ny kartläggning av energiflödena
i livsmedelskedjan. Resultatet för fördelningen mellan de olika stegen
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
23
skiljde sig delvis från föregående studie då transporternas andel var större,
15–20 %. Detta kan dock delvis förklaras av ett alternativt sätt att redovisa
energianvändningen. Konsumtionsledet inklusive hemtransporter framstod
dock fortfarande som betydande. Ett mål på 20 % mindre energianvändning
i hela kedjan sattes upp för år 2021. Två framtidsscenarier med olika tillvägagångssätt för att nå målet presenterades. I bägge fallen hade man med åtgärder längs hela kedjan. I rapporten visades att kostförändringar kan vara
mycket viktiga för miljön. Rapporten kom senare att bli underlag för en
utredning om möjligheten att uppnå en faktor 4 i livsmedelskedjan skriven
för en internationell publik (4). Sverige år 2021 och resultaten från Att äta för
en bättre miljö fick stor spridning och resultaten från energiberäkningarna för
livsmedelskedjan har använts i flera andra publikationer.
Parallellt med den relativt konsumtionsinriktade studien Att äta för en
bättre miljö gjorde Naturvårdsverket en utredning om livsmedelssektorns
miljöpåverkan Från ax till avfall (5). Här gjordes en bredare kartläggning av
miljöpåverkan som omfattade både energi och utsläpp till luft och vatten.
En översikt visades över vilka miljömål som berörs av olika led i livsmedelskedjan. Utredning var mest inriktad på förädlingsindustri och primärproduktion.
Under senare delen av 1990 talet var Naturvårdsverket med i en referensgrupp till ett dialogprojekt om handel med dagligvaror kallat Framtida
handel. Bland dagligvarorna dominerar livsmedel omsättningen. Dialogprojektet initierades av Miljövårdsberedningen, regeringens råd i miljöfrågor.
Projektet gick ut på att skaffa en gemensam vision för en hållbar dagligvaruhandel och strategier för att uppnå dessa. Sexton företag deltog, perspektivet
var 25 år och dialoggruppen hade som mål att i ett senare skede nå fram till
en överenskommelse om konkreta åtgärder. Inom dialogen formulerades
visioner liksom långsiktiga och övergripande energimål för både transporter
och på energianvändningen i processledet. Övergripande mål för innehållet i
dagligvaror och insatsvaror utformades också. Här skulle innehållet av farliga
ämnen minska eller upphöra och kunskaperna skulle bli bättre (6). Sex olika
strategiska åtgärdsområden för att nå dessa mål fastställdes.
Sedan sommaren 2001 har Miljödepartementet tillsammans med Näringsdepartementet lett arbetet med att nå fram till konkreta överenskommelser för att miljöanpassa dagligvarukedjan. Att synliggöra varors miljöpåverkan och öka deras miljöanpassning är ett av de föreslagna strategiska
24
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
åtgärdsområdena man valt att gå vidare med. Som ett led i det arbetet har
Naturvårdsverket sedan senhösten 2001 samordnat och lett möten i en
arbetsgrupp med deltagare från dagligvaruhandel, livsmedelsföretag och flera
myndigheter. Under arbetets gång har behov av kompletterande kunskapsunderlag vuxit fram.
Föreliggande rapport har producerats av forskningsgruppen för miljöstrategiska studier, fms. Innehållet är ett kunskapsunderlag som visar möjligheterna att bedöma och följa miljöpåverkan från livsmedel och bidrar till att
klargöra behov av åtgärder eller underlag. Följande punkter sammanfattar
syftena med denna studie:
• Att beskriva det statistiska underlag som finns i dag för att skildra miljöpåverkan från livsmedelssektorn liksom att skildra dess styrkor och svagheter inför fortsatt arbete.
• Att använda underlaget för att beskriva konsumtionens utveckling och livsmedelsektorns miljöbelastning för år 2000.
• Att sammanfatta kunskapsläget om miljöpåverkan från enskilda livsmedel.
Rapporten innehåller alltså flera skilda delar som ämnesmässigt är rätt olika
varandra och de kan läsas var för sig. De flesta kapitel inleds med en sammanfattning.
Kapitel 2 beskriver hur statistiken kan användas för att beskriva konsumtionsutvecklingen, hur konsumtionsutvecklingen ser ut och hur den skulle
kunna följas upp. I Bilaga 1 beskrivs några begrepp som är nödvändiga för
att förstå statistiken och hur statistikansvar fungerar. Om man inte vet något
om detta tidigare är det bra att läsa Bilaga 1 innan man läser kapitlen 2
och 3.
Kapitel 3 beskriver hur statistiken kan användas för att beskriva miljöpåverkan i den svenska delen av livsmedelskedjan, hur miljöpåverkan ser ut
och hur den skulle kunna följas över tid. Vi har också gjort beräkningar för år
2000.
Kapitel 4 innehåller en mycket kort beskrivning av några miljöaspekter på
de livsmedel vi importerar.
Kapitel 5 redogör kort för ett antal studier där man följt enskilda livsmedel genom hela livsmedelskedjan och beskrivit miljöpåverkan från hela eller
delar av kedjan. Studierna relateras till konsumtionen av livsmedel eftersom
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
25
vi vill kartlägga vilka produkter och produktgrupper som har studerats lite i
förhållande till konsumtionen av dem.
Kapitel 6 behandlar resultaten av studien med hänsyn till syftet med uppdraget.
Referenser kapitel 1
1. Biff eller Bil? – om hushållens miljöval (1996). Stockholm, Naturvårdsverket.
(Rapport 4542).
2. Uhlin H-E. (1997). Energiflöden i livsmedelskedjan, SNV rapport 4732,
Stockholm.
3. Att äta för en bättre miljö. Slutrapport från systemstudie Livsmedel (1997).
Stockholm, Naturvårdsverket. (Rapport 4830),
4. A Sustainable Food Supply Chain. A Swedish Case Study (1999). Stockholm,
Naturvårdsverket. (Report 4966).
5. Från ax till avfall. Livsmedelssektorns miljöpåverkan (1998). Stockholm,
Naturvårdsverket. (Rapport 4946).
6. Tänk nytt, tänk hållbart! – en dagligvarukedja för framtiden. En rapport från
Miljövårdsberedningens dialog framtida handel (2000). Stockholm, Miljövårdsberedningen.
26
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
2. Vad vi äter, var maten kommer
ifrån och trender i våra val av
livsmedel
För att förstå en del av de förändringar som äger rum inom industri och livsmedelshandel behöver vi statistikunderlag om vad vi äter, var maten kommer ifrån och
trender för detta. Ett exempel på det är att man börjar äta mer snabbmat (se vidare
avsnitt 2.4). Ökad efterfrågan på sådan mat leder till mer förädling, och därmed
resursanvändning, i livsmedelsindustrin, men kanske mindre i hemmen. Likaså kan
en ökad efterfrågan på mer färsk och mindre konserverad mat betyda att behovet av
kyla i butikerna ökar och därmed ökar också energianvändningen. Om en allt större
andel av det vi äter importeras kan transporterna öka även inom Sverige.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
27
2.1 Sammanfattning och diskussion
Den statistik som är mest användbar för att beskriva vad vi äter sett över tid
är direktkonsumtionen, som sammanställs av Jordbruksverket. Eftersom
dessa beräkningar görs årligen kan de användas för att beskriva trender i
konsumtionen. Annan statistik över konsumtionen genomförs antingen
alltför sällan, som i kostundersökningen Riksmaten, eller så rapporteras
resultaten inte i kvantiteter mat, som i Hushållsbudgetundersökningen, för
att kunna beskriva trender.
Statistiken över direktkonsumtionen skulle kunna användas för att årligen ta fram nyckeltal, relevanta för dem som skall genomföra förändringar,
t.ex. handel, industri och konsumenter. Allmänt sett bör de nyckeltal
man väljer vara relevanta för den förmodade miljöbelastningen i livsmedelskedjan. Exempel på nyckeltal är andelen rotfrukter av alla konsumerade färska köksväxter eller andelen beredda produkter av alla konsumerade produkter inom en viss kategori. Statistiken kan också användas
utan bearbetning för att visa t.ex. konsumtionen av kött eller godis per
capita.
Direktkonsumtionen kan till viss del kopplas till utrikeshandelsstatistiken för att få ett mått på varifrån maten vi äter kommer. Man kan skildra den
förmodade andelen inhemskt producerade varor av alla konsumerade produkter inom en viss varugrupp. Man kan också få fram vissa nyckeltal som är
relevanta för varifrån maten kommer. Exempel på detta är fördelningen mellan ursprungsländer för olika varugrupper. Relevansen för denna indikator
bygger på antagandet att det man importerar inte exporteras vidare. Vi har
inte följt upp hur vanligt eller ovanligt det är att livsmedel importeras för att
sedan återexporteras. Eventuella svagheter med kombinationen direktkonsumtion–utrikeshandel måste därför utredas närmare innan man bestämmer
sig för att producera årsvisa nyckeltal. Här är det främst Jordbruksverket och
SCB som bör vara inkopplade.
Vid sidan av den offentliga statistiken finns det även ett antal konsumentundersökningar som beskriver konsumtionstrender och som gjorts av företag eller organisationer i branschen. De är intressanta, inte minst för att förstå
dynamiken i produkt- och sortimentutveckling. Vi har dock inte i vår undersökning sett hur man med hjälp av dessa skulle kunna producera nyckeltal
som går att följa över tid.
28
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
2.2 Översikt av den officiella statistiken relevant för
livsmedelskonsumtionen
Om man vill undersöka vilka livsmedel svenskarna konsumerar finns det flera
olika källor med olika insamlingsmetoder att använda sig av. De bygger
antingen på självrapportering från hushållen eller på beräkningar av hur
mycket livsmedel som finns tillgängligt för konsumtion i storhushåll och
enskilda hushåll. En beskrivning av de olika undersökningarna ges nedan.
2.2.1 Riksmaten
I samarbete med SCB genomförde Livsmedelsverket kostundersökningen
Riksmaten 1997–98 (1). I undersökningen deltog drygt 1 200 vuxna män och
kvinnor i Sverige. Deltagarna registrerade i en menybok sitt matintag under
sju dagar. Livsmedelsmängderna avser tillagat skick. Den närmast jämförbara undersökningen Hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor (Hulk)
genomfördes 1989 (2). Med anledning av att undersökningarna utförs med så
långa mellanrum är de inte så användbara för att analysera konsumtionstrender.
2.2.2 Hushållsbudgetundersökningen
Sedan 1995 genomför SCB årligen (tidigare var intervallen större) en undersökning
av hushållens utgifter. Under senare år har den publicerats under namnet
Utgiftsbarometern (3). Där tar man reda på hushållens utgifter för livsmedel
genom att de under två veckor för kassabok över dessa. Eftersom undersökningen redovisar utgifterna för livsmedel, och inte mängderna, är den mindre intressant för att undersöka konsumtionstrender. Man skulle kunna tänka sig att med
hjälp av medelpriser räkna om utgifterna till mängder. Men det är tyvärr svårt
att hitta medelpriser för alla de livsmedel som redovisas i Utgiftsbarometern.
2.2.3 Totalkonsumtionen
Totalkonsumtionen beräknas årligen av Jordbruksverket och avser åtgången
av livsmedelsråvara (4). Den omfattar dels de livsmedel som når konsumenterna som råvara, dels de livsmedelsråvaror och halvfabrikat som livsmedelsindustrin använder för att förädla produkter. Råvaruinnehållet i importerade
förädlade produkter ingår i beräkningarna, men inte råvaruinnehållet i de
livsmedel som exporteras. Inga avdrag görs för svinn. Eftersom endast
åtgången på råvara redovisas i totalkonsumtionen är dessa beräkningar inte
av så stort intresse för att analysera konsumtionstrender.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
29
2.2.4 Direktkonsumtionen
Beräkningarna av direktkonsumtionen anser vi vara mest användbara för att analysera konsumtionstrender. Här följer därför noggrannare beskrivning av denna.
Jordbruksverket sammanställer årligen statistik över direktkonsumtionen
av livsmedel i Sverige. Med direktkonsumtion avses de totala leveranserna
av livsmedel från producenter till enskilda hushåll och storhushåll, samt producenternas hemmaförbrukning. De konsumerade kvantiteterna redovisas i
nettovikt (exklusive emballage) i den form i vilken de når de slutliga konsumenterna. Förenklat kan man säga att direktkonsumtionen beräknas genom
att produktionen justeras för utrikeshandel och svinn (dock ej svinn i storhushåll och enskilda hushåll, där statistik saknas). Den kategoriindelning
som används är inte baserad på KN-koderna (kombinerad nomenklatur, se
vidare Bilaga 1). Det är en egen indelning som bara används i direktkonsumtionen. Indelningen har funnits sedan länge och vissa revideringar har gjorts,
men man har inte övervägt att helt göra om systemet (5). För de delar av
direktkonsumtionen som baseras på utrikeshandelsstatistiken finns emellertid en översättning mellan direktkonsumtionens koder och KN-systemet (se
vidare under avsnitt 2.3 och Bilaga 1).
Kvaliteten på direktkonsumtionsberäkningarna är beroende av det underlagsmaterial som används. Viktigt att veta när man använder direktkonsumtionen för att undersöka konsumtionstrender är att ett flertal översyner över
beräkningarna har gjorts under åren. Åren 1995 och 1996 vidtogs vissa förändringar i varuindelningen. De berodde på en ny klassificering av varor i
utrikeshandelssystemet som infördes i samband med det svenska EU-medlemskapet. Även år 2000 genomfördes en mindre översyn, vilket ledde till
att vissa varor fick byta grupp (4). Av speciellt intresse är att redovisningen av
färsk fisk upphörde från och med år 2000. Anledningen till detta är att beräkningarna av konsumtionen av färsk fisk är mycket osäkra. I flera fall ger de
helt orimliga resultat när de baseras på fångststatistiken och utrikeshandelsstatistiken. I Tabell 1 redovisas alltså för år 2000 ingen färsk fisk eller färska
kräft- och blötdjur i kategorin ”fisk, kräftdjur och blötdjur”. Det minskar
jämförbarheten med tidigare år för denna kategori.
Direktkonsumtionen redovisas, som tidigare nämnts, huvudsakligen i
den form den når konsumenterna. Det innebär att beräkningarna kan ge viss
information t.ex. om i vilken omfattning konsumtionen av mer förädlade
produkter som konserver, färdiglagade rätter m.m., ökat. Om förädlingen
30
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
inte görs i industriledet kommer den förädlade produkten i statistiken att
redovisas under respektive råvara som ingår i produkten. Det innebär att färdiglagad mat i butik som har tillagats i butiken återfinns i statistiken under
de råvaror som ingår i rätten och inte under färdiglagad mat.
Livsmedelsverket beräknar kostens näringsinnehåll (energiinnehåll, fördelning av energitillförseln på protein, fett, kolhydrater och alkohol, intag av
vissa vitaminer mm). Det redovisas också tillsammans med direktkonsumtionen. Beräkningarna baseras dels på Jordbruksverkets beräkningar av direktkonsumtionen, dels på en vid Livsmedelsverket utvecklad databas som
innehåller näringsvärden för ca 1 700 livsmedel och maträtter.
2.2.5 Trender i direktkonsumtionen
Här beskrivs några trender under 1990-talet som kan utläsas med hjälp av
direktkonsumtionen. Underlagssiffror finns i Tabell 1.
• Bröd och spannmålsprodukter ökar. Inom gruppen minskar konsumtionen av
mjöl och gryn, medan övriga produkter ökar. Pasta, mjukt bröd samt bakelser,
tårtor etc. står för största delen av ökningen. I kategorin ingår även färdigmat
som crêpes, pizza och piroger, som kan tänkas orsaka en del av ökningen.
• Kött och köttvaror ökar. Framför allt fjäderfä, men även nöt- och fläskkött
ökar. Färdigprodukter som innehåller kött ökar också.
• Mjölk och fil minskar som helhet. Mellanmjölk och yoghurt ökar dock.
• Konsumtionen av ost nästan fördubblades mellan 1970 och 1990.
Ökningen verkar därefter ha avstannat och är i stort sett oförändrad mellan
1990 och 2000.
• Konsumtionen av köksväxter ökar. Färska köksväxter av alla slag ökar,
medan konsumtionen av rotfrukter minskar. Intressant nog får vi, enligt
Livsmedelsverkets beräkningar, inte i oss mer energi från dessa livsmedel,
trots att vi konsumerar fler kg. Intaget av C-vitamin har dock ökat genom
att vi äter mer köksväxter.
• Konsumtionen av frukt och bär, samt produkter av dessa, visar en svag
ökning. Framför allt är det ”bananer, meloner och övrig färsk frukt” som
ökar, medan konsumtionen av t.ex. äpplen minskar. Juicekonsumtionen
har ökat sedan 1970-talet, men efter en topp i mitten av 1990-talet minskar
den nu något.
• Konsumtionen av färsk potatis minskar medan konsumtionen av potatisprodukter som pommes frites och chips ökar.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
31
Tabell 1. Direktkonsumtionen 1970–2000, uttryckt i kg per person och år.
Källa: Jordbruksverket 2002.
Aggregerade varugrupper visas med fet stil. Kategorier ur de aggregerade grupperna
visas med normal stil.
Mjöl och gryn
Makaroner, spagetti och
liknande produkter
Mjukt matbröd
Bakelser, tårtor, sockerkakor och övriga
bakverk (inklusive
crêpes, pizzor, piroger)
Övriga bröd och konditorivaror
Bröd och spannmålsprodukter
Nötkött inklusive kalv,
färskt och fryst
Griskött, färskt och fryst
Fjäderfäkött, färskt och
fryst
Frysta köttprodukter
och fryst färdiglagad
mat innehållande kött
Övrigt kött och köttvaror
Kött och köttvaror
Fisk, kräftdjur, blötdjur
Mjölk, fil
Grädde
Ost
Ägg
Grädde, ost och ägg
Matfett
Rotfrukter
Köksväxter, färska
Övriga köksväxter
Köksväxter
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000
17,5
1,2
18,2
1,7
21
2,3
22
3
22
4,3
21,3
5,4
18,3
7,1
30,5
4
30,2
2,7
30,6
2,7
32,5
2,6
30,9
4,6
36,6
5,5
42,1
7,6
24
20,7
20,3
19,6
21,8
18,3
18,8
77,2
73,5
76,9
79,7
83,6
87,1
93,9
4,9
7,1
5,2
4,6
7,1
7,1
10,8
9,9
3,3
12
4,8
12,5
4,3
9,9
4,8
10,3
5,4
12,9
8,2
15,1
11,8
-
-
5,5
5,7
5,2
6,3
8,7
31,8
31,2
30,4
27,0
25,1
25,9
24,7
49,9
15,5
164,5
55,1
14,7
177,4
57,9
14,6
183,1
52,0
15,1
175,7
53,1
15,9
154,7
60,4
14,7
144,7
71,1
9,1
138,6
6,1
8,9
11,1
6,7
11,1
11,1
7,4
14
11,2
7,9
14,9
12,3
8,5
16,3
11,7
9,2
16,4
10,4
10
16,5
10,6
26,1
20,4
28,9
20,3
32,6
21,7
35,1
21,6
36,5
19
36
18,1
37,1
15,8
8,6
20,6
10,1
7,9
20,9
12,2
6,1
21,7
13
9
27,9
12
9
28,9
17
8,6
31,9
15,6
8,3
38,6
17,7
39,3
41
40,8
48,9
54,9
56,1
64,6
Observera att ett antal förändringar har gjorts i samband med översyn av beräkningarna vid
ett flertal tillfällen. Beräkningarna är därför inte helt och hållet jämförbara mellan åren (4).
32
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
forts. Tabell 1
Äpplen och päron,
färska
Bananer, meloner och
övriga frukter, färska
Saft och juice av
köksväxter, frukter och
bär, naturlig, även
koncentrerad
Övriga frukter och bär
1970
1975
1980
1985
1990
1995
2000
24,2
25,4
21,6
23,4
15
13,5
14,1
8,4
9,3
9,2
11,9
19,4
19,7
24,5
13,1
17,7
16,5
12,5
18,9
19,7
18,7
37,4
34,8
36,5
35,3
37,1
36,6
38
83,1
87,2
83,8
83,1
90,4
89,5
95,3
Potatis, färsk
Kylda och djupfrysta
potatisprodukter
Andra beredda
potatisprodukter
(chips)
Övriga potatisprodukter
68,8
1,3
63,6
2,3
64,9
2,9
65
3,1
60,4
3,7
57,2
4,5
44,8
8
0,3
0,4
0,5
0,7
1
1,4
2
2,4
2,2
1,9
1,9
2
1,6
1,1
Potatis och potatisprodukter
Socker, sirap, honung
72,8
68,5
70,2
70,7
67,1
64,7
55,9
21,7
22,2
20,6
19,6
15,1
12,4
11
10,8
0,5
10,8
0,6
9,6
1,2
9
1,1
9
1,2
7,5
1,6
6,8
3
Frukt och bär, samt
produkter därav
Kaffe, rostat
Kakaopulver, sötat
samt drickchoklad och
chokladsåser
Övriga produkter
Kaffe, te, kakao,
kryddor, salt
Choklad, konfektyr,
såser, glass
Läskedrycker, cider
m.m. kolsyrat
Mineralvatten och
annat kolsyrat vatten
Maltdrycker
Malt och kolsyrade
läskedrycker samt
mineralvatten
Starköl, vin och sprit
SUMMA kg
SUMMA MJ per dag
3,2
3,3
3,4
3,7
3,5
3,2
3,9
14,5
14,7
14,2
13,8
13,7
12,3
13,7
18
20,1
25,6
27,1
30,4
31,9
36
31,8
29,5
29,6
36,2
49,8
58,2
82,2
5,6
6,4
6,8
7,1
9,7
12
8,4
53,4
57
36,8
34,5
41,2
43,5
31,7
90,8
92,9
73,2
77,9
100,7
113,7
122,7
16,7
710,5
11,8
18,7
735,2
11,9
27,5
742,7
12,2
29,7
750,0
12,2
35,6
770,7
12,3
37,8
779,4
11,9
44,4
809,2
12,5
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
33
• Kaffekonsumtionen minskar, men vi använder alltmer kakao, framför allt
sötad (drickchoklad m.m.).
• Läskkonsumtionen ökar starkt, men ölkonsumtionen minskar. Konsumtionen av mineralvatten, som ökade mycket fram till mitten av 1990-talet,
minskar åter.
• Alkoholkonsumtionen ökar.
Med hjälp av direktkonsumtionen skulle man kunna tänka sig att utforma
vissa nyckeltal som berättar något intressant om konsumtionstrenderna.
Livsmedel som ofta lyfts fram som goda exempel på mat som vi bör konsumera mer av för både hälsans och miljöns skull är rotfrukter och potatis.
Andelen rotfrukter av den totala mängden konsumerade köksväxter har enligt Tabell 1 minskat från 0,16 till 0,13. Kylda och frysta potatisprodukter, som
kräver mer energi för lagring än färsk potatis, ökade mellan 1990 och 2000 sin
andel av den totala potatiskonsumtionen från 0,06 till 0,14. Annat intressant
att lyfta fram kan vara att konsumtionen av exotiska frukter, som inte kan
odlas vare sig i Sverige eller i övriga Europa, har ökat sin andel av fruktkonsumtionen från 0,21 till 0,26. Konsumtionen av äpplen och päron, som
skulle kunna vara inhemska, har däremot minskat sin andel från 0,17 till 0,15.
Intressant att notera med tanke på den pågående fetmadebatten är att
antalet MJ per person och dag inte visar någon stark uppåtgående trend.
Energiintaget per person och dag har visserligen ökat från ca 11,8 MJ 1970,
men har sedan 1980 legat ganska konstant på mellan 12,2 och 12,5 MJ per
person och dag, med undantag för en sänkning till 11,9 MJ år 1995. Enligt
Livsmedelsverkets beräkningar kommer också allt mindre av energin från
fett. År 2000 var energitillförseln från fett 36 %, jämfört med 37,2 % 1990 och
40,1 % 1980. I stället kommer större del av energitillförseln från protein och
kolhydrater, som båda visar en svagt ökande trend.
2.3 Officiell statistik om import av livsmedel
Utrikeshandelsstatistiken redovisas efter KN-koder (se Bilaga 1). Direktkonsumtionen redovisas som vi tidigare påpekat enligt andra koder. Men eftersom beräkningarna av direktkonsumtionen delvis baseras på utrikeshandelsstatistiken går det i viss mån att översätta mellan de båda kodsystemen. De
grupper där direktkonsumtionen baseras på andra källor än utrikeshandelsstatistiken går dock inte att översätta på det sättet. Dessa grupper är t.ex.
34
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
vissa mjölsorter, mjölk, fil, grädde och glass, frysta köksväxter, potatis och
potatisprodukter, socker och salt samt läsk och alkoholhaltiga drycker. Här
inhämtas i stället uppgifter om import från t.ex. Svensk Mjölk, Djupfrysningsbyrån, från enkäter bland tillverkare och importörer och från Folkhälsoinstitutet.
För de varugrupper som baseras på utrikeshandelsstatistiken har SCB för
vår räkning tagit fram uppgifter om importen år 2000, uppdelad enligt direktkonsumtionens koder och efter varifrån varorna kommer. En översiktlig
beskrivning av resultatet av denna statistiska bearbetning ges i Tabell 2.
Med hjälp av utrikeshandelsstatistiken kan vi säga något om importförhållandet för hälften av den mat vi äter.
Tabell 2. Huvudsakligt ursprung för vissa livsmedel, fördelat på varugrupper.
Uppgifter för år 2000. Källa: SCB, Utrikeshandelsstatistiken.
Varugrupp
Huvudsakligt ursprung
Bröd och
spannmålsprodukter
Ris, pasta, frukostflingor samt kaffebröd i olika former importeras
huvudsakligen från Europa.
Bröd och gryn är till största delen av svenskt ursprung.
Kött och köttvaror
Det mesta av köttet är av svenskt ursprung. En del fårkött
importeras, till största delen från Nya Zeeland. Köttkonserver
importeras från Europa.
Fisk, kräftdjur och
blötdjur
Inga kommentarer p.g.a. den låga tillförlitligheten i
underlagsmaterialet.
Ost, ägg
Både ost och ägg är huvudsakligen av svenskt ursprung.
Smör, margarin
Smör och övrigt margarin kommer till största delen från Sverige.
Köksväxter
Rotfrukter är huvudsakligen svenska medan ca 2/3 av övriga
färska köksväxter importeras från Europa. Av ättiksinläggningar är
ca 1/3 svenska, resten importeras till större delen från Europa,
men även en del från Asien. Konserverade köksväxter kommer
nästan uteslutande från Europa, men även till en del från Asien.
Frukt, bär och
produkter av dessa
Färsk frukt importeras till största delen, medan beredningar av
frukt och bär görs i Sverige.
Det mesta av fruktimporten kommer från Europa. Undantaget är
bananer, meloner och andra exotiska frukter, som till största delen
kommer från Sydamerika.
Kaffe, te, kakao,
kryddor, salt
Kaffet kommer huvudsakligen från Sydamerika, medan te, kaffeoch teextrakt samt osötad kakao kommer från Europa. Det sötade
kakaopulvret (drickchoklad o. dyl.) är till största delen svenskt.
Choklad,
konfektyrer, såser
Choklad och konfektyrer kommer till hälften från Sverige och till
hälften från övriga Europa. Såser är huvudsakligen av svenskt
ursprung.
Mineralvatten
Till största delen svenskt, men lite importeras från Europa.
Observera att tabellen endast gäller den del av direktkonsumtionen som kan spåras med hjälp
av utrikeshandelsstatistiken.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
35
Den mesta importen kommer från Europa. Undantaget är exotiska frukter,
som till stor del importeras från Syd- och Mellanamerika. Vissa produkter odlas i
tropikerna men förädlas i Europa, varför bidraget från utomeuropeiska länder
underskattas med den statistik som används.
En osäkerhet i statistiken är att varor som tullbehandlats i annat EU-land
anges ha EU-landet som avsändningsland, och inte ursprungslandet. Det
innebär att det t.ex. kan komma ris från Indien (ursprungsland) som tullbehandlas i Nederländerna (avsändningsland). I statistiken redovisas detta som
import från Nederländerna och inte från Indien. En studie som SCB gjorde
för 1994 visade att till 85 % är avsändningslandet samma som ursprungslandet (6), vilket alltså tyder på att 15 % av importen redovisas på fel land.
Trots dessa osäkerheter kan man dock med hjälp av de beräkningar vi fått
från SCB kvantifiera varifrån ett stort urval av livsmedel kan tänkas komma.
Exempel från materialet visas i Figur 3.
Figur 3. Redovisning av vilka världsdelar ett urval av livsmedel kan tänkas
komma från. Uppgifter för år 2000. Källa: SCB, Utrikeshandelsstatistiken.
Havregryn och gryn av annan spannmål
Mjukt matbröd
Nötkött inkl.kalv, färskt och fryst
Griskött, färskt och fryst
Hårdost
Ägg
Morötter
Gurkor
Äpplen och päron, färska
Bananer, meloner m fl frukter, färska
Choklad och konfektyrvaror
Mineralvatten och annat kolsyrat vatten
Sverige
Europa
Asien
Afrika
Nordamerika
Syd- och Mellanamerika
Övr världen
Drygt 80 % av importen kommer från Europa. Det råder dock viss osäkerhet för varor som
tullbehandlats inom EU då EU-landet anges som avsändningsland istället för att ursprungslandet anges.
36
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Varifrån kan då de livsmedel tänkas komma som vi inte kunnat para ihop
med hjälp av Jordbruksverkets uppgifter om direktkonsumtion och utrikeshandelsstatistiken? Det handlar om stora grupper av livsmedel: vetemjöl,
mejeriprodukter, potatis och drycker. Även för dessa grupper finns det dock
utrikeshandelsstatistik (7), som kan jämföras med statistiken över inhemsk
produktion (8). En sådan jämförelse visar att vetemjöl huvudsakligen verkar
komma från Sverige (ca 80 %) med viss import från Europa, medan mejeriprodukter nästan uteslutande verkar komma från Sverige. Av färsk potatis
verkar hälften komma från Sverige och hälften från Europa, medan drygt
75 % av potatisprodukterna är svenska och resten importerade från Europa.
När det gäller drycker kommer läsk nästan uteslutande från Sverige, medan
drygt hälften av alkoholhaltiga drycker importeras, huvudsakligen från
Europa. Av detta material kan man dra slutsatsen att det förekommer en
avsevärd import av livsmedel som man i statistiken över direktkonsumtionen
inte kan para ihop med statistiken över utrikeshandeln, dvs. hälften av alla
livsmedel som konsumeras. Att ”gapet” mellan importen och exporten av
livsmedel ökar kan man se genom att jämföra handelsstatistiken över tid.
I Figur 4 kan man se att importen ökat, från 2 miljoner ton år 1996 till 2,7
miljoner ton år 2002, dvs. en ökning med 33 %. Exporten har legat stilla på
ca 1 miljon ton per år. Exportökningen sedan 1996 är visserligen 27 %, men
sedan år 1997 har exporten ökat med bara 12 %. År 2002 motsvarade importen en per capita konsumtion på ca 300 kg, vilket kan jämföras med direktkonsumtionen som var ca 800 kg per capita år 2000, se Tabell 1. Genom olika
skattningar kan man alltså komma fram till att närmare 40 % av det vi äter i
dag kan vara importerat (9).
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
37
1000-tals ton
Figur 4. Livsmedel, export och import 1000-tals ton, insamlade* värden
1996–2002. Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 2002 och 2003.
3000
2500
Livsmedel import
totalt** inkl dryck
2000
1500
1000
Livsmedel export
totalt** inkl dryck
500
År
(p
at
ta
)
a
2 )
re 00
ld 2
a
20
0
ld 1
re
(p
20
00
19
99
19
98
19
97
19
96
0
* Insamlade värden är inte korrigerade för bortfall av uppgiftslämnare för de minsta företagen.
** Följande modifiering har utförts av tabell 16.3 för beräkning av ”Livsmedel totalt”: Del
av 04, dvs. spannmål exklusive ris är inte medräknad; del av 06, dvs. socker, melass och
honung är inte medräknad; hela posterna: 00 Levande djur; 08 Djurfoder; 12 Tobak; 22 Oljeväxtfrön och oljehaltiga nötter; 4 Oljor och fetter är inte medräknade.
2.4 Annan statistik om trender
Mjölkfrämjandet har gjort ett antal undersökningar om trender i livsmedelskonsumtionen. De baseras på intervjuer med olika grupper av människor,
främst ungdomar, men även med kockar och vissa människor inom subkulturer som bedömts intressanta, t.ex. invandrare och fitness-intresserade. (10)
Några intressanta saker från undersökningarna lyfts fram här. Det förekommer en ökad polarisering mellan ”måstemat” och ”upplevelsemat”. Till
vardags lever de flesta under tidspress och man äter för att man måste. Man
väljer då att äta färdiglagad mat, antingen hemma eller ute. Många tycker att
det vore bättre att äta ”riktig mat”, men man gör ett val och anser att snabbmat duger just i den situationen. Man efterfrågar dock större utbud av fräsch
snabbmat. Soppa pekas ut som framtidsmat. Snabbmat upplevs även som
billigare än att äta hemma, eftersom man vill slippa planera maten för flera
dagar framåt.
– Om jag köper ett salladshuvud måste jag ju vara hemma hela veckan
38
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
och äta sallad, anser Karin, 32 år, i en av undersökningarna.
I stället ligger salladen och blir för gammal hemma och måste slängas,
vilket gör hemmamaten dyrare.
Även en strävan efter bekvämlighet ökar färdigmatstrenden.
– Ska jag både laga mat och äta – då blir det liksom ett helt projekt! säger
Josefin, 24 år.
Begreppet ”laga och äta mat” verkar vara på väg bort. Det ersätts av två
skilda aktiviteter: ”laga mat” och ”äta mat”. Lagar mat gör vi på helgerna när
vi har tid, gärna tillsammans med vänner. Då skall det också vara råvaror av
god kvalitet, maten skall lagas från grunden och köket skall vara välutrustat.
Att äta för att stärka sin image blir allt viktigare. Man visar sin personlighet genom sina matvanor, genom att ha kunskap om vissa sätt att äta osv. Det
finns därför inga entydiga trender – individualismen är viktig. Var och en vill
kunna välja efter eget tycke och smak och övertygelse. För livsmedelsutbudet innebär det en explosion av produkter eftersom var och en vill ha sin
dressing, sin pasta, sin kryddning eller sitt bröd.
Några starka trender lyfts fram:
Hälsotrenden är en del i strävan efter ett längre och lyckligare liv, men
även en del i fokuseringen på utseende. Denna trend väntas resultera i ökad
mjölkkonsumtion, eftersom mjölkprodukter upplevs som naturliga, hälsosamma och nyttiga. Även mervärdesmat, s.k. functional food, väntas få stor
betydelse. Viktigast med produkterna är dock att de är goda, maten skall inte
bli medicin.
Etik- och miljötrenden är stark. Hälften av de tillfrågade ungdomarna
(16–25 år) i en undersökning tror att miljöfrågor kommer att vara de viktigaste samhällsfrågorna om tio år. Det finns en stark vegotrend, men en
undersökning visar samtidigt att 85 % av dagens unga ändå äter kött minst
två gånger i veckan. Det blir dock allt viktigare att veta om djuren har haft
ett bra liv och om grönsakerna odlats med hänsyn till miljön.
Utifrån dessa undersökningar kan vi alltså förvänta oss en ökande efterfrågan på snabbmat och mat i förpackningar som gör att man kan äta i farten.
Samtidigt kommer en viss efterfrågan på råvaror att finnas kvar. Dessa skall
då vara av god kvalitet och framställda med god etik och miljöhänsyn. Utbudet av olika sorter av samma slags mat kommer att öka. Köttkonsumtionen
verkar inte minska, däremot kan den nedåtgående trenden i mjölkkonsumtionen väntas avstanna.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
39
Även enligt undersökningar av Livsmedelsföretagen (LI) fortsätter trenden mot mer förädlade produkter (11). Detta avspeglas bl.a. i att försäljningen av djupfrysta produkter ökar i snabbare takt än livsmedelsförsäljningen som helhet. Under perioden 1995–2000 har enligt LI försäljningsökningen av djupfrysta livsmedel varit 6 % per år jämfört med en försäljningsökning för övriga livsmedel på 1–2% per år. Konsumtionen av nötkött
stiger även enligt LI. Trots BSE steg konsumtionen med drygt 4 % under år
2000. Det kan jämföras med en konsumtionsminskning på 25–30 % på EUnivå och för vissa länder upp till 50 %. Även undersökningar från Swedish
Meats visar att köttkonsumtionen ökar (12). Deras prognos är att konsumtionen väntas öka med drygt 6 % under 2002, efter att ha sjunkit under 2001.
Att vi äter allt mer utanför hemmet syns tydligt i statistik över antal måltider som serveras i storhushåll. Fortfarande serveras större delen av livsmedlen i enskilda hushåll. Storhushållens andel av den totala livsmedelsförbrukningen har emellertid ökat från 14 procent år 1975 till 19,8 procent år 1999 (13).
2.5 Svinn
Svinn av livsmedel innebär att mer mat måste produceras än vad vi verkligen
konsumerar. Detta ökar de miljöproblem som hör till livsmedelsproduktionen,
och innebär därmed en onödig belastning. Det är även ett slöseri med naturresurser.
I beräkningarna av direktkonsumtionen ingår svinn i leden fram t.o.m.
detaljhandeln. Svinnet beräknas genom schablonavdrag. Störst svinn räknar
man med på kött, fisk, frukt och grönsaker samt vissa mejeriprodukter, där
det ligger på 5–10 %. (14) Det framgår inte av schablonavdragen hur svinnet
är fördelat på respektive led i kedjan.
Aktuell officiell statistik över svinnet hos slutanvändarna, dvs. storhushåll
och enskilda hushåll, saknas helt. Man kan emellertid se i statistiken att
energiinnehållet i den mat som levereras till slutanvändarna är mycket större
än vad som behövs för att täcka energibehovet hos den svenska befolkningen. Enligt direktkonsumtionen levererades 12,5 MJ per person och dag
år 2000, medan det genomsnittliga behovet uppskattas till 9–10 MJ per person och dag. Svinnet hos slutanvändarna har undersökts i ett antal studier.
Tyvärr är få av dem av senare datum. Studier av de enskilda hushållen i Sverige visar ett svinn på 3–4 % procent (15). En undersökning av fyra storhushåll (två restauranger och två skolkök) visade ett svinn på i genomsnitt 18 %,
40
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
varav det mesta bestod av det som matgästerna lämnade kvar på sina tallrikar
(16). Detta ligger på ungefär samma nivå som en liknande undersökning från
1979 av ett antal storkök (17). I en annan nyare studie av svinn i butik kom
man fram till att svinnet för mjölk, bananer, potatis och morötter låg på mellan 0–3,4 %. Personalens kunskap och engagemang påverkade svinnets storlek (18). En nyligen utförd studie av svinn i förpackningar visade att mellan
0,5–5.6 % av produkten var kvar i förpackningen då konsumenten ansåg att
produkten var färdigförbrukad (19). Förpackningens utformning och konsumentbeteende var faktorer som påverkade svinnets storlek.
Referenser kapitel 2
1. Riksmaten 1997-98. Kostvanor och näringsintag i Sverige. Metod- och resultatanalys. Uppsala, Livsmedelsverket.
2. Becker W. (1994). Befolkningens kostvanor och näringsintag 1989. Metod- och
resultatanalys. Uppsala, Livsmedelsverket
3. Utgiftsbarometern 2000 (2002). Stockholm, Statistiska centralbyrån.
4. Konsumtionen av livsmedel och dess näringsinnehåll (uppgifter t.o.m. år 2000)
(2002). Jönköping, Jordbruksverket.
5. Wikberg C. (2002). Pers. medd. Jönköping, Jordbruksverket.
6. Westin J. (2002). Pers. medd. Stockholm, Statistiska centralbyrån.
7. Databaser på www.scb.se
8. Industri. Del 2 Varudata 1995. Produktion av varor och tjänster fördelade
enligt HS-nomenklaturen (1997). Stockholm, Statistiska centralbyrån.
9. Jordbruksstatistisk årsbok 2002 och 2003. Stockholm, Statistiska centralbyrån.
(Modifiering av tabell 16.3)
10. www.mjolkframjandet.se/www/mf.nsf/vF/F?open&../vLP/
F1B34FD704CC853A41256B29005E93F3~B
11. www.li.se (under fakta)
12. Fri köpenskap årgång 60, v.41 fredag den 11 oktober 2002
13. Storhushållsguide 2000 (2000). Stockholm, Delfi marknadspartner.
14. Eidstedt M. (2001). Pers. medd. Jönköping, Jordbruksverket.
15. Svinnet i livsmedelshanteringen (1985). Uppsala, Livsmedelsverket. (Vår
Föda vol.37 suppl.1)
16. Karlsson, R. (2002). Svinn i storhushåll. Mängder, sammansättning och möjfa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
41
ligheter att minska. Stockholm, Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier. (Fms rapport 175)
17. Malmström T. (1979). Avfall-, energi- och vattenförbrukning i storkök. Stockholm. Styrelsen för teknisk utveckling. (STU-information 134:1979)
18. Bjurkull L. (2003). En jämförelse mellan några Kravmärkta och konventionella livsmedel med avseende på förpackningar, svinn och transporter.
Stockholm, Stockholms universitet, Institutionen för biologi, miljöledning
och miljörevision. (Examensarbete)
19. Johansson B. B. (2002). Förpackningens betydelse för produktförluster i
hemmet. Spill uppmätt med hjälp av en testgrupp. Delrapport 1. Kista, Packforsk. (Packforsk, rapport nr 204).
42
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
3. Livsmedelssektorns miljöpåverkan
i Sverige
Här undersöker vi vilka källor för miljöstatistik som finns för livsmedelskedjans
olika led. I beskrivningen använder vi oss av klassificeringen enligt SNI 92, ett
system för att klassificera näringsverksamhet som beskrivs närmare i Bilaga 1. Vi
undersöker i vilken mån statistiken är officiell eller inte, i vilken mån den är tillgänglig och vilken täckning och periodicitet den har. Officiell statistik är statistik som produceras av myndigheter och på den ställs det särskilda krav, se vidare Bilaga 1. När
vi undersökt den officiella statistikens tillgänglighet har vi framförallt använt oss av
respektive statistikmyndighets hemsida. Vi har kompletterat sökningen med frågor till
de handläggare som respektive myndighet hänvisar till. På det sättet tror vi att vi fått
en god uppfattning om den officiella statistiken.
Vi behandlar områdena energianvändning, utsläpp till luft och vatten, kemikalieanvändning och avfall, eftersom det är just dessa statistikområden som regleras av
lagstiftningen och som handlar om miljöpåverkan. Vi redovisar också uppskattningar av energianvändning, koldioxidutsläpp, avfallsproduktion samt vatten- och
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
43
kemikalieanvändning för år 2000. Skattningarna görs så långt det är möjligt på
basis av officiell statistik. Här har vi tagit hjälp av SCB i flera fall. Vi har också
gjort egna beräkningar baserade på annan än officiell statistik. Syftet är att ge läsaren en överblick över hur man hittar miljöstatistik som är relevant för livsmedelskedjan, vad den innehåller och vad man kan eller inte kan skildra med hjälp av den.
3.1 Sammanfattning och diskussion
3.1.1 Vilka möjligheter erbjuder dagens statistik?
Det finns inte mycket publicerad statistik över miljöpåverkan i livsmedelskedjan. Däremot finns det goda möjligheter att man genom att bearbeta
befintligt material kan skaffa värdefull information som går att följa upp över
tid. Bearbetningarna verkar kunna göras till rimliga kostnader. Det skulle
alltså vara möjligt att regelbundet uppdatera de här sammanställda uppgifterna om resursanvändning och utsläpp för år 2000.
Vad man kan göra med dagens offentliga statistik:
• Redovisa årlig energianvändning och koldioxidutsläpp på SNI femsiffernivå för livsmedelsindustrin. Vattenanvändningsstatistiken publiceras
intermittent, men när den finns kan den skildra vattenanvändningen i
industrin på branschnivå.
• Redovisa årlig energianvändning och koldioxidutsläpp från jordbruk och
fiske.
• Redovisa årliga uppföljningar av energi i livsmedelsindustrin delat med
levererad mängd vara. Samma uppgifter för koldioxid.
• Redovisa årliga uppföljningar av energi för uppvärmning av livsmedelshandeln. Kan eventuellt delas med omsättningen för att få måttet kWh per
SEK.
• Redovisa årliga uppföljningar för godstransporter inom Sverige.
Man kan också göra nästan årliga uppföljningar av livsmedelstransporternas
miljöpåverkan. För hemtransporter gäller dock vartannat år framöver. Uppgifterna kan eventuellt delas med total mängd levererade livsmedel, enligt
direktkonsumtionen, för att få måttet kWh per kg eller kWh per krona.
44
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
3.1.2 Sammanställning av uppgifter för år 2000 samt dataluckor
I Tabell 3 visas en sammanställning av beräkningar över energi- och vattenanvändning, koldioxidutsläpp och avfallsmängder, med uppgifter från officiell eller annan statistik. För energi och koldioxid finns det uppgifter för de
flesta leden, medan resultaten är betydligt magrare för vatten och avfall.
Vissa av kedjans led är dåligt eller inte alls belysta, t.ex. storköken, för dem
har ingen statistik alls hittats. För hushållen bygger energi- och koldioxiduppskattningen delvis på antaganden och inte officiell statistik. Handelns
användning av driftel är ett annat ”vitt fält” där det i dag inte finns någon
officiell statistik. Det sammanfattande intrycket är att man för de flesta led
kan presentera viss statistik för energianvändning och koldioxidutsläpp.
Underlaget för att belysa vattenanvändning och avfall är däremot sämre. Vi
har inte sammanställt uppgifterna om kemikalieanvändning. För dessa hänvisar vi till respektive avsnitt om industri och storhushåll.
Tabell 3. Sammanställning av uppgifter om energi- och vattenanvändning,
koldioxidutsläpp, kemikalieanvändning och avfall i den svenska delen av livsmedelskedjan år 2000.
Kommentar
Fiske och
jordbruk
Industri
Handel
Storkök
Transporter
Hushåll
Summa
Årlig offentlig
statistik för energi
finns
Årlig offentlig
statistik för energi
finns
Årlig offentlig
statistik finns endast
för uppvärmning
Offentlig och annan
statistik saknas helt
Offentlig statistik
finns för
transportarbete och
dagligvaruinköp
Offentlig statistik
saknas delvis
Energi,
TWh
6,3
CO2,
1 000 ton
1 300
Vatten,
1 000 m3
saknas
Avfall,
ton
saknas
6,7
930
69 000
saknas
2,6–3,1
130–140
saknas
saknas
saknas
saknas
saknas
saknas
4,9–6,2
1300–1700
---
----
8,7
300
saknas
saknas
29–31
4 000–4 400
----
---
Sammanfattning av beräkningar redovisade i kapitel 3.
I Figur 5 visar vi energianvändningens och koldioxidutsläppens relativa fördelning över den svenska delen av livsmedelskedjan. Man kan se att denna
varierar mycket. Hushållens bidrag till den totala energianvändningen är
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
45
29 % medan deras bidrag till de totala koldioxidutsläppen bara blir 7 %. Skälet är de låga utsläppen från svensk elproduktion. Ett motsatt förhållande
gäller för transporterna, där blir bidraget till den totala energianvändningen
18 % medan bidraget till de totala koldioxidutsläppen blir 36 %. Jordbrukets
bidrag till utsläppen ligger på 31 % och industrins på 22 %. Statistik saknas
för storhushållen.
Figur 5. Fördelning av energianvändning och koldioxidutsläpp i den svenska delen
av livsmedelskedjan år 2000.
100%
Hushåll
90%
Transporter
80%
Handel
70%
Industri
60%
Jordbruk
50%
40%
30%
20%
10%
0%
TWh
CO2
Figuren baseras på beräkningar enligt Tabell 3.
3.1.3 Jämförelse med andra skattningar
Jämfört med andra skattningar av energianvändningen i den svenska delen
av livsmedelskedjan stämmer våra uppgifter om energi bra med dem från
t.ex. livsmedelsindustrin, jordbruket och fisket och handeln. Liksom i rapporten Att äta för en bättre miljö (1) står hushållen för en stor andel av den
totala energianvändningen, även om skattningarna är osäkra. I Figur 6 jämför
vi våra uppgifter om fördelningen av energianvändningen över kedjan med
två andra studier. Våra skattningar överensstämmer i stora drag med tidigare
resultat. Transporternas andel är dock lägre, beroende både på lägre skattningar för hemtransporter av livsmedel och på att hushållens andel av de
totala transporterna är större än vad man tidigare visat.
46
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Figur 6. Fördelning av energianvändning i den svenska delen av livsmedelskedjan,
jämförelse mellan tre studier.
100%
90%
Hushåll
80%
70%
Transporter
60%
50%
Handel
40%
Livsmedelsindustri
30%
Jordbruk, trädgård
och fiske
20%
10%
0%
Energiflöden i
livsmedelskedjan
Att äta för en
bättre miljö
Fakta om maten
och miljön
Uppgifter från Naturvårdsverkets rapporter Att äta för en bättre miljö (1) samt Uhlin H-E.
Energiflöden i livsmedelskedjan (2) har jämförts med våra resultat.
Vissa omräkningar har gjorts för att siffrorna skall vara så jämförbara som möjligt med
vår studie. När det gäller jordbruk har energi för insatsvaror räknats bort, så att endast
direkt hjälpenergi ingår. Storhushållens energianvändning har uteslutits i de båda studierna,
eftersom det saknas uppgifter för dessa i vår studie. En skillnad mellan studierna som återstår
är att fiske och trädgårdsproduktion saknas i kategorin ”Jordbruk och fiske” i Uhlins studie.
3.1.4 Att tänka på vid fortsatta skattningar av miljöpåverkan i livsmedelskedjan
Det finns flera saker att fundera på inför en eventuellt fortsatt kartläggning
av miljöpåverkan i livsmedelskedjan. En är att koldioxidutsläppen är mycket
beroende av hur man valt utsläppsfaktorer för el- och fjärrvärmeproduktion.
Vi har valt utsläppsfaktorer som är representativa för produktion av svensk
medelel och svensk fjärrvärme. Utsläppen, uttryckta i ton CO2/TWh, blir
relativt låga eftersom svensk el huvudsakligen produceras med vatten och
kärnkraft. Fjärrvärmen produceras dessutom med stort inslag av förnyelsebara bränslen. Valet av utsläppsfaktorer påverkar alltså resultaten. Ett alternativt sätt att välja utsläppsfaktorer är att tala om marginalproduktion.
Viktig statistik för miljöpåverkan i livsmedelskedjan
• Det behövs mer kunskap om användningen av driftel i butik. Man kan
fundera på om statistik skulle kunna samlas in via en separat undersökning
riktad till livsmedelshandeln. Detaljhandeln för redan i dag intern statistik
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
47
över förbrukningen och därför borde insamlandet av uppgifter inte möta
allvarliga hinder.
• Det behövs mer kunskap om transporter med lätta lastbilar, eller distributionstransporter. Vad kan man med hjälp av den insamlade statistiken dra
för slutsatser om andel livsmedel samt bilarnas energianvändning och
utsläpp? Här bör SIKA konsulteras.
• Det behövs statistik över storhushållen. Man bör ta reda på hur datainsamlingen inom SCB:s pågående lokalundersökning kan anpassas så att storkökens energianvändning kan särskiljas. För statistik över användningen
av driftel finns det nog inga alternativ till att kontakta brukarna, som vanligen betalar elräkningen själva.
• Det behövs betydligt större kunskap om den energi hushållen använder
för mathållning. Bidraget från hushållen är betydande och kan komma öka
då antalet hushåll fortsätter att öka. Här borde Konsumentverket få i uppdrag att föra statistik eftersom de har unik kunskap om hushållen.
För att någon statistik över livsmedelskedjan över huvud taget skall kunna
sammanställas och publiceras krävs att flera statistikansvariga myndigheter
samarbetar: Jordbruksverket, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, SCB
och SIKA. Dessutom bör andra verk kopplas in, t.ex. Konsumentverket och
Livsmedelsverket. Statistiken bör beställas av en myndighet förslagsvis Naturvårdsverket som sedan uppdrar åt berörda verk att ta fram underlag.
Om man kan täcka en del av luckorna i befintlig statistik över livsmedelskedjan kan man också undersöka lämplig publiceringsform för ett årligt
meddelande, där de nyckeltal man vill redovisa publiceras. Det skulle i så
fall vara ett första försök att producera statistik efter produktområde och inte
efter sektorer. I ett sådant meddelande kan man också ta med nyckeltal relaterade till livsmedelskonsumtion eller till produktion, t.ex. andel rotfrukter
av total grönsakskonsumtion eller kWh per kg producerad produkt. Det viktiga är att ta fram skattningar och nyckeltal med officiell statistik som underlag. De parter som känner ansvar för miljöpåverkan i livsmedelskedjan måste
dessutom tycka att nyckeltalen är relevanta.
3.2 Jordbruk, Jakt och Fiske (SNI avdelning A och B)
Statistik över resursanvändning och utsläpp från fiske, jakt och jordbruk
48
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
redovisas översiktligt eftersom utredningen koncentreras till senare led i livsmedelskedjan, nämligen industri, handel och hushåll.
3.2.1 Officiell statistik – tillgänglighet
Energi
Energianvändningen i jordbruket redovisas av SCB, men det är Energimyndigheten som har huvudansvaret för att ta fram energistatistik (Bilaga 1).
SCB redovisar årligen förbränning av olika bränslen och användning av el
inom olika sektorer, däribland jordbruk och fiske (3). Uppgifter som ligger
till grund för jordbruksstatistiken inhämtas från användarna. Detta underlag
kan enligt SCB inte infogas i en energibalans utan relativt omfattande korrigeringar och tillrättalägganden. För jordbrukets del baseras statistiken dels
på den kvartalsvisa bränslestatistiken, dels på den s.k. trädgårdsräkningen
som endast utförs vart tredje år. För åren mellan undersökningarna görs antaganden. Till grund för beräkningarna ligger även en äldre undersökning av
jordbrukets energianvändning. En ny planeras att utföras under 2003, för att
få en bättre bild av jordbrukets energianvändning. För att uppskatta drivmedelsanvändningen inom fiskerinäringen används intermittenta uppgifter om
fiskeflottans motoreffekt och använda drivmedel (3).
Uppgifterna i SCB:s energibalanser är inte temperaturkorrigerade. Det
försvårar rättvisande jämförelse mellan olika år, eftersom energibehovet skiftar beroende på väder. År 2000 var ett ovanligt varmt år. Normalårskorrigering är en ren temperaturkorrigering, och säger inget om vind, solinstrålning
eller nederbörd. Fuktig väderlek påverkar t.ex. energibehovet i jordbruket så
att man har större behov av varmluftstorkar till spannmål. Energianvändning
för bostad ingår inte i undersökningen. Transporter inom jordbruk och fiske
redovisas separat (körning med traktor eller liknande räknas dock inte som
transporter). I de årliga energibalanserna redovisas jordbruk och fiske som en
post.
Fiskeriverket har på första sidan av sin hemsida en länk till statistik där
man bl.a. kommer till SCB:s officiella statistik över fiske och jordbruk. Här
ingår dock inte statistik över energianvändning i samband med fiske och vattenbruk, utan statistiken behandlar fångster och produktion (4). Tidigare har
man fört statistik där fiskarnas användning av bränsle kvantifieras, men
insamlingen av sådana data har upphört (5). Fiskeriverket ber dock samtliga
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
49
fiskare som söker fartygstillstånd att lämna en uppskattning om hur mycket
bränsle de tror att de kommer att förbruka under ett år. Uppgifterna går att
begära fram men publiceras inte (5).
Utsläpp av koldioxid
På naturvårdsverkets hemsida hänvisas den som är intresserad av utsläpp av
koldioxid från jordbruket till rapporten Utsläpp till luft i Sverige (6), med länk
till SCB:s hemsida. I rapporten finns uppgifter om de sammanlagda utsläppen från jordbruk, skogsbruk och fiske. Man kan här inte särskilja fiske eller
jordbruk.
Vatten
Genom att söka på ”vatten” på SCB:s hemsida får man fram 300 träffar. Vatten finns dock inte med som ämne under menyn ”statistik efter ämne”, vilket försvårar sökningen.
Genom sökningen går det att hitta en publikation som innehåller uppgifter om vattenanvändningen inom jordbruket för år 1995 (7). Där framgår att
jordbrukets vattenanvändning var 4 % av den totala. Jordbruket använde 137
miljoner m3 vatten detta år och allt kom från enskilda uttag. Vatten inom
jordbruket används främst för bevattning och djurhållning.
Bevattningsstatistiken har samlats in från tidigare undersökningar och
skattningar baserade på schablonmässiga antaganden. Vattenbehovet för
djurhållning har räknats fram från uppgifter om vattenbehov per djurart och
uppgifter om antalet djur (7).
Enligt SCB är det i dag oklart när nästa undersökning som även omfattar
vattenanvändning i jordbruket kommer att göras, men målet är vart fjärde år
(8). Vi konstaterar att man hitintills inte nått det målet.
Kemikalier
Kemikalieanvändningen i jordbruket gäller huvudsakligen bekämpningsmedel. Användningen av sådana medel redovisas av SCB i de statistiska publikationerna Bekämpningsmedel i jordbruket (9). Beräkningarna utförs årligen.
De baseras på försäljningsstatistik över levererad mängd bekämpningsmedel
till jordbruket, och på uppgifter från preparatleverantörernas produktblad för
rekommenderad dos per hektar. Det beräknade antalet sålda hektardoser var
4,3 miljoner år 2000.
50
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Räknat i kg per hektar har användningen halverats sedan början av 1980talet. Den främsta orsaken anges vara lägre doser och övergång till nya effektivare preparat, s.k. lågdosmedel. Den nedåtgående trenden bröts i mitten av
1990-talet och användningen har därefter ökat något. Antal doser per hektar
åker har ökat med 30 % sedan mitten av 1990-talet. Utvecklingen är inte i linje
med miljömålet om en reducering med 10 % fram till 2001. Även andelen
behandlad areal har ökat sedan mitten av 1990-talet. Anledningarna till ökningen kan vara väderbetingelser, förändring och intensifiering av driften efter
EU-inträdet, dyrare drivmedel och billigare bekämpningsmedel, samt regler
som försvårar mekanisk ogräsbekämpning, t.ex. höst- och vinterbevuxen mark.
I det nyligen sammanställda Kemikalieutsläppsregistret (KUR) kan man
söka på enskilda anläggningar och deras utsläpp av kemiska ämnen (10).
KUR innehåller uppgifter om större anläggningars utsläpp per år av vissa
kemiska substanser och grupper av substanser. De företag som anges i registret är tillståndsprövade enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. De kemiska substanser/grupper som omfattas av
rapporteringen är förtecknade i Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport för tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter, NFS 2000:13. För lantbruket gäller registret vissa större gårdar med djurhållning.
Avfall
Naturvårdsverkets har ansvaret för den officiella statistiken inom området
miljövård avseende avfall, belastning, miljötillstånd och utsläpp, vilket framgår på hemsidan (11). Det finns länkar till statistik för avfall, däribland jordbruksavfall. Naturvårdsverket upplyser om att det pågår ett omfattande
arbete med att anpassa den svenska avfallsstatistiken till nationella och internationella krav (11).
På Naturvårdsverkets hemsida finns det uppgifter från 1997 om mängden
ensilageplast från jordbruket. Som källa anges LRF. Det finns också uppgifter om antalet döda djur 1997/1998 med hänvisning till LRF/SCB,
1997/1998, Miljöredovisning för svenskt jordbruk. Dessutom finns en odaterad
uppgift om att det inom jordbruket årligen används 10 000 ton plast. Källhänvisning till den uppgiften saknas. Det finns inga uppgifter om avfallsmängder från fisket på Naturvårdsverkets hemsida.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
51
3.2.2 Övrig miljöpåverkan inom jordbruket
Förutom från bränsleförbränning kommer växthusgasutsläpp från jordbruket
också från andra processer, som stallgödselhantering, djurens matsmältningsprocesser och kväveomsättning i marken. Eftersom växthusgasutsläppen är mycket aktuella, samtidigt som jordbrukets bidrag av andra växthusgaser än koldioxid är betydande, nämner vi kort något om utsläppen av
metan och dikväveoxid. Dessa två växthusgaser bidrog år 2000 med 18 % av
de totala utsläppen i Sverige efter omräkning till koldioxidekvivalenter (6).
Utsläppen av metan och dikväveoxid från jordbruket beräknas årligen av
SCB på uppdrag av Naturvårdsverket. De redovisas i det statistiska meddelandet MI 18 SM: Utsläpp till luft i Sverige. Beräkningarna har gjorts av Naturvårdsverket och baseras på internationella beräkningsmetoder och jordbruksstatistik, t.ex. användning och hantering av gödselmedel, djurantal och åkerareal. Statistiken anges dock vara bristfällig och osäkerheten stor. För år 2000
anger Naturvårdsverket att jordbruket stod för 56 % av Sveriges metanutsläpp
räknat i ton substans och 64 % av dikväveoxidutsläppen räknade på samma
sätt (6). Växthusgaser från jordbruket omfattar fler gaser än koldioxid. Avgång
av koldioxid från mulljordar som en följd av jordbrukets markanvändning
finns inte med i publikationsserien Utsläpp till luft i Sverige, men LRF (Lantbrukarnas riksförbund) har i samarbete med SCB uppskattat denna (12).
Andra miljöproblem som är specifika för jordbruket är (13):
• Användning av ändliga resurser, t.ex. fosfor
• Biologisk mångfald – hävd av betesmarker
• Växtnäringsförluster
• Markproblem, t.ex. sänkt mullhalt, anrikning av t.ex. kadmium
• Utsläpp av ammoniak från stallgödselhantering
3.2.3 Beräkningar för år 2000
Genom Fiskeriverket har vi fått uppgifter om mängden bränsle de skeppare
som sökte fartygstillstånd i Sverige år 2000 trodde skulle gå åt under ett år.
Skattningarna visade en mängd på drygt 70 miljoner liter, vilket ger ca 0,7
TWh. Koldioxidutsläppen blir 190 000 ton.
Genom att använda SCB:s statistik över årliga energibalanser samt emissionsfaktorer för koldioxid (emissionsfaktorerna presenteras i Bilaga 2) kan
man konstatera att energianvändningen för jordbruk och fiske tillsammans
52
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
uppgick till 6,29 TWh och utsläppen av koldioxid till 1 332 000 ton.
Det saknas underlag för att presentera beräkningsresultat för vatten och
avfall för år 2000.
3.3 Tillverkning (SNI avdelning D)
3.3.1 Officiell statistik – tillgänglighet
Energi
Det finns flera huvudgrupper inom SNI 92 av intresse för livsmedelstillverkning: hela huvudgrupp 15 samt delar av 21, 24, 25 och 29 (se Bilaga 1). De
senare grupperna har att göra med produktion av insatsvaror till industri,
handel, jordbruk och hushåll.
En viktig källa till miljöinformation om tillverkningsindustrin är de uppgifter om inköpt och egenproducerad energimängd som årligen samlas in av
SCB. Som vi tidigare nämnt är det alltså Energimyndigheten som har det
officiella ansvaret för energistatistiken, medan det är SCB som sköter insamling och bearbetning.
SCB:s undersökning visar industrins energianvändning uttryckt i både
fysiska och monetära termer, fördelade på bränsleslag och bransch. I populationen ingår industriarbetsställen (SNI 10-37) vid företag med tio eller fler
anställda. SCB publicerar årligen på sin hemsida statistiken på tvåsiffrig nivå
enligt SNI 92. På beställning kan SCB utföra specialbearbetningar av primärmaterialet. Forskare, utredare m.fl. kan efter prövning få tillgång till avidentifierat mikromaterial för egen bearbetning. Undersökningen var heltäckande fram t.o.m. 1997, men i dag är ambitionen att göra en heltäckande
undersökning vart tredje år. Mellanliggande år görs en urvalsundersökning.
De största felen bedöms kunna uppstå på grund av missförstånd, tidsbrist
eller bristande engagemang hos dem som svarar. Främsta osäkerhetskällan är
mätfel och stort bortfall av småföretag. Blankettinsamlingen avser samliga
industriarbetsställen i företag med mer än tio anställda. Övrig industriell
verksamhet (främst småföretag inom industrin) undersöks, vad gäller några
viktiga variabler, med hjälp av administrativt material. Industrins energianvändning har undersökts sedan år 1913.
Utsläpp av koldioxid
På Naturvårdsverkets hemsida hänvisas den som är intresserad av utsläppen
av koldioxid till rapporten Utsläpp till luft i Sverige (6) med länk till SCB:s
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
53
hemsida. Rapporten redovisar uppgifter om koldioxidutsläpp från livsmedel,
dryckesvaror och tobakstillverkning. De uppgick år 2000 till 749 000 ton, en
minskning från en nivå över 900 000 ton året före. Förklaringen till minskningen är obekant. Problemet med den statistiken är att utsläppen allokeras
till de anläggningar där de uppkommer. Det innebär att livsmedelsindustrins
användning av el och fjärrvärme inte syns i statistiken över denna industri.
Istället finns de under rubriken Energisektorn.
Användning av kemikalier
På Kemikalieinspektionens hemsida finns en rad databaser, bl.a. företagsregistret. Där kan man söka efter uppgifter om företag som gjort produktanmälan till Kemikalieinspektionens produktregister. Man kan emellertid inte få
reda på vilka produkter som anmälts, då får man vända sig till respektive
företag. Företagen i företagsregistret har inte någon branschkod enligt SNI.
I SPIN-databasen, som finns på Kemikalieinspektionens hemsida, kan man
söka på branscher efter SNI eller NACE-kod. SPIN-databasen innehåller
information från vart och ett av de nordiska produktregistren om vilka
kemiska ämnen som finns på marknaden. Även data om mängden för olika
ämnen och i vilka typer av produkter och branscher de används finns i SPIN.
För år 2000 anges att kemikalieanvändningen inom livsmedelsindustrin är
noll (14). En annan möjlighet att via Kemikalieinspektionens hemsida få
uppgifter om industrins kemikalieanvändning är att titta under ”Överblicksstatistik”. Där kan man få fram den branschvisa fördelningen av produkter.
I det nyligen sammanställda Kemikalieutsläppsregistret (KUR) kan man
söka på enskilda anläggningar och deras utsläpp av kemiska ämnen (10).
KUR innehåller uppgifter om utsläpp från större anläggningar per år av vissa
kemiska substanser och grupper av substanser. De företag som anges i registret är tillståndsprövade enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. De kemiska substanser/grupper som omfattas av
rapporteringen är förtecknade i Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport för tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter; NFS 2000:13. För livsmedelsindustrin gäller registret vissa större anläggningar.
Avfall
Naturvårdsverket är huvudansvarigt för insamlingen av avfallsstatistik. De
senaste uppgifterna om avfall från livsmedelsindustrin som Naturvårds54
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
verket lagt ut på sin hemsida är från 1998 (15). Källan uppges vara Naturvårdsverket och SCB. Uppgifterna från 1998 innehåller uppgifter om avfall i
tillverkningsindustrin enligt SNI-koder. Av redovisningen framgår att livsmedels-, dryckes- och tobaksindustrin (SNI 15–16) detta år producerade
1 797 000 ton avfall, Tabell 4. Det utgör 9,5 % av den totala avfallsmängden
från tillverkningsindustrin. Av det uppkomna avfallet inom livsmedels-,
dryckes- och tobaksindustrin återvanns 40 %. Det kan jämföras med den
totala andelen återvunnet material, 42 %, inom tillverkningsindustrin.
Tabell 4. Avfall uppkommet i livsmedels-, dryckes- och tobaksindustrin respektive
tillverkningsindustrin totalt i Sverige 1998, 1000 ton.
Källa: Naturvårdsverket och SCB.
Bransch enligt
SNI
Totalt,
1000 ton
Omhändertaget genom,
1000 ton
15-16
Totalt (15-36)
1 797
18 981
Deponering
89
2 573
Energiutnyttjande
67
5 596
Återvinning
719
7 602
Övrigt
202
1 912
Total mängd uppkommet avfall som redovisas i tabellen är större än omhändertagen mängd
avfall. Detta beror på att alla tillfrågade industrier inte redovisade hur avfallet togs om
hand.
Samma år uppkom enligt statistiken på Naturvårdsverkets hemsida 17 000
ton farligt avfall inom livsmedels-, dryckes- och tobaksindustrin, vilket kan
jämföras med den totala mängden farligt avfall samma år, 800 000 ton, inom
hela tillverkningsindustrin.
Statistik över avfall från andra delar av tillverkningsindustrin som berör
livsmedelskedjan, t.ex. tillverkning av förpackningar m.m. (Tabell 4) kan ej
särskiljas ur Naturvårdsverkets redovisning. Det oklart när ny avfallsstatistik
kommer att produceras. En utförligare beskrivning av avfallsstatistiken från
1998 kan man få i det statistiska meddelandet Avfall från tillverkningsindustrin och utvinning av mineraler 1998 (16).
Vatten
SCB är ansvarig för den officiella statistiken om vattenanvändning.
Statistik för industrins vattenuttag, vattenanvändning och vattenutsläpp
publiceras i princip vart femte år (17). Den senaste undersökningen om
industrins vattenanvändning gäller år 2000 (18), varifrån följande uppgifter
har hämtats.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
55
Uppgifterna fördelas på branschtillhörighet samt geografisk indelning per
län, kommun, avrinningsregion och huvudflodområde. Vattenanvändning
mäts i volymer och avser gruvor och mineralutvinningsindustri, tillverkningsindustri samt el- och värmeverk, exklusive kärnkraftverk. Branschindelningen är gjord enligt svensk näringsgrensindelning (SNI 92) och omfattar
näringsgrupperna C, D och delar av E. Uppgifterna är insamlade med postenkäter och genomfördes som en totalundersökning av arbetsställen med
minst 10 anställda. Totalt ingick 8 775 arbetsställen i undersökningen för år
2000. Undersökningen av industrins vattenanvändning görs intermittent.
Tidigare har uppgifter insamlats för åren 1983 och 1995. När materialet för år
2000 nu sammanställs är tidpunkten för nästa undersökning ännu inte inplanerad. Kompensation för bortfall har gjorts.
Den statistik som SCB redovisar för år 2000 ger en vattenanvändning på
ca 69 000 000 m3 inom livsmedelsindustrin, vilket är 3,2 % av den totala vattenanvändningen i undersökningen. Det finns också uppgifter om vad vattnet används till (kylvatten, processvatten m.m.), var vattnet kommer ifrån
(kommunalt vatten, vatten från egen vattentäkt) samt fördelning mellan
grund-, yt- och havsvatten.
3.3.2 Annan statistik
Svenskt Vatten AB samlar in uppgifter från vattenverken i kommunerna.
Enligt uppgift planerar företaget att under 2003 göra driftsstatistik tillgänglig
på sin hemsida (19). Debiterad mängd dricksvatten till industriell verksamhet, företag och handel kommer att ingå i redovisningen. Det finns ingen statistik för år 2000 (20).
3.3.3 Beräkningar för år 2000
Vi redovisar beräkningar avseende energianvändning, utsläpp av koldioxid
och vattenanvändning. För avfall finns i dag ingen aktuell statistik.
Energi och koldioxid
Energianvändning inom livsmedelsindustrin och koldioxidutsläpp relaterade
till dessa framgår av Tabell 5. Uppgifterna har tagits fram av SCB på uppdrag
av författarna till rapporten. De grundas på en undersökning om industrins
inköpta och egenproducerade energimängder för år 2000. I tabellen redovisas
också andelarna el och koldioxidutsläpp.
56
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Den totala energianvändningen uppgick år 2000 till 6,71 TWh. Man kan
se att det används mycket energi inom bageri- (SNI 15810), mejeri- (SNI
15512) och sockertillverkning (SNI 15830). Tillsammans står de tre branscherna för 35 % av livsmedelsindustrins totala energianvändning. Andelen
el inom livsmedelsindustrin varierar från 10 % inom sockerindustrin till 89 %
inom branschen ”råsprit ur jästa råvaror”.
Koldioxidutsläppen har också räknats fram av SCB. Emissionsfaktorerna
finns i Bilaga 2. De totala utsläppen år 2000 uppgick till 931 000 ton koldioxid. Två branscher står för 33 % av de totala utsläppen, nämligen sockerindustrin (SNI 15830) och matbrödstillverkningen (SNI 15810).
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
57
Tabell 5.Livsmedelsindustrins (SNI 15) energianvändning, koldioxidutsläpp och
elanvändning exklusive drivmedelsanvändning år 2000. Källa: SCB, beräkningar
med utgångspunkt från inköpta och egenproducerade energimängder.
Bransch
SNI 92
TWh
totalt
Andel el,
av total
energi
TWh el
CO2,
ton
totalt
Andel
CO2
från el
CO2 ton
från el
Kreatursslakt
Styckning av kött
Fjäderfä slakt, beredning och
hållbarhetsbehandling
Charkuteri och annan
köttvarutillverkning
Beredning av fisk och
fiskprodukter
Beredning av potatis
Juice och safttillverkning
Annan beredning och
hållbarhetsbehandling av frukt
bär och grönsaker
Utvinning av råa vegetabiliska
och animaliska oljor och fetter
Framställning av raffinerade
vegetabiliska och animaliska
oljor och fetter (ej av fisk eller
däggdjur)
Matfettstillverkning
Osttillverkning
Annan mejerivarutillverkning
(utom ost)
Glasstillverkning
Mjöltillverkning (ej potatismjöl)
Tillverkning av frukostflingor,
mixer etc.
Stärkelsetillverkning
Beredda fodermedel
Mat till sällskapsdjur
Mjukt matbröd och färska
bakverk
Knäckebrödstillverkning
Kex och konserverade bakverk
Sockertillverkning
Sockerkonfektyrer
Choklad och chokladkonfektyr
Pastaprodukter
Te och kaffe
Senap, ketchup, kryddor etc.
Homogeniserade
livsmedelpreparat, inkl.
dietprodukter
15111
15112
0.19
0.16
57%
48%
0,11
0,08
19 718
15 954
19%
16%
3746
2553
15120
0.08
46%
0,04
13 179
10%
1318
15130
0.51
55%
0,28
61 672
16%
9868
15200
15310
15320
0.13
0.26
0.07
43%
24%
55%
0,06
0,06
0,04
19 340
45 286
9 969
10%
5%
14%
1934
2264
1396
15330
0.14
55%
0,08
18 888
14%
2644
15410
0.07
17%
0,01
7 543
6%
453
15420
15430
15511
0.29
0.10
0.25
70%
45%
52%
0,20
0,04
0,13
29 262
10 945
32 923
24%
14%
13%
7023
1532
4280
15512
15520
15611
0.74
0.06
0.08
63%
86%
88%
0,47
0,05
0,07
69 509
3 496
4 224
23%
48%
54%
15987
1678
2281
15612
15620
15710
15720
0.06
0.14
0.12
0.02
55%
32%
52%
43%
0,03
0,04
0,06
0,01
6 448
18 588
12 172
2 113
16%
8%
18%
17%
1032
1487
2191
359
15810
15821
15822
15830
15841
15842
15850
15860
15870
0.67
0.10
0.08
0.96
0.26
0.16
<0.01
0.05
0.04
50%
79%
47%
10%
17%
61%
100%
45%
33%
0,33
0,08
0,04
0,10
0,04
0,10
<0,01
0,02
0,01
86 112
8 982
11 768
217 448
47 425
13 163
16
6 048
7 386
13%
31%
11%
2%
3%
25%
100%
12%
7%
11194
2784
1294
4349
1423
3291
16
726
517
15880
<0.01
49%
<0,01
460
11%
51
58
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
forts. Tabell 5
Bransch
Andra livsmedel (soppor,
buljonger, jäst, bakpulver mm)
Destillerade alkoholhaltiga
drycker
Råsprit ur jästa råvaror
Cider och andra fruktviner
Öl
Malt
Mineralvatten och läskedrycker
Summa
SNI 92
TWh
totalt
Andel el,
av total
energi
TWh el
CO2,
ton
totalt
Andel
CO2
från el
CO2 ton
från el
15890
0.28
34%
0,10
44 246
8%
3540
15910
15920
15940
15960
15970
15980
0.03
0.06
0.02
0.14
0.09
0.30
69%
89%
38%
40%
38%
38%
0,02
0,06
0,01
0,06
0,04
0,11
3 699
3 502
2 793
24 328
13 591
39 252
22%
55%
7%
8%
9%
10%
814
1926
196
1946
1223
3925
6,71
44%
2,97
931 448
11%
103 241
Vatten
Vattenanvändningen inom livsmedelsindustrin framgår av Tabell 6. Uppgifterna har tagits fram av SCB på uppdrag av författarna till rapporten. De
grundas på en undersökning om industrins vattenanvändning för år 2000
(18).
Av Tabell 6 framgår att det är inom tillverkningen av råa oljor och fetter
(SNI 15410) som mest vatten används, 22 449 000 m3, vilket är 32 % av hela
vattenuttaget inom livsmedelsindustrin. Charkuterierna och köttvaruindustrin (SNI 1530) bidrar med 8 %, vilket är ungefär lika mycket som mejerivarutillverkningen (SNI 15512) förutom ost.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
59
Tabell 6. Industrins vattenuttag år 2000, livsmedelsindustrin (SNI 15)
Källa: SCB, 2001. Industrins vattenanvändning (8)
SNI 92
15111
15112
15120
15130
15200
15310
15320
15330
15410
15420
15430
15511
15512
15520
15611
15612
15620
15710
15720
15810
15821
15822
15830
15841
15842
15850
15860
15870
15880
15890
15910
15920
15930
15940
15950
15960
15970
15980
Summa
Bransch
1 000 m3
Kreatursslakterier
1 789
Köttstyckerier
1 137
Fjäderfäslakterier
1 437
Charkuterier och annan industri för köttvaror
5 747
Fiskberedningsindustri
654
Potatisindustri
1 860
Juice- och saftindustri
735
Annan frukt-, bär- och grönsaksindustri
714
Industri för råa oljor och fetter1
22 449
Industri för raffinerade oljor och fetter1
..
Matfettsindustri
4 548
Ostindustri
2 101
Annan mejerivaruindustri (utom ost)
5 293
Glassindustri
236
Kvarnar
55
Tillverkning av frukostflingor, mixer m.m.
33
Stärkelseindustri
819
Industri för beredda fodermedel
82
Industri för mat till sällskapsdjur
65
Bagerier
1 481
Knäckebrödsindustri
74
Industri för kex och konserverade bakverk
162
Sockerindustri
3 610
Sockerkonfektyrindustri
337
Choklad- och chokladkonfektyrindustri
421
Industri för pastaprodukter
0
Kaffe- och teindustri
60
Industri för senap, ketchupkryddor och andra smaksättningsmedel2
348
Industri för homogeniserade livsmedelsprep inkl dietmat2
..
Annan livsmedelsindustri
5 286
Spritdrycksindustri
241
Råspritsbrännerier3
1 725
Vinindustri
0
Cider- och annan fruktvinsindustri3
..
Industri för andra icke-destillerade jästa drycker
0
Ölbryggerier
1 606
Mälterier
541
Mineralvatten- och läskedrycksindustri
3 436
69 082
1. Uppgifterna för SNI 15410 och 15420 redovisas av sekretesskäl tillsammans
2. Uppgifterna för SNI 15870 och 15880 redovisas av sekretesskäl tillsammans
3 . Uppgifterna för SNI 15920 och 15940 redovisas av sekretesskäl tillsammans
60
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
I Tabell 7 kan man se vattenanvändningen i de branscher som producerar
insatsvaror till livsmedelssektorn. Den största användningen förekommer
inom industrin för gödselmedel och kväveprodukter, SNI 24150.
Tabell 7.Industrins vattenuttag år 2000, industri som producerar vissa insatsvaror
till livsmedelssektorn (SNI 15) Källa SCB, 2001. Industrins vattenanvändning
2000 (8).
SNI 92
21219
24150
24200
25220
26131
29130
29230
29711
29720
Bransch
1000 m3
Övrig industri för pappers- och pappförpackningar
890
Industri för gödselmedel och kväveprodukter
11 197
Industri för bekämpningsmedel och a lantbrukskemiska produkter
10
Plastförpackningsindustri*
1 127
Industri för buteljer och glasförpackningar*
..
Industri för kranar och ventiler
223
Industri för maskin o apparat f kyla och ventilation, ej hushåll
480
Industri för kyl- och frysskåp, tvättmaskiner och vitvaror
949
Industri för icke-elektriska hushållsmaskiner och -apparater
33
*Uppgifterna för SNI 25220 och 26131 redovisas av sekretesskäl tillsammans.
Kemikalier
Kemikalieinspektionen har inom ramen för detta uppdrag sammanställt ett
utdrag ur produktregistret om användningen av kemiska produkter som
innehåller vissa farliga ämnen. Det gäller framför allt CMR-ämnen, dvs.
ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande samt ämnen som är långlivade, bioackumulerande och giftiga
(PBT/vPvB). Dessutom ingår produkter som innehåller metallerna kvicksilver, bly och kadmium. Anledningen till att just dessa ämnen är intressanta
är att de skall fasas ut. CMR-ämnen skall vara utfasade 2007. Nya organiska
ämnen, dvs. ämnen som inte fanns på marknaden 1981, med PB-egenskaper
skall vara utfasade 2005. Övriga organiska ämnen med vPvB-egenskaper
skall vara utfasade 2010. Övriga organiska ämnen med PB-egenskaper skall
vara utfasade 2015. Kvicksilver skall vara utfasat 2003, enligt nuvarande målformulering, kadmium och bly ska vara utfasat 2010 (delmål 3 till Giftfri
miljö).
I Bilaga 3 finns mer information om ämnena och om hur körningen i produktregistret har gjorts. I Tabell 8 redovisas resultaten för livsmedelsindustrin, SNI 15. I dryckes- och livsmedelsindustrin används kemiska profa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
61
dukter som innehåller CMR-ämnen då främst som smörjmedel, rengöringsoch desinfektionsmedel eller kalkborttagningsmedel. Kemiska produkter
med potentiella vPvB-ämnen används främst som smörjmedel, rengöringsmedel eller antioxidantmedel.
Två ämnen står tillsammans för huvuddelen av användningen. Det ena,
med CAS-nr 75-56-9, kallas även Propylenoxid och Metyloxiran och används
som lösningsmedel. Det har visat sig vara cancerframkallande i djurförsök.
Användningen omgärdas därför av krav på försiktighetsåtgärder. Det andra
ämnet, med CAS-nr 111138-60-6, heter även Trimethylolpropane caprylate
caprate och används som smörjmedelstillsats, smörjmedel eller basolja.
(CAS-nr är ett registreringsnummer som tilldelats av Chemical Abstract Services (CAS), Columbus, Ohio, för att identifiera enskilda ämnen som t.ex.
kan ha flera olika handelsnamn.)
62
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Tabell 8. CMR-ämnen och potentiella PBT/vPvB-ämnen som ingår i kemiska produkter som används inom dryckes- och livsmedelsindustrin år 2001. Källa: KemI.
Typ av ämne
CAS-nr
Namn
Kvantitet
(ton ämne)
CMR
CMR
CMR
CMR
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
75-56-9
1313-99-1
106-97-8
625-45-6
25013-16-5
1330-78-5
Oxirane, methylNickel oxide
Butane
Acetic acid, methoxyPhenol, (1,1-dimethylethyl)-4-methoxyPhosphoric acid, tris(methylphenyl) ester
Poly(oxy-1,2-ethanediyl), .alpha.-(nonylphenyl).omega.-hydroxy1,2-Benzenedicarboxylic acid, bis(2methylpropyl) ester
Phenol, 4,4'-(1-methylethylidene)bisPhenol, 2,4-bis(1,1-dimethylethyl)-5-methylDecanoic acid, ester with 2-ethyl-2(hydroxymethyl)-1,3-propanediol octanoate
Rosin, reaction products with formaldehyde
Benzoic acid, 2-hydroxy-, mono-C>13-alkyl
derivs., calcium salts (2:1)
Phenol, 2,6-bis(1,1-dimethylethyl)Phenol, 2,6-bis(1,1-dimethylethyl)-4-methylBenzenepropanoic acid, 3,5-bis(1,1dimethylethyl)-4-hydroxy-, 2,2-bis[[3-[3,5bis(1,1-dimethylethyl)-4-hydroxyphenyl]-1oxopropoxy]methyl]-1,3-propanediyl ester
Benzenesulfonic acid, dodecyl-, sodium salt
Benzenepropanoic acid, 3,5-bis(1,1dimethylethyl)-4-hydroxy-, methyl ester
Phenol, 4,4'-methylenebis[2,6-bis(1,1dimethylethyl)1,2-Benzenedicarboxylic acid, dicyclohexyl
ester
Phenol, isopropylated, phosphate (3:1)
Benzenesulfonic acid, C14-44-branched and
linear alkyl derivs., calcium salts
Benzene, methylbis(phenylmethyl)Retinol, acetate
Benzenepropanoic acid, 3,5-bis(1,1dimethylethyl)-4-hydroxy-, octadecyl ester
Phenol, 2,4-bis(1,1-dimethylethyl)-5-methyl-
358,08
12,00
0,21
0,08
3,18
0,27
PBT/vPvB
9016-45-9
84-69-5
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
80-05-7
497-39-2
PBT/vPvB
PBT/vPvB
91081-53-7
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
128-39-2
128-37-0
11138-60-6
83846-43-9
6683-19-8
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
25155-30-0
6386-38-5
118-82-1
84-61-7
PBT/vPvB
PBT/vPvB
68937-41-7
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
26898-17-9
127-47-9
PBT/vPvB
497-39-2
91696-73-0
2082-79-3
0,10
0,02
< 0,01
< 0,01
65,84
4,10
2,72
2,14
1,80
0,70
0,55
0,54
0,50
0,47
0,38
0,34
0,19
0,04
0,01
< 0,01
I tabell 8 visas bl.a. förekomsten av potentiella PBT/vPvB-ämnen. Tabellen redovisar potentiella PBT-ämnen upptagna på OSPAR-listan, och ECB:s 125-lista eller ämnen som återfinns på den danska Miljöstyrelsens QSAR-lista över potentiella PBT/vPvB-ämnen, se vidare
Bilaga 3.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
63
Miljöpåverkan per enhet producerad vara
Den detaljerade statistiken över livsmedelsindustrins energi- och vattenanvändning och koldioxidutsläpp och statistiken över varuproduktionen enligt
KN-nomenklaturen (se Bilaga 1) gör det möjligt att jämföra miljöpåverkan
per kg vara sett över tid. Detta kan man göra årligen. Statistiken är insamlad
på ett jämförbart sett, dvs. från företag med över 10 anställda. Svårigheten är
främst att identifiera lämpliga KN-koder för att sedan para ihop dem med
lämpliga branscher enligt SNI 92.
Vi har provat metoden genom att i SCB:s sökbara databas om industrins
varuproduktion söka ut levererad mängd för vissa varugrupper. Sedan har vi
parat ihop resultaten med de uppgifter vi fått från SCB om industrins energianvändning, se avsnitt 3.3.3. Vi redovisar några resultat från denna körning
eftersom vi tyckte att det var okomplicerat att hitta varugrupper som passar
bra till definitionerna av branscher på femsiffernivå enligt SNI 92 (Tabell 9).
Vi tycker att det finns anledning att ytterligare fundera på en sådan indikator
för livsmedelsindustrin.
Tabell 9. Energianvändning per kg vara utifrån energistatistik för livsmedelsindustrin och industrins varuproduktion, år 2000. Källa: SCB, samt egna beräkningar.
Produktgrupp
Fisk och fiskprodukter, beredning
Juice- och safttillverkning
Osttillverkning
Glasstillverkning
Knäckebrödstillverkning
Sockertillverkning
Ölbryggning
64
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
KWh per kg
1,62
0,47
1,98
0,81
2,56
1,72
0,30
3.4 Parti- och detaljhandel (SNI avdelning G)
3.4.1 Officiell statistik – tillgänglighet
Energi
Energimyndigheten, som är ansvarig myndighet för energistatistik, hänvisar
till SCB, se vidare Bilaga 1.
SCB gör varje år lokala undersökningar där ett urval fastighetsägare tillfrågas om ytor, användningsområden, uppvärmningssätt och energianvändning.
Frågorna ställs i en postenkät. Med hjälp av dessa uppgifter sammanställs
publikationen Energistatistik för lokaler som ett statistiskt meddelande, EN
16 SM. Där särredovisas livsmedelshandeln. Statistiken omfattar både
butiks- och lagerlokaler. Frågor ställs bl.a. om användning av driftel, men
dessa uppgifter redovisas inte i den publicerade statistiken, då många fastighetsägare inte debiteras detta själva.
Under 2001 ingick 8 228 objekt i undersökningen. Därtill tillkommer
vissa större fastighetsägare med totalt 1 700 fastigheter. De tillfrågades om
hela sitt fastighetsbestånd. Av den publicerade redovisningen (21) kan man
bl.a. utläsa att:
• Det i Sverige fanns totalt 3 331 lokaler för livsmedelshandel.
• Den totala ytan i Sverige för livsmedelshandel var 4, 4 miljoner m2 eller
3 % av den totala lokalytan. Osäkerheten anges vara ± 0,3.
• Det vanligaste uppvärmningssättet för lokaler med livsmedelshandel var
fjärrvärme i kombination med övriga uppvärmningssätt. Uppvärmning med
el eller olja var ovanligt.
• Den genomsnittliga fjärrvärmeanvändningen i livsmedelslokaler var 120
kWh per m2. Osäkerheten anges vara ± 4.
• Den genomsnittliga energianvändningen för uppvärmning i livsmedelslokaler var 149 kWh per m2 exklusive fjärr-/närkyla samt el för klimatkyla.
Osäkerheten anges vara ± 5.
Användningen av driftel för lokaler publiceras inte i den officiella statistiken,
men SCB har på vårt uppdrag använt det insamlade materialet för att uppskatta denna. Materialet innehåller uppgifter om 287 fastigheter med yta för
livsmedelshandel. Användningen av driftel i dessa uppgår till 147 kWh per
m2. Av de 287 observationerna hade 99 en yta för livsmedelslokaler som
utgjorde minst 50 % av den totala ytan. För denna grupp blir elanvändningen
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
65
164 kWh per m2, alltså högre. Som jämförelse får SCB en användning av
driftel på 86 kWh per m2 för samtliga lokaler, inklusive livsmedelshandeln
(22).
Utsläpp av koldioxid
Den som är intresserad av koldioxidutsläppen hänvisas på Naturvårdsverkets
hemsida till rapporten Utsläpp till luft i Sverige (6) med länk till SCB:s hemsida. I rapporten finns inga separata uppgifter om livsmedelshandeln. Denna
statistik baseras dessutom på uppgifter om var utsläppen uppkommer (se
avsnitt 3.3.1). Det innebär t.ex. att utsläpp från elanvändning i butik förs till
energisektorn och inte till handeln.
Vatten
Enligt SCB, som har huvudansvaret för statistik över vatten, finns inga uppgifter om handelns eller storkökens vattenanvändning och det är oklart om
eller när det kommer att finnas. Då man senast gjorde en undersökning av
den totala vattenanvändningen i Sverige ingick handel under posten ”övrigt”
tillsammans med hela servicesektorn m.m. (7).
Kemikalier
På Kemikalieinspektionens hemsida finns en rad databaser, bl.a. företagsregistret, där man kan söka efter uppgifter om företag som gjort produktanmälan till Kemikalieinspektionens produktregister. Man kan inte få reda på
vilka produkter som anmälts, då får man vända sig till respektive företag.
Företagen i företagsregistret har inte någon branschkod enligt SNI. Vi har
inte kunnat se att de databaser som nu finns på Kemikalieinspektionens
hemsida ger möjlighet att söka uppgifter om kemikalieanvändningen inom
livsmedelshandeln. För att få sådana uppgifter får man därför vända sig till
handeln.
Avfall
Naturvårdsverket, som har huvudansvar för avfallsstatistiken, redovisar
ingen statistik över avfall från handeln eller storköken under avfallsstatistik
på sin hemsida.
66
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
3.4.2 Annan statistik
Både ICA och COOP gör egna undersökningar om driftel i butik men dessa
publiceras inte (23, 24). En skattning från ICA är att användningen av driftel
i dag i medeltal uppgick till 450 kWh per m2 (24). I en publikation från
COOP Sverige om Kooperativa förbundets verksamhet 2001, anges att elanvändningen för butiker under år 2000 varierar mellan 300 och 761 kWh per
m2. Det högre värdet gäller för COOP Konsum butiker och det lägre för
COOP Forum butiker. I skattningen ingår all elanvändning, även den för
uppvärmning (30). I samma publikation anges att förbrukningen för 2001 är
högre. Trenden mot högre användning av driftel bekräftas av en konsult med
mångårig erfarenhet av energieffektiviseringsarbete i butik (25). Den beror
på ett ökat utbud av kylda och frysta varor med behov av stor exponeringsyta, t.ex. färdigmat. I sammanhanget butik och energi kan man nämna att
Hemköp håller på att bygga upp ett system för att miljöredovisa sina butiker.
För närvarande täcker det 19 av 86 butiker. Nyckeltal i redovisningen är
elanvändning per försåld krona (26).
SIS miljömärkning AB har under år 2002 arbetat med att ta fram kriterier
för att miljömärka livsmedelsbutiker. Där har man pekat ut energianvändningen som en viktig faktor. Som ett led i arbetet sammanställdes uppgifter
om energianvändningen i butik utifrån nordiska uppgifter (27). Genom kontakter med SIS miljömärkning AB har vi fått reda att den totala energianvändningen i en butik kan variera från 400 kWh per m2 till över 1 000 kWh
per m2 i vissa mindre butiker. Skattningarna bygger på siffror från Norge och
Danmark. Energiuppskattningar från svenska företag har SIS inte fått tag på.
Problemet för en butik är i allmänhet inte att värma upp butiken utan snarare att bli av med överskottsvärmen. De flesta butiker utnyttjar värmen från
kyl- och frysanläggningarna till att värma upp butiken.
Av en uppskattning från 1990–1991 framkom att driftelen per m2 i livsmedelsbutiker kan vara ca 240 kWh då kyla, belysning och apparater ingår. Den
i särklass största posten är livsmedelskyla, i studien skattad till 115 kWh per
m2 (56). Undersökningen, där totalt 906 lokaler ingick, har inte upprepats.
Djupfrysningsbyrån sammanställer uppgifter om försäljningen av djupfrysta
livsmedel per person och år i Sverige. Enligt denna statistik har konsumtionen
stigit från 29 kg 1990 till 50 kg 2000 (28). Mot bakgrund av denna utveckling
kan man förvänta sig att behovet av livsmedelskyla har ökat det senaste
decenniet.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
67
Svenskt Vatten AB samlar in uppgifter från vattenverken i kommunerna.
Under 2003 planerar företaget att lägga ut driftsstatistik på sin hemsida (19).
Debiterad mängd dricksvatten till industriell verksamhet, företag och handel
kommer att ingå i redovisningen (20). För år 2000 finns ingen statistik.
Det är fortfarande vanligt att man använder köldmedier med egenskaper
som kan skada ozonskiktet, t.ex. HCFC, CFC och liknande substanser (27).
Naturvårdsverket ansvarar för att följa upp avvecklingen av ämnen som bryter ned ozonskiktet, vilket regleras i förordningen (SFS 2002:187) om ämnen
som bryter ned ozonskiktet. Naturvårdsverket utfärdar föreskrifter och kan
lämna dispenser från bestämmelserna. I köldmediekungörelsen, som är
under omarbetning, finns bestämmelser om rapporteringsskyldighet för dem
som har stationära anläggningar där den sammanlagda köldmediemängden
överstiger 10 kg. Tillsynsmyndighet är vanligen kommunerna, som i sin tur
rapporterar till Naturvårdsverket. Statistiken i sin nuvarande utformning är
emellertid inte uppdelad på branscher, vilket gör att man inte kan särskilja
livsmedelsindustri eller handel (29).
SIS miljömärkning AB har under år 2002 arbetat med att ta fram kriterier
för att miljömärka livsmedelsbutiker. Där har man pekat ut avfallet som en
viktig faktor. Som ett led i arbetet sammanställdes uppgifter om avfall från
butik utifrån nordiska uppgifter (27). Av redovisningen framgår att organiskt
avfall utgör 22 % av det totala avfallet i några utvalda danska butiker, medan
38 % består av papper och papp. Statistik över avfallshanteringen tas också
fram av dagligvaruhandeln själv. COOP redovisar t.ex. avfallsfraktioner som
går till återvinning, sopor och organiskt avfall i sina miljörapporter (30).
Hemköp upprättar miljöredovisningar per butik. I dessa anges återvinningsgraden av vissa material (31).
3.4.3 Beräkningar för år 2000
Energi och koldioxid
Energianvändning för uppvärmning av lokaler inom livsmedelshandeln och
koldioxidutsläpp relaterat till dessa framgår av Tabell 10. Uppgifterna om
energianvändning för uppvärmning har tagits fram av SCB. De baseras på en
undersökning av lokaler för år 2001 som vi sedan normalårskorrigerat. I tabellen redovisas också andelen el, baserat på antaganden om handelns elförbrukning. Uppgifterna kommer från delar av dagligvaruhandeln. Förbruk68
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
ningen har satts till 500 kWh per m2 och total lokalyta till 4,4 miljoner m2
enligt SCB. Utsläpp av koldioxid har vi själva beräknat utifrån energianvändning och emissionsfaktorer för bränslen, elproduktion och fjärrvärme, se
Bilaga 2. Vi vill särskilt påpeka att uppgifterna om driftel är mycket osäkra.
De bygger inte på officiell statistik, förutom uppgifterna om lokalytan, och
måste därför tolkas med stor försiktighet.
Tabell 10. Total energianvändning, andel el och utsläpp av CO2 från livsmedelshandeln. Källa: Bygger på befintlig SCB-statistik och beräkningar.
Uppvärmning
Driftel
Totalt
TWh
0,59-0,72
2,1-2,4
2,6-3,1
Andel el
Ca 13 %
100 %
CO2, 1000 ton
Ca 60
71-81
130-140
Av uppgifterna i Tabell 10 är det bara de om uppvärmning som kan följas
upp med officiell statistik. För den dominerande energianvändningen, driftel, finns ingen officiell eller annan publicerad statistik som går att följa upp
och är tillgänglig för granskning.
För vattenanvändning, avfall och kemikalier finns i dag ingen officiell statistik att tillgå.
3.5 Hotell och restaurangverksamhet (SNI avdelning H)
3.5.1 Officiell statistik – tillgänglighet
Energi
I SCB:s energistatistik för lokaler (avsnitt 3.3.1) tas hotell och restaurang tillsammans med pensionat och elevhem upp som en kategori i frågeformuläret
till fastighetsägarna. Ytterligare kategorier i frågeformuläret som innehåller
storköksverksamhet är ”vård, dygnet runt”, ”vård, dagtid”, ”skolor” samt
”bad-, sport- och idrottsanläggningar” (21). Detta gör att man inte kan
särskilja uppvärmningsbehovet för restauranger och andra storkök i lokalstatistiken, och inte heller göra några relevanta bearbetningar om driftel.
Utsläpp av koldioxid
På Naturvårdsverkets hemsida hänvisas den som är intresserad av koldioxidutsläppen till rapporten Utsläpp till luft i Sverige (6) med länk till SCB:s
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
69
hemsida. I rapporten finns inga särskilda uppgifter om utsläpp från hotelloch restaurangverksamhet.
Vatten
Enligt SCB, som har huvudansvaret för statistik över vatten, finns inga uppgifter om storhushållens vattenanvändning och det är oklart om eller när det
kommer att finnas några (8). Då man senast gjorde en undersökning om den
totala vattenanvändningen i Sverige ingick storkök under posten ”övrigt”
tillsammans med hela servicesektorn m.m. (7).
Avfall
Naturvårdsverket, med huvudansvar för statistik över avfall, redovisar ingen
statistik över avfall från storköksverksamhet på sin hemsida.
Kemikalier
På Kemikalieinspektionens hemsida finns en rad databaser, bl.a. företagsregistret där man kan söka efter uppgifter om företag som gjort anmälan till
Kemikalieinspektionens produktregister. Man kan inte få reda på vilka produkter som anmälts, då får man vända sig till respektive företag. Företagen i
företagsregistret har inte någon branschkod enligt SNI. Vi har inte kunnat se
att de databaser som nu finns på Kemikalieinspektionens hemsida ger möjlighet att söka fram uppgifter om storkökens kemikalieanvändning.
3.5.2 Annan statistik
Svenskt Vatten AB samlar in uppgifter från vattenverken i kommunerna.
Företaget planerar att under 2003 lägga ut driftsstatistik på sin hemsida (19).
Debiterad mängd dricksvatten till industriell verksamhet, företag och handel
kommer att ingå i redovisningen. För år 2000 finns ingen statistik (20).
3.5.3 Beräkningar för år 2000
Vi har inte kunnat beräkna någon annan resursanvändning än kemikalier för
storkökssektorn. Beräkningen av kemikalieanvändningen har gjorts av
Kemikalieinspektionen inom ramen för det här uppdraget, se i Tabell 11. Vi
har inte heller kunnat beräkna några utsläpp från storkökssektorn eftersom
vi inte hittat någon statistik. Med tanke på att antalet måltider som serveras i
storhushåll stadigt ökar, känns det angeläget att hitta uppgifter så att man
70
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
kan beskriva miljöpåverkan från storköken. År 1999 serverades 1 438 miljoner
måltider i storhushåll. Samma år uppgick storhushållens andel av den totala
livsmedelsförbrukningen till 19,8 %, en ökning från 14 % år 1975 (32).
I Tabell 11 visas användningen av kemiska produkter som innehåller
vissa farliga ämnen (CMR-ämnen och potentiella PB/vPvB-ämnen). I Bilaga
3 finns mer information om ämnena och om hur körningen i produktregistret
har gjorts. Inom hotell- och restaurangverksamhet återfinns produkter med
dessa ämnen nästan uteslutande i olika typer av rengöringsmedel.
Tabell 11. CMR-ämnen och potentiella PBT/vPvB-ämnen som ingår i kemiska produkter som används inom hotell- och restaurangverksamhet år 2001. Källa: KemI.
Typ av ämne
CAS-nr
Namn
CMR
CMR
106-97-8
Butane
1,2-Benzenedicarboxylic acid,
dibutyl ester
Cyclohexene, 1-methyl-4-(1methylethenyl)-, (R)1,2-Benzenedicarboxylic acid,
dibutyl ester
Benzenesulfonic acid,
dodecyl-, sodium salt
Phenol, 2,6-bis(1,1dimethylethyl)-4-methylGlycine, N-ethyl-N[(heptadecafluorooctyl)sulfon
yl]-, potassium salt
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
PBT/vPvB
84-74-2
5989-27-5
84-74-2
25155-30-0
128-37-0
2991-51-7
Kvantitet
(ton ämne)
0.34
Antal
produkter
4
< 0,01
1
0.10
3
< 0,01
1
2.42
7
0.03
2
< 0,01
1
Tabell 11 visar bl.a. förekomsten av potentiella PBT/vPvB-ämnen. Tabellen redovisar potentiella PBT-ämnen upptagna på OSPAR-listan, och ECB:s 125-lista eller ämnen som återfinns på den danska Miljöstyrelsens QSAR-lista över potentiella PBT/vPvB-ämnen, se vidare
Bilaga 3.
3.6 Transporter (SNI avdelning I)
Vi har inte undersökt statistik över förbrukningen av vatten och kemikalier
samt avfallsgenerering för transportsektorn. Vi har bedömt att sådana uppgifter har ett begränsat intresse och att de är svårtillgängliga.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
71
3.6.1 Officiell statistik – tillgänglighet
SIKA är statistikansvarig myndighet för transporter. Vi redovisar transportstatistiken uppdelad på godstransporter och hemtransporter. Ett relevant
mått för att göra miljöberäkningar på godstransporter är tonkm. Godstransportarna delas upp efter fordonstyp eller ändamål då de redovisas så hos SIKA.
Godstransporter
Statistiken över varutransporter med fartyg år 2000 (33) redovisas för olika
varugrupper, vilket innebär att livsmedelstransporterna kan urskiljas. Djurfoder ingår dock i samma grupp. Undersökningen genomförs kvartalsvis,
men sammanställs även per år. Det är en totalundersökning av Sveriges hamnar. Statistiken över den totala godshanteringen bedöms ha god tillförlitlighet, däremot saknas fullständig redovisning av hur varutrafiken är fördelad
på varugrupper. Transporterna redovisas i tonkm.
Livsmedelstransporterna kan även urskiljas i statistiken över varutransporter med lastbil år 2000 (34), djurfoder ingår dock i samma grupp. Undersökningen genomförs kvartalsvis, men sammanställs även per år. Det är en
postenkät som omfattar svenskregistrerade lastbilar ≥3,5 ton, både firmalastbilar och lastbilar i yrkestrafik. Statistiken redovisas i tonkm.
Statistiken över varutransporter med lätta lastbilar år 2000 (35) gäller
kvartal fyra 1999 t.o.m. kvartal tre 2000. Undersökningen är inte periodiskt
återkommande. Enligt SCB (36) kommer undersökningen troligtvis att göras
om, men man vet inte när. Undersökningen är en postenkät som gäller lastbilar med maxlastvikt mellan 200 och 3 499 kg. Den ger skattade värden för
trafikarbetet i km, men inte transportarbetet (tonkm). Olika uppdelningar
finns, t.ex. per bransch eller huvudsakligt transporterat varuslag. Indelningen
är emellertid för grov för att ge tillförlitliga siffror för livsmedelssektorn.
Enligt SCB (36) finns det heller inte tillräckligt stort urval för att det skall gå
att göra en finare uppdelning. Eftersom dessa bilar är mycket energikrävande
jämfört med tyngre lastbilar är dessa transporter dock av stor betydelse. Det
vore därför önskvärt med löpande och mer detaljerad statistik.
Statistik över varutransporter med järnväg sammanställs i samarbete mellan SIKA och Banverket. Den tidigare statistiken omfattar tiden fram till och
med 1999 (37). Under år 2000 förändrades järnvägsmarknaden så att särredovisning av enskilda järnvägsföretag anses olämplig med hänsyn till konkurrenssituationen. Då denna rapport skrevs hade statistiken för år 2000 ännu
72
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
inte publicerats. Därför har det inte gått att dra några slutsatser om hur den
kommer att kunna användas. Tidigare har dock varutransporterna redovisats
i tonkilometer, fördelade på samma varugrupper som lastbils- och fartygstransporter, vilket innebär att livsmedelstransporterna kan urskiljas. Djurfoder ingår dock i samma grupp (38).
Jordbrukets transporter redovisas som beräknad förbrukning av motorbensin och diesel fördelat på användningssätt (3). Beräkningarna görs årligen
och baseras för jordbrukets del på SM serie F: Förbrukning av drivmedel i
jordbruket. Körning med traktor och liknande räknas inte med i transporter
utan i stället i jordbrukets övriga energianvändning.
Avfallstransporter
Transporter av sopor, avfall inklusive snö redovisas i statistiken över lastbilstrafiken (34). Enligt SCB (39) gäller avfallstransporterna avfall från samtliga
källor, och går inte att ytterligare dela upp på t.ex. hushåll eller handel. Inte
heller går det att få reda på hur mycket som är snö. Det bör dock inte vara
någon stor andel som utgörs av snö. Snöplogning av snö ingår inte, endast
transport av snö mellan två platser.
Transporter mellan hem och butik
Den främsta uppgiftskällan för transportarbete och färdmedel och om hushållens förflyttningar för inköp av livsmedel finns i Den nationella resundersökningen, RES. RES-undersökningen genomfördes fr.o.m. 1999 t.o.m.
2001. Den är en total kartläggning av svenskarnas resande och belyser alla
resor och förflyttningar i trafikmiljö. Undersökningen genomfördes av SCB
med SIKA som beställare och samordnare. Undersökningen omfattar ett
urval av 8 000 personer per år och som intervjuades om sina resor per telefon.
RES var en uppföljare till Riks-RVU (40) som innehåller resestatistik fr.o.m.
1994 t.o.m. 1998. RVU står för resvaneundersökning. De båda undersökningarna är i stora drag jämförbara. I RES–undersökningen har de intervjuade
personerna tillfrågats dels om det huvudsakliga ärendet med resan, dels om
resans längd och färdsätt. En av de huvudsakliga kategorierna har varit
”inköp av dagligvaror” (41).
Information från Riks-RVU har använts i två publicerade undersökningar
där man beräknat energianvändning för hemtransporter av livsmedel/dagligvaror. I Naturvårdsverkets studie Att äta för en bättre miljö från 1997 (1)
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
73
konstaterade man att det totala transportarbetet för att handla dagligvaror
med personbil uppgick till 3 386 miljoner personkm år 1995. Genom att
använda olika antaganden om energianvändning för personbilar fick man
fram en total energianvändning för hemtransporter av dagligvaror. I den av
Naturvårdsverket finansierade studien IT, mat och miljö från 1999 användes
samma resultat från Riks-RVU tillsammans med en något annorlunda beräkningsmetodik för energianvändning och emissioner (42).
RES-undersökningen, i sin nuvarande utformning, avslutades år 2001.
För närvarande (december 2002) håller SIKA på att upphandla en modifierad
form av resvaneundersökningen som skall pågå från den 1 oktober 2003 och
ett år framåt. Urvalet i undersökningen blir 10 000 personer. Ett år efter det
att undersökningen slutförts, hösten 2005, planeras ytterligare en ettårig
undersökning. Ärendetyperna kommer att vara desamma som tidigare enligt
SIKA (43). Det betyder att transportarbete för dagligvaruinköp kommer att
kunna följas även i fortsättningen.
3.6.2 Annan statistik
I Naturvårdsverkets undersökning från 1997 utgick man från att hushållens
inköpsresor för livsmedel motsvarar inköpsresorna för dagligvaror. Om man
ser till omsättningen i dagligvaruhandeln är det dock endast 72–75 % som
hör till livsmedel. Uppskattningen kommer från tidningen Supermarket, nr
4-5, där man varje år beskriver konsumtionen inom dagligvaru- och specialvarumarknaden i miljoner kronor (44). I Tabell 12 redovisas hur stor andel av
den totala omsättningen i dagligvaruhandeln som hörde till livsmedel mellan
1995 och 2001. Där kan man även se att trenden är en minskad andel för livsmedel medan t.ex. kem-tekniska artiklar och tidningar ökar.
Tabell 12. Andel av konsumtionsvärdet inom dagligvaruhandeln för livsmedel.
Källa: Supermarket, nr 4-5.
År
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
74
•
Andel för livsmedel
75
75
75
75
73
72
72
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
3.6.3 Beräkningar för år 2000
Godstransporter
Statistik över transporter redovisas vanligtvis som kilometer eller tonkilometer. Detta kan räknas om till energi och utsläpp med hjälp av data för olika
transportslag, som man hittar hos NTM, Nätverket för Transporter och Miljön (45). Dessa data uppdateras kontinuerligt. De värden som används för att
beräkna energi i denna rapport finns i Tabell 13.
Tabell 13. Energianvändning per tonkm för olika fordon. Källa: NTM (45).
Transportslag
kWh per tonkilometer
Paketbil diesel
3,5
Medeltung lastbil
0,49
Tung lastbil med släp
0,17
Vagnslasttåg
0,042
Lastfartyg mellan
0,078
Emissionsfaktorer för koldioxid redovisas i Bilaga 2. Vi har antagit att lastbilar, lätta lastbilar och fartyg drivs med diesel, medan tåg drivs med el som
inte medför några koldioxidutsläpp.
Den totala energiåtgången för inrikes livsmedelsgodstransporter är enligt
dessa beräkningar mellan 3,6 och 4,0 TWh, och orsakar utsläpp på mellan
1 000 och 1 100 tusen ton koldioxid. Hur energianvändning och utsläpp fördelar sig på respektive transportslag redovisas nedan.
För fartyg finns uppgifter om att transportarbetet är 275 miljoner tonkm
(33), vilket ger 0,02 TWh och 5 815 ton koldioxid.
För lastbil finns uppgifter om att transportarbetet är 5 475 miljoner tonkm
(34). Olika antaganden kan göras angående fördelning på olika fordonstyper
(tung eller medeltung lastbil). Här har man antagit att förhållandet mellan
de två fordonstyperna antingen är 50/50 eller 70/30 vilket är samma antaganden som i Att äta för en bättre miljö (1). Det ger en total energianvändning på
mellan 1,53–1,86 TWh och koldioxidutsläpp på mellan 420 000–500 000 ton.
För lätta lastbilar finns uppgifter om att den totala transportsträckan till
och från detaljhandeln var 472 825 000 km (35). Här har vi antagit att 72 % av
transporterna till detaljhandel gäller livsmedel, fyllnadsgrad 50 %. Det ger en
energianvändning på 1,2 TWh och koldioxidutsläpp på 325 000 ton.
För jordbrukets transporter finns uppgifter om att bränsleförbrukningen
är 40 000 m3 bensin och 37 000 m3 diesel (3). Det ger en energianvändning
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
75
på 0,76 TWh och 202 561 ton koldioxid.
För transporter med järnväg redovisar vi här uppgifter från 1999 (37) då
det ännu inte finns några uppgifter från år 2000. Totalt uppgår transporterna
till 667 miljoner tonkm detta år. Med en energianvändning på 0,042 kWh per
tonkm blir den totala användningen 0,03 TWh. Eftersom övervägande delen
av tågtrafiken drivs med elektricitet och SJ endast använder Bra Miljöval-el
beräknas inga koldioxidutsläpp komma från tågtransporterna.
Avfallstransporterna uppgår totalt till 291 miljoner tonkm (34). Allt avfall
som transporteras kommer inte från livsmedel. Eftersom det inte går att få
reda på hur mycket av avfallet som kommer från vilken källa är det emellertid svårt att göra några antaganden om hur mycket av avfallet som kan hänföras till livsmedel. Omräknat till energi kräver avfallstransporterna 0,06
TWh och släpper ut 15 000 ton koldioxid. Trots att detta inkluderar även en
del som inte bör belasta livsmedelskedjan är det endast en liten del av den
totala energin för transporter.
Hemtransporter
För år 2000 har vi uppskattat energianvändningen för hemtransporter av mat
till 1,3–2,3 TWh och koldioxidutsläppen till 350 000–590 000 ton.
År 2000 körde de svenska hushållen 2 973 +/– 528 miljoner personkilometer med bil för att köpa dagligvaror. Detta är resultatet av en körning i RESdatabasen.
Vi antar att 72 % av dagligvarorna utgörs av livsmedel. I Naturvårdsverkets framtidsstudie (1) räknar man med att en personbil drar 0,9
kWh/pkm vid korta körningar (46). Om man använder samma värde för att
beräkna antal TWh för år 2000 hamnar man på 1,6–2,3 TWh. Utsläppsfaktorn för motorbränsle redovisas i Bilaga 2.
I en annan framtidsstudie (47) har man antagit att bränsleförbrukningen
för kortväga transporter snarare ligger runt 0,75 kWh per personkm, vilket
ger bättre överensstämmelse med sålda drivmedelskvantiteter och resultat
från resvaneundersökningen. Om man i stället använder denna siffra hamnar
man på 1,3–1,9 TWh och koldioxidutsläpp på 345 000 – 494 000 ton.
Resultaten kan jämföras med de 2–3 TWh och de 3,1 TWh man fick fram
i två tidigare studier (1, 42). En skillnad i denna studie är att vi allokerat
energianvändningen för dagligvaruinköp till livsmedel baserat på omsättningen i dagligvaruhandeln.
76
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Transporter totalt
Den sammantagna transportrelaterade energianvändningen och utsläppen av
koldioxid för livsmedel redovisas i Tabell 14. Av tabellen kan man se att de
största godsrelaterade utsläppen kommer från livsmedelstransporter med
lastbil och med lätt lastbil. Utsläppen från hemtransporter bidrar med
16–36 % av de totala utsläppen.
Tabell 14. Energianvändning och koldioxidutsläpp från transporter av livsmedel
inom Sverige år 2000. Källa: Beräkningar och skattningar från dataunderlag.
Godstransporter
Hemtransporter
Summa
Fartyg
Lastbil
Tåg
Lätt lastbil
Jordbrukets transporter
Avfallstransporter
Personbil
TWh
0,02
1,53-1,86
0,03
1,2
0,76
0,06
1,3-2,3
Ca 4,9-6,2
1000 ton CO2
5,8
420-500
0
330
203
15
350-590
1 320-1650
Uppgifterna har beräknats med hjälp av offentlig statistik om transporter samt olika skattningar av energianvändning vid transporter samt koldioxidutsläpp från bränslen.
I anslutning till denna beräkning vill vi dock påpeka att uppgifterna om
hemtransporter av livsmedel visar stora variationer mellan olika år. I Figur 7
redovisar vi resultaten av en körning i Riks-RVU och RES-databasen för åren
fr.o.m.1995 t.o.m. 2001. Man kan se att skillnaderna är mycket stora mellan
åren. Den lägsta noteringen är på 2 973 miljoner personkm (2000) och den
högsta på 4 727 miljoner personkm (1998). Konfidensintervallen är som
minst ± 468 miljoner personkm och som mest ± 881 miljoner personkm.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
77
Figur 7. Biltransporter för att handla dagligvaror mellan 1994 och 2001.
Källa: RVU 1994–1998, RES 1999–2001.
6 000
5 000
Milj. personkm med bil
4 000
3 000
2 000
1 000
0
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001 År
Kvartal: 94K2 till01K4. Selektion: H_MILJO NE 2
3.7 Hushåll
Här intresserar vi oss för resursanvändning och utsläpp som direkt kan hänföras till mathållning i hushållen. Vi avgränsar det till matlagning, kylförvaring och disk.
3.7.1 Offentlig statistik – tillgänglighet
Den offentliga statistiken på området gäller hela hushållet och alla hushåll
samtidigt. Uppdelningen på hushållstyper är begränsad och obefintlig på
funktionsområden som t.ex. föda, vila eller underhållning. Statistiken kan
ibland ändå vara till hjälp för att närmare bestämma resursanvändning och
utsläpp från mathållningen. Därför redovisar vi kortfattat det som finns.
Energi
SCB undersöker varje år uppvärmning och energianvändning i flerbostadshus och småhus. Ansvarig myndighet för den statistiken är Statens
energimyndighet, STEM. För flerbostadshus redovisas bara statistik för uppvärmningsenergin. Det beror på att enkäten endast vänder sig till fastighetsägare eller taxeringsenheter. För småhus tar man fram ett urval på ca 6 500
småhus. SCB uppskattar sedan användningen av hushållsel i de hus som helt
eller delvis värms med el. År 2000 skattades användningen till 5 800 kWh (22).
Enligt SCB ökar förbrukningen kontinuerligt.
78
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Utsläpp av koldioxid
På Naturvårdsverkets hemsida hänvisas den som är intresserad av utsläppen
av koldioxid till rapporten Utsläpp till luft i Sverige med länk till SCB:s hemsida (6). I rapporten finns uppgifter om utsläpp från bostäder. De uppgick år
2000 till 4 656 000 ton koldioxid. Utsläpp från bostädernas användning av
fjärrvärme och el är inte med här. Därför uppfyller redovisningen inte kraven
i uppdraget. Det finns heller ingen uppdelning som gör att man kan urskilja
hur mycket av utsläppen som kan hänföras till matlagning och förvaring.
Vatten
På SCB:s hemsida kan man hitta en publikation med uppgifter om vattenanvändningen i hushållen 1995 (7). Där framgår att hushållens vattenanvändning utgjorde 19 % av den totala vattenanvändningen i Sverige detta år. Hushållen använde 616 miljoner m3 vatten, varav det mesta kom från kommunala
uttag.
Uppgifterna om hushållens vattenanvändning bygger på uppgifter från
Svenskt Vatten (före detta VAV, Svenska Vatten och avloppsverksföreningen)
som i sin tur samlat in uppgifterna från de kommunala vattenverken. SCB
uppskattar dessutom vattenuttaget från privata brunnar (7).
I dag vet SCB inte när ny statistik över hushållens vattenanvändning
kommer att produceras (8).
Avfall
Naturvårdsverket, huvudansvarig för avfallsstatistiken, redovisar på sin hemsida statistik för hushållen. Där finns uppgifter om mängden hushållsavfall
och liknande avfall behandlat på avfallsanläggningar i Sverige under 1998.
Likaså finns det uppgifter om behandling av hushållsavfall och liknande
avfall från samma år. Dessutom finns det uppgifter om hur mycket hushållsavfall som insamlats i kommunal regi och som mottagits vid avfallsanläggningar. I samtliga fall hänvisas till SCB och Naturvårdsverket utan upplysningar om källmaterial.
Kemikalier
Man kan inte få reda på användningen av kemiska produkter med särskilt
farliga ämnen i databaserna på Kemikalieinspektionens hemsida eller genom
den offentliga statistiken.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
79
3.7.2 Annan statistik
En rad skattningar, snarare än statistik, ger ett visst underlag för att uppskatta hushållens livsmedelsrelaterade energianvändning och koldioxidutsläpp. Som exempel kan nämnas en broschyr från Sveriges elleverantörer
(48) där det anges att elanvändningen för kylskåp varierar mellan 0,5–1 kWh
per dygn beroende på kylskåpets ålder. Samma skattning för frysar varierar
mellan 1–2 kWh per dygn. Energi för matlagning varierar t.ex. mellan 1,5
kWh per timme för snabbplatta på full effekt till 2 kWh per timme för stekplatta på full effekt. Liknande uppgifter finns för ugn och mikrovågsugn.
Energimyndigheten anger på sin hemsida (49) att ett kylskåp, utan köldfack, i energiklass A drar cirka 150 kWh per år medan en frysbox på 225 liter
drar 215 kWh per år. Den sammanlagda förbrukningen för sådana kylar och
frysar, under 400 kWh per år, jämförs sedan med dagens genomsnittsvärde
på 1 000 kWh. En energisnål diskmaskin drar cirka 100 kWh per år, jämfört
med genomsnittet för befintliga diskmaskiner som är 350 kWh. Siffrorna för
vitvaror baseras på samarbete mellan Avdelningen för byggnader med tillhörande infrastruktur och Konsumentverket. I grunden ligger information om
hur mycket el olika vitvaror drar enligt EU:s energideklaration (50). Informationen har samlats in i tester för enskilda teknikupphandlingar och i en mätstudie från 1994 Hushållsel i småhus (51). En ytterligare skattning av elanvändning för mathållning kan man få från DESS, delegationen för energisparande
i södra Sverige, där det framgår att energianvändningen för matlagning kan
variera mellan 700–1 000 kWh per år. Exemplet är relevant för en familj i
villa med olika slags utrustning. Samma studie anger ett möjligt intervall för
elanvändning för frys och kyl på 400–1 700 kWh och för disk 100–500 kWh
(52). Det finns inga uppgifter om hur skattningarna tagits fram.
Svenskt Vatten AB samlar in uppgifter från vattenverken i kommunerna.
Företaget planerar att under 2003 lägga ut driftsstatistik på sin hemsida (19).
Debiterad mängd dricksvatten till hushållen kommer att ingå i redovisningen (20). För år 2000 finns dock ingen statistik
3.7.3 Beräkningar för år 2000
Konsumentverket har nyligen gjort en skattning av energianvändningen för
mathållning bland hushållen (53). Undersökningen bygger på antaganden
om behov och beteenden i samband med matlagning för hushåll i tre olika
storlekskategorier. Vid en uppräkning till riksnivå hamnar den totala förbruk80
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
ningen i storleksordningen 9 TWh per år för samtliga hushåll i Sverige.
I skattningen ingår matlagning, förvaring, diskning och ventilation genom
köksfläkt, se Tabell 15 (53). Matlagningen står för 38 % av den totala elanvändningen medan förvaring och diskning bidrar med 28 % och 33 %.
Tabell 15. Elanvändningen för förvaring, diskning och matlagning.
Källa: Konsumentverket (53).
Aktivitet
Elförbrukning (TWh per år)
Matlagning
3,33
Förvaring i kyl- och frysskåp
2,45
Diskning
2,88
Sammanräknat
8,66
Uppgifterna om antalet kosthushåll i Konsumentverkets undersökning
bygger på SCB:s statistik insamlad inom ramen för Inkomstfördelningsundersökningen, HINK. HINK genomförs varje år. Den baseras på ett urval av
befolkningen. År 2000 var det ca 34 000 individer som ingick i undersökningen. Frågorna handlar om sysselsättning, boende och hushållssammansättning. SCB:s senaste uppgift om antalet hushåll är från år 2000. Antalet
hushåll var då ungefär 4,363 miljoner hushåll och medelantalet personer per
hushåll var 2,01 (54). Vi kan konstatera att skattningen av hushållens elanvändning för mathållning är starkt beroende av antalet hushåll. Trenden är
att hushållen blir allt fler eftersom antalet hushåll med en eller två personer
ökar. Mellan 1960 och 1990 minskade medelantalet personer per hushåll från
2,8 till 2,1 personer år 1990. Enligt samma undersökning fanns det totalt 3,8
miljoner hushåll år 1990.
SCB undersöker regelbundet innehav av apparater, bl.a. diskmaskin och
frys, bl. a. för sina undersökningar om levnadsförhållanden, ULF. För år 2000
kan man konstatera att mer än 95 % hade frys och att ca 55 % hade diskmaskin (55).
Koldioxidutsläppen från hushållens mathållning blir ca 300 000 ton per år.
Konsumentverket betonar att framför allt uppgifterna som ligger till grund
för skattningarna av energianvändningen för matlagning är dåligt underbyggda. Man skulle behöva fördjupa undersökningen för att få fram säkrare
resultat och för att kunna följa upp trender.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
81
Referenser kapitel 3
1. Att äta för en bättre miljö (1997). Stockholm, Naturvårdsverket. (Slutrapport
från systemstudie livsmedel. Rapport 4830)
2. Uhlin H-E. (1997). Energiflöden i livsmedelskedjan. Stockholm, Naturvårdsverket. (Rapport 4732)
3. Årliga energibalanser 1999–2000 (2002). Stockholm, Statistiska centralbyrån.
(EN 20 SM 0203s)
4. www.scb.se/amne/jordbruk.asp
5. Bengtsson I. (2002). Pers. medd. Göteborg, Fiskeriverket.
6. Utsläpp till luft i Sverige (2002). Stockholm, Statistiska centralbyrån. (MI 18
SM 0201 Korrigerad version 2002-08-22)
7. Vattenuttag och vattenanvändning i Sverige 1995 (1999). Stockholm, Statistiska centralbyrån. (MI 27 SM 9901)
8. Högelin A. (2002). Pers. medd. Stockholm, Statistiska centralbyrån.
9. Bekämpningsmedel i jordbruket (2002). Stockholm, Statistiska centralbyrån.
(MI 31 SM 0101)
10. www.naturvardsverket.se/kur/
11. www.naturvardsverket.se, Om Naturvårdsverket, Officiell statistik
12. Miljöredovisning för svenskt jordbruk 2000 (2001). Stockholm, LRF.
http://www.lrf.se/miljo/index.htm
13. Jordbruksstatistisk årsbok 2002 (2002). Stockholm, Statistiska centralbyrån.
14. www.kemi.se, se SPIN-databasen.
15. www.naturvardsverket.se
16. Avfall från tillverkningsindustrin och utvinning av mineraler 1998 (2000).
Stockholm, Statistiska centralbyrån och Naturvårdsverket. (MI 28 SM 0001)
17. www.scb.se/statistik/mi0901/mi0901dia1.asp
18. Industrins vattenanvändning 2000 (2001). Stockholm, Statistiska centralbyrån. (MI 16 SM 0101)
19. Beckman H. (2002). Pers. medd. Stockholm, Svenskt Vatten 2002.
20. Svenskt Vattens driftsstatistik. Definitioner av statistikuppgifter på olika
ambitionsnivåer i VASS (2002). www.svensktvatten.se
21. Energistatistik för lokaler 2001 (2002). Stockholm, Statistiska centralbyrån.
(EN 16 SM 0203)
22. Munkhammar I. (2002). Pers. medd. 2002. Stockholm, Statistiska centralbyrån.
23. Baummann P. (2002). Pers. medd. Stockholm, COOP.
82
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
24. Fernström A. ICA. (2002). Pers. medd. Västerås, ICA.
25. Westman O. (2002). Pers. medd. Orge AB, Luleå
26. www.naturekonomi.se/Hemköp/rapporter/avfall_energi/teknisk2.html
27. Bakgrundsdokument för miljömärkning av dagligvarubutiker. Höringsutkast
1.0, 20 augusti (2002) SIS miljömärkning AB, Stockholm, Opublicerat dokument.
28. Uppskattningar av konsumtionen av djupfrysta produkter (2003). Djupfrysningsbyrån. Opublicerat dokument.
29. Sandin E-L B (2002) Pers. medd. Stockholm, Naturvårdsverket
30. www.miljorapporten.coop.se/
31. www.naturekonomi.se/Hemköp/miljöredovisning_val.html
32. Storhushållsguide 2000. (2000) DELFI marknadspartner.
33. Inrikes och utrikes trafik med fartyg år 2000 (2001). Stockholm, Statistiska
centralbyrån. (SIKA SSM 01:16)
34. Inrikes och utrikes trafik med svenska lastbilar år 2000 (2001). Stockholm,
Statistiska centralbyrån. (SIKA 2001 SSM 01:16)
35. Varutransporter med lätta lastbilar 2000 (2001). Stockholm, Statistiska
centralbyrån. (SIKA SSM 01:5)
36. Forssén K. (2002). Pers. medd. Stockholm, Statistiska centralbyrån.
37. Järnvägar 1999 (2001). Stockholm, Statistiska centralbyrån. (SIKA)
38. Bantrafik 2000 - 2001, (2004). Stockholm, SIKA. (SIKA 2003:8)
39. Ahlin-Fallberg L. (2003). Pers. medd. Stockholm, Statistiska centralbyrån.
40. Riks-ResVaneUndersökningen (RVU) (1994-1998). Stockholm. Statistiska
centralbyrån.
41. RES 2002. Den nationella reseundersökningen (2001). (SIKA)
42. Orremo F. et al. (1999). IT, mat och miljö. En miljökonsekvensanalys av
elektronisk handel med dagligvaror. Stockholm, Naturvårdsverket. (Rapport
5038)
43. Tomth J.-E. (2002). Pers. medd. SIKA, Stockholm
44. Supermarket 1999–2002:4–5. Stockholm, ICA Förlaget. (Vem är vem och
Faktanummer om svensk detaljhandel) www.forlaget.ica.se/supermarket
45. Nätverket för Transporter och Miljön (www.ntm.a.se).
46. Lenner M. (1993). Energiförbrukning och avgasemission för olika transporttyper. Linköping, Väg- och trafikforskningsinstitutet. (VTI-meddelande Nr
718-1993)
47. Steen P. et al. (2000). Färder i framtiden. Transporter i ett bärkraftigt samfa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
83
hälle. Stockholm, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB-Rapport
1997:7)
48.Vad är 1 kWh? 1996. Stockholm, Sveriges elleverantörer.
49. www.stem.se
50. Suvilehto H.-M. (2003). Pers. medd. Eskilstuna, Energimyndigheten.
51. Hushållsel i småhus. (1994). Stockholm. (NUTEK B 1994:11)
52. www.sparkraft.nu
53. Hushållens energianvändning för mathållning (2003). Stockholm, Konsumentverket. (PM 2003:11) www.konsumentverket.se.
54. SCB 2002. Inkomstfördelningsundersökningen 2000 (2001). Stockholm,
Statistiska centralbyrån.
55.www.scb.se.
56.Göransson A., Lindahl U., Forsman G. och Hendeström C. (1992). Lokalerna
och energiförsörjningen. STIL-studien. Vattenfall, Vällingby.
84
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
4. Miljöeffekter av importerade
livsmedel
En stor andel av de livsmedel vi konsumerar i Sverige importeras. Miljöpåverkan
från denna produktion kan man naturligtvis inte följa genom att använda den
svenska officiella statistiken.
En möjlig väg för att ta reda på den miljöpåverkan vår konsumtion orsakar
utomlands skulle rent teoretiskt kunna vara att använda exportländernas egen statistik och hänföra den till de produkter vi importerar. Inom ramen för det här uppdraget har vi inte kunnat göra en sådan genomgång. Här ger vi bara några korta
glimtar från en del av den litteratur som behandlar hur transporter och produktion
av avsalugrödor påverkar miljön.
Energianvändning och utsläpp från transporter som forslar alla de livsmedel
som importeras till Sverige har kartlagts vid ett par tillfällen. Inom ramen för
Naturvårdsverkets framtidsstudie, Att äta för en bättre miljö (1), beräknades
energianvändningen för transport av frukt och grönt som importerades till
Sverige under 1994. Resultatet blev 0,5 TWh. Då ingick transporter fram till
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
85
Sveriges gräns med undantag för flygtransporter. Ytterligare en kvantifiering
gjordes i en annan studie, som avsåg all livsmedelsimport under 1998 (2).
Resultatet blev 1,6 TWh och utsläpp av 358 000 ton koldioxid. Då ingick
transporter fram till Sveriges gräns, även flygtransporter. Energianvändningen för Sveriges livsmedelsimport är lika stor som energianvändningen
för livsmedelstransporter med lastbil inom Sverige (exklusive lätta lastbilar).
Beträffande odlingen av avsalugrödor har ett antal aspekter på denna diskuterats både av media, frivilliga organisationer och av forskare. Det är framför allt användningen av bekämpningsmedel inom konventionell odling och
påverkan på orörda ekosystem som man då lyfter fram. Här ger vi några
exempel:
Konsekvenserna av konventionell bananproduktion har uppmärksammats av Naturskyddsföreningen som skrivit att: ”bananerna odlas i extrema
monokulturer och besprutas med stora mängder kemikalier. Plantorna besprutas upp
till 40 gånger under de drygt nio månader det tar för plantan att bära fram mogen
frukt. Bananarbetarna som oftast arbetar utan skyddsutrustning drabbas av cancer,
hudproblem och sterilitet” (3). Pesticidanvändningens påverkan på akvatiska
ekosystem vid bananodling i Costa Rica analyserades i en doktorsavhandling
(4). Författaren kom fram till att ytvatten och sediment, i synnerhet nära
bananplantagen, var kontaminerade och att detta fick avsevärda biologiska
effekter. Både pesticider som används vid odling och fungicider som används
vid packning återfanns i ekosystemen. I en artikel år 2003 i New Scientist
påpekas att många av dagens stora konventionella bananodlingar hotas av en
svampsjukdom som gör att användningen av bekämpningsmedel är massiv
med ungefär 40 besprutningar per år (5). Fungicider utgör numera en fjärdedel av produktionskostnaden. När det gäller att utveckla mer resistenta
banansorter finns få andra möjligheter än genmodifiering. Bananen är nämligen steril och förökas med rotskott. Miljöeffekterna av konventionell
bananproduktion har skyndat på introduktionen ekologiskt odlade bananer
på den svenska marknaden.
Kaffe är en annan flitigt uppmärksammad och importerad produkt. Naturskyddsföreningen har drivit en kampanj för ekologiskt odlat kaffe. I en skrift
som gavs ut i anslutning till kampanjen står att svensken ockuperar 540 km2
jordbruksmark för sitt kaffedrickande och det är mer än markanspråken för
den svenskodlade potatisen, 360 km2 (6). Problemen med de konventionella kaffeplantagerna är, enligt Naturskyddsföreningen, att där används
86
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
stora mängder bekämpningsmedel som skadar miljö och människor.
I en rapport från World Resource Institute påpekas att odling av frukt,
grönt och blommor är en växande industri i sydliga länder. Det är en odling
som ofta medför att stora mängder pesticider behöver användas. Det beror
dels på kraven på sorter och kvalitéer från importörerna, dels på att man
odlar sorter anpassade till ett svalare klimat i tropikerna där de är mer utsatta.
Exempel är jordgubbar, broccoli och sparris. Användningen av bekämpningsmedel på dessa grödor är per ha räknat ofta högre än för mer traditionella
exportgrödor, som bananer och kaffe (7).
Odlingen av sojabönor i Brasilien har också varit föremål för kampanjer
och upplysning från frivilliga organisationer. In en kampanj påpekar Naturskyddsföreningen att i Brasilien odlas numera ändlösa fält med ”soja, soja
och åter soja” (8). En stigande köttkonsumtion i den industrialiserade världen har fått efterfrågan på världsmarknaden att öka dramatiskt. Av Brasiliens
sojaexport skeppas 70 % till Europa. Där blir den foder åt högavkastande kor
som ger mer mjölk än européerna orkar dricka. I regionen Cerrado i Brasilien
har odlingen av sojabönor lett till allvarlig skogsförstörelse, med stor förlust
av biologisk mångfald som följd.
Produktionen av palmolja är uppmärksammat av WWF i Sverige (9).
Man framhåller att palmoljeproduktion i vissa fall kan ha miljöfördelar jämfört med annan oljeframställning, men man säger också att regnskogar ibland
avverkas för att ge plats åt palmplantager. Det innebär att den biologiska
mångfalden minskar och att erosionen ökar.
En följd av den avsevärda användningen av pesticider för att odla frukt
och grönt i sydliga länder är att en del produkter överskrider gällande gränsvärden i de rikare delarna av världen och därför stoppas vid ankomsten.
I USA stoppades 14 000 sändningar från Latinamerika mellan 1984–1994.
I Sverige är det Livsmedelsverket som kontrollerar om importerade livsmedel innehåller rester av bekämpningsmedel. Under år 2000 tog man prover från 3 300 sändningar. I 69 av dem fanns rester av bekämpningsmedel
över de nivåer som anses tolerabla. Bland paprikorna var förhöjda resthalter
vanligast. I en sändning låg halten 69 gånger över gränsvärdet. Samma år
drabbades 18,4 ton livsmedel av saluförbud (10). För år 1999 var resultatet
ungefär likadant. Även då fann man för höga resthalter av bekämpningsmedel i paprika.
Miljökonsekvenser av odling av jätteräkor har uppmärksammats av
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
87
Naturskyddsföreningen. Man påpekar att: ”mangroveskogar skövlas för att
anlägga odlingarna och bördig jordbruksmark omvandlas till räkdammar. Saltvatten tränger ner i färskvattenbrunnar och fattiga bönder drivs bort från sin mark. På
de intensiva räkodlingarna används stora mängder bekämpningsmedel och antibiotika, som läcker ut i vattendrag och intilliggande åkerarealer”. Även fisket anses
miljöstörande på grund av de stora bifångsterna. Bottentrålningen river dessutom upp sediment och förstör korallreven (11). År 2001 utkom en utförlig
rapport om miljökonsekvenser av räkodling. Numera finns odlade jätteräkor
från ekologisk produktion som alternativ till de konventionellt odlade.
Vi konstaterar att effekterna av livsmedelproduktionen utanför Sverige
som en följd av vår konsumtion förmodligen är avsevärda och gäller mer än
bara miljöpåverkan. De andra aspekterna som t.ex. effekter på människors
hälsa och möjligheter till lokal livsmedelsförsörjning, har vi inte tagit upp
här. I fortsatta diskussioner om konsumtion, ursprung, livsmedelskvalitet och
hållbarhet bör de ingå för att fånga upp den breda problembild som importerade livsmedel innebär. Dessa andra aspekter bör man sätta i relation till de
möjligheter till ekonomisk utveckling som livsmedelsexporten innebär.
Referenser kapitel 4
1. Att äta för en bättre miljö (1997). Stockholm, Naturvårdsverket. (Rapport
4830)
2. Hagberg M. (2000). Sveriges livsmedelsimport-energianvändning och emissioner. Stockholms universitet, Institutionen för systemekologi. (Examensarbete
2000:26)
3. Billiga bananer har sitt pris. (2003).
www.snf.se/verksamhet/internationellt/bananer.htm
4. Castillo L. E. (2000). Pesticide impact of intensive banana production on aquatic ecosystems in Costa Rica. Stockholms universitet, Institutionen för systemekologi. (Doktorsavhandling)
5. Going bananas (2003). New Scientist 2003;8 januari:26-29.
6. Kaffeskrift. Krav ger eko (1996). Stockholm, Naturskyddsföreningen
7. Thrupp L.A. (1995). Bittersweet harvests for global supermarkets: challenges
in Latin America export boom. Washington, World Resource Institute.
8. Globalt jordbruk – på rätt väg? Dyrköpta erfarenheter från USA och Europa
(2003). Stockholm, Naturskyddsföreningen. www.snf.se
88
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
9. Tengnäs B. & Sveden E. (2002). Palmoljan. Var kommer den ifrån och vart tar
den vägen? En redovisning för WWF Sverige. www.wwf.se
10. The Swedish monitoring of pesticide residues in food of plant origin 2000
(2001). Uppsala, Livsmedelsverket. www.slv.se
11. Lömska läckerheter. Säg nej till tropiska jätteräkor. (2003). Stockholm,
Naturskyddsföreningen. www.snf.se/verksamhet/internationellt/jatterakor.htm
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
89
90
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
5. Miljöpåverkan från livsmedel
per produkt
I det här kapitlet presenterar vi en översikt över ett antal publicerade studier där
miljöpåverkan under hela eller delar av livsmedelsprodukters livscykler kartlagts.
Vi redovisar några av de antaganden man gjort samt de viktigaste resultaten. Vi har
tagit med studier av livsmedel som säljs i Sverige eller i våra grannländer och som
har publicerats efter 1995. Genomgången gör inte anspråk på att vara heltäckande,
men syftar ändå till att referera till huvuddelen av de studier som publicerats. Vi
relaterar studierna till statistiken över livsmedelskonsumtionen för att på så sätt
belysa vilka produkter som är väl eller mindre väl belysta i förhållande till omfattningen på konsumtionen.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
91
Att följa produkters miljöpåverkan under livscykeln, dvs. från jord till
bord, kan göras med olika metoder. En metod som under 1990-talet blivit väl
känd är de s.k. livscykelanalyserna, LCA. Här pågår metodutveckling och
metoden har en egen ISO-standard (ISO 14040-14043). Syftet med LCA är
att följa en produkts resursanvändning och utsläpp från vaggan till graven.
Det innebär att man idealt skall ta hänsyn till ett brett spektrum av miljöpåverkande utsläpp och resursuttag. I praktiken blir man ofta tvungen både att
avgränsa livscykeln och att begränsa beräkningarna av miljöpåverkan.
Bedömning av resursanvändning under hela eller delar av livscykeln för
en produkt kan också göras med andra metoder än LCA, t.ex. energianalys,
emergianalys eller en analys av det ekologiska fotavtrycket. I redovisningen
har vi tagit med alla studier vi hittat som på något sätt kvantifierat miljöpåverkan under hela eller delar av livscykeln för livsmedelsprodukter. Livscykler för livsmedel kan se mycket olika ut beroende på ursprung, förädlingsgrad m. m. Nedan ger vi ett exempel på hur den kan se ut för frysta torskfiléer. Detta för att illustrera typen av analyser vi diskuterar senare i detta
avsnitt. En sammanställning av de presenterade studierna finns i Bilaga 4.
Figur 8. Livscykeln för frysta torskfiléer
Produktion av båtar och redskap, anti-fouling medel, is samt diesel
Fiske
Förpackningar
Processindustri
Förvaring
Grossist, detaljhandel
Hushåll
Avfallshantering
Efter Ziegler F. (2001) Environmental Assessment of seafood with a life-cycle
perspective (1).
92
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Vi följer livsmedelskategorierna som de redovisas i den offentliga statistiken över direktkonsumtionen, se avsnitt 2. Vi har valt att speciellt kommentera resultaten om energianvändning och utsläpp av växthusgaser eftersom
de förekommer i de flesta studier. I varje avsnitt lyfter vi fram några gemensamma resultat från studierna samt pekar ut produkter som är dåligt studerade avseende miljöpåverkan.
5.1 Sammanfattning och diskussion
Vi konstaterar att för många av de livsmedelskategorier där konsumtionen
ökar, finns det nästan inga livscykelanalyser. Det gäller livsmedel med dålig
näringsriktig nytta, som godis, läsk och glass. Det gäller också frukt där vi
äter mer och förväntas göra så av hälsoskäl. Av frukten importeras det mesta.
En del av förklaringen till att analyser av vissa livsmedelsgrupper saknas,
är säkert att livscykelanalyser ofta delfinansieras av svenska livsmedelsproducenter och deras organisationer. Då studerar man det man själv producerar.
Det gäller framför allt inhemska baslivsmedel, som mjölk, kött, bröd och
potatis. Det är bra att dessa livsmedel studeras eftersom stora mängder produceras och konsumeras i Sverige. Det är också en begränsning om studierna
inte omfattar andra typer av livsmedel. Livsmedelskonsumtionen, liksom
annan konsumtion, blir alltmer globaliserad och produkterna förädlas i allt
större omfattning. I förlängningen kan man få ett kunskaps- och informationsproblem om importörerna av livsmedel till Sverige inte tar ansvar för kunskapsuppbyggnad annorlunda än i dag. Vi har inte sett några exempel på att
de som importerar färdiga livsmedel tar initiativ till att kartlägga miljöpåverkan under deras livscykel.
Bland befintliga studier hittar man några områden som intresserat flera
analytiker, men där man knappast (ännu) kan dra några generella slutsatser.
Ett exempel är studierna av bröd och mjölk från olika produktionssystem,
storskaliga med stora distributionssystem eller småskaliga och lokala. Resultaten från dessa studier visar att de lokala inte alltid är det mest optimala.
Det finns heller inget som tyder på att de storskaliga skulle ha några avgörande miljöfördelar framför de småskaliga. Kanske är det så att frågan om det
generellt går att hitta miljöfördelar i småskaliga gentemot storskaliga system
inte kan besvaras med de miljöanalyser vi gått igenom här. Dessutom bör
antagligen en beskrivning av systemens fulla potential omfatta även andra
typer av konsekvenser än miljörelaterade, t.ex. möjligheter till sysselsättning
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
93
på bostadsorten och varans färskhet.
Ett annat exempel där det är svårt att generalisera utifrån befintliga studier är om det finns miljöfördelar med hemlagad mat jämfört med industritillagad. Resultaten från studier av pannkakor, köttbullar, kyckling och bröd
tyder på att frågan inte är särskilt relevant utifrån ett miljöperspektiv. I stället
kan det vara så att faktorer som tillagningsmetod och svinn är mer avgörande
för den totala miljöbelastningen. Det finns dock inte särskilt många studier
som jämfört industritillagat med hemlagat.
Däremot kan flera generella slutsatser dras både när det gäller miljöpåverkan inom livscykeln och när de gäller miljöpåverkan totalt. För det första ger
köttanalyserna tydligt besked om att den största miljöpåverkan finns inom
primärproduktionen som omfattar odling av foder, transporter av foder samt
uppfödning. Det är med åtgärder inom dessa områden man framför allt kan
minska miljöpåverkan. Samma resultat gäller ost. Mjölkproduktion är visserligen mycket mindre resurskrävande än köttproduktion, men det går åt stora
mängder mjölk inom osttillverkningen. För industrin och handeln är det därför viktigt att ställa krav bakåt i kedjan. Samtidigt måste man komma ihåg att
tillverkade köttprodukter som korv ännu inte har studerats så noga ur livscykelperspektiv. Hade man gjort det skulle man veta om t.ex. miljöbelastningen i industriledet är en betydande del av den totala.
En annan generell slutsats är att avfallshanteringen sällan ger stora bidrag
till de totala utsläppen.
Godstransporternas betydelse i den totala miljöpåverkan varierar kraftigt.
Importerade äpplen har t.ex. stor miljöpåverkan inom kategorierna energianvändning och växthusgaser. Av detta kan slutsatsen dras att godstransporternas miljöpåverkan är viktig för oförädlade vegetabiliska produkter som
importeras långt ifrån. Många studier visar också betydelsen av konsumenternas hemtransporter. Den nationella resvaneundersökningen, som innehåller osäkerheter, har ofta utgjort grund för de antagna utsläppen i sådana studier. Vi vet inte hur de kan tänkas påverka resultaten av de produktstudier vi
gått igenom.
Konsumentfasen, med förvaring och tillagning, kan ha stor betydelse för
den totala energianvändningen för livsmedel som inte har animaliskt
ursprung. Den spelar dock ringa roll för potentiella bidrag till försurning och
övergödning. Där är det i stället ofta jordbruket som står för en stor del, oavsett livsmedel.
94
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Förpackningarna kan bidra avsevärt till energiprofilen för vissa livsmedel.
Generellt bidrar dock förpackningarna enbart med 10–15 % av hela energianvändningen i livsmedelskedjan. Att hitta förpackningar som minskar svinnet
kan vara viktigare än att minska förpackningsmaterialet. Återkommande drag
i livscykelstudierna är den stora osäkerheten beträffande svinnet i konsumentledet. Ibland har man ”huggit till” med att antagande, ibland har man
försökt lösa problemet genom att anta att svinnet är noll. Likaså är det ont
om underbyggda antaganden om svinnet i butik. Dataunderlaget om svinn
borde förbättras.
Av undersökningarna kan man se att det finns vissa generella drag hos
produkter som gör att andelen miljöpåverkan i industriledet blir en stor del
av den totala. Exempel är tillverkade produkter med övervägande vegetabiliskt ursprung, t.ex. tomatketchup, morotspuré och bröd. Av detta kan slutsatsen dras att många av de produktgrupper som täcks dåligt av analyser,
t.ex. godis, glass, läsk och snacks, rimligen borde ha en betydande del av sin
miljöpåverkan i industriledet. För att testa den hypotesen skulle det vara bra
om industrin lät analysera några sådana produkter. För handelns del skulle
det behövas ett bättre underlag för att uppskatta svinnet. Det gäller färska
produkter som tillagas i affären och där man inte returnerar osålda varor.
Beträffande den totala miljöpåverkan per produktenhet visar de studier
där man följt kött och ost under livscykeln stora variationer i energianvändning och utsläpp av växthusgaser. Kyckling är mindre belastande än fläsk och
ost, medan nöt ofta ligger högt. Variationen är dock stor mellan olika uppfödningssystem för nöt. Alternativa former med mycket betesgång kan sänka
energianvändningen. Jämfört med kött är vegetabiliska produkter ofta, men
inte alltid, mindre belastande. Detta kan utgöra underlag vid diskussioner
om kostförändringar. Avslutningsvis refererar vi till några studier med ovanstående som utgångspunkt.
Naturvårdsverket gjorde under senare hälften av 1990-talet ett scenario
med en annorlunda kost som innehöll mindre kött, mer baljväxter och mer
grönsaker efter säsong än dagens kost. Köttet kom i större utsträckning från
betande djur. Näringsaspekten beaktades och miljöfördelarna med kosten
uppskattades grovt. Framför allt kvantifierades energianvändningen. Exempel ges på två måltider där den ena har dubbelt så stor energianvändning som
den andra (2). Centrum för tillämpad näringslära, CTN, vid Stockholms läns
landsting har producerat ett utbildningsmaterial om alternativ kost som bygfa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
95
ger på genomgång av ett stort antal miljöstudier av livsmedel. Kosten är både
miljö- och hälsoanpassad och skall inte innebära ett alltför stort avsteg från
dagens kost. Kosten kallas S.M.A.R.T, vilket står för Större andel vegetabilier, Mindre utrymme för ”tomma kalorier”, Andelen ekologiskt ökas, Rätt
köttval, rätt grönsaksval och Transportsnålt (3). Vid en sökning i Google
inom Sverige får vi 36 träffar (sökning SMART mat CTN) vilket tyder på att
utbildningsmaterialet fått spridning.
En artikel om energiinsatser under livscykeln för 150 livsmedel som säljs
i Sverige har nyligen färdigställts. Artikeln innehåller även förslag till alternativ kost (4). Underlaget i artikeln har även använts av Konsumentverket som
på sin hemsida presenterar ”Tallriksmatchen”. Den är exempel på jämförelser mellan måltider som är mer eller mindre energisnåla och hälsosamma (5).
Inom ett europeiskt forskningsprojekt, ToolSust, har användningen av energi
under livscykeln för ca 100 livsmedel nyligen kartlagts med hjälp av en s.k.
hybridanalys. Den innehåller en blandning av process-data och input-/output-data. Samma studie har tagit fram energiinsatserna över livscykeln för
alla vanliga konsumtionsvaror, totalt 300 stycken. Liknande studier har gjorts
i fyra andra europeiska länder. Resultaten används för att diskutera möjligheter till framtida hållbar livsstil och konsumtion (6, 7). Vi konstaterar att
kunskaper om livsmedels miljöpåverkan under livscykeln fått visst
genomslag när det gäller kostrekommendationer. Hitintills har dock
beslutsunderlaget handlat mycket om energianvändning. Det skulle vara
önskvärt att bredda beslutsunderlaget för att kunna ta säkrare policybeslut.
5.2 Bröd och spannmålsprodukter
Kategorin Bröd och spannmålsprodukter, med en total per capita-konsumtion på 94 kg
år 2000, innehåller mjöl och gryn, mjölprodukter som spagetti, flingor och välling samt
bröd och konditorivaror. Kategorin innehåller även ris. Det handlar alltså om många
olika produkter med olika förädlingsgrad och innehåll av ingredienser. De flesta studier
som beskriver miljöpåverkan gäller (vitt) bröd. Vi har hittat fyra studier av bröd, en av
pannkakor (som vi hänför till denna kategori) en av spagetti, två av ris och en av välling.
Av översikten kan vi konstatera att vi inte hittat några analyser för kaffebröd
etc. där konsumtionen uppgår till 7,6 kg per person och år. Däremot är analyserna av mjukt matbröd fler. Det är också en produkt där konsumtionen är
96
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
betydligt större, 42 kg per person och år. De utförda analyserna gäller dock
endast vitt bröd.
Analyser av bröd visar på variationer i total energianvändning på 12–22
MJ per kg. Bakningen och primärproduktionen har ofta en stor andel av den
totala användningen. Analysen av vällingen ger en total energianvändning på
ca 23 MJ per kg. För pannkakorna har inte hela livscykeln följts, men för
både vällingen och pannkakorna kan man se eller ana att processledet/tillagningen ger hög energianvändningen. För baslivsmedel som ris och pasta är
tillagningsenergin en betydande del av den totala användningen. Riset, med
stora metanutsläpp under odlingen, har en annorlunda profil på de totala
växthusgasutsläppen än andra produkter i kategorin. När det gäller utsläpp
av ämnen som försurar eller övergöder visar det sig att primärproduktionen
dominerar.
5.2.1 Vitt bröd i stora och små bagerier
Anderson, Ohlsson och Olsson (8) genomförde en studie av vitt bröd bakat i
större och mindre bagerier. Den ingick sedan i en doktorsavhandling (9).
I studien jämfördes också alternativet att baka hemma. Tre bagerier ingick i
studien, ett mindre lokalt och två större med regionala distributionsområden.
I analysen ingick odling av råvaror, transporter, malning, bakning, förpackning och avfallshantering. Beräkningen av aktiviteterna i hushållet, dvs.
transporter mellan hem och butik samt förvaringstid, gjordes utifrån olika
antaganden som inte baserades på officiell statistik. Den funktionella enheten
i studien var ett kg konsumtionsfärdigt bröd. Man har använt sig av LCAmetodik. Förluster i konsumtionsledet togs inte med i studien. Energianvändning och utsläpp kvantifierades. Utsläppen uttrycktes som potentiella
bidrag till växthuseffekt, försurning, övergödning och marknära ozonbildning.
Enligt resultaten var miljöpåverkan störst för brödet från det största
industriella bageriet. Den primära energiförbrukningen per kg bröd i hushållet blev som mest 22 MJ och som minst 12 MJ (lokalt bageri). Utsläppen
av koldioxidekvivalenter (ur ett 100-årsperspektiv) varierade mellan 0,5 till
1 kg per kg bröd i hushållet. Andersson betonar att resultaten gäller för vissa
befintliga system. De säger inte något om potentialen för att optimera dessa.
Skillnaderna i miljöpåverkan mellan hembakat bröd, bröd bakat i ett lokalt
bageri eller i ett av de industriella bagerierna var för små för att ha någon
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
97
betydelse. Olika s.k. kritiska punkter identifierades. När det gäller övergödning, försurning och bidrag till marknära ozonbildning var jordbruket en
sådan för alla de studerade systemen. För energianvändningen var bakningen och hanteringen i hushållet av stor betydelse.
5.2.2 Vitt bröd
Johannisson och Olsson (10) utförde för SIK:s räkning (institutet för livsmedel och bioteknik AB) en studie som omfattade både vitt bröd och fläskkött,
som en förstudie på uppdrag av LRF. Syftet var att undersöka vad som händer, ur ett LCA-perspektiv, när typlivsmedel framställs och transporteras i
det svenska livsmedelsproducerande systemet. Energiförbrukningen beräknades för det vita brödet och den funktionella enheten var ett kg industribakat bröd, inhandlat och transporterat till konsumenten. I analysen ingick
odling av råvaror (mest vete, från Sverige), transporter, malning, bakning och
förpackning. Beräkningarna gjordes med hjälp av litteraturdata.
Resultaten visar att mest energi under brödets livscykel används i bageriet och för transporterna. Transporter mellan bageri och butik står för 80 %
av transporternas totala energianvändning. Det beror på att bröd är skrymmande och tar mycket plats i bilarna. Energianvändningen för hela livscykeln blev ungefär 15 MJ per kg bröd.
5.2.3 Vitt bröd, effekter av lokal produktion
Sundkvist, Jansson och Larson (11) studerade miljöpåverkan under delar av
livscykeln för vitt bröd konsumerat på Gotland. Frågan var om mer lokal
malning och bakning av bröd skulle minska miljöpåverkan över livscykeln.
Bakgrunden var att säd odlad på Gotland ofta skeppas till fastlandet för att
malas och bakas till bröd innan det säljs till konsument på Gotland (12).
Studien hänvisar inte till LCA-metodik men den har stora likheter med
andra studier av vitt bröd som vi hittat. I studien ingick inte odling men
transporter, malning och bakning. Uppgifter från kvarnar och bagerier på
Gotland och fastlandet låg till grund för beräkningar av energianvändning,
koldioxidutsläpp, utsläpp av SO2 och NOx.
Resultaten visar att den primära energianvändningen för det lokalt
bakade brödet var högre per kg bröd räknat. Däremot var utsläppen av koldioxid och svaveldioxid lägre. En orsak till den högre energianvändningen
för det lokalt bakade brödet var energislösande ugnar, något som författaren
98
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
pekar ut som ett möjligt område för förbättring. Den primära energianvändningen varierade mellan 7–15 MJ per kg bröd och koldioxidutsläppen mellan
0,2-0,4 kg per kg bröd. De höga utsläppen från bröd producerat på fastlandet
beror på de långa transporterna. Konsekvenser av ökad lokal brödproduktion
utreddes också.
5.2.4 Bröd från olika produktionssystem
Thomsson (13) studerade bröd från olika slags produktionssystem, lokalt
jämfört med storskaligt. Studien ingick i en doktorsavhandling och omfattade alla steg i brödets livscykel efter odlingen: malning, bakning, transport,
förpackning och avfallshantering. All säd förmodades vara odlad i Sverige.
Den funktionella enheten var 1 kg bröd. Resultaten redovisas som energioch vattenanvändning samt eventuella bidrag till klimatförändring, försurning, övergödning och bildande av fotokemiska oxidanter.
Enligt resultaten hade ett av de lokala systemen lägst utsläpp i alla kategorier utom när det gällde vattenanvändningen. Detta system var optimerat
för att vara så effektivt som möjligt. Resultaten visar också att ett ineffektivt
lokalt system kan bidra till större miljöpåverkan än ett effektivt storskaligt.
Den primära energianvändningen per kg bröd varierade mellan 8–14 MJ och
utsläppen av CO2-ekvivalenter mellan 0,15–0,71 kg. Stora delar av utsläppen
av växthusgaser och övergödande ämnen kom från transporterna. Bakningen
var en viktig orsak till nivån på den totala energianvändningen.
5.2.5 Hamburgerbröd
På uppdrag av Cerealia gjordes under 2002 en livscykelanalys av hamburgerbröd (14). Den ingick i ett projekt, LCA livsmedel, som genomfördes på initiativ av LRF. Den funktionella enheten i analysen var 1 kg hamburgerbröd.
Det följdes från odling av råvaror till brödet värmdes i mikrovågsugn i hemmet. Resultaten redovisas som energianvändning, markanvändning och
utsläpp av ämnen som påverkar klimatet, försurningen, övergödningen och
den bildandet av marknära ozon.
Resultaten visar att det USA-odlade vetet bidrog mest till den totala
markanvändningen. Spannmålsodlingen och bageriet bidrog mest till energianvändningen, följt av förpackningar. Den totala energianvändningen blev
ca 16 MJ per kg bröd. Utsläppen av växthusgaser och försurande och övergödande ämnen dominerades av odlingen. De totala utsläppen av växthusgafa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
99
ser (ur ett 100-årsperspektiv) blev ca 1 kg koldioxidekvivalenter per kg bröd.
De största förbättringsmöjligheterna kan man hitta inom odlingen och vid
transporter av säd i bageriledet.
5.2.6 Välling
Som en del av en doktorsavhandling genomförde Mattsson en jämförande
studie av ekologisk och konventionell välling (15). Studien av vällingen
omfattade råvaruproduktion (olja, mjölk och spannmål), förädling av samtliga
produkter, tillverkning av vällingen, transporter, förpackning, konsumtion
och avfallshantering. Tillagningen i hemmet bestod av uppvärmning i
mikrovågsugn. Den funktionella enheten var ett ton välling. Studien genomfördes med hjälp av LCA-metodik. Den genomfördes i samarbete med ett
svensk företag. Antaganden om ingredienser m.m. är specifika för det företaget.
Energianvändning och utsläpp kvantifierades, och utsläppen uttrycktes som
möjliga bidrag till växthuseffekt, försurning, övergödning och marknära
ozonbildning.
Resultaten visar att den viktigaste nackdelen med den ekologiska vällingen var att den krävde mer mark och bidrog till mer utsläpp av övergödande ämnen än den konventionella vällingen. Å andra sidan var användningen av bekämpningsmedel större i det konventionella systemet liksom
energiförbrukningen i jordbruksledet. Av den konventionella produktens
totala energianvändningen stod processledet för 65 %. Den totala energianvändningen per kg välling var ca 23 MJ i det konventionella systemet.
Utsläppen av växthusgaser var ungefär desamma för bägge produkterna.
Mattson pekar på processledet som ett viktigt område att förbättra när det
gäller energianvändning. I jordbruksledet behöver utsläppen av övergödande
ämnen minska, framför allt i det ekologiska systemet.
5.2.7 Spagetti, ris, helt vete, couscous och korngryn
Carlsson-Kanyama och Boström-Carlsson (16) kartlade energianvändningen
för en rad olika baslivsmedel av vegetabiliskt ursprung, med huvudpunkt på
tillagningen. Den funktionella enheten var en färdigkokt portion av de aktuella livsmedlen. Kartläggningen omfattade odling, förädling, transport till
butik och tillagning. Uppgifter hämtades från litteraturen eller från tillverkare,
men kartläggningen avsåg inte något specifikt varumärke. Två sorters spagetti togs med, en tillverkad i Italien och en i Sverige. En sorts färsk pasta fanns
100
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
också med samt helt vete, couscous och korngryn. Tillagningsenergin mättes
i Konsumentverkets laboratorium och olika tillagningsmetoder jämfördes.
Resultaten visade att tillagningen kan stå för huvuddelen av energiinsatserna under livscykeln för många baslivsmedel. Total energiåtgång varierade
mellan 0,7–2,1 MJ per portion. Generellt gav tillagning på spisplattor med
låg värme lägre energianvändning än tillagning i mikrovågsugn. Hur många
portioner som tillagas samtidigt har också betydelse. Det var energieffektivare att laga till fyra portioner än en enda. Rapporten pekar framför allt ut
tillagningen som en betydande energipost i vissa livsmedels livscykler.
5.2.8 Pannkakor
Strandh Johansson använde LCA-metodik för att jämföra energianvändning
vid tillverkning av pannkakor i industri och i storhushåll (17). Systemgränsen
i studien börjar vid transporten från producenten av respektive ingrediens
(ägg, mjöl och mjölk) och omfattar alla steg fram till servering. Disk ingår i
studien. Den funktionella enheten var 1 000 pannkakor. De vägde 60 gram
styck, total vikt 60 kg.
Resultaten visar att energianvändningen i storhushållet är nästan dubbelt
så stor som i industrin. I storhushållet är det stekbordet som står för den klart
största energianvändningen. Stekningen i storhushåll drog 800 MJ per funktionell enhet eller 13 MJ per kg färdig pannkaka. Stekningen i industrin drog
260 MJ per enhet eller 4,3 MJ per kg färdig pannkaka. Att sedan värma den
färdiga pannkakan medförde en energianvändning på 144 MJ per enhet.
Slutsatsen är att det behövs mer forskning och utveckling om förbättrad produktionsteknik i storhushållen. Det behövs även mer kunskaper om energisnåla maskiner och tillagningsmetoder.
5.2.9 Ris
Carlsson-Kanyama kartlade utsläppen av växthusgaser och energianvändningen för ris i en studie som senare kom att ingå i en doktorsavhandling
(18). I studien ingick odling, transporter, förädling och försäljning, men inte
tillagning, förpackning och hemtransport. Den funktionella enheten var ett
kg ris sålt i detaljhandel i Sverige. Studien är inte företagsspecifik och även
fläsk, potatis och bönor ingick i studien (19, 20).
Resultaten visar att metanutsläpp från risodlingen dominerar de totala
utsläppen av växthusgas under risets livscykel. Energianvändningen per kg
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
101
ris blev ca 10 MJ. Växthusgasutsläppen uttryckta i koldioxidekvivalenter (20årsperspektiv) blev 6,4 kg per kg produkt. En känslighetsanalys visade att
den totala energianvändningen var mest känslig för antaganden om transporter, medan de totala växthusgasutsläppen var mycket känsliga för antaganden om hur stora metangasutsläppen är under odlingen.
5.3 Kött och köttvaror
Kategorin kött och köttvaror, med en total konsumtion på 71 kg per capita under år
2000, innehåller alla typer av kött och även färdiga rätter som innehåller kött. Vi
har hittat fem studier om fläsk, tre om nöt, två om kyckling men ingen om lamm eller
vilt.
Samtliga tre dominerade köttslag har studerats ur ett livscykelperspektiv.
Resultaten är entydiga när det gäller att identifiera var i livscykeln miljöpåverkan är störst. Miljöpåverkan dominerar under foderproduktion och
uppfödning, dvs. i primärproduktionen. Miljöpåverkan från övriga led är
liten. Dessutom kan man konstatera att t.ex. energianvändningen och utsläppen av växthusgaser varierar kraftigt mellan olika köttslag. Speciellt gäller
det utsläpp av växthusgaser. Där kan ett kg kycklingkött och ett kg nötkött
skilja med en faktor 10. Det är dock nödvändigt att komma ihåg att viss uppfödning av nöt, där djuren betar i stor utsträckning, bidrar till att upprätthålla
biologisk mångfald i hagmarkerna.
Lamm och vilt har inte studerats alls. Eftersom primärproduktionen står
för en så stor del av den totala miljöpåverkan för kött skulle det vara intressant att studera system där djuren får allt eller mycket av fodret genom bete.
Där kan också studier av kött från länder med större möjligheter till betesgång tas med, t.ex. lamm från Nya Zeeland eller nöt från Argentina. Man kan
då diskutera vad en avvägning mellan miljöpåverkan från transporter och
foderproduktion betyder. Man skulle också kunna fundera på hur man miljömässigt skulle kunna optimera köttproduktionen genom att vidga perspektivet till att inte enbart gälla de produktionssystem som dominerar i dag.
5.3.1 Fläskkött 1
En studie som omfattade både vitt bröd och fläskkött utfördes av SIK (10),
som en förstudie, på uppdrag av LRF. Syftet var att ur ett LCA-perspektiv
undersöka vad som händer, när typ-livsmedel framställs och transporteras i
102
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
den svenska livsmedelsproduktionen. Energianvändning, utsläpp av koldioxid, kväveoxider och metan beräknades för fläsket. Den funktionella enheten var ett kg benfritt tillagat fläskkött. I analysen ingick odling av foder,
uppfödning, transporter, slakt, lagring, förpackning och tillagning. Beräkningarna gjordes mest med hjälp av data från litteraturen.
Resultaten visar att den största energianvändningen under fläskets livscykel ligger i jordbruksledet. Detsamma gäller utsläpp av koldioxid, kvävedioxider och metan. Tillverkningen av kvävegödsel och energianvändningen
under växtodlingen bidrar mest till energianvändningen och utsläpp i jordbruksledet. För metan är det dock utsläppen från uppfödningen som dominerar. Den totala energianvändningen för hela livscykeln blev ungefär 50 MJ
per kg tillagat benfritt fläsk.
5.3.2 Fläskkött 2
Olsson (21) jämförde energianvändningen för fläsk och baljväxter på uppdrag
av Naturvårdsverket. Den funktionella enheten var 200 gram protein, vilket
innebar 1,014 kg fläskkött. Energiinventeringen täckte odling, djurhållning,
slakt, transporter, förpackning och tillagning/förvaring i hushållet. Studien
baserades på litteraturdata och inte på observationer från enskilda gårdar.
Resultatet blev en total energianvändning på ca 46 MJ per kg tillagat
kött. Huvuddelen av energin användes i jordbruket, ca 31 MJ per kg tillagat
kött. Här ingår foderproduktion och uppfödning. Tillagning, slakt och transporter var också viktiga, medan förpackning och förvaring hade liten betydelse. Tillagningsenergin mättes noggrant och fläsket kokades i gryta.
5.3.3 Fläskkött 3
Cederberg och Darelius studerade miljöpåverkan för fläsk fram till gårdsgrinden (22). Resultaten presenterades i en doktorsavhandling (23). Foderodling,
uppfödning och transporter ingick i analysen. Den funktionella enheten var
ett kg ben- och fettfritt kött. Studien bygger på uppgifter från en gård i
Halland, där allt spannmål producerades på nära håll och med reducerad
jordbearbetning. I studien kvantifierades energianvändning, markresurser,
toxicitet, bidrag till klimatförändringar, bildande av fotokemiska oxidanter,
uttunning av stratosfärens ozonskikt, försurning och eutrofiering.
Ett viktigt resultat är betydelsen av att hushålla med kvävet bättre. Det
gäller både kväveflöden i och genom djur såväl som i fodergrödor. Den totala
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
103
energianvändningen blev 22 MJ per kg benfritt fläsk. Produktionen av foderspannmål som stod för den största förbrukningen. Utsläppen av koldioxidekvivalenter blev 4,8 kg per kg kött (ur ett 100-årsperspektiv). Ammoniakutsläpp från djurhållningen bidrog mycket till utsläppen av försurande
ämnen.
5.3.4 Fläskkött 4
Carlsson-Kanyama kartlade utsläppen av växthusgaser och energianvändningen för fläsk i en studie som senare kom att ingå i en doktorsavhandling
(18, 19, 20). I studien ingick växtodling, uppfödning, transporter, förädling
och försäljning, men inte tillagning, förpackning och hemtransport. Den
funktionella enheten var ett kg fläsk sålt i detaljhandeln i Sverige. Studien är
inte företagsspecifik. I studien ingick även ris, potatis och bönor. Resultaten
uttrycktes i energi och koldioxidekvivalenter (ur ett 20-årsperspektiv).
Resultaten visar att de totala utsläppen av koldioxidekvivalenter helt
dominerades av jordbruksledet, vilket omfattar foderproduktion och uppfödning. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur ett 20-årsperspektiv)
blev 6,7 kg per kg fläsk i detaljhandeln. Av dessa kom drygt 5 kg från uppfödningen. Energianvändningen blev ca 34 MJ per kg fläsk i handeln. Även
här dominerade jordbruksledet. En känslighetsanalys visade att den totala
energianvändningen var känsligast för antaganden om hur stor del av djurkroppen som utnyttjas för konsumtion. Utsläppen av växthusgaser berodde
mest på antaganden om utsläpp av dikväveoxid från tillverkning och användning av kvävegödsel.
5.3.5 Fläskkött 5
En livscykelanalys av fläsk gjordes under 2002 på uppdrag av Swedish Meats
Den ingick i ett projekt, LCA livsmedel, som genomfördes på initiativ av
LRF (24). Den funktionella enheten i fläskanalysen var 1 kg benfritt griskött
som följdes från odling av råvaror fram tills det hade tillagats i hemmet.
Resultaten redovisas som energianvändning, markanvändning och utsläpp av
ämnen som påverkar klimatet, försurningen, övergödningen och bildandet av
marknära ozon.
Resultaten visar att det är primärproduktionen, där odling av foder och
uppfödning ingår, som står för den största miljöpåverkan. Den totala energianvändningen blev ca 36 MJ per kg tillagat fläsk. Utsläppen av koldioxid104
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
ekvivalenter (ur ett 100-årsperspektiv) blev 4,5 kg. De största möjligheterna
till förbättring finns inom växtodlingen, där man kan hantera stall- och handelsgödsel effektivare. Energi kan sparas vid slakt och genom mer resursextensiv foderproduktion.
5.3.6 Nötkött 1
Cederberg och Darelius studerade miljöpåverkan för nötkött fram till gårdsgrinden (25). Studien kom senare att ingå som underlag i en doktorsavhandling (23). Foderodling, uppfödning och transporter fram till gårdsgrinden ingick i analysen. Den funktionella enheten var ett kg benfritt kött. Studien
bygger på uppgifter från en lantbruksskola. Tre olika uppfödningssystem
studerades. Två system var konventionella, med antingen mycket kraftfoder
eller mycket grovfoder i foderstaten. Det tredje systemet var ekologisk uppfödning med stor betesgång. I studien kvantifierades energianvändning,
markresurser, toxicitet, bidrag till klimatförändring, fotokemiska oxidanter,
uttunning av stratosfärens ozonskikt, försurning och eutrofiering.
Resultaten visar att energianvändningen per kg kött var avsevärt lägre för
den ekologiska produkten än för de två konventionella. Det förklaras av den
längre betesgången i det ekologiska systemet och att djuren åt ett energimässigt billigt foder under den tid de stod inne. Total energianvändning blev ca
40 MJ per kg kött för det konventionella köttet och 22 MJ per kg för det ekologiska. De två konventionella systemen var ganska likvärdiga avseende
energianvändning, utsläpp av växthusgaser och bidrag till försurning och
eutrofiering. Utsläppen av växthusgaser mätt som koldioxidekvivalenter (ur
ett 100-årsperspektiv) blev ca 17 kg per kg kött för alla tre produkterna. Det
var skillnad mellan ekologiska och konventionella produkter avseende pesticid- och markanvändning.
5.3.7 Nötkött 2
En livscykelanalys av nöt gjordes under 2002 på uppdrag av Swedish Meats.
Den ingick i ett projekt, LCA livsmedel, som genomfördes på initiativ av
LRF (24). Den funktionella enheten i analysen var 1 kg benfritt nötkött som
följdes från odling av råvaror fram till tillagning i hemmet. Resultaten redovisas som energianvändning, markanvändning och utsläpp av ämnen som
påverkar klimatet, försurningen, övergödningen och bildandet av marknära
ozon.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
105
Resultaten visar att det är primärproduktionen, med odling av foder och
uppfödning, som står för den allra största miljöpåverkan. Den totala energianvändningen blev ca 50 MJ per kg tillagat nötkött och utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur ett 100-årsperspektiv) blev ca 14 kg. De största förbättringspotentialerna finns inom växtodlingen där man kan hantera stalloch handelsgödsel effektivare. Metanutsläppen kan också minskas genom
biogasproduktion från flytgödsel. Mer betesgång kan också minska energianvändningen.
5.3.8 Köttbullar
Johannisson och Olsson (26) gjorde en livscykelinventering av energianvändningen för hemlagade köttbullar, kylda färdigstekta köttbullar och frysta färdigstekta köttbullar. Syftet var att belysa hur energianvändningen för att tilllaga mat påverkar den totala användningen Den funktionella enheten var
1 kg tillagade köttbullar i hushållet. Köttbullarna följdes från uppfödning,
inklusive foderproduktion, via förädling, förvaring, tillagning och avfallshantering.
Resultaten visar att primärproduktionen, där odling av foder och uppfödning ingår, står för en väsentlig del av den totala energianvändningen. När
köttbullarna tillagades i ugn var energianvändningen för att värma upp
ugnen även en stor post i energibudgeten. Energianvändningen skiljde inte
mycket mellan frysta färdigstekta, kylda färdigstekta eller hemlagade köttbullar. Däremot var skillnaden stor mellan olika tillagningsmetoder i hemmet. Om konsumenten väljer färdigstekta köttbullar kan energianvändningen minskas radikalt om man värmer köttbullarna i mikrovågsugn i stället
för i vanlig ugn. Slutsatsen bygger dock på att man bara lagar två portioner
per gång.
5.3.9 Kyckling 1
Johannisson och Olsson (26) gjorde en livscykelinventering av energianvändningen för färsk hemlagad kyckling, djupfryst rå kyckling och butiksgrillad
kyckling. Syftet var att belysa hur energiförbrukningen för att tillaga mat
påverkar den totala användningen. Den funktionella enheten i analysen var
1 kg tillagad kyckling i hushållet. Kycklingen följdes från uppfödning, inklusive foderproduktion, via förädling, förvaring, tillagning i hemmet och avfallshantering.
106
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Resultaten visar att primärproduktionen, där odling av foder och uppfödning ingår, står för en övervägande del av den totala energianvändningen.
När kycklingen tillagades på platta blev energianvändningen lägre än vid tilllagning i vanlig ugn. Energianvändningen skiljde sig inte mycket åt mellan
de undersökta kycklingvarianterna. Grillningen i butik krävde ungefär lika
mycket energi som tillagning på spis i hemmet.
5.3.10 Kyckling 2
En livscykelanalys av kyckling gjordes på uppdrag av Svensk Fågel. Den
ingick i ett projekt, LCA livsmedel, som genomfördes på initiativ av LRF
(24, 27). Den funktionella enheten i analysen var 1 kg benfritt kycklingkött
som följdes från odling av råvaror fram till dess att den wokas i hemmet.
Resultaten redovisas som energiförbrukning, markanvändning och utsläpp
av ämnen som påverkar klimatet, försurningen, övergödningen och bildandet
av marknära ozon.
Resultaten visar att primärproduktionen, där odling av foder och uppfödning ingår, står för den allra största miljöpåverkan. Den totala energianvändningen blev ca 27 MJ per kg tillagat kycklingkött och utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur ett 100-årsperspektiv) blev ca 1,7 kg. De största förbättringsmöjligheterna finns i växtodlingen, där man kan begränsa kväveförlusterna, och i utfodringen där man kan optimera fodersammansättningen.
5.4 Fisk, kräftdjur, blötdjur
Statistiken för fisk-, kräft- och blötdjurskonsumtionen för år 2000 ger en skattning
på 9 kg per capita. Där ingår dock inte färsk fisk.
Fiske och fiskodling har många specifika miljöeffekter som inte förekommer vid
framställning av andra slags livsmedel. När det gäller fiske har en del av dessa att
göra med effekten på fiskade bestånd och på bestånd av bifångstarter. Andra effekter
av fiske på det marina ekosystemet är att man tar ut biomassa från vissa nivåer i
näringsvävarna. En del av fångsten är av vissa skäl oönskad och slängs överbord.
Många arter överlever inte en sådan behandling. Andra miljöeffekter av fiske är
utsläpp av avgaser från dieselförbränning, utsläpp av bioaktiva ämnen från båtbottenfärger och påverkan på bottnar av släpande redskap, t.ex. trålar. (1) Fiskodling
orsakar miljöpåverkan både genom foderproduktionen, som ofta baseras på fiskmjöl,
och genom övergödning och utsläpp av t.ex. antibiotika i ekosystemen i närheten av
kassarna.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
107
Vi har inte hittat många studier om fisk, bara en om torsk, en om musselframställning och en om sillframställning. De två sistnämnda är inte gjorda i Sverige men
vi tar ändå med dem eftersom fiskstudierna är så få.
Området fisk, kräftdjur och blötdjur är dåligt analyserat när det gäller miljöpåverkan. Egentligen finns det bara en komplett studie från Sverige och den
handlar om Östersjötorsk. Den omfattar frysta fiskfiléer från fisk fiskad i
Sverige. Produkten är visserligen stor, men resultaten kanske inte är representativa för de delar av fiskkonsumtionen där importerade produkter ingår
eller för produkter som är beredda på andra sätt än genom enbart nedfrysning. Den odlade fisken får också allt större betydelse och den har inte studerats ur ett livscykelperspektiv.
Av de få studierna kan man dock se att fisket kan dominera när det gäller
miljöpåverkan. Frågan är i vilken mån dessa resultat kan användas för en
generalisering? Energiförbrukning för fiske verkar variera stort. Från en
undersökning av strömmingsfisket i Östersjön kunde man t.ex. se en variation i bränsleåtgången på mellan 0,11–0,56 l per kg landad fångst, beroende
på om strömmingen fiskats vid kusten eller till havs med trålare. Liknande
siffror får man för sill. Översatt i energitermer innebär det att strömmingsfiske kan var upp till en faktor 10 energieffektivare än medeltorskfisket.
5.4.1 Torsk
Ziegler (1, 28) et al. (29) studerade torsk fiskad i Östersjön av svenska fiskare.
Resultaten presenterades i en licentiatavhandling. Den funktionella enheten
är 400 gram djupfryst torsk. Fisken har följts från fisket genom processindustrin där den fileas, fryses och förpackas i block om 400 g. Den har därefter följts till grossist, butik och slutligen hushållet. I hushållet tillagades
fisken i ugn och man antog att spill efter processindustrin var noll. Resursförbrukning och utsläpp kvantifierades och resultaten presenteras som bidrag
till växthuseffekten, försurningen, övergödningen, ekotoxicitet och bildande
av marknära ozon. Energi- och resursanvändning beräknades också.
Det viktigaste resultatet från studien är att fisket stod för den största
miljöpåverkan. Fisket stod för 75 % av energianvändningen och 88 % av koldioxidekvivalenterna. Den viktigaste faktorn var dieselåtgången ombord.
Ziegler finner också att det är stor skillnad i bränsleåtgång mellan garn- och
trålfiske. Vid trålfiske går det åt 1,5 liter drivmedel per kg landad fångst och
108
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
vid garnfiske 0,4 liter per kg landad fångst. Undersökningen av bränsleåtgången bygger på egna enkäter eftersom Ziegler finner att den officiella statistiken inte kan användas då den är alltför aggregerad. Medelvärdet för torsk
fångad i Östersjön blir 1,0 liter bränsle per kg landad fisk, eller 38 MJ, vilket
ger koldioxidutsläpp på 2,6 kg. Det är också skillnad mellan garn- och trålfiske när det gäller bottenpåverkan och mängd fisk m.m. som kastas överbord. Vid trålfiske påverkas i genomsnitt 700 m2 botten per 400 g torskblock,
vid garnfiske antogs att det inte förekommer någon bottenpåverkan. Mängden kastad fångst per ton landad torsk är 80 kg vid trålfiske och 50 kg vid
garnfiske. Efter fisket är det hemtransporterna som påverkar mest i Zieglers
analys. Tillagningen har också betydelse, man har antagit att fisken tillagas i
ugn, vilket kräver mest energi. Andra tillagningssätt var mindre energikrävande. Den totala energianvändningen under hela livscykeln blev ca 95 MJ
per kg tillagad torsk. Utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur ett 100-årsperspektiv) blev ca 7 kg per kg tillagad torsk.
Slutsatser av studien är att det är viktigt att resurseffektivisera fisket. Dit
hör utbildning i bränslesnål körning och alternativa fångstredskap. Likaså är
det viktigt att utnyttja den fångade fisken väl och undvika svinn i hanteringskedjan.
5.4.2 Musslor
En livscykelinventering av miljöpåverkan från produktionen av musslor gjordes av Mundt Andersson D. et al. (30) i Danmark. Systemgränsen började
vid musselskörden i Limfjorden och slutade då avfallet forslades bort från
hushållet. I studien ingick beredning av musslorna, förvaring, förpackning
och transporter. Den funktionella enheten var 1 kg frusna färdigpreparerade
och förpackade musslor med en vattenhalt på 7,5 %.
Koldioxidutsläppen blev 1,26 kg per kg musslor. Av 10,7 kg fångade
musslor blev 9,97 kg avfall (skal). Bifångsterna anses små. Uttaget bidrar inte
till att äventyra musselbeståndet, men bottenpåverkan vid skrapningen är
avsevärd. Musslorna lever av näring från havet vilket är positivt eftersom
Limfjorden är övergödd.
5.4.3 Sill i glas
Ritter, Christensen och Seirsen (31) kartlade resursanvändning och utsläpp
under livscykeln för sill i glas. I studien, som var ett examensarbete, underfa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
109
sökte man sill som produceras och konsumeras i Danmark. Den funktionella
enheten var 0,205 kg konserverade sillfiléer. I studien tittade man på fiske,
konservering, förpackningar, transporter och konsumentfasen. Resultaten
redovisas bl.a. som energianvändning och utsläpp av ämnen som påverkar
klimatet.
Resultaten visar att fisket står för den största delen av miljöpåverkan.
Den totala energianvändningen blir 21 MJ per kg sill. Av dessa står fisket för
13 MJ. Fisket står också för 53 % av utsläppen av växthusgaser.
5.5 Mjölk, fil
Per capita-konsumtionen av mjölk och fil var 139 kg år 2000. Den största produkten
är konsumtionsmjölken, totalt 108 kg. Konsumtionen av yoghurt ökar dock kraftigt
och var 16 kg per capita år 2000. Det finns ett antal miljöanalyser med ett livscykelperspektiv, och de gäller alla konsumtionsmjölk.
Resultaten från tre studier av konsumtionsmjölk visar entydigt att den allra
största andelen av miljöpåverkan över livscykeln förekommer i primärproduktionen. För vissa typer av påverkan kan även förpackningar, mejeri eller
hemtransporter ha betydelse. En av studierna har jämfört konventionell produktion med ekologisk och en jämför mejerier av olika storlek. Bägge studierna visar att det inte självklart går att säga vilka produktionssystem som har
minst miljöpåverkan. Mjölk är generellt ett energisnålt livsmedel och medför
inga stora växthusgasutsläpp per liter jämfört med andra animaliska livsmedel, t.ex. vissa typer av kött. Att mjölk analyserats noggrant är bra. Det är en
förutsättning för att analysera mjölkprodukter för vilka konsumtionen ökar,
som sura mjölkprodukter med inslag av bär eller frukt.
5.5.1 Mjölk 1
I en studie gjord i slutet av 1990-talet jämför Cederberg och Mattsson ekologisk och konventionell mjölkproduktion på två svenska gårdar (32). Studien
användes i två doktorsavhandlingar (15, 23). Gårdarna i studien ansågs representativa för svensk mjölkproduktion Den ekologiska gården producerade
enligt KRAV:s regler. Den funktionella enheten i studien var 1 000 kg energikorrigerad mjölk, som följdes fram till dess att den lämnade gården. Studien
inkluderade foderproduktion och transporter av foder. Eftersom KRAV:s regler inte omfattar dessa steg, anses de inte avgörande för att undersöka skill110
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
nader mellan ekologisk och konventionell mjölk. I studien studeras skillnader i energi-, material- pesticid- och markanvändning. Även utsläpp av ämnen
som försurar, övergöder, värmer upp eller bryter ned ozonskiktet studerades.
Resultaten visar att energianvändningen skiljer mellan de bägge produkterna. Utsläppen av växthusgaser uppvisar däremot så små skillnader att de
ligger inom ramen för osäkerhetsmarginalen. Den primära energiåtgången
per kg mjölk blir 3,6 MJ per kg i det konventionella systemet och 2,5 MJ per
kg i det ekologiska. I bägge systemen ligger växthusgasutsläppen, uttryckta i
koldioxidekvivalenter (ur ett 100-årsperspektiv) på ca 1 kg per kg mjölk.
Huvuddelen av växthusgasutsläppen kommer inte från energianvändningen
utan från husdjurens metabolism och hanteringen av stall- och handelsgödsel. I fråga om användning av bekämpningsmedel är den ekologiska mjölken
överlägsen. Där används mycket mindre bekämpningsmedel i foderproduktionen. Det importerade sojamjölet från Brasilien till det konventionella
systemet gör att bekämpningsmedel som förbjudits i Sverige ingår i produktionssystemet.
Den ekologiska mjölken orsakar också mindre utsläpp av försurande
ämnen och förbrukningen av fosfor är lägre. Markanvändningen är däremot
större än i det konventionella systemet. Författarnas egna slutsatser är att
den ekologiska mjölkproduktionen har märkbara miljöfördelar, främst beträffande pesticidanvändning och fosfortillförsel. När det gäller annan miljöpåverkan behöver bägge systemen förbättras. Man poängterar också att markpåverkan behöver skildras bättre med hänsyn till biodiversitet och erosion.
5.5.2 Mjölk 2
Hogaas Eide (33) analyserade miljöpåverkan över livscykeln för tre typer av
mjölk konsumerade och producerade i Norge. Studien ingick i en doktorsavhandling (34). Mjölken kom från mejerier av olika storlek. Den följdes från
primärproduktionen till konsumenten. Avfallshantering ingick också. Den
funktionella enheten var 1 000 liter mjölk levererad till konsument.
Resultaten visar att foderproduktionen stod för stora delar av energianvändningen, för två av de studerade systemen uppgick den till 90 %. Total
energianvändning per liter levererad mjölk var 3,6 MJ för det största mejeriet, 3,9 MJ för det mellanstora mejeriet och 6,3 MJ för det lilla mejeriet.
Bidrag till övergödning och försurning kom mest från primärproduktionen.
Växthusgasutsläppen, uttryckta som koldioxidekvivalenter (ur ett 100fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
111
årsperspektiv) dominerade också i samma fas i livscykeln. De totala utsläppen av växthusgaser blev ca 0,5 kg per liter mjölk, något högre för det lilla
mejeriet. Bildningen av marknära ozon dominerade vid hemtransporterna av
mjölk från affären. Man antog att kunden körde bil till affären och där handlade 20 kg mat. Slutsatsen är att småskaligt inte självklart är miljövänligare
än storskaligt. Författaren reserverar sig dock mot generella slutsatser om hur
miljöpåverkan och industriell skala förhåller sig till varandra.
5.5.3 Mjölk 3
En livscykelanalys av mjölk gjordes under 2002 på uppdrag av Svensk Mjölk.
Den ingick i ett projekt, LCA livsmedel, som genomfördes på initiativ av
LRF (24). Den funktionella enheten i analysen var 1 kg mellanmjölk som
följdes från odling av råvaror tills den ställdes in i kylen i hushållet. Resultaten redovisas som energianvändning, markanvändning och utsläpp av ämnen
som påverkar klimatet, försurningen, övergödningen och bildandet av
marknära ozon.
Resultaten visar att det är primärproduktionen med odling av foder och
uppfödning står för den allra största miljöpåverkan. För energianvändningen
spelade förpackningen en viss roll. Den totala energianvändningen blev ca
6 MJ per kg mjölk hos konsumenten. Utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur
ett 100-årsperspektiv) blev ca 0,9 kg. Förbättringspotentialerna finns inom
gödselhanteringen där man kan begränsa kväveförlusterna. Även utfodringen
kan man optimera genom t.ex. mer betesdrift.
5.6 Grädde, ost och ägg
Per capita-konsumtionen av grädde var 10 kg år 2000. Samma år åt medelsvensken
17 kg ost och 11 kg ägg. Vi har hittat en livscykelanalys av halvhård ost. Då råvaran
till ost är mjölk har mjölkanalyser legat till grund för denna. Vi har inte hittat någon
analys av ägg. För den halvhårda osten kan man konstatera att primärproduktionen dominerar miljöpåverkan. Ost är lika energikrävande och bidrar med lika stora
växthusgasutsläpp per kg som vissa köttslag.
5.6.1 Ost, halvhård
Berlin (35, 36, 37) gjorde en livscykelanalys av halvhård ost som följdes från
primärproduktion fram till konsument. Den funktionella enheten var 1 kg
Änglagårdens ost i plast. I studien tittade man på mejeridelen. Uppgifter om
112
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
resursanvändning och utsläpp under mjölkproduktionen togs från en studie
om konventionell mjölkproduktion genomförd av Cederberg 1998 (32). För
att göra ett kg ost krävs ca 10 kg mjölk. De resterande 9 kg består av vassle,
en produkt som bl.a. används till djurfoder efter torkning.
Resultaten visar att primärproduktionen stod för störst andel av den totala
miljöpåverkan följt av mejeriet. Total energianvändning blev ca 40 MJ per kg
ost och utsläppen av växthusgaser blev 8,8 kg koldioxidekvivalenter per kg
ost (ur ett 100-årsperspektiv). Förbättringspotentialerna i mejeriet gäller t.ex.
att minska förlusterna av mjölk. I konsumentledet kan man minska svinnet.
I studien antogs 3 % svinn, uppgifter som är osäkra.
5.7 Köksväxter
I kategorin Köksväxter ingår både färska, frysta och konserverade grönsaker och rotfrukter. Konsumtionen per capita var 65 kg år 2000. Konsumtionen av rotfrukter
var 8 kg och av färska köksväxter 39 kg samma år. Morötter och lök dominerar.
Vi har hittat sammanlagt tre studier av färska köksväxter. Dessutom har vi funnit två studier av torkade baljväxter som också hör till denna kategori och två studier av konserverade produkter baserade på köksväxter.
Vi konstaterar att det finns ett antal studier av köksväxter. Det finns dock
inga för konserverade hela grönsaker, varav många är importerade. Vi ser
också att lök, där konsumtionen har ökat kraftigt på senare år, inte har studerats avseende miljöpåverkan. Likaså saknas studier av utländsk produktion
som även omfattar användningen av bekämpningsmedel.
I analyser av färska köksväxter ser man att primärproduktionen står för en
stor andel av miljöpåverkan. Förpackningen spelar också in. För de tillverkade produkterna är tillverkningsfasen viktig. Vad gäller de obearbetade produkterna som tillagas i hemmet så är tillagningen viktig för energianvändningen. Den jämförande studien av ekologisk och konventionell produkt
visar att bägge systemen har för- och nackdelar.
5.7.1 Tomater 1
Carlsson-Kanyama (38, 39) studerade energianvändning och växthusgasutsläpp under livscykeln för växthusodlade tomater i Sverige, Danmark och
Nederländerna och för tomater odlade på friland i Spanien. Den funktionella
enheten var 1 kg tomater hos den svenska detaljisten. I studien ingick prifa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
113
märproduktion, transporter och lagring men inte förpackning. Resultaten
ingick i en licentiatavhandling.
Resultaten visar att både energianvändning och utsläpp av växthusgaser
blev avsevärt mycket högre för de svenska, danska och nederländska tomaterna än för de spanska. Det berodde på den energikrävande uppvärmningen av
växthus i de nordliga länderna. Den totala energiförbrukningen för växthusodlade tomater blev ca 60 MJ per kg och ca 5 MJ per kg för de frilandsodlade. Utsläppen av växthusgaser (koldioxidekvivalenter ur ett 20-årsperspektiv) blev 4–5 kg per kg tomat för de växthusodlade och ca 0,8 kg per kg för de
frilandsodlade. Studien visar betydelsen av medvetna kostval. Den visar
också att nackdelarna med långa transporter ibland kan uppvägas av fördelarna med ett mindre energikrävande klimat.
5.7.2 Tomater 2
Lagerberg et al. (40) använde metoden emergianalys (41, 42, 43) för att studera skillnader mellan fem olika system för tomatproduktion i Sverige, varav
vissa var ekologiska. Studien omfattade resursanvändning t.o.m. odlingsfasen
(inklusive sortering och packning). Både indirekt och direkt resursanvändning ingick. Exempel på direkt resursanvändning är energislag och vatten
under odlingen medan produktion av gödselmedel, byggnadsmaterial och
redskap räknas som indirekta resursanvändningen . Även energianvändning
för transport av insatsmedel och mänskliga insatser från råvaruutvinning
t.o.m. tomatproduktion ingick i studien.
Resultaten visar att resurserna användes effektivare per enhet producerad
tomat i det konventionella systemet. Effektiviteten mäts bl.a. genom förhållandet mellan den totala mängden insatser och den erhållna skörden. Studien understryker betydelsen av att öka skördarna i de ekologiska systemen.
För alla system gällde att när växthusen värmdes med skogsbaserat
biobränsle ökade resurseffektiviteten i systemen, dvs. mindre total mängd
resurser krävdes per enhet tomat.
Emergianalys använder energi för att visa hur mycket resurser som krävs
för att driva det analyserade systemet. Emergivärden har jordens energiomsättning som bas. Den visar hur mycket av jordens drivkrafter som används i
en funktionell enhet eller ett system. Även köpta insatser kommer ursprungligen från naturen. De värderas i förhållande till hur mycket arbete naturen
investerat, t.ex. för att. koncentrera järnmalm i brytvärd koncentration. I ana114
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
lysen ingår både direkta naturinsatser, som sol och regn, och inköpta, som
bränslen, material och mänskligt arbete. Omräkningsfaktorer för att räkna
om t.ex. ett kg järnvägsräls till emergi finns ofta i tidigare studier. Genom att
i en emergitabell multiplicera varje direkt insats med dess omräkningsfaktor
får man en lista över hur mycket varje insats bidrar till att driva systemet.
Eftersom varje insats viktats om till samma enhet (solemergijoule) är de
direkt jämförbara vare sig det handlar om regn, diesel, maskiner eller mänskligt arbete. Bedömningen av miljöpåverkan i emergianalys omfattar klassificering av emergiflödena i kategorierna förnyelsebara, icke-förnyelsebara,
platsgivna, icke-platsgivna, inköpta och gratis resurser. Därefter beräknas en
serie kvoter mellan de olika emergiflödena som belyser effektivitet, miljöbelastning och uthållighet.
5.7.3 Morötter
Carlsson-Kanyama (38, 39) studerade energianvändning och växthusgasutsläpp under livscykeln för frilandsodlade morötter odlade i Sverige, Danmark, Nederländerna och Italien. Den funktionella enheten var 1 kg morötter hos detaljisten i Sverige. Studien inkluderade primärproduktion, transporter och lagring men inte förpackning. Resultaten ingick i en licentiatavhandling.
Resultaten visar att både energianvändning och utsläpp av växthusgaser
var högst för morötter som kom långt ifrån Sverige. Det berodde på energianvändning för långväga transporter, ofta med lastbil. Den totala energianvändningen för morötter från Italien blev ca 4 MJ per kg och ca 2 MJ per kg
för morötter från Sverige. Utsläppen av växthusgaser (koldioxidekvivalenter
ur ett 20-årsperspektiv) varierade mellan 0,2 till 0,7 kg per kg morot. Studien
visar betydelsen av medvetna kostval och nackdelarna med långa transporter.
5.7.4 Isbergssallad
En livscykelanalys av isbergssallad gjordes under 2002 på uppdrag av Syd
Grönt Ekonomiska förening. Den ingick i ett projekt, LCA livsmedel, som
genomfördes på initiativ av LRF (24). Den funktionella enheten i analysen
var 1 kg isbergssallad som följdes från odling fram tills den var färdig att äta i
hemmet. Salladen odlades på friland i Sverige. Resultaten redovisas som
energianvändning, markanvändning och utsläpp av ämnen som påverkar klimatet, försurningen, övergödningen och bildandet av marknära ozon.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
115
Resultaten visar att primärproduktionen dominerar när det handlar om
bidrag till försurning och övergödning. För energianvändningen står förpackningen för den största delen, följd av primärproduktionen och butiks/konsumentledet. De mesta utsläppen av växthusgaser kommer från primärproduktionen, följd av förpackningarna. Den totala energianvändningen blev ca 8 MJ
per kg ätfärdig sallad och utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur ett 100årsperspektiv) blev ca 0,5 kg. De största förbättringspotentialerna ligger i att
minska svinnet i leden före konsumentledet och i att byta ut dagens
bekämpningsmedel mot mindre skadliga.
5.7.5 Morotspuré
Mattsson (15, 44,) gjorde en jämförande studie av ekologisk morotspuré och
morotspuré producerad med råvaror från integrerad produktion. Studien ingick i en doktorsavhandling. Den omfattade råvaruproduktion (olja och
morötter), förädling, tillverkning, transporter, förpackning, konsumtion och
avfallshantering. I hemmet värmdes purén i mikrovågsugn. Den funktionella
enheten var ett ton puré. Studien genomfördes i samarbete med ett svenskt
företag. Antaganden om ingredienser m.m. är specifika för det företaget.
Energiförbrukning och utsläpp kvantifierades. Utsläppen uttrycktes som
potentiella bidrag till växthuseffekt, försurning, övergödning och bildande av
marknära ozon.
Resultaten visar att processledet var mest energikrävande följt av förpackningen. Den största nackdelen med den ekologiska purén var att den krävde
mer mark och bidrog till mer utsläpp av övergödande och försurande ämnen
än den konventionella. Å andra sidan var användningen av bekämpningsmedel större i det konventionella systemet. Total energianvändning blev ca
23 MJ per kg puré i det konventionella systemet. Utsläppen av växthusgaser
var ungefär desamma för bägge produkterna, ca 1,5 kg koldioxidekvivalenter
(ur ett 100-årsperspektiv) per kg produkt. Mattson pekar ut processledet
som en kritisk punkt när det gäller energianvändning. I jordbruksledet behöver utsläppen av övergödande ämnen behöver minska. Det senare gäller
framför allt det ekologiska systemet. Det ekologiska jordbruket hade också
högre energianvändning per kg produkt än det konventionella, beroende på
de avsevärt lägre skördarna.
116
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
5.7.6 Tomatketchup
En studie av tomatkethup genomfördes av Andersson, Ohlsson och Olsson
(45, 46) under 1990-talet och ingick sedan i en doktorsavhandling (9). I studien ingick odling av tomater och andra råvaror, förädling, packetering i
plastflaska, transporter, förvaring i hushållet och avfallshantering. Studien
genomfördes i samarbete med ett svenskt livsmedelsföretag. Data om de
olika stegen i livscykeln hämtades från uppgifter relevanta för företagets produkt. Tomaterna odlades i Italien och ketchupen gjordes i Sverige. Beräkningen av hushållets aktiviteter, dvs. transporter mellan hem och butik samt
förvaringstid gjordes utifrån olika antaganden, som inte baserades på officiell
statistik. Den funktionella enheten i studien var 1 000 kg konsumerad ketchup. Energianvändning och utsläpp kvantifierades. Utsläppen uttrycktes
som potentiella bidrag till växthuseffekt, försurning, övergödning och bildande av marknära ozon. Dessutom togs humantoxicitet och ekotoxicitet med.
Resultaten visar att förpackning och förädling stod för stora delar av miljöpåverkan. För den primära energianvändningen var förvaringstiden i hushållets kyl den viktigaste faktorn. Beroende på antaganden om hur länge
ketchupen stod i kylen blev den primära energianvändningen för detta
10–50 % av den totala. Den totala primära energianvändningen under hela
livscykeln varierade mellan ungefär 27 MJ per kg och 40 MJ per kg beroende
på förvaringstiden i kyl. Jordbruket stod för en stor del av de totala bidragen
till övergödning. Andersson konstaterar att resultaten rimligen borde vara
relevanta för andra liknande produkter, som sylt och juice.
5.7.7 Bönor och gula ärtor
Olsson (21) jämförde energiåtgången för fläsk och baljväxter på uppdrag av
Naturvårdsverket. Den funktionella enheten var 200 gram protein, dvs. 1,86
kg kokta gula ärtor, 1,77 kg kokta bruna bönor eller 1,18 kg kokta sojabönor.
Energiinventeringen täckte odling, torkning, transporter, förpackning och
tillagning/förvaring i hushållet. Studien baserades mest på litteraturuppgifter.
Resultatet blev en total energianvändning på mellan 8 MJ och14 MJ per
200 gram protein. Bruna bönor fick den högsta energianvändningen, som
framför allt härrörde från jordbruket. Gula ärtor fick lägst total energianvändning och tillagningen dominerade stort. Tillagningsenergin mättes noggrant
och bönorna kokades i gryta.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
117
5.7.8 Gula ärtor
Carlsson-Kanyama (18, 19, 20) kartlade utsläppen av växthusgaser och
energianvändningen för gula ärtor i en studie som senare kom att ingå i en
doktorsavhandling. I studien ingick växtodling, torkning, transport, förädling
och försäljning men inte tillagning, förpackning och hemtransport. Den
funktionella enheten var ett kg gula ärtor från detaljhandel i Sverige.
Studien är inte företagsspecifik. Även ris, potatis och fläsk ingick i studien.
Resultaten uttrycktes i energi och koldioxidekvivalenter (ur ett 20årsperspektiv).
Resultaten visar att de totala utsläppen av koldioxidekvivalenter dominerades helt av jordbruket. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur ett
20-årsperspektiv) blev 0,7 kg per kg gula ärtor i detaljhandeln. Energiåtgången
blev ca 3,2 MJ per kg ärtor i handeln och även här dominerade jordbruket.
En känslighetsanalys visade att den totala energiåtgången var känsligast för
antaganden om energiinsatser i odlingen. Utsläppen av växthusgaser
berodde mest på antaganden om utsläpp av dikväveoxid från tillverkning
och användning av kvävegödsel och från kvävefixeringen hos ärtorna.
5.8 Frukt och bär, samt frukt- och bärprodukter
Vi har bara hittat en studie av frukt och den handlar om äpplen. Per capita-konsumtionen av frukt och bär m.m. uppgick till 95 kg år 2000. Mycket av den frukt vi äter
är importerad, vilket kanske kan förklara varför det finns så få studier på frukt och
bär. Studien om äpplen säger oss något om betydelsen av långväga transporter. Den
pekar också på miljöfördelarna med ett strängt klimat där användningen av
bekämpningsmedel kan minimeras.
5.8.1 Äpplen
En publikation av Stadig (47) innehåller en studie av svenskodlade äpplen i
jämförelse med äpplen från Frankrike och Nya Zeeland. Författaren har
besökt odlingar i alla tre länderna. Studien beskriver miljöpåverkan under
odling, lagring och transport fram till butik i Göteborg. Den funktionella
enheten är ett kg äpple i butik och studien bygger på LCA-metodik. Den
omfattar en beräkning av energi- och vattenförbrukningen, utsläpp av koldioxidekvivalenter, ozonnedbrytande ämnen, bidrag till försurning, eutrofiering, utsläpp av ämnen som orsakar bildande av fotokemiska oxidanter och
på ekotoxikologisk påverkan.
118
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Det viktigaste resultatet när pesticidanvändningen inte beaktas är att energin är det som påverkar mest. Energin används i första hand transporterna.
Primär energianvändningen är mellan 1 MJ och 7 MJ per kg äpple i butik.
De svenska äpplena har de lägsta värdena och de Nya Zeeländska de högsta.
Att äpplen transporteras med energieffektiva fartyg kompenserar inte för det
långa transportavståndet. Utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur ett 100-årsperspektiv) blir mellan 0,1 och 0,7 kg per kg äpplen i butik. Energiförbrukningen och utsläppen för transporter dominerar livscykeln för de franska och de
nyzeeländska äpplena. När pesticidanvändningen i de tre studerade systemen
jämförs visar det sig att det svenska systemet är det minst miljöbelastande.
Totalbedömningen är att det svenska systemet är mindre miljöbelastande än
de båda andra vad gäller hela livscykeln och pesticidförbrukningen.
5.9 Potatis och potatisprodukter
Konsumtionen av potatis och potatisprodukter var 56 kg per person år 2000. Av
detta stod färsk potatis för 45 kg. Konsumtionen av beredda potatisprodukter ökar
stadigt. Vi har hittat två analyser av potatis och en av pommes frites. Analysen av
pommes frites är en energiinventering enbart.
5.9.1 Potatis och pommes frites
Johannisson och Olsson (26) gjorde en livscykelinventering av energianvändningen för hemmakokt potatis och pommes frites. Syftet var att belysa hur
energiåtgången för tillagning påverkar den totala energiåtgången. Den funktionella enheten i analysen var 1 kg tillagad potatis eller pommes frites i hushållet. Produkterna följdes från jordbruk via förädling, förvaring, tillagning
och avfallshantering.
Resultaten visar att tillagningen stod för den största delen av den totala
energianvändningen för pommes frites och för ca hälften för potatis. Pommes
frites stektes i ugn och potatis kokades på platta. Den totala energianvändningen blev ca 18 MJ per kg pommes frites och ca 7 MJ per kg för potatis.
Resultaten gäller tillagning av två portioner.
5.9.2 Potatis
En livscykelanalys av potatis gjordes under 2002 på uppdrag av SMAK. Den
ingick i ett projekt, LCA livsmedel, som genomfördes på initiativ av LRF
(24). Den funktionella enheten i analysen var 1 kg skalad potatis, som följdes
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
119
från odling och produktion av insatsvaror till ätfärdig produkt i hemmet.
Potatisen odlades i Sverige. Resultaten redovisas som energianvändning,
markanvändning och utsläpp av ämnen som påverkar klimatet, försurningen,
övergödningen och bildandet av marknära ozon.
Resultaten visar att odlingen dominerar när det gäller bidrag till försurning och övergödning. När det gäller energianvändningen och utsläpp av växthusgaser står tillagningen för den största delen följt av primärproduktionen.
Den totala energianvändningen blev ca 3 MJ per kg ätfärdig potatis och
utsläppen av koldioxidekvivalenter (ur ett 100-årsperspektiv) var ca 0,34 kg.
De största förbättringspotentialerna ligger i att minska svinnet i leden före
konsument. Dessutom kan man minska förbrukningen av bekämpningsmedel genom god växtföljd och motståndskraftiga sorter.
5.10 Övriga livsmedel
Under rubriken Övriga livsmedel har vi valt att kommentera de livsmedelskategorier för vilka vi inte hittade några analyser av miljöpåverkan under
livscykeln. Hit hör:
• Socker, sirap, honung med en konsumtion på 11 kg per capita år 2000.
• Matfett med en konsumtion på 16 kg per capita år 2000.
• Kaffe, te, kakao, kryddor, salt med en konsumtion på 14 kg per capita år
2000.
• Choklad, konfektyr, såser, glass med en konsumtion på 36 kg per capita år
2000.
• Malt och kolsyrade läskedrycker samt mineralvatten med en konsumtion
på 123 kg per capita år 2000 (48).
• Starköl, vin och sprit med en konsumtion på 44 kg per capita år 2000.
Det innebär att betydande andelar av de livsmedel som konsumeras i
Sverige inte alls har analyserats för att ta reda på miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv. Vissa av dessa livsmedel har delvis animaliskt ursprung,
t.ex. matfett och choklad och konfektyrer. Andra består mest av vatten men
har tunga förpackningar, t.ex. läsk. Vissa, som kaffe och te, är importerade
eftersom de inte kan produceras i Sverige. WWF, Världsnaturfonden, lät år
2001 göra en utredning som bl.a. handlar om miljöaspekter på mineralvatten
kontra kranvattenkonsumtion (48). Där kommer man fram till att mineral120
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
vatten inte är ett ekologiskt hållbart alternativ på grund av transportrelaterad
energianvändning och användningen av förpackningsmaterial.
Referenser kapitel 5
1. Ziegler F. (2001). Environmental Assessment of Seafood with a Life-Cycle
Perspective. Göteborg, Göteborg University, Department of Marine Ecology,
SIK the Swedish Institute for Food and Biotechnology. (Licentiate thesis)
2. A Sustainable Food Supply Chain. A Swedish Case Study (1999). Stockholm,
Naturvårdsverket. (Rapport 4966)
3. www.sll.se/w_ctn/18718.cs.
4. Carlsson-Kanyama A., Shanahan H. & Pipping Ekström M. (2003). Food and
life cycle energy inputs: consequences of diets and ways to increase efficiency.
Ecological Economics 2003;44:293-307
5. www.konsumentverket.se
6. Carlsson-Kanyama A. et al. (2002). Household Metabolism in the Five Cities.
Swedish National Report-Stockholm. Stockholm, Stockholms universitet,
Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier. (Fms rapport nr 177)
7. Karlsson R. & Carlsson-Kanyama A. (2002). Mindre miljöpåverkan från hushållens konsumtion på Södermalm. Möjligheter till energisnålare livsstil.
www.fms.ecology.su.se
8. Andersson K. Ohlsson P. & Olsson T. (1998). Life Cycle Assessment (LCA) of
Bread Produced on Different Scales. Case study., Stockholm, Swedish Environmental Protection Agency. (AFR report 214)
9. Andersson K. (1998). Life Cycle Assessment (LCA) of Food Products and Production Systems. Göteborg, Chalmers University of Technology, School of
Environmental Sciences, Department of Food Science. (Doktorsavhandling)
10. Johannisson V. & Olsson P. (1998). Miljöanalys ur livscykelperspektiv av fläskkött och vitt bröd. Göteborg, Göteborg University, Department of Marine
Ecology, SIK the Swedish Institute for Food and Biotechnology. (SIK rapport
Nr 640)
11. Sundkvist Å., Jansson A.-M. & Larsson P. (2001). Strengths and limitations of
localizing food production as a sustainability building strategy- an analysis of
bread production on the island of Gotland, Sweden. Ecological Economics
2001;37:217-227
12. Sundkvist Å. (2000). Regional food supply and sustainable use of natural
resources. Stockholm, Stockholm University, Department of System Ecology.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
121
(Licentiatavhandling)
13. Thomsson O. (1999). Systems Analysis of Small –Scale Systems for Food
Supply and Organic Waste Management. Uppsala, Sveriges Lantbruksuniversitet. (Doktorsavhandling)
14. Maten och miljön. Livscykelanalys av sju livsmedel (2002). Stockholm, LRF.
15. Mattsson B. (1999). Environmental Life Cycle Assessment (LCA) of Agricultural Food Production. Uppsala, Swedish University of Agricultural Sciences,
Department of Agricultural Engineering. (Agraria 187, doktorsavhandling)
16. Carlsson-Kanyama A. & Boström-Carlsson K. (2001). Energy use for cooking
and other stages in the life cycle of food. A study of wheat, spaghetti, pasta, barley, rice, potatoes, couscous and meshed potatoes. Stockholm, Stockholms universitet, Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier. (Fms rapport nr 160)
17. Strandh Johansson A. (2001). Energianvändning för storhushålls- respektive
industrilagade pannkakor. Göteborg, Göteborgs universitet, Institutionen för
hushållsvetenskap.
18. Carlsson-Kanyama A. (1999). Consumption Patterns and Climate Change.
Consequences of eating and travelling in Sweden. Stockholm, Stockholms
universitet, Institutionen för systemekologi. (Doktorsavhandling)
19. Carlsson-Kanyama A. (1998). Climate Change and Dietary Choices: how can
emissions from greenhouse gases from food consumption be reduced? Food
Policy 1998;23::277-293
20. Carlsson-Kanyama A. (1998). Energy consumption and emissions of greenhouse gas emissions in the life-cycle of potatoes, pork meat, rice and yellow
peas. Stockholm, Stockholms universitet, institutionen för systemekologi.
(Technical report nr 26)
21. Olsson P. 1998. Ärter eller fläsk? En energijämförelse från jord till bord.
Stockholm, Naturvårdsverket. (Rapport 4909)
22. Cederberg C. & Darelius K. (2001). Livscykelanalys (LCA) av griskött.
Halmstad, Landstinget Halland, Naturresursforum.
23. Cederberg C. (2002). Life Cycle Assessment (LCA) of Animal Production.,
Göteborg, Göteborgs universitet, Department of Environmental Science.
(Doktorsavhandling)
24. Maten och miljön. Livscykelanalys av sju livsmedel (2003). Stockholm, LRF.
25. Cederberg C. & Darelius K. (2000). Livscykelanalys (LCA) av nötkött.
Halmstad, Landstinget Halland.
26. Johannisson V. & Olsson P. (1997). Energiåtgång för matberedning i hemmet.
122
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Energiåtgång från jord till bord för råvara, hel- och halvfabrikat. Göteborg,
Göteborg University, Department of Marine Ecology, SIK the Swedish Institute for Food and Biotechnology.
27. Widheden A., Strömberg K. & Andersson K OK. (2001). LCA kyckling. CIT
ekologik. Stockholm, Miljöledarna Ciconia AB.
28. Ziegler F. (2002). Environmental Assessment of a Swedish, frozen cod product with a life-cycle perspective. Göteborg, Göteborg University, Department of Marine Ecology, SIK the Swedish Institute for Food and Biotechnology. (SIK rapport 696)
29. Ziegler et al. (2003). Life Cycle Assessment of Frozen Cod Fillets Including
Fishery-Specific Environmental Impacts. Int J LCA, 2003;(1):39-47
30. Mundt Andersson et al. (2000). Livscyklusscreening af blåmuslinger – fra
jord till bord. Aalborg, Aalborg Universitet, Det Teknisk-Naturvidenskabelige Fakultet.
31. Ritter E., Christensen P. & Seirsen L. (1999). Livscyclus-screening af marineret sild i glas. Vand og Jord 1999;6(2):73-77
32. Cederberg C. (1998). Life Cycle Assessment of Milk Production – a comparison of conventional and organic farming. Göteborg, Göteborg University,
Department of Marine Ecology, SIK the Swedish Institute for Food and Biotechnology. (SIK rapport 643).
33. Högaas Eide M. (2002). Life Cycle Assessment (LCA) of Industrial Milk
Production. International Journal of LCA 2002;7 (1)
34. Högaas Eide M. (2002). Life Cycle Assessment (LCA) of Industrial Milk
Production. Göteborg, Chalmers University of Technology, Department of
Food Science. (Doktorsavhandling)
35. Berlin J. (2001). Life Cycle Inventory (LCI) of Semi-Hard Cheese. Göteborg, Göteborg University, Department of Marine Ecology, SIK the Swedish
Institute for Food and Biotechnology. (SIK-report 692 2002)
36. Berlin J. (2002). Life Cycle Inventory (LCI) of Semi-Hard Cheese. (Accepterad i International Dairy Journal)
37. Berlin J. (2002). Environmental Systems Analysis of Dairy Production. Göteborg, Chalmers University of Technology, Department of Environmental
Systems Analysis. (Licentiatavhandling)
38. Carlsson-Kanyama A. (1998). Food consumption patterns and their influence
on climate change: greenhouse gas emissions in the life-cycle of tomatoes
and carrots consumed in Sweden. Ambio 1998;2(7):528-534.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
123
39. Carlsson A. (1997). Greenhouse gas emissions in the life cycle of carrots and
tomatoes. Lund, Lund University, Lund Institute of Technology, Department of Environmental and Energy Systems Analysis. (IMES/EESS report
24)
40. Lagerberg C. et al. (1999). Emergy Evaluation of Five Greenhouse Tomato
Production Systems. Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet. (Manuskript)
41. Lagerberg C. (1999). Emergy analysis of the resource use in greenhouse crop
production and of the resource basis of the Swedish economy. Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet, (Agraria 191)
42. Lagerberg C. (2000). Emergianalys – Hur gör man?. Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för växtvetenskap.
http://www.cul.slu.se/emergi/index.html
43. Lagerberg C. (2002). Indirekt miljöpåverkan av Livsmedelsverkets beslut.
Uppsala, Livsmedelsverket. (Rapport 25/2002) www.slv.se
44. Mattsson B. (1999). Environmental Life Cycle Assessment (LCA) of Organic
and Integrated Production of Carrot Puree. SIK Report No 653, Göteborg.
45. Andersson K., Ohlsson T. & Olsson P. (1996). Life-Cycle Assessment (LCA)
of tomato ketchup – a case study. Göteborg, Göteborg University, Department of Marine Ecology, SIK the Swedish Institute for Food and Biotechnology. (SIK rapport 920)
46. Andersson K., Ohlsson T. & Olsson P. (1998). Screening life cycle assessment
(LCA) of tomato ketchup: a case study. Journal of Cleaner Production
1998;6(3-4):277-288.
47. Stadig M. (1997). Livscykelanalys av äppelproduktion - fallstudier för Sverige, Nya Zeeland och Frankrike. Göteborg, Göteborg University, Department of Marine Ecology, SIK the Swedish Institute for Food and Biotechnology. (SIK rapport 630)
48. Ferrier. C. (2001). Bottled water: Understanding a social phenomenon.
www.wwf.se
124
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
6. Diskussion och slutsatser
Syftet med det här uppdraget har varit att ta fram underlag som kan underlätta policybeslut och överenskommelser för att miljöanpassa dagligvarukedjan, här med inriktning på livsmedel. Först och främst ville vi få fram
information: vad finns, hur kan det användas, hur tillförlitligt är det, vilka
slutsatser kan man redan dra, vilka är kunskapsluckorna och hur kan de
fyllas? Vi detaljgranskade en stor mängd statistik hos många olika statistikansvariga myndigheter och vi gick igenom en stor mängd fallstudier om livsmedel. Dessutom hade vi personlig kontakt med flera av dem som tar fram
statistik. Här beskriver vi några sammanlagda intryck och förslag på hur man
kan arbeta vidare.
Ett intryck av befintlig statistik är att det finns en stor mängd material
som t.ex. lämpar sig för vidare bearbetning och jämförelser. Idag görs det inte
rutinmässigt eller så görs det inte alls. Här tycker vi att det finns en potential
som borde utnyttjas. Det borde gå att finna nya kreativa sätt att utnyttja och
bearbeta den statistik som ju ändå redan samlas in. De som arbetar på myndigheterna verkar också angelägna om att statistiken skall utnyttjas bättre.
Ofta arbetar emellertid personer med statistik om samma led i livsmedelskedjan på olika myndigheter och på olika avdelningar vilket försvårar samarbetet. Här borde man eftersträva organisationsformer för statistikframställning baserade på produktkedjor. Som det är nu är arbetet organiserat efter
sektorer eller påverkanskategorier. Det stämmer illa med ambitionerna att se
varor och tjänster ur ett livscykelperspektiv. Vi har inga idéer om hur en
sådan organisationsform skulle kunna se ut. Vi tror emellertid att man genom
att verkligen utnyttja alla möjligheter i den befintliga statistiken skulle
kunna komma långt när det gäller livscykelkunskap och synliggjord miljöpåverkan på varunivå. Troligen har vi inte alls sett alla möjligheter som finns
på den studerade varugruppsnivån.
Ett annat intryck är den avsevärda globaliseringen av den svenska livsmedelskonsumtionen. Det finns inget som tyder på att denna trend skulle
avmattas. Då blir begränsningarna med att studera enbart den svenska delen
av livsmedelskedjan allt mer uppenbara, särskilt om man anlägger ett livscykelperspektiv. Frågan är om inte hela statistikansvaret borde omdefinieras
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
125
och även omfatta miljöpåverkan från produktion av importerade varor? Här
fodras nytänkande när det gäller datainsamling, samarbete med myndigheter
i olika delar av världen och ett förtydligande av ambitionsnivån i statistiken.
Samma koncentration på det svenska finner vi när det gäller livscykelanalyser. Det har t.ex. gjorts ett antal studier på konsumtionsmjölk. Produkter
som konsumeras alltmer, t.ex. godis, läsk m.m. eller sammansatta produkter
med varierande ursprung, omfattas inte alls av miljöanalyser. Det är framför
allt de stora svenska basvaruproducenterna som tagit till sig behovet av
miljöanalys. Importörer och förädlare däremot för en mycket mer undanskymd tillvaro när det gäller miljökunskap om produkter.
Ytterligare en fråga om fortsatt inriktning på miljöarbetet uppstår när vi
jämför konsumtionsförändringar med miljöanalyser per produkt. Nuvarande
konsumtionsförändringar bidrar inte till mindre miljöbelastning eftersom det
vi äter mer av, t.ex. kött och exotiska frukter, tenderar att ha större miljöbelastning än t.ex. potatis. Även om underlaget för en total bedömning av kostens miljöeffekter inte är komplett, pekar befintliga studier av energiinsatser
på att det totala bidraget från ”skräpmat” eller ”utrymmesmat” blir betydande. På grund av den ökande godis- och läskkonsumtionen bör den industrin
ytterligare kartlägga miljöbelastningen från sina produkter och minska
denna. Handeln har ett ansvar för att inte överstimulera konsumenten att
köpa sådana produkter, t.ex. genom att undvika exponering bredvid kassan.
Samtidigt öppnar miljöperspektivet på ”skräpmaten” möjligheter för samarbete mellan dem som värnar om hälsan och dem som värnar om miljön.
Hur kan man leva både miljöanpassat och hälsosamt? Vilka valmöjligheter
finns i dag och vilka kommer att finnas i framtiden?
En viktig slutsats av studien är att man i Sverige med liten arbetsinsats
kan göra intressant statistik över livsmedelskedjan genom att kombinera
redan insamlade data och komplettera vissa dataluckor. Den största dataluckan gäller storhushållens och hushållens mathållning och miljöbelastningen därifrån. Det är något som borde uppmärksammas.
En annan slutsats är att det är angeläget att medvetet förhålla sig till det
kunskapsvakuum som har uppstått på grund av den alltmer globaliserade
konsumtionen och produktionen. Här ingår också att en allt mindre del av
livsmedelskonsumtionen består av det vi kallar basmat tillagad i hemmet,
dvs. produkter som kött, potatis, mjölk och limpa. Skall man ignorera den
utvecklingen och behålla det nationella perspektivet när man tar fram stati126
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
stik, väljer produkter för miljöanalys och tillsätter referensgrupper? Eller
skall man se varor och tjänster ur ett livscykelperspektiv och betrakta
konsumtionen som den verkligen ser ut och ta konsekvenserna av detta när
man producerar miljöinformation och åtgärdsprogram? Vår uppfattning är att
det sista alternativet är det enda hållbara på sikt. Det gäller att snabbt
komma i kapp med organisationsformer som kan ”ta hand” om de kunskapsluckor som redan har uppstått. Här har både företag och myndigheter viktiga
uppgifter framför sig. I förlängningen bör arbetet breddas och även omfatta
aspekter på konsumtion och konsumtionsmönster och på vilka driv- och
motkrafter som kan leda till mer hållbara konsumtionsmönster.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
127
128
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Bilaga 1
SNI-koder, KN-nomenklatur
och statistikansvar
Miljöpåverkan och resursanvändning i samband med livsmedel uppstår
under många olika led, från produktion av insatsmedel till jordbruket till
dess att matavfall tas om hand. För att kvantifiera miljöpåverkan från de
olika leden behövs uppgifter från ett stort antal företag och hushåll, dvs. statistik från skilda källor. Här redogör vi för några bakgrundsfakta som är nödvändiga att känna till för att förstå dagens statistik, och hur man kan använda
den för att beskriva livsmedelskedjans miljöpåverkan. Dessutom berättar vi
om hur det officiella statistikansvaret är fördelat och hur de olika ansvariga
verken eller myndigheterna själva presenterar detta på sina hemsidor. Vid en
överenskommelse mellan myndigheter, handel och industri om att minska
miljöpåverkan är det av allmänt intresse att statistiken är lättillgänglig och
går att följa upp.
SNI-koder
En grund för att förstå stora delar av dagens offentliga statistik är den s.k.
SNI-indelningen, som beskriver vad som bedrivs i ett företag/på en arbetsplats. Beskrivningen på den lägsta nivån görs med en femsiffrig kod. SNI
står för Standard för svensk näringsgrensindelning som i sin tur bygger på
EU:s näringsgrensstandard, NACE (Nomenclature Générale des Activités
Economiques dans les Communautés Européennes). Om man använder
SNI-beteckningar då man redovisar livsmedelskedjans miljöpåverkan, kan
man göra internationella jämförelser och samtidigt undvika missförstånd om
vilka branscher/verksamheter som avses. SNI-indelningen gäller enbart
kommersiell verksamhet. Hushållen omfattas således inte av denna. För närvarande används en version av SNI kallad SNI 92. Enligt denna finns 17
avdelningar betecknade med bokstäverna A–Q, se Tabell 1. I Tabell 1 finns
också sifferbeteckningarna för de huvudgrupper som ingår.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
129
Tabell 1. SNI 92, avdelningar och sifferbeteckningar för huvudgrupper
(SCB, 2002a).
Avdelning
Siffror (tvåsiffernivå) för
huvudgrupperna
Bokstav
Förklaring
A
B
C
D
E
F
G
Jordbruk, jakt och skogsbruk
Fiske
Utvinning av mineral
Tillverkning
El, gas, värme och vattenförsörjning
Byggverksamhet
Partihandel och detaljandel, reparation av
motorfordon, hushållsartiklar och personliga
artiklar
Hotell- och restaurangverksamhet
Transport, magasinering och kommunikation
Finansiell verksamhet
Fastighets och uthyrningsverksamhet,
företagstjänster
Offentlig förvaltning och försvar, obligatorisk
socialförsäkring
Utbildning
Hälso- och sjukvård, sociala tjänster,
veterinärverksamhet
01 och 02
05
10–14
15–37
40 och 41
45
50 -52
Andra samhälleliga och personliga tjänster
Förvärvsarbete i hushåll
Verksamhet vid internationella organisationer,
utländska ambassader o.dyl.
90–93
95
99
H
I
J
K
L
M
N
O
P
Q
55
60–64
65–67
70–74
75
80
85
När man tittar på de olika huvudgrupperna enligt SNI kan man lätt skilja ut
flera grupper som huvudsakligen har med livsmedel att göra, t.ex. Jordbruk,
jakt och skogsbruk (A) eller Fiske (B). Man kan också se att vissa andra grupper delvis måste ha med livsmedel att göra, t.ex. Tillverkning (D), Parti- och
detaljhandel (G), Hotell- och restaurangverksamhet (H) samt Transport,
magasinering och kommunikation (I). Genom att granska den finare uppdelningen (på femsiffernivå) inom huvudgrupperna kan man komma vidare
med att identifiera verksamheter som borde falla inom ramen för livsmedelssektorn, Tabell 2.
130
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Tabell 2. Branscher som enligt SNI92 har relevans för livsmedelskedjan.
Avdelning
Huvudgrupp
D. Tillverkning
15, Livsmedelsframställning
21, Massa-, pappers
och pappersvaruframställning
24, Tillverkning av
kemikalier och
kemiska produkter
G. Parti och
detaljhandel,
reparationer
H. Hotell och
restaurangverksamhet
I. Transport,
magasinering
och
kommunikation
25, Tillverkning av
gummi- och plastvaror
26, Tillverkning av
icke-metalliska
mineraliska
produkter
29, Tillverkning av
maskiner som inte
ingår i annan
underavdelning
50 till 52
SNI 92 femsiffernivå
Nummer
Förklaring
15111–15980
Samtliga kategorier för
livsmedelsframställning
Övrig tillverkning av
pappers och
pappförpackningar
Tillverkning av gödselmedel,
kväveprodukter
bekämpningsmedel och
andra lantbrukskemiska
produkter
Plastförpackningstillverkning
21219
24150 och 24200
25220
26131
Tillverkning av buteljer och
glasförpackningar
29310, 29320,
29711 och 29729
Tillverkning av traktorer,
jordbruksredskap, kyl och
frysskåp samt kaminer,
spisar och grillar
Parti och detaljhandel med
livsmedel
51170, 5131051390 samt 5221052279
55
5511-55112 och
55210-55529
60–64
60100, 6024062200 och 63110
Hotell mm, restaurang, bar,
personalmatsal, catering,
centralkök
Godstransporter och lagring
I Tabell 2 kan man se att det ibland är svårt att identifiera grupper som
enbart har med livsmedel att göra, även då man undersöker relevansen för
livsmedelskedjan på den finaste SNI-nivån. Det gäller t.ex. tillverkningen av
förpackningar i papper, plast eller glas, där all tillverkning inte rimligen har
att göra med livsmedel. Likaså kan man inte särskilja hotell med restaurang
som två separata delar. När det gäller godstransporter och lagring finns ingen
uppdelning på typer av varuslag. Det är viktigt att komma ihåg dessa
begränsningar då man söker efter statistik för livsmedelsektorn.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
131
KN-nomenklatur
Den produktindelning som används gemensamt av alla EU-länder är en
kombinerad nomenklatur, den s.k. KN-nomenklaturen. Den bygger på den
internationellt använda handelsstatistiken för tulländamål, den s.k. HS-statistiken. KN-nomenklaturen används för att beskriva både den svenska
industrins produktion av varor och industriella tjänster och utrikeshandeln.
KN-nomenklaturen är en detaljerad varugruppsindelning med ca 10 500
varugrupper.
Statistiska centralbyrån samlar via blanketter och register årligen in förteckningar över varuproduktionen för samtliga företag med huvudsakligen
industriell verksamhet och med minst 10 anställda. Statistiken ger en detaljerad beskrivning av den svenska varuproduktionen och därtill anknuten
produktion av tjänster, som reparationer och underhåll samt monteringar och
installationer. För flertalet produkter redovisas kvantiteter och värden över
leveranserna under året. För vissa produkter inom den råvarubaserade
industrin redovisas dessutom de totala producerade kvantiteterna (1). Det
finns en databas på SCB:s hemsida där man kan söka uppgifter om industrins
varuproduktion för olika år antingen efter KN-koden eller genom sökord.
SCB använder även KN-nomenklaturen för att redovisa utrikeshandelsstatistiken. Här kan man också göra sökningar via SCB:s hemsida. Beräkningarna bygger på två ingångsmaterial, dels utrikeshandelsstatistikens uppgifter över varuexportens och varuimportens värden för olika varugrupper
(i löpande priser), dels statistiken över export- och importprisutvecklingen
för olika varugrupper. Den tas fram inom ramen för SCB:s beräkningar över
prisindex i producent- och importled och beskriver den genomsnittliga prisutvecklingen per månad på svensktillverkade varor, totalt och fördelat på
hemmamarknad och export samt på importerade varor (2).
Om man använder KN-nomenklaturen då man redovisar produktion,
export eller import av varor, kan man göra internationella jämförelser och
undvika missförstånd om vilka varor som åsyftas.
Statistikansvar samt hur det redovisas
Statistik betyder enligt Nationalencyklopedin dels uppgifter om omvärlden i
numerisk form, vanligen presenterade i tabeller och diagram, dels vetenskapen om hur data med inslag av slumpmässig variation eller osäkerhet skall
insamlas, utvärderas och presenteras. Det är den första betydelsen av sta132
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
tistik vi använder här. Statistik kan delas in i officiell och ej officiell. Officiell
statistik framställs av myndigheter. Ej officiell statistik framställs av andra
aktörer.
Produktionen av den officiella statistiken regleras i lagen om den officiella
statistiken (SFS 2001:99). Där anges att officiell statistik är sådan statistik för
allmän information, utredningsverksamhet och forskning som en myndighet
framställer enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Enligt lagen skall
den officiella statistiken vara objektiv, allmänt tillgänglig och den skall vara
framställd och offentliggjord med hänsyn till skyddet för enskilda. Officiell
statistik skall vara försedd med beteckningen ”Sveriges officiella statistik”
eller en speciell symbol. I förordningen om officiell statistik (SFS 2001:100)
anges att de statistikansvariga myndigheterna skall dokumentera, kvalitetsdeklarera och hålla den offentliga statistiken allmänt tillgänglig.
Vilka är de myndigheter eller verk som främst skall tillhandahålla uppgifter av betydelse för att följa och bedöma miljöpåverkan i livsmedelskedjan? En fullständig förteckning över svenskt statistikansvar kan man få på
http://www.svenskstatistik.net/offentligstat.htm. Där framgår att en rad olika
myndigheter är berörda. Här listar vi dem som är viktigast för vår undersökning, vilka områden de ansvarar för och deras webbadress:
• Fiskeriverket – fiske och vattenbruk, www.fiskeriverket.se
• Jordbruksverket – jordbruksproduktion, www.jordbruksverket.se
• Kemikalieinspektionen – försäljning och användning av kemikalier,
www.kemi.se
• Naturvårdsverket – avfall, belastning och utsläpp,
www.naturvardsverket.se
• Statens energimyndighet (STEM) – energibalans, tillförsel och användning
av energi, www.stem.se
• Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) – bantrafik, kommunikationsvanor, luftfart, sjöfart, vägtrafik,
http://www.sika-institute.se/
• SCB – inrikes- och utrikeshandel, gödselmedel och kalk, vattenanvändning, industrins leveranser, www.scb.se
Flera olika myndigheter ansvarar alltså för att producera miljöstatistik för
samma led i livsmedelskedjan. Ett exempel är livsmedelsindustrin där
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
133
Energimyndigheten har ansvar för att följa utvecklingen på energiområdet,
SCB för att följa upp vattenförbrukningen, Kemikalieinspektionen kemikalieförbrukningen och Naturvårdsverket avfallsproduktionen och utsläppen till
luft. Det innebär att den som vill följa utvecklingen i livsmedelsindustrin
behöver vara väl förtrogen med statistik från flera myndigheter. Detsamma
gäller andra delar av livsmedelskedjan, t.ex. handel och hushåll.
Hur presenterar då de aktuella myndigheterna sitt statistikansvar och sin
statistik? Hur lätt är det för en intresserad allmänhet eller intresserade företagare att hitta hänvisningar till statistiken? Vi redovisar här det vi fann vid
en snabbgranskning av den information som finns på respektive myndighets
eller verks hemsida under december 2002.
• Fiskeriverket har på första sidan av sin hemsida en länk till ”Statistik” där
man bl. kommer till SCB:s officiella statistik om fiske och jordbruk. Eftersom hänvisningen ligger på första sidan är den lätt att hitta. Däremot framgår det varken under rubriken Organisation eller under beskrivningen av
Fiskeriverkets uppdrag att man har statistikansvar.
• Jordbruksverket har på första sidan av sin hemsida en länk till ”Statistik
och fakta” där man hittar länkar både till egen statistik och till andra statistikproducenter. Under rubriken ”Om Jordbruksverket” står det ingenting om verkets statistikansvar.
• Kemikalieinspektionen har på första sidan av sin hemsida en länk till
”Statistik” där man hittar länkar till egen och andras statistik. Under
beskrivningen ”Om KemI” framgår inte att verket har statistikansvar.
• Naturvårdsverket har ingen hänvisning till statistik på första sidan av sin
hemsida. En sådan hittar man under ”Om Naturvårdsverket” där det under
rubriken ”Officiell statistik” framgår att verket har statistikansvar. Där
finns också länkar till statistik efter ämnesområden.
• Statens energimyndighet (STEM) har på första sidan av sin hemsida en
länk till ”Energifakta” där man hittar en länk till ”energistatistik”. När
man klickar på den hamnar man hos SCB. Under rubriken på första sidan
”Om oss – vad gör Energimyndigheten?” framgår inte att myndigheten har
statistikansvar.
• Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har på sin första sida en
länk till ”Statistik” där det finns hänvisning och länkar till officiell och
annan statistik inom transportområdet. Här förklaras också begreppet offi134
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
ciell statistik. Under beskrivningen ”Om SIKA” står att institutet har statistikansvar.
• SCB har på första sidan av sin hemsida både en sökfunktion för statistik
och en ämnesredovisning med vidare länkar till statistikpublikationer.
Under rubrikerna ”OM SCB” och ”SCB:s uppgift” uppges vilka områden
SCB har statistikansvar för.
Vi anser att det finns svagheter i myndigheternas presentation av statistikansvar, med undantag för SIKA och SCB. Hos övriga kan man varken på ett lätt
sätt läsa sig till att de har ett statistikansvar eller få reda på för vilka områden
det gäller. Det försvårar för den som vill vända sig till rätt instans för att hitta
upplysningar. När det gäller tillgänglighet till statistiken, som vi här bara
mätt som möjligheten att lätt hitta hänvisningar till statistik, finns svårigheter
hos både Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Det är krångligt att
hitta fram till statistiklänkarna. Energimyndigheten länkar till SCB:s hemsida utan någon förklaring då man söker efter energistatistik, vilket kan
skapa viss förvirring. Hos de andra organisationerna är det lättare att se var
statistiken finns.
Referenser Bilaga 1
1. Industrins varuproduktion år 1997 (1998). Stockholm, Statistiska centralbyrån.
(Pressmeddelande 1998-11-23 Nr 1998:276)
2. Utrikeshandel. Varuexport och varuimport. Indextal för värden i fasta priser
(2002). Stockholm, Statistiska centralbyrån. (Sveriges officiella statistik, statistiska meddelanden, HA 23 SM 0201)
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
135
136
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Bilaga 2
Värmevärden och emissionsfaktorer
för koldioxid
Värmevärden
Källa: SCB
GJ/enhet 1990 –1999
Kod
Bränsleslag
1 Eo1
Enhet
m3
2 Eo 2-5
m3
38.94
38.94
38.94
38.94
38.94
38.94
38.94
38.94
38.94
38.94
4 Propan
5 Stadsgas
ton
1000
m3
1000
m3
1000
m3
1000
m3
1000
m3
ton
ton
toe
toe
toe
toe
m3
46.05
16.75
46.05
16.75
46.05
16.75
46.05
16.75
46.05
16.75
46.05
16.75
46.05
16.75
46.05
16.75
46.05
16.75
46.05
16.75
6 Naturgas
7 Koksugnsgas
8 Masugnsgas
9 LD-gas
10
11
12
13
14
15
16
Kol
Koks
Biobränsle
Torv
Avfall
Avlutar
Tallolja
17 Övrigt
21 Lättoljor
toe
m3
1990
35.59
1991
35.59
1992
35.59
1993
35.59
1994
35.59
1995
35.59
1996
35.59
1997
35.59
1998
35.59
1999
35.59
34.992 34.992 34.992 34.992 34.992 34.992 34.992 34.992 34.992 34.992
16.75
16.75
16.75
16.75
16.75
16.75
16.75
16.75
16.75
16.75
2.83
2.89
2.86
2.83
2.87
2.82
2.78
2.75
2.81
2.9
6.09
6.1
6.1
6.61
6.73
6.87
7.23
7.07
7.54
7.2
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
27.21
28.05
41.87
41.87
41.87
41.87
38.94
41.87
35.59
41.87
35.59
41.87
35.59
41.87
35.59
41.87
35.59
41.87
35.59
41.87
35.59
41.87
35.59
41.87
35.59
41.87
35.59
Värmevärdet är en schablonmässig uppskattning av
energiinnehållet för respektive bränsle.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
137
Emissionsfaktorer för CO2
Källa: SCB
Värmevärde
GJ/enhet
CO2
g/MJ
Bränsleslag
Enhet
Eldningsolja 1
m3
35.59
75.3 All förbrukning
Eldningsolja 2-5 Ls
m3
38.94
76.2 All förbrukning
Eldningsolja 2-5 Ns
3
m
38.94
76.2 All förbrukning
Propan
ton
46.05
65.1 All förbrukning
Stadsgas
1 000 m3
16.75
77.5 All förbrukning
Naturgas
1 000 m3
34.992
56.5 All förbrukning
Koksugnsgas
1 000 m3
16.75
Masugnsgas
1 000 m3
3,35 *
60.0 All förbrukning, samt till
övriga bränslen
103.0 All förbrukning
8,37 *
199.9 All förbrukning
3
Användningsområde
LD-gas
1 000 m
Kol
ton
27,21 *
90.7 All förbrukning
Koks
ton
28.05
103.0 All förbrukning
Trädbränsle*
toe
41.87
Torv
toe
41.87
Torv
toe
41.87
Sopor
toe
41.87
96.0 All förbrukning
107.3 Förbrukning inom el-, gasoch värmeverk
97.1 Förbrukning inom industrin
32.7 Förbrukning inom el-, gasoch värmeverk
28.4 Förbrukning inom industrin
Sopor
toe
41.87
Avlutar*
toe
41.87
Tallolja*
m3
38.94
Övrigt, ej kärnbr.
toe
41.87
60.0 All förbrukning
Motorbensin
m3
31.40
72.6 All förbrukning
Flyg-jetbensin
m3
32.70
72.3 All förbrukning
Fotogen
3
m
34.50
73.1 All förbrukning
Dieselolja för samf.
m3
35.59
75.3 All förbrukning
Omvandlingsförluster i
raffinaderier
Omvandlingsförluster i koksverk
GJ
1.00
76.2 All förbrukning
GJ
1.00
79.0 All förbrukning
108.0 All förbrukning
- Emissionsfaktor finns ej
Emissionsfaktorer för CO2 från medelel och medelfjärrvärme
Källa: Svenska fjärrvärmeföreningen och Effektiv (Samverkan för effektiv och
miljövänlig energianvändning i bostäder och lokaler).
Svensk medelel
År
1998
Svensk medelfjärrvärme
2000
*
CO2
g/kWh
34,6
52
Källa
http://www.effektiv.org/miljobel/calculate.asp
Mikael Gustavsson,
Svenska fjärrvärmeföreningen *
Koldioxidutsläppen från svensk fjärrvärmeproduktion har minskat kraftigt på senare år p g a att man använder alltmer biobränsle.
138
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Bilaga 3
Användning av särskilt farliga ämnen
Användning av kemiska ämnen med CMR-egenskaper samt ämnen som
potentiellt har PBT- eller vPvB-egenskaper inom dryckes- och livsmedelsindustri respektive hotell- och restaurangverksamhet 2001.
Text skriven av Göran Gabrielsson vid Kemikalieinspektionen
Förekomsten av olika kemiska ämnen i de kemiska produkter som importeras till eller tillverkas i Sverige finns i stor utsträckning dokumenterad i
Kemikalieinspektionens produktregister. Kunskapen är därför relativt god
om vilka kemiska ämnen som ingår i de kemiska produkter som tillverkas
eller importeras till Sverige. Kunskapen om vilka kemikalier som finns i
andra varor än kemiska produkter är dock mycket bristfällig. Uppskattningsvis kommer hälften av den totala mängden kemikalier som förs in till Sverige
från importerade varor1.
Genom uttag ur Kemikalieinspektionens produktregister har uppgifter
om dryckes- och livsmedelsindustrins samt hotell- och restaurangverksamheters användning av ämnen med CMR2- samt potentiella PBT3- eller
vPvB4-egenskaper tagits fram. Till grund för uttaget ligger uppgifter om
förekomst av ämnen i kemiska produkter och om produkternas användning
inom de aktuella branscherna. Uppgifterna har lämnats till Kemikalieinspektionens produktregister genom produktanmälan från de företag som tillverkar produkter, för in produkter till Sverige eller byter namn på kemiska produkter. Uppgifter om förekomst av dessa ämnen i varor, andra än kemiska produkter, finns inte i produktregistret och omfattas därför ej av sökningen.
1 Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen (1999). Att finna farliga flöden – Kemikalier i samhället. Rapport från
ett regeringsuppdrag. NV rapport 5036.
2 Ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande (mutagena), och fortplantningsstörande (reprotoxiska)
3 Ämnen som är persistenta, bioackumulerande och toxiska
4 Ämnen som är mycket persistenta och mycket bioackumulerande
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
139
Som underlag för sökningen ligger de ämnen som är klassificerade som
cancerogena, mutagena eller reprotoxiska i enlighet med kriterierna i EG:s
ämnesdirektiv (67/548/EEG) och införda i bilaga 5 och 6 till Kemikalieinspektionens föreskrift KIFS 1994:12. För sökningen av ämnen med potentiella PBT- eller vPvB-egenskaper har tre olika listor över ämnen som potentiellt har dessa egenskaper använts. Dessa listor presenteras i korthet nedan.
OSPAR – List of substances of possible concern
OSPARs List of Substances of Possible Concern innehåller kemiska ämnen
med potentiella PBT-egenskaper. Ämnena har identifierats genom sökningar
i olika databaser som innehåller testresultat över ämnens persistens, bioackumulerbarhet och toxicitet samt genom användning av QSAR (Quantitative
Structure Activity Relationship) för att förutsäga ämnens inneboende egenskaper genom deras molekylstruktur. Listan revideras fortlöpande i takt med
att ny kunskap blir tillgänglig, vilket kan leda till att vissa ämnen kan komma
att exkluderas och att andra ämnen kan komma att inkluderas på listan. Den
nuvarande listan reviderades senast den 28 juni 2002 och innehåller 383
ämnen. För att identifiera ämnen med PBT-egenskaper har följande kriterier
använts.
Persistens
Ej lättnedbrytbar
Bioackumulerbarhet
BCF>500
Log Kow >4
Toxicitet
NOEC<0,1 mg/L eller CMR
Läs mer om OSPARs list of substances of possible concern på www.ospar.org.
ECB:s 5 125-lista
Listan innehåller kemiska ämnen som produceras eller importeras inom eller
till EU i en volym överstigande 1000 ton6 per år, s.k. högvolymämnen, och
som finns upptagna i IUCLID (International Uniform Chemical Information
Database) som är EG-kommissionens databas för att lagra och sprida information som samlats in enligt förordning (EEG) nr 793/937. De ämnen som
finns upptagna på listan skall ses som ämnen med potentiella PBT- och/eller
vPvB-egenskaper. I takt med att kunskapen ökar om enskilda ämnen kan
5 The European Chemicals bureau, EG:s kemikaliebyrå.
6 Per tillverkare/importör
7 Rådets förordning (793/93/EEG) om bedömning och kontroll av riskerna med existerande ämnen
140
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
ämnen komma att läggas till eller dras ifrån listan. Den senaste revideringen
av listan genomfördes den 21 november 2002 och omfattar i dagsläget 93
ämnen8. För att identifiera ämnen med potentiella PBT- och/eller vPvBegenskaper har följande kriterier använts.
Kriterium
Persistens
Bioackumulerbarhet
Toxicitet
PBT-kriterier
Halveringstid >60 dagar i
saltvatten eller >40 dagar i
sötvatten eller >180 dagar i
marina sediment eller >120
dagar i sötvattenssediment
BCF9>2000
NOEC10<0,01 mg/L eller CMReller hormonstörande
egenskaper
vPvB-kriterier
Halveringstid >60 dagar i salt
och sötvatten respektive
>180 dagar i marina- och
sötvattenssediment
BCF>5000
-
Läs mer om ECB:s 125-lista på http://ecb.jrc.it/
Den danska miljöstyrelsens QSAR-lista
Listan omfattar i dagsläget 134 kemiska ämnen som produceras eller importeras inom eller till EU i en volym överstigande 10 ton11 per år och som finns
upptagna på EINECS (European Inventory of Existing Commercial Chemical Substances). Det är en förteckning över existerande, kommersiellt
använda kemiska ämnen som antas ha funnits på EU-marknaden före 1981.
För att identifiera ämnen med potentiella PBT- och/eller vPvB-egenskaper
har QSAR-modeller använts. QSAR (Quantitative Structure Activity Relationship) används när testresultat saknas för att bedöma ett kemiskt ämnes
eventuella farliga inneboende egenskaper. Genom användning av QSARKriterium
Persistens
Bioackumulerbarhet
Toxcitet
8
9
10
11
12
13
PBT-kriterier
Halveringstid >60 dagar i saltvatten
eller >40 dagar i sötvatten eller >180
dagar i marina sediment eller >120
dagar i sötvattenssediment
BCF12 >2000
NOEC13<0,01 mg/L eller CMR- eller
hormonstörande egenskaper
vPvB-kriterier
Halveringstid >60 dagar i
salt och sötvatten respektive >180 dagar i marinaoch sötvattenssediment
BCF>5000
-
Ursprungligen omfattade listan 125 ämnen
Biokoncentrationsfaktor
NOEC (No Observed Effect Concentration)
Per tillverkare/importör
Biokoncentrationsfaktor
NOEC (No Observed Effect Concentration)
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
141
modeller kan forskare förutsäga kemikaliers egenskaper utifrån deras
molekylstrukturer. Resultatet av QSAR-beräkningarna har sedan jämförts
med nedanstående kriterier för att identifiera ämnen med potentiella PBToch/eller vPvB-egenskaper.
142
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Bilaga 4
Lista över studier där man följt
miljöpåverkan över livscykeln
per produkt
Kategori
Produkt
Referens
Typ av
miljöpåverkan
Systemgräns
Funktionell enhet
Bröd och
spannmålsprodukter
Vitt bröd:
olika
produktionssystem
Andersson,
Ohlsson och
Olsson, 1996,
1998,
Andersson,
1998
Alla vanligt
Råvaror, transporter, 1 kg bröd färdigt för
förekommande malning, bakning,
konsumtion
typer
förpackning samt
avfallshantering
Vitt bröd
Johannisson
och Olsson,
1998
Energi
Vitt bröd,
olika
produktionssystem
Sundkvist
1999,
Sundkvist,
Jansson och
Larsson 2001
EnergiTransporter,
användning,
malning och
koldioxidbakning
utsläpp,
utsläpp av
SO2 och NOx
1 kg bröd
Bröd: olika
produktionssystem
Thomsson,
1999
Alla vanligt
Malning, bakning,
förekommande transporter,
typer
packningar samt
avfallshantering
1 kg bröd
Hamburgerbröd
LRF, 2002
1 kg bröd
Alla vanligt
Från odling av
förekommande råvaror fram till dess
typer
att brödet värmdes i
mikrovågsugnen i
hemmet
Välling:
ekologisk
kontra
konventionell
Mattsson,
Alla vanligt
1999, Mattsson förekommande
och Stadig,
typer
1999
Råvaruproduktion,
förädling,
transporter,
förpackning,
konsumtion och
avfallshantering
1 ton välling som
lämnade
vällingproducenten
Spagetti, ris,
helt vete,
couscous och
korngryn
CarlssonEnergi
Kanyama och
BoströmCarlsson, 2001
Odling, förädling,
transport fram till
butik samt
tillagning
En färdigkokt
portion
Pannkakor:
olika
tillagningssätt
Strandh
Johansson,
2001
Energi
Transporten från
producenter av
respektive
ingrediens och alla
steg fram till
servering
1000 stycken
serverade
pannkakor
Ris
CarlssonKanyama,
1998, 1999
Energi och
växthusgaser
Växtodling,
transporter,
förädling och
försäljning
1 kg ris
Råvaror, transporter, 1 kg industribakat
malning, bakning
bröd, inhandlat och
samt förpackning
transporterat till
konsumenten.
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
143
Kategori
Produkt
Referens
Typ av
miljöpåverkan
Systemgräns
Funktionell enhet
Kött och
köttvaror
Fläskkött
Johannisson
och Olsson,
1998
Energi,
koldioxid,
kväveoxider
samt metan
Odling av foder,
uppfödning,
transporter, slakt,
lagring, förpackning
samt tillagning
1 kg benfritt tillagat
fläskkött
Fläskkött
Olsson, 1998
Energi
200 gram protein
Odling,
djurhållning, slakt,
transporter,
förpackning och
tillagning/förvaring i
hushållet
Fläskkött
Cederberg
och Darelius,
2001,
Cederberg,
2002
Alla vanligt
Foderodling,
förekommande uppfödning och
typer
transporter
1 kg ben- och
fettfritt kött som
lämnar gården
Fläskkött
CarlssonKanyama,
1999
Energi,
växthusgaser
1 kg fläsk försåld
genom
detaljhandeln
Fläsk och nöt
LRF, 2002
Alla vanligt
Från odling av
1 kg benfritt kött
förekommande råvaror fram till dess tillagat i hemmet
typer
att det hade tillagats
i hemmet
144
•
Växtodling,
uppfödning,
transporter,
förädling och
försäljning
Nötkött: olika Cederberg
system
och Darelius,
2000,
Cederberg,
2002
Alla vanligt
Från odling av
1 kg benfritt nötkött
förekommande råvaror fram till dess tillagat i hemmet
typer
att det hade tillagats
i hemmet
Köttbullar:
olika
tillagning och
beredning
Johannisson
och Olsson,
1997
Energi
Från jordbruk via
förädling, förvaring,
tillagning i hemmet
samt
avfallshanteringen
1 kg tillagade
köttbullar i
hushållet
Kyckling
Johannisson
och Olsson,
1997
Energi
Från jordbruk via
förädling, förvaring,
tillagning i hemmet
samt
avfallshanteringen
1 kg tillagad
kyckling i hushållet
Kyckling
LRF, 2002,
Widheden,
Strömberg
och
Andersson,
2001
1 kg benfritt
Alla vanligt
Från odling av
förekommande råvaror fram till dess kycklingkött tillagat
typer
att det hade tillagats i hemmet
i hemmet
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
Kategori
Produkt
Referens
Typ av
miljöpåverkan
Fisk,
kräftdjur,
blötdjur
Torsk
Ziegler, 2001,
2002
Alla vanligt
Från fisket till
förekommande processindustrin,
typer
grossist, butik och
till hushållet.
400 gram djupfryst
torsk
Musslor
Mundt
Andersson,
Mosgaard,
Möller
Larsson och
Tröster, 2000
Koldioxidutsläpp
Från musselskörd
tills då avfallet
forslades bort från
hushållet
1 kg frusna
färdigpreparerade
och förpackade
musslor
Sill i glas
Ritter et al,
1999
Energianvändning och
utsläpp av
ämnen som
påverkar
klimatet
Fiske, konservering, 205 g
förpackningar,
konserverade
transporter samt
sillfiléer
konsumentfasen
Mjölk, fil
Systemgräns
Funktionell enhet
Mjölk: KRAV Mattsson,
kontra
1999,
konventionell Cederberg,
2002,
Cederberg,
1998
Alla vanligt
Foderproduktion,
förekommande uppfödning,
typer
mjölkning och
transporter av foder
1000 kg
energikorrigerad
mjölk som följdes
fram till dess att den
lämnar gården
Mjölk: olika
system
Hogaas Eide,
2002
Alla vanligt
Från
förekommande primärproduktionen
typer
till konsumenten
1000 liter mjölk
levererad till
konsument
Mjölk
LRF, 2002
Alla vanligt
Från odling av
1 kg mellanmjölk
förekommande råvaror fram till dess
typer
att den ställdes in i
kylen hos hushållet
Berlin, 2001,
Berlin, 2002,
Berlin, 2002
Alla vanligt
Från
1 kg av
förekommande primärproduktionen Änglagårdens ost i
typer
fram till konsument. plast
Grädde, ost Ost, halvhård
och ägg
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
•
145
Kategori
Produkt
Referens
Typ av
miljöpåverkan
Systemgräns
Funktionell enhet
Köksväxter
Tomater: olika
länder
Carlsson, 1997,
CarlssonKanyama, 1998
Energianvändning
och utsläpp av
ämnen som
påverkar klimatet
Primärproduktion,
transporter och
lagring
1 kg tomater som
anlände till
detaljisten
Morötter: olika
länder
Carlsson, 1997,
CarlssonKanyama, 1998
Energianvändning
och utsläpp av
ämnen som
påverkar klimatet
Primärproduktion,
transporter och
lagring
1 kg morötter som
anlände till
detaljisten
Tomater: olika
system
Lagerberg et al,
1999
Emergianalys
Resursanvändning
till och med
odlingsfasen
(inklusive sortering
och packning)
-
Isbergssallad
LRF, 2002
Alla vanligt
förekommande
typer
Från odling av
1 kg isbergssallad
råvaror fram till dess
att den var färdig att
äta i hemmet
Morotspuré:
ekologisk och
IP odlad
Mattsson,1999,
Mattsson,1999
Alla vanligt
förekommande
typer
Råvaruproduktion,
förädling,
tillverkning,
transporter,
förpackning,
konsumtion och
avfallshantering
1 ton puré
Tomatketchup
Andersson et al,
1996, 1998,
Andersson, 1998
Alla vanligt
förekommande
typer
Odling, förädling,
packetering,
transporter,
förvaring samt
avfallshantering
1000 kg
konsumerad
ketchup
Bönor och gula
ärtor
Olsson, 1998
Energi
Odling, torkning,
transporter,
förpackning och
tillagning/förvaring
200 gram protein
Gula ärtor
CarlssonKanyama, 1998
Energi och
växthusgaser
Växtodling,
torkning,
transporter,
förädling och
försäljning
1 kg gula ärtor
försåld genom
detaljhandeln
Frukt och bär, Äpplen: olika
samt
länder
produkter
därav
Stadig, 1997
Alla vanligt
förekommande
typer
Odling, lagring och
transport fram till
butik
1 kg äpple i butik
Potatis och
potatisprodukter
Potatis och
pommes frites
Johannisson och
Olsson, 1997
Energi
Från jordbruk via
förädling, förvaring,
tillagning i hemmet
samt avfallshanteringen
1 kg tillagad
produkt i hushållet
Potatis
LRF, 2002
Alla vanligt
förekommande
typer
Från odling och
produktion av
insatsvaror fram till
dess att den var
färdig att äta i
hemmet
1 kg skalad potatis
146
•
fa k ta o m m at e n o c h m i l j ö n
R A P P O RT N R 5 3 4 8
Fakta om maten
och miljön
Konsumtionstrender, miljöpåverkan
och livscykelanalyser
Vi äter mer och vi väljer andra livsmedel än tidigare. År 2000 konsumerade
varje svensk ungefär 800 kg mat och dryck. Det är nästan 40 kg mer än för
10 år sedan. En allt mindre del av livsmedelskonsumtionen består av basmat
tillagad i hemmet, dvs. kött, potatis, mjölk och bröd samtidigt som ”utrymmesmaten”, exempelvis läsk, godis, snacks mm. får allt större plats på
bordet. En grov skattning visar att närmare 40 % av den mat vi äter kan vara
importerad. Vad de nya valen och den ökade konsumtionen innebär för miljö
och hälsa har vi begränsade kunskaper om.
Naturvårdsverket har under lång tid intresserat sig för miljöpåverkan i livsmedelskedjan och har låtit genomföra flera studier för att skaffa sig kunskap i
ämnet. Här redovisas det statistiska underlag som finns idag för att skildra
miljöpåverkan från livsmedelssektorn och konsumtionsutvecklingen. Fokus
har legat på energianvändning och koldioxidutsläpp och på handel och
industri baserat på offentlig statistik. Utifrån detta underlag beskrivs den
svenska livsmedelskedjans miljöbelastning för år 2000 och konsumtionens
förändring över tid skildras. Dessutom sammanfattas kunskapsläget för
miljöpåverkan från enskilda livsmedel genom hela kedjan.
Rapporten visar att man kan göra intressanta sammanställningar över den
svenska delen av livsmedelskedjan genom att kombinera befintliga data och
komplettera vissa dataluckor. Rapporten ger inte bara svar utan väcker även
frågor som: – Vad betyder den förändrade livsmedelskonsumtion och den ökade
importen för miljön? Hur kan man leva både miljöanpassat och hälsosamt?
Rapporten vänder sig till främst till myndigheter, livsmedelsföretag och dagligvaruhandel samt andra som har intresse av att skaffa sig en överblick över
livsmedelskedjans miljöpåverkan. Rapporten kan utgöra underlag för beslut
om initiativ för utredningar och om var åtgärder bör sättas in.
N AT U RV Å R D S V E R K E T
ISBN 91-620-5348-5
ISSN 0282-7298