D I KT E R F R Å N H J Ä RT AT
Motsägelsefullt
Mening
Längtans tider
Livet går hela tiden i vågor
än blåser vinden hit än dit
Vi har alla våra olika sorters plågor
och för det mesta är det ett rent slit
Fanns det någon mening, min Gud?
När jag nådde mitt mål
när jag hade gjort mitt
och förberedde mig för att njuta av livet
– i tron att det hade jag förtjänatföll en blixt mitt i natten och krossade min kropp
och brände mina vingar.
Då kände jag att för evig
skulle jag förbli
bara en skadad fågel
eller en trasig docka
Nu skrider vi sakta
mot ljusare tider
då markernas grönska
åter får liv
med stor förundran
vi följer dess framgång
och tankeens memoria
blir positiv
Varje morgon går solen upp igen
efter att varje kväll ha gått ner
Man kan ha både en vän och en ovän
sen beror det på hur man på detta ser
Man får lära sig att ta saker med ro
medan man samlar på sig erfarenhet
Man måste på sig själv ha en tro
och acceptera sin egen verklighet
Men är det inte konstigt hur det är
att när man väl lärt sig allt ska man dö
Det är som att inte kunna bli kär
fastän friarna står på en lång kö
Hur ska man detta faktum acceptera
det kanske är det svåraste av allt
Vem har detta så kunnat arrangera
att när det är som varmast blir det plötsligt iskallt
Jag hade vandrat världen om
med min ryggsäck på ryggen;
ackumulerat upplevelser
från det söta och det bittra
och trodde att jag var färdig med min lärdom
men det fanns mycket kvar
att lära mig om livet
och om andras smärta
Var det mening, min Gud?
Nancy Idering
Ulf Olsson
Med takdroppens toner
som stärker vår längtan
får alla hormoner
en väldig fart
när trådarna så
har länkats samman
skall vårens tid
snart kallas till start
men än biter kölden
så kall mot vår nuna
fast längtan tränger
allt närmare på
och med förtröstan
så vet vi säkert
att snart ska ljuset
vid rodret stå
Anette Forsberg Vara
Brittsommar
Brittsommar – skördetid.
Luften känns ren och klar.
Än finns en doft av sommar
i våra sinnen kvar.
Min midsommardröm
En strålande sol och vackert väder
små rara barn i sommarkläder
som runt i dans vid lövad stång
sjunger små grodorna gång på gång.
På altanbordet står sill och ”potäter”
och aptiten är stor när familjen äter
sönerna tävlar vem som gjort bästa snapsen
Smakar på dem alla det gör gärna pappsen.
Jordgubbstårtan den uppskattad blir
sen på dragspel å gitarr så blir det lir
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng
även Kalle Scheven han tar sej en sväng.
Så kan jag känna saknad
att ännu en sommar flytt.
Tag vara på tiden, min kära,
nu väntar oss något nytt!
Barbro Väpnare Petersson
Aftonbön
Verkligheten ...
Vill jag inte
kan jag ej
ta in allt det som händer?
Är jag rädd
avslöja mig?
Nu hackar jag visst tänder
När verkligheten tränger på
var kan jag då få skydd?
När kylan kommer
kall och rå
när ingen människa
kan förstå
vad som gör mig brydd?
Om nu bara vädret blir fint och soligt
så blir allting så här otroligt roligt
men även om det regnar och vinden är kall
så är det svensk midsommar i alla fulla fall.
Jag känner att Du finns
och Du vill hjälpa mej.
När oron blir för svår
då kommer jag till Dej.
Du är här,
Du är här,
Du är min trygghet,
Jag somnar lugnt och tryggt
för Du är här.
Det är så mörkt
ja, svart runtom
Gud, hjälp mig att den sista biten
få känna trygghet
som en gång
när jag var riktigt liten
Inger Karlsson
Barbro Väpnare Petersson
Berit Persson
Solen går ner och på avstånd hörs skratt
ljuset dröjer kvar på årets längsta natt
fåglarna tystnar kryper in i sina bon
hela naturen vilar i den underbara ron.
32
Skrattande barn på bara ben
så såg jag sommaren nyss.
Men snart biter frosten, och solen
ger rosen sin sista kyss.
REUMATIKERTIDNINGEN 4 - 2006
Livets hemliga gåta
Funderingar
Vanlig värk
En stor, svart gåta
tynger mig ned
får mig att gråta
gör mig stum och vred
Äntligen, äntligen är det vackert väder
då tar jag på mej mina fritidskläder
går ner till sjön och sitter en stund
ser allt vackert i denna gröna lund
fåglarna sjunger och fisken den slår
och överallt är det blommande snår.
Jag känner
hur blodet sjuder
i takt med
vårens forsering
nu hoppas jag
den finner
en plats
för långvarig parkering
l själen brinner lågor
någon måste väl ha
ett svar på alla frågor
så att allt blir bra
Min kropp lyder inte
den lever på sidan av
struntar i mina önskningar
hör inte mina krav
Jag skämdes så oerhört
att inte vara som ”andra”
det är ”de” och ”jag” hela tiden
vem vill väl med mig sig beblanda?
Ja, så resonerade jag
visst var tanken lite vriden
men det märkte jag inte då
när jag såg på mig själv hela tiden
Som om andra inte skulle ha
ett enda problem här i världen
alla har vi vår hemliga gåta
att släpa på under färden
Och något trollspö finns inte
som kall ordna allt på en sekund
det är bara att vakna och inse
man måste själv knoga varje stund
För att bära livets gåta
som alla i någon form har
det enda som riktigt skiljer oss
är nog hur vi kan hantera
det som vi trots allt har kvar
Berit Persson
Poesi
Jag sitter en stund och mediterar
tackar Gud att han i naturen existerar
jag tror att han är ofta mer hemma här
än i kyrkrummets ofta för trånga sfär
Vid mitt eget altare jag står och ber
är helt säker på han nya krafter ger.
Jag ber en bön för alla jag känner
att hälsan till de sjuka återvänder
för lilla Elin det finns ej något hopp
en tonåring i en helt förtvinad kropp.
Livet för alla ej rättvist en sanning svår
aldrig få en dag utan besvär i alla sina år.
Då kan man verkligen börja på livet fundera
och helt krasst kan man då bara konstatera
Att Guds vägar man aldrig kan lära förstå
hur man än försöker så är det bara så.
Men de bästa föräldrar lilla Elin hon har
som på ett underbart sätt om henne tar.
Inger Karlsson
En senig hand
Seniga händer som ligger så stilla på täcket det gula
Gumman ser sina händer och tänker fy vad fula
En gång var de släta och vita som renaste snö
Nu vittnar de om en gammal som snart skall dö
En gång har dessa händer kärleksfullt smekt en älskads kind
Lekfullt lagt tillrätta sitt hår som rufsats av sommarens vind
Tröstat små gråtande barn och plåstrat om skrapade ben
Hängt tvätt till tork i solens värmande sken
Skickligt hanterat virknål, stickor och garn
Som blivit till kläder åt både make och barn
Jag känner hur
vårvindens smekning
till fullo
nu spelar ut
då vet man
att vinterns kyla
förbarmat oss
med sitt slut
Nu vill jag gärna
förlikas med tanken
att smärtan nu här
lite lindring kan få
och solen skall föra
mig ut i ljuset
där jag ohämmat
nu kan stå
För våren har
ett intellekt
när den
sin årstid styr
då kanske jag ibland
kan ha ”vanlig värk”
och denna gåva
är ofantligt dyr
För oss som lever
med ständig smärta
är ”vanlig värk”
förmildrande ord
med vårens värme
kan man blott hoppas
att den förändringen
härmed är gjord
Anette Forsberg Vara
Nu räcker inte orken till annat än vila
Och att se genom fOnstret hur årstider ila
Få glädjas åt svalan som seglar i skyn
Njuta av barnaröster som hörs från byn
Den gamla frågar ej efter så mycket mer
Är tillfreds med det som livet nu ger
I poetisk lyrik
finns rytmisk musik.
Av tankar i tusental
gör jag mitt val
och väljer de ord med mening,
som blir till en inre rening.
En stund av stilla ro
I skapelsens frön,
blir orden den lön,
som fyller mitt sinne med fröjd,
en frihetens källa, när kroppen
av bördor är böjd.
Jag drömmer mig bort dit tanken mig bär
och finner en lindring när tröttheten tär.
Ge mej en stund av stilla ro, låt mej få andas hav.
Minnas i all oändlighet
de somrar min barndom gav.
Segel i aftonsol
vinden som lekte i mitt hår,
minnen som finns fast åren går
ger en stund av stilla ro.
Var den du vill vara
Lev i nuet
Med öppna sinnen
Ingenting är omöjligt
Varje ny morgon
är en seger
Du är värdefull
Ta vara på din tid
Det är aldrig för sent
Tillsammans är vi starka!
Birgitta Eriksson Skellefteå
Barbro Väpnare Petersson
Noomi
Gunnel Tengdelius
Tänkvärt
REUMATIKERTIDNINGEN 4 - 2006
33
