IMAGEN™ Adenovirus
SV
K610011-2...................50 Tester
1. AVSEDD ANVÄNDNING
IMAGEN™ Adenovirus testet är en kvalitativ direkt
immunfluorescenstest för detektion av adenovirus antigen i
kliniska prov och bekräftelse av adenovirus i cellodlingar.
2. SAMMANFATTNING
Adenovirus är icke-omslutna DNA-virus med icosahedrisk
symmetri. Familjen Adenoviridae består av 2 genera,
däggdjursadenovirus
(Mastadenovirus)
och
adenovirus
hos fjäderfä (Aviadenovirus).1 Minst 47 kända serotyper av
human adenovirus har identifierats och karakteriserats genom
hemagglutination, neutralisation, DNA-hybridisering och
restriktionsendonukleas analys av adenoviralt DNA.1,2,3,4
Humana adenovirus är associerade med en rad kliniska sjukdomar
hos både immunokompetenta och immunokomprometterade
individer vilket inkluderar infektioner i luftvägarna, konjunktiva
och magtarmkanalen. 3,5 Infektioner är vanliga hos barn och kan
uppträda sporadiskt eller i utbrott.
Cirka 5% av akut luftvägssjukdom hos barn och 10% av sjukdomar
med feber och barndomslunginflammation har associerats med
adenovirusinfektion.3,6,7
Adenovirusinfektioner i ögat kan leda till faryngo-konjunktival
feber, follikulär konjunktivit eller epidemisk keratokonjunktivit.3,8
Adenovirus serotyper 40 och 41 är vanligen associerade med
viral gastroenterit hos småbarn och rapporteras vara ansvarigt
för 4-15% av nosokomiala infektioner på barnavdelningar.3,9,10
Hos immunokomprometterade patienter (t.ex. transplantat- eller
AIDS-patienter) kan allvarliga systemiska infektioner inträffa som
kan vara livshotande.3
monoklonala antikroppar erbjuder en snabb och specifik metod
för direkt detektion av adenovirus i kliniska prov som t.ex.
näsa-halsaspirat och konjunktiva utstryk eller för bekräftelse av
adenovirusisolat i cellodlingsmonolager.
IMAGEN™ Adenovirus är ett direkt immunfluorescenstest för
detektion och identifikation av humana adenovirusserotyper i
kliniska prov eller cellodlingar. Testet utnyttjar en genusspecifik
monoklonal antikropp för att detektera en epitop hos
adenovirus hexonproteiner som uttrycks i alla kända humana
adenovirusserotyper.18
3. TESTPRINCIP
IMAGEN™ Adenovirus testet innehåller monoklonal antikropp
konjugerad till FITC (fluorescein isothiocyanate). Den konjugerade
reagensen binder specifikt till en epitop gemensam för
hexonproteinet som finns i alla serotyper av humant adenovirus.
Reagensen används i en enstegs direkt immunfluorescensteknik.
Prov inkuberas med den FITC-konjugerade antikroppsreagensen
i 15 minuter och sedan tvättas överskottsreagens bort med
fosfatbuffrad saltlösning (PBS). De färgade områden monteras
och granskas mikroskopiskt med epifluorescent belysning. Om
adenovirus finns närvarande syns en karakteristisk äppelgrön
fluorescens inom cytoplasmat och/eller kärnan hos infekterade
celler, kontrasterande mot den röda bakgrundsfärgningen hos
icke-infekterade celler.
Erkänsla
Den monoklonala antikroppen som används i detta test togs
ursprungligen fram av Division of Microbiological Reagents and
Quality Control, Central Public Health Laboratory, Colindale,
London, Storbritannien.
4. DEFINITIONER
Följande
symboler
produktinformationen.
Direkt
immunofluorescenstester
utnyttjande
specifika
genomgående
i
Läs instruktionerna för användning
N
Innehållet räcker till <n> tester
Tillverkare
In vitro diagnostisk medicinsk apparat
Använd före
Isolering av adenovirus från kliniska prov kan åstadkommas
i kontinuerliga cellinjer av huvudsakligen epitelialt ursprung
inklusive HeLa, HEp-2, KB och 293 cellinjer, i vilka adenovirus kan
uppvisa karateristisk cytopatisk effekt.3,5
Nyligen
har
indirekt
immunofluorescenstester
eller
enzymimmunoassayer (t.ex. IDEIA™ Adenovirus) med användning
av genusspecifika monoklonala eller polyklonala antikroppar
beskrivits för direkt detektion av adenovirus i kliniska prov eller
cellodlingsmonolager.15,16,17
använts
Katalognummer
Laboratoriediagnos av adenovirusinfektion spelar en viktig roll
i patienthantering och möjliggör effektiv hantering och kontroll
av utbrott. Diagnostiska metoder inkluderar direkt detektion av
virus eller viralproteiner i kliniska prov (t.ex. näsa-halsaspirat),
isolering av levande virus i cellkulturmonolager inokulerade med
prov från luftvägar, konjunktiva eller avföring, samt detektion av
adenovirusspecifika immunoglobuliner.3,5
En rad olika tekniker har använts för att bekräfta identifikationen
av
adenovirusisolat
inklusive
neutraliseringstester,
radioimmunoassay, DNA hybridisering, elektronmikroskopi
och DNA elektroforetypning.11,12,13,14,15 Dessa tekniker kan vara
komplexa, arbetskrävande och ofta olämpliga för rutinmässig
användning.
har
Batchkod
Temperaturbegränsning
5. INGÅENDE REAGENSER
50 – Varje kit innehåller tillräckligt material för 50 direktprover
eller cellodlingspreparationer. - Hållbarheten hos kitet är den
som anges på ytterförpackningens etikett.
5.1.
IMAGEN™ ADENOVIRUS REAGENS
En bruksanvisning.
2 x 1 brunnars positiv kontrollobjektglas
innehållande acetonfixerade humana
epitelceller (HEp-2) infekterade med
adenovirus.
En flaska vardera av följande:
Inkubator vid 37°C.
3mL monteringsmedium. Monteringsmediet
innehåller en fotoblekningshämmare i
glycerollösning (pH 10,0).
1,4mL IMAGEN™ Adenovirus reagens.
Reagensen innehåller renad monoklonal
murinantikropp specifik till gemensam
epitop på adenovirusets hexonprotein,
konjugerad till FITC. Konjugatet är preparerat
i en proteinstabiliserad buffertlösning (pH
7,5) innehållande evans blått färgämne som
kontrastmedel och 15mmol/L natriumazid
som konserveringsmedel.
5.2. PREPARATION, FÖRVARING OCH ÅTERANVÄNDNING AV
KITKOMPONENTER
För att garantera optimala kitresultat, är det viktigt att oanvända
kitkomponenter förvaras enligt följande anvisningar:
5.2.1
POSITIVA KONTROLLOBJEKTGLAS Positiva kontrollobjektglas levereras individuellt i förslutna
foliepåsar fyllda med kväve. Förvara oanvända objektglas vid
2-8°C. Objektglaset skall lämnas i 5 minuter vid rumstemperatur
(15-30°C) innan förpackningen öppnas.
Färga objektglaset omedelbart efter öppnandet.
5.2.2
MONTERINGSMEDIUM Bruksfärdigt.
Förvara
monteringsmediet
vid
2-8°C.
Monteringsmediet skall lämnas i rumstemperatur (15-30°C) i
5 minuter före användning.
5.2.3
REAGENS Bruksfärdigt. Förvara oanvänd reagens vid 2-8°C. Reagensen skall
förvaras mörkt vid 2-8°C och lämnas i rumstemperatur (15-30°C)
i 5 minuter före användning.
6. YTTERLIGARE REAGENSER
6.1. REAGENSER
Färsk aceton (för fixering).
Fosfatbuffrad saltlösning (PBS) pH 7,5 för tvättning av färgade
prov och för provpreparation.
6.2. TILLBEHÖR
Följande tillbehör är avsedda för användning tillsammans med
IMAGEN™ Adenovirus. Kontakta det lokala distributören för
ytterligare information.
Teflonbelagda glasmikroskopglas med enkel 6mm diameter
brunn (100 objektglas per kartong) finns att tillgå från ditt lokala
S611430-6).
distributör (kod nr.
Positivt kontrollobjektglas (kod nr.
S611330-2).
7. UTRUSTNING
Följande utrustning behövs:
Precisionspipett och engångsspetsar som ger 25μL.
Tvättbad.
Täckglas lämpliga för att täcka en 6mm diameter brunn.
Icke-fluorescerande immersionsolja.
Epifluorescensmikroskop med filtersystem för FITC (maximum
excitationsvåglängd 490nm, medelemissionsvåglängd 520nm)
och x200-x500 förstoring.
Låghastighets centrifug.
För direktprov
Sterila torkpinnar.
Slemsug (endast för näsa-halsprov).
För odlingsbekräftelse
Sterila torkpinnar, viralt transportmedium (VTM) och behållare
lämpad för insamling, transport och odling av adenovirus.
Cellinjer rekommenderade för odling och isolering av adenovirus.
8. OBSERVANDA
- För diagnostisk användning in vitro. Var och en som utför
ett test med denna produkt måste vara utbildad i dess användning
och ha erfarenhet av laboratorieprocedurer.
8.1. SÄKERHETSFÖRESKRIFTER
8.1.1
IMAGEN™ Adenovirus reagens innehåller <0.1%
natriumazid, som är giftig. Natriumazid kan reagera
med bly- och kopparrör och bilda explosiva metallazider.
Skölj alltid med stora mängder vatten vid bortskaffande
av ämnen innehållande natriumazid för att undvika
uppbyggnad av azider i avloppsnätet.
8.1.2
Adenovirus på det positiva kontrollobjektglaset har visat
sig vara icke-infektiös i cellodling, men objektglaset skall
ändå hanteras och kasseras som potentiellt smittsamt.
8.1.3
Reagenset innehåller färgämnet Evans blue. Även om
produkten förekommer i så låg koncentration att den
inte klassificeras som cancerframkallande bör kontakt
med huden undvikas.
8.1.4
Iakttag försiktighet vid användning av monteringsmediet
eftersom det kan orsaka hudirritation. Skölj huden med
vatten vid kontakt.
8.1.5
Ät inte, drick inte, rök inte och förvara eller förbered
inte matvaror och anlägg inte makeup inom det angivna
arbetsområdet.
8.1.6
Pipettera inte substanser med munnen.
8.1.7
Använd engångshandskar vid hantering av kliniska
prover och infekterade celler, tvätta alltid händerna
efter arbete med smittsamma material.
8.1.8
Undanskaffa alla kliniska prov i enlighet med lokal
lagstiftning.
8.1.9
Säkerhetsdatablad finns för professionella användare på
begäran.
8.2. TEKNISKA OBSERVANDA
8.2.1
Komponenter får inte användas efter det utgångsdatum
som är tryckt på etiketterna. Blanda inte och växla inte
ihop olika reagenssatser.
8.2.2
Reagenserna levereras med fasta brukskoncentrationer.
Testresultaten påverkas negativt om reagenserna
modifieras eller förvaras under andra förhållanden än
de som specificerats i avsnitt 5.
8.2.3
Förbered så mycket färsk fosfatbuffrad saltlösning (PBS)
som behövs för samma dag.
8.2.4
Tvättning i PBS är nödvändigt. Användning av andra
tvättlösningar som t.ex. kranvatten eller destillerat
vatten äventyrar testresultatet.
8.2.5
Undvik mikrobiell kontamination av reagenser.
8.2.6
Reagenserna får inte frysas.
9. INSAMLING OCH PREPARATION AV PROV19
Insamlingen och preparationen av prov är av fundamental betydelse
vid diagnos av adenovirus med direkt immunfluorescens och
cellodlingsmetoder. Prov måste insamlas från infektionsplatsen
under den tidpunkt när det sprids mest virus så att de innehåller
så mycket infekterat material som möjligt och prepareras på
sådant sätt så att man bevarar antingen intakta celler som är fria
från vidhängande slem etc. för direkt mikroskopi av proven eller
bevarar livskraften hos virusen i de prov som skall odlas.
9.1. KLINISKA PROV
9.1.1 Oftalmiska prov
Insamling
Applicera lokalbedövning till ögat och exponera därefter övre
och undre konjunktivan. Använd en bomullseller Dacron™toppad torkpinne och torka kraftfullt både övre och undre
konjunktivytorna och snurra pinnen under insamlingsprocessen
för att garantera att prov från hela konjunktivytan insamlas.
Preparation av objektglas
Rulla provpinnen med lätt tryck inom det 6mm brunnsområdet
på mikroskopglaset. Se till att hela torkpinnstoppen används för
att preparera objektglaset. Låt provet lufttorka ordentligt vid
rumstemperatur (15-30°C) och fixera det sedan i färsk aceton
i 10 minuter. Låt objektglaset lufttorka. Om provet inte färgas
omedelbart skall det förvaras vid 4°C över natten.
9.1.2
Näsa-halsaspirat/sekretioner
Insamling
Samla in sekret från näsa-halsregionen med en slemsug genom en
storlek 8 matningsslang. Slemsugen och slangen skall bibehållas
vid 2-8°C och skickas till laboratoriet så snart som möjligt för
behandling.
Cellseparation
Tillsätt vid behov 2mL fosfatbuffrad saltlösning (PBS) till provet
före centrifugering för att minska viskositeten och späda ut
slemmet. Centrifugera slemsugen vid rumstemperatur (15-30°C)
i 10 minuter vid 380g. Avlägsna klarskiktet som kan användas
för cellodling. Resuspendera cellavlagringen i 2mL PBS och
pipettera försiktigt cellerna upp och ner med en vid pipett eller
vortexa försiktigt tills slemmet har brutits upp och det cellulära
materialet frigjorts. Undvik kraftfull pipettering/vortexning för
att undvika skador på cellerna. När en jämn suspension har
erhållits, tillsätts ytterligare PBS enligt behov med pipettering
eller vortexning efter tillsättningen av extra PBS för att tvätta
cellerna ytterligare. Avlägsna och kassera alla synliga slemfläckar
som finns kvar vid denna punkt. Överskottsslem skall avlägsnas
eftersom det förhindrar adekvat penetration av reagensen och
kan resultera i icke-specifik fluorescens. Om allt slem finns kvar
i matningsslangen och ingenting har kommit fram till slemsugen,
tvättar man ut alla sekretioner i slangen i PBS. Detta görs bäst
genom att sticka in en pasteurpipett i den ände på slangen som
var fäst vid slemsugen. Sug upp lämplig vätskemängd i slangen
och tryck ut det igen tills sekretet som sitter på slangens väggar
har lossnat. Pipettera suspensionen upp och ner tills slemmet har
brutits upp tillräckligt.
Preparation av objektglas
Efter att cellseparationsprocessen är klar, centrifugera den
resulterande cellsuspensionen vid rumstemperatur (15-30°C)
i 10 minuter vid 380g och kasta bort klarskiktet. Resuspendera
cellavlagringen i tillräckligt med PBS för att späda ut allt
kvarstående slem samtidigt som hög celltäthet bibehålls. Placera
25μL av den resuspenderade cellavlagringen i brunnsområdet på
objektglaset. Låt provet lufttorka ordentligt vid rumstemperatur
(15-30°C) och fixera det sedan i färsk aceton vid rumstemperatur
(15-30°C) i 10 minuter. Om provet inte färgas omedelbart kan
det förvaras vid 4°C över natten eller frysas vid –20°C för längre
förvaringsperioder.
9.2. CELLODLING
Inokulering av cellkultur
Prov insamlade för diagnos av adenovirusinfektioner skall
inokuleras i de cellinjer som rutinmässigt används i laboratoriet
enligt etablerade laboratoriemetoder. Cellodlingar skall
undersökas regelbundet för förekomsten av cytopatisk effekt (CPE)
och hemadsorptionstester utföras med regelbundna mellanrum.
Alla hemadsorptionspositiva odlingar eller cellodlingar som
uppvisar CPE, kan skördas och testas för närvaro av adenovirus.
11, skall synas vid x200–x500 förstoring. (För bästa resultat bör
objektglasen undersökas omedelbart efter färgning, men kan
förvaras vid 2-8°C, i mörker, i upp till 24 timmar).
11. TOLKNING AV TESTRESULTATEN
11.1. KONTROLLER
11.1.1 Positivt kontrollobjektglas
Det positiva kontrollobjektglaset skall, när det färgats och granskats
som beskrivs i avsnitt 10, visa celler med intracellulär nukleär och/
eller cytoplasmisk äppelgrön fluorescens kontrasterande mot en
bakgrund av rött kontrastfärgat material. Dessa celler är något
större än andningsvägs- eller konjunktivaceller men visar liknande
intracellulär nukleär och/eller cytoplasmisk fluorescens när de
är infekterade med adenovirus. Positiva kontrollobjektglas skall
användas för att kontrollera att färgningsproceduren har utförts
på ett tillfredsställande sätt.
11.1.2 Negativ kontroll
Preparation av objektglas
Om en hemadsorption eller CPE överensstämmande med
adenovirusinfektion observeras skall cellodlingsmonolagret
skördas när minst 50% av cellerna är påverkade.
Om en negativ kontroll behövs rekommenderas icke-infekterade
intakta celler av den typ som används för odling och isolering av
adenovirus. Cellerna skall prepareras och fixeras som beskrivs i
avsnitt 9.2 och färgas som beskrivs i avsnitt 10.
Skrapa ner cellagret i ett flytande kulturmedium med hjälp
av en steril pipett. Deponera cellerna med centrifug vid 200g
i 10 minuter vid rumstemperatur (15-30°C) och avlägsna
klarskiktet.
11.2. KLINISKA PROV
11.2.1 Utseende av adenovirusinfekterade celler
Tvätta cellerna genom att resuspendera cellavlagringen i PBS (se
avsnitt 8.2) och upprepa centrifugeringen. Avlägsna klarskiktet
och resuspendera cellavlagringen i en liten volym med färsk PBS
för att behålla en hög celltäthet.
Placera 25μL alikvoter av cellsuspensionen i de individuella
brunnar på objektglasen. Låt lufttorka ordentligt och fixera i färsk
aceton vid rumstemperatur (15-30°C) i 10 minuter. Om provet
inte färgas omedelbart kan det förvaras vid 4°C över natten eller
frysas vid –20°C för längre förvaringsperioder.
10. TESTPROCEDUR
SE
AVSNITT
8.2
TEKNISKA
TESTPROCEDUREN UTFÖRS.
OBSERVANDA
INNAN
10.1. TILLSÄTTNING AV REAGENS
Tillsätt 25μL reagens till varje 6mm brunn. Se till att reagensen
täcker hela brunnsområdet.
10.2. FÖRSTA INKUBATIONEN
Inkubera objektglasen i en fuktkammare i 15 minuter vid 37°C.
Låt inte reagensen torka på provet eftersom detta gör att ickespecifik färgning visar sig.
Intracellulär, nukleär och/eller cytoplasmisk granulär äppelgrön
fluorescens syns hos epitelceller infekterade med adenovirus från
andningsvägar eller konjunktiva.
Icke-infekterade celler färgas röda med evans blå kontrastmedel.
11.2.2 Tolkning av resultat
En positiv diagnos görs när en eller flera celler i det fixerade
färgade provet visar det typiska fluorescensmönstret som
beskrevs i avsnitt 11.2.1.
En negativ diagnos görs när fixerade färgade prov inte uppvisar
fluorescens med reagensen.
För direkt färgade näsa-hals aspirat eller oftalmiska prov måste
åtminstone 20 icke-infekterade epitelceller från andningsvägarna
eller konjunktivan observeras innan ett negativt resultat
rapporteras. Se avsnitt 11.2.3 om otillräckligt antal celler är
närvarande.
11.2.3 Otillräckligt antal celler
Om otillräckligt antal celler finns på objektglaset, skall återstoden
av det kliniska provet centrifugeras vid 380g i 10 minuter vid
rumstemperatur (15-30°C). Resuspendera celler i en mindre
volym PBS före återdistribution (25μL) på brunnsområdet.
Alternativt skall ett nytt kliniskt prov begäras.
10.3. TVÄTTNING AV OBJEKTGLASET
Tvätta bort överskottsreagens med fosfatbuffrad saltlösning (PBS)
och tvätta sedan objektglaset försiktigt i ett skakande bad med
PBS i 5 minuter. Låt PBS rinna av och låt objektglaset lufttorka vid
rumstemperatur (15-30°C).
11.3. CELLKULTURBEKRÄFTELSE
11.3.1 Utseende av adenovirusinfekterade celler
10.4. TILLSÄTTNING AV MONTERINGSMEDIUM
Tillsätt en droppe IMAGEN™ Adenovirus monteringsmedium i mitten
av varje brunn och placera ett täckglas över monteringsmediet och
provet och se till att inga luftbubblor blir kvar.
Icke-infekterade celler konstrastfärgas röda med evans blå
kontrastmedel.
10.5. AVLÄSNING AV OBJEKTGLASET
Undersök hela brunnsområdet med det färgade provet med ett
epifluorescensmikroskop. Fluorescensen som beskrivs i avsnitt
Infekterade celler uppvisar intracellulär, nukleär och/eller
cytoplasmisk äppelgrön fluorescens och skall lagras som positivt
för adenovirus.
11.3.2 Tolkning av resultat
En positiv diagnos görs när minst en fixerad färgad cell visar det
typiska fluorescensmönstret som beskrevs i avsnitt 11.3.1 efter
färgning.
Minst 50 icke-infekterade celler i cellodlingen som testas måste
observeras i objektglasbrunnen innan ett negativt resultat
rapporteras. Se avsnitt 11.3.3 om otillräckligt antal celler är
närvarande.
11.3.3 Otillräckligt antal celler
Om otillräckligt antal celler finns i objektglaspreparationen, skall
återstoden av cellodlingen centrifugeras vid 200g i 10 minuter vid
rumstemperatur (15-30°C). Resuspendera i en mindre volym PBS
före återdistribution (25μL) på brunnsområdet.
Alternativt skall ett nytt prov återinokuleras på färska
cellmonolager och odlingen upprepas.
12. RESULTATBEGRÄNSNINGAR
12.1. Använd enbart det monteringsmedium som ingår med
IMAGEN™ Adenovirus testet.
12.2. Den visuella framtoningen av den erhållna
fluorescensbilden kan variera på grund av mikroskoptypen
och den använda ljuskällan.
12.3. Det rekommenderas att 25μL reagens används för att
täcka ett 6mm diameters brunnsområde. En minskning
av denna volym kan leda till svårigheter när det gäller att
täcka provområdet och kan minska sensitiviteten.
12.4. Alla
reagenser
levereras
med
fixerade
arbetskoncentrationer. Testresultaten kan påverkas om
reagenserna modifieras på något sätt eller inte förvaras
under de förhållanden som rekommenderas i avsnitt 5.
12.5. Misslyckande med att detektera adenovirus kan vara ett
resultat av faktorer såsom olämplig insamling, felaktig
provtagning och/eller hantering av prov, fel på cellodlingen
etc. Ett negativt resultat utesluter inte möjligheten av
adenovirusinfektion.
12.6. Närvaron av adenovirus i näsa-halssekret utesluter inte
nödvändigtvis möjligheten till åtföljande infektion med
andra patogener. Alla positiva resultat måste tolkas med
försiktighet eftersom adenovirus har förmågan att ligga
latent och blossa upp på nytt. Asymptomatisk spridning
kan ske upp till 18 månader efter infektion.20 Testresultat
skall tolkas tillsammans med information tillgänglig från
epidemiologiska studier, klinisk diagnos av patienten och
andra diagnostiska procedurer.
12.7. Testresultat skall tolkas tillsammans med information
tillgänglig från epidemiologiska studier, kliniska
bedömningar av patienten och andra diagnostiska
procedurer.
13. FÖRVÄNTADE VÄRDEN
Medlemmar av underarter av olika adenovirus visar distinkt olika
organtropism. Sjukdomarna manifesteras emellertid primärt som
respiratoriska, okulära och enterala infektioner. Den positiva
isoleringshastigheten varierar beroende på det använda testet,
tillräckligt prov insamlat, åldern hos den testade populationen
och huruvida de studerade populationerna är föremål för
trångboddhet.
Isoleringsfrekvensen influeras av allvaret hos virusassocierade
sjukdomar och också av tendensen hos virusstammar att orsaka
envisa infektioner med spridning av smittsamma virus under
långa perioder.
Adenovirus är ansvariga för 5% av luftvägsinfektioner hos barn
under 4 års ålder och de utgör 10% av de luftvägsinfektioner som
kräver sjukhusvistelse i denna åldersgrupp.3,6,7 Akut blödande
cystit hos barn kan orsakas av adenovirus. Enterala adenovirus
har satts i samband med 4% till 15% av alla hospitaliserade barn
med viral gastroenterit och förekommer mest hos barn under 3
års ålder.3,11,12
TEST
Referensmetod
IMAGEN™ Adenovirus
Antal prov (474)
Okulära infektioner med adenovirus (epidemisk keratokonjunktivit
och simbassängskonjunktivit) kan uppträda i alla åldersgrupper
liksom adenovirusinfektioner hos patienter med nedsatt
immunförsvar.3,8
*1)
Hos vuxna har adenovirus isolerats från cervix och penila lesioner
och från akut luftvägsinfektion, särskilt hos militär personal.
14. SPECIFIKA FUNKTIONSEGENSKAPER
14.1. SPECIFICITET HOS MONOKLONAL ANTIKROPP MED
ADENOVIRUS SEROTYPER
Den monoklonala antikroppen som används i detta test har
visat sig reagera med en genusspecifik epitop av adenovirus
hexonprotein som finns i alla humana serotyper.
14.2. KLINISKA STUDIER
IMAGEN™ Adenovirus testet utvärderades för direkt användning
vid två kliniska centra på näsa-halssekret insamlade från barn och
vuxna som intagits på sjukhus med symtom på luftvägsinfektion.
Testet utvärderades också vid ett ledande oftalmologiskt center
på konjunktivala prov från patienter med konjunktivit. Tre
försökscentra utvärderade IMAGEN™ Adenovirus testet för
detektion av adenovirus i cellodling.
Försöksklinikerna testade 474 kliniska luftvägsprov och 179
konjunktivala prov direkt, plus 296 prov för odlingsbekräftelse.
Standardtesterna för direkta prov var cellodling med eller
utan direkt immunofluorescens och vid odlingsbekräftelse var
standardtesterna indirekt polyklonal antikroppsfluorescens eller
specifik neutralisering.
Alla beräkningar antar att standardtesterna var 100% sensitiva
och specifika. Sensitivitet, specificitet och prediktiva värden
beräknades som beskrivits tidigare.21
14.3. KLINISKA RESULTAT
14.3.1 Direkta prov
Näsa-halssekret
Färska kliniska prov testades under vintern 1988/89 och lagrade
(frysta) prov som hade samlats in mellan 1978 och 1988 testades
också. De två centra jämförde IMAGEN™ Adenovirus testet med
referensmetoder. Ett resultat med referensmetoden ansågs
positivt om antingen cellodlingen eller indirekt immunfluorescens
var positivt. Detta tillät närvaron av icke-levande virus att
detekteras med fluorescens eller cellfria virus att detekteras med
cellodling. Ett prov bedömdes positivt i IMAGEN™ Adenovirus
testet när en eller fler fluorescerande epitelceller syntes (se
avsnitt 11.2).
Tabell 14.1 visar resultaten för IMAGEN™ Adenovirus
testreagensen. Den totala förekomsten av adenovirus i dessa
populationer var 9,1% (43/474). Resultaten korrelerade med
standardtester i 468 fall (98,7%). IMAGEN™ Adenovirus testets
sensitivitet var 86,0% (37/43) och specificiteten var 100%
(431/431). De prediktiva värdena för positiva och negativa
resultat var 100% (37/37) respektive 98,6% (431/437).
Tabell 14.1
Jämförelse av testresultat med IMAGEN™
Adenovirus testet och cellodling på näsa-halsprov vid 2
försökscentra.
RESULTAT
Neg
Neg
431
Pos
Pos
37
Pos
Neg
6*
Neg
Pos
0
4/6 prov tog mer än 10 dagar för att producera CPE i odling.
Detta kan tyda på en mycket låg virusnivå närvarande i
provet ursprungligen.
2)
2/6 prov var negativa med indirekt IF.
Oftalmiska prov
IMAGEN™ Adenovirus testet utvärderades mot ett etablerat
cellodlingssystem. Konjunktival tork insamlades från 179 patienter
med konjunktivit som besökte ett ögonsjukhus. Förekomsten
av adenovirusinfektion i den studerade populationsgruppen
var 19,6% (35/179). Utstryk preparerades från provpinnar på
kliniken och provpinnarna placerades sedan i transportmedium
för cellodlingsutvärdering. Ett prov bedömdes positivt i
IMAGEN™ Adenovirus testet när en eller fler fluorescerande
epitelceller observerades (se avsnitt 11.2). Ett prov bedömdes
positivt i cellodlingstestet när karakteristisk cytopatisk effekt
bekräftades med indirekt immunfluorescens. Resultaten från
denna undersökning visas i Tabell 14,2. Av 179 testade prov
erhölls samma resultat i 174 prov efter upprepad testning, vilket
ger en korrelation av 97,2%. Sensitiviteten och specificiteten för
IMAGEN™ Adenovirus testet var 91,4% (32/35) respektive 98,6%
(142/144). De prediktiva värdena för positiva och negativa tester
var 94,1% (32/34) respektive 97,9% (142/145).
Tabell 14.2
Jämförelse av testresultat med IMAGEN™
Adenovirus testet och cellodling på humana oftalmiska prov
TEST
Referensmetod
IMAGEN™ Adenovirus
Antal prov (179)
RESULTAT
Neg
Neg
142
Pos
Pos
32
Pos
Neg
3*
Neg
Pos
2**
*
Otillräckligt material tillgängligt för omtestning av ett prov.
** Båda proven odlades endast i 2 dagar.
14.3.2 Cellodlingsbekräftelse
Tre försökscentra testade IMAGEN™ Adenovirus testet på
cellodlingar från kliniska prov. Detta jämfördes med indirekt
immunfluorescens
och/eller
neutraliseringstester
för
odlingsbekräftelse. Isoleringar gjordes i rutincellinjer använda
för adenovirusodling. Cellodlingar tvättades i PBS Objektglasen
fixerades i aceton och testades sedan med IMAGEN™ Adenovirus
testreagenser. Såväl färska kliniska isolat som tidigare frysta
prov användes för denna utvärdering. Totalt 296 odlingar
utvärderades. Positiva cellodlingsisolat bekräftades med antingen
immunfluorescens eller neutraliseringstester.
Resultaten (Tabell 14.3) tyder på att IMAGEN™ Adenovirus testet
detekterade alla positiva adenovirusisolat vilket ger en sensitivitet
på 100% (162/162). Reagensens specificitet var 100% (134/134).
Tabell 14.3
Jämförelse av testresultat med IMAGEN™
Adenovirus testet och standardmetoder för odlingsbekräftelse
vid 3 försökscentra
TEST
Standardbekräftelse
IMAGEN™ Adenovirus
Antal prov (296)
RESULTAT
Neg
Neg
134
14.4. KORSREAKTIVITET
Pos
Pos
162
Pos
Neg
0
Neg
Pos
0
IMAGEN™ Adenovirus testet utfördes mot preparationer av andra
virus och organismer som kunde tänkas finnas i luftvägs- eller
oftalmiska prov eller cellodlingar. Alla organismer testade (Tabell
14.4) var negativa med IMAGEN™ Adenovirus testet.
Tabell 14.4
Organismer testade i IMAGEN™ Adenovirus
testet och befunna icke-reaktiva
Acholeplasma laidlawii
Branhamella catarrhalis
Candida albicans
Chlamydia psittaci
Chlamydia trachomatis
Coxsackie virus
Cytomegalovirus
Echovirus
Epstein-Barr virus
Haemophilus influenzae
Herpes simplex virus
Influenza virus A & B
Legionella pneumophila
Measles virus
Mumps virus
Mycobacterium avium
Mycobacterium intracellulare
Mycobacterium tuberculosis
Mycoplasma arginini
Mycoplasma hominis
Mycoplasma hyorhinus
Mycoplasma orale
Mycoplasma pneumoniae
Mycoplasma salivarium
Neisseria cinerea
Neisseria flavescens
Neisseria gonorrhoea
Neisseria lactamica
Neisseria meningitidis A, B, C & D
Neisseria mucosa
Neisseria perflava
Neisseria pharyngis
Parainfluenza virus types 1,2,3 & 4b
Pneumocystis carinii
Polio virus types 1 & 2
Respiratory syncytial virus
Rhinovirus
Staphylococcus aureus
Streptococcus gps A,B,C,D,F,G
Varicella zoster virus
15. REFERENCES/REFERENZEN
1.
Frankl, R.I.B., Fauquet, C.M., Knudson, D.L., and Brown, F. (1992)
2.
Classification and Nomenclature of Viruses. Fifth Report of the
International Committee on Taxonomy of Viruses. Archives of Virology
Supplement 2, Spurger Velacy, New York, pp 140-144.
Rosen, L. (1960)
3.
Haemagglutination inhibition technique for typing adenoviruses.
American Journal of Hygiene 71, 120-128
Wadell, G. (1990)
4.
Adenoviruses. In Principles and Practice of Clinical Virology (eds A.J.
Zuckerman et al) John Wiley and Sons Ltd, Chapter 4 iv, pp 267-287.
Albert, M.J. (1986)
5.
Enteric Adenoviruses.
Archives of Virology 88, 1-17.
Horwitz, M.S. (1985)
Adenoviral diseases in “Virology”, Raven Press, New York (eds B.N. Fields
et al) pp 477-495.
Mallett, R., Ribierre, M., Bonnenfant, F., Labrune, B., and Reyrole,
L. (1966)
6.
7.
Les pneumopathies graves à adenovirus.
Arch. FR. Pediatr 23: 1057-1073.
Pacini, D.L., Collier, A.M., and Henderson, F.W. (1987)
8.
Adenovirus Infections and Respiratory Illnesses in Group Day Care.
Journal of Infectious Diseases 156, No 6: 920-927.
Ford, E., Nelson, K.E., and Warren, D. (1987)
9.
Epidemiology of Epidemic Keratoconjunctivitis.
Epidemiological Reviews 9: 244-261.
Madeley, C.R. (1986)
The emerging role of adenovirus as inducers of gastroenteritis.
Pediatric Infectious Diseases 5: 563-574.
10. Uhnoo, I., Wadell, G., Svensson, L., and Johansson, M.E. (1984)
Importance of enteric adenoviruses 40 and 41 in acute gastroenteritis
in infants and young children.
Journal of Clinical Microbiology 20: 365-372.
11. Miller, S.E., (1986)
Detection and identification of viruses by electron microscopy.
Journal of Electron Microscopy Technique 4: 265-301.
12. Darougar, S., Walpita, P., Thaker, U., Viswalingham, N., and Wishart,
M.S. (1984)
Rapid culture test for adenovirus isolation.
British Journal of Ophthalmology 68: 405-408.
13. Kidd, A.H., Harley, E.H., and Erasmus, M.J. (1985)
Specific detection and typing of adenovirus types 40 and 41 in stool
specimens by dot-blot hybridization.
J. Clinical Microbiology 22: 934-939.
14. Gomes, S.A., Nascimento, J.P., Siquera, M.M., Krawczuk, M.M.,
Pereira, H-G., and Russel W.C. (1985)
In situ hybridization and biotinylated DNA probes: a rapid diagnostic
kit for adenovirus upper respiratory infections.
Journal of Virological Methods 12: 105-110.
15. Lehtomaki, K., Julkunen I., Sandelin, K., Salonen, J., Virtanen, M.,
Ranki, M, and Hovi, T. (1986)
Rapid diagnosis of respiratory adenovirus infections in young adult men.
Journal Clinical Microbiology 24: 108-111.
16. Pereira, H.G., Azeredo, R.S., Leite, J.P.G., Andrade, Z.P., and De
Castro, L. (1985)
A combined enzyme immunoassay for Rotavirus and Adenovirus.
Journal of Virological Methods 10: 21-28.
17. August, M. J., and Warford, A.L. (1987)
Evaluation of a commercial monocloncal antibody for detection of
adenovirus antigen.
Journal of Clinical Microbiology 25, No 11: 2233-2235
18. Cepko, C.L., Whetstone, C.A. and Sharp, P.A. (1983)
Adenovirus hexon monoclonal antibody that is group specific and
potentially useful as a diagnostic reagent.
Journal of Clinical Microbiology 17: 360-364.
19. Gardner, P.S. and McQuillen, J. (1980)
Rapid virus diagnosis. Application of immunofluorescence (2nd Ed).
Butterworth, London, Chapter 5, 92-109.
20. Greenburg, S.B. and Krilov, L. (1986)
Laboratory diagnosis of viral respiratory disease.
Cumitech. No 21. ASM. Drew, W.L. and Rubin, S.J., editors.
21. Galen, R.S. (1982)
Application of the predictive value model in the analysis of test
effectiveness. In Clinics in Laboratory Medicine. Symposium on Test
Selection Strategies.
Volume 2. W. B. Saunders Company, pp 685-699.
IFU X7846, Revised Mars 2013
OXOID Limited, Wade Road, Basingstoke,
Hampshire, RG24 8PW, Storbritannien
Kontakta det lokala distributören för alla frågor.
