Agnes Janson Illegala oljeutsläpp i Östersjön – en droppe i havet?
Varje år sker cirka 1000 operationella oljeutsläpp i Östersjön när fartyg rengör sina tankar och maskinrum och därefter släpper ut det förorenade vattnet i havet. Östersjöns vatten innehåller därför tre gånger så mycket fossil olja som vattnet i Nordsjön. I media uppmärksammas oftast de stora oljeolyckorna, men faktum är att mer än dubbelt så mycket olja släpps ut via operationella utsläpp. Fåglar, fiskar, och bottendjur skadas eller dör när de kommer i kontakt med den utsläppta oljan. Det kan räcka med ett litet oljeutsläpp i ett viktigt häcknings‐ eller lekområde för att många djur ska drabbas. Syftet med denna studie var att klargöra problemen kring operationella oljeutsläpp i Östersjön, såsom vilka effekter oljan har på den marina miljön, samt varför det går så trögt i arbetet med att sätta stopp för utsläppen. Information insamlades från litteratur, vetenskapliga artiklar, statliga utredningar, samt genom studiebesök och intervjuer med aktörer på området. Östersjön gränsas av nio länder som vart och ett vill utnyttja havets resurser, samt bestämma över vilka regler som ska råda. Men vissa länders ekonomiska intressen och värderingar skiljer sig åt, och det är sällan någon vill ta det yttersta ansvaret för de konsekvenser som följer. Den internationella förvaltningen av havet är därför mycket komplicerad, och det finns stora brister i miljösamarbetet. Ansvarsfrågan är problematisk då flera individer kan anses vara ansvariga vid ett utsläppsbrott. Ett annat problem är att utsläppsbrott sällan leder till åtal. Rättslagstiftningen kräver starka bevis, och i många fall kan dessa vara svåra att samla in. År 2003 upptäcktes 207 operationella utsläpp, men bara ett fall ledde till en fällande dom! Åtgärder för att komma åt problemet med operationella oljeutsläpp kan vara att skärpa tillsynen och lagstiftningen. Hårdare straff med högre vattenförorenings‐
avgifter skulle sätta större press på rederierna. Tekniken på kontrollutrustningen bör också förbättras, förslagsvis genom att fartyget genom satellitövervakning förmedlar information om eventuella oljeutsläpp till ett beredskapscentrum. En åtgärd för att lösa ansvarsfrågan är att ge befälhavaren strikt ekonomiskt ansvar för all förorening från fartyget. För att effektivisera bevisföringen bör även omvänd bevisbörda tillämpas. Det har redan gjorts mycket i arbetet med att komma till rätta med de operationella oljeutsläppen, men än så länge är det mycket snack men liten verkstad. Att gå från ord till handling är ett avgörande steg för Östersjöns framtid. Handledare: Per Larsson Examensarbete 20 p. i marinbiologi, Vt 2004 Campus Helsingborg, Lunds universitet
Agnes Janson Abstract
The Baltic Sea is an ecologically sensitive brackish sea. There are approximately 2000 vessels en-route
in the Baltic Sea every day. Various amounts of discharges of oil are being reported, where some
discharges are accidental, but most spills are due to deliberate operations. The illegal discharges of oil
residue consist of oil/bilge water as well as oily ballast and tank wash water. These operational spills
strongly contribute to the oil contamination of the Baltic Sea.
Oil affects the environment in different ways. Discharged oil causes death to sea birds and aquatic
marine organisms, as well as adverse effects on fish spawning areas, resulting in reduction of fish stocks,
consequently, contributing to large economic losses in the fishing industry.
The Baltic Sea is the responsibility of the countries surrounding it. International strategies, programs,
and conventions play an important role in its protection. The MARPOL 73/78 convention contains
detailed regulations concerning ship-generated pollution worldwide.
The Helsinki Convention plays an important role in the protection of the Baltic Sea - as its aim is to
prevent the Baltic Sea from pollution of crude oil and oil products.
The Swedish regulation of environmental protection is governed by a number of agencies. The
Swedish Environmental Protection Agency (EPA) is the central environmental authority under the
Swedish government, and its task is to coordinate and instigate environmental work nationally and
internationally. The Swedish Maritime Administration (SMA) works to keep the sea lanes open and safe,
and services include, among others, to perform maritime safety inspections. The Swedish coast guard
exercises surveillance, supervision and control within a number of areas of the law, such as monitoring of
the environment and shipping and supervision of safety at sea.
Independent conservation organizations, such as WWF, Greenpeace and the Swedish Society
for Nature Conservation, have important roles in protecting the marine environment and promoting the
sustainable use of natural resources.
Since 1999 the Swedish environmental legislation is assembled in an environmental section called
Miljöbalken (1999:808). Among other important environmental regulations Miljöbalken contains the
general rules of considerations, which are rules regarding submission of evidence, principles of
knowledge, as well as principles of caution and location. The law of water pollution (1980:424) is the
most central law regarding the problem with discharges of oil to the sea. It contains a number of
regulations regarding the construction and supervision of vessels, but most importantly the regulation of
sea pollution from vessels.
Vessels are bound by Swedish law to use port facilities for the disposal of oily ballast water. No fee is
required in excess of the port fee. Agencies such as the SMA and the coast guard maintain the supervision
to control the observance in order of laws. During a vessel inspection the certificate and documents such
as the oil record book shall be inspected, but oil flow control systems should also undergo inspection. In
case of a suspected crime the police and the coast guard and a prosecutor should be called in. The
sentence for an illegal discharge is often served with a fine. The coast guard serves a fine called
vattenföroreningsavgift and its amount depends on the size of the vessel and the discharge.
The sea has been divided into jurisdictions such as territorial sea, interior marine waters and exclusive
economic zones. Within these national boundaries the coastal state has sovereignty regarding actions
against vessels carrying out illegal discharges.
Problems with in the environmental management of the Baltic Sea exist
because all countries surrounding the sea share the responsibility. The application of the
international convention often differs between nations because of different directions and
objectives. Another problem is the low number of sentences carried out regarding illegal
oil discharges. The question of who is responsible is also contributing to the complexity.
Management must be more adaptive and instructive with clear links between implemented measures,
environmental monitoring and research programs. Management must be based more on the obligations of
the sectors and less on their rights.
Measurements that should be taken into account are to strengthen the environmental laws and its
supervision, as well as the sanctions. The control equipment on vessels should be improved, to facilitate
monitoring and tracking of vessels en-route in the Baltic Sea. A higher international organization could
perhaps coordinate and monitor the supervision. To answer the question of who is to blame for pollution,
the captain should have a more strict economic responsibility. The principle of inverted submission of
evidence should be applicable to render investigations.
