Dokumentation från ­kunskapsserien Socialtjänstens roll i ­samhällsplaneringen – det gemensamma ansvaret Dokumentation: Gunnel Rydberg, GR 1 Innehåll Inledning och bakgrund...............................................................................................3 Dag 1: Så bygger vi välfärd och demokrati 2011-09-22 i Centralhuset, Göteborg..........................................................................5 Dag 2: Socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen – vilka var intentionerna och vad har visat sig svårt att förverkliga? 2011-10-27 i Sjumilahallen, Biskopsgården, Göteborg..............................................10 Dag 3: Hur kan delaktighet och samverkan skapas i utformning och omgestaltning av bostadsområden? 2011-11-17 på Centrum för urbana studier, Hammarkullen, Göteborg.....................14 Dag 4: Välfärd för olika grupper – vilka är utmaningarna? 2012-01-19 i Polishuset, Göteborg............................................................................19 Dag 5: Hur skapas en tillgänglig stad för den enskildes behov? 2012-02-24 i Hörsalen, Stadshuset, Göteborg ..........................................................25 Dag 6: Hur ska socialtjänstens kunskap tillvaratas i stadsplaneringen? 2012-03-23 på Ekocentrum, Göteborg......................................................................30 2 Inledning och bakgrund S om en del i kompetensutvecklingsinsatserna inom Göteborgs stads valideringsprojekt genomfördes från september 2011 till mars 2012 en kunskapsserie riktad till operativa chefer inom individ- och familjeomsorg samt funktionshinder i Göteborg, med temat Socialtjänstens roll i samhällsplaneringen – det gemensamma ansvaret. En tydlig ambition i Socialtjänstlagen är att socialtjänsten ska medverka i samhällsplaneringen. Kunskap om utsatta gruppers villkor är viktig för att påverka de strukturer och levnadsförhållanden som ger utslag i bristande möjligheter att komma in i samhället. Samhällsplaneringen är en betydelsefull del av ett förebyggande arbete som både kan förbättra villkoren för utsatta grupper och på ett generellt plan leda till mer gynnsamma uppväxt- och livsomständigheter för den breda befolkningen. Samtidigt kan man konstatera att det varit svårt för socialtjänsten att finna fungerande arbetssätt och samspelsarenor för att uppfylla denna ambition. Målet med kunskapsserien har varit att deltagarna genom ökad kunskap kring socialtjänstens roll i samhällsplaneringen ska kunna stärka den egna utvecklingen och uppnå ökat samarbete i hemmaorganisationen. Syftet har varit att ge kunskapspåfyllning om lagstiftningens intentioner samt visa på möjligheter och hinder för socialtjänsten inom detta område. Serien har även syftat till att ge en orientering i hur socialtjänsten kan bidra i samhällsplaneringen i enlighet med de uppdrag och organisationsformer som Göteborgs stad utvecklat och ingår i. Tid har avsatts för att deltagarna tillsammans med kollegor skulle få reflektera över vad samhällsplanering kan innebära för den egna rollen. Till socialnämndens uppgifter hör att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen samt att medverka i samhällsplaneringen. Socialnämnden ska i samarbete med andra aktörer främja goda miljöer, påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden samt verka för tillgängliga lokaler och allmänna kommunikationer. Nämnden ska även verka för att skapa goda förhållanden för barn och ungdomar, äldre och andra grupper som behöver stöd samt främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning m.m. (SOL §§ 1-2) 3 Kunskapsserien har genomförts i ett samarrangemang mellan Stadsledningskontoret och S2020 i Göteborgs stad, samt FoU i Väst/GR. Arbetsgruppen som genomfört och lett kunskapsserien har bestått av Eva Magnusson, Stadsledningskontoret, Lars Lilled, S2020 samt Torbjörn Forkby och Gunnel Rydberg, FoU i Väst/GR. Serien har varit upplagd som en heldag och fem halvdagar, i form av föreläsningar och diskussioner lokaliserade till olika platser i staden, där även studiebesök har genomförts. Varje deltagare har uppmuntrats att bidra med egna reflektioner/exempel från hemmaorganisationen. De frågeställningar som har diskuteras under kunskapsserien ligger till grund för denna dokumentation. 29 personer har deltagit i serien som har varit avgiftsfri. Kontaktpersoner: Eva Magnusson, stadsledningskontoret, Göteborgs Stad [email protected] Tel: 031- 368 00 91 Lars Lilled, S2020, social resursförvaltning, Göteborgs Stad [email protected] Tel: 031-367 90 31 Torbjörn Forkby, FoU i Väst/GR [email protected] Tel: 0768-72 47 00 Gunnel Rydberg, FoU i Väst/GR [email protected] Tel: 031-335 50 74 4 Dag 1: Så bygger vi välfärd och demokrati 2011-09-22 i Centralhuset, Göteborg En viktig grund för att socialtjänsten ska engagera sig i samhällsplaneringen är att bygga välfärd och demokrati. Vad gör vi för att få ett samhälle som präglas av uthållighet och ett rikt liv för medborgarna? Vad betyder delaktighet och demokrati som det sociala kitt som håller samman vårt samhälle och vår välfärd? 1. Välkommen och inledning Torbjörn Forkby, dagens moderator, hälsar tillsammans med Gunnel Rydberg välkommen till kunskapsserien och presenterar kursupplägget. Efter en kort presentationsrunda inleder Katarina Othelius, stadsdelsdirektör i Örgryte-Härlanda, med att beskriva bakgrunden till denna kunskapsserie, som är en del i kompetensutvecklingsinsatserna inom Göteborgs stads valideringsprojekt, riktad till chefer inom individ- och familjeomsorg. En tydlig ambition i Socialtjänstlagen är att socialtjänsten ska medverka i samhällsplaneringen. Kunskapsserien syftar bl.a. till att ge möjlighet till kunskapspåfyllnad och reflektion kring vad samhällsplanering kan innebära för yrkesrollen. 2. Distans – men inte avståndstagande. Tankar om ledarskap och demokrati Bengt Göransson, skribent och f.d. kultur- och utbildningsminister som innehade gästprofessuren till Torgny Segerstedts minne vid Göteborgs universitet år 2010, delar med sig av sina tankar kring ledarskap och demokrati. Bengt Göransson tycker sig ha märkt av en förändrad människosyn i samhället under senare år. – Man talar om en närande och en tärande sektor och det finns ett förakt för svaghet, men demokratin måste alltid utgå från en djup respekt för varje människas förmåga och möjligheter, säger Bengt Göransson. 5 Han ser en fara i när socialtjänsten eller andra myndigheter gör sig till förmyndare över människor och menar att myndigheter inte ska vara ”en tröstande mamma” utan hålla distans till människor. Bengt Göransson varnar för en falsk intimisering och illustrerar med en historia om sin far som kontaktades av en myndighet med hälsningar från Berit. Men fadern ville ha kontakt med en myndighetsperson, inte någon ”jävla Berit”. Han anser det förödande med ett samhälle som allt mer ser sig som ”butik” där medborgarna är kunder. Kunden är dock inte viktigast för affärsmannen utan det är butiken. Bengt Göransson talar om en glidning i begreppen och menar att politiker och tjänstemän inte längre företräder medborgarna, utan skattebetalarna, vilket privatiserar och ligger nära kundbegreppet. – Men det offentliga samhället får inte ta över ett kommersiellt tänk, utan vi måste våga ifrågasätta strukturer i samhället. När vi gör samhället till butik blir samhället viktigare än kunderna. Köpare och säljare har hemligheter för varandra, vilket är en förutsättning. Köparen vill betala mindre, säljaren ha mer, säger Bengt Göransson Farligast blir denna utveckling inom skolan anser han. Skolan har en samhällsuppgift som rör alla medborgare: Den ska se till att det samlade livsarvet förs vidare till kommande generationer. – Idag ska skolan leverera kunskap; den bjuder ut sig till kunderna och läraren blir en bodknodd. Akta er för ordet visioner! Vi behöver inte visioner utan bör skaffa oss en bättre teori om vad vi gör, menar Bengt Göransson. Vi måste fundera över vår uppgift. Förståelsen av uppdraget är viktigare än handlingen. Politiska problem bör göras små och inte gigantiseras. – Problem löses genom att de görs överblickbara. Målar vi upp en undergångsbild tror människor inte att de kan påverka, säger Bengt Göransson. Ska man leda eller bestämma? Bengt Göransson hänvisar till ledaren för Frälsningsarmén som menade att ”there are too many managers and too few leaders; the world is over-managed but under-lead”. – All demokratisk verksamhet börjar med att vi tänker själva. Ledarens uppgift är att formulera uppdraget. Den som vill leda bör formulera sina egna tankar. 6 Ur diskussionen: •Om medborgarengagemanget menar Bengt Göransson att vi måste börja från noll varje dag för att engagera medborgare. Vi måste då tala om att det även krävs en aktivitet från dem själva. •Om konkurrens i kommunal verksamhet anser Bengt Göransson att det nivellerar och gör allt lika; det skapar inte mångfald som många tror. Konkurrens kan sänka priset, men det är samma varor och därför slöseri med resurser. De som väljer t.ex. en privat skola väljer samtidigt bort den kommunala skolan för övriga medborgare eftersom den kommunala skolan försämras. Samhällsinstitutionerna kan inte ha samma finansieringssystem som de privata alternativen. •Om snabba beslut kontra kvalitet och substans kommenterar Bengt Göransson att trögheten har ett värde. Man måste våga bromsa ibland. •Om ledarskap menar Bengt Göransson att ledare bör sitta nära verksamheten, inte nära makten vilket idag sker. ”Rektorer ska finnas på skolorna, liksom handlaren i butiken”. •Om socialtjänstens roll i samhällsbygget anser Bengt Göransson att socialtjänsten måste vara klar över vems intressen man företräder och se medborgarna som sitt uppdrag. 3. S2020 – Hur ska Göteborg bli en socialt hållbar stad? Uppdrag och bakgrund Lars Lilled, verksamhetschef för S2020, Social resursförvaltning i Göteborg, reflekterar över hur Göteborg ska bli en socialt hållbar stad och redogör för de uppdrag och organisationsformer som Göteborgs stad utvecklat, bl.a. inom S2020 (se även OH). Allt fler människor lever i städer och då blir det viktigt med en hållbar stadsutveckling, menar Lars Lilled. – Vi talar idag om att vi vill ha en blandstad, men blandstad är själva definitionen på stad. Enligt Aristoteles ska en stad inte vara större än att den kan försörja sig själv. En annan definition är att det inte finns några städer, endast människor som bestämt sig för att göra något ihop – och så ett omland. Hur löser vi de stora städernas trygghetsproblem? Idag finns s.k. gated communities med en idé om att man inte behöver det omgivande samhället, berättar Lars Lilled. Enligt Göteborgsregionens tillväxtstrategi ska regionen växa med 8000 personer per år. Men vilka dessa 8000 personer är talar man inte om – det är människor från hela samhällsspektret; det kan vara invandrare, funktionshindrade, etc. – Om vi vill bidra med sociala erfarenheter i planeringssystemen finns risk för att vi uppfattas som störande. Idag likställs ofta samhällsplanering med fysisk plane- 7 ring men vi pratar hellre om stadsutveckling, där alla sektorer kan delta. Vad som förenar oss är det gemensamma ansvaret, säger Lars Lilled. Göteborg är en av de mest polariserade städerna, enligt rapporten Göteborgssamhälles utveckling. Staden är segregerad, men det finns också självvald segregation. Segregerade miljöer är en grogrund för kriminalitet, vilket är uppenbart i vissa stadsdelar. Det saknas i Sverige en politik som omfattar frågor av betydelse för den stora majoritet av människor som bor och arbetar i städer och samhällen. Varför har vi t.ex. ingen urbanminister, när vi har en jordbruksminister? reflekterar Lars Lilled. S2020s nätverksuppdrag syftar till att alla i staden ska få en gemensam målbild. Planeringsarbetet ska vid behov korrigeras så att en socialt hållbar utveckling stimuleras. Till grund för detta arbete finns regeringsformen och dess ord om att främja en hållbar utveckling. I plan- och bygglagen talas om att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människor. Brundtlandkommissionen talade om en utveckling som möter dagens behov utan att hindra framtida generationers. I Göteborgs Stads budget för 2011 betonas också det gemensamma ansvaret för en hållbar utveckling. I stadens reglementen finns inskrivet att socialtjänsten har en roll i samhällsplaneringen. – Vi har organiserat oss bort från idén om att vi tillsammans ska bygga samhället. I själva verket har vi en gemensam uppgift fast med olika professioner, säger Lars Lilled. Reflektionsfika 22 september – ur diskussionen •Vilka frågor behöver vi ställa oss för att hitta enkla orsakssamband? Vi bör samla på de goda problemen och frågorna. •Det finns en önskan om förändring – men forum saknas. Det är viktigt hur vi jobbar med att få medborgare delaktiga i stadsdelarna så att det känns meningsfullt. Hur fångar vi upp medborgarna? Hur kan samhället skapa mötesplatser, dialoger och forum för att föra fram den kunskap som finns? Hur identifierar vi de strukturer som skapar möten? •Vi är till för våra invånare – men brist på resurser kan begränsa. Vilken är rollen? Det finns många vackra ord, men i praktiken handlar det om: håll budget! Har vi resursbrist eller är det en fördelningsfråga? Det handlar om hur vi vill att samhället ska styras – samhällskontraktet. •Hur bra är vi här på att få en dialog med våra egna brukare/klienter? Här behövs stöd. Går det t.ex. att förstå frågorna när vi utformar våra enkäter? Vill vi ha svaren? Hur ger vi återkoppling? •Inom samhällsplaneringen råder ofta ett teknokratiskt tänkesätt och det blir komplicerat att få in människan/individen i det – vi saknar ett gemensamt språk mellan samhällsplaneringsorganen och socialtjänsten. 8 •Socialtjänstens kunskap behövs i byggprocesserna och ett bra exempel där man skulle kunna få samarbete att fungera är när man ska bygga gruppbostäder. •Hur ska man jobba med de bilder som finns av de ”segregerade” förorterna? Självbilder är viktigt. 9 Dag 2: Socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen – vilka var ­intentionerna och vad har visat sig svårt att förverkliga? 2011-10-27 i Sjumilahallen, Biskopsgården, Göteborg Vi får en nulägesbeskrivning och en beskrivning av önskat tillstånd. Vad innebär socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen? Hur utvecklar vi kunskapen inom detta område? Hur bildas politik för att utföra uppdraget? 1. Reflektionsrunda Dagen inleds med några reflektioner kring föregående mötestillfälle, under ledning av moderator Eva Magnusson. •Att ha ett professionellt förhållningssätt till medborgarna är en ständig, daglig fråga. •Det var tänkvärt vad Bengt Göransson sa om hur vi använder språket. Håller metaforerna? Han sågade även begreppet ”vision”. •Det var mycket klokheter som sades och man fick bekräftelse på en del tankar man redan haft. •Det var mycket givande. •Jag tänker på det här med att vi är som en affär och medborgarna kunder som köper av kommunen. Man ser inte till helheten. •Har tänkt på Lars Lilled som beskrev hur segregerad staden är. Vi behöver få en enad stad och jobba för medborgarna. •Det var berikande och fantastiskt. •Jag var inte med men har ändå reflekterat över begreppet rättfärdighet och dess betydelse. •Budskapet om gated communities tänkte jag på. Jag har fått ett startskott att höja mig lite och få in den sociala dimensionen i t.ex. upphandlingar. •Jag tänker på komplexiteten i samhällsplaneringen. Det är lätt att prata om men svårt i verkligheten. 10 •Jag reflekterar över orden – de begrepp vi slänger oss med. •Jag tänker på vad Bengt sa om skattebetalare och medborgarperspektivet kontra kundbegreppet. Och hur vi ska få ihop staden. 2. Hemlöshet och alternativa strategier – hur utvecklar vi ­kunskap som bidrar till att bilda politik? Verner Denvall, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet i Växjö, beskriver hur vi kan lära av vår historia utifrån begreppet hemlöshet. – Vi kan planera, men vad händer sen? All planering borde vara social! säger Verner Denvall. Redan i socialtjänstlagen från 1982 anges att socialtjänsten ska medverka i samhällsplaneringen. Det fanns också tidigt en stark politisk vilja. Men metoder saknades! I början handlade socialt arbete om klassiska folkhälsoproblem och inte om myndighetsutövning. Former för medverkan var att samla in underlag samt att delta i planering och uppföljning. En enkätundersökning bland Sveriges socialchefer visar att man anser det mycket viktigt att medverka i samhällsplaneringen. – Man säger sig vara förtrogen med levnadsförhållanden och främjandet av ekonomisk och social trygghet. Man är minst nöjd med uppföljningen, säger Verner Denvall. Historiskt ser vi olika trender; på 70-talet fanns en projektyra medan man på 80-­talet försökte byta ut befolkningen genom ombyggnationer i vissa bostadsområden. Var fanns då de mjuka förvaltningarna? På 90- och 00-talen började vi få en mix av utförare och det finns ett högt fattigdomsindex. Av historien kan vi lära att det fanns lokala kunskapsunderlag men att det var sämre med metod och handling. Verksamheterna har att hantera problemkomplex på fyra nivåer: kunskapsproblem, organiseringsproblem, ideologiproblem och handlingsproblem, menar Verner Denvall. – Problem är komplexa men hanteras som om de vore komplicerade, vi bör skilja på dessa begrepp. Det som fungerar, det ska vi se till att det fortsätter fungera. Samtidigt blir planerna inom samhällsplaneringen ofta för grandiosa, när de istället bör utgå från vår vardagsverklighet, säger Verner Denvall. Han reflekterar kring sociala innovationer inom hemlöshetsforskningen. – Hemlöshet är ett strukturellt problem och det tillsätts statliga pengar till satsningar, medan det samtidigt har visat sig att det enda som fungerar för individen är att få en lägenhet med nyckel och kontrakt. 11 Förutom kunskapsunderlagen krävs det alltså metoder som t.ex. fokusgrupper, öppna forum och workshops för att få en medverkan från socialtjänsten i samhällsplaneringen. – I grunden är detta politiska frågor, säger Verner Denvall, men vi kan medverka genom att skapa delaktighet och transparens. Ur diskussionen: •Vi medverkar ju i samhällsplaneringen varje dag! Vilka kanaler och strategier har vi? •Kommunstyrelsen är mest intresserade av planfrågor. Hur kan vi knacka på dörren med våra frågor? Vi har lagt oss platt för teknikerna. •Hur får man förtrogenheten? Svar: den finns i organisationen men hur samlar vi in den kunskap som finns? •Hur kan man utveckla metoder när allt är så regelstyrt? •Ett dilemma är när det inte finns några bostäder att tillgå i kommunen. •Vi låser in oss i problem men vi behöver öppna system. •Lösningar tenderar att komma i konflikt med äganderätten. Vem ska tillhandahålla bostäder? 3. Bo Bra Biskopsgården – så jobbar vi med delaktighet Carina Krantz-Rönnkvist, utvecklingschef på Västra Hisingen, kommenterar det lokala ansvaret för uppdraget att utveckla hela staden mot hållbarhet. Här betyder mötet med människan mycket. Hos dem som jobbar i hemtjänsten och på fritidsgården finns kunskaper som behöver systematiseras. På Västra Hisingen finns ett särskilt samhällsbyggnadsråd som en mötesplats mellan politiker och tjänstemän. Margareta Sjöholm, processledare, berättar om hur stadsdelen har jobbat med medborgardialoger som ett naturligt inslag i planeringsprocessen. – Att invånare finns med i planeringsprocessen tidigt ger ett större engagemang för en attraktivare och tryggare stadsdel, säger Margareta Sjöholm. Hon menar att det det ger goda resultat att få inblick i samhällsplaneringen och samtidigt få vara med besluta. Då är det också viktigt att man är tydlig med vad syftet med dialogen är. I Biskopsgården har man erfarenhet av åtta genomföra medborgardialoger bl.a. kring nya bostäder, tillväxt i Biskopsgården och projekt Friskväderstorget. Arbetsmetoden har varit att sätta samman invånargrupper som fört dialog kring modeller, kartor och skisser kring hur man rör sig i området och vilka stråk som finns. Ett par viktiga framgångsfaktorer för medborgardialoger som kan nämnas är att det bör finnas en organisation för att driva frågorna, ett engagemang från ledningen och att projektet bör vara genomförbart. Eller som Margareta säger: 12 – Man ska vara medveten om vad man ger sig in i för man får ta konsekvenserna av resultatet! Ur diskussionen: •Är allt tillåtet? Svar: Ja! •Finns barnperspektivet med? Svar: Ja, det finns särskilda grupper med skolelever. 4. Samverkan mellan socialtjänst och samhällsbyggnad i Lerums kommun Anette Johannesson, socialchef, delar med sig av sina erfarenheter kring samverkan mellan socialtjänst och samhällsbyggnad i Lerums kommun, särskilt med avseende på utvecklingen av kommundelen Gråbo. Ett särskilt arbete med att utveckla Gråbo startade 2006, sedan man haft en workshop med anledning av problem på några av kommunernas skolor. Skolorna var i dåligt skick och en hade t.o.m. satts i brand. Man beslöt att bygga tre nya skolor och även satsa på annan utveckling i stadsdelen som all-aktivitetspark och idrottshall. – Socialtjänsten kan vara en resurs i samhällsplaneringen, inte minst eftersom vi är mer vana vid att samordna, jämfört med samhällsbyggnadsområdet, säger Anette Johannesson. Hon berättar att socialtjänsten varit en slags gränsvakt så att alla gör det dom ska. Kunskap om formalia och rättsprocesser har varit en stor tillgång i dessa processer. Anette Johannesson reflekterar över genusperspektivet och att vara kvinna i en mansdominerad värld. Hon menar att detta uppskattades av byggarna som ville att hon skulle fortsätta engagera sig efter att hon avslutat sitt deltagande. – Jag ställde andra frågor än de var vana vid, berättar hon. Även i Gråbo arbetade man med medborgardialog genom t.ex. fokusgrupper med elever i åldrarna 8, 11 respektive 14 år om vad som är viktigt att tänka på när man bygger en ny skola. Anette Johannesson avslutar med några personliga reflektioner: Det tar tid att genomföra en planerings- och byggprocess jämfört med de snabba dagliga besluten i socialtjänsten. Det är även positivt att som representant för socialtjänsten vara en ”neutral” part när olika verksamheter strider om en fråga, t.ex. en cykelväg. 13 Dag 3: Hur kan delaktighet och ­samverkan skapas i utformning och ­omgestaltning av bostadsområden? 2011-11-17 på Centrum för urbana studier, Hammarkullen, Göteborg Hur skapar vi kunskap om hur det ser ut i bostadsområden och hur systematiserar vi denna kunskap? Områdesbaserat utvecklingsarbete. Utbildning av nya socialarbetare. Medborgardialog. 1. Reflektionsrunda Dagen inleds med några reflektioner kring föregående mötestillfälle, under ledning av moderator Eva Magnusson. •Det fanns en otrolig entusiasm hos dem som berättade, både från Lerum och från Biskopsgården. Det var fantastiskt att se hur laddade de var för det de jobbar med. •Jag har tänkt på vilken inspiration de gav, de som berättade. Och vilken bedrift det är att de som medverkar i medborgardialog i Biskopsgården får 5000 kr. •Det var intressant att höra om socialtjänstens historia. •Jag lärde mig mer om medborgarengagemanget och vikten av att lyssna till vad folk vill ha. Vi behöver jobba mer med att möta människor. •Vi som jobbar med nyanlända ser att det finns en boendeproblematik och vi har lyft denna fråga om och om igen, men det händer inget. Istället blir det värre. Det finns en mur mellan oss nere på fältet och dem på stadsbyggnadskontoret. Vi pratar om integration i teorin, men i praktiken kommer det familjer hit som inte tidigare hade en social problematik, men som får det här. Det finns inga lägenheter. •Jag känner lite tvärtom; att teorin inte har någon bäring på praktiken. Vi behöver bli mer intellektuella i vårt arbete och koppla in teorin. •Vi jobbar på men hur anpassar vi oss till omvärldsförändringar? Hur omorganiserar vi till rätt syfte? 14 2. Från professionsfokus till delaktighet i lokalsamhället – ­reflektioner kring delar av socionomutbildningens utveckling Lasse Fryk, lokal koordinator vid Centrum för urbana studier i Hammarkullen och universiktetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet reflekterar kring delar av socionomutbildningens utveckling samt kring delaktighet i lokalsamhället. När Lasse Fryk var verksam som lärare vid socionomutbildningen i Göteborg på 80-talet konstaterades att få elever kom ut i verkligheten. Ett lärarlag tog därför initiativet till ett projekt som innebar att en grupp studenter fick flytta ut till tre tomma lägenheter i Angered för att studera verkligheten på plats. – Jag upptäckte det skapande som sker i mötet mellan människor. Jag måste vara närmare studenterna och i dialog med dem. De är rika på erfarenheter. Det blev en viktig insikt för mig, berättar Lasse Fryk. Projektet pågick i tre år. Studenterna blev en organisk enhet med de olika nätverk som fanns i stadsdelen. De fick en vana att gå ut i oklara omständigheter och göra sig beroende av omvärlden för att se vad som växte fram. I Angered fick eleverna möta saker de inte var vana vid, planer som inte höll. Detta gjorde att de började ställa andra krav på utbildningen. Det var också ett utvecklande projekt för pedagogerna själva. De fick arbeta mer i arbetslag och med övriga kompetenser i stadsdelen. Förhållandet till forskningen påverkades av det mer praktiknära arbetet. – Jag kom närmare socialarbetarna. Jag mötte samma utmaningar som socialtjänsten gör på fältet, berättar Lasse Fryk. Nu har universitetet skapat en utbildning i samhällspedagogik som bygger på erfarenheterna i lokalsamhället – det organiska Hammarkullen, berättar Lasse Fryk. Idag förläggs en klass av fem på socionomutbildningen till stadsdelen. En dag i veckan får eleverna vara ute och arbeta med något i lokalsamhället, som t.ex. att ordna konferenser och knyta samman olika aktörer. Grunden för ämnesundervisningen är att få en framtidsdriven utbildning där eleven äger sitt lärandeprojekt. Här har socialtjänsten en viktig roll i att med sin kunskap jobba med relationer och förändring. – När eleverna kommer är de beroende av yttre trygghet, litteraturlistor, scheman och struktur. Efter hand märks det att de hittar en inre trygghet. Utmaningen är att möta mångfalden – den är redan här! Lasse Fryk talar om vikten av att hantera ”negative capability” – att våga gå ut i det man inte vet och göra sig beroende av omvärlden. Han menar att ungdomar har stor kompetens som kan utnyttjas – engagemang, nätverk och kultur. 15 – På fritidsgården i Hammarkullen, Mixgården, kan dessa kompetenser knytas samman, vilket skapar tillit. Det behövs, eftersom tilliten håller på att försvinna i samhället, säger Lasse Fryk. Som lärare försöker han fånga upp viktiga kompetenser som studenterna ska kunna få del av. Han menar att det sker en stor kunskapsuppbyggnad i vardagen som är mycket handlingsorienterad. – Om denna kunskap inte begripliggörs skapar det en obalans. Den största fattigdomen här ute är att den kunskapen inte implementeras i forskningen. Istället kommer den evidensbaserade kunskapen – men utan omdöme är den livsfarlig och blir en stödkorsett. Lasse Fryk beskriver hur man vid Centrum för urbana studier i Hammarkullen försöker frigöra krafterna och energin i lokalsamhället i en bättre riktning. I Hammarkullen finns behov av att knyta samman olika skikt i samhället. Här finns ett akut behov av samhällsbyggande. – Vi organiserar oss med och stöttar lokalsamhället så att de som verkar där själva kan göra något för medborgarna. Vi försöker frigöra krafterna och energin i lokalsamhället i en bättre riktning. Ur diskussionen: •Vilket motstånd och vilka drivkrafter har du mött? Svar: Vi har försökt hitta personer som kan ge inspiration och som vi delar idéer med. Vi måste kunna legitimera och sätta ord på det vi gör. Vi behöver också kunna ömsa skinn för att jobba i en annan miljö. •Hur kan denna process föras över till andra stadsdelar, t.ex. Västra Göteborg med sin blandning av miljonprogram- och villabebyggelse? Svar: När vi kan stärka människor så att de ser att de är en kraft får vi ett lokalsamhälle som kan vända på socialtjänstens arbete. Vi behöver använda mer av människors resurser. 16 3. Sociala aspekter och medborgardialog i stadsplaneringen (SMS) – modeller för en hållbar stadsutveckling Helen Hjerpe, projektledare, och Malin Michaelsson, utvecklingsledare i Centrum Göteborg berättar om SMS-projektet. SMS är ett gränsöverskridande kunskapsprojekt som ska bidra till en socialt hållbar stadsutveckling och främja social integration. Projektets mål är att ta fram verktyg för att säkerställa att sociala perspektiv, inklusive folkhälsa och kultur, liksom ekonomiska och ekologiska perspektiv får en given roll i all stadsplanering. Projektet ska också leda till att goda modeller för medborgardialog vidareutvecklas och används. Modellerna och verktygen ska vara tillgängliga för andra aktörer som arbetar med i KattegattSkagerak (KASK)-regionen. Arbetet sker genom fyra fall i Halmstad, Göteborg, Fredrikstad och Kristiansand. I Göteborg är nya Göta älvbron fallet. Här kommer man att arbeta med medborgardialog och även förhålla sig till andra processer i staden som S2020 och Centrala älvstaden. Frågan är hur medborgare ser på en bro i staden och vem som berörs av bron. – Vi vill föra en dialog kring hur vi ser på Göta älvbron som objekt – är det en förbindelse, en barriär, en bro, en väg, en älvstrand, en plats, ett torg eller en park? Och kan sociala bedömningar göras i processen? säger Helen Hjerpe och Malin Michaelsson. 4. Urban Empowerment – den lärande staden. Ett pilotprojekt inom Mistra Urban Futures Eeva Bohlin, sektorchef för kultur och fritid i Östra Göteborg, berättar om pilotprojektet Urban Empowerment inom Mistra Urban Futures, som pågår under 2010-2011 i Hammarkullen. Projektet vill frigöra medborgarnas kraft och energi till att vara med och utveckla staden. Man vill utveckla en kultur för deltagande och lärande samt skapa kapacitetsbyggande processer. Bakgrunden är de samhällsförändringar som skett, där institutionerna inte alltid riktigt har hängt med, berättar Eeva Bohlin. Ett annat syfte med projektet har varit att skapa kunskap om medborgardeltagande i stadsutvecklingsprocesser. Deltagandeprocesserna har dokumenterats och relaterats till tidigare praktiska erfarenheter och forskning. Man har även försökt beskriva hur processerna påverkar högskolans organisering. 17 5. Mixgården – en plats för samhällsbyggande Erika Höjer, socionom, och Lina Renholm Nyby, socialpedagog, berättar om arbetet på fritidsgården Mixgården. Hammarkullen har 7700 invånare varav cirka en tredjedel är under 20 år. Den kommunala fritidsgården Mixgården har cirka 80-100 besökare per kväll på fyra anställda. Ungefär 40 procent är tjejer, vilket är en hög andel i dessa sammanhang. Fritidsgården fungerar som en social arena och lärande miljö. Verksamheten förändras med förutsättningarna. – Vi försöker etablera relationer med ungdomarna. Vi får förtjäna förtroendet. Vi tar direktkontakt med var och en, hälsar, ser alla, lär oss deras namn, berättare Erika Höjer och Lina Renholm Nyby. Mixgården arbetar med bemötande och beröring. Projekt och aktiviteter används för att skapa kontakt. Det finns en massagestol som har blivit som en bikthörna för ungdomarna. Olika kulturer integreras och det finns en öppenhet mot besökare. Det är viktigt att respektera förtroenden samtidigt som de ibland måste vidta åtgärder och anmäla missförhållanden. Mixgården arbetar för att främja en utveckling av en god värdegrund och stärka en positiv tillhörighet till stadsdelen. Många av ungdomarna lever i ett starkt utanförskap och behöver trygghet inom fasta ramar. Arbetet syftar även till att särskilt stärka tjejer. – Vi måste påvisa vilka medel ungdomar har att påverka istället för att bränna bilar och kasta sten. Ur diskussionen: •Hur räcker ni till? Hur sprider ni arbetssättet till andra fritidsgårdar? Svar: Man blir trött, men samtidigt tänd och glad. Hammarkullen är ett inspirerande område. Företag får gärna anställa våra ungdomar, men det måste vara företag med ett socialt engagemang – för det tar tid. Vi försöker sprida det goda exemplet Mixgården till övriga delar av staden. En bok har också tagits fram: Fritidsgården – en plats för samhällsbyggande. •Fråga: Föreningslivet är ofta lika med fotboll, hur kommer alla andra föreningar in i arbetet? Svar: Socionomutbildningen släpar efter vad gäller systematiskt arbete med kultur och fritid i stadsdelarna. Om några år jobbar förhoppningsvis fler på detta sätt. •Det finns en rädsla bland socialsekreterare för att blanda sig med folket. •Se gärna artikel i Socionomen nr 4 2011: Hur bör socialtjänstens IFO organiseras? av Björn Blom, Stefan Morén och Marek Perlinski. 18 Dag 4: Välfärd för olika grupper – vilka är utmaningarna? 2012-01-19 i Polishuset, Göteborg Till socialtjänstens uppgifter hör att verka för att skapa goda förhållanden för barn och ungdomar, äldre samt andra grupper som behöver stöd. Hur möter vi olika målgruppers perspektiv när det gäller socialtjänstens roll i samhällsplaneringen? Hur ser vi på försörjningsfrågan – kan man tala om en nyfattigdom? 1. Reflektionsrunda Dagen inleds med några reflektioner kring föregående mötestillfälle i Hammarkullen, under ledning av moderator Torbjörn Forkby. •Det var spännande att höra från Mixgården, men även att höra om Lasse Fryks sätt att hantera verkligheten och att lyfta upp det man hittar där. Detta kan jämföras med SNS-projektet där man börjar uppifrån, mer byråkratiskt. Man fick en känsla av att det var mer ett spel för gallerierna. Det mesta var ju redan bestämt, ändå frågade man folk. Men annars var dagen helt underbar. •Torbjörn kommenterar: Mixgården är en av landets bästa fritidsgårdar. Inom socialt arbete borde man också intressera sig för fritiden. På fritidsverksamheten det finns möjlighet att bygga fantastiska verksamheter där ungdomar får en andra chans. •Jag jobbar i Hammarkullen och samarbetar mycket med Lasse och universitetet. Från socialtjänsten är vi lite dåliga på att knyta till oss medborgarna och ge dem möjlighet att medverka. Vi har vare sig fantasi eller resurser. Vårt samarbete med universitetet kan bli mycket bättre. Vi behöver bli bättre på att mobilisera krafterna i samhället för områdets bästa. Jag vill veta hur vi kan koppla ihop innehållet i den här utbildningen och göra något mer av det här. •Vi är fyrkantiga i socialtjänsten och har svårt att ha tillit till de krafter som finns i området. Vi begränsar oss lätt till dem som redan är inskrivna i socialtjänsten. Vi behöver ha modet att kliva ett steg till. Det sitter i väggarna att vi ska ha kontrol- 19 len i en grupp. Det handlar också om jämlikhet vad gäller inflytande och makt i dessa grupper. •Vad är socialt arbete? Det handlar om att skapa förändring. Det finns många idéer men det är svårt att kliva utanför ramarna. Och hur organiserar vi arbetet? Det är en konflikt; vi vill mobilisera, men vi vill också styra. •I alla projekt vill man ha resultat och det finns då en risk att man diskvalificerar de personer som inte funkar så bra i gruppen. Man vill ha de bästa och de piggaste. 2. Om marginaliserade grupper – kan man tala om en ­nyfattigdom i Sverige? Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, reflekterar utifrån sin forskning kring vart samhället är på väg och vad socialtjänsten kan bidra med. 1982 sjösattes den nya socialtjänstlagen och temat var då socialtjänstens roll i samhällsplaneringen. Det fanns en trend som innebar att man ville skapa ett inkluderande samhälle, där den sociala dimensionen med gemenskap och mötesplatser skulle byggas in i bostadsområdena. – Sedan dess har vi sett 30 år av uppförslut. Det är som om det vi pratade om har gått in i ena örat och ut genom det andra. Vi har inte tagit det vi pratade om på allvar, säger Tapio Salonen. Han poängterar att det bara är genom att släppa in de människor som inte är ”behövda” som vi kan skapa förändringsstrategier som tar Socialtjänstlagen på allvar. – Vi kan kalla dem ”the surplus population”, överskottsbefolkningen, de som inte har något jobb och som inte är behövda. Det kan ta emot att släppa in dessa grupper. För den svenska välfärdsutvecklingen i efterkrigstid var den grundläggande stora utmaningen att lämna det gamla orättvisa fattigsamhället – Fattigsverige, där man ”inte tyade barkbrödet och deporterade folk till Amerika”. – Med den nordiska välfärdsmodellen tänkte vi längre och djärvare än någon annan tidigare hade tänkt. Tanken var ett öppet samhälle, tillgängligt för alla. De flesta av världens länder har inte omfamnat den tanken idag. Den amerikanska drömmen om social rörlighet är ett falsarium av stora mått. Den sociala rörligheten är lägre i USA än i t.ex. Sverige. Där råder ett smågruppssamhälle, säger Tapio Salonen. Efter andra världskriget skulle fattigsamhället undanröjas och det skapades system som skulle släppa in alla. Folk skulle kunna gå för egen maskin och bidra i samhällsbygget. Barnbidrag, allmän pension, sjukförsäkring, utbildning och bostäder var satsningar. 20 Man pratade om välfärdens oåterkallelighet, som innebar att de sociala förbättringarna inte kunde gå tillbaka. – Man menade att folk som får ta del av välfärden och börjar älska den inte kan rösta bort den. Men på 80- och 90-talen vände det. En nyliberal era sköljde över västvärlden och den offentliga sektorn började försöka efterlikna marknadskrafterna. Vi fick beställar-/utförarmodeller, avregleringar i ekonomin, New Public Management och ”satsa på dig själv”. Vi gick från gemensamma kollektiva föreställningar till mer individuella lösningar. Samtidigt förändrades den svenska arbetsmarknaden från ett industrisamhälle till ett kunskapssamhälle. Sverige var vidöppet för den kraschlandning som skedde i ekonomin. Vi tappade cirka en halv miljon sysselsatta. – Från att ha varit ett homogent samhälle byggt på en enhetskultur blev Sverige en del av en upplöst sekulariserad och globaliserad värld. Ojämlikheten har kontinuerligt ökat nu i 30 år, säger Tapio Salonen. Folk i allmänhet har fått det bättre men det är en inkomstspridning mellan den fattigaste och rikaste. Den rikaste tiondelen har sprungit iväg och den fattigaste tiondelen har halkat efter. I USA har all ekonomisk tillväxt tillfallit den rikaste procenten. – Vissa personer är obehövda på livstid. Var femte vuxen göteborgare är obehövd genom att de saknar sysselsättning. Denna outnyttjade resurs är en utmaning för socialtjänsten. Enligt Tapio Salonen har vi fattiggjort människor genom våra stolta system som skulle vara inkluderande. Är människor inte inne på arbetsmarknaden, omfattas de inte heller av de offentliga trygghetssystemen. Vi har byggt duala system, för medelklassare. Den ekonomiska fattigdomen lurar bakom hörnet i de flesta EU-länder, även i Sverige. I studien Välfärd – inte för alla, analyserar Tapio Salonen den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnfattigdomen i Sverige. 70 miljarder fördelas till barnfamiljerna genom försäkringar och bidrag. Trots dessa insatser ökar fattigdomen, i synnerhet efter år 2003. En allt större andel av de 70 miljarderna går till de bäst ställda barnfamiljerna. – Värdet av socialbidraget har sjunkit. Det materiella överflödet har aldrig varit större, ändå snålar vi med dem som behöver det. Var finns socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen? I en annan studie (Socialekologiskt perspektiv på staden – en stad i ständig förändring) undersöktes Landskrona stad. Där bodde de flesta 1990 i områden med blandad bebyggelse. Idag bor endast 38 procent blandat. De fattigare områdena har ökat. Studien 21 visar även att de berättelser och mentala bilder som etablerade institutioner, t.ex. socialtjänsten, ger av problemen i staden är en del av problematiken, en del av systemet. Även i Göteborg bor människor med människor som liknar dem själva. (Se rapporten Fattiga och rika – en segregerad stad av Roger Andersson.) Grunden för ett samhälle är att människor litar på varandra. Tillit tar tid att bygga upp men går snabbt att rasera. – Nu börjar motkrafter födas. S2020 i Göteborg är ett exempel på det, men än så länge bromsar vi bara snarare än att vända skutan, säger Tapio Salonen. Ur diskussionen: •Var är de mer konkreta lösningarna, när man inte bara kompenserar utan jobbar mer strukturerat? •Lars Lilled kommenterar: Det går att mobilisera på socialkontoren genom att använda de nya reglementen som tagits fram inom Göteborgs Stad. 3. Uppsökande trygghetsarbete hos polisen Kommissarie Peter Backenfall delar med sig av sina erfarenheter från polisen i Göteborg. Polisens grunduppdrag är minska brottsligheten och öka tryggheten. Det är ett komplext uppdrag. Idag finns 20 000 poliser i landet, vilket är fler än någonsin. Avsikten är att polisen ska bli ännu mer effektiv i det förebyggande arbetet. Ser vi tillbaka på decentraliseringens utveckling inom polisen kom kvarterspoliser på 70- och 80-talen och närpolisreformen i mitten på 90-talet. Men efter nedskärningar rann mycket av det problemorienterade arbetssättet ut i sanden och ersattes med ett underrättelseslett polisarbete. 2006 togs en rapport om framtidens polisarbete i Göteborg fram. Universitetet och Göteborgs Stad medverkade. – Tankarna i rapporten var att vi utifrån grunduppdraget ska skapa förtroende, relationer och tillit i polisarbetet. Samverkan är en nyckel, berättar Peter Backenfall. Områdespoliser har nu lanserats i sju områden. Samverkan inom ungdomspolisarbetet sker med socialtjänsten. Det har skrivits ett samarbetsavtal mellan polisen och Göteborgs stad. Fler avtal ska skrivas, bl.a. kring hur vi samverkar i lokalsamhället, vilka resurser som saknas samt vilka handlingsplaner som krävs. Man tittar på samverkan via brottsförebyggande råd och inte minst med skolan. Polisen har nu också ett uppdrag att ta fram en brottsförebyggande strategi för Storgöteborg. Ur diskussionen: •Vad önskar du dig av socialtjänsten från polisens sida? Svar från Peter: Jag önskar att socialtjänstens fältarbete ökar – ut från kontoren! 22 4. Brandförebyggande arbete inom Räddningstjänsten Kristina Lindfelt som har ett övergripande ansvar för strategiska, förebyggande frågor inom Räddningstjänsten Storgöteborg informerar. En viktig del av det förebyggande arbetet handlar om att förhindra bränder kopplade till ungdomar och oroligheter. Här sker samverkan med skolan. De skolrelaterade bränderna har halverats sedan 2005; en positiv utveckling som visar att det går att vända trender. – Våra brandmän jobbar med förtroendeskapande för att möta ungdomarna innan det händer något i skolan, att bryta kedjan och ingången till kriminell verksamhet. Ett annat problem är bostadsbränderna. Varje dag inträffar en sådan brand i Storgöteborg. Statistiken visar att dessa bränder minskar något men inte mycket. Man ser att män är farligare än kvinnor, äldre är farligare än yngre. Äldre drabbas även hårdare. Ofta är bostadsbränderna spisrelaterade eller kopplade till demens, alkohol, ensamhet och sängrökning. Antal händelser i vårdanläggningar ökar också. Här är verktygen i det förebyggande arbetet råd, information och tillsyn. Man går även ut på fältet och möter medborgare. – Vi vill veta hur vi tillsammans med er i socialtjänsten kan arbeta förebyggande. Ni möter dessa grupper före oss. Vi möter dem först när något har hänt. Vi famlar här, säger Kristina Lindfelt. Ur diskussionen: •Kan vi som jobbar inom funktionshinder få hjälp med utbildning av er när det gäller förebyggande brandskydd? •Kristina kommenterar: Räddningstjänsten kommer gärna ut och informerar i stadsdelarna om hur man skyddar sig, t.ex. genom sprinklers, spisvakt, materialval, anhörigstöd m.m. 5. Hur möter vi ungdomsoroligheter i våra stadsdelar? Torbjörn Forkby, docent i socialt arbete, delar med sig av sina tankar kring ungdomsoroligheterna i våra stadsdelar. I rapporten Kampen för att bli någon (skriven av Torbjörn Forkby tillsammans med Susanne Liljeholm Hansson) skildras samverkan för unga i stadsdelarna. Forskarna har försökt komma nära ungdomar för att få deras egen bild av sin uppväxtmiljö. Torbjörn Forkby menar att gemenskapandet och tilliten håller på att luckras upp idag. Detta är ett hot mot demokratin och dess värden. – Samhället hålls ihop av trygghet, tillit, tillhörighet. När detta samhälleliga kitt saknas kommer rädsla, misstro och utanförskap, säger han. 23 Rapporten drar slutsatsen att mycket fungerar bra, men också att det förebyggande arbetet med att förstärka trygghet, tillit och tillhörighet på alla nivåer, är mycket viktigt. Det förebyggande arbetet handlar dels om att människor ska ha jobb men även om att de ska kunna vara med och påverka i samhället. Torbjörn Forkby varnar för att i allt för hög grad koppla utvecklingsarbete till projekt som tar slut och poängterar vikten av att tänka mer långsiktigt. Konkret kan arbetet mot ungdomsoroligheter handla om träffar med lokala politiker, att jobba med attityder och värderingar i lokalsamhället samt satsningar kring s.k. återvändare från institution och kriminalvård. Det uppsökande arbetet bör utvecklas mot mer av ett kunskapsbyggande ute i verksamheterna. Att få till en social mobilisering mellan civilsamhället och det offentliga systemet är också viktigt, samt inte minst samspelet mellan föräldrar, skola och fritid. – Behöver vi projekt eller behöver vi titta mer på hur våra ordinarie system fungerar? Vi vuxna behöver se att vi är en del av ungdomarnas identitetsprojekt. Tapio Salonen föreläser på Polishuset i Göteborg i utbildningen Socialtjänstens roll i samhällsplaneringen 24 Dag 5: Hur skapas en tillgänglig stad för den enskildes behov? 2012-02-24 i Hörsalen, Stadshuset, Göteborg Hur ser behoven ut för den enskilde? Vilka utmaningar finns? Vilken tillgång till staden har den enskilde? Vilken legitimitet finns när det gäller att röra sig i staden? Vad gäller äldre – hur sker tillgänglighet och bostadsanpassning för att den enskilde ska kunna bo kvar hemma längre? Vad behöver förändras i den fysiska strukturen för att möta behoven? Tillgänglighet och kommunikation av befintlig service – vad krävs för att undanröja hinder för olika grupper? 1. Reflektionsrunda Dagen inleds med några reflektioner kring föregående mötestillfälle, på Polishuset, under ledning av moderator Eva Magnusson. •Det var bra och upplysande att höra hur man tänker inom polisen, att det finns en tanke och att man vet vad man vill. Det man hör via medierna är inte så positivt. •Det var intressant att höra att lokala samarbetsavtal med polisen är på gång i staden. •Det var bra att få höra om rapporten fattiga och rika i Göteborg. •Man slås av varför vi lever så skilda liv, forskningen och verkligheten ger olika bilder. Tapio har svar på många frågor, men varför blir det inte som han säger. •Jag har försökt skapa en kontakt med polisen i mitt arbete med en ny grupp på hemmaplan. Men polisen ställde sig frågande till att hjälpa till. Det finns en historik av samarbete, men det är svårt att hitta vägen in till samarbete för en ny grupp. •Biskopsgården bjöd in polisen till föreläsningar – ett bra initiativ kring den här problematiken. •Vi jobbar nära polisen men det är inte alltid enkelt, vi har två olika professioner. •Vi har också ett samarbete med polisen och det finns en vilja att jobba ihop. 25 2. För vem bygger vi staden? Bo Grönlund, arkitekt och lektor vid Det Kongelige Danske Kunstakademi för Arkitektur, Design och Konservering, i Köpenhamn, beskriver utifrån sin forskning hur vi kan skapa trygghet i stadsplaneringen. Bo Grönlund talar om rummet i staden kopplat till beteende och sociala förhållanden, vad han kallar nätverksstaden. – De rumsliga förutsättningarna handlar inte bara om struktur utan även om samspel mellan människor och det tänker man inte alltid på. Människor orienterar sig efter de längsta gatorna i staden där man även kan se långt. Tillgänglighet handlar alltså även om orienteringsförmåga. Olika analysverktyg som t.ex. sociotopkartor och SKA – analysverktyg för sociala aspekter i planeringsprocesser visar att Göteborg är en segregerad stad. Denna uppdelning gäller både medelinkomst, eftergymnasial utbildning, arbetslöshet, invandrare osv. För Stockholm ser det ut på liknande sätt, enligt Bo Grönlund. – Segregationsfrågorna ska ses samtidigt med tillgängligheten. En nätverksanalys visar att enda bro kan ändra tillgänglighetssystemet i en stad. En enda koppling kan förändra ett helt system. Tillgänglighet är kopplat till trygghet. I Göteborg har bilarna fått det bästa; vi har skapat trafikbarriärer och människor får gå i gångtunnlar. Samtidigt ökar brottsligheten och vi får allt fler galler för våra butiker. Ute i stadsdelarna, t.ex. i Angered och Bergsjön, har vi å andra sidan långa sträckor i landskapet utan bebyggelse, vilket också skapar otrygghet. Bo Grönlund tar ett exempel från ett holländskt projekt 1933 som avsåg att skapa en funktionsuppdelad stad, med storskaligt byggande där alla hade det likadant. Manifest 1933 kom till – ”en bibel för världens stadsplanerare”. Det ledde till en rumslig segregation. På 60-talen kom miljonprogrammen. Under 70-talet ville folk hellre bo i småhus och bostadsbyggandet gick ner i dessa områden. Tomma bostäder fylldes upp av invandrare. – Det är en skandal att arkitekter fick framställa detta i så stor skala. Planen var att avskaffa den traditionella staden, med kvarter längs med gator och privata gårdar. Där fanns det lösningar på trygghetsfrågorna. En nätverksanalys i Sundbybergs kommun av områden byggda vid olika tidpunkter i historien visar att i de äldre stadsdelarna byggda på 1890- eller 1920-talen känner folk sig trygga men däremot inte i de områden som är byggda på 60-talet. Bo Grönlund beskriver grannskapstanken som uppstod i New York 1927, då man hade trafiksäkerhetsproblem. Man ledde trafiken omkring stadsdelen och skolan blev 26 samhällets kärna. På 60-talet fick vi en trafikdifferentiering och en uppdelad stad, som ett träd med säckstationer, med olika grenar ut till de enskilda löven. – Dessa grannskapsenheter skulle förhindra att folk blev fascister och kunde förföras. Man glömde dock bort urbaniteten. Urbanitet handlar om att skapa en stad som både är trygg, spännande och trivsam. Men blir staden för spännande så bli den otrygg. 1890 fanns det en hög tillgänglighet i våra städer och ett tätt gatunät. Nu förtunnas staden och det skapar otrygghet. Vi har fått mer bostadsyta per person, sju gånger mer bostadsyta än för 100 år sedan. Vi bygger glesare än förr. Och vi har tagit bort barnen ur stadsrummet! – Detta gör att det blir tio gånger färre unika saker att titta på i staden – den har blivit tio gånger tråkigare, säger Bo Grönlund. En del av förtunningen orsakas av konkurrensen med andra medier än det offentliga rummet – digitala medier. Därför måste vi noga välja de punkter och stråk som vi ska uppgradera i det offentliga rummet. Kvantitativa ändringar i stadslivet kan föra med sig kvalitativa språng. När det gäller brottsförebyggande planering bör vi inte bara jobba med gärningsmännen utan även med objekten och platserna, för att kunna skapa ett tryggt samhälle. Vi bör jobba i fyra dimensioner: socialt, fysiskt, säkert och tryggt. – Brottsförebyggande arbete och rumslig utformning hänger ihop. Det går inte att eliminera den sociala faktorn, säger Bo Grönlund. 3. Hur skapas en tillgänglig stad? Birgitta Branegård, planeringsledare vid Fastighetskontoret, berättar om kontorets tillgänglighetsarbete. Visionen är ”tillsammans bygger vi staden”. Förutom mark, förvaltning och exploatering är bostadsförsörjningsfrågan det stora uppdraget. Här ingår de boendesociala frågorna. 10 000 nya bostäder ska byggas under mandatperioden, inklusive bostäder med särskild service och trygghetslägenheter. Ett mål är att staden ska vara tillgänglig för alla och att enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas. Detta ska ske genom att få alla inblandade att jobba mot målet. Ett nätverk har byggts upp och ett brett angreppssätt används. Läs mer på: Boendeportalen eller i Äldrebladet Lars Eriksson, planeringsledare vid avdelningen individ- och familjeomsorg och funktionshinder på Stadsledningskontoret, berättar om kontorets tillgänglighetsarbete. 27 Fyra resursstadsdelar har ett särskilt uppdrag som gäller planering för bostäder för personer med funktionsnedsättningar. Det handlar om såväl ordinärt boende som bostäder med särskild service enligt LSS eller SoL. – Bostadsbristen i Göteborg leder till en ökad efterfrågan också på särskilda boendeformer, säger Lars Eriksson. Ur diskussionen: •Hur blir det en enighet och en gemensam samling med så många inblandade? Svar: De ansvariga måste vara med på båten och organisera arbetet lokalt. Stadsdelarna kan gräva djupare och göra lokala anpassningar. •Hur går planeringen till i de fyra resursstadsdelarna? Svar: I varje stadsdel finns två planeringsledare samt en plan som revideras enligt ett rullande schema. De ärenden som socialsekreterare registrerar är ett viktigt underlag för planeringen. 4. Tillgänglighet i kollektivtrafiken och anpassning av bostäder Lisbeth Lindahl, forskare vid FoU i Väst/GR informerar om uppdraget att följa upp bostadsanpassningen i Göteborg. En FN-konvention från 2006 handlar om rättigheter för människor med funktionshinder. Det finns även tvingande regler för den byggda miljön som påverkar bostadsområden. Allt nytt som byggs ska vara fullt tillgängligt och man ska därför egentligen inte behöva bostadsanpassa. Enligt handikappförbunden definieras tillgänglighet brett: som fysisk, kommunikativ, informativ och psykosocial. Tillgänglighet är inget självändamål utan en förutsättning för ett gott liv. Särskilt angeläget är detta med tanke på att allt fler blir äldre. Funktionsnedsättning ökar med stigande ålder. Det skapar konsekvenser för människor i form av sämre välbefinnande. Man kommer inte ut och upplever större otrygghet än tidigare. När det gäller resor påverkas upplevelsen av resmöjligheten av både hälsotillstånd och tillgänglighet i trafikmiljön. Yngre personer upplever otrygghet som ett större hinder för resan och män upplever större svårigheter och vill ha mer resehjälp. Vem har då ansvar för att skapa förändringar? Jo, fastighetsägarna. Men det måste finnas incitament för dem. Uppföljningen visar att det finns få incitament för att jobba med tillgänglighetsfrågorna. Lisbeth Lindahl menar att socialtjänstens medverkan i samhällsbygget skulle kunna förebygga hinder. – Vi behöver skapa en fysisk miljö som är inkluderande och inte utestänger människor, inte ett otillgängligt samhälle där folk lever som fångar i sina burar. FoU i Väst/GR har nu också sökt pengar till ett projekt för att integrera planeringen i 28 fem kommuner i syfte att förbättra samarbetet mellan äldreomsorgen och planering. Per Kristersson, planeringsledare på GR, berättar om GRs arbete med tillgänglighet och bostadsplanering. - Målet är en uthållig tillväxt för Göteborgsregionen. Vi ska växa med 8000 invånare per år, få en regionförstoring och pendla mer. Men ännu ser vi en komplex och splittrad bild med mycket trängsel. Historien visar varför vi är där vi är idag. I regionplan -63 planerades småhus utanför staden för att konkurrera med Stockholm. Bilen blev nödvändig. I regionplan -82 fortsatte planeringen av en framtida regionstruktur baserad på bilen. Vi är utspridda och har skapat en trädstruktur, som Bo Grönlund talade om, med en bra tillgänglighet för bilar. Nu har vi strukturbilden som en grund för kommunernas arbete. I Göteborg har vi arbetet med ÖP och utveckling av älvstaden. En effektiv mobilitet kräver både piskor och morötter. En ökad kollektivtrafik ska kunna nås genom bl.a. trängselskatt. Västlänken är en förutsättning. 5. En trygg och tillgänglig boendemiljö – erfarenheter från Senior Göteborg Marianne Hermansson, processledare på Senior Göteborg, Stadsledningskontoret, informerar. Arbetet på Senior Göteborg utgår från två huvudspår – att skapa en attraktiv arbetsplats samt en trygg och tillgänglig boendemiljö. Även här arbetar man med att definiera och motverka de hinder som finns i boendet för äldre. 80 procent av hemtjänstens brukare bor i lägenhet, många bor högt upp utan hiss och åtskilliga av dem kommer aldrig ens ut på gården. – Det finns ingen kraft bakom äldres önskemål när det gäller bostäder, och fastighetsägare vet väldigt lite om äldres behov, säger Marianne Hermansson. För att motverka detta behövs kunskapsutveckling. Allt fler fastighetsägare deltar i samarbetet kring strategier för äldre. Göteborgs Stad och flera bostadsbolag arbetar nu för att skapa goda boendemiljöer i Göteborg. Göteborgs försöksverksamhet, inom Hjälpmedelsinstitutets program Teknik för äldre, kallas Gôrbra för äldre och pågår 2011-2012. FoU i Väst/GR följer processen. PWC utvärderar samtidigt det samhällsekonomiska perspektivet. http://gorbraforaldre.se/ 29 Dag 6: Hur ska socialtjänstens kunskap tillvaratas i stadsplaneringen? 2012-03-23 på Ekocentrum, Göteborg Hur gör vi verkstad av kunskapen – i administrationen och i politiken? Vilket underlag behöver politikerna och vad levereras idag? Vilka förväntningar och förhoppningar finns? 1. Reflektionsrunda Denna sista kunskapsdag i serien inleds med några reflektioner kring föregående mötestillfälle under ledning av Eva Magnusson. •Bo Grönlunds inlägg om de raka gatorna som skapar tillgänglighet gav nya tankar. •Det är svårt att i förväg veta om man gör rätt eller fel när man planerar för framtiden. Vi vet inte hur framtiden kommer att bli om 20 år. När man t.ex. planerade staden på 60-talet visste man inte att det skulle bli så här idag. Hur kan vi ha en framförhållning? 2. Utvärdering Eva Magnusson och Gunnel Rydberg går igenom resultatet av de utvärderingar som deltagarna lämnat in. Svarsfrekvensen är inte så hög, ca 32 procent, men resultatet visar att de svarande är mycket nöjda och att serien helt klart har fyllt ett behov av både kunskap och inspiration. Man har fått ett bredare och djupare perspektiv på frågan. Flera anger att det finns former för socialtjänstens medverkan i stadsplaneringen i stadsdelarna men att de kan utvecklas mycket mer. 3. Information om Ekocentrum Anders Lund, utbildare på Ekocentrum, informerar kort om centret som vill vara en mötesplats för hållbar utveckling och bl.a. genomför miljöutbildningar. Stiftelsen Ekocentrum bildades 1993 av föreningen CET tillsammans med Fältbiologerna Västsvenska, Miljöförbundet Jordens Vänner och Studiefrämjandet. 30 4. Inledning Lars Lilled, dagens moderator, hälsar välkommen och inleder föreläsningsdelen. 5. Reflektioner kring en stad i förändring Pia Borg, planeringsledare på stadsledningskontoret, ger sina reflektioner kring vad som händer i vår omvärld. Hon pekar ut tre trender som samverkar: globalisering av ekonomin; migration och att man rör sig över gränser; samt urbanisering. – Dessa trender har stor påverkan på Sverige, bl.a. när det gäller ökad flyktinginvandring, arbetskraftsinvandring och familjeåterföreningar. I städerna har vi liknande problem – olika inkomstnivåer och ökad social oro, liksom ökad barnfattigdom och utanförskap. Städer har gemensamma problem och därför också sammanfallande intressen av t.ex. erfarenhetsutbyte och gemensam kunskapsuppbyggnad. I Göteborgs Stad finns uppdraget att alla i staden ska arbeta med social hållbarhet och det sociala perspektivet i stadsplaneringen. Medborgardialog är i fokus. Pia Borg beskriver hur staden har börjat systematisera arbetet inom social hållbarhet genom att bl.a. ta fram områdesvisa program och en kunskapsmatris. Hon säger till de närvarande: En politisk reflektion med bl.a. Jonas Ransgård (M), Göteborg, under ledning av moderator Lars Lilled. Ekocentrum 23 mars. 31 – Stadsplanerarna har mycket data, men ni i den här gruppen har den bredare kontakten med invånarna. Ni har därför en unik kunskap som kan komplettera vår kunskap och hjälpa till att systematisera den för att göra bättre analyser. Carina Falkewall, sektorchef, Lundby, Göteborg, fortsätter med att ge sina reflektioner ur ett stadsdelsperspektiv kring hur socialtjänsten ska bidra i samhällsutvecklingen. Lundby växer så det knakar och då är det särskilt viktigt att de boende i närområdet förstår vad som händer. Socialtjänsten har en viktig roll i att se en koppling mellan det lilla och det stora, mellan det individuella och helheten. – Vi inom socialtjänsten är väldigt individuella och har svårt att kvantifiera och se helheten, säger Carina Falkewall, och nämner verktyget BoInvent som ett exempel som bör kunna användas i högre grad. Medborgarna bör ses som uppdragsgivare, inte bara som målgrupper. Det innebär att vi behöver titta mer på olika behov som medborgare har – boende, sysselsättning etc. Medborgardialog är viktig menar Carina Falkewall och berättar att socialtjänsten i Lundby lämnat in synpunkter till utvecklingsprocessen för den centrala älvstaden. Bl.a. poängterades då att människor med olika behov och olika inkomst ska kunna bo i stadsdelen. Det ska finnas bostäder för alla. Carina avslutar med en fråga till de närvarande: – Medarbetarna inom socialtjänsten har stor lokalkännedom men hur systematiserar vi denna? Ur diskussionen: •Vi skulle behöva vara mer multidisciplinära för att kunna använda kunskapen om individer på ett bredare plan och se vilka konsekvenser det vi gör individuellt får på andra områden. •Vi behöver hitta bra forum, som inte är tvångsforum. •Var finns en mottagare för att påpeka problemen? •No data – no problem; no problem – no action! Lars Lilled påpekar att den som vill beställa rapporten Fattiga och rika – segregerad stad kan vända sig till [email protected] 6. Hållbar stadsutveckling i ett transdisciplinärt perspektiv Lars Reuterswärd, director, ger sina perspektiv på det gränsöverskridande arbetet i Mistra Urban Futures – centrum för hållbar stadsutveckling. Centrumet vill bidra till att göra skillnad för miljö och människors liv i världens städer i samverkan mellan forskning och praktisk tillämpning. 32 – Framtiden är urban och det börjar långsamt gå upp för folk. Det blir en urban framtid vare sig vi vill det eller inte. Städer är det mest sociala som människan har uppfunnit. Vi byter socker, idéer, tjänster och interaktion, säger Lars Reuterswärd. Han menar att städer gör av med mycket resurser men också är den samhällsform som har störst möjligheter att generera och spara resurser. Allt fler människor bor i städer. – Akademin är bra på att beforska, men frågorna ska ställas av dem som äger problemen, säger Lars och berättar att Mistra Urban Futures har kommit till för att skapa kunskap och institutioner som kan genomföra detta gränsöverskridande arbete mellan akademi och praktik. Centrumet har globala partnerskap i Manchester, Shanghai, Kisumu (Kenya) och Kapstaden. Arbetet sker mot tre fokusområden – Fair, Green, Dense – som motsvarar de tre dimensionerna i hållbar utveckling (miljö, socialt och ekonomi). Lars Reuterswärd talar om ”the Mistra difference” som illustrerar utmaningen i att passera det som tidigare gjorts och göra annorlunda. Ur diskussionen: •Finns möjlighet till kunskapsutbyte mellan de olika partnerskapen globalt? Vi vill få hjälp att skapa kontakter på de andra plattformarna och prata om socialtjänstens roll i samhällsplaneringen. •Vi talar om kåkstäder i Sydafrika – vad har vi för motsvarande slags städer i Göteborg; husvagnsstäder? 7. Systematisering av kunskap Vanja Larberg, planeringsledare, Social resurs, presenterar den kunskapsmatris kring social hållbarhet som har utvecklats inom S2020. www.kunskapsmatris-s2020.se Matrisen bildar ett rutsystem utifrån olika nivåer (byggnad/plats, närmiljö, stadsdel, stad, region) och olika faktorer – sammanhållen stad, samspel och möten, vardagsliv, identitet, hälsa, trygghet m.m. Matrisen är ett sätt att pedagogiskt beskriva skilda aspekter och de olika exempel som finns inom området. Ulrika Lundqvist, arkitekt, stadsbyggnadskontoret, beskriver de tre verktyg som har tagits fram för att analysera social hållbarhet, varav kunskapsmatrisen är ett. De övriga är verktyg för social konsekvensanalys och barnkonsekvensanalys. Dessa tre verktyg ska användas i stadsplaneringen och byggnation. Såväl byggnadsnämnden som fastighetsnämnden och trafiknämnden ska arbeta härefter. Utmaningen är hur vi ska göra vardag av dessa aspekter. Ur diskussionen: •Är regionperspektivet relevant för barnperspektivet? Ja, ungdomar rör sig regionalt. 33 •Hur får vi in barnperspektivet – ska vi prata med barn eller deras företrädare? Barns alla åldrar ska tillgodoses. •Var hamnar arbetslöshet? Svar: den ryms inom alla faktorer. 8. Hur ska socialtjänstens kunskap tillvaratas i ­stadsplaneringen? – en politisk reflektion Dario Espiga (S), ledamot i Göteborgs kommunstyrelse och Jonas Ransgård (M), vice ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg samt ordförande i GRs förbundsstyrelse medverkar i en politisk reflektion och diskussion. Dario Espiga är ansvarigt kommunalråd för socialtjänsten i Göteborgs stad. Han betonar vikten av att få in socialtjänstens kompetens i planeringen. Men socialtjänsten har en nackdel: – Socialtjänsten har kompetens att skapa kunskap om vad som händer i staden, men den är för individinriktad. Det behövs mer av helikopterperspektiv och utveckling i socialtjänsten, säger Dario Espiga. Han menar att vi historiskt sett har haft en dålig koppling i stadsdelarna mellan planering och social sektor. Men socialtjänsten behöver lyfta sig nu och undvika att upprepa misstag. Vi har inte makt över utvecklingen utan måste förbereda oss för allt: – Människor vill bo tillsammans, och hur får vi processerna så bra som möjligt. Vi kanske måste ta emot flyktingar, bereda oss för arbetslöshet osv. Vi behöver fler sociologer och beteendevetare i planeringsprocesserna. Jonas Ransgård inleder sin reflektion med följande konstaterande: – Nyckeln till sociala frågors ingång i planeringen är mätbarhet. Han menar att om sociala kostnader kan mätas på liknande sätt som ekonomiska faktorer och miljökvalitetsnormer är mycket vunnet. Det är även viktigt att utveckla samverkan inom staden kring människors behov. Jonas Ransgård lanserar tanken på en stadssocionom. Vore det orimligt att anställa en sådan person när vi anställer en stadsarkitekt? – Vi går till val på frågor som rör medelklassen och vi för medeklassresonemang, men vi behöver en aktiv samhällsdebatt, där vi även diskuterar de sociala frågorna. Ur diskussionen: Om social housing: Dario: Vi smyger med utvecklingen av social housing. Vi löser akuta situationer, köper t.ex. hotellrum, men hur gör vi så att vi inte skapar områden för bara medelklassen. 34 Om hyresrätter: Jonas: Vi har fastnat i ett synsätt att hyresrätter är bra för människor med begränsade inkomster. Men i nybyggda områden är det dyrt att hyra. Vi behöver komma åt kostnadsnivån. Om centrala älvstaden: Dario: Vi är överens; vi ska låta byggandet vara lite rough and dirty, så att området drar till sig hantverkare och konstnärer, med billiga bostäder. Jonas: Vi pratar om vilka som bor och arbetar där, men vilka som vistas där är också intressant – verksamheter, handel, offentliga institutioner, teatrar etc. Om bostadslöshet: Jonas: Det är en rolig utmaning att folk vill bo här, men vi måste bygga mer. Hemlöshet gäller inte bara uteliggare utan även andra bostadslösa. Dario: Bygger vi inte tillräckligt skapar vi ett underskott. Det gäller t.ex. ungdomar och nyinflyttade. Mellanboendeformer för flyktingar måste vi också diskutera. Vi måste hitta sätt så att folk har råd att bo i nybyggda lägenheter. 35 FORSKNING OCH UTVECKLING INOM VÄLFÄRDSOMRÅDET Besök Gårdavägen 2 • Post Box 5073, 402 22 Göteborg • Tel 031–335 50 00 Fax 031–335 51 17 • e-post [email protected] • www.grkom.se/fouivast 36