Háskóli Íslands
Svenska lektoratet
Höstterminen
Fonologi och uttal – SÆN107G
(5,0 hp) H [ECTS: 5,0]
Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 7 – om konsonantgrupper och några uttalsregler
Hej! Nu har vi kommit halvvägs i kursen och har klarat av många av de litet
tyngre momenten i den här kursen. I dag ska vi bekanta oss litet med några
uttalsregler i svenskan. Antalet konsonanter i det svenska alfabetet är 20. Några
av dessa har inga egna ljud, t.ex. c, x, w, z. Precis som det finns grafem
(bokstäver) i svenskan som saknar egna ljud, så finns det ljud som saknar
grafem. Vi ska även bekanta oss med dem i det här studiebrevet.
Några uttalsregler:
1) Konsonantgrupper
Svenskan kännetecknas av sina många konsonantgrupper, både initialt (springa)
och finalt (upp till fem konsonanter som i västkustskt). När man uttalar -skt i ord
som spanskt [spanst], hemskt [hɛmst] blir k:et stumt.
2) Bokstavskombinationer med j som uttalas som ett ljud
Vi har redan sett att många bokstavskombinationer uttalas med bara ett ljud,
t.ex. sje-ljudet. Det finns dessutom vissa kombinationer av en konsonant + j där
den första bokstaven inte uttalas. Sådana kombinationer uttalas därför som [j].
dj
gj
djup
gjorde
uttalas som j
hj
lj
hjälpa
ljus
1
Efter r och l uttalas bokstaven g som j:
rg ––– rj
lg ––– lj
berg, torg
helg
3) Uttalet av bokstäverna g, k och sk framför främre vokal
Då bokstäverna g, k och kombinationen sk står före en främre vokal (e, i , y, ä,
ö) uttalas de inte på vanligt sätt. I stället uttalas:
g ––– j
k ––– tj
sk ––– sj
ge, göra
kyla, köra
skina, skön
4) Uttalet av konsonantkombinationerna rt, rd, rn, rs och rl, de så kallade
retroflexerna
I mellersta och norra Sverige uttalas kombinationen av r och vissa andra
konsonanter som ett ljud. Uttalet av t.ex. r+t på vanligt sätt ger dock inte upphov
till missförstånd och förekommer dessutom i vissa delar av landet. I de södra
delarna av Sverige där tungrots-r (“skorrande r”) används förekommer inte
retroflexerna. I dessa trakter uttalas /r/ och /d/ var för sig.
Det viktigaste är höra vilket ljud som förekommer i sådana ord, där rt uttalas
som ett ljud. Många av dem som håller på att lära sig svenska uppfattar ofta rt
som t då de hör sådana ord uttalas utan att ha sett dem skrivna.
rt –––– [ʈ]
rd –––– [ɖ]
rn –––– [ɳ]
rs –––– [ʂ]
rl –––– [Ɩ]
fart (uttalas som tjockt t)
bord (uttalas som tjockt d)
torn (uttalas som tjockt n)
fors (uttalas ungefär som ett sj-ljud)
kärl (uttalas som tjockt l)
Samma ljud förekommer även då ett ord slutar på –r och nästa ord börjar på
någon av konsonanterna t, d, n eller s. I följande korta meningar finns exempel
på detta. En liten båge står mellan r och den konsonant som uttalas som ett ljud.
Man kallar detta fenomen för assimilation.
rt
rd
rn
Han dricker ͜ te.
Förstår ͜ du?
Har ͜ ni tid?
2
rs
Du kommer för ͜ sent!
5) Dubbelteckning av konsonant
När det gäller konsonanter är grundregeln den att dubbelteckning av en
konsonant anger att den uttalas som ett långt konsonantljud.
Uttalet av långa och korta konsonanter vållar normalt inte några stora problem.
Dessutom är det i svenskan så att skillnaden mellan lång och kort vokal är
mycket viktigare än skillnaden mellan lång och kort konsonant.
En vokal kan vara lång bara då den samtidigt är betonad. Det går därför att räkna
ut med hjälp av stavningen om en vokal ska uttalas som lång eller som kort i
svenskan. Men en förutsättning är att man vet om vokalen är betonad eller inte.
Följande regel ger därför klart besked endast för ord som innehåller en vokal.
Ett vokaltecken uttalas som lång vokal, om vokalen är betonad och
a) ingen konsonant följer
b) endast ett enkelt konsonanttecken följer
bi
bil
Ett vokaltecken uttalas som en kort vokal, om
a) en dubbeltecknad konsonant följer
b) två eller flera konsonanttecken följer
c) vokalen är obetonad (gäller t.ex. andra vokalen i ordet bilda)
Bill
bild
bilda
Om ett ord innehåller bara en vokal kan man således direkt räkna ut av
stavningen, om vokalen ska vara lång eller kort. Problemet är att man inte säkert
vet var betoningen ligger i ord som innehåller fler vokaler. Eftersom betoningen
oftast ligger på den första vokalen i svenskan, kan man gissa att den första
vokalen är betonade och sedan använda de givna reglerna. Reglerna är dock inte
uttömmande.
I vissa fall kan man räkna ut att betoningen ligger på en annan vokal än den
första om det finns fler vokaler i ordet. Om en konsonant är dubbeltecknad är
vokalen alldeles innan normalt betonad och kort. Jämför följande ord (fet stil
anger betoningen):
formel
nyckel
formell
hotell
3
En böjningsändelse förändrar normalt inte längd och betoning.
Jämför följande ord:
vals (dansa vals – kort vokal) vals (en vals ungar – lång vokal)
6) Dubbelteckning av m och n
Särskilda regler gäller för dubbelteckningen av m och n.
Regel: Bokstaven m dubbeltecknas bara mellan två vokaler.
Annars skrivs bara ett m, även om m:et är långt och står direkt efter en kort
betonad vokal. Om ett ord slutar på betonad vokal + m, uttalas vokalen ibland
som lång och ibland som kort:
Mellan två vokaler:
komma
rummet
I slutet av ord:
Kom!
ett rum
Men:
damen (lång vokal)
en dam (lång vokal)
som (kort vokal)
dom (kort vokal)
Undantag: damm, lamm (skrivs med dubbelkonsonant)
Observera att den här stavningsregeln leder till att man får en oväntad växling i
stavningen av vissa ord, när de böjs. Detta motsvaras inte av någon ändring i
uttalet (ett rum-rummet).
För n gäller följande:
Han kan
en man
Men: kunna
Men: mannen
en, han, hon, den, min, din, sån uttalas med dubbelkonsonant, trots att de
skrivs med bara ett n. Det finns ca 20 vanliga korta sådana ord.
Det finn ytterligare några ord av detta slag. Observera också att n aldrig dubbeltecknas före d och t:
känna
Men: känt
4
känns
Men: kände
Annars följer n huvudregeln.
Till slut ett par ord om grafemen c, q, w, x, z
C uttalas som /s/ före e, i, y till exempel i ord som cell, cirka. C uttalas som /k/
före a, o, u och före vissa konsonanter t.ex. café, clown.
Q används bara i efternamn, uttalas /k/. t.ex. i Blomqvist.
X uttalas som k+s t.ex. i lax (uttalet skiljer sig från det isländska x-et såsom det
uttalas av många islänningar).
Z uttalas som /s/, t.ex. i zoo, zebra. Z uttalas alltid tonlöst i svenskan.
W uttalas som /v/ och används bara i namn som t.ex. Wilma.
Uppgift 1
Gå nu till Maria Bolanders bok Funktionell svensk grammatik och läs kapitel
3.3.1 om fonem och grafem i svenskan (s. 73-74). Läs sedan s. 200-211 i Hur
låter svenskan, ejengklien?. Besvara sedan frågorna nedan och skicka in dina
svar till mig.
1. K är ett grafem (bokstav) som kan uttalas på mer än ett sätt. På vilka sätt
kan k uttalas i svenska och finns det några regler för när de olika uttalen
ska användas
2. Hur uttalas grafemet C i svenskan? Vilka uttalsregler är det som gäller
här?
3. Namnet på den svenska västkuststaden Göteborg uttalas [jœtεbɔrj]. Vilka
uttalsregler är det som gäller här?
4. Vad är en retroflex?
5. Hur kan vi veta att ordet zmrzlina inte kan vara svenskt genom att bara
kasta en blick på det? Vilka allmänna språkregler i svenskan bryter ordet
mot?
6. Extra uppgift: Vilket konsonantljud, tycker du, är svårast att uttala rätt?
Några fonologiska regler för svensk ordbildning för den intresserade
5
Svenskan har regler för hur många konsonanter som får stå efter varandra utan
att en vokal avbryter följden. I början av ett ord tillåts det inte mer än tre
konsonanter. Om ett ord inleds med tre konsonanter är alltid första konsonanten
ett ”s”. Andra konsonanter i trekonsonantsföljden är alltid en tonlös klusil, alltså
”p”, ”t” eller ”k”. De tvåkonsonanterna som följer efter ”s” finns alltid som
fristående kombination i andra ord. Exempel: ”skrika – krycka.
På andra ställen i ord kan det emellertid stå många konsonanter på rad. Långa
haranger som i ord som: världschlager, västkustskt, för att inte tala om
tidningsrubriken som påträffades i Dagens Nyheter (8/8 –
94):”Stockholmsktstruttande världschlager med laxfångstsprattlande
kommunalnämndsschvung”. Som ni ser så förekommer de längsta
konsonantkombinationerna i sammansättningar och när olika böjningar staplas
på varandra. [l] och [r] har en tendens att stå närmast vokalen i svenskan, därför
stöter man ofta på: Br-, bl-, sl- och vr- före en vokal och –rv, -ls, -rb och –lb
efter en vokal.
Detta var allt för idag!
Ha det gott och fortsätt att öva med cd-rom-skivan Så ska det låta! Det finns
både konsonantövningar och betoningsövningar som det kan vara bra att öva
litet extra på. Hör av dig om du har några frågor!
/Maria
© Lars-Göran Johansson/Maria Riska 2014
6
