Dialekter

Dialekter
utvecklades till olika språk 
svenskan utvecklas till olika dialekter.
 Urnordiskan
 Dialekterna
går tillbaka till fornspråket. Ju
mer isolerade människorna har levt, desto
mindre har deras språk påverkats utifrån.
Samtidigt har också de isolerade
bygdernas språk förändrats och gått sina
egna vägar under århundraden.
I
de mer centralt belägna landskapen
däremot har språket varit mer utsatt för
påverkan utifrån. Det är sedan de centrala
dialekterna kring Mälardalen som har
bildat grunden för det rikstalspråk som så
småningom har vuxit fram.
 Rikssvenska!!
Dialekternas utjämning

Dialekterna har allt mer kommit att trängas
undan av varianter av regionalt riksspråk. Den
viktigaste orsaken är de kraftiga
folkomflyttningen och flykten från landsbygden.
 Genom nya och förbättrade
kommunikationsmöjligheter har dialekterna blivit
allt mindre framträdande under 1900-talet och
man talar oftast om regionala
riksspråksvarianter. Det som lever kvar från de
gamla dialekterna är främst uttal och
språkmelodi.
De svenska dialekterna delas in i
sex huvudgrupper:
 Sydsvenska
mål
 Götamål
 Sveamål
 Norrländska
mål
 Gotländska mål
 Östsvenska mål (finlandsvenska och
estlandsvenska)
Sydsvenska mål







Tungrots –r (skorrande)
Diftonger (långt å ex. gåo eller gao)
B, d, g istället för p, t, k (piba – pipa, mad – mat,
kaga – kaka)
Bindevokal i sammansatta ord: pannekaga,
äggakaga
Tunt l
Varje konsonant uttalas för sig i
konsonantkombinationerna rt, rd, rs och rl
Säger denne, dette och desse
Götamål
 Korta
vokalerna i och y har övergått till e
och ö (fesk – fisk, körka – kyrka)
 Bindevokal i sammansatta ord
 Å-ljud med en dragning åt ö
 Brett ä-ljud
Sveamål
 Tjockt
l
 Ändelsen –a i bestämd form av gamla
feminina substantiv (boka, sola)
 T-bortfall i bestämd form av neutrala
substantiv (huse, borde)
 Bortfall av –de (kalla istället för kallade)
Norrländska mål
av ändelser han sitt( – sitter), hon
skull köra (-skulle), då tog en till å kut (han, kuta = springa)
 Predikatsfyllnaden är oböjd i plural:
pojkarna är sjuk (pojkarna är sjuka)
 Bortfall
Gotländska mål
 Alla
långa vokaler utom a diftongeras (aik
– ek, dråime – drömma, biaode – bjuda,
aoge – öga)
 Ändelsen –a ersätts med en vokal, som är
ett mellanting mellan e och ä.
Östsvenska mål

Speciell intonation, Finlandsvenskan har bara
akut ordaccent. Stegen (plural av steg) och
stegen (bestämd form av stege) låter likadant.
 Kraftfullare uttal av r, i
konsonantkombinationerna rt, rd, rs, rl uttalas
varje konsonant för sig.
 Vissa vokaler kan ha ett annat uttal än i
Svergiesvenska. Det gäller långt u och långt a
som uttalas ungefär som i tyskan.