Háskóli Íslands
Svenska lektoratet
Höstterminen
Fonologi och uttal – 05.70.02
(2,5 p) H [ects: 5]
Lärare: Olof Borgeke
[email protected]
Studiebrev 3 - konsonanterna
Hej, hoppas att veckan varit fin. Nu är det dags att titta närmare på
konsonanterna.
Konsonantfonem
Det finns 23 konsonantfonem i svenskan.
Konsonanterna är, i regel, lättare än vokalerna att uttala korrekt. Det är
oftast viktigare att uttala konsonanterna rätt för att göra sig förstådd.
För att karaktärisera en konsonant, delar man in dem efter
artikulationssätt (på vilket sätt luftströmmen stoppas och ljudet bildas),
artikulationsställe (var det särskilda hindret uppstår) och efter om
konsonanten är tonande eller tonlös.
Artikulationssätt
Klusiler: Luftströmmen spärras av helt under ett kort tag. Spärren
kan bildas med olika talorgan som då blir artikulationsstället.
Klusilerna i svenskan är: p, t, k, b, d, g samt rd- och rt-ljuden.
Frikativor: Bildas genom att luftströmmen passerar en förträngning i
munhålan eller svalget, vilket ger upphov till ett brusljud. Platsen där
ljudet uppstår är artikulationsstället. Frikativorna i svenskan är: f, v,
s, j, sje- och tj-ljuden.
1
Vibranter: Bildas genom att tungspetsen vibrerar mot tandvallen eller
att tungroten vibrerar mot bakre delen av gommen. Till vibranterna
hör r-ljuden. Obs! r-ljudet kan även uttalas frikativt
Lateraler: Lateralerna bildas då luftsrömmen tvingas passera tungans
långsidor. Ljudkällan ligger huvudsakligen i struphuvudet vilket
medför att ljudet blir vokalliknande. Till lateralerna hör, l och rlljuden.
Nasaler: bildas som klusilerna b, d, g, men genom att gomseglet
sänks kan luften passera ut genom näsan. Nasalerna är: m, n, ng- och
rn-ljuden.
Artikulationsställe
För att lokalisera var en konsonant blir uttalad använder man de latinska
termerna för de olika delarna av munnen. Ni som har läst ett romanskt
språk kan kanske gissa er till var de olika ställena är:
Labio = läpp
Konsonanterna p, b och m är bilabiala alltså är
båda läpparna med och bildar ljuden
Dental = tand
Konsonanterna f och v är labiodentala och bildas
med att underläppen läggs mot överkäkens
framtänder. Helt dentala är konsonanterna
konsonanterna t, d, l, s och n. Tungan ligger då emot
överkäkens framtänder, förutom i uttalet av ”s” där
tungan iställer ligger mot underkäkens framtänder.
Alveolar = tandvallen
Vi har nu flyttat oss ett snäpp längre bak i
munnen och befinner oss med tungspetsen
precis ovanför framtänderna. Här uttalas
”r” och retroflexerna. Vid uttalet av
retroflexerna pekar tungspetsen in emot
svalget. Därav namnet – retroflex betyder
bakåtböjd.
2
Palatal = den hårda gommen
Vi har nu tagit ytterligare ett steg tillbaka.
Här bildas j och tje-ljudet.
Velum = gomseglet
Om ni drar tungan från era tänder, via
tandvall till palatum och sedan vidare så
märker ni att ni når en mjuk del av
munnen. Detta är gomseglet. Här bildas k,
g, sje-ljudet (det finns två uttalsvarianter
av detta ljud. Ett uttalas här bak, ett annat
mellan tandvall och palatum.) och ngljudet.
Glottis = röstspringan
Konsonanten h bildas av att talaren
smalnar av röstspringan nere i halsen.
Denna konsonant är glottal, eller laryngal.
Larynx är struphuvudet.
Uppgift 1
Tonande eller tonlösa konsonanter
Om stämbanden är påslagna när konsonanten uttals är konsonanten tonande. Om de är
avslagna så är konsonanten tonlös. Lägg handen över ditt struphuvud och uttala de svenska
konsonantfonemen om konsonanten är tonande kommer du känna hur halsen vibrerar. Fyll
därefter i om konsonanten är tonande eller tonlös! Du måste uttala konsonanterna på riktigt.
Det fungerar inte att viska. Man kan alltså inte säga ordet ”viska” när man viskar! (det blir
”fiskar” istället)
Tonande
Tonlös
3
Uppgift 2.
Gå in på http://henrik.nyh.se/fonologi
Gör testet med konsonanterna tills du kan dem!
Antalet konsonanter i det svenska alfabetet är 20. Några av dessa har inga
egna ljud. T ex. c, x, w, z. Precis som det finns grafem (bokstäver) i
svenskan som saknar egna ljud, så finns det ljud som saknar grafem. I
listan över ljuden ovan har ni sett detta. I ett studiebrev längre fram ska vi
lära oss de internationella fonetiska alfabetet men änsålänge nöjer vi oss
med att använda bokstäver. När jag sätter /b/ betyder det att det är ett ljud
och inte en bokstav som återges. Ofta överensstämmer ljudtecknen med
bokstäverna. Här följer en lista med de svenska konsonantljuden som
saknar en speciell bokstav:
1. /ng/ : I ord som: tång, inga, ugn, tänka. Viktigt är att tänka på är att
det inte hörs något /g/ i dessa ord. Ett vanligt fel hos islänningar som
talar svenska är just att uttala ”inga” med ett tydligt /g/
2. /rd/ : I ord som: jord, mord, lördag. I uttalet av denna ”retroflex” som
den kallas uttalas inte r för sig och d för sig. R uttalas inte utan
”färgar” endast d. Detta uttal finns inte i de södra delarna av Sverige
där tungrots /R/ används. I dessa trakter uttalas både /r/ och /d/ var
för sig.
3. /rl/ : I ord som: sorl, porla, farlig. Detta är också en retroflex. Och
precis som /rd/ har vi här att göra med ett r-färgat ljud.
4. /rs/: I ord som: fors, kors, förstå. Är också en retroflex.
5. /rt/: I ord som: fort, kort, tårta. Är också en retroflex.
6. /sj/: I ord som: sju, skinka, duscha, stjäla, milkshake, gelé, garage,
explosion, diskussion, aktion, nation /natsjon/, jargong!
7. /tj/: I ord som: tjugo, kött, check, kjol
4
Bokstaven:
Q uttalas som k
W uttalas som v
Z uttalas som s
X uttalas som ks
Bokstavskombinationerna:
Rg uttalas som /rj/
Lg uttals om /lj/
Ord som börjar med dj, lj, gj, hj uttals med ett enkelt /j/
Kommer du ihåg vilka vokaler som var främre och vilka som var bakre?
Dessa är nämligen viktiga för nästa regel ska gå att förstå. Repetera dessa!
Regeln lyder:
G uttalas som /j/ framför främre vokal och som /g/ framför bakre vokal.
K uttalas som /tj/ framför främre vokal och som /k/ framför bakre vokal
Sk uttalas som /sj/ framför främre vokal och som /sk/ framför bakre vokal
5
Uppgift 3.
Markera de konsonanter och konsonantkombinationer som uttalas på ett
annat sätt en vad grafemet vanligtvis uttalas i texten nedan!
Det har funnit en vilja att i de skandinaviska länderna sätta r
efter vokalen istället för framför i vissa ord. Genom att göra så
har t. Ex. det latiska crux som på engelska heter cross blivit till
kors i Skandinavien, Andreas har blivit till Anders i svenskan
och samma sak har hänt med Kristina som har blivit till Kerstin.
Kanske har detta lett till att det har blivit svårare att uttala r i
vissa ord. Skillnaden mellan r och den efterföljande bokstaven
har kanske blivit för svår för tungan att klara av vilket gjorde
att r-ljudet nästan försvann i vissa fall. Kvar blev då en r-färgat
ljud, så som retroflexerna ,/rs/, /rd/, /rl/, /rt/. Efter det spred sig
kanske denna uttalsförslappning över till andra ord.
Ingen stor sorg för gemene man men nog lite svårt för den som
går i skola och skall lära sig att stava skilda ord. Man får helt
enkel köpa konstigheterna!
Obs! Detta är en teori som kommits på i skrivande stund och
skall därför inte ses som någon vedertagen sanning! Sant är
dock tendensen att placera r efter vokalen istället för före,
även om denna förändring långt ifrån har ägt rum i alla ord.
6
Uppgift 4.
En regel från det förra studiebrevet är att om en vokal i en betonad stavelse
endast har en konsonant efter sig så blir vokalen lång. Konsonanten blir
lång i en betonad stavelse om den står framför en annan konsonant.
Markera de långa konsonanterna i texten nedan. Vi har inte gått igenom
vilka stavelser som betonas olika typer av ord. Därför är texten skriven
endast med ord där den första stavelsen är betonad.
-Jag skall lära dem att veta hut! Ingen får lämna mitt hus innan
jag har ätit upp min palt. Palt kräver att man dricker öl annars
smakar den äckligt, säger en påhittad gubbe ifrån Piteå. Man
kan bli riktigt mätt på palt. När Mika Niemi kom ut med sin bok
Populärmusik från Vittula gjorde han att nästan alla svenskar
fick lära sig ett nytt ord. Det nya ordet var paltkoma. Att hamna
i paltkoma gör man när man har ätit sig riktigt mätt på palt.
Andra rätter som kan göra att man når paltkomestadiet är
pizza, potatismos, stekt fläsk med löksås och mycket annan tung
mat.
7
Uppgift 5.
I svenskan uttalas vissa ljud i vissa tillfällen med aspiration. Med
aspiration menas utandning. Detta gör att man ibland hör ett litet /h/ efter
den sagda bokstaven. Jag blev ofta, om än hjärtligt, retad av mina
arbetskamrater när jag under en sommar arbetade på ett hotell i Reykjavik
för att jag sa: ”tack(h) för idag” innan jag fick hem. Det är så klart ingen
stor skillnad mellan islänningar och svenskar sätt att uttala tack, men om
man vill nå det perfekta uttalet så ska även små brytningar filas bort!
Regeln lyder så här: /p/, /t/, /k/, (det vill säga de tonlösa klusilerna) uttalas
alltid aspirerande framför betonad vokal och i ordslut, förutom efter /s/.
Säg orden: ”pussa” och ”sparka” och hör om ditt ”p” uttalas på olika sätt. I
standardsvenska uttalas orden ”p(h)ussa” och ”sparka”
Stoppa in (h) i texten nedan!
Jag fick sluta som sopgubbe. Tråkigt, tycker jag. Jag kunde inte
hjälpa att Bengssons katt hade gömt sig i soptunnan. Hur skulle
jag kunnan veta det. När jag tog tunnan och slängde in
innehållet i sopbilen pallade jag inte se efter. Det var tidigt på
morgonen och jag var dödstrött. Precis innan jag skulle pressa
ihop soporna hörde jag ett skrik och ut for katten. Oturligt nog
kom Bengtsson precis ut då och såg det hela. Nu tvingas jag
betala den stor räkning till en konstig katt psykolog för att
kattjäveln behöver bearbeta sitt trauma.
8
Uppgift 6
Lyssna nu på svenskans konsonanter som du kan ladda ner från:
www.studentlitteratur.se/fonetikensgrunder där ni klickar er in på
ljudexempel, kapitel 5. Där finns det en punkt som heter Tabell 5.5, tabell
5.6, tabell 5.7, tabell 5.9. Klicka här på IPA så kommer ni in på IPAs
hemsida. Klicka här på swedish och ladda ner de svenska konsonanterna.
Lyssna på dem och försök att härma.
Vilken konsonantljud, tycker du, är svårast att uttala rätt?
Några fonologiska regler för svensk ordbildning för den intresserade
Svenskan har regler för hur många konsonanter som får stå efter varandra utan att en vokal
avbryter följden. I början av ett ord tillåts det inte mer än tre konsonanter. Om ett ord inleds
med tre konsonanter är alltid första konsonanten ett ”s”. Andra konsonanter i
trekonsonantsföljden är alltid en tonlös klusil, alltså ”p”, ”t” eller ”k”. De tvåkonsonanterna
som följer efter ”s” finns alltid som fristående kombination i andra ord. Exempel: ”skrika –
krycka.
På andra ställen i ord kan det emellertid stå många konsonanter på rad. Långa haranger som i
ord som: världschlager, västkustskt, för att inte tala om tidningsrubriken som påträffades i
Dagens Nyheter (8/8 –94):”Stockholmsktstruttande världschlager med laxfångstsprattlande
kommunalnämndsschvung”. Som ni ser så förekommer de längsta konsonantkombinationerna
i sammansättningar och när olika böjningar staplas på varandra. [l] och [r] har en tendens att
stå närmast vokalen i svenskan, därför stöter man ofta på: Br-, bl-, sl- och vr- före en vokal
och –rv, -ls, -rb och –lb efter en vokal.
Detta var allt för idag!
Nästa vecka ska vi titta närmre på ordbildningen!
// Olof
© Lars-Göran Johansson 2006
9
10
