Yttrande till kommunstyrelsen angående

GÖTEBORGS STADSKANSLI
TJÄNSTEUTLÅTANDE 2006-05-29
Utrikesdepartementets remiss: Anhörigåterförening (SOU 2005:103)
FÖRSLAG TILL BESLUT
I kommunstyrelsen
Som yttrande över betänkandet Anhörigåterförening översänds bilaga 7
i detta tjänsteutlåtande
SAMMANFATTNING
Utrikesdepartementet har översänt rubricerat betänkande för yttrande. Förlängd remisstid
har beviljats till den 14 juni 2006.
Utredningen har haft i uppdrag att dels ta ställning till hur rådets direktiv 2003/86/EG om
familjeåterförening för tredjelandsmedborgare det s.k. familjeåterföreningsdirektivet ska införas
i svensk rätt, dels hur direktivet 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares
ställning skall genomföras i svensk rätt. Dessutom ska utredningen
se hur förslagen i Anhörigkommitténs delbetänkande Vår anhöriginvandring
(SOU 2002:13) förhåller sig till familjeåterföreningsdirektivet samt föreslå förändringar av
anhörigreglerna. En central fråga för utredningen har varit att överväga vad som talar för eller
emot införande av försörjningskrav som förutsättning för beviljande av uppehållstillstånd p.g.a.
av anhörigskäl.
Stadskansliet har remitterat ärendet till SDN Bergsjön, Biskopsgården, Frölunda
Gunnared och Lärjedalen.
Utredningens förslag är i korthet:

Samma regler föreslås gälla för familjeåterförening med kärnfamiljen oberoende av
medborgarskap

Införande av EG-direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning
innebär att en tredjelandsmedborgare som stadigvarande bott i en EU-stat i fem år, efter
ansökan kan tilldelas en särskild status som varaktigt bosatt i landet. Med denna status
skall tredjelandsmedborgaren tillförsäkras vissa rättigheter. Direktivet innebär vidare att
den varaktigt bosatte ges en rätt till fri rörlighet inom EU. För svensk rätts del innebär
det att nya bestämmelser måste införas.

Lättnader införs för föräldrar och vuxna barn att beviljas uppehållstillstånd p.g.a.
anhörigskäl om det finns ett beroendeförhållande (som inte kan tillgodoses på annat
sätt) till referensperson bosatt i Sverige.

Möjligheter införs även för andra anhöriga att beviljas uppehållstillstånd av anhörigskäl
om synnerliga skäl finns. En restriktiv tillämpning förordas.

Utredningen anser att införande av ett försörjningskrav blir mycket svårt att förena med
såväl de principer om generell välfärd som präglar det svenska samhället som med
allmänna rättvise- och jämställdhetsprinciper som råder i Sverige.
Förslagen innebär att invandring på grund av anhörigskäl kommer att öka. Utredningens
bedömning är att det finns ett ackumulerat behov som ger en ökad anhöriginvandring om ca 2
150 personer per år de tre första åren, om utredningens förslag utan försörjningskrav införs,
därefter beräknas en varaktig ökning om ca 800 personer per år. Införande av EG-direktivet om
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare bedöms omfatta ca 500 personer per år. Förslagen
innebär ökade kostnader för det allmänna. En mer utförlig sammanfattning av utredningens
förslag finns i bilaga 1.
Utredningen berör ett område som är viktigt för många boende i Sverige med anknytning
till andra länder. De effekter stadskansliet kan se är att de lättnader som föreslås införas
för anhöriga att få uppehållstillstånd, är för den enskilde positivt. Det kan ha betydelse för
individens förutsättningar att etablera sig i Sverige. Nuvarande tillämpning av
anhörigreglerna har varit alltför restriktiv i bedömning av vilket beroendeförhållande som
ska finnas mellan referensperson i Sverige och
t.ex. föräldrar, för att de ska kunna beviljas uppehållstillstånd av anhörigskäl.
Stadskansliet delar utredningens förslag till förändringar av anhörigreglerna.
Stadskansliet delar även utredningens bedömning att införande av försörjningskrav blir svårt att
förena med såväl principen om generell välfärd som med allmänna rättvise- och
jämställdhetsprinciper som råder i Sverige. Ett försörjningskrav är också i praktiken svårt att
upprätthålla och kontrollera.
Förslagen kan få samhällskonsekvenser som är negativa i form av ökade boendeproblem och
fler personer som är bidragsberoende, som en följd av de hinder många utrikes födda möter på
arbetsmarknaden. Förslagen innebär också ökade kommunala kostnader. Stadskansliets förslag
till yttrande redovisas i bilaga 7.
EKONOMISKA KONSEKVENSER
Utredningens förslag förväntas leda till ökade kostnader för det allmänna. Det är framförallt
kostnaden för äldreförsörjningsstödet som enligt utredningen förväntas öka. Förslaget kommer
dessutom att innebära ökade kostnader för t.ex. bostadsbidrag, pensioner och andra
skattepliktiga bidrag. I utredningen konstateras att en del av de ökade kostnaderna också
kommer att drabba kommunerna och det kan övervägas om staten bör gå in med
kompensationsåtgärder för detta.
Stadskansliets bedömning är att utredningen underskattat vilka kommunala kostnader
utredningens förslag medför. Även om den ökade anhöriginvandringen inte bedöms vara
särskilt omfattande är vår bedömning att utredningens förslag innebär ökade kostnader för
kommunen av större omfattning än vad som redovisas i utredningen. Det rör t.ex.
kostnader för individ- och familjeomsorg, försörjningsstöd, äldreomsorg och insatser
inom LSS-området. Det senare p.g.a. av att ohälsa och beroendeförhållande till
referensperson i Sverige anges som möjliga skäl för uppehållstillstånd.
Stadskansliet anser att staten bör ge ekonomisk kompensation till kommunerna, om
förändringar genomförs enligt utredningens förslag.
GÖTEBORGS STADSKANSLI
Välfärdsgruppen
Pia Borg
Inger Sahlin
Bilagor
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Betänkandets sammanfattning
Yttrande SDN Bergsjön
Yttrande SDN Biskopsgården
Yttrande SDN Frölunda
Yttrande SDN Gunnared
Yttrande SDN Lärjedalen
Stadskansliets förslag till yttrande
ÄRENDET
Göteborgs stad har getts tillfälle att yttra sig över betänkandet Anhörigåterförening,
slutbetänkande av utredning om uppehållstillstånd för familjeåterförening och för
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare (SOU 2005:103). Remissvaret ska vara
Utrikesdepartementet tillhanda senast den 14 juni.
Stadskansliet har remitterat ärendet till SDN Bergsjön, Biskopsgården, Gunnared,
Lärjedalen och Frölunda.
UTREDNINGENS SLUTBETÄNKANDE
Utredningen har haft i uppdrag att dels ta ställning till hur rådets direktiv 2003/86/EG om
familjeåterförening för tredjelandsmedborgare det s k familjeåterföreningsdirektivet ska
införas i svensk rätt, dels hur direktivet 2003/109/EG om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares ställning skall genomföras i svensk rätt. Dessutom utreda hur
förslagen i Anhörigkommitténs delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13)
förhåller sig till familjeåterföreningsdirektivet samt föreslå förändringar av
anhörigreglerna.
I detta slutbetänkande redovisas framförallt förslag till villkor för uppehållstillstånd för andra
anhöriga än dem som utgör kärnfamiljen (make, registrerad partner eller sambo samt barn under
18 år). Vidare redovisar utredningen sin syn på möjligheten att införa ett försörjningskrav.
Familjeåterförening inom kärnfamiljen
Familjeåterföreningsdirektivet är ett så kallat minimidirektiv och anger endast att
anhörigåterförening skall gälla medlemmar i kärnfamiljen. Familjeåterföreningsdirektivet
innebär att medlemmar i en kärnfamilj skall ha rätt att återförenas. Till kärnfamiljen
räknas make, registrerad partner, sambo och minderåriga barn. Redan idag medger
lagstiftningen återförening med kärnfamiljen. Olika regler gäller dock för medborgare
inom respektive utanför EU. Utredningen föreslår att samma regler ska gälla för
familjeåterförening med kärnfamiljen oberoende av medborgarskap.
Familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn
Familjeåterföreningsdirektivet anger beträffande föräldrar och vuxna barn att medlemsstaterna
får och inte skall tillåta familjeåterförening. Utredningens förslag innebär att uppehållstillstånd
får beviljas förälder och ogift vuxet barn om det mellan föräldern respektive det vuxna barnet
och referenspersonen finns ett beroende som inte kan tillgodoses på annat sätt. Beroendet kan
vara av ekonomiskt eller personligt slag. De tidigare kraven på hushållsgemenskap i hemlandet
tas bort, liksom kravet på att beroendet helt skall föreligga hos de anhöriga som önskar
återförenas med familjemedlem i Sverige. Detta innebär att återförening kan beviljas även om
beroendet finns hos den person som bor i Sverige. Förslaget innebär också att
beroendeförhållandet måste inte ha funnits redan när personerna levde tillsammans utomlands,
utan det bör vara tillräckligt med att beroendet finns när föräldrarna alternativt det vuxna barnet
ansöker om uppehållstillstånd för familjeåterförening.
Familjeåterförening med annan nära anhörig
Familjeåterföreningsdirektivet innehåller inga bestämmelser om de anhöriga som varken ingår i
kärnfamiljen eller tillhör gruppen föräldrar och vuxna barn. Utredningen föreslår att det
tillskapas ett utrymme för en friare bedömning i det enskilda fallet när det gäller denna grupp.
Förslaget innebär att uppehållstillstånd för dessa anhöriga får beviljas om det finns synnerliga
skäl. Prövning skall dock ske med stor restriktivitet.
EG-direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare
Detta EG-direktiv innebär att en ny rättsfigur, varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare, införs i
svensk rätt. Om en tredjelandsmedborgare stadigvarande bott i en EU-stat i fem år, kan han eller
hon efter ansökan tilldelas en särskild status som varaktigt bosatt i landet. Med denna status
skall tredjelandsmedborgaren tillförsäkras vissa rättigheter. Direktivet innebär vidare att den
varaktigt bosatte ges en rätt till fri rörlighet inom EU. För svensk rätts del innebär det att nya
bestämmelser måste införas.
Försörjningskrav
Enligt familjeåterföreningsdirektivet får medlemsstaten vid anhörigåterförening ställa krav på
försörjning. Det står dock varje land fritt att ha försörjningskrav eller inte.
Utredningen gör bedömningen att ett försörjningskrav blir mycket svårt att förena med såväl de
principer om generell välfärd som präglar det svenska samhället som med allmänna rättviseoch jämställdhetsprinciper som råder i Sverige. Utredningen konstaterar att eftersom det inte
finns någon underhållsskyldighet mot föräldrar och vuxna barn i Sverige skulle inte heller
behovsprövade förmåner kunna nekas även om man har ett försörjningskrav i förhållande till
dessa kategorier.
Ekonomiska konsekvenser
Utredningens förslag förväntas leda till ökade kostnader för det allmänna. Enligt utredningens
bedömning är det framförallt kostnaden för äldreförsörjningsstödet som förväntas öka. Förslaget
kommer dessutom att innebära ökade kostnader för t ex. bostadsbidrag, pensioner och andra
skattepliktiga bidrag. I utredningen konstateras att en del av de ökade kostnaderna kommer att
drabba kommunerna och det kan övervägas om staten bör gå in med kompensationsåtgärder för
detta.
Utredningens bedömning är att antalet uppehållstillstånd för medlemmar inom kärnfamiljen inte
nämnvärt kommer att öka med anledning av utredningens förslag. De ändringar som föreslås
avseende föräldrar och vuxna barn väntas däremot leda till en ökad invandring. Detsamma
gäller förslaget kring återförening med annan anhörig där något fler än idag bedöms uppfylla
villkoren för återförening. Det är framförallt invandringen av anhöriga i de övre åldersgrupperna
som väntas öka. Enligt slutbetänkandet kommer antalet anhöriginvandrare att öka med ca 2 150
personer per år de tre första åren, om utredningens förslag utan försörjningskrav genomförs,
därefter en varaktig ökning med ca 800 personer om året. Ett alternativ utan försörjningskrav
innebär enligt utredningen ett förväntat offentligfinansiellt underskott på drygt 170 miljoner
kronor årligen under tre år. Därefter minskar det årliga underskottet till ca 65 miljoner kronor.
Med ett försörjningskrav (som riktar sig både mot snabbanknytningsfall och anhöriga utanför
kärnfamiljen) görs bedömningen att antalet anhöriginvandrare kommer att minska varaktigt med
ca 1 650 personer årligen jämfört med dagens nivå. Minskningen bedöms framför allt beröra
snabbanknytningsfallen, dvs. främst personer i yrkesverksam ålder. Detta alternativ innebär
enligt utredningen ett årligt underskott på ca 135 miljoner kronor de tre första åren och därefter
ca 45 miljoner kronor årligen.
Alternativa förslag
Utredningen har även haft uppdraget att ge alternativa förslag till förändring av anhörigreglerna.
Dessa är:
 Inte göra några förändringar av nuvarande regler avseende anhöriga utanför
kärnfamiljen
 Göra en mindre förändring avseende föräldrar så att endast den förälder som är
ensamstående och s.k. sista länk (har samtliga släktingar i Sverige) får uppehållstillstånd. Alternativt kan man tänka sig att även föräldrapar kan få uppehållstillstånd om de har samtliga släktingar i Sverige.
 När det gäller vuxna barn kan ett alternativ vara att kravet på hushållsgemenskap finns
kvar, men att vuxna barn härutöver kan få uppehållstillstånd om det föreligger ett
beroendeförhållande till föräldrarna.
 När det gäller andra nära släktingar kan ett alternativ vara att i undantagsfall
bevilja uppehållstillstånd även om de inte ingått i hushållsgemenskapen
För vart och ett av alternativen har en kostnadsberäkning gjorts. Genomgående är att
kostnaderna bedöms ligga lägre jämfört med utredningens huvudförslag.
Anhörigkommitténs förslag
Utredningen ska se över hur förslagen i Anhörigkommitténs delbetänkande förhåller
sig till bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet.
Anhörigkommittén föreslog att vissa lättnader i anhörigreglerna skulle införas för föräldrar och
vuxna barn. Enligt kommitténs uppfattning hade det blivit omotiverat svårt för t.ex. föräldrar att
få uppehållstillstånd. Kommittén föreslog att kravet på hushållsgemenskap och
beroendeförhållande redan i hemlandet samt krav på snar ansökan skulle tas bort. Istället
föreslog kommittén att som förutsättningar för uppehållstillstånd för föräldrar och vuxna barn
skulle gälla ett krav på beroende eller andra särskilda skäl samt, för andra nära anhöriga utanför
kärnfamiljen, synnerliga skäl. Enligt kommittén skulle som huvudregel krävas att
anknytningspersonen svarade för utlänningens försörjning.
I slutbetänkandet redovisas även kommitténs inställning och förslag angående prövning av
oetablerade förhållanden i allmänhet och särskilt om kommitténs inställning till prövning av s.k.
arrangerade äktenskap. Anhörigkommittén kom fram till att i s.k. arrangerade äktenskap måste
samma krav ställas på dessa personers kännedom om varandra som görs i andra oetablerade
förhållanden. Kommittén menade att bedömningen inte skulle innebära, att kulturella hänsyn
inte alls skulle tas, men däremot att det fanns andra hänsyn som vägde lika tungt. Kommittén
framhöll att skyddsaspekten framförallt för kvinnor gjorde att det var särskilt viktigt att ta reda
på om parterna av fri vilja skulle ingå äktenskap. Vid s.k. arrangerade äktenskap skulle
utredningarna därför enligt kommitténs förslag som regel vara muntliga.
En annan fråga som behandlades av kommittén rör användande av DNA-analys för att fastställa
ett påstått släktskapsförhållande som gäller föräldrar och barn. Kommittén föreslog att det för
barns bästa införs en möjlighet att på statens bekostnad använda DNA-analys. Kommittén ansåg
att analysen skulle vara frivillig och göras när tillräcklig utredning om släktskapsförhållande
inte kunde tas fram på annat sätt.
REMISSINSTANSERNAS SYNPUNKTER
SDN Bergsjön
Nämnden tar inte ställning till utredningens förslag men menar att om en vidgad krets får
uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till en referensperson i Sverige bör kommunen kunna söka
ersättning för nyanlända personer med varaktiga arbetshinder p.g.a. ohälsa eller ålder.
Nämnden förstår skälen för att vidga kretsen som får uppehållstillstånd och att ett
försörjningskrav rimmar illa med svensk rättstradition. Nämnden pekar på att en
utvidgning av kretsen som får uppehållstillstånd p.g.a. anhörigskäl kan få följande
konsekvenser för stadsdelen:






Ökad boendesegregation
Segregationen på arbetsmarknaden för utlandsfödda leder till ökat
bidragsberoende
Majoriteten av anknytningsfallen erhåller försörjningsstöd, ej statlig
introduktionsersättning
En förväntad ökning av äldre anhöriga ökar behovet av försörjningsstöd, vilket
bekostas av stadsdelens budget
Trångboddhet
10 % av Sveriges nyanlända har tidigare år beräknats bosätta sig i Bergsjön. I
enlighet med kostnadsmodellen kan den kommunala kostnaden komma att uppgå
till ca 17 mkr/år under tre år, därefter ca 6,5 mkr per år

Behov av ytterligare insatser från äldreomsorg och enligt LSS-lagstiftning, då
utredningen föreslår att uppehållstillstånd kan beviljas av hälsoskäl och
beroendeförhållande till referensperson bosatt i Sverige.
Nämnden framför även att en ändrad lagstiftning har fördelar. Den innebär att personer
som finns i referenspersonens familjekrets och som står i beroendeförhållande till
varandra kan återförenas.
SDN Biskopsgården
Nämnden anser att än restriktivare tillämpning bör tillämpas, än den utredningen föreslår,
när det gäller möjligheter för föräldrar och vuxna barn samt annan nära anhörig att få
uppehållstillstånd p.g.a. anhörigskäl. I övrigt har stadsdelsnämnden ingen avvikande
uppfattning när det rör personkretsen som ska omfattas av
anhörigreglerna.
En vidgad personkrets kommer med stor sannolikhet att leda till ökade kostnader för
kommunen, om man tar i beaktande att denna personkrets inte sällan blir beroende av
försörjningsstöd efter avslutad introduktion. Om utredningens förslag genomförs
förutsätter nämnden att en statlig kompensation utgår.
Nämnden ser svårigheter med införande av ett försörjningskrav, men anser att
möjligheten att införa ett sådant bör ytterligare övervägas i det fortsatta beredningsarbetet.
Vid nämndens behandlig av ärendet framkom skiljaktiga meningar. Reservationer av (fp)
samt (v) och (mp).
SDN Frölunda
SDN Frölunda tillstyrker utredningens förslag till förändringar när det gäller regler för
anhöriginvandring. Nämnden ser inga skäl till att ta ställning i frågan om
försörjningskrav, då utredningen inte lämnar något konkret förslag.
SDN Gunnared
SDN Gunnared framför samma synpunkter som SDN Bergsjön med ytterligare
kompletteringar. Dessa rör Anhörigkommitténs inställning och förslag om
s.k. arrangerade äktenskap och kommitténs förslag om hur släktskapsförhållande mellan
barn och föräldrar ska styrkas då oklarhet råder.
Nämnden anser att befintlig praxis avseende arrangerade äktenskap kräver en förnyad
översyn, då de förslag som läggs fram för att säkra skyddsaspekten är otillräckliga.
Nämnden vänder sig emot Anhörigkommitténs syn på arrangerade äktenskap samt deras
förslag om att graden av frivillighet att ingå äktenskap ska klargöras vid muntliga förhör.
Utredningens resonemang om att ursprungslandets traditioner och kulturmönster måste
vägas in i bedömningen, är enligt nämnden att ge dubbla budskap. Signalerna från
samhället måste vara klara och entydiga och utgå ifrån de grundläggande mänskliga frioch rättigheter som råder för alla i Sverige. Det kan aldrig vara rimligt att äktenskap i
Sverige kan ingås av andra än mellan myndiga parter och att det bygger på ett frivilligt
åtagande.
När det gäller minderåriga barns rätt att få uppehållstillstånd för att återförenas med
biologiska föräldrar är detta en självklarhet. Nämnden anser att det också bör vara en
självklarhet att säkerställa föräldraskapet. Inte sällan är befintliga handlingar och
dokument oklara vad det gäller föräldraskapet. Nämnden anser att klarläggande av
föräldraskapet genom DNA analys skall vara obligatoriskt när befintligt beslutsunderlag
är bristfälligt.
SDN Lärjedalen
SDN Lärjedalen framför samma synpunkter som SDN Bergsjön och SDN Gunnared.
STADSKANSLIETS ÖVERVÄGANDEN
Utredningen berör ett område som är viktigt för många boende i Sverige med anknytning
till andra länder. De effekter stadskansliet kan se är att de lättnader som föreslås införas
för anhöriga att få uppehållstillstånd, är för den enskilde positivt. Det kan ha betydelse för
individens förutsättningar att etablera sig i Sverige. Nuvarande tillämpning av
anhörigreglerna har varit alltför restriktiv i bedömning av vilket beroendeförhållande som
ska finnas mellan referensperson i Sverige och
t.ex. föräldrar, för att de ska kunna beviljas uppehållstillstånd av anhörigskäl.
Stadskansliet delar utredningens förslag till förändringar av anhörigreglerna.
Stadskansliet instämmer även i utredningens slutsatser om att ett försörjningskrav är svårt att
förena med såväl principen om generell välfärd som med de allmänna rättvise- och
jämställdhetsprinciper som råder i Sverige. Ett sådant försörjningskrav innebär en
särlagstiftning där vissa invånare blir försörjningsskyldiga för sina äldre föräldrar, vuxna barn
och vuxna syskon. Ett sådant krav betyder också, att ett beroendeförhållande kommer att råda
mellan den anhörige och referenspersonen, och frågan är vad som händer när referenspersonen
inte kan eller vill försörja den anhörige. Dessutom visar tidigare erfarenheter av att ha
försörjningskrav, att det i praktiken är svårt att upprätthålla och kontrollera.
Förslagen kan få samhällskonsekvenser som är negativa i form av ökade boendeproblem
och fler personer som är bidragsberoende, som en följd av de hinder
många utrikes födda möter på arbetsmarknaden.
Utredningen konstaterar att förslagen leder till en ökning av uppehållstillstånd p.g.a. anhörigskäl
för framförallt föräldrar och vuxna barn. Särskilt förväntas en ökning av personer över 55 år.
Med utgångspunkt från utredningens beräkningar kan den förväntade ökningen för Göteborg
beräknas till ytterligare ca 200 personer per år de tre första åren, om utredningens förslag utan
försörjningskrav införs, och därefter ca 100 personer per år, en förhållandevis måttlig ökning.
Samtidigt måste uppmärksammas att den förväntade ökningen av anhöriginvandringen, i första
hand kommer att beröra stadsdelar i Göteborg, där en stor andel av invånarna saknar arbete och
är beroende av försörjningsstöd. Det finns skäl att anta, att flera av de anhöriga, framförallt i de
högre åldrarna kommer att ha svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, och av det skälet
vara i behov av försörjningsstöd. En kartläggning av långtidsberoende försörjningsstödstagare i
Göteborg 2005, visar att av de långtidsberoende med utländsk bakgrund i åldersgruppen 50-65
år hade 95 procent inget arbete och 72 procent hade försörjningsstöd som huvudsaklig
försörjningskälla. En övervägande majoritet av både kvinnor och män bedömdes sakna
arbetsförmåga.
Huvudslutsatsen i Socialstyrelsens sociala rapport 2006, är att det i flera avseenden skett en
polarisering av den sociala välfärden. Bland annat sägs att de strukturella effekterna av
segregationen innebär att utsatta grupper i samhället – fattiga, arbetslösa eller sjukskrivna –
samlas i vissa bostadsområden tillsammans med nytillkomna invandrare. Det leder ofta till en
sned resursfördelning mellan områden såväl som till en ojämn belastning på offentlig service
som skolor, socialtjänst och sjukvård.
Stadskansliet anser att utredningen underskattat vilka kommunala kostnader som utredningens
förslag leder till. I den externa konsultrapporten, som ligger till grund för utredningens
ekonomiska överväganden, används genomgående genomsnittliga percapitabelopp för
beräkning av kommunala kostnader. Utredningen har valt att inte göra något generellt påslag för
befolkningen med utländsk bakgrund. Stadskansliet anser dock att det bör beaktas. Det ökade
antalet personer som beviljas uppehållstillstånd av anhörigskäl kommer till största delen att
bosätta sig i storstadskommuner som redan idag har en stor inflyttning av flyktingar och
invandrare.
Av det statistiska material som utredningen haft tillgång till framgår tydligt att det finns stora
skillnader mellan kommuners kostnader för bl.a. ekonomiskt bistånd. För
Göteborgs stad är den genomsnittliga kostnaden för ekonomiskt bistånd 2 065 kronor per
individ, jämfört med riket där den genomsnittliga kostnaden uppgår till 700 kronor per individ.
Fördelat på inrikes och utrikes födda, uppgår genomsnittskostnaden i Göteborg till 1 153 kronor
respektive 6 738 kronor per individ. Det finns en tydlig storstadsfaktor bl.a. när det gäller
försörjningsstödsberoende, och som kan relateras till att en stor andel av inflyttade flyktingar
och invandrare saknar anknytning till arbetsmarknaden.
Det kan också nämnas att den nuvarande förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande i liten utsträckning omfattar personer som beviljas uppehållstillstånd p.g.a.
anknytning. Även om viss kompensation ges i kostnadsutjämningssystemet utgör kostnaderna
för dem som faller utanför ersättningssystemet en påfrestning på kommunernas ekonomi.
Stadskansliets bedömning är att utredningens förslag leder till höjda kostnader av större
omfattning än vad som anges i utredningen för bl.a. försörjningsstöd, äldreomsorg och insatser
enligt LSS-lagstiftningen, det senare p.g.a. att ohälsa och beroendeförhållande till
referensperson i Sverige anges som möjliga skäl för uppehållstillstånd. Stadskansliet anser att
staten bör ge ekonomisk kompensation till kommunerna, om förändringar genomförs enligt
utredningens förslag.
Bilaga 1
Betänkandets sammanfattning
Uppdraget
Utredningen har haft i uppdrag att dels ta ställning till hur rådets
direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening (nedan kallat
familjeåterföreningsdirektivet) skall genomföras i svensk rätt, dels
ta ställning till hur rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgares ställning skall genomföras i svensk rätt.
I uppdraget har också ingått att utreda hur förslagen i Anhörigkommitténs
delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13) förhåller
sig till bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet.
Utredningen fick genom ett tilläggsdirektiv i uppdrag att i ett
delbetänkande lämna förslag på de författningsändringar och andra
åtgärder som är obligatoriska för direktivens genomförande. Uppdraget
utökades samtidigt på det sättet att utredningen skulle redovisa
övriga författningsändringar och förslag till andra åtgärder som
kan behövas med anledning av direktiven för att åstadkomma en
ändamålsenlig och enhetlig lagstiftning. Genom ytterligare ett tilläggsdirektiv
gavs utredningen i uppdrag att, utöver vad som angivits i
tidigare direktiv, beskriva nuvarande och eventuella framtida regler
för anhöriginvandringen i vissa andra EU-länder, presentera olika
alternativ för en förändring av anhörigreglerna och kostnadsberäkna
de olika alternativen samt bedöma effekterna på kort och lång
sikt av förändrade anhörigregler.
I mars 2005 lämnade utredningen ett delbetänkande i vilket utredningen
redovisade arbetet med de författningsändringar och
andra åtgärder som var hänförliga till familjeåterföreningsdirektivets
bestämmelser om kärnfamiljen. Utredningens förslag hänförliga
till direktivet om varaktigt bosatta redovisades i sin helhet i
delbetänkandet.
Personkretsen
Den person som bor i Sverige och som den anhörige, som vill få
uppehållstillstånd, har anknytning till kallar utredningen referensperson.
Det är också det begrepp som används i familjeåterföreningsdirektivet.
Anhörigkommittén använde begreppet anknytningsperson
för den som bor i Sverige.
Utredningen gör bedömningen att referensperson även i fortsättningen
bör vara den som är bosatt i Sverige eller som har beviljats
uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. För medborgare i
EES-stat eller Schweiz bör dessutom, liksom nu, särskilda bestämmelser
gälla, vilka innebär att familjeåterförening kan beviljas.
Familjeåterförening med kärnfamiljen
Med kärnfamilj avses make, registrerad partner, sambo och underåriga
barn. Utredningen lämnade redan i sitt delbetänkande förslag
avseende tredjelandsmedborgares kärnfamilj. När utredningens förslag
beretts inom regeringskansliet har man tagit initiativ till att göra
bestämmelserna oberoende av medborgarskap. De förslag till förändringar
som tagits fram inom regeringskansliet innebär enligt utredningen
att en ändamålsenlig och enhetlig lagstiftning åstadkoms.
Utredningen ansluter sig därför till förslagen. Utredningen föreslår
även att en bestämmelse införs som anger att vad som sägs om uppehållstillstånd
för en utlänning som är eller har för avsikt att bli sambo
till en referensperson också skall gälla utlänning som är eller avser att
bli sambo till en medborgare i EES-stat eller Schweiz som har uppehållstillstånd
i Sverige.
Familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn
Familjeåterföreningsdirektivet (artikel 4.2) anger beträffande föräldrar
och vuxna barn att medlemsstaterna får (inte ”skall” som
gäller för makar och underåriga barn) tillåta familjeåterförening.
Som möjligt villkor för återförening anges beträffande föräldrar att
föräldrarna är försörjningsberoende av referenspersonen eller hans
eller hennes make och saknar annat nödvändigt familjemässigt stöd
i ursprungslandet. Beträffande vuxna barn anges som villkor för
uppehållstillstånd att barnen av hälsoskäl inte kan försörja sig själva.
Med hänsyn till att artikel 4.2 är fakultativ ankommer det på
medlemsstaterna själva att avgöra villkoren för familjeåterförening
med föräldrar och vuxna barn. Någon anpassning av svensk rätt för
att uppnå förenlighet med direktivet i denna del är således inte nödvändig.
Utredningen anser det dock lämpligt att familjeåterföreningsdirektivet
får vara utgångspunkt för de förslag som lämnas.
Familjeåterföreningsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv och ger utrymme
för att ha generösare villkor.
På grund av det anförda kan Anhörigkommitténs förslag inte anses
strida mot familjeåterföreningsdirektivet. Någon anpassning av
förslagen för att uppnå förenlighet med direktivet i denna del är
således inte nödvändig. Som utredningen ser det bör den inriktning
Anhörigkommittén hade för sina förslag, nämligen att överväga
lättnader i förutsättningarna för att bl.a. föräldrar skall kunna få
uppehållstillstånd på grund av anknytning, alltjämt ha giltighet.
Utredningen föreslår att uppehållstillstånd får beviljas förälder
och ogift vuxet barn om det mellan föräldern respektive det vuxna
barnet och referenspersonen föreligger ett beroende som inte kan
tillgodoses på annat sätt. Förslaget innebär att det nu gällande
kravet på hushållsgemenskap tas bort. Det beroendeförhållande
som skall finnas enligt förslaget måste inte ha funnits redan när de
levde tillsammans utomlands utan det bör vara tillräckligt med att
det finns vid tiden för ansökan om uppehållstillstånd för familjeåterförening.
Ansökan behöver heller inte göras snart efter det att
referenspersonen flyttat till Sverige. Beroendet, som kan finnas hos
antingen referenspersonen eller släktingen, kan vara av personligt
eller ekonomiskt slag.
Möjligheterna att införa ett försörjningskrav som villkor för
familjeåterförening med föräldrar och ogifta, myndiga barn behandlas
nedan.
Familjeåterförening med annan nära anhörig
Familjeåterföreningsdirektivet innehåller inga bestämmelser om de
anhöriga som varken ingår i kärnfamiljen eller tillhör gruppen föräldrar
och vuxna barn.
I likhet med Anhörigkommittén anser utredningen att utrymme
bör ges för en friare bedömning i det enskilda fallet genom att hänsyn
får tas till de skäl som sammantaget föreligger i ett ärende.
Villkoren för att andra nära anhöriga skall få beviljas familjeåterförening bör, som en
konsekvens av den familjerättsliga ställning
de har, dock vara mycket restriktiva. Som Anhörigkommittén
föreslagit bör ett krav på synnerliga skäl föreligga.
Utredningen föreslår att uppehållstillstånd för dessa anhöriga får
beviljas endast om det finns synnerliga skäl. Några särskilda bestämmelser
om att personer som är sista länken (dvs. har samtliga
släktingar i Sverige) i princip alltid skall ha rätt till uppehållstillstånd,
föreslår utredningen inte. Däremot innebär ett krav på
”synnerliga” skäl att framför allt sista länken-fall kan komma i fråga
för uppehållstillstånd. Vid bedömningen bör man exempelvis beakta
den anhöriges ålder och levnadsförhållanden, hur väl de anhöriga
upprätthållit kontakten samt omständigheter av humanitär art.
Försörjningskrav som villkor för att bevilja uppehållstillstånd i
dessa fall behandlas nedan.
Försörjningskrav
Utredningen har haft i uppdrag att undersöka vilka möjligheter det
finns att införa ett försörjningskrav som villkor för familjeåterförening
med andra anhöriga än makar och sambor i etablerade
förhållanden samt minderåriga barn.
Det har tidigare funnits ett försörjningskrav i svensk utlänningsrätt.
Att försörjningen är tryggad är ett vanligt krav för att få uppehållstillstånd
i andra länder. Familjeåterföreningsdirektivet föreskriver
att medlemsländerna får kräva bevis om att det finns en
lämplig bostad, sjukförsäkring samt stabila och regelbundna försörjningsmedel
som är tillräckliga för att försörja referenspersonen
och hans eller hennes familjemedlemmar.
Argumenten för och emot ett försörjningskrav
Minskade kostnader för samhället torde vara det främsta argumentet
för att som villkor för uppehållstillstånd införa ett krav på att
utlänningens försörjning är tryggad. Många av de ekonomiska
förmåner som samhället tillhandahåller, exempelvis socialförsäkringsförmåner,
skulle emellertid gälla även en person som uppfyllt
ett eventuellt krav på att ha tryggad försörjning. Eftersom det inte
finns någon underhållsskyldighet mot föräldrar och vuxna barn i
Sverige skulle inte heller behovsprövade förmåner kunna nekas även
om man har ett försörjningskrav i förhållande till dessa kategorier.
För svenska förhållanden skulle ett försörjningskrav därför
endast få den effekten att det hindrar vissa anhöriga från att få
uppehållstillstånd i Sverige.
Förekomsten av ett försörjningskrav i andra länder kan tala för
att införa villkoret i Sverige. Utredningen anser dock att det är
ovisst om enbart förekomsten av ett försörjningskrav i andra länder
i sig skulle få en styrande effekt på anhöriginvandringen till Sverige.
För ett försörjningskrav talar att ett sådant krav eventuellt kan
bidra till att skenförhållanden inte åberopas i uppehållstillståndsärenden.
Principen om sammanhållningen av kärnfamiljen talar
emellertid mot att införa försörjningskrav för att medlemmar inom
kärnfamiljen skall få uppehållstillstånd.
Den signalverkan ett försörjningsvillkor skulle ge om att den
enskilde individen har ett försörjningsansvar för sig själv, är osäker.
Bland utländska medborgare finns grupper som redan är utsatta
och har en svag ställning. Dessa kan få svårt att klara försörjningskravet.
Hänsynen till redan utsatta grupper talar därför mot att
införa det i svensk rätt.
Befintliga inkomstskillnader mellan kvinnor och män skulle leda
till skillnader i möjligheten att ta hit en anhörig främst om referenspersonen
är ensamstående. Jämställdhetsaspekter talar således
också mot att försörjningskrav införs.
Vid en vägning för och emot ett försörjningskrav finner utredningen
att ett försörjningskrav blir mycket svårt att förena såväl
med de principer om generell välfärd som präglar det svenska
samhället som med allmänna rättvise- och jämställdhetsprinciper.
Om ett försörjningskrav införs – i vilka fall skall det gälla?
Ett försörjningskrav bör inte införas för att make eller sambo, vare
sig i etablerade eller nyetablerade förhållanden, eller minderåriga
barn skall få uppehållstillstånd. Något försörjningskrav bör heller
inte gälla för utlänningar som avser att ingå äktenskap eller inleda
ett samboförhållande med en referensperson i Sverige.
Om ett försörjningskrav skulle införas bör det gälla för att anhöriga
utanför kärnfamiljen, dvs. föräldrar, ogifta, myndiga barn och andra
nära anhöriga skall få uppehållstillstånd för familjeåterförening.
Försörjningskrav skall dock inte gälla för att föräldrar till någon
som är underårig flykting eller skyddsbehövande i övrigt och är utan
medföljande vuxen skall få uppehållstillstånd för familjeåterförening.
Om ett försörjningskrav införs – vilken innebörd skall det ha?
Om ett försörjningskrav införs bör försörjningen anses tryggad om
det finns tillgång till stabila och regelbundna försörjningsmedel så
att referenspersonen eller den anhörige inte behöver ta i anspråk
ekonomiskt behovsprövat stöd av allmänna medel för att tillgodose
grundläggande behov för livsuppehället och bostadskostnaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
lämpligen meddela närmare föreskrifter om vilket krav som skall
ställas på den ekonomiska förmågan för olika fall.
Undantag från försörjningskravet?
Om ett försörjningskrav införs som villkor för att anhöriga skall få
uppehållstillstånd för familjeåterförening, bör enligt utredningens
uppfattning något undantag från villkoret inte finnas.
Kontroll av om försörjningskravet uppfylls
Om ett försörjningskrav införs som villkor, bör en prövning av
villkoret göras enbart första gången en anhörig ansöker om uppehållstillstånd
för familjeåterförening. Någon senare omprövning av
om villkoret fortfarande är uppfyllt med följd att uppehållstillståndet
kan återkallas bör inte ske.
Förfarandet
I utredningens delbetänkande föreslås att vissa tidsfrister för handläggningen
skall införas i utlänningslagen. För familjeåterförening
mellan tredjelandsmedborgare skall sökanden få underrättelse om
det beslut varigenom ärendet avgörs senast inom nio månader från
det att ansökningen lämnades in. I sin beredning av utredningens
förslag har man inom regeringskansliet tagit initiativ till att göra
bestämmelsen oberoende av medborgarskap. Detta innebär enligt
utredningen att en ändamålsenlig och enhetlig lagstiftning åstadkoms.
Förslaget innebär dock att bestämmelser om tidsfrister måste
införas i utlänningsförordningen i stället för – som utredningen föreslog
– i utlänningslagen. Utredningen finner inte tillräckliga skäl för
att ifrågasätta en sådan reglering av frågan. Enligt utredningens bedömning
saknas anledning till ytterligare förändringar när det gäller
handläggningen av ärenden om uppehållstillstånd.
I fråga om överprövning av beslut om uppehållstillstånd gör utredningen
följande bedömning. När det gäller beslut om avvisning
eller utvisning, avslag på en ansökan om uppehållstillstånd, eller
återkallelse av uppehållstillstånd står bestämmelserna i nya utlänningslagen
i huvudsak i överensstämmelse med familjeåterföreningsdirektivets
krav på att det skall finnas en rätt att ansöka om rättslig
prövning.
Ekonomiska konsekvenser
Med hänsyn till att nuvarande praxis innebär en principiell rätt till
familjeåterförening för medlemmar inom kärnfamiljen bedömer
utredningen att antalet uppehållstillstånd inte kommer att öka för
dessa kategorier trots de föreslagna författningsändringarna. De
ändringar utredningen föreslår i förutsättningarna för att föräldrar
och vuxna barn skall få uppehållstillstånd leder däremot enligt
utredningens bedömning till en ökad invandring. När det gäller
kretsen annan nära anhörig än föräldrar och vuxna barn, t.ex.
syskon, far- eller morföräldrar, faster eller moster, gör utredningen
bedömningen att utredningens förslag innebär att något fler kan
uppfylla villkoren för att få uppehållstillstånd i Sverige jämfört med
nuvarande förhållanden. Ökningen bedöms dock totalt sett inte
omfatta fler än en liten grupp människor.
Utredningen har i enlighet med kommittédirektiven givit en
extern konsultfirma i uppdrag att beräkna de ekonomiska effekterna
av olika förslag avseende anhöriginvandring.
Föreslagna förändringar får, som redan nämnts, effekt på antalet
uppehållstillstånd beviljade för föräldrar, vuxna barn och andra nära
anhöriga utanför kärnfamiljen. Det är framför allt invandringen av
anhöriga i de övre åldersgrupperna som kommer att öka. Enligt bedömningen
i konsultrapporten kommer antalet anhöriginvandrare
att öka varaktigt med 800 personer om året om utredningens förslag
genomförs utan försörjningskrav. Med ett försörjningskrav
(riktat både mot snabbanknytningsfall och anhöriga utanför
kärnfamiljen) görs bedömningen att antalet anhöriginvandrare
kommer att minska varaktigt med ca 1 650 personer årligen jämfört
med dagens nivå. Minskningen bedöms framför allt beröra snabbanknytningsfallen,
dvs. främst personer i yrkesverksam ålder. Ett
alternativ utan försörjningskrav innebär, enligt rapporten, ett förväntat
offentligfinansiellt underskott på drygt 170 miljoner kr årligen
under tre år. Därefter minskar det årliga underskottet till ca
65 miljoner kr. Med ett försörjningskrav (som riktar sig både mot
snabbanknytningsfall och anhöriga utanför kärnfamiljen) beräknas
det årliga underskottet uppgå till ca 135 miljoner kr under de tre
första åren och därefter ca 45 miljoner kr årligen.
Bedömningarna i rapporten framstår inte som orimliga. Om man
bortser från förväntade intäkter (vilka finns med i konsultens beräkning)
och enbart ser till de förväntade kostnaderna blir resultaten
annorlunda. Den varaktiga kostnaden per år skulle bli drygt
100 miljoner kr och den årliga kostnaden de första tre åren skulle
bli ca 300 miljoner kr. Det finns emellertid anledning att framhålla
att kostnadsbedömningen av utredningens förslag är förknippad
med flera grova uppskattningar och osäkerhetsfaktorer och får därför
ses som ett grovt riktmärke.
Alternativa förslag
I enlighet med regeringens direktiv har utredningen även lämnat förslag
till alternativ när det gäller en förändring av anhörigreglerna.
Ett alternativ som utredningen ser är att inte göra några förändringar
alls av nuvarande regler avseende anhöriga utanför kärnfamiljen.
Ett annat alternativ är att göra en mindre förändring avseende
föräldrar på så sätt att endast den förälder som är ensamstående
och sista länk (dvs. har samtliga sina släktingar i Sverige)
får uppehållstillstånd i Sverige. Alternativt kan man tänka sig att även
föräldrapar kan få uppehållstillstånd om de har samtliga släktingar i
Sverige. När det gäller vuxna barn kan ett alternativ se ut så att
kravet på hushållsgemenskap finns kvar men att vuxna barn härutöver
kan få uppehållstillstånd om det föreligger ett beroendeförhållande
till föräldrarna. Slutligen kan ett alternativ formuleras
så att även andra nära släktingar i undantagsfall kan få uppehållstillstånd
även om de inte ingått i hushållsgemenskapen.
Utredningen har för vart och ett av alternativen gjort en bedömning
av vilka kostnader alternativet innebär. För varje alternativ bedöms
kostnaden ligga lägre än kostnaden för utredningens förslag.
Bilaga 2
SDN Bergsjön
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2006-05-03
§42
Yttrande över SOU betänkandet 2005:103 Anhörigåterförening
Kommunstyrelsen har remitterat slutbetänkande av Utredning om uppehållstillstånd för
familjeåterförening och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare SOU 2005:103 för yttrande.
Beslutsunderlag
Förvaltningens tjänsteutlåtande den 11 april 2006.
Beslut
Stadsdelsnämnden tar inte ställning till utredningens förslag men menar att om en vidgad krets
får uppehållstillstånd som anknytning till en referensperson bör kommunen kunna söka
ersättning från staten för nyanlända personer med varaktiga arbetshinder på grund av ohälsa
eller ålder.
___________________________________
Vid protokollet
Stig Werner
2006-05-10
Ordförande
Anna Johansson
Justerare
Anna Johansson
Lars Leonardsson
SDF Bergsjön
Tjänsteutlåtande 2006-04-11
Yttrande till kommunstyrelsen angående slutbetänkande av Utredning om
uppehållstillstånd för familjeåterförening och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare SOU 2005:103
ÄRENDET
Kommunstyrelsen har remitterat slutbetänkande av Utredning om uppehållstillstånd för
familjeåterförening och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare SOU 2005:103 för yttrande
senast den 10 maj 2006.
UPPDRAGET
SOU 2005:103 har haft i uppdrag att ta ställning till ett antal EU-direktiv och deras förhållande
till svensk lagstiftning och tidigare delbetänkanden. Uppdraget;
 hur rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening
(familjeåterföreningsdirektivet) skall genomföras i svensk lag
 hur rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatt tredjelandsmedborgares ställning
skall genomföras i svensk rätt
 hur förslagen i Anhörigkommitténs delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU
2002:13) förhåller sig till bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet
 att redovisa författningsändringar och andra åtgärder för att åstadkomma en
ändamålsenlig och enhetlig lagstiftning
 att beskriva nuvarande och eventuella framtida regler för anhöriginvandring i vissa
andra EU-länder
 att presentera olika alternativ för en förändring av anhörigreglerna och kostnadsberäkna
dessa
 att bedöma effekterna på kort och lång sikt av förändrade anhörigregler.
UTREDNINGENS INNEHÅLL
Familjeåterförening med kärnfamiljen
I mars 2005 lämnade utredningen ett delbetänkande där arbetet med författningsändringar
kopplade till familjeåterföreningsdirektivets bestämmelser om kärnfamiljen redovisades. Även
framöver kommer make/maka, registrerad partner, sambo och underåriga barn att få
uppehållstillstånd som anknytning till person som bor och har uppehållstillstånd i Sverige
(referensperson).
Familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn
Familjeåterföreningsdirektivet (artikel 4.2) anger beträffande föräldrar och vuxna barn att
medlemsstaterna får (inte ”skall” som gäller för makar och underåriga barn) tillåta
familjeåterförening. Som möjligt villkor för återförening anges att föräldrarna är beroende av
referenspersonen eller hans/hennes make/maka och saknar nödvändigt familjemässigt stöd i
ursprungslandet. Beträffande vuxna barn anges som villkor för uppehållstillstånd att barnen av
hälsoskäl inte kan försörja sig själv.
Familjeåterföreningsdirektivet är fakultativt vilket innebär att medlemsstaterna själva får avgöra
villkoren för familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn. Anhörigkommittén föreslog
2002 lättnader beträffande föräldrars uppehållstillstånd till vuxna barn vilket denna utredning
anknyter till.
Utredningen föreslår;
 att uppehållstillstånd får beviljas förälder och ogift vuxet barn om det mellan föräldern
respektive det vuxna barnet och referenspersonen föreligger ett beroende som inte kan
tillgodoses på annat sätt.
Familjeåterförening med annan nära anhörig
Familjeåterföreningsdirektivet innehåller inga bestämmelser om de anhöriga som varken ingår i
kärnfamiljen eller tillhör gruppen föräldrar och vuxna barn.
Föreliggande utredning anknyter till Anhörigkommittén (2002) om att utrymme för friare
bedömning bör ges. Men villkoren för att andra nära anhöriga skall beviljas familjeåterförening
bör, som en konsekvens av den familjerättsliga ställningen, vara mycket restriktiva. Synnerliga
skäl bör finnas, t ex den anhöriges ålder och levnadsförhållanden, hur väl de anhöriga
upprätthållit kontakten samt om den anhörige har samtliga släktingar i Sverige.
Försörjningskrav
Utredningen har haft i uppdrag att undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett
försörjningskrav som villkor för familjeåterförening med andra anhöriga än makar och sambor i
etablerade förhållanden samt minderåriga barn. Detta har tidigare funnits i svensk
utlänningsrätt och är fortfarande ett vanligt krav för att få uppehållstillstånd i andra länder.
Familjeåterföreningsdirektivet föreskriver att medlemsländerna får kräva bevis om att det finns
lämplig bostad, sjukförsäkring samt stabila och regelbundna försörjningsmedel som är
tillräckliga för referenspersonen och hans/hennes familjemedlemmar.
Argument för och emot ett försörjningskrav
Argument för ett försörjningskrav är bland annat;
 minskade kostnader för samhället
 förekomst av försörjningskrav i andra länder
 kan bidra till att skenförhållanden inte åberopas i uppehållstillståndsärenden.
Argument emot försörjningskrav är bland annat;
 svensk lag innehåller ingen underhållsskyldighet mellan föräldrar och vuxna barn
 bland utlandsfödda personer finns många som kan ha svårt att klara försörjningskravet
och detta leder till ojämlikhet i möjligheten ta emot anhöriga
 inkomstskillnader mellan kvinnor och män leder också till ojämlika möjligheter ta emot
anhöriga.
Utredningen finner att ett försörjningskrav blir svårt att förena med det svenska samhällets
principer kring den generella välfärden.
Om ett försörjningskrav införs – vad skall gälla?
 Försörjningskravet skall gälla anhöriga utanför kärnfamiljen
 Referenspersonens ekonomi ska vara sådan att denne inte behöver ta i anspråk
ekonomiskt behovsprövat allmänt stöd
 Undantag från försörjningskravets villkor ska ej finnas
 Om ett försörjningskrav införs som villkor, bör en prövning av villkoret göras enbart
första gången en anhörig ansöker om uppehållstillstånd för familjeåterförening.
Ekonomiska konsekvenser
Utredningen bedömer att antalet uppehållstillstånd för medlemmar inom kärnfamiljen inte
kommer att öka som en följd av de föreslagna författningsändringarna.
De ändringar utredningen föreslår i förutsättningarna för att föräldrar och vuxna barn skall få
uppehållstillstånd leder däremot till en ökad invandring. Det är framför allt invandringen av
anhöriga i de övre åldersgrupperna som kommer att öka.
När det gäller kretsen annan anhörig än förälder och vuxna barn, t ex syskon, far- eller
morföräldrar, faster eller moster, gör utredningen bedömningen att något fler kan uppfylla
villkoren jämfört med idag. Gruppen är dock fortfarande liten.
En extern konsultfirma har fått i uppdrag att beräkna de ekonomiska effekterna av de olika
förslagen (kostnad minus intäkt);
 Antalet anhöriginvandrare ökar varaktigt med 800 personer om året, utan
försörjningskrav.
 Förväntat offentligfinansiellt underskott om 170 mkr/år/under tre år, därefter
65 mkr/år.
 Antalet anhöriginvandrare minskar med 1 650 personer om året, vid försörjningskrav
(särskilt snabbanknytningsfallen personer i yrkesverksam ålder).
 Förväntat underskott om 135 mkr/år/under tre år, därefter 45 mkr/år.
Alternativa förslag
I enlighet med regeringens direktiv har utredningen lämnat förslag till alternativ när det gäller
förändring av anhörigreglerna. Dessa är;
 inte göra några förändringar av nuvarande regler avseende anhöriga utanför
kärnfamiljen
 göra en mindre förändring avseende föräldrar så att endast den förälder som är
ensamstående och sista länk (har samtliga släktingar i Sverige) får uppehållstillstånd
 enligt ovan men gällande föräldrapar
 vuxna barn i beroendeförhållande till föräldrar
 andra nära släktingar i undantagsfall.
Utredningen har för vart och ett av alternativen gjort en kostnadsberäkning. För varje alternativ
bedöms kostnaden ligga lägre än kostnaden för utredningens förslag (som föreslår
uppehållstillstånd för föräldrar och vuxet barn med beroendeförhållande till referenspersonen).
FÖRVALTNINGENS ÖVERVÄGANDEN
Bergsjön är en mångkulturell stadsdel med invånare från mer än 100 nationer. Dessa människor
borde utgöra en resurs i staden, men i sin helhet är Göteborg istället en mycket segregerad stad.
I Bergsjön bor många människor som är arbetslösa, har låga inkomster, låg utbildningsnivå,
ohälsa med mera.
Förvaltningen kan förstå skälen att vidga kretsen som får uppehållstillstånd och att ett
försörjningskrav rimmar illa med svensk rättstradition. Dock kan en vidgad anhöriggrupp som
beviljas uppehållstillstånd få konsekvenser för en stadsdel som Bergsjön. Följande scenario är
tänkbart;







ökad boendesegregation
segregationen på arbetsmarknaden för utlandsfödda leder till ökat bidragsberoende
majoriteten av anknytningsfallen erhåller försörjningsstöd, ej statlig
introduktionsersättning
förväntad ökning av äldre anhöriga som flyttar in (t ex 55 +), ökar behovet av
försörjningsstöd vilket i sin tur ska betalas av stadsdelens budget
trångboddhet
10 % av Sveriges nyanlända har tidigare år beräknats bosätta sig i Bergsjön. I enlighet
med kostnadsmodellen kan kostnaden uppgå till cirka 17 mkr/år, under tre år därefter
6,5 mkr per år
insatser från äldre och funktionshinderområdet (då skäl för uppehållstillstånd föreslås
vara hälsoskäl och beroendeförhållande till referenspersonen).
Stadsdelsförvaltningen menar också att en ändrad lagstiftning eller förändrad praxis har
fördelar. Den utvidgade familjen och personer som står i beroendeförhållande till varandra kan
återförenas. Men det är vår bedömning och uppfattning att en lagändring i denna riktning ej bör
landa som en kostnad på en liten men starkt segregerad stadsdel. I stadsdelen finns många behov
och det är olyckligt om dessa står i motsatsställning till varandra. Någon form av statlig
ersättning ska kunna sökas för nyanlända personer som efter introduktion visar sig ha varaktiga
arbetshinder som bottnar i ohälsa eller ålder. Bergsjön är en stadsdel med lång erfarenhet av att
ta emot nyanlända människor, dessa erfarenheter delar vi gärna med oss av.
FÖRSLAG TILL BESLUT
Stadsdelsnämnden tar inte ställning till utredningens förslag men menar att om en vidgad krets
får uppehållstillstånd som anknytning till en referensperson bör
kommunen kunna söka ersättning för nyanlända personer med varaktiga arbetshinder
på grund av ohälsa eller ålder.
STADSDELFÖRVALTNINGEN BERGSJÖN
Christina Börjesson
Stadsdelschef
Bilaga 3
SDN Biskopsgården
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2006-05-09
§ 71 Yttrande till kommunstyrelsen över remiss från Utrikesdepartementet angående
anhörigåterförening
Kommunstyrelsen har begärt stadsdelsnämndens yttrande över remiss från Utrikesdepartementet angående
anhörigåterförening, SOU 2005:103.
Stadsdelsförvaltningen har den 25 april 2006 upprättat ett tjänsteutlåtande.
Ordföranden Gunilla Dörner Buskas (s) yrkar med instämmande av
Eva Nihlblad (s), Jan Jarenfors (s), Ina Olsvik (m), Nenad Pikula (m)
och Kjell Källbark (fp) bifall till förvaltningens förslag.
Eva-Lena Fransson (v) yrkar med instämmande av Christer Gustafsson (s)
och Göran Hådén (mp) avslag på förvaltningens förslag till förmån för
SOU 2005:103.
Peter Schuckink Kool (fp) yrkar med instämmande av Kerstin Björkman (fp)
bifall till förvaltningens förslag med justeringen att den sista meningen på
sidan 3 i tjänsteutlåtandet stryks.
Ordföranden ställer proposition på yrkandena och finner att det egna yrkandet
har bifallits.
Beslut i stadsdelsnämnden
Tjänsteutlåtandet översänds till kommunstyrelsen som stadsdelsnämndens
eget yttrande.
Peter Schuckink Kool (fp) reserverar sig mot beslutet med motiveringen att
den sista meningen på sidan 3 i tjänsteutlåtandet stryks.
Eva-Lena Fransson (v), Christer Gustafsson (s) och Göran Hådén (mp)
reserverar sig mot beslutet.
Mohamed Deria (fp), Abdullahi Hassan (s) och Patrik Helgeson (v) antecknar
till protokollet att om de haft rösträtt skulle de ha röstat i enlighet med
Eva-Lena Franssons med fleras yrkande.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
Vid protokollet
Ingrid Heinz
SDF Biskopsgården
Tjänsteutlåtande 2006-04-25
Yttrande till Kommunstyrelsen över remiss från Utrikesdepartementet
angående anhörigåterförening
SAMMANFATTNING
Regeringen beslutade i december 2003 att tillsätta en särskild utredning med uppdrag att dels
lägga fram förslag till hur EG:s direktiv om rätt till familjeåterförening och dels ta ställning till
hur direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning skall genomföras i svensk
rätt. I uppdraget ingick också att utreda hur Anhörigkommitténs delbetänkande Vår
anhöriginvandring förhåller sig till bestämmelserna I familjeåterföreningsdirektivet.
Utredningen har också haft i uppdrag att undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett
försörjningskrav som villkor för familjeåterförening med andra anhöriga än makar och sambor i
etablerade förhållanden samt minderåriga barn. Det arbete som utredningen lägger fram
redovisas under fem rubriker.
Den första behandlar personkretsen. Där har förvaltningen ingen avvikande mening.
Den andra behandlar familjeåterförening med kärnfamiljen. Inte heller under den rubriken har
förvaltningen någon avvikande åsikt till förslaget. Under den tredje rubriken behandlas
familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn. Under denna rubrik liksom under den nästa
som behandlar familjeåterförening med annan nära anhörig, föreslår förvaltningen en mer
restriktiv lagstiftning.
FÖRSLAG TILL BESLUT
I Stadsdelsnämnden Biskopsgården
Tjänsteutlåtandet översänds till kommunstyrelsen som stadsdelsnämndens eget yttrande.
GÖTEBORGS STAD
BISKOPSGÅRDEN
Björn Järbur
Stadsdelschef
Christer Holmgren
Verksamhetschef
ÄRENDET
Kommunstyrelsen har översänt Utrikesdepartementets remiss angående anhörigåterförening till
bl.a. SDN Biskopsgården för synpunkter. Svaret skall lämnas senast den 10 maj 2006.
BAKGRUND
Regeringen beslutade i december 2003 att tillsätta en särskild utredning med uppdrag att dels
lägga fram förslag till hur EG:s direktiv om familjeåterförening och dels direktivet om varaktigt
bosatta tredjelandsmedborgares ställning skall genomföras i svensk rätt. Man fick också i
uppdrag att i ett delbetänkande lämna förslag på de författningsändringar och andra åtgärder
som är obligatoriska för direktivens genomförande. I ett tredje tilläggsdirektiv, fick utredningen
i uppdrag att beskriva nuvarande och eventuella framtida regler för anhöriginvandring i övriga
relevanta EU-länder, presentera olika förslag för en förändring av anhörigreglerna och
kostnadsberäkna de olika alternativen samt bedöma effekterna på kort och lång sikt av
förändrade anhörigregler. I slutbetänkandet redovisar utredningen sin syn på hur
Anhörigkommitténs delbetänkande Vår anhöriginvandring förhåller sig till bestämmelserna i
familjeföreningsdirektivet. Dessutom redovisar utredningen sin syn på att införa ett
försörjningskrav som villkor för familjeåterförening med andra anhöriga än makar och sambor i
etablerade förhållanden samt minderåriga barn.
FÖRVALTNINGENS ÖVERVÄGANDEN
Förslaget från utredningen redovisas under fem rubriker.
Personkretsen
Under den första definieras personkretsen. Man föreslår att den person inom personkretsen som
bor i Sverige och som den anhörige som vill få uppehållstillstånd, har anknytning till blir kallad
referensperson och att den person som kallas referensperson bör vara den som är bosatt i
Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Här har förvaltningen
ingen avvikande åsikt.
Familjeåterförening med kärnfamiljen
Under nästa rubrik behandlas familjeåterförening med kärnfamiljen. Med kärnfamilj avses
make, registrerad partner, sambo och underåriga barn. Utredningen pekar på de förslag som
tagits fram inom regeringskansliet och som inneburit att en mer ändamålsenlig och enhetlig
lagstiftning åstadkommits. Det innebär bl.a. att man gjort bestämmelserna oberoende av
medborgarskap. Till detta föreslår man att en bestämmelse införs som anger att vad som sägs
om uppehållstillstånd för en utlänning som är eller har för avsikt att bli sambo till en
referensperson också skall gälla utlänningar som är eller avser att bli sambo till en medborgare i
EES-stat eller Schweiz som har uppehållstillstånd i Sverige. Inte heller under denna rubrik har
förvaltningen någon avvikande åsikt.
Familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn
Under den tredje rubriken lämnar utredningen förslag angående familjeåterförening med
förälder och vuxna barn. Utredningen har här granskat Anhörigkommitténs förslag och anser att
dessa är förenliga med direktivet. Kommitténs förslag innebär lättnader i bestämmelserna för att
få uppehållstillstånd på grund av anknytning, vilket utredningen ansluter sig till. Man föreslår
därför att uppehållstillstånd får beviljas förälder och ogift vuxet barn om det mellan förälderns
respektive det vuxna barnet och referenspersonen föreligger ett beroende som inte kan
tillgodoses på annat sätt. Trots att familjeåterföreningsdirektivet i det här avseendet använder
ordet får beträffande familjeåterförening, väljer utredningen att föreslå en generös lagstiftning.
Man är väl medveten om att denna inställning kan vara kostnadshöjande varför man senare för
in ett resonemang om möjligheten att införa ett försörjningskrav.
Familjeåterförening med annan nära anhörig
Under den fjärde rubriken behandlas familjeåterförening med annan nära anhörig. Här föreslår
utredningen att uppehåll för dessa endast får beviljas om det finns synnerliga skäl.
De två senare förslagen kan vara kostnadsdrivande. En vidgad personkrets kommer med stor
sannolikhet att innebära utökade kostnader för kommunen. Anhöriginvandring förekommer ofta
bland de invandrare som fått asyl på grund av flyktingskäl. Om man tar i beaktande att de som
tillhör denna personkrets inte sällan blir beroende av försörjningsstöd efter
introduktionsperiodens utgång, är det inte osannolikt att anta att den som kommer hit som
anhörig också blir beroende av stöd för sin försörjning. Förvaltningen vill för sin del föreslå en
restriktiv lagstiftning i de båda senare fallen. Skulle regeringen välja en mer generös lagstiftning
förutsätter förvaltningen en statlig kompensation utgår.
Försörjningskrav
Utredningen är medveten om att utökade möjligheter till familjeåterförening medför
kostnadsökningar för kommunen. Därför har man också haft i uppdrag att undersöka vilka
möjligheter det finns att införa försörjningskrav. Ett sådant fanns tidigare i svensk
utlänningslagstiftning. Andra EU-länder har försörjningskrav. Utredningen har efter att ha vägt
ett antal skäl för och emot funnit ”att ett försörjningskrav blir svårt att förena med såväl med de
principer om generell välfärd som präglar det svenska samhället som med allmänna rättviseoch samhällsprinciper.” Förvaltningen ser också de svårigheterna, men vill ändå att man i det
fortsatt arbetet ytterligare överväger möjligheten att införa försörjningskrav.
Bilaga 4
SDN Frölunda
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2006-05-09
§ 74 Yttrande till kommunstyrelsen över utrikesdepartementets remiss Anhörigförening
SOU 2005:103
Kommunstyrelsen har översänt rubricerat ärende till stadsdelsnämnden för yttrande.
Förvaltningen har den 3 maj 2006 upprättat ett tjänsteutlåtande i ärendet.
Beslut i stadsdelsnämnden
1) Förvaltningens tjänsteutlåtande angående Anhörigåterförening (SOU 2005:103), översänds
som nämndens yttrande till kommunstyrelsen.
2) Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
_______________
Vid protokollet
Cecilia Falkman
2006-05-09
Ordförande
Sören Björkman
Justerare
Åke Björk
SDF Frölunda
Tjänsteutlåtande 2006-05-03
Yttrande till kommunstyrelsen över Utrikesdepartementets remiss Anhörigåterförening
(SOU 2005:103)
SAMMANFATTNING
Göteborgs Stad har fått uppdrag att svara på remiss av betänkandet Anhörigåterförening (SOU
2005:103). Utredningen tar upp förändringar för villkoren av utlänningars möjligheter att kunna
få uppehållstillstånd i Sverige för familjeåterförening. För medlemmar inom kärnfamiljen är
förslaget att ändra så att anhöriga inom denna krets skall ha rätt till uppehållstillstånd.
Nuvarande regler innebär att uppehållstillstånd får ges. Förvaltningen tillstyrker förslaget.
Kravet på hushållsgemenskap tas bort för föräldrar och vuxna barn och föreslås bli ändrat till
krav på att ett beroendeförhållande skall finnas vid ansökan om uppehållstillstånd.
Förvaltningen tillstyrker förslaget. För kretsen övrig nära anhörig förslås det att det skall krävas
synnerliga skäl för att få uppehållstillstånd för familjeåterförening. Förvaltningen tillstyrker
förslaget. Utredningen för ett resonemang om att införa ett försörjningskrav eller inte och
konsekvenserna av detta. Utredningen lämnar dock inget konkret förslag, men säger att införa
ett försörjningskrav blir mycket svårt att förena med såväl de principer om generell välfärd som
präglar det svenska samhället, som med allmänna rättvise- och jämställdhetsprinciper.
Förvaltningen ser därmed ingen anledning att ta ställning i frågan om försörjningskrav.
FÖRSLAG TILL BESLUT
i stadsdelsnämnden
1)
Förvaltningens tjänsteutlåtande angående Anhörigåterförening
(SOU 2005:103), översänds som nämndens eget yttrande till kommunstyrelsen.
2)
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
ÄRENDET
Utrikesdepartementets remiss; Anhörigåterförening (SOU 2005:103). Ärendet är en remiss och
Göteborgs Stad har fått i uppdrag att inkomma med yttrande. Kommunstyrelsen har översänt
remissen till stadsdelsnämnden Frölunda för yttrande.
BAKGRUND
Ärendet handlar dels om hur europeiska rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till
familjeåterförening skall genomföras i svensk rätt, dels ta ställning till hur rådets direktiv
2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning skall genomföras i svensk
rätt. Ärendet behandlar förslag på de författningsändringar och andra återgärder som är
obligatoriska för direktivens genomförande. Vidare handlar ärendet om hur förslagen i
Anhörigkommitténs delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13) förhåller sig till
bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet.
REDOGÖRELSE
Utredningen tar upp begreppet referensperson och gör bedömningen att referensperson bör vara
den som är bosatt i Sverige eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige.
Med referensperson menas den person som bor i Sverige och som den anhörige (som vill få
uppehållstillstånd) har anknytning till. För medborgare i ESS-stat eller Schweiz bör dessutom
särskilda bestämmelser gälla, vilka innebär att familjeåterförening kan beviljas. När det gäller
familjeåterförening med kärnfamilj förslår utredningen att reglerna bör förändras så att
medlemmar i kärnfamiljen får samma rätt till familjeåterförening oberoende av
referenspersonens och den anhöriges medborgarskap. Med kärnfamilj avses make, registrerad
partner, sambo och underåriga barn.
Familjeåterföreningsdirektivet är ett s.k. minidirektiv och ger utrymme för generösare villkor.
Detta innebär att varje land ges möjlighet att välja allt från att inte tillåta annan
familjeåterförening än sådan med kärnfamilj, till att ha förmånligare bestämmelser än de som
anges i direktivet. Frågan är vad villkoren om försörjningsberoende m.m., som rör föräldrar och
ogifta, myndiga barn, då skall ha för betydelse.
Vid familjeåterförening med förälder eller ogift vuxet barn förslår utredningen att uppehållstillstånd får beviljas förälder och ogift vuxet barn om det mellan föräldern respektive det
vuxna barnet och referenspersonen föreligger ett beroende som inte kan tillgodoses på annat
sätt. Beroendet, som kan finnas hos antigen referensperson eller förälder respektive ogift vuxet
barn, kan vara av personligt eller ekonomiskt slag. Detta innebär att det nuvarande kravet på
hushållsgemenskap tas bort. För att annan nära anhörig utanför kärnfamiljen än förälder eller
vuxna barn skall få uppehållstillstånd för familjeåterförening skall det krävas att det finns
synnerliga skäl. Personer som är sista länken (dvs. har samtliga släktingar i Sverige) föreslås
inte få en principiell rätt till uppehållstillstånd. För att sista länken fall kan komma i fråga för
uppehållstillstånd gäller krav på synnerliga skäl.
Ärendet behandlar frågan om försörjningskrav som villkor för att bevilja uppehållstillstånd. Att
försörjningen är tryggad är ett vanligt krav för att få uppehållstillstånd i andra länder. I
utredningen tar man upp argument för och emot ett försörjningskrav.
Minskade kostnader för samhället torde vara det främsta argumentet för att som villkor för
uppehållstillstånd införa ett krav på att utlänningens försörjning är tryggad. Frågan är dock vilka
kostnader som kan minskas och hur mycket. Många av de ekonomiska förmåner som samhället
tillhandahåller, exempelvis socialförsäkringsförmåner, skulle gälla även en person som uppfyllt
ett eventuellt tidigare krav på att tryggad försörjning. Eftersom det inte finns någon
underhållsskyldighet mot föräldrar och vuxna barn i Sverige skulle inte heller behovsprövade
förmåner kunna nekas även om man har ett försörjningskrav i förhållande till dessa kategorier.
Bland utländska medborgare finns grupper som redan är utsatta och har en svag ställning. Dessa
kan få svårt att klara försörjningskravet. Hänsynen till redan utsatta grupper talar mot att införa
ett försörjningskrav i svensk rätt. Vidare belyser utredningen att befintliga inkomstskillnader
mellan kvinnor och män skulle leda till skillnader i möjligheten att ta hit en anhörig främst om
referenspersonen är ensamstående. Jämställdhetsaspekter talar således också mot att
försörjningskrav införs.
Vid en vägning för och emot ett försörjningskrav skriver utredningen att ett försörjningskrav
blir mycket svårt att förena med såväl de principer om generell välfärd som präglar det svenska
samhället, som med allmänna rättvise- och jämställdhetsprinciper.
HANDLÄGGNING
Ärendet har handlagts av Pia Severinsson på Göteborgs Initiativet på uppdrag av SDF Frölunda.
EKONOMISKA KONSEKVENSER
Underlag saknas för att ange exakta ekonomiska konsekvenser av som förslagen innebär för
Göteborgs Stad. Utredningen utgår ifrån att det finns ett ackumulerat behov av
anhöriginvandring. Det bedöms att effekterna av detta blir påtagliga under de tre första åren
efter införande av de nya reglerna. Utredningens förslag förväntas leda till ökade kostnader för
det allmänna. Det är framför allt kostnaden för äldreförsörjningsstöd som förväntas öka. Andra
stora utgiftsposter är ekonomiska bidrag och sjukvårdskostnader. Utredningen konstaterar att en
del av de ökade kostnaderna kommer att drabba kommunerna och det kan övervägas om staten
bör gå in med kompensationsåtgärder för detta.
FRÖLUNDA STADSDELSFÖRVALTNING
Ulf Birath
Pia Severinsson
Bilaga 5
SDN Gunnared
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2006-05-02
§ 88
Yttrande till kommunstyrelsen över slutbetänkande från Utredningen om
uppehållstillstånd för familjeåterförening och för varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare – Dnr 240/06
Kommunstyrelsen har för stadsdelsnämndens yttrande översänt remiss avseende slutbetänkande
från Utredningen om uppehållstillstånd för familjeåterförening och för varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare (SOU 2005:103).
Stadsdelsförvaltningen har 2006-04-27 upprättat ett tjänsteutlåtande med förslag till yttrande.
Tarmo Ahonen (s) yrkar på (s):s, (v):s och (mp):s vägnar bifall till tjänsteförslaget.
János Kozma (m) yrkar på (m):s och (fp):s vägnar bifall till tjänsteförslaget.
Stadsdelsnämnden beslutar att lämna följande synpunkter på utredningens förslag:
 Om en vidgad krets får uppehållstillstånd som anknytning till en referensperson bör
ersättningsfrågan för nyanlända personer med varaktiga arbetshinder på grund av ohälsa
eller ålder åligga staten.

Att befintlig praxis avseende arrangerade äktenskap kräver en förnyad översyn, då de
förslag som framförs angående att säkra skyddsaspekten är otillräckliga.

Att DNA-analys skall vara obligatoriskt för att säkerställa släktskapet vid
familjeåterförening när befintligt beslutsunderlag är bristfälligt samt

att i övrigt som sitt eget yttrande översända upprättat tjänsteutlåtande gällande
slutbetänkande av Utredningen om uppehållstillstånd för familjeåterförening och för
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare, SOU 2005:103, till kommunstyrelsen.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad
SDF Gunnared
Tjänsteutlåtande 2006-04-27
Yttrande till kommunstyrelsen över slutbetänkande från Utredningen om
uppehållstillstånd för familjeåterförening och för varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare
Kommunstyrelsen har remitterat slutbetänkande av Utredning om uppehållstillstånd för
familjeåterförening och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare SOU 2005:103
för yttrande senast den 10 maj 2006. Stadskansliet är meddelat och har godkänt att
svar avges senare.
SOU 2005:103 har haft i uppdrag att ta ställning till ett antal EU-direktiv och deras förhållande
till svensk lagstiftning och tidigare delbetänkanden. Uppdraget;
 hur rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening
(familjeåterföreningsdirektivet) skall genomföras i svensk lag
 hur rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatt tredjelandsmedborgares ställning
skall genomföras i svensk rätt
 hur förslagen i Anhörigkommitténs delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU
2002:13) förhåller sig till bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet
 att redovisa författningsändringar och andra åtgärder för att åstadkomma en
ändamålsenlig och enhetlig lagstiftning
 att beskriva nuvarande och eventuella framtida regler för anhöriginvandring i vissa
andra EU-länder
 att presentera olika alternativ för en förändring av anhörigreglerna och kostnadsberäkna
dessa
 att bedöma effekterna på kort och lång sikt av förändrade anhörigregler.
SAMMANFATTNING AV UTREDNINGENS INNEHÅLL
Familjeåterförening med kärnfamiljen
I mars 2005 lämnade utredningen ett delbetänkande där arbetet med författningsändringar
kopplade till familjeåterföreningsdirektivets bestämmelser om kärnfamiljen redovisades. Även
framöver kommer make/maka, registrerad partner, sambo och underåriga barn att få
uppehållstillstånd som anknytning till person som bor och har uppehållstillstånd i Sverige
(referensperson).
Familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn
Familjeåterföreningsdirektivet (artikel 4.2) anger beträffande föräldrar och vuxna barn att
medlemsstaterna får (inte ”skall” som gäller för makar och underåriga barn) tillåta
familjeåterförening. Som möjligt villkor för återförening anges att föräldrarna är beroende av
referenspersonen eller hans/hennes make/maka och saknar nödvändigt familjemässigt stöd i
ursprungslandet. Beträffande vuxna barn anges som villkor för uppehållstillstånd att barnen av
hälsoskäl inte kan försörja sig själv.
Familjeåterföreningsdirektivet är fakultativt vilket innebär att medlemsstaterna själva får avgöra
villkoren för familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn. Anhörigkommittén
föreslog 2002 lättnader beträffande föräldrars uppehållstillstånd till vuxna barn vilket denna
utredning anknyter till.
Utredningen föreslår;
 att uppehållstillstånd får beviljas förälder och ogift vuxet barn om det mellan föräldern
respektive det vuxna barnet och referenspersonen föreligger ett beroende som inte kan
tillgodoses på annat sätt.
Familjeåterförening med annan nära anhörig
Familjeåterföreningsdirektivet innehåller inga bestämmelser om de anhöriga som varken ingår i
kärnfamiljen eller tillhör gruppen föräldrar och vuxna barn.
Föreliggande utredning anknyter till Anhörigkommitten (2002) om att utrymme för friare
bedömning bör ges. Men villkoren för att andra nära anhöriga skall beviljas familjeåterförening
bör, som en konsekvens av den familjerättsliga ställningen, vara mycket restriktiva. Synnerliga
skäl bör finnas, t ex den anhöriges ålder och levnadsförhållanden, hur väl de anhöriga
upprätthållit kontakten samt om den anhörige har samtliga släktingar i Sverige.
Försörjningskrav
Utredningen har haft i uppdrag att undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett
försörjningskrav som villkor för familjeåterförening med andra anhöriga än makar och sambor i
etablerade förhållanden samt minderåriga barn. Detta har tidigare funnits i svensk
utlänningsrätt och är fortfarande ett vanligt krav för att få uppehållstillstånd i andra länder.
Familjeåterföreningsdirektivet föreskriver att medlemsländerna får kräva bevis om att det finns
lämplig bostad, sjukförsäkring samt stabila och regelbundna försörjningsmedel som är
tillräckliga för referenspersonen och hans/hennes familjemedlemmar.
Argument för och emot ett försörjningskrav
Argument för ett försörjningskrav är bland annat;
 minskade kostnader för samhället
 förekomst av försörjningskrav i andra länder
 kan bidra till att skenförhållanden inte åberopas i uppehållstillståndsärenden.
Argument emot försörjningskrav är bland annat;
 svensk lag innehåller ingen underhållsskyldighet mellan föräldrar och vuxna barn
 bland utlandsfödda personer finns många som kan ha svårt att klara försörjningskravet
och detta leder till ojämlikhet i möjligheten ta emot anhöriga
 inkomstskillnader mellan kvinnor och män leder också till ojämställda möjligheter ta
emot anhöriga.
Utredningen finner att ett försörjningskrav blir svårt att förena med det svenska samhällets
principer kring den generella välfärden.
Om ett försörjningskrav införs – vad skall gälla?
 Försörjningskravet skall gälla anhöriga utanför kärnfamiljen
 Referenspersonens ekonomi ska vara sådan att denne inte behöver ta i anspråk
ekonomiskt behovsprövat allmänt stöd
 Undantag från försörjningskravets villkor ska ej finnas
 Om ett försörjningskrav införs som villkor, bör en prövning av villkoret göras enbart
första gången en anhörig ansöker om uppehållstillstånd för familjeåterförening.
Ekonomiska konsekvenser
Utredningen bedömer att antalet uppehållstillstånd för medlemmar inom kärnfamiljen inte
kommer att öka som en följd av de föreslagna författningsändringarna.
De ändringar utredningen föreslår i förutsättningarna för att föräldrar och vuxna barn skall få
uppehållstillstånd leder däremot till en ökad invandring. Det är framför allt invandringen av
anhöriga i de övre åldersgrupperna som kommer att öka.
När det gäller kretsen annan anhörig än förälder och vuxna barn, t ex syskon, far- eller
morföräldrar, faster eller moster, gör utredningen bedömningen att något fler kan uppfylla
villkoren jämfört med idag. Gruppen är dock fortfarande liten.
En extern konsultfirma har fått i uppdrag att beräkna de ekonomiska effekterna av de olika
förslagen (kostnad minus intäkt);
Antalet anhöriginvandrare ökar varaktigt med 800 personer om året, utan försörjningskrav.
 Förväntat offentligfinansiellt underskott om 170 mkr/år/under tre år, därefter 65 mkr/år.
Antalet anhöriginvandrare minskar med 1 650 personer om året, vid försörjningskrav (särskilt
snabbanknytningsfallen personer i yrkesverksam ålder).
 Förväntat underskott om 135 mkr/år/under tre år, därefter 45 mkr/år.
Alternativa förslag
I enlighet med regeringens direktiv har utredningen lämnat förslag till alternativ när det gäller
förändring av anhörigreglerna. Dessa är;
 inte göra några förändringar av nuvarande regler avseende anhöriga utanför
kärnfamiljen
 göra en mindre förändring avseende föräldrar så att endast den förälder som är
ensamstående och sista länk (har samtliga släktingar i Sverige) får uppehållstillstånd
 enligt ovan men gällande föräldrapar
 vuxna barn i beroendeförhållande till föräldrar
 andra nära släktingar i undantagsfall.
Utredningen har för vart och ett av alternativen gjort en kostnadsberäkning. För varje alternativ
bedöms kostnaden ligga lägre än kostnaden för utredningens förslag (som föreslår
uppehållstillstånd för föräldrar och vuxet barn med beroendeförhållande till referenspersonen).
FÖRVALTNINGENS ÖVERVÄGANDEN
Gunnared är liksom fler stadsdelar i Nordost en mångkulturell stadsdel med invånare från större
delen av världen. Dessa människor borde fullt ut utgöra en resurs i staden, men i sin helhet är
Göteborg istället en mycket segregerad stad. I Gunnared bor många människor som är
arbetslösa, har låga inkomster, låg utbildningsnivå, ohälsa med mera. En mycket hög andel av
personer med långvarigt behov av försörjningsstöd är av utländsk härkomst.
Förvaltningen kan förstå skälen att vidga kretsen som får uppehållstillstånd och att ett
försörjningskrav rimmar illa med svensk rättstradition. En ändrad lagstiftning eller förändrad
praxis har naturligtvis fördelar. Den utvidgade familjen och personer som står i
beroendeförhållande till varandra kan återförenas. Dock kan en vidgad anhöriggrupp som
beviljas uppehållstillstånd också få negativa konsekvenser för en stadsdel som Gunnared i form
av en ökad boendesegregation och trångboddhet och fler människor i behov av försörjningsstöd.
Många kommer att vara äldre anhöriga i behov av insatser.
Någon form av statlig ersättning bör finnas för nyanlända personer som efter introduktion visar
sig ha varaktiga arbetshinder som bottnar i ohälsa eller ålder. Det är rimligt att man i den
ekonomiska konsekvensbeskrivningen överväger var kostnaderna bör ligga och vad det kan
innebära för stadsdelar som redan är kraftigt segregerade.
Synen i utredningen på arrangerade äktenskap och förslaget att utredningen för att utröna graden
av frivillighet skall ske vid muntliga förhör, ställer sig förvaltningen tveksam till. Gunnared har
sedan många år tillbaka en bred erfarenhet på området och kännedom om vilka konsekvenser
och tragedier detta kan få för de involverade. Att som i utredningen resonera om
ursprungslandets traditioner och kulturmönster är att ge dubbla budskap. Det bedöms inte
förenligt med de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som råder för alla i Sverige. Det
är av vikt att signalerna från samhället är klara och entydiga. Det kan aldrig vara rimligt att
äktenskap i Sverige kan ingås av andra än mellan myndiga parter och att det bygger på ett
frivilligt åtagande.
När det gäller vikten av minderåriga barns rätt att få uppehållstillstånd för att återförenas med
biologiska föräldrar är detta en självklarhet. Det bör också vara en självklarhet att säkerställa
föräldraskapet. Inte sällan är befintliga handlingar och dokument oklara vad gäller
föräldraskapet, Utredningen föreslår DNA-analys som ett frivilligt erbjudande för att klarlägga
föräldraskapet. Med tanke på de konsekvenser som ”felaktigt” föräldraskap kan få för barnet, är
det rimligt att en DNA analys skall vara obligatoriskt när befintligt beslutsunderlag är
bristfälligt.
JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV
Utredningen belyser att eftersom kvinnor i allmänhet har lägre inkomster än män kommer de att
ha svårare att klara ett eventuellt försörjningskrav.
SAMVERKAN
Information om remissen har skett på LSG inom IFO 2006-04-19
FÖRSLAG TILL BESLUT
Stadsdelsnämnden Gunnared föreslås besluta att lämna följande synpunkter på utredningens
förslag:




Om en vidgad krets får uppehållstillstånd som anknytning till en referens –person, bör
ersättningsfrågan för nyanlända personer med varaktiga arbetshinder på grund av ohälsa
eller ålder, åligga staten.
Att befintlig praxis avseende arrangerade äktenskap kräver en förnyad översyn, då de
förslag som framförs angående att säkra skyddsaspekten är otillräckliga.
Att DNA-analys skall vara obligatoriskt för att säkerställa släktskapet vid
familjeåterförening när befintligt beslutsunderlag är bristfälligt.
Att i övrigt som sitt eget yttrande översända detta tjänsteutlåtande gällande
slutbetänkande av Utredning om uppehållstillstånd för familjeåterförening och för
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare, SOU 2005:103, till Kommunstyrelsen.
Lars Muregård
Stadsdelschef
Eva Sundqvist
Socialchef
Bilaga 6
SDN Lärjedalen
Utdrag ur protokoll
Sammanträdesdatum 2005-05-09
§ 57
Remiss – betänkande anhörigåterförening
Dnr 210/06
Stadsdelsförvaltningen har 2006-04-13 upprättat ett tjänsteutlåtande som yttrande över remiss
angående slutbetänkande av Utredning om uppehållstillstånd för familjeåterförening och för
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare.
Stadsdelsnämnd Lärjedalen beslutar
att som sitt eget yttrande över slutbetänkandet av Utredning om uppehållstillstånd
för familjeåterförening och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare SOU
2005:103, översända i tjänsteutlåtandet redovisade synpunkter till
kommunstyrelsen.
Paragrafen förklaras omedelbart justerad.
Vid protokollet
Bo Stahre
SDF Lärjedalen
Tjänsteutlåtande 2006-04-13
Yttrande till kommunstyrelsen angående slutbetänkande av Utredning om
uppehållstillstånd för familjeåterförening och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare, SOU 2005:103
FÖRSLAG TILL BESLUT
Stadsdelsnämnden i Lärjedalen föreslås besluta
att som sitt eget yttrande över slutbetänkande av Utredning om uppehållstillstånd
för familjeåterförening och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare SOU
2005:103, översända i tjänsteutlåtandet redovisade synpunkter till
Kommunstyrelsen.
ÄRENDET
Kommunstyrelsen har remitterat slutbetänkande av Utredning om uppehållstillstånd för
familjeåterförening och för varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare SOU 2005:103 för yttrande
senast den 10 maj 2006.
SAMMANFATTNING / SYNPUNKTER
Stadsdelsnämnden tar inte ställning till utredningens förslag men lämnar följande synpunkter:
Om en vidgad krets får uppehållstillstånd som anknytning till en referensperson, bör
ersättningsfrågan för nyanlända personer med varaktiga arbetshinder på grund av ohälsa eller
ålder, åligga staten.
Befintlig praxis avseende arrangerade äktenskap kräver en förnyad översyn, då de förslag som
framförs angående att säkra skyddsaspekten är otillräckliga.
DNA-analys skall vara obligatoriskt för att säkerställa släktskapet vid familjeåterförening och
där befintligt beslutsunderlag är undermåligt.
Utredningen har haft i uppdrag att ta ställning till EU-direktivet 2003/86/EG om rätt
till familjeåterförening (kallat familjeåterföreningsdirektivet) skall genomföras i svensk lag dels
att ta ställning till om direktivet 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares
ställning skall genomföras i svensk rätt. I uppdraget ingår också att utreda hur förslagen i
Anhörigkommitténs delbetänkande Vår anhöriginvandring
(SOU 2002:13) förhåller sig till bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet. Utredningen
föreslår att uppehållstillstånd får beviljas föräldrar och ogifta vuxna barn om det föreligger ett
beroende mellan parterna som inte kan tillgodoses på annat sätt. Vidare föreslår man en
utökning av möjlighet till familjeåterförening vad gäller personer som inte ingår i kärnfamiljen
eller tillhör gruppen föräldrar och vuxet barn om synnerliga skäl föreligger, exempelvis att man
utgör den s.k. sista länken – d v s att man har samtliga släktingar i Sverige. Utredningen
behandlar också möjligheten att säkra skyddsbehovet vid s k arrangerade äktenskap och föreslår
att utredningarna här bör ske muntligt med parterna. Vad gäller barn föreslår man att DNAanalys kan frivilligt erbjudas för att säkerställa släktskapet vid en familjeåterförening.
Utredningen behandlar också frågan om försörjningskrav som villkor för återförening. Detta är
ett vanligt krav i andra länder för att få uppehållstillstånd. I betänkandet diskuteras att
försörjningskrav kan införas vad gäller återförening utanför kärnfamiljen, d v s föräldrar och där
barnen är myndiga samt andra nära anhöriga. Försörjningskravet prövas i samband med att
anhörig ansöker om uppehållstillstånd för familjeåterförening. Någon uppföljning och
omprövning avseende försörjningskravet, föreslås inte ske.
Vad gäller ekonomiska konsekvenser gör utredningen en bedömning att en ökad invandring
kommer att ske, då ökade förutsättningarna för återförening för föräldrar och vuxna barn införs.
Ökningen bedöms totalt sett inte omfatta fler än en liten grupp människor. De ekonomiska
effekterna hänger samman med om man inför ett försörjningskrav riktat både mot
snabbanknytningsfall och anhöriga utanför kärnfamiljen, eller inte.
ÖVERVÄGANDEN
Lärjedalen är en mångkulturell stadsdel med invånare från mer än 100 nationer. Dessa
människor borde utgöra en resurs i staden, men i sin helhet är Göteborg istället en mycket
segregerad stad. I Lärjedalen bor många människor som är arbetslösa, har låga inkomster, låg
utbildningsnivå, ohälsa med mera.
Stadsdelsnämnden kan förstå skälen att vidga kretsen som får uppehållstillstånd och att ett
försörjningskrav rimmar illa med svensk rättstradition. En ändrad lagstiftning eller förändrad
praxis har fördelar. Den utvidgade familjen och personer som står i beroendeförhållande till
varandra kan återförenas. Dock kan en vidgad anhöriggrupp som beviljas uppehållstillstånd få
konsekvenser för en stadsdel som Lärjedalen i form av en ökade boendesegregation och
trångboddhet och ökade kostnader för försörjningsstöd. Många kommer att vara äldre anhöriga i
behov av insatser. Någon form av statlig ersättning bör finnas för nyanlända personer som efter
introduktion visar sig ha varaktiga arbetshinder som bottnar i ohälsa eller ålder. Det är rimligt
att man i den ekonomiska konsekvensbeskrivningen överväger var kostnaderna bör ligga och
vad det kan innebära för de stadsdelar som redan är kraftigt segregerade.
Vad gäller synen på arrangerade äktenskap och förslaget att utredningen skall ske
vid muntliga förhör för att utröna graden av frivillighet, ställer sig stadsdelsnämnden tveksam
till. Lärjedalen har sedan många år tillbaka en bred erfarenhet på området och kännedom om
vilka konsekvenser och tragedier detta kan få för de involverade. Att som i utredningen resonera
om ursprungslandets traditioner och kulturmönster är att ge dubbla budskap. Det är inte heller
förenligt med de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som råder för alla i Sverige. Det
är av vikt att signalerna från samhället är klara och entydiga. Det är av vikt att ta ställning för
dem som är den svagare parten – nämligen de unga som förväntas ingå äktenskap som släkten
bestämt. Det kan aldrig vara rimligt att äktenskap i Sverige kan ingås av andra än mellan
myndiga parter och att det bygger på frivilligt åtagande.
Vad gäller vikten av barns rätt att få uppehållstillstånd för att återförenas med biologiska
föräldrar är detta en självklarhet. Det är också en självklarhet att säkerställa föräldraskapet. Inte
sällan är befintliga handlingar och dokument oklara vad gäller föräldraskapet, Utredningen
föreslår DNA-analys som ett frivilligt erbjudande för
att klarlägga föräldraskapet. Med tanke på konsekvenser som kan ske för barnet,
är det rimligt att en DNA analys skall vara obligatoriskt då befintligt beslutsunderlag är
undermåligt.
UPPDRAGET
SOU 2005:103 har haft i uppdrag att ta ställning till ett antal EU-direktiv och deras förhållande
till svensk lagstiftning och tidigare delbetänkanden. Uppdraget;
 hur rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening
(familjeåterföreningsdirektivet) skall genomföras i svensk lag
 hur rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatt tredjelandsmedborgares ställning
skall genomföras i svensk rätt





hur förslagen i Anhörigkommitténs delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU
2002:13) förhåller sig till bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet
att redovisa författningsändringar och andra åtgärder för att åstadkomma en
ändamålsenlig och enhetlig lagstiftning
att beskriva nuvarande och eventuella framtida regler för anhöriginvandring i vissa
andra EU-länder
att presentera olika alternativ för en förändring av anhörigreglerna och kostnadsberäkna
dessa
att bedöma effekterna på kort och lång sikt av förändrade anhörigregler.
UTREDNINGENS INNEHÅLL
Familjeåterförening med kärnfamiljen
I mars 2005 lämnade utredningen ett delbetänkande där arbetet med författningsändringar
kopplade till familjeåterföreningsdirektivets bestämmelser om kärnfamiljen redovisades. Även
framöver kommer make/maka, registrerad partner, sambo och underåriga barn att få
uppehållstillstånd som anknytning till person som bor och har uppehållstillstånd i Sverige
(referensperson). Kommittén föreslår också en särskild prövning av ”arrangerade äktenskap”.
Med detta menar man ”sådana äktenskap som har sin bakgrund i ursprungslandets tradition och
kulturmönster och där någon annan än de blivande makarna – ofta parternas familjer eller andra
släktingar – på något sätt och med något slags rättfärdigande utsett just dem att bli makar.
”Kommittén konstaterar vidare att denna form av äktenskap förekommer framförallt i länder
med ett starkt patriarkaliskt inslag och att kvinnans möjlighet att påverka valet av make,
bosättning etc. är begränsad.”
Utredningen behandlar också frågan om barns familjeåterförening och där beslutsunderlaget
från hemlandet är undermåligt. För att inte omöjliggöra en familjeåterförening tillämpas ibland
lägre beviskrav än annars i fråga om släktskapet. Nuvarande möjligheter till DNA –analys kan
säkra släktskap och detta bör erbjudas som en frivillig insats på statens bekostnad.
Utredningen föreslår;
 Att utifrån skyddsaspekten bör utredningarna vid arrangerade äktenskap, ske muntligen för
att utröna om parterna av fri vilja skall ingå äktenskap.
 Att möjlighet till DNA – analys erbjuds för att säkerställa släktskapsförhållandet då övrigt
beslutsunderlag är undermåligt
Familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn
Familjeåterföreningsdirektivet (artikel 4.2) anger beträffande föräldrar och vuxna barn att
medlemsstaterna får (inte ”skall” som gäller för makar och underåriga barn) tillåta
familjeåterförening. Som möjligt villkor för återförening anges att föräldrarna är beroende av
referenspersonen eller hans/hennes make/maka och saknar nödvändigt familjemässigt stöd i
ursprungslandet. Beträffande vuxna barn anges som villkor för uppehållstillstånd att barnen av
hälsoskäl inte kan försörja sig själv.
Familjeåterföreningsdirektivet är fakultativt vilket innebär att medlemsstaterna själva får avgöra
villkoren för familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn. Anhörigkommittén
föreslog 2002 lättnader beträffande föräldrars uppehållstillstånd till vuxna barn vilket denna
utredning anknyter till.
Utredningen föreslår;
 att uppehållstillstånd får beviljas förälder och ogift vuxet barn om det mellan föräldern
respektive det vuxna barnet och referenspersonen föreligger ett beroende som inte kan
tillgodoses på annat sätt.
Familjeåterförening med annan nära anhörig
Familjeåterföreningsdirektivet innehåller inga bestämmelser om de anhöriga som varken ingår i
kärnfamiljen eller tillhör gruppen föräldrar och vuxna barn.
Föreliggande utredning anknyter till Anhörigkommitten (2002) om att utrymme för friare
bedömning bör ges. Men villkoren för att andra nära anhöriga skall beviljas familjeåterförening
bör, som en konsekvens av den familjerättsliga ställlningen, vara mycket restriktiva. Synnerliga
skäl bör finnas, t ex den anhöriges ålder och levnadsförhållanden, hur väl de anhöriga
upprätthållit kontakten samt om den anhörige har samtliga släktingar i Sverige.
Försörjningskrav
Utredningen har haft i uppdrag att undersöka vilka möjligheter det finns att införa ett
försörjningskrav som villkor för familjeåterförening med andra anhöriga än makar och sambor i
etablerade förhållanden samt minderåriga barn. Detta har tidigare funnits i svensk
utlänningsrätt och är fortfarande ett vanligt krav för att få uppehållstillstånd i andra länder.
Familjeåterföreningsdirektivet föreskriver att medlemsländerna får kräva bevis om att det finns
lämplig bostad, sjukförsäkring samt stabila och regelbundna försörjningsmedel som är
tillräckliga för referenspersonen och hans/hennes familjemedlemmar.
Argument för och emot ett försörjningskrav
Argument för ett försörjningskrav är bland annat;
 minskade kostnader för samhället
 förekomst av försörjningskrav i andra länder
 kan bidra till att skenförhållanden inte åberopas i uppehållstillståndsärenden.
Argument emot försörjningskrav är bland annat;
 svensk lag innehåller ingen underhållsskyldighet mellan föräldrar och vuxna barn
 bland utlandsfödda personer finns många som kan ha svårt att klara försörjningskravet
och detta leder till ojämlikhet i möjligheten ta emot anhöriga
 inkomstskillnader mellan kvinnor och män leder också till ojämlika möjligheter ta emot
anhöriga.
Utredningen finner att ett försörjningskrav blir svårt att förena med det svenska samhällets
principer kring den generella välfärden.
Om ett försörjningskrav införs – vad skall gälla?
 Försörjningskravet skall gälla anhöriga utanför kärnfamiljen
 Referenspersonens ekonomi ska vara sådan att denne inte behöver ta i anspråk
ekonomiskt behovsprövat allmänt stöd
 Undantag från försörjningskravets villkor ska ej finnas
 Om ett försörjningskrav införs som villkor, bör en prövning av villkoret göras enbart
första gången en anhörig ansöker om uppehållstillstånd för familjeåterförening.
Ekonomiska konsekvenser
Utredningen bedömer att antalet uppehållstillstånd för medlemmar inom kärnfamiljen inte
kommer att öka som en följd av de föreslagna författningsändringarna.
De ändringar utredningen föreslår i förutsättningarna för att föräldrar och vuxna barn skall få
uppehållstillstånd leder däremot till en ökad invandring. Det är framför allt invandringen av
anhöriga i de övre åldersgrupperna som kommer att öka.
När det gäller kretsen annan anhörig än förälder och vuxna barn, t ex syskon, far- eller
morföräldrar, faster eller moster, gör utredningen bedömningen att något fler kan uppfylla
villkoren jämfört med idag. Gruppen är dock fortfarande liten.
En extern konsultfirma har fått i uppdrag att beräkna de ekonomiska effekterna av de olika
förslagen (kostnad minus intäkt);
 Antalet anhöriginvandrare ökar varaktigt med 800 personer om året, utan
försörjningskrav.



Förväntat offentligfinansiellt underskott om 170 mkr/år/under tre år, därefter 65 mkr/år.
Antalet anhöriginvandrare minskar med 1 650 personer om året, vid försörjningskrav
(särskilt snabbanknytningsfallen personer i yrkesverksam ålder).
Förväntat underskott om 135 mkr/år/under tre år, därefter 45 mkr/år.
Alternativa förslag
I enlighet med regeringens direktiv har utredningen lämnat förslag till alternativ när det gäller
förändring av anhörigreglerna. Dessa är;
 inte göra några förändringar av nuvarande regler avseende anhöriga utanför
kärnfamiljen
 göra en mindre förändring avseende föräldrar så att endast den förälder som är
ensamstående och sista länk (har samtliga släktingar i Sverige) får uppehållstillstånd
 enligt ovan men gällande föräldrapar
 vuxna barn i beroendeförhållande till föräldrar
 andra nära släktingar i undantagsfall.
Utredningen har för vart och ett av alternativen gjort en kostnadsberäkning. För varje alternativ
bedöms kostnaden ligga lägre än kostnaden för utredningens förslag (som föreslår
uppehållstillstånd för föräldrar och vuxet barn med beroendeförhållande till referenspersonen).
SAMVERKAN
Har skett på LSG IoF 2006-04-27
GÖTEBORGS STAD
LÄRJEDALEN
Ulla-Carin Olsson
Stadsdelschef
Inga-Stina Johansson
Socialchef
Bilaga 7
Förslag till yttrande
Till
Utrikesdepartementet
103 33 Stockholm
Utrikesdepartementets remiss: Anhörigåterförening (SOU 2005:103)
Göteborgs stad har getts tillfälle att yttra sig över betänkandet Anhörigåterförening,
slutbetänkande av utredning om uppehållstillstånd för familjeåterförening och varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgare (SOU 2005:103).
Utredningen behandlar ett viktigt område som berör många boende i Sverige med anknytning
till andra länder. Kommunstyrelsen delar i princip utredningens analys och skäl för införande av
lättnader, när det gäller möjligheter till familjeåterförening.
Förslagen kan dock få samhällskonsekvenser som är negativa i form av ökade boendeproblem
och fler personer som är bidragsberoende som en följd av de hinder många utrikes födda möter
på arbetsmarknaden. Förslagen innebär även ökade kommunala kostnader.
Nedan ges ytterligare kommentarer till utredningens förslag.
Familjeåterförening med kärnfamiljen
Det är positivt att en ändamålsenlig och enhetlig lagstiftning införs som innebär rätt till
familjeåterförening oberoende av referenspersonens eller den anhöriges medborgarskap.
Kommunstyrelsen ställer sig bakom utredningens förslag.
Familjeåterförening med föräldrar och vuxna barn
Vi delar utredningens bedömning att det finns skäl för införande av lättnader för att föräldrar
och vuxna barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd av anhörigskäl. Nuvarande lagstiftning har
inneburit en alltför restriktiv tillämpning i synen på vilket beroendeförhållande som ska finnas
mellan referenspersonen i Sverige och den anhörige, för att tillstånd ska kunna beviljas.
Kommunstyrelsen ställer sig bakom utredningens förslag.
Familjeåterförening med annan nära anhörig
Kommunstyrelsen delar utredningens bedömning att det kan finnas särskilda skäl som motiverar
att även annan nära anhörig ska kunna beviljas tillstånd p.g.a. anhörigskäl.
Vi vill dock understryka att tillämpningen bör vara restriktiv och att tillstånd bör beviljas endast
då synnerliga skäl föreligger.
Anhörigkommitténs förslag
Utredningen har haft att se över hur förslagen i Anhörigkommitténs delbetänkande
förhåller sig till bestämmelserna i familjeåterföreningsdirektivet. Bland annat redovisas
kommitténs inställning när det gäller prövning av s.k. arrangerade äktenskap. Vidare tar
kommittén upp möjligheten att använda DNA-analys för att styrka ett påstått släktskapsförhållande mellan föräldrar och barn. Av utredningens slutbetänkade framgår inte av vilka skäl
dessa specifika frågor redovisas och det är oklart vad utredningen anser om Anhörigkommitténs
förslag i denna del.
Kommunstyrelsen vill för sin del framföra, när det gäller s.k. arrangerade äktenskap, att det är
av största vikt att signalerna från samhället är klara och entydiga. Det måste vara tydligt att
äktenskap i Sverige endast kan ingås av myndiga parter och att det bygger på frivilligt åtagande.
Barns rätt att få uppehållstillstånd för att återförenas med biologiska föräldrar är en självklarhet.
När det gäller fastställande av föräldraskap är vår erfarenhet att befintliga handlingar och
dokument ofta är ofullständiga och oklara när det gäller föräldraskapet. Därför anser vi att
DNA-analys bör vara obligatoriskt då befintligt beslutsunderlag är alltför bristfälligt för att
föräldraskapet ska kunna fastställas. Vi delar Anhörigkommitténs förslag att staten bör stå för
kostnaden av DNA-analys. Idag bekostas denna av kommunerna.
Försörjningskrav
Kommunstyrelsen delar utredningens bedömning att införande av försörjningskrav är mycket
svårt att förena med såväl de principer om generell välfärd som präglar det svenska samhället
som med allmänna rättvise- och jämställdhetsprinciper som råder i Sverige. Ett sådant
försörjningskrav innebär en särlagstiftning där vissa invånare blir försörjningsskyldiga för sina
äldre föräldrar, vuxna barn och vuxna syskon. Med ett försörjningskrav ges inte alla individer
lika möjligheter att återförenas med sina familjer. Ett sådant krav betyder också att ett
beroendeförhållande kommer att råda mellan den anhörige och referenspersonen, och frågan är
vad som händer när referenspersonen inte kan eller vill försörja den anhörige. Dessutom visar
tidigare erfarenheter av försörjningskrav, att det i praktiken är svårt att upprätthålla och
kontrollera.
Samhällskonsekvenser m a av utredningens förslag
Utredningen konstaterar att förslagen leder till en ökning av uppehållstillstånd p.g.a. anhörigskäl
för framförallt föräldrar och vuxna barn. Särskilt förväntas en ökning av personer över 55 år.
Med utgångspunkt från utredningens beräkningar kan den förväntade ökningen för Göteborg
beräknas till ytterligare ca 200 personer per år de tre första åren, om utredningens förslag utan
försörjningskrav införs, och därefter ca 100 personer per år, en förhållandevis måttlig ökning.
Samtidigt måste uppmärksammas att den förväntade ökningen av anhöriginvandringen, i första
hand kommer att beröra stadsdelar i Göteborg, där en stor andel av invånarna saknar arbete och
är beroende av försörjningsstöd. Det finns skäl att anta, att flera av de anhöriga, framförallt i de
högre åldrarna kommer att ha svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden, och av det skälet
vara i behov av försörjningsstöd. En kartläggning av långtidsberoende försörjningsstödstagare i
Göteborg 2005, visar att av de långtidsberoende med utländsk bakgrund i åldersgruppen 50-65
år hade 95 procent inget arbete och 72 procent hade försörjningsstöd som huvudsaklig
försörjningskälla. En övervägande majoritet av både kvinnor och män bedömdes sakna
arbetsförmåga.
Huvudslutsatsen i Socialstyrelsens sociala rapport 2006, är att det i flera avseenden skett en
polarisering av den sociala välfärden. Bland annat sägs att de strukturella effekterna av
segregationen innebär att utsatta grupper i samhället – fattiga, arbetslösa eller sjukskrivna –
samlas i vissa bostadsområden tillsammans med nytillkomna invandrare. Det leder ofta till en
sned resursfördelning mellan områden såväl som till en ojämn belastning på offentlig service
som skolor, socialtjänst och sjukvård.
Ekonomiska konsekvenser
Kommunstyrelsen anser att utredningen underskattat vilka kommunala kostnader utredningens
förslag medför. Detta bör ytterligare analyseras i det fortsatta beredningsarbetet.
I den externa konsultrapporten, som ligger till grund för utredningens ekonomiska
överväganden, används genomgående genomsnittliga percapitabelopp för beräkning av
kommunala kostnader. Man har valt att inte göra något generellt påslag för befolkningen med
utländsk bakgrund. Vi menar dock att detta bör beaktas.
Av det statistiska material som utredningen haft tillgång till framgår tydligt att det finns stora
skillnader mellan kommuners kostnader för bl.a. ekonomiskt bistånd. För
Göteborgs stad är den genomsnittliga kostnaden för ekonomiskt bistånd 2 065 kronor per
individ, jämfört med riket där den genomsnittliga kostnaden uppgår till 700 kronor per individ.
Fördelat på inrikes och utrikes födda, uppgår genomsnittskostnaden i Göteborg till 1 153 kronor
respektive 6 738 kronor per individ. Det finns en tydlig storstadsfaktor bl.a. när det gäller
försörjningsstödsberoende, och som kan relateras till att en stor andel av inflyttade flyktingar
och invandrare saknar anknytning till arbetsmarknaden.
I Göteborg ges en betydande del av den kommunala servicen i form av vård, skola och omsorg
till invånarna av stadens stadsdelsnämnder. För att ge förutsättningar för likvärdiga förhållanden
oberoende av stadsdel sker i budgeten en fördelning av resurser till stadsdelarnas verksamheter
grundat på ett antal demografiska och sociala kriterier. Till exempel fördelas motsvarande nio
procent av grundskolans beräknade nettokostnader utifrån antal elever med utländsk bakgrund.
Fördelningen görs för att ta hänsyn till merkostnader för modersmålsundervisning och
undervisning i svenska som andraspråk men även för att tillsammans med andra kriterier
kompensera för skillnader i elevernas förutsättningar.
Vi vill också påpeka att den nuvarande förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande i liten utsträckning omfattar personer som beviljas uppehållstillstånd p.g.a.
anknytning. Även om viss kompensation ges i kostnadsutjämningssystemet utgör kostnaderna
för dem som faller utanför ersättningssystemet en påfrestning på kommunernas ekonomi.
Vår bedömning är att kommunernas kostnader med anledning av utredningens förslag leder till
höjda kostnader av större omfattning än vad som anges i utredningen för
bl.a. individ- och familjeomsorg, försörjningsstöd, äldreomsorg och insatser enligt LSSlagstiftningen, det senare p.g.a. av att ohälsa och beroendeförhållande till referensperson i
Sverige anges som möjliga skäl för uppehållstillstånd. Kommunstyrelsen anser att staten bör ge
ekonomisk kompensation till kommunerna, om förändringar genomförs enligt utredningens
förslag.
För GÖTEBORGS KOMMUNSTYRELSE