Enligt Nestorkrönikan seglade Ruriks efterträdare Oleg år 907 iväg med
bundsförvanter och 2.000 skepp för att anfalla Miklagård (Konstantinopel, idag
Istanbul). De ställde villkor, krävde skatt men också villkor för kommande
diplomatiska beskickningar till Konstantinopel:
"När ruser komma till Konstantinopel skola de uppbära underhåll så mycket de
vilja. Komma de som köpmän skola de erhålla uppehälle sex månader: bröd, vin,
kött, fisk och frukt. Bad skall man bereda dem så mycket de önska. När de
vända hem till Rus igen skola de av vår kejsare utbekomma vägkost, ankaren,
tågverk, segel och allt som de behöva".
V. 1991Nedanstående målning har funnits i Uppsala domkyrka. Klarlägg vilken vändpunkt i Finlands historia den avbildar. Vad vet man numera om detta historiska skede?
Medeltidens världsbild byggde helt på Cladius Ptolemaios Geographia hypogesis som hittades i Konstantinopel på 1200­talet och som 1409 hade översatts till latin av Jacobus Angelus. I denna världsbild fanns bara tre kontinenter Europa, Afrika och Asien omslutna av vatten. Tittade man på denna karta skulle det alltså vara möjligt att segla till Kina om man seglade västerut. Det var denna världsbild som fick sjöfarare att ge sig av ut på okänt hav. Martin Waldseemüllers karta från 1507 bygger helt på Ptolemaios karta, med MW's tillägg av Amerika. apr 16­13:12
Det andra korståget
År 1221 utfärdade påven ett brev till Finlands biskop Thomas. Denna inledde ett systematiskt omvändelsearbete ­ främst mot Tavastland vilket resulterade i krig mot Novgorod. Thomas mission framskred o.k fram till år 1237 då tavastlänningarna reste sig till uppror ­ protest mot skatter och tvånget att bygga kyrkor. Thomas bad om hjälp av svenskarna och det andra korståget proklamerades. Den svenska armen avancerade ända fram till Novgorod 1240 där man led en svidande förlust (Alexander Nevski). Finland underställdes Sverige och Uppsala stift. Birger Jarl (Jarl ­ en titel, kungens närmaste man) slutförde anslutandet av Finland till Sverige och Uppsala stift. År 1249 grundlades Finlands första kloster och åren 1258­
59 företogs korståg mot tavastlänningarna som delvis tvångsförflyttades till Nyland. Tavastehus­ oc Åbo slott började byggas under 1270­80 talen. Samtidigt inleddes en kolonisationsrörelse mot Karelen.
apr 27­13:32
Att förstå dokumentet
Bildserien visar hur biskop Henrik och kung Erik, vilka känns igen på sina huvudbonader, seglar till Finland med en krigshär. Då de landsteg blev finnar rädda för soldaternas vapen och böjde ödmjukt knä för erövrarna och lät döpa sig till kristendomen. Bilden visar att svenskarna har för medeltiden typiska järnhjälmar och vapen, medan finnar var obeväpnade.
apr 29­10:18
apr 27­13:20
Tredje korståget
Startade 1293 under marsk Torgils Knutsson mot Karelen som erövrades och Viborgs slott anlades. Inrikespolitiska svårigheter i Sverige tog musten ur företaget. Jämvikten och krigströttheten resulterade i fredssonderingar och slutligen NÖTEBORGSFREDEN 1323 ­ Finlands första fred och Finlands första gränsdragning. Gränsen gich från innersta delen av Finska viken snett över dagens Finland till norra delen av Bottniska viken.
apr 27­13:35
Att bedöma dokumentets tillförlitlighet
Från det första korståget finns inga direkta bevarade bevis. Bildserien gjordes antagligen ca. 300 år senare och är därför ganska otillförlitlig. Vapen t.ex. är av 1400­tals typ.
Bildseriens framställning av finnarnas tacksamma underkastelse kan tänkas vara kyrklig propaganda. Enligt legenden om biskop Henrik och bonden Lalli erhåller man intrycket att finnarna inte alls var speciellt tacksamma.
apr 29­10:19
1
Att tolka dokumentets historiska betydelse
Händelserna i Finland har ett samband med den medeltida kyrkopolitiken. Den katolska kyrkan spjälktes upp i en grekisk­ och en romerskkatolsk del ca år 1000. Det uppstod rivalitet mellan kyrkorna om ännu odöpta områdenas befolkning i norra delen av Europa. De korståg som den västliga kyrkan högst sannolikt gjorde till Finland, drog in landet i den västliga kyrkans kulturkrets. Men eftersom den östliga kyrkan hade befäst sin ställning i Karelen skapades samtidigt en kulturgräns mellan Karelen och det övriga Finland.
Korstågen var altarets och tronens gemensamma företag. I Sverige hade kung Erik besegrat de andra vikingakungarna och önskade befästa sin makt med nya erövringar. Samarbetet med den kyrkliga makten passade honom bra. Korstågen innebar också att Sverige småningom erövrade Finland och drog landet ur Novgorods intressesfär. Men också i detta avseende kom Karelen att skilja sig från det övriga Finland.
apr 29­10:21
De s.k. FOLKKUNGARNA, fr.o.m. år 1250 inledde strävanden att bygga upp en stark kungamakt och en central styrelse för hela landet. Uppslaget härstammar säkerligen från den Europeiska kontinenten där monarken började stärka sin position fr.o.m 1200­talet.
Folkkungarna i Sverige var framgångsrika i sina strävanden så att kungen erhåller en allt centralare ställning i riket. De enskilda landskapens (och deras ting­ett slags domstolar)inflytande minskade naturligtvis i motsvarande drag. Kungen började utnämna lagmän, häradshövdingar och slottshövdingar. Dessa lydde under kungen och skulle styra lokala områden enligt monarkens direktiv.
MAKTEN KONCENTRERAS INOM DET SVENSKA RIKET Under 1100­ och 1200­talen kan Sverige närmast betraktas som ett förbund av landskap som alla hade egna lagar. I det medeltida Sverige hade kungen mycket litet inflytande. Hans främsta uppgift var att samordna de svenska landskapens krigsorganisation (så som erövrandet av Finland).
Den svenska kungen utsågs genom val av Upplands fria män. För att bli erkänd i andra delar av riket måste han färdas till andra delar av riket och hyllas av landskapstingen. Denna färd kallas ERIKSGATA. apr 29­10:22
Kungen utnämnde också sina personliga medhjälpare av vilka de viktigaste blev;
DROTS ­ ett slags högsta domare, ansvarig för rättsvården.
MARSK ­ ett slags överbefälhavare för rikets militära styrkor (därifrån ordet marskalk).
KANSLER ­ som ansvarade för kungens brevväxling (sekreterare för kungen).
Magnus Ladulås sigill
apr 29­10:24
RIKSRÅDET
Före centraliseringen hade som sagt landskapens ting beslutat i alla lokala frågor. Nu centraliserades denna del av maktutövandet såtillvida att kungen (Magnus Ladulås) började sammankalla landskapens ledande män till rådgivande möten ­ RIKSRÅDET, som under 1300­talet utvecklades till ett självständigt organ ­ dagens REGERING.
apr 29­10:29
HERREDAG ­ RIKSDAG
Då viktigare frågor skulle avgöras utvidgades riksrådet med andra, i riket inflytelserika personer. Fr.o.m 1400­talet även representanter för borgerskapet och bönderna ­ RIKSDAG ­ ursprunget till dagens riksdag. Den första riksdagen (med det namnet) år 1435.
Österlands (benämningen på Finland) representation i rikets centralstyrelse var liten. Visserligen hade även Finland rätt att sända representanter till t.ex kungavalen men p.g.a reseförhinder uteblev ofta Finland.
Av finländarna var Åbo biskop den betydelsefullaste och mäktigaste. Han ingick automatiskt i kungens riksråd.
Det har hävdats att mötet i Arboga 1435 skulle vara Sveriges första riksdag, men idag vill de flesta historiker göra en senare datering. Själva begreppet "riksdag" kom till användning först på Gustav Vasas tid. En riksdagsordning antogs inte förrän 1617.
apr 29­10:30
apr 29­10:31
2
BESKATTNING OCH LÄNSVÄSENDE
Fram till 1200­talet betalade inte en fri man skatt (det var en del av just friheten). Det var den katolska kyrkan som införde beskattningen. Till en början var det frågan om frivilliga donationer men snabbt blev det obligatoriskt att betala s.k TIONDET.
Kronan följde kyrkans exempel. En FOGDE tillsattes i varje avgränsat område för att uppbära skatt. För att kunna behärska riket och för att kunna organisera skatteindrivningen byggde kungarna ett nät av borgar över hela landet. I städerna betalade man istället tull för de varor som kom in eller lämnade staden.
P.g.a naturahushållningen måste skattemedlen användas i de trakter där de uppburits, därför utvecklades, enligt kontinental europeisk modell, ett länsväsen. Kungen delade ut län åt de stormän som hjälpte honom att styra länen. Dessa gav makt och inkomster och var därför mycket eftertraktade. Länen blev inte ärftliga som ute i det övriga västeuropa. Av slottslänen var Åbo­ och Viborgs län de viktigaste i Finland
Av stor betydelse för kungamaktens tillväxt var uppkomsten av fasta skatter. Avsevärda inkomster för monarken samtidigt som en tung börda för bönderna. För att kunna behärska riket och organisera skatteindrivningen byggde kungarna ett nät av borgar över landet.
Viborgs slott
apr 29­11:27
LAGSTIFTNING OCH RÄTTSVÄSENDE
Fram till 1100­talet var lagarna muntliga (så även i Finland) och de enskilda landskapen hade rätt att stifta sina egna lagar men i samband med att monarken stärkte sin position tog han också över lagstiftningen. Fr.o.m 1200­talet började man utfärda lagar som gällde hela riket (krävde dock landskapstingens godkännande). apr 29­11:30
Städerna fick en egen lag i början av 1350­talet, den allmänna stadslagen – handeln koncentrerades till städerna för att kontrollera tullinkomsterna.
Rättsskipningen sköttes av häradsrätten (häradshövding + 12 mändemän) på landsbygden och rådstuvurätten (borgmästare + rådmän) för städerna (i kraft ända tills för några år sedan då de ersattes av tingsrätten).
Kungen fungerade som högsta domare. (lite som presidenten idag i vissa frågor).
Kyrkan hade en omfattande domsrätt och följde då den katolska kyrkans lagar – DEN KANONISKA RÄTTEN – i ärenden som ansågs ligga inom kyrkans intresseområden t.ex. äktenskapsbrott. apr 29­11:35
apr 29­11:29
Birger Jarl utgav FRIDSLAGARNA om kyrko­, tings­, hem­, kvinnofrid (förbjudet att ta sig en hustru med våld). Av dessa finns ännu Julfriden kvar även om innebörden inte längre är densamma. Om man bröt mot fridslagarna var straffen strängare (vanligen förklarades man fredslös) än i andra fall.
Birger Jarl bestämmde också att kvinnorna skulle ha arvsrätt (syster ärver hälften mot en broder).
Under medlet av 1300­talet utarbetades en allmän landslag som gällde hela nationen.
apr 29­11:33
DET SVENSKA STÅNDSSAMHÄLLET (1200­1700)
Samhällsutvecklingen under medeltiden ledde till att skyldigheter och rättigheter fördelades olika mellan olika samhällsgrupper. De som ansågs göra de största tjänsterna erhöll större förmåner – hierarkisk uppdelning.
apr 29­12:33
3
PRÄSTERSKAPET (det andliga frälset) ­ ½ %
Befriades redan i början av 1200­talet från skatt till kronan och i slutet av 1200­talet blev kyrkans jordegendom skattefri (frälst från skatt).
Ansågs vara en ytterst betydelsefull samhällsgrupp eftersom 1) förmedlade kontakten mellan Gud och mänskorna, 2) försvarade den rådande samhällsordningen = lugnade ner befolkningen med hot ifall de reste sig mot ”guds ordning”.
Kyrkan var en stat i staten genom a) den kanoniska rätten, b) tiondet – blev rik jordägare.
Prästerna utsågs ofta utan inblandning från statsmaktens sida såsom även biskoparna som tillhörde rikets mäktigaste män.
År 1527 krossade Gustav Vasa kyrkans makt och blev genom införandet av den reformerta kyrkan dess överhuvud.
Reformationen innebar att prästerskapets status sjönk. Prästerna fick rätt att bilda familj och prästsläkter uppkom.
I 1617 års riksdagsordning (RO) indelades riksdagen i 4 stånd och prästerskapet representerades av biskoparna och stiftvis av prästernas valda representanter.
apr 29­12:33
BORGERSKAPET 1%
I städerna var det handelsmän och hantverkare som dominerade (kungen gav tätt befolkade samhällen stadsprivilegier). Staden hade egen styrelse, egna domstolar och egen lag. Staden borgare var de köpmän och hantverkare som ägde gård i staden. De valde stadens råd som bestod av borgmästare och rådmän. De skötte styrelse och utgjorde domstol – RÅDSTUVURÄTT.
För att få BURSKAP – borgarrätt krävdes att man fått mästervärdighet inom ett skrå eller att man hade rätt att bedriva handel och var medlem i ett gille. Endast ett övre skikt av städernas invånare innehade sådana rättigheter.
Staden skulle ha monopol på handel­hantverk.
I riksdagen representerades borgarna av valda ombud som valts av de med burskap. Mindre städer kunde ena sig om en riksdagsman medan Stockholm under 1600­talet sände ett tiotal.
apr 29­12:36
ADELN (DET VÄRLDSLIGA FRÄLSET) ­ ½%
Genom ett beslut som dikterades av den militärtekniska utvecklingen på kontinenten, i Alsnö år 1280 bestämdes att de som till kungens förfogande ställde utrustade ryttare skulle åtnjuta skattefrihet (genom detta beslut tar ståndssamhället form). Detta klarade enbart de rikaste och man förlorade rätten
Att vara frälst från skatt ifall man upphörde med rusttjänsten. Skattefriheten gällde adelsmannens gård vilket innebar att de bönder som brukade gårdens ägor började betala skatt till adelsmannen. Senare uppkom släktnamn.
­Stor skillnad mellan rik och fattig adel.
­1569 utfärdade Johan III ADELSPRIVILEGIER, som tack för den hjälp han erhållit vid resningen mot sin bror, Erik IVX. Privilegierna gjorde skattefriheten och övriga förmåner oberoende av rusttjänsten. Alla högre ämbeten förbehölls adeln. En adelsman kunde enbart dömas av likar. Grevar och friherrar erhöll rätt att förvalta områden som egna små riken. ADELN FÖRVANDLADES TILL ÄRFTLIGT STÅND.
Under stormaktstiden dominerade adeln politiskt och ekonomiskt trots att de enbart utgjorde ½% av Sveriges befolkning.
­Utländsk adel invandrade och nya adelsskap utdelades åt personer som utmärkte sig. Motsättningar mellan hög­ och lågadel.
Adelns makt växte genom krigsbyten som man samlade (efter 1640 behöll de krigsbytena själva) och godsnationer som kronan gav som belöning. Kronan blev fattigare och adeln rikare. Vid mitten av 1600­talet innehade adeln 2/3 av Sveriges jord och betraktade ofta alla bönder som sina undersåtar.
Detta förändrades 1655 och 1682 då kronan genom REDUKTIONEN indrog förläningar till kronan igen ­ Adeln försvagades.
I riksdagen (RO1617) representerade ättens huvudman ätten. Adeln indelad i; 1) Grevar och friherrar,2) obetitlade riksråds ättlingar, 3) Övriga obetitlade adelsmän.
apr 29­12:36
BÖNDERNA 98%
Under senmedeltiden hade bönderna rätt att delta som en självständig grupp, i de rådgivande församlingarna, som kallades ståndsriksdagar. Möten där fursten (monarken) hörde sig om de olika samhällsgruppernas åsikter.
Detta försvann i och med att kungen, adeln och prästerskapet utökade sin makt. Bönderna representerades sedan ofta av en adelsman, som kontrollerade området.
En ny form av självstyrelse växte fram inom kyrkans ram. Församlingens bönder samlades under kyrkoherdens ledning till SOCKENSTÄMMOR som beslöt om församlingens angelägenheter. Detta gällde dock endast självägande bönder eller bönder som hyrde jord av en adelsman – landbönder.
Under Gustav Vasas tid försämrades böndernas villkor. Skattetrycket ökade och krigen resulterade i tunga plkikter. Detta resulterade ofta i att bonden ej kunde betala skatt. Då förlorade han den ärftliga ägande rätten till sitt hemman, som blev kronans. Den som brukade jorden kallades då KRONOBONDE.
De som lyckades behålla sina gårdar – SKATTEBÖNDER. De som var underställda adeln – LANDBÖNDER eller FRÄLSEBÖNDER kom lättare undan vissa förpliktelser (utskrivningar) men behandlades ibland som livegna. Därför innebar rekuktionen en lättnad. Byns innevånare skötte sina gemensamma angelägenheter genom BYSTÄMMAN. Även för vissa frågor, gemensamma för hela socknen, hade bönderna ansvar.
Skatte – och kronobönder valde elektorer som valde böndernas riksdagsmän.
TEGSKIFTE – NYSKIFTE.
apr 29­12:39
4
