PM 2011:02
Inventering av strandsandjägare i
Dalarna 2005 samt 2010 års uppföljning
Figur 1. Strandsandjägare (Cicindela maritima).
Foto: Sven-Åke Berglind
Rapporten slutreviderad av Johan Andersson och
Charlotta Öhnfeldt
Författare och inventerare:
Tobias Ivarsson (2005) och Bengt Oldhammer (2010)
Sammanfattning
Strandsandjägaren Cicindela maritima är en skalbagge i familjen jordlöpare som är starkt knuten till sandiga
områden i närhet till vatten, i Dalarna främst på sandrevlar kring åar och älvar. Arten är upptagen på
IUCN:s rödlista och klassad som sårbar (VU) och hotas regionalt till största del av den hårda
vattenregleringen.
Mellan 9-15 juni 2005 inventerades strandsandjägare på ett flertal platser i länet för att utreda artens lokala
förekomst och långsiktiga överlevnad. Inventeringen genomfördes enligt Naturvårdsverkets åtgärdsprogram
för bevarande av strandsandjägare (Cicindela maritima) vid ett antal platser med möjligt lämpliga habitat i samma
vattensystem i områden kring Orsa, Mora och Rättvik. Det enda område där tidigare fynd utav arten
registrerats ligger vid Orsasjöns södra strand och angivelserna går tillbaka till tidigt 30-tal. Vid platsen
hittades inga spår av strandsandjägare under inventeringen.
Det enda fyndet av strandsandjägare under 2005 års inventering gjordes i två dellokaler utanför Åränget i
Österdalälven mellan Mora och Alderängarna. Då populationen ansågs vara så liten rekommenderades att
inga insamlingar av arten skulle ske. Fridlysning av strandsandjägaren i Dalarnas län kan vara ett alternativ
för att skydda arten.
Vid en uppföljning 2010 inventerades hål efter larvgångar vid fyra tillfällen mellan 8 juli – 6 augusti på de
två dellokaler där strandsandjägare påträffats under 2005 års inventering. Ett fåtal misstänkta hål hittades
och man observerade att igenväxningen utav stränderna var utbredd. Man fann spår utav mänsklig störning
på de få sandytorna som var öppna. Under inventeringsperioden var det högvatten i varierande grad med
flera ytor som var översvämmade till följd.
Inledning
Strandsandjägaren (Cicindela maritima) är en skalbagge tillhörande familjen jordlöpare och är starkt
knuten till sandiga områden i närhet till vatten. På grund av dess behov av en kombination av torr,
rörlig och fuktig sand anses den fungera som en indikator och paraplyart för bl.a. fjärilar och
fåglar (Berglind 2005). I Dalarna finns den främst på sandrevlar kring åar och älvar och hotas av
habitatdegradering till följd av att vattennivåerna i våra älvar är så starkt reglerade att många
områden växer igen.
Inventeringen av strandsandjägare genomfördes som ett led i arbetet med att säkerställa artens långsiktiga
överlevnad i länet inom ramarna för Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för bevarande av strandsandjägare
(Berglind 2005). Gamla fynd av strandsandjägare finns noterade från Orsasjöns södra strand 1932 och
1933. Detta är den enda platsen i Dalarna från vilken arten finns tidigare angiven. Gustaf Kolthoff skriver
att arten fanns i ”massvis” på sanddyner vid Orsasjöns södra strand i juni 1932. Året därpå, i juni 1933, står
det ”sparsamt” om förekomsten. Strandsandjägare har under 1970- och 1980-talet eftersökts i området
flera gånger utan att ha återfunnits (Björn Cederberg, muntl.).
Inför denna inventering bedömdes området kring Mora, inklusive sandiga delar av Österdalälven direkt
uppströms Mora som viktigast att besöka. För att komplettera inventeringen valdes ytterligare några
sandiga områden i samma vattensystem ut för inventering: Oreälvens nedre lopp uppströms Orsasjön samt
Enån som mynnar i Siljan vid Rättvik.
Inkluderad i rapporten är 2010 års uppföljning av 2005 års inventering som gjordes i enlighet med
föreslagna åtgärder i Naturvårdsverkets åtgärdsprogram.
Metodik
Inventeringen utfördes av Tobias Ivarsson, mellan 9:e och 14:e juni 2005. Huvudsyftet var att leta efter
populationer av den sårbara strandsandjägaren Cicindela maritima. Både larvgångar och vuxna djur har
eftersökts. Dessutom har fångst av strandinsekter, främst skalbaggar utförts på vissa lokaler. Fångsten har
nästan enbart utförts med handplockning på stränderna. Vattning av stränderna har utförts flitigt för att
locka fram skalbaggar som var nedgrävda. Fallfällor har endast används på ett fåtal lokaler. De insamlade
skalbaggarna artbestämdes av Stig Lundberg och Tobias Ivarsson.
Uppföljningen utfördes utav Bengt Oldhammer mellan 8:e juli och 6:e augusti genom lokalisering av hål
efter strandsandjägare vid de kända lokalerna från föregående inventering. Bengt Oldhammer i samråd med
Sven-Åke Berglind bestämde larvhålens arttillhörighet.
Resultat och diskussion
Vid 2005 års inventering utav strandsandjägaren hittades den endast på ett av de 7 eftersökta
områdena, längsmed Österdalälven mellan Mora och Alderängarna (fig. 2-7). I denna lokal
hittades minst 10 strandsandjägare samt ett tiotal larvhål. På de övriga områdena hittades inte ens
spår efter strandsandjägare, men vid Enån norr om Rättvik hittades en rik skalbaggsfauna med
bl.a. två nya arter kortvingar för Dalarna; Ocalea latipennis och Aloconota currax. Även andra
intressanta arter hittades under inventeringen som silverlöparen Bembidion argenteolum (NT) och
dvärgstrandlöparen Perileptus areolatus (NT).
Vid 2010 års uppföljning av inventeringen 2005 hittades några få tveksamma larvgångar vid den
kända lokalen men eftersöket försvårades av regn och högt vattenstånd. Lokalen mellan Mora och
Alderängarna var i hög utsträckning igenvuxen och det fanns få öppna sandytor kvar (fig. 6).
Uppföljningen visade på förlust av lämpligt habitat på grund av igenväxning. Eftersom att så få
individer hittades under 2005 och att inga individer kunde säkerställas på någon dellokal under
2010 så kan en eventuell translokation av arten enligt Naturvårdsverkets föreslagna åtgärder vara
svåruppnåeligt på kort sikt. Rensning utav sandrevlarna och strandområdena kan ge en chans för
arten att återhämta sig innan en förflyttningsåtgärd kan möjliggöras. Ett flertal av de undersökta
lokalerna under 2005 anses kunna vara lämpliga habitat för strandsandjägaren, och kan måhända
vara tjänliga för eventuell framtida relokalisering eller utplantering. De fåtaliga observationerna av
strandsandjägare under 2010 års uppföljning kan även bero på det höga vattenståndet och det
regniga vädret som tillfälligt kan ha trängt undan arten från de lämpligaste delarna av den lokal
som den tidigare påträffades vid.
Figur 2. Inventerade lokaler. Stjärnor indikerar lokaler där strandsandjägare (Cicindela maritima) hittades 2005.
Resultat av inventering, 050609-050614 (ÅÅMMDD)
A Österdalälven från Mora till Alderängarna, 050609
Från Mora upp till Dynggrav finns det många sandstränder. Flera av uddarna och öarna är
vegetationsklädda, liksom stränderna. Badplatser finns vid Prästholmen och Selja. Mycket fina
revlar finns på sydsidan av älven utanför Åränget. Vegetationen är här sparsam med bl.a. Kung
Karls spira Pedicularis sceptrum-carolinum och fjällnejlika Lychnis alpina. Gott om sandpartier finns.
Här finns en population på minst 10-20 strandsandjägare. Totalt hittades tio larvhål av
strandsandjägare och en vuxen individ infångades, artbestämdes och släpptes sedan. Larver sågs i
minst två av hålen. Dessutom hittades två Cicindela-larvgångar vid ett flackt strandparti vid
Östnor. Små partier av sand fanns även längre uppströms utan att larvgångar kunde hittas. På
sandstränderna är även silverlöparen B. argenteolum ganska vanlig. Uppströms Dynggrav
dominerar klapperstensstränder med bl.a. den rödlistade dvärgstrandlöparen P. areolatus.
Figur 3. Fyndplatser för Strandsandjägare vid Åränget i Mora (2) och vid Östnor (3), 9 juni 2005.
Dellokal A1: Badplats vid Prästholmen
En ungefär 20 meter bred och 200 meter lång sandstrand som flitigt används som
badplats. På själva badplatsen saknas vegetation, men i öster är det sparsam vegetation
med bl.a. sälgbuskar. På stränderna noterades Bembidion velox, B. argenteolum (NT),
stilettflugan Thereva annulata och strandtorngräshoppa.
Dellokal A2: Strand och revel utanför Åränget (Fig. 3-6)
En ungefär 200 meter lång
ng och maximalt 20 meter bred sandstrand, med en 300 meter
lång sandrevel utanför. På stranden växer ett flertal tallar med en höjd på ca 3 meter.
Floran är rik i området, bl.a. noterades fjällnejlika L. alpina, Kung Karls spira P. sceptrumcarolinum, käringtand Lotus corniculatus, tätört Pinguicula vulgaris och strandlummer
Lycopodiella inundata. På reveln finns ganska rikligt med videbuskar. Strandsandjägare
Cicindela maritima påträffades med två funna larvgångar på stranden och åtta funna
larvgångar på reveln. Dessutom hittades en vuxen individ ungefär 60 meter in på reveln.
På reveln var larvhålen belägna 1-3 meter från vattenlinjen och mindre än 30 meter från
revelns spets. Larvhålen ligger här i gränsen mellan bar sand och vegetationsklädd mark.
På stranden hittades Cicindela-larvhålen en bit in på stranden. Insektslivet var rikt och
intressanta skalbaggar som B. velox, B. argenteolum (NT) och Stenus ruralis noterades. Den
mänskliga påverkan i området är låg.
Dellokal A3: Flackt strandparti vid Östnor (Fig. 7)
Små sandpartier finns vid stranden, det växer dock mycket mossa på sanden. Floran på
stranden är rik med bl.a. Kung Karls spira P. sceptrum-carolinum, björk Betula sp., al Alnus
glutinosa och videsnår Salix sp. Två Cicindela-larvgångar påträffades vid den inre stranden
ungefär 1 meter från vattenlinjen. Marken var här något sluttande och larvgångarna gick
vinkelrätt in i marken. Inga insamlingar gjordes. Den mänskliga påverkan i området är
låg.
Figur 4. Område A, dellokal 2 – revel utanför Åränget. Foto: Uno Skog.
Figur 5. Sven-Åke Berglind pekar ut platsen för larvgångar, 23 maj 2006. Foto: Uno Skog.
Dellokal A4: Öppen strand vid Riset
Litet område med en flack sandstrand och lågväxt vegetation av bl.a. tätört P. vulgaris och
ängsvädd Succisa pratensis. Inga insamlingar gjorda, inga larvgångar funna.
Dellokal A5: Näs söder om Björkön
Sandområde som sluttar ganska brant ned mot älven. Inga insamlingar gjorda, inga
larvgångar funna.
Dellokal A6: Sandödlelokalen vid Dyngrav
Område med branta nipor ned mot vattnet. Den plana stranden var vid
inventeringstillfället endast ungefär 30 cm bred. Mycket bar sand finns i niporna.
Sandödla påträffades med två exemplar. Vid strandkanten finns förgätmigej Myosotis
scorpioides och tjärblomster Lychnis viscaria. Inga larvgångar funna, men insektslivet är
ganska rikt och bl.a. påträffades Nipgrävare Dyschirius politus, rödhalsad dammlöpare
Acupalpus flavicollis och kortvingen Bledius subterraneus.
Dellokal A7: Strand vid Alderängarna
Klapperstensstränder, ej lämpliga för Cicindela. Floran är rik med bl.a. kattfot Antennaria
dioica och fjällnejlika L. alpina. Även fågellivet är rikt och under besöket sågs bl.a.
småskrake Mergus serrator och silvertärna Sterna paradisaea. Även insektslivet är rikt med
bl.a. dvärgstrandlöpare P. areolatus (NT).
B Sandholmen och Österdalälvens delta i Siljan, 050610
I detta område saknas fina sandstränder förutom vid Sandholmen och Saxviken, övriga
stränderna har tät vegetation.
Dellokal B1: Sandholmen
Sandholmen består av mycket sand, men de flesta stränder är alltför branta och med
mycket tramp. Lämpliga områden för Cicindela finns egentligen endast längst i norr. Men
denna udde ligger troligtvis helt under vatten ganska ofta, då fältvegetation saknas och
enbart några salixbuskar finns. Inga insamlingar gjorda, inga larvgångar funna.
Dellokal B2: Yttersta udden vid Saxviken
Mycket lite fältvegetation finns. Den lilla ön sluttar mycket. Själva udden har för mycket
tramp. Inga larvgångar funna och inga insamlingar gjorda.
C Orsasjöns södra strand vid Sandängarna, 050610
Stränderna är till största delen beväxta med fältvegetation, buskar och skog. De små
sandstrandspartier som finns ligger för skuggigt. Lämpliga områden finns endast i nordvästra
delen av Sandängarna. Här finns mycket sand, med ett sandbälte innanför stranden. Vid själva
vattenkanten är det trampade badstränder med områden med vegetation emellan. Till synes
lämpliga områden för Cicindela finns i gränsen mellan badstränderna och strandpartierna med
vegetation. Inga larvgångar funna och inga insamlingar gjorda.
Dellokal C1: Liten strand vid östsidan av Sandängarna
En 60 meter lång och max 20 meter bred sandstrand med lite vegetation. Området
används flitigt för bad. Inga larvgångar funna, inga insamlingar gjorda.
Dellokal C2: Nordvästra delen av Sandängarna
Ett tre hundra meter långt strandområde med mycket sand. Ett sandbälte finns innanför
stranden. Vid själva vattenkanten är det trampade badstränder med områden med
vegetation emellan. Till synes lämpliga områden för Cicindela finns i gränsen mellan
badstränderna och strandpartierna med vegetation. Inga larvgångar funna och inga
insamlingar gjorda.
D Oreälvens nedre del och delta, 050611-050612
Vid Oreälvens utlopp i Orsasjön finns långa sandstränder. Dessa stränder är dock
välfrekventerade badstränder och har troligtvis alltför mycket tramp för att kunna hysa
strandsandjägare C. maritima. Inga andra lämpliga sandstränder funna i området.
Dellokal D1: Badstränderna väster om Ångbåtsudden i Orsa
En kilometerlång strand med mycket lite vegetation. Stränderna är välfrekventerade
badstränder och har troligtvis alltför mycket tramp. Inga larvgångar funna och inga
insamlingar gjorda.
Dellokal D2: Stränder vid Långänget
Inga direkta sandstränder funna. Stränderna har vegetation.
Dellokal D3: Strand två km sydväst om Kallholmen
Inga direkta sandstränder funna. Stränderna har vegetation.
E Unnån, 050612
Stränderna består av klappersten, vilket gör dem olämpliga för Cicindela. Dock var
dvärgstrandlöpare P. areolatus (NT) vanlig vid den besökta lokalen.
Dellokal E1: Unnån östsidan 1,5 km västsydväst om Jäsmyrarna
En ca 100 meter lång och max 40 meter bred klapperstrand med mycket sparsam
vegetation. Dvärgstrandlöparen P. areolatus (NT) var vanlig bland stenarna.
F Kumbelnäs skjutbana, 050611
Skjutbana med en hel del bar sand och sparsam vegetation. Två majbaggehonor Meloe violaceus
sågs vid det korta besöket.
G Enån norr om Rättvik, 050613-050614
Den nedre delen av ån är starkt meandrande med mycket sandstränder och nipor. Längre norrut
från lokal 5 finns mest grus på bankarna. Från Kungshol och norrut blir det mer klapper, sten
och grusstränder. Totalt inventerades nio lokaler inne i reservatet och en söder om reservatet.
Vegetationen är ofta sparsam med åkerfräken Equisetum arvense, sandtrav Cardaminopsis arenosa och
olika gräs som dominerande arter. Ängsväxter som åkervädd Knautia arvensis , prästkrage
Leucanthemum vulgare, skogsviol Viola riviniana, bergsyra Rumex acetosella, fältarv Cerastium arvense,
vitmåra Galium boreale och bockrot Pimpinella saxifraga finns även vid stränderna. Från lokal fem
och norrut är det mer sparsam vegetation på stränderna. Skalbaggsfaunan är rik och varierad
längs hela ån med arter som silverlöpare B. argenteolum (NT; vanlig upp till lokal 4), niplöpare D.
politus, bronsstrandlöpare Bembidion virens, Bledius longulus (kortvinge) och B. subterraneus (kortvinge).
Dessutom hittades två nya skalbaggsarter för Dalarna, nämligen kortvingarna Aloconota currax
(sydligaste fyndet i landet) och Ocalea latipennis (tidigare rödlistad). Båda dessa arter påträffades i
de övre av de undersökta delarna i Enån. En intressant fördelning av skalbaggarna framgår av
inventeringen där några arter finns över hela det inventerade området medan några finns främst i
de nedre delarna och några arter endast är påträffade i de övre delarna. De två vanliga arterna
Bembidion bruxellense och kortvingen Bledius talpa finns över hela området. Silverlöparen B.
argenteolum och kortvingen Stenus biguttatus är endast påträffade i de nedre sandiga delarna upp till
lokal 4. Dvärggrävaren Dyschirius globusus, kortvingen B. subterraneus, knäpparen Zorochros minimus
och kortvingen Ischopoda leucopus är påträffade upp till Kungshol (lokal 6). Några arter som B.
virens, Myllaena intermedia, O. latipennis och A. currax är endast påträffade längst upp i det
inventerade området.
Vid Enån noterades också dagfjärilar den 14 juni. De observerade dagfjärilarna var vinbärsfuks
Polygonia c-album 1 ex, sorgmantel Nymphalis antiopa 1 ex, rapsfjäril Pieris napi 1 ex, citronfjäril
Gonepteryx rhamni 1 ex, ängs/skogsvitvinge Leptidea reali/sinapsis (allmän), svartfläckig
glanssmygare Carterocephalus silvicola 3 ex och aurorafjäril Anthocharis cardamines (allmän).
Dellokal G1
Litet strandparti med sparsam vegetation. Skalbaggsfaunan är ganska rik, bl.a.
påträffades B. argenteolum (NT).
Dellokal G2
En ungefär 20 meter lång och 1 meter bred sandig strand med en sandig sluttning
ovanför. Vegetationen är sparsam med bl.a. åkerfräken, maskros och åkervädd K. arvensis
. Handplockning av djur samt tre fallfällor över natten. Skalbaggsfaunan är rik med bl.a.
B. argenteolum (allmän), B. subterraneus (kortvinge) och snabbaggen Notoxus monocerus.
Dellokal G3
En ungefär 30 meter lång och två meter bred sandstrand. Vegetationen är sparsam och
består av sandtrav C. arenosa, åkerfräken E. arvense, prästkrage L. vulgare, skogsviol V.
riviniana och åkervädd K. arvensis. Skalbaggsfaunan är rik med bl.a. B argenteolum,
Asaphidion flavipes och B. subterraneus.
Dellokal G4
Sluttande, fyra meter hög nipa. Ingen direkt strand finns. Vegetationen består av bl.a.
bergsyra, åkervädd K. arvensis , fältarv, vitmåra, skogsnäva och bockrot. Rikligt med bar
sand finns. Insektslivet är rikt med arter som Cicindela campestris, B. longulus och
stilettflugan Thereva annulata.
Dellokal G5
En ca 3 meter bred och 30 meter lång sandstrand. Sparsamt med vegetation, framförallt
bestående av åkerfräken. Skalbaggsfaunan är rik, bl.a. är B. argenteolum mycket vanlig.
Dessutom noterades nipgrävare D. politus och B. subterraneus.
Dellokal G6
En ungefär tre meter bred och 20 meter lång flack strand som mest består av grus. Ingen
vegetation förekommer. Skalbaggsfaunan är ganska sparsam, men kulbaggen Cytilus
sericeus noterades.
Dellokal G7
En upp till fem meter bred och 20 meter lång flack strand med grus och sand. Ingen
vegetation finns. Insamlingar även gjorda vid sandig liten nipa vid stranden.
Skalbaggsfaunan är ganska sparsam, bl.a. påträffades kortvingen B. subterraneus.
Dellokal G8
Litet strandparti med sten och grus. Mycket lite vegetation i form av åkerfräken. Bland
de få insamlade skalbaggarna påträffades den för Dalarna nya och sällsynta kortvingen
Ocalea latipennis. Arten var tidigare rödlistad som sårbar.
Dellokal G9
En ungefär 30 meter lång och 1,5 meter bred grus- och stenstrand där även lite sand
finns. Skalbaggsfaunan är ganska rik med bronsstrandlöpare Bembidion virens och den för
Dalarna nya kortvingen Aloconota currax. Fyndet av kortvingen är det sydligaste i landet.
Dellokal G10
En tre meter bred och 20 meter lång flack grusstrand utan vegetation vid springkällan.
Skalbaggsfaunan är ganska fattig.
Resultat av uppföljning och inventering 100708-100806
A Österdalälven från Mora (Åränget och Östnor)
Några få larvgångar hittades. Under nästan hela säsongen var det högt vatten i älven, och
vattenmagasinen uppströms Österdalälven var redan under sommaren tämligen fyllda.
Igenväxningen sedan 2005 har gått mycket snabbt och det är inte många öppna sandytor kvar
(jmf. fig. 4 (2006) och fig. 6 (2010)). Det handlar om kvadratmetrar. Området besöktes fyra
gånger, 8:e juli, 15:e juli, 21:a juli, samt 6:e augusti. Östnorslokalen besöktes 8:e juli och var vid
tillfället totalt igenvuxen och översvämmat, vid besök 15:e juli var där ännu högre vatten.
Koordinatangivelser enligt Rikets nät, RT90 (X-koordinat/Y-koordinat).
Dellokal A2: Strand och revel utanför Åränget
8:e juli:
Vid reveln hittades en larvgång på 5 mm, cirka 15 meter från revelns uppskattade spets
(väldigt dålig mätpunkt!) och 3 m från strandkanten (mindre bra mätpunkt visade det sig
då strandkanten varierar plus-minus 1-2 meter). Koordinat (6767344/1429914). Ganska
högt vattenstånd. Bilderna nedan visar att igenväxningen gått snabbt sista åren.
På stranden gjordes inga fynd. Väldigt mycket tramp av hund och även av människor.
Rester av en eldstad hittades precis vid tidigare angiven lokal.
15:e juli:
På reveln fanns två misstänkta hål fyra meter från stranden på revelns kanske högsta
punkt (6767358/1429908). I ett av de misstänkta hålen kröp emellertid en rovstekel
Ammophila sp. in ett par gånger, men Sven-Åke Berglind trodde ändå det kunde vara hål
efter strandsandjägare.
Övrigt: Noterade på reveln blommande brokiris Iris versicolor, en art som finns på fyrafem platser på reveln och daggvide Salix daphnoides som finns på flera platser vid såväl
revel som strand, dels krypande längs backen täckande flera kvadratmeter, dels 3 meter
hög, t.ex. (6767209/1429930) och (6767358/1429906). Dagarna innan 15 juli var det två
åskoväder med mycket regn. Vattenståndet var nu ännu högre än 8:e juli.
21:a juli:
Det var nu ännu högre vatten än vid tidigare besök. På reveln fanns två stycken
misstänkta, dock bara 5 cm djupa, hål vid strandkanten, 1 respektive 2 meter från
vattnet. Koordinater respektive (6767348/1429917) och (6767455/1429814).
På stranden fanns återigen massor av hundtramp.
Övrigt: Träffade en person som bott i närheten sedan 1970 och han berättade att reveln
och stranden vid älven tidigare helt bestod av sand utan vegetation men med en del
större tallar vid stranden. Området var då en omtyckt badplats.
Kuriosa: I tallskogen intill reveln hittades en självföryngrad planta av ek Quercus robur
som var ett par decimeter hög (6767494/1429653).
6:e augusti:
På reveln hittades ett misstänkt hål som var 10 cm djupt (6767368/1429889)
På stranden påträffades två misstänka hål, 10 cm djupa (6767209/1429930)
Övrigt: Lägsta vattenståndet hittills i sommar observerades, cirka någon meter längre ner
till vattenkanten. Revelns hela spets låg nu över vattnet. Bävern Castor fiber var som
vanligt en flitig gäst på reveln.
Dellokal A3: Flackt strandparti vid Östnor
8:e juli:
Var vid besöket helt igenvuxet och det var dessutom högvatten (fig. 7)
(6767799/1429254) och vidare granskning av dellokalen ansågs lönlös.
Besöktes även 15:e juli med konstaterandet att vattenståndet var ännu högre.
Figur 6. Område A, dellokal A2. Bilden visar samma revel utanför Åränget som under 2005 års inventering (fig. 4).
Vid 2010 års uppföljning var reveln totalt igenvuxen.
Figur 7. Område A, dellokal A3. Östnorslokalen, inre stranden där stigen går ut. Hål av strandsandjägare funna 2005.
2010 var det helt igenvuxet och 8 juli då bilden togs var området översvämmat.
Referenser
Berglind, S.-Å. 2005. Åtgärdsprogram för bevarande av strandsandjägare (Cicindela maritima). Naturvårdsverket
(Rapport 5508), Stockholm.
Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Gärdenfors, U., Aagard, K., Biström, O. (red.) & Holmer, M (ill.) 2002. Hundraelva nordiska evertebrater.
Handledning för övervakning av rödlistade småkryp. Nord 2002:3. Nordiska Ministerrådet och ArtDatabanken.
Lundberg, S. 1995. Catalogus Coleopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet och Entomologiska
föreningen, Stockholm.
