Upprättare:
Strokeprojektet, delprojektgrupp rehabilitering
Granskare:
Marie Bergsten
Fastställare:
Verksamhetschef Margreth Rosenberg
Revisionsnr
Diarienr.
Sida
1 (22)
Fastställandedatum
Giltigt t.o.m. Tills vidare
Vårdprogram Stroke – Rehabilitering
Detta dokument ingår som en del i Landstinget Gävleborgs strokevårdprogram och är avsett
att ge en övergripande beskrivning av vilka olika insatser gällande specifik rehabilitering som
kan vara aktuella för strokepatienter. Insatserna kan utföras på olika nivåer i vårdkedjan
beroende på patientens status och behov, och beskrivs mer ingående i respektive
yrkeskategoris behandlingsriktlinjer.
1 Rehabilitering
Begreppet rehabilitering definieras som insatser vilka ska bidra till att en person med
förvärvad funktionsnedsättning, utifrån dennes behov och förutsättningar, återvinner eller
bibehåller bästa möjliga funktions- och aktivitetsförmåga samt skapar goda villkor för ett
självständigt liv och ett aktivt deltagande i samhället.
Personer som drabbats av stroke är i behov av rehabilitering av olika professioner i team. I
detta team bör det ingå arbetsterapeut, dietist, kurator, logoped, läkare, neuropsykolog,
sjukgymnast, sjuksköterska, och undersköterska. Genom sina olika kompetenser och specifika
kunskaper kan de ge patient och närstående information, stöd och hjälp med den komplexa
symptombilden som stroke kan ge. När det gäller information är det viktigt att den är
lättförståelig och anpassad för patient och närstående, och att den ges vid upprepade tillfällen.
Strokepatienter kan ha svårt att uttala sina egna behov pga. att hjärnskadan har medfört
svårigheter med kommunikation, orientering och uppmärksamhet. För att behandlingen skall
ge önskad effekt behöver alla insatser ges med hänsyn till de individuella behov och
förutsättningar som personen har.
Strokediagnosen fastställs av ansvarig läkare. Samtliga strokepatienter ska omgående
rapporteras till rehabiliteringspersonal för utredning angående funktionsnedsättningar och
aktivitetsbegränsningar samt rehabiliteringsbehov. Enligt Nationella riktlinjer för
strokesjukvård framhålls vikten av omedelbar mobilisering. Valet av lämplig form för
rehabilitering efter slutenvårdstiden avgörs efter bedömning av patientens behov och förmåga
att tillgodogöra sig rehabilitering.
Rehabilitering kan ske i slutenvård, primärvård eller kommun. Vissa patienter med stroke kan
ha behov av långvarigt stöd för sin förändrade livssituation. Återkommande perioder med
rehabiliterande insatser kan behövas för att förbättra/bibehålla uppnådda fysiska och psykiska
funktioner och aktiviteter.
Träningen kan inriktas mot att förbättra nuvarande funktion för att klara att utföra aktiviteter
på samma sätt som tidigare, eller att lära in nya strategier för att klara viktiga
vardagsaktiviteter på ett annorlunda sätt. Förutom att jobba mot de mål som formulerats är det
viktigt att förebygga och kontinuerligt uppmärksamma risk för komplikationer som ofta kan
uppstå.
Socialstyrelsen förordar uppföljning efter 3 och 12 månader.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
2 (22)
Diarienr:
1.1 Rehabiliterande förhållningssätt
Att drabbas av stroke medför en livsomställning. I den akuta fasen präglas patientens situation
av en rad plötsligt uppkomna förluster. Patienten kan helt eller delvis ha förlorat fysiska och
psykiska funktioner, ADL-färdigheter samt eventuellt befinna sig i kris.
Ett bra resultat förutsätter en konsekvent och individuell behandlingsstrategi som integrerar
all personal och närstående runt patienten. Rehabilitering måste naturligt integreras i
vardagen och genomsyra dygnets alla timmar. Det leder till att alla som finns i personens
närhet måste ha ett rehabiliterande förhållningssätt.
Ett rehabiliterande förhållningssätt innebär att:
Utgångspunkten ska vara att ha en stödjande och inte hjälpande inriktning.
Väcka individens intresse för sina egna resurser och möjligheter.
Uppmuntra till egen problemlösning och eget handlande.
I all rehabilitering är det viktigt att stimulera till egenaktivitet även om patienten inte kan
utföra hela aktiviteten själv. För en strokepatient stimulerar detta hjärnans återhämtning. Kom
ihåg att även vila är en del av behandlingen. Det är också viktigt att stärka patientens självtillit
och uppmuntra till egenansvar för välbefinnande och hälsa.
All personal som medverkar i patientens vård, omvårdnad och rehabilitering ska bidra till att
göra patienten delaktig och väl informerad om sin sjukdom och egenvårdsinsatser. Genom ett
rehabiliterande förhållningssätt kan all personal ge patienten aktivering och träning i vardagen
där de bästa träningsmöjligheterna finns.
1.2 Specifik rehabilitering
Specifik rehabilitering utförs av personer med formell kompetens, dvs arbetsterapeut, dietist,
kurator, logoped, neuropsykolog och sjukgymnast. Ändamålsenliga rehabiliteringsåtgärder
utförs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Rehabiliteringsprocessen startar alltid med bedömning utifrån patientens problematik så snart
patientens allmäntillstånd tillåter. Varje behandlingsinsats utgår från denna bedömning av
patientens individuella behov och förutsättningar. Delegering kan ske av utvalda
behandlingsinsatser, exempelvis till rehabassistenter och/eller vårdpersonal.
Det finns ett flertal behandlingskoncept inom strokerehabilitering. Det finns inte evidens för
att något koncept är bättre än ett annat utan en individanpassad behandling ska stå i fokus.
Uppgiftsspecifik träning förordas dock i Nationella riktlinjer för stroke. Träning om 40-45
minuter/dag 5 dagar/vecka av vardera sjukgymnastik och arbetsterapi som ingår i
strokenhetskoncept ger effekt.
Rehabilitering skall ske utifrån yrkesspecifika riktlinjer och Vårdprogram Stroke rehabilitering.
Insatser som skall ges:
Bedömning (Nationella riktlinjer för strokesjukvård)
Akut prevention (Nationella riktlinjer för strokesjukvård)
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
3 (22)
Diarienr:
Rehabiliteringsplan inklusive funktionsrond och målsättning (HSL § 3 SOSFS
2008:20)
Träning/behandling utifrån uppsatta mål i rehabiliteringsplanen (Nationella riktlinjer
för strokesjukvård)
Planering inför utskrivning (SOSFS 2008:20 samt 2005:27, (Nationella riktlinjer för
strokesjukvård)
Överrapportering/informationsöverföring (SOSFS 2005:27 samt Nationella riktlinjer
för strokesjukvård)
2 Rehabiliteringsprocessen
Rehabiliteringsprocessen omfattar sammansatta och samordnade åtgärder som utgår från den
drabbade personens behov och intressen. Processen ska hjälpa personen att mobilisera och
utveckla egna resurser för att nå olika gamla och nya mål i livet.
Rehabiliteringsprocessen kan beskrivas enl 3 faser:
1. Inledning där aktörerna påbörjar arbetet med patienten. Det som poängteras är att det
är patientens friska och kreativa sidor som skall lyftas.
2. Arbetsfas där själva rehabiliteringsarbetet påbörjas och tillsammans med patienten
utifrån bedömningsinstrument som har sin grund i ICF, skapa en sammanhängande
bild av behov och önskemål.
3. Avslutningsfasen där patienten är förberedd på att insatserna ej fortsätter. Utvärdering
av de konkreta rehabiliterande insatserna (har planen följts, har behoven blivit
uppfyllda, vilken upplevelse har patienten, resultat av insats).
Huvudmotiv till att tidsbegränsa av rehabiliterings perioder är att rehabprocessen
förutsätter motivation, målinriktat arbete och uppoffring.
Ett viktigt instrument och stöd i detta arbete är rehabiliteringsplanen.
3 Rehabiliteringsplan
Enligt HSL 3b§ och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser
för habilitering och rehabilitering (SOSFS 2008:20) ska varje patient med
funktionsnedsättning ha en upprättad rehabiliteringsplan. Rehabplanen är separat dokument,
ej att förväxlas med vårdplanen. Rehabplanen är patientens dokument och denne ska erhålla
ett eget exemplar. Den är dessutom en journalhandling som ska överföras till nästa vårdnivå,
oberoende av journalsystem. Rehabplanen upprättas under slutenvårdsvistelsen och skall
kontinuerligt revideras och följa patienten i vårdkedjan. Den skall även innefatta hur
ansvarsfördelning och uppföljning skall ske under processen.
I rehabplanen är det är viktigt att lyfta fram både personens resurser/begränsningar,
behov/intressen samt förväntningar på kort och långsikt. För att uppnå patientens mål är det
viktigt att rätt kompetens kopplas in i teamet för att ge insatser utifrån patientens behov och
vid rätt tillfälle.
Rehabiliteringsplanen inbegriper patienten, närstående och samtliga yrkesgrupper som är
ansvariga/delaktiga i patientens rehabiliteringsprocess.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
4 (22)
Diarienr:
Målen läggs på aktivitets- och delaktighetsnivå och tillsammans med patienten. Ett mål ska
vara SMART dvs. specifikt, mätbart, accepterat, relevant och tidsangivet.
Länk till rehabplan rutin och mall – dokument ej klart.
4 Fortsatt Rehabilitering efter vård på strokeenhet
I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för strokesjukvård, 2009 står:
Första året efter stroke minskar rehabiliterande insatser av sjukgymnast, arbetsterapeut eller
ett multidisciplinärt team för hemmaboende patienter risken för död eller försämring i ADLförmåga (evidensstyrka 1).
Resultatet visar att uppgiftsspecifik träning som utgår från aktiviteter som är valda av
personen själv och företrädesvis bedrivs i en familjär och anpassad miljö ger ökad
aktivitetsförmåga och ökad delaktighet i samhällslivet.
Klinisk erfarenhet tyder på att förbättrad aktivitet och delaktighet kan uppnås med träning mer
än ett år efter insjuknandet.
Dessa rehabalternativ finns i länet:
Rehabmedicin, Sandviken: Remiss från slutenvård eller primärvård. Arbetsför ålder.
Dagrehab: Öppenvård, mestadels på rehabmottagning, några timmar/dag, några
dagar/vecka.
Hemrehab: Öppenvård, i hemmet och i samhället.
Poliklinik: Arbetsterapeut, dietist, kurator, logoped, neuro/psykolog, sjukgymnast.
Korttidsplats med rehabilitering: samverkan landsting/kommun enligt HSL beslut
finns på Forsa Rehab och på Ljusdals Närsjukhus.
Patienter som bedöms tillhöra personkrets 2 informeras om möjlighet att söka stöd via LSS
genom kommunen/Vuxenhabiliteringen.
5 ICF
För bedömning, målformulering och planering av åtgärder inom rehabilitering används ICF Internationell klassifikation av funktionshinder och hälsa.
ICF är en global klassifikation som ska användas för uppföljning av funktionstillstånd och
funktionshinder. ICF ingår i WHOs Family of International Classifications med det uttalade
syftet att dels komplettera sjukdomsklassifikationen ICD, dels tillhandahålla ett gemensamt
språk för att beskriva hälsa.
ICF indelas i fem områden – eller komponenter – varav fyra kan användas idag. Dessa fyra
är: kroppsfunktioner, kroppsstrukturer, aktiviteter och delaktighet samt omgivningsfaktorer.
Det femte – personliga faktorer – är ännu inte färdigutvecklat av WHO.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
5 (22)
Diarienr:
Komponenterna beskrivs enligt följande:
Kroppsfunktion
Förlust av eller avvikelse i en fysiologisk funktion kan innebära t ex smärta, pares, nedsatt
förmåga att tala.
Kroppsstruktur
Förlust av eller avvikelse i kroppsstruktur, dvs i organ eller lemmar, kan avse t ex
ledkontrakturer.
Aktivitet och delaktighet
Svårigheter att genomföra aktiviteter kan innebära t ex nedsatt förflyttningsförmåga,
problem att kommunicera eller utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL). Inskränkning av
delaktighet handlar om de sociala konsekvenser som ett funktionshinder kan ge t ex inom
viktiga livsområden som utbildning, arbete, föreningsliv.
Omgivningsfaktorer
Fysiska, sociala och attitydmässiga faktorer kan påverka hälsotillståndet t ex personligt
stöd av familj, allmänna sociala stödinsatser eller närmiljöns utformning.
Man kan säga att ICFs komponenter speglar de dimensioner som alltid, i större eller mindre
utsträckning, måste beaktas när vård- och omsorgspersonal möter patienten. Genom att tänka
utifrån ICFs olika komponenter kan man få en helhetsbild av patientens situation. ICFs
komponenter har olika tyngd i yrkesgruppernas professionella utövning. Alla professioner
måste dock förhålla sig till hela komponentuppsättningen för att patientens/brukarens behov
ska tillgodoses.
Bedömning och behandling
Kroppsfunktion
6 Psykiska funktioner
Detta avsnitt handlar om hjärnans och det centrala nervsystemets funktioner, såväl
övergripande funktioner såsom medvetande, energi och drift som specifika psykiska
funktioner som minne, språk och kalkylerande psykiska funktioner.
6.1
Övergripande och specifika psykiska funktioner
Bedömning
Funktionsnedsättningar gällande psykiska funktioner kan innebära svårigheter med t ex
uppmärksamhet, minne, psykomotorisk funktion, perceptuell funktion, tankefunktioner,
abstraktionsförmåga, organiseringsförmåga, kognitiv flexibilitet och problemlösning och
språkfunktioner. Samtliga problem är av betydelse för återhämtningen och den fortsatta
rehabiliteringen och det är viktigt att de uppmärksammas och förstås rätt av patient och
omgivning.
Även ökad uttröttbarhet eller ”hjärntrötthet” är vanligt även efter lätt stroke och kan för vissa
personer vara det enda bestående funktionshindret. Ett viktigt led i rehabiliteringen av trötthet
är att man får lära sig sina begränsningar och möjligheter, att planera in vilopauser och att
hålla en aktivitetsnivå som är anpassad till behovet av vila.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
6 (22)
Diarienr:
Arbetsterapeut kartlägger funktionsnedsättningarnas påverkan på utförandet av vardagliga
aktiviteter. Detta sker genom strukturerad observation i naturliga aktiviteter av olika slag både
under vårdtiden och i hemmet. Valet av aktivitet har betydelse. Aktiviteten bör vara känd för
patienten men ändå erbjuda en viss utmaning. Aktiviteten kan exempelvis vara utförande av
personlig vård eller någon hushålls- eller fritidssyssla. Kartläggningen ger också vägledning
till vilket förhållningssätt som sedan kan tillämpas vid ev behandling.
Är patienten i yrkesverksam ålder ska neuropsykologisk utredning/screening komplettera
arbetsterapeuts utredning, för att kunna besvara frågor om fortsatta insatser, arbetsåtergång
och studier.
Psykolog gör neuropsykologisk utredning. Resultat på neuropsykologiska test ställs i relation
till anamnestisk information, klinisk intervju, observationer, patientens psykiska mående,
samt psykologens övergripande kunskaper i psykologi. Utredningen utmynnar i en
bedömning av patientens svårigheter och styrkor, samt svarar på utredningens specifika
frågeställning.
Psykologens insatser delas in i olika nivåer beroende på patientens funktionsnivå, tid efter
skada och frågeställning.
Logoped bedömer påverkan på språkfunktioner såsom hör- och läsförståelse och muntlig och
skriftlig uttrycksförmåga. Beroende på patientens tillstånd kan bedömningen vara informell
eller formell. Information om patientens premorbida språkförmåga inhämtas om möjligt från
närstående eller patienten själv. En bedömning av patientens kommunikationsförmåga ingår
också. Logopedens bedömning ger en bild av hur patienten kommunicerar i nuläget, hur
samtalspartnern (anhöriga, rehabpersonal, omvårdnadspersonal m fl) bör anpassa sin
kommunikation efter patientens förutsättningar samt hur patienten bäst kan tillgodogöra sig
information. Bedömningen ligger också till grund för beslut om fortsatta åtgärder (specifik
träning, hjälpmedelsbehov osv) gällande språk- och kommunikationsförmåga.
Behandling
Rehabilitering vid nedsättningar av psykiska funktioner syftar till att förbättra det
funktionella, målinriktade beteendet hos patienten i dennes vardag. Annorlunda uttryckt går
denna rehabilitering ut på att försöka undanröja hinder för individens förmåga att möta
omgivningens psykiska och sociala krav.
Utifrån neuropsykologs, arbetsterapeuts och logopeds respektive utredning görs plan för
insats/behandling kopplat till rehabiliteringens fortsättning. Arbetsterapeut arbetar med
patientens svårigheter i vardagen till följd av nedsättningar av psykiska funktioner genom att t
ex träna vissa förmågor, anpassa aktivitetens svårighetsgrad, anpassa miljön eller införa olika
kompensatoriska strategier. Logoped arbetar med träning av språkfunktioner samt med
kompensatoriska strategier för att hjälpa patienten att få en så bra kommunikation som
möjligt. Neuropsykolog arbetar med besvär relaterade till nedsättningar av psykiska
funktioner och emotionell påverkan efter stroke utifrån ett kognitivt beteendeterapeutiskt
perspektiv.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, logoped, neuropsykolog
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
6.1.1
Sida
7 (22)
Diarienr:
Emotionella funktioner
Bedömning
Emotionella besvär utgör vanliga restsymptom efter stroke. Depression är vanligt hos
strokepatienter både i akutfasen, subakut och i det längre perspektivet. Andra vanliga
symptom är personlighetsförändringar, ångeststörning, krisreaktion, samt dysinhibition
(okontrollerbar irritabilitet, aggressivitet och aggressionsutbrott).
Psykologkompetens kan krävas för att bedöma symtomens orsak, vad som är primära effekter
av stroke respektive vilka symtom som är sekundära till stroke. I klinisk intervju med
patienten och vid behov även närstående tar psykolog anamnes. Utifrån den anamnestiska
informationen och gängse skattningsformulär kartlägger psykolog patientens psykiska
mående. De emotionella reaktionerna har hög samsjuklighet, och vid misstanke om en
reaktion ska patienten screenas för denna reaktion och även för de andra vanliga emotionella
reaktionerna.
Behandling
Negativa följder av obehandlad depression är sämre återhämtning, sänkt livskvalitet för den
strokedrabbade och närstående samt negativ inverkan på överlevnaden efter stroke. Det är
därför av stor vikt att individer med depression får behandling. I första hand rekommenderas
farmakologisk behandling som bör kompletteras med psykosocial och psykologisk
behandling.
Vid psykoterapeutisk behandling av strokepatienter som har nedsättningar av psykiska
funktioner kan det krävas psykolog med neuropsykologisk kompetens, då patientens
funktionsnedsättningar måste förstås och beaktas, samtidigt som behandlingen måste anpassas
utifrån dessa individuella svårigheter.
Information gällande vanliga emotionella besvär efter stroke skall ges till patient och
närstående. Emotionella besvär efter stroke (dokument ej klart)
Ansvarig rehabpersonal: Kurator, psykolog
7 Sinnesfunktioner och smärta
Detta avsnitt handlar om sinnesorganens funktioner, syn, hörsel, smak osv. samt om
smärtförnimmelser.
7.1
Sinnesfunktioner
Bedömning
Förändringar av sinnesfunktioner kan föreligga hos strokepatienter exempelvis
synfältsbortfall, påverkan på lukt och smak, ledkänsel samt känsel för beröring och
temperatur. Även hörselfunktioner kan påverkas och funktioner som hänger samman med
förmåga att hålla kroppen upprätt. En kartläggning utförs av patientens resurser och hinder,
och hur eventuella nedsättningar påverkar patienten.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
8 (22)
Diarienr:
Behandling
Sensorisk stimulering av den drabbade sidan i alla vardagliga aktiviteter och genom beröring
och ”guidning” att använda båda sidor av kroppen.
Träning av förmåga att hålla kroppen upprätt i olika positioner/balansträning sker i sittande,
stående och gående beroende på patientens nedsättningar.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, logoped, sjukgymnast
7.2
Smärta
Bedömning
Patienter med stroke kan drabbas av smärta av olika genes. Orsaken till smärtan bör utredas
tillsammans i teamet.
Behandling
Vid smärta från rörelseapparaten från andra sjukdomar eller sekundärt till exempelvis pares,
kan rehabiliterande insatser såsom rörelseträning, akupunktur, TENS, kyla/värme prövas.
Genom försiktigt handhavande vid förflyttningar och undvikande av ytterlägen i påverkad
kroppshalva i vilopositioner och träning, kan onödig smärta undvikas.
Central smärta beroende på hjärnskadan är svår att behandla med rehabiliterande insatser,
eventuellt kan TENS prövas.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, sjukgymnast
8 Röst- och talfunktioner
Detta avsnitt handlar om funktioner som producerar ljud och tal.
Bedömning
Patientens känsel och motorik i munnen utreds för bedömning av talförmåga.
Differentialdiagnostisering sker mellan dysartri, oral och/eller verbalapraxi.
Behandling
Rehabilitering av dysartri innefattar ofta någon form av oralmotorisk träning. Ett
övningsprogram brukar introduceras. Om rösten är påverkad provar man röstbehandling med
andnings- och fonationsträning för att hjälpa patienten att återfå en funktionell röst, och/eller
kunna kompensera för sin nedsättning.
Ansvarig rehabpersonal: logoped
9 Hjärt-kärlfunktioner, blodbildnings-, immunsystems- och
andningsfunktioner
Detta kapitel handlar om funktioner inom hjärt- och kärlsystemet (hjärtats och blodkärlens
funktioner), blodbildnings- och immunsystemsfunktioner och andningsfunktioner (funktioner
för andning och ansträngningstolerans)
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
9 (22)
Diarienr:
Tidigt påbörjad rehabilitering och mobilisering är en av nyckelkomponenterna i vården vid en
strokeenhet. Ett flertal komplikationer (t ex ventrombos, pneumoni) är relaterade till minskad
aktivitet.
Bedömning
Patientens allmäntillstånd och eventuella restriktioner avgör val av bedömning och eventuellt
bedömningsinstrument.
Behandling
Tidig mobilisering av personer med stroke är inte farligt. Mobilisering ur säng till sittande och
stående/gående är en centralt förebyggande åtgärd mot komplikationer och bör påbörjas inom
24–48 timmar.
9.1.1 Allmän fysisk uthållighet
Definition enligt ICF: Funktioner som hänger samman med den allmänna toleransnivån vid
fysisk ansträngning eller uthållighet.
Ett stort antal personer har varierande grad av funktionshinder efter ett strokeinsjuknande. En
betydande del av dem kan dock vara fysiskt aktiva på ett anpassat sätt. Personer med
restsymtom efter stroke har ofta nedsatt kondition och nedsatt fysisk prestationsförmåga.
Många personer har kvarstående symtom och kan ha svårt att klara ett vanligt gympapass eller
annan önskad fysisk aktivitet. Risken att bli nedstämd och få sänkt livskvalitet på grund av
nedsatt kondition och styrka, kan avhjälpas med att skapa träningstillfällen för personer med
restsymptom efter stroke.
Bedömning
Kondition
Standardiserat cykelergometertest.
Skattad subjektiv ansträngning enligt Borgs RPE-skala.
Muskulär uthållighet
Funktionella uthållighetstest, se avsnittet Muskelkraftsfunktioner
Funktionell gångförmåga
6 minuters gångtest.
Åtgärd
När inga medicinska hinder föreligger, kan ett konditionsträningsprogram förbättra
uthållighet och funktionell förmåga. Det kan också leda till ökat självförtroende, att
engagera och aktivera sig i fysiska aktiviteter. Ett recept på fysisk aktivitet (FaR) kan
öka motivationen hos patienten.
Studier visar att styrketräning för nedre extremiteter ger signifikanta funktionella
förbättringar.
Naturliga och för den enskilde individen lustbetonade aktiviteter rekommenderas
såsom: (raska) promenader, trappgång, dans, trädgårdsarbete, träning på arm- och
bencykel, träning på löpband, rullstolskörning, bassängträning, m.m. Fysisk träning i
grupp efter individuellt program ger en varierande belastning för hela kroppen, är
socialt och psykologiskt stimulerande. Läs mer i riktlinjer enligt FYSS.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
10 (22)
Diarienr:
9.2 Ventrombos
Bedömning: Symtom så som svullnad och smärta uppmärksammas och tas upp i teamet.
Åtgärd (k):
aktiva ben-/fotrörelser
regim avseende t ex högläge
kompressionsstrumpor vid kraftig svullnad
undvika hårda resårer i strumpor
9.3 Andningsfunktioner
Bedömning
Uppmärksamma andningsfrekvens, andningsmönster, sekretansamling, andfåddhet
(Sjukgymnastik vid nedsatt lungfunktion. Lone Olséni & Per Wollmer (red). Studentlitteratur
2003).
Åtgärd
Förebyggande behandling vid immobilisering.
Tidig mobilisering.
Lägesändringar.
Motståndsandning: sluten läppandning, behandling med positive expiratory pressure
(PEP) t ex PEP-pipa, PEP-mask.
Huffing och hostteknik.
För att undvika/minska risken för aspirationspneumoni är det viktigt med en upprätt
sittställning under måltiderna.
(Sjukgymnastik vid nedsatt lungfunktion”. Lone Olséni & Per Wollmer(red). Studentlitteratur
2003)
10 Matsmältnings- och ämnesomsättningsfunktioner och
endokrina funktioner
Detta avsnitt handlar om funktioner som intagande av föda, matsmältning och elimination
(utsöndring), liksom även funktioner involverade i ämnesomsättning och endokrina system.
10.1 Funktioner vid intagande av föda
Bedömning
Se avsnitt 3.5 Ät- och sväljsvårigheter – dysfagi
http://www.lg.se/Global/Jobba_med_oss/vardgivarportalen/Stroke/Vardprogram_Stroke_sjuk
husvard_omvardnad.pdf . Den orala och faryngeala fasen (mun- och svalgfasen) bedöms av
logoped. Logoped aktualiseras efter att avdelningspersonalen gått igenom flödesschemat SSA
(http://www.plexus.lg.se/upload/Plexus/Division_Medicin/Divisionsledning/Rutiner/Internmedicin/Str
oke/Sväljningsförmåga_undersökning.pdf). Syftet är att bedöma om patienten kan inta mat, dryck
och läkemedel via munnen. I undersökningen ingår också en bedömning av patientens munoch tandstatus samt saliv (länk till Sjukhusvård omvårdnad, avsnitt 3.2 Munvård) i relation till
födointag. När patienten orkar vara vaken i minst 5 min kan en bedömning av sväljförmågan
göras. Ibland räcker det inte med en bedside-bedömning utan en instrumentell bedömning
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
11 (22)
Diarienr:
behöver göras; terapeutisk sväljröntgen eller FUS (Fiberendoskopisk Undersökning av
Sväljning). Det är viktigt att komma ihåg att patienten kan ha problem även med den
esofageala fasen. Dessa problem orsakas inte av stroke, men kan försvåra sväljnignen
ytterligare och kan kräva en instrumentell bedömning genom gastroskopi eller
esofagusröntgen.
Dietist kopplas in när avdelningspersonalen själva inte kan bedöma nutritionsbehovet eller när
SGA visar B eller C (SGA-blankett
http://www.plexus.lg.se/upload/Plexus/Division_Medicin/Divisionsledning/Rutiner/Internmedicin/Str
oke/Nutritionsstatus_bedömning_SGA.pdf). Energi- och proteinbehov kan räknas fram av dietist.
Ett individuellt nutritionsschema kan då sammanställas samtidigt som avdelningspersonalen
för kcal- & vätskeregistrering. (Lista för registrering av vätska och kcal
http://www.plexus.lg.se/upload/Plexus/Division_Medicin/Divisionsledning/Rutiner/Internmedicin/Str
oke/Lista_for_vatska_KCAL.pdf)
Behandling
Om patienten av olika anledningar har svårt att täcka sitt behov av mat via munnen finns
alternativa lösningar. Strävan är att erbjuda så normal mat som möjligt men använda t ex
berikningsprodukter för att öka energiinnehållet i maten eller näringsdrycker som
komplement till övriga måltider. Det kan också vara aktuellt att ändra konsistensen på maten
(Konsistenstrappan
http://www.plexus.lg.se/upload/Plexus/Division_Medicin/Divisionsledning/Rutiner/Internmedicin/Str
oke/Matsituation_bedömning_MEOF-II.pdf). Under rehabiliteringsperioden förändras
rekommendationerna i takt med att patientens tillstånd förbättras.
Om patienten inte kan äta alls via munnen är nasogastrisk sond ett första alternativ att börja
med. Är problemen långvariga kan det bli aktuellt att förse patienten med en PEG. Oavsett
hur man tillför maten så bedömer dietisten vilken sondnäring som är mest lämplig för patient
och situation samt upprättar ett individuellt upptrappningsschema. Det är viktigt att patienter
med sond eller PEG så snart det är möjligt får smakportioner i lämplig konsistens för att träna
sväljförmåga. Ibland görs sväljträning även utanför måltid. Denna kan ofta utföras av
avdelningspersonal efter logopedens rekommendationer.
Ansvarig rehabpersonal: Dietist, logoped.
11 Neuromuskuloskeletala och rörelserelaterade funktioner
Detta avsnitt handlar om rörelsesystemets funktioner, inklusive funktioner i leder, skelett,
reflexer och muskler.
Bedömning
Patientens resurser och hinder kartläggs. Hänsyn tas till eventuella restriktioner, patientens
tidigare sjukdomar och tidigare förmågor. Muskelfunktion, muskeltonus, balans,
gångmönster, koordination, finmotorik, ledrörlighet är exempel på funktioner som bedöms.
Analys sker av hur ovanstående påverkar patientens vardagsliv, fritidsaktiviteter och
delaktighet i samhället.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
12 (22)
Diarienr:
Behandling
Behandlingens mål är att patienten ska uppnå och bibehålla så god rörelse-, funktionsförflyttnings- och ADLförmåga som möjligt för att högsta möjliga oberoende i vardagslivet
ska uppnås. Utifrån patientens behov och önskemål är syftet med behandlingen att förbättra
den rörelseförmåga som blivit störd och motverka utvecklingen av ogynnsamma rörelser och
rörelsemönster samt träna in nya sätt att utföra basala rörelser.
Muskelfunktion, kraft och tonus
Det är viktigt att försöka normalisera muskeltonus för att bibehålla muskellängd och
ledrörlighet, samt för att behålla det normala rörelsemönstret i möjligaste mån så att inte
onormal belastning uppstår i leder och i andra delar av kroppen.
Muskeltonus kan exempelvis påverkas via lägesändring, kroppsbelastning, töjning,
styrketräning av antagonist samt korrekt vilo- och sittställning.
Detta är viktigt att beakta redan från insjuknandet och fortlöpande.
Rörelseförmåga och gångmönster
Rörelseträning innefattar träning av muskelfunktion, koordination, finmotorik och
ledrörlighet. Rörelseträningen bör i möjligaste mån vara uppgiftsspecifik och ske i aktiviteter
och miljöer som är adekvata för patienten.
En strokepatients gångmönster påverkas ofta av nedsatt styrka, rörlighet, förändrad
muskeltonus och/eller känsel i bål, ben och fot. Det normala gångmönstret eftersträvas och
återinlärs. Normala rörelser stimuleras och onormala rörelsemönster undviks.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, sjukgymnast.
12 Funktioner i huden och därmed relaterade strukturer
Detta avsnitt handlar om funktioner i hud, naglar och hår.
12.1 Hudens skyddsfunktioner
Bedömning
Trycksår kan uppstå på grund av nedsatt rörlighet, känsel, nedsatt cirkulation och nedsatt
nutritionsförmåga. Dessa kan medföra lidande för patienten samt förlänga vårdtider,
förlångsamma/förhindra förbättringar och framgångsrik rehabilitering. Riskfaktorer
uppmärksammas och tas upp i teamet.
(Förebygg trycksår i samband med vård - broschyr från Sveriges Kommuner och Landsting
(SKL) http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39218_1.pdf)
Behandling
Trycksår kan förebyggas bl a genom mobilisering, en bra variation av läge både i liggande
och sittande och vid behov tryckavlastning. Patienter med värde mindre än 20 poäng på
Nortonskalan bör uppmärksammas speciellt.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, dietist, sjukgymnast
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
13 (22)
Diarienr:
Kroppsstrukturer
13 Strukturer i hjärt-kärlsystemet
13.1 Handödem
Bedömning
Svullen hand är en vanlig sekundär komplikation vid hemiplegi orsakad av stroke. Att hitta
och behandla ödematösa händer så tidigt som möjligt är viktigt för att förhindra försämrad
funktion, förseningar i rehabiliteringsprocessen och förhindra skulder/hand syndrom.
Riskfaktorer såsom nedsatt motorik och känsel, nedsatt uppmärksamhet och/eller insikt
uppmärksammas. Bedömning sker genom observation och/eller måttagning.
Behandling
Handödem kan förebyggas/behandlas genom information, högläge och god positionering av
handen, aktiva rörelser, olika typer av handledsstöd, lindning med flera åtgärder.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut
14 Strukturer som sammanhänger med rörelse
14.1 Subluxerad axel
Bedömning
Subluxerad axel är mycket vanligt förekommande hos strokepatienter med sänkt muskeltonus
i armen. En subluxerad axel är inte smärtsam till sin grund men den kan lätt skadas på grund
av att den är instabil. Smärta i skuldran kan även bidra till sämre återhämtning av
arm/handfunktion, depression, sömnstörningar men också leda till generellt försämrad
återhämtning av funktionsförmågan. Arbetsterapeut och sjukgymnast undersöker skuldran
och bedömer dess funktion både i vila och i samband med aktivitet
Behandling
Subluxationsrisk förebyggs/minskas genom funktionella vilolägen, avlastning av armens
tyngd med rullstolsbord och/eller luxationsbandage. Ytterlägen undviks och försiktighet
måste iakttas vid passivt rörelseuttag. Aktiv rörelseträning är att föredra.
Den svaga armen hanteras med försiktighet vid t.ex. förflyttning, hygien och påklädning.
Viktigt att aldrig dra eller lyfta i den svaga armen. Stötta under armbågen vid förflyttningar.
Arbetsterapeut och sjukgymnast ger instruktioner till patient, vårdpersonal samt vid behov till
närstående.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, sjukgymnast
14.2 Muskel- och ledkontrakturer
Bedömning
Personer med nedsättningar av muskelfunktion har stor risk att snabbt utveckla muskel- och
ledkontrakturer. Vid daglig kontakt med patienten uppmärksammas dennes rörlighet i leder
och muskler.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
14 (22)
Diarienr:
Behandling
Personer med halvsidiga funktionsbortfall, kan behöva hjälp med att förebygga inskränkt
rörlighet genom aktiv, aktivt avlastad eller passiv kontrakturprofylax. Rörlighet i bålen bör
uppmärksammas. Arbetsterapeut och sjukgymnast ger instruktioner till patient, vårdpersonal
samt vid behov till närstående.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, sjukgymnast
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
15 (22)
Diarienr:
Aktiviteter och delaktighet
15 Lärande och att tillämpa kunskap
Detta avsnitt handlar om lärande, tillämpning av kunskap som är inlärd, tänkande,
problemlösning och beslutsfattande.
Bedömning
Strokeinsjuknandet kan ge nedsatt inlärningsförmåga, svårigheter att använda både ny och
gammal kunskap, att lösa problem och att fatta beslut.
Arbetsterapeuten bedömer hur dessa kognitiva problem påverkar aktivitetsutförandet.
Logoped gör en bedömning av patientens förmåga att inhämta eller uttrycka
information/kunskap genom att läsa och skriva.
Vid neuropsykologisk utredning bedömer psykolog patientens förmågor gällande olika
inlärningsfunktioner och förmåga att tillämpa kunskap.
Behandling
Den arbetsterapeutiska behandlingen utifrån vald aktivitet kan tex ske genom tillämpning av
lämpliga strategier, anpassning av aktivitetens svårighetsgrad och tillrättaläggning av miljön.
Logopedens behandling inriktas på att patienten i möjligaste mån återfå läs- och skrivförmåga
samt att finna lämpliga kompensatoriska strategier och alternativa sätt att inhämta och
uttrycka information (t ex tekniska hjälpmedel, talböcker). För många patienter kan ett viktigt
mål vara att kunna skriva sitt namn självständigt.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, logoped, psykolog
16 Kommunikation
Detta avsnitt handlar om allmänna och specifika drag i kommunikation genom språk, tecken
och symboler och som innefattar att ta emot och att förmedla budskap, att genomföra samtal
och att använda olika kommunikationsmetoder och kommunikationshjälpmedel.
Bedömning
Kommunikationsförmågan utreds genom samtal med patienten, observation av samtal mellan
patient och närstående eller samtal i grupp och rollspel. Bland annat observeras verbal och
icke-verbal kommunikation, turtagning, ögonkontakt och möjlighet att använda alternativa
och kompletterande kommunikationssätt (t ex papper och penna som stöd, bilder). Samtal
med närstående är av betydelse för att erhålla ytterligare information om hur
kommunikationen fungerar hemma i vardagen och ute i samhället. Vid neuropsykologisk
utredning bedömer psykolog olika aspekter av verbala funktioner.
Behandling
Vid rehabilitering av kommunikationssvårigheter ligger fokus i akutskedet på att handleda
och stötta patienten och dennes närstående, och informera om svårigheterna. Förslag ges på
strategier. Information om ovanstående ges också till övrig personal i teamet.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
16 (22)
Diarienr:
När patientens allmäntillstånd tillåter tränas de språkliga funktioner som är nedsatta i syfte att
rehabilitera språkförmågan. Hur alternativa kommunikationsstrategier tränas beror på om
patienten är självständig eller partnerberoende i sin kommunikation. Ibland blir det aktuellt
med ett kommunikationshjälpmedel. Om kommunikationssvårigheterna beror på högersidig
skada eller kognitiva svårigheter blir behandlingen ofta rådgivning till närstående samt
personal.
Ansvarig rehabpersonal: Logoped, psykolog
17 Förflyttning
Detta avsnitt handlar om att röra sig genom att ändra kroppsställning eller att förflytta sig från
en plats till en annan, att bära, flytta eller hantera föremål, att gå, springa eller klättra och att
använda olika former av transportmedel.
17.1 Att förflytta sig själv
Bedömning
Patientens tidigare förmåga till förflyttning kartläggs. Den nuvarande förmågan att kunna
förflytta sig bedöms avseende att kunna ändra läge i sängen, att kunna ta sig i och ur sängen,
att kunna flytta sig till/från rullstol eller stol vid sängen, att kunna resa sig upp, att ta sig fram
gående, med eller utan hjälpmedel, eller i rullstol.
Behandling
Träningen av förflyttningar bör ske i vardagliga situationer, ex flytta till/från säng, till/från
rullstol, till/från toalett, och i olika miljöer, t ex inomhus/utomhus, på olika underlag och i
trappa.
Utprovning av och träning med lämpligt förflyttningshjälpmedel är en viktig del av
behandlingen och bör fortlöpande utvärderas.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, sjukgymnast
17.2 Fallrisk
Bedömning
Nedsatt balans i kombination med kognitiva problem ökar risken för fallolyckor. Det finns
även en ökad risk för benskörhetsfrakturer då personer med stroke drabbas av ökade
benmasseförluster speciellt i den förlamade sidan. En bedömning bör göras för att identifiera
fallriskfaktorer. Dessa kan t.ex. vara nedsatt gång och förflyttningsförmåga, felaktigt
användande av hjälpmedel, riskfyllt rörelsebeteende, desorientering, bristande insikt,
miljöfaktorer, synförmåga och nutritionsnivå.
(Förebygg trycksår i samband med vård - broschyr från Sveriges Kommuner och Landsting
(SKL) http://brs.skl.se/brsbibl/kata_documents/doc39218_1.pdf)
Behandling
Åtgärder för att förebygga fall är av stor vikt. Dessa kan bestå av träning av balans och säkra
förflyttningar, inträning av ett säkert aktivitetsutförande, genomgång och anpassning av
miljön, information till patient, närstående och vårdpersonal.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, sjukgymnast
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
17 (22)
Diarienr:
17.3 Att bära, flytta och hantera föremål
Bedömning
Förmågan att använda arm och hand praktiskt i olika situationer bedöms, t ex att gripa,
hantera, släppa föremål, att lyfta och bära föremål.
Behandling
Uppgiftsspecifik träning förordas i Nationella riktlinjer för stroke. Detta innebär att hand- och
armfunktionen i första hand tränas i aktiviteter som är meningsfulla för patienten.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, sjukgymnast
18 Personlig vård
Detta avsnitt handlar om egen personlig vård, att tvätta och torka sig själv, att ta hand om sin
kropp och kroppsdelar, att klä sig, att äta och dricka och att sköta sin egen hälsa.
Bedömning
Kartläggning av tidigare aktivitetsmönster inom personlig vård görs genom intervju med
patient och/eller närstående. En bedömning av nuvarande aktivitetsförmåga görs, genom
observation av patientens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter över dygnet. Man bedömer
även på vilket sätt patienten utför aktiviteten. Detta sker i naturliga situationer i aktiviteter
som är viktiga för patienten, t ex i ätsituationen eller i samband med morgontoaletten.
Behandling
Patienten lär sig nya tillvägagångssätt eller återinlär tidigare aktivitetsförmågor; sköta hygien,
på- och avklädning. Träningen sker genom lämplig nivå av tillsyn, guidning eller hjälp.
Guidningen kan vara muntlig eller manuell, vilken vägleder patienten i den aktivitet hon/han
skall utföra. Träning bör fortsätta i hemmet efter utskrivning (rangordning 1).
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut
18.1 Att äta och dricka
Bedömning
I ätaktiviteten ligger tyngdpunkten på den preorala fasen. Bedömning görs av sittande och
postural kontroll, förmåga i arm och hand att hantera bestick och porslin. Bedömning görs
vidare av förmåga att bearbeta och svälja mat och dryck utan att hosta/aspirera/dregla,
eventuella kognitiva nedsättningars inverkan på förmågan att äta samt omgivningsfaktorer
som kan påverka födointaget.
Behandling
Sittställningen optimeras genom träning och utprovning av rätt typ av sittmöbel. Munmotorik
och kontroll av tuggan i munnen kan tränas för att minska risken för dregling och hosta.
Miljön kan anpassas genom möblering, dukning/porslin och sanering av störande intryck.
Arm och hand tränas i samband med matintag. Hjälpmedel som underlättar greppet kan vara
aktuella. Muntlig eller manuell guidning vägleder patienten.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, logoped, sjukgymnast
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
18 (22)
Diarienr:
19 Hemliv
Detta avsnitt handlar om att genomföra husliga och dagliga sysslor och uppgifter. Områden av
hemarbete innefattar att skaffa bostad, mat, kläder och andra förnödenheter, hålla rent,
reparera och ta hand om personliga och andra hushållsföremål samt att hjälpa andra.
Bedömning
Kartläggning av tidigare aktivitetsmönster inom området hemliv görs genom intervju med
patient och/eller närstående. En bedömning av nuvarande aktivitetsmönster görs, genom
observation av patientens förmåga att utföra sysslor gällande hemmets skötsel som är viktiga
för patienten. Detta kan exempelvis vara att tillaga en måltid eller att sköta sina inköp.
Behandling
Utifrån den utredning som gjorts och de mål som formulerats tränar patienten aktiviteter för
att åter klara hushållsgöromål, t.ex. laga mat, städa, tvätta och göra inköp. Träningen bör ske i
patientens hemmiljö och/eller i träningslägenhet. Här kommer även moment in som planering,
hantera mått och mängder, lära sig en strategi för nedsatt minne, koncentration,
uppmärksamhet, orientering osv.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, sjukgymnast
20 Mellanmänskliga interaktioner och relationer
Detta avsnitt handlar om att genomföra de handlingar och uppgifter som behövs för
grundläggande och sammansatta interaktioner med människor (okända, vänner, släktingar,
familjemedlemmar och andra närstående) på ett i sammanhanget lämpligt och socialt
passande sätt.
Bedömning
Den psykosociala kartläggningen ligger till grund för kurators bedömning av det stöd patient
och närstående behöver. Patientens samlade situation, med sociala, psykiska och medicinska
symtom skall betraktas som en helhet. Även patienter med mildare symtom, och deras
närstående, kan uppleva situationen svårbemästrad. Närstående till patienter med mycket grav
stroke hamnar utan förvarning i en utsatt situation vilket är viktigt att uppmärksamma.
En målsättning är att så tidigt som möjligt få till stånd en fungerande interaktion mellan
patient, deras närstående och personal utifrån individuella förutsättningar och reaktioner på
den uppkomna situationen.
Patienten skall ses som en speciell individ med egen bakgrund. Därför är det viktigt att i
mötet med patienten utgå från perspektiv såsom livslopp, kön, etnicitet, etik och samhälle.
Socialstyrelsens riktlinjer säger exempelvis: “Det finns anledning att anta att yngre patienter
med stroke behöver en annan typ av stöd än äldre. Det kan finnas olika behov beroende på typ
av funktionsbortfall, grad av beroende med mera.”
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
19 (22)
Diarienr:
Exempel på faktorer som kan ligga till grund för kartläggningen är:
Familjeförhållanden och socialt nätverk
Boende
Arbete
Fritidsintressen
Sex och samlevnad
Ekonomi
Sjukskrivning
Behov av fullmakt
Färdtjänst
LSS
Fokus läggs på patientens/närståendes upplevda konsekvenser av sjukdomen, fysiskt, psykiskt
och socialt. Kurator bedömer patientens/närståendes behov av stödkontakt, krishantering och
förmedling till samhällets stödfunktioner.
Behandling
Då en människa insjuknar i stroke kan det ge upphov till en krisreaktion. Plötsligt hamnar
man i en livssituation där tidigare erfarenheter och inlärda sätt att reagera inte är tillräckliga
för att man ska förstå och bemästra den aktuella situationen. Krisintervention innebär att man
stöttas på vägen framåt och att man styrs förbi vissa hinder då man saknar känslomässig,
intellektuell och handlingsmässig beredskap. I krisinterventionen får man hjälp att
känslomässigt bearbeta det inträffade. Information ska ges med känsla för vad man vill veta
och hur mycket man kan hantera. Krisintervention ges i första hand av kuratorer och
psykologer som har särskild kompetens inom området. För en del patienter kommer en svacka
efter tre eller sex månader om man upptäcker att man har kvarstående symtom som man ännu
inte vet hur man ska förhålla sig till. Det är då viktigt för den fortsatta rehabiliteringen att man
även får krisstöd och en del patienter kan behöva depressionsbehandling.
Ansvarig rehabpersonal: Kurator, psykolog
21 Viktiga livsområden
Detta avsnitt handlar om att engagera sig och utföra sådana uppgifter och handlingar som
krävs vid utbildning, arbete, anställning och ekonomiska transaktioner.
21.1 Arbete och sysselsättning
Bedömning
Kartläggning av tidigare arbetsuppgifter och –krav görs genom intervju med patient och/eller
närstående. En bedömning av nuvarande aktivitets- och arbetsförmåga utförs.
Behandling
För patienter i yrkesverksam ålder kan målsättningen vara att återgå till arbete/sysselsättning.
Arbetsuppgifter och arbetsmiljö behöver ofta anpassas pga. motoriska och/eller kognitiva
svårigheter, vilket kan ske i samråd med försäkringskassa och/eller företagshälsovård.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
20 (22)
Diarienr:
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, kurator, logoped, neuropsykolog, sjukgymnast
22 Samhällsgemenskap, socialt och medborgerligt liv
Detta avsnitt handlar om de handlingar och uppgifter som krävs för att engagera sig i
organiserat socialt liv utanför familjen – i samhällsgemenskap, socialt och medborgerligt liv.
22.1 Rekreation och fritid
Bedömning
Kartläggning av tidigare aktivitetsmönster inom området fritid görs genom intervju med
patient och/eller närstående. En bedömning av nuvarande aktivitetsmönster görs.
Behandling
Många strokepatienter får ofrivilligt mer ”fritid”. En viktig del av behandlingsinsatserna är att
hjälpa patienten att återta tidigare intressen eller finna nya meningsfulla fritidsaktiviteter så att
balans mellan aktivitet och vila kan uppnås.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, kurator, logoped, sjukgymnast
Omgivningsfaktorer
23 Produkter och teknik
Detta avsnitt handlar om naturliga produkter, av människor skapade produkter eller system av
produkter samt om utrustning och teknik i en persons omedelbara omgivning, som är samlad,
skapad, producerad eller tillverkad. ISO 9999 – klassifikationen av tekniska hjälpmedel –
definierar dessa som ”varje produkt, instrument, utrustning eller tekniskt system som används
av en funktionshindrad person och som är särskilt framställd eller allmänt tillgänglig för att
förebygga, kompensera, övervaka, lindra eller neutralisera” funktionshinder. Det är erkänt att
vilken produkt eller teknik som helst kan vara stödjande.
23.1 Hjälpmedel
Bedömning
Väl fungerande hjälpmedel kan vara en viktig förutsättning för att det dagliga livet ska
fungera för personer med stroke. En behovsbedömning görs utifrån den enskildes behov och
behöver ständigt utvärderas utefter hur funktion och aktivitetsförmåga förändras. Hjälpmedel
som kan vara aktuella är t ex förflyttnings-, hygien-, kommunikations-, röst- och kognitiva
hjälpmedel.
Behandling
Förskrivning av hjälpmedel ingår som en del i rehabiliteringen. I det akuta skedet är
patienterna ofta i behov av förflyttningshjälpmedel pga nedsatt förmåga att ta sig fram
gående. Om patienten har (viss) gångförmåga kan gåbord eller rollator användas, i annat fall
kan patienten vara beroende av rullstol. Ett vanligt förekommande tillbehör till rullstolen är
ett bord som stöder och avlastar den svaga armen. Ibland kan t ex bokstavstavla,
datorhjälpmedel eller röstförstärkare underlätta kommunikationen.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
21 (22)
Diarienr:
I de fall hjälpmedlet faller under patientens egenansvar ges råd om vilken sorts hjälpmedel
som kan vara lämpligt.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, logoped, sjukgymnast
23.2 Bostad/närmiljö
Bedömning
En bedömning görs av hur bostaden/närmiljöns utformning påverkar patientens
aktivitetsutförande i relation till nytillkommen funktionsnedsättning. Det kan till exempel
gälla tillgängligheten till och inom bostaden, samt säkerheten i närmiljön.
Behandling
Översyn av bostads- och närmiljön utförs och rådgivning ges beträffande åtgärder som kan
öka tillgänglighet och underlätta för patienten att klara sig så självständigt som möjligt. Om
behov finns av rullstol eller gånghjälpmedel ställs stora krav på tillgängligheten i bostaden.
Ommöblering, borttagande av trösklar och mattor, montering av ramper, iordningställande av
duschplats är exempel på åtgärder som kan underlätta aktivitetsutförandet.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, kurator, sjukgymnast
24 Personligt stöd och personliga relationer
Detta avsnitt handlar om människor eller djur som ger praktiskt fysiskt eller emotionellt stöd,
uppfostran, skydd och hjälp och som har relationer till andra personer, i deras hem, på
arbetsplatsen, skolan eller vid lek eller i andra avseenden av de dagliga aktiviteterna. Detta
kapitel innefattar inte attityder hos den personen eller de personer som ger stödet.
Omgivningsfaktorn som beskrivs är inte personen eller djuret utan mängden fysiskt och
emotionellt stöd som personen eller djuret ger.
24.1 Stöd till närstående
Bedömning och behandling
Efter en stroke kan familjen genomgå samma faser i krisförloppet som den strokedrabbade;
chock-, reaktions-, bearbetnings-, och nyorienteringsfas. Ofta befinner sig närstående och
patienten i olika stadier av krisbearbetningen. Om återställningsmekanismerna blir
konstruktiva eller destruktiva när den akuta chocken avtagit, beror på hur familjesystemet
fungerat tidigare och på vilken hjälp utifrån till reorganisation som erbjuds.
Stöd kan erbjudas i form av information och bearbetande samtal, samt som praktisk
handledning i olika situationer för att underlätta/möjliggöra för den närstående att vara
delaktig i patientens omhändertagande och rehabilitering. Tidig kontakt med närstående är
viktigt.
För att öka de närståendes trygghet och upplevelse av att på bästa sätt kunna hantera den nya
livssituationen har många närstående behov av fortsatt rådgivning om såväl medicinska som
praktiska, sociala och ekonomiska problem som kan uppstå, men också av eget psykosocialt
stöd i den nya livssituationen.
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
22 (22)
Diarienr:
Barn
När det finns minderåriga barn är det viktigt att de ges möjlighet att träffa den sjuka föräldern.
Barn tänker och reagerar, men visar det inte alltid. Om barn undanhålls verkligheten, skapar
de ofta förstorade och snedvridna bilder. Barn, som får vara delaktiga, kan införliva och
bearbeta det som hänt. Patientens barn skall alltid erbjudas information och stöd samt tillfälle
att ställa frågor på barnets egna villkor.
Ansvarig rehabpersonal: Arbetsterapeut, kurator, logoped, psykolog, sjukgymnast
Källor
Carlsson, G. (2007). Dolda funktionshinder efter stroke.
Carlsson, G. Dolda funktionshinder efter stroke. 2007
Delmål- ett arbetsätt i strokesjukvården. Läkartidningen, NR 40, 2005 volym 102.
ICF - en grund för tvärprofessionell journaldokumentation - Förstudie 2006-10-01
Individuell plan på den enskildes villkor. Sosialstyrelsen. ISBN-91-7201-634-5
ISBN 91-7201-755-4
Klassifikation av funktionstillstånd funktionshinder och hälsa- ICF. Socialstyrelsen.
Management of patients with stroke. A national clinical guideline. Scottish Guideline
Network nov 2002.
Marita Månsson – Hemrehabiltering: Vad, hur och för vem? 2007
Omvårdnad och rehabilitering av patienter i C-län 2008.
Rehabiliteringsprogram för stroke 2007. Jämtlandsläns landsting. www.jll.se
Revisionsrapport Strokesjukvården i Gävleborg 2006, Örhlings revisionsbyrå.
Riktlinjer för strokesjukvård i Örebro län 2009.www.orebroll.se
Rätt vård i Gävleborg, Rolf Nikula 2007-07-04
Samverkan i re/habilitering – en vägledning. Socialstyrelsen. ISBN 978-91-85999-70-5
Schut HA, Stam HJ. Goals in rehabilitation teamwork. Disabil Rehabil 1994; 16:223-26.
Socialstyrelsen, Nationella riktlinjer för strokesjukvård 2009.
Socialstyrelsen, Rehabilitering i NordDRG fr om 2009.
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och
rehabilitering, SOSFS 2008:20
Strokenheter i Sverige- kartläggning av dimensionering, praxis och vårdinnehåll.
Socialstyrelsen.
Strokesjukvård, vetenskapligt underlag för nationella riktlinjer 2009. Socialstyrelsen.
Vårdprogram för patienter med stroke 2007. Jämtlandsläns landsting. www.jll.se
Vårdprogram för stroke Norrbottens läns landsting. www.nll.se
Äldres rehabiliteringsbehov i hemmiljö, Socialstyrelsen 2002.
