Sådan är kapitalismen... Hur fungerar egentligen det kapitalistiska systemet? Hur går det till rent praktiskt när någon tjänar pengar på det någon annan producerar? Rebell ger er här en snabbkurs i kapitalistisk ekonomi. Text: Fredrik »Wilke« Wilcek E fter att slavsamhället störtat samman i olika slavuppror och krig uppstod feodalismen, som var samhällessystemet innan kapitalismen. Under feodalismen stod jordägandet i fokus och den tidens överklass, jordägarna, härskade över fattigbönder som slet ute på gårdarna och på fälten. Samtidigt växte städerna fram på allvar och industrialiseringen började ta fart. I dessa städer och industrier så uppstod de första kapitalistiska förhållandena. Varucirkulationen under kapitalismen Under kapitalismen använder vi vanliga arbetare oss inte längre av byteshandel, utan vi säljer vår arbetskraft (arbetar) så att vi ska kunna konsumera det vi behöver. Detta förklaras inom marxismen med den matematiska formeln V-P-V, Vara-Pengar-Vara. Vi säljer en vara (vår arbetskraft) för att få pengar (vår lön) så att vi kan köpa det varor vi behöver (mat, kläder etc). Om vi går tillbaka i tiden så fungerade det inte riktigt så. En smed tillverkade sin produkt för sig själv, för att kunna byta den mot något annat som behövdes. Formeln för denna byteshandel är den enkla varucirkulationen som beskrivs med V-V (Vara-Vara). 20 rebell 4-2014 För dagens kapitalister gäller dock inte V-P-V-formeln. De kapitalister som driver handelsbolag säljer inte sina varor för att kunna köpa andra varor. De köper in varor för sina pengar så att de senare kan sälja varorna dyrare, så att de tjänar pengar på själva transaktionen. Förr sålde man för att köpa, men idag köper man för att sälja. Så när det gäller kapitalets förhållande måste vi vända på formeln så den istället blir P-V-P (Pengar-Vara-Pengar). Denna formel kallades av Karl Marx för ”Kapitalets allmänna formel”. Mervärde Dock så är inte formeln P-V-P helt exakt. Eftersom kapitalisten vill gå med vinst så skulle det ju vara meningslöst att sälja en vara för samma summa som en köpt in den för. Därför brukar man i marxistisk litteratur skriva P-V-P*, där P* betyder de ursprungliga pengarna plus ett litet tillskott. Detta tillskott kallas för mervärde. Eftersom all försäljning under kapitalismen går ut på att sälja varan dyrare än vad man köpte in den för så skulle följaktligen alla varor säljas för dyrt, det vill säga över det värde som motsvaras av den samhälleligt nedlagda arbetstiden. Människans arbetskraft är den varan i det kapitalistiska samhället som inte är som alla de andra varorna. Arbetaren säljer den och kapitalisten köper den. Borgerliga ekonomer talar ofta om att lönen är en ersättning för arbetarens arbete. Men så är absolut inte fallet. Om du har fått jobb så är ju din lön redan bestämd redan innan kapitalisten har sett ditt arbetsresultat. Arbetslönen är inte ersättningen för resultatet, arbetet eller prestationen utan för att arbetaren ställer sin förmåga att arbeta till kapitalistens förfogande. Ur detta uppstår mervärdet, att arbetarens arbetskraft kan skapa ett större värde, än det som den själv har. Med det menas att arbetaren med sin arbetskraft kan skapa något som ekonomiskt har ett större värde än vad det kostar att hålla arbetaren arbetsduglig och vid liv (mat, kläder, arbetsresor m.m). Profit Profiten är vinsten som kapitalisterna tjänar på det vi arbetare skapar. I tidigare samhällen har ekonomiska kriser uppstått när det rått brist på varor. Det kapitalistiska samhället är det enda samhället där ekonomiska kriser har skapats av ett överflöd av varor. Under kapitalismen producerar samhället mer än vad det finns köpkraft för. Detta leder till ständigt åter- Arbetarnas lön motsvarar inte värdet av den produkt de producerar. Istället tjänar arbetsköparen, exempelvis personen som äger en bilfabrik, pengar på det arbete som fabriksarbetaren utför. kommande ekonomiska kriser och begreppet »profitkvotens fallande tendens«. För att kapitalisterna ska kunna öka vinsten och profiten så måste dom effektivisera, det vill säga att man gör sig av med arbetare, men samtidigt ökar produktionen så att färre folk utför mer arbete. Detta blir en ond cirkel för kapitalismen eftersom att när folk blir arbetslösa kan de inte längre konsumera i lika stor grad som de gjort tidigare. Några exempel på hur kapitalisterna effektiviserar kan vara att köpa in mer avancerade maskiner som gör att färre arbetare behövs, slå ihop små industrier till en stor industri och att betala ut lägre löner när arbetarklassen är i akut behov av arbete. Dessutom får arbetaren bara betalt för sin arbetskraft och inte för det ekonomiska värdet för den vara arbetaren skapar. Såhär skriver Karl Marx om det i boken Lön, pris, profit: »En varas värde bestämmes genom den totala mängd arbete den innehåller. Men en del av denna arbetsmängd utgör ett värde, för vilket ett motsvarande värde betalts ut i form av löner; en annan del är realiserat i ett värde, för vilket ingen ersättning betalts. En del av det arbete, som varan innehåller är betalt arbete, en annan del är obetalt arbete. Om kapitalisten därför säljer varan till dess värde dvs kristalliseringen av den totalmängd arbete, som nedlagts på densamma, så måste han ovillkorligt sälja den med profit. Han säljer inte bara det, för vilket han betalat ersättning, utan också för det, som inte kostat honom någonting, ehuru det kostar hans arbetares arbete.« Socialismen är lösningen Kapitalismen är alltså totalt ohållbar. Jorden skövlas på naturresurser, ständiga ekonomiska kriser avlöser varandra, det produceras otroligt mycket mer än vad som behövs. Vissa lever i fattigdom och misär medans ett fåtal individer lever i överflöd och lyx. Nya krig avlöser varandra, de fattiga blir fattigare och de rika blir rikare. Detta vill Revolutionär Kommunistisk Ungdom sätta stopp för. En socialistisk revolution är nödvändig för att störta det kapitalistiska systemet så att vi kan bygga ett nytt samhälle, ett socialistiskt, där vi som skapar allt, arbetarna, är de som har makten. Där resurserna fördelas efter folks behov och inte efter folks tjocklek på plånboken.H Fakta: Profitkvotens fallande tendens Med »profitkvotens fallande tendens« menas att vinsten minskar i förhållande till det satsade kapitalet. Anledningen är att det levande, värdeskapande arbetet (arbetskraften), minskar relativt i förhållande till det kapital som binds upp i maskiner, transporter, anläggningar och annat. rebell 4-2014 21