PMtillseminarium20/2
JohannaDahlin,Temakulturochsamhälle,Linköpingsuniversitet
Kriget är inte över förrän den sista soldaten är begraven Seminariet utgår från min avhandling Kriget är inte över förrän den sista soldaten är
begraven: Minnesarbete och gemenskap kring andra världskriget i S:t Petersburg med
omnejd (2012) i vilken jag undersöker minnespraktiker kring andra världskriget i och omkring
S:t Petersburg, en stad som under namnet Leningrad 1941–44 var belägrad av tyskarna i mer
än två år. På fronterna runt den omringade staden rasade under drygt två år hårda strider.
Skogarna och myrarna där är fortfarande fulla av spår av kriget och marken gömmer
kvarlevor av de soldater som fick sätta livet till under striderna. Avhandlingens empiriska
fokus är den rörelse som arbetar för att dessa soldater till slut ska få en begravning och kunna
identifieras.
I drygt tre år följde jag ett sökförband baserat i S:t Petersburg och i avhandlingen speglas
olika aspekter av verksamheten: vikten av ett namn, begravningarna,
gemensamhetsskapandet, platsen och krigets spår i landskapet. Sökandet sätts också in i en
större samhällelig kontext. Minnet av kriget är en viktig källa till stolthet i Ryssland, och
segerdagen 9 maj har hög officiell status och stor folklig uppslutning. Det stora lidandet och
uppoffringen bidrar till att göra kriget heligt, både då och nu. Det finns en föreställning om att
de nu levande har skyldigheter mot det förflutna – en plikt att minnas. Sökarbetet blir på så
sätt en komplex kamp mellan identifikation med och kritik av bärande nationella myter.
På seminariet tänkte jag fokusera på själva sökarbetet. Tre gånger per år genomför det
förband som jag följt större sökexpeditioner, så kallade minnesvakter, där de slår läger i
anslutning till de forna slagfälten och under två veckor letar efter kvarlevorna från de stupade.
Sökarbetet är mycket konkret: med spade, pik och någon mån metalldetektorer genomsöks
skogarna och mossarna längs (oftast) Volchovfronten öster om S:t Petersburg. Kvarlevor och
de föremål som bedöms som intressanta tas omhand, och under vår och/eller höst hålls
begravningar för dem som sökförbanden hittat under årets arbete
Som gäst i ett arkeologiskt sammanhang vore det naturligtvis intressant att diskutera hur de
här praktikerna förhåller sig till ett arkeologiskt grävande, och den betydelsen som själva
grävandet, fynden och jorden har.
