Programmet för medieproduktion och journalistik 180 hp
“Tidningar är som tveeggade svärd”
En jämförelse hur den indiska tidningen The Hindu skrev om ämnet hiv/aids
och hiv-positiva personer under 16 dagar år 2005 respektive 16 dagar år 2007.
Lena Finnas & Lovisa Granberg
Examensarbete, 15 hp
Journalistik (C-nivå)
Höstterminen 2007
Handledare: Titti Forsslund
Institutionen för kommunikation och design
Högskolan i Kalmar
Dedikation
Uppsatsen tillägnas alla personer som lever med hiv/aids samt de som kämpar för att
förebygga spridningen av epidemin och hjälper de drabbade.
Vår tacksamhet går till alla Er som har delgett oss Era kunskaper
och upplevelser om hiv och aids.
Ni som har gett oss support under vår Indien-resa, vår inre resa och under uppsatsens
frambringande betyder också väldigt mycket för oss.
”Hiv sprids från människa till människa och svaret, förlösningen måste också komma från
människa till människa”
Lars O. Kallings
Tack till Er alla!
2
Authors: Lena Finnas & Lovisa Granberg
Title: Newspapers are like double edged swords
Level: BA Thesis in Journalism
Location: University of Kalmar
Number of pages: 101
Abstract
We wanted to know how the subject HIV/AIDS was handled in the Indian newspaper The
Hindu, which is written in English, during a period of 16 days (30 October-14 November) in
2005 compared to the corresponding period during 2007. Because we liked to study what kind
of differences there were in the reporting between these two years. In addition we also wanted
to learn how people living with HIV and AIDS are represented in pictures and text. To find
out this was the purpose with this investigation.
The study is made from the theory of stigma, semiotics and from a professional model of the
normative theory. The articles about HIV/AIDS were quantitatively analyzed with help of a
schedule of codes and we performed a qualitative analysis on several articles, four from 2005
and four from 2007. We also did four research interviews based on how people infected with
HIV thought about journalists’ reporting in general and also one specific article that was
written about HIV/AIDS.
A journalist at The Hindu was interviewed so that we could learn more about how the
editorial staff on a newspaper work and what they should have in mind when they write about
the subject. He told us that the newspaper didn’t have any written guidelines to follow when
they made an article about HIV/AIDS.
The result of our study was that The Hindu wrote more about HIV/AIDS 2007 compared to
2005 and the articles were larger and had more pictures. In the qualitative text analysis we
found out that the articles from 2005 often were about the disease, while the articles from
2007 were more about the HIV-positives and the problems they sometimes face with
discrimination and stigmatisation. 2005 journalists used doctors and experts as sources, two
years later the journalists talked more with ordinary people. These results are similar to earlier
research in the same subject. We could also see that children living with HIV/AIDS now
could be found in the articles, they were the ones who got least space in the media before.
Even though the media are starting to talk more with people living with HIV/AIDS, we found
out during our research interviews with PLWHA in India that it may be hard to get someone
to openly talk about the subject, because it’s taboo. And one man we interviewed said he
would commit suicide if a journalist revealed his status. The PLWHA are less stereotyped in
the paper nowadays, but the fear and the discrimination in the society still seem to be there.
Key words:
HIV, AIDS, India, PLWHA, HIV-positive, journalism, The Hindu, press, representation,
stigma, discrimination
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning.................................................................................................................................... 6
Syfte.................................................................................................................................................... 6
Frågeställningar ................................................................................................................................ 6
Avgränsningar och urval.................................................................................................................. 7
Bakgrund ................................................................................................................................... 7
Indien ................................................................................................................................................. 7
Språk .................................................................................................................................................. 8
Religion .............................................................................................................................................. 9
Kastsystemet.................................................................................................................................................. 9
Kultur och samhälle........................................................................................................................ 10
Kvinnans plats, sexuell aktivitet och tabu ................................................................................................... 10
Den indiska pressfriheten............................................................................................................... 11
The Hindu ........................................................................................................................................ 12
Historien om hiv och aids ............................................................................................................... 13
Indiska regeringen om hiv/aids.................................................................................................................... 13
Sjukdomsförloppet - från hiv till aids .......................................................................................................... 14
Organisationer................................................................................................................................. 16
NACO.......................................................................................................................................................... 16
AIDS Desk - National Martin Lutheran Health & Medical Board .............................................................. 16
Kaiser Family Foundation (KFF) ................................................................................................................ 17
Tidigare forskning................................................................................................................... 18
Admassu Tassews studie om hur tidningar i skriver om hiv/aids .............................................. 18
Internationella journalistförbundet (IFJ)..................................................................................... 19
Teori ......................................................................................................................................... 20
Schudson om val av nyhetskällor .................................................................................................. 20
Stigmatiseringsteori ........................................................................................................................ 21
Identitet och representation ......................................................................................................................... 22
Stereotyper................................................................................................................................................... 23
Semiotik ........................................................................................................................................... 23
Förankring/ancorage.................................................................................................................................... 23
Denotation ................................................................................................................................................... 23
Konnotation ................................................................................................................................................. 24
Kontext ........................................................................................................................................................ 24
Normativ teori ................................................................................................................................. 24
Metod och genomförande ....................................................................................................... 24
Insamling av material .................................................................................................................................. 25
Analysmetoder................................................................................................................................. 25
Om den kvantitativa analysen...................................................................................................................... 25
Om den kvalitativa analysen........................................................................................................................ 26
Hur vi valde journalist att intervjua ............................................................................................................. 27
Intervjupersoner ............................................................................................................................. 27
Journalisten M. Dinesh Varma .................................................................................................................... 27
Presentation av de hiv-positiva intervjupersonerna ..................................................................................... 27
4
Man, 40 år.................................................................................................................................................... 28
Man, 42 år.................................................................................................................................................... 28
Kvinna, 29 år ............................................................................................................................................... 28
Kvinna, 33 år ............................................................................................................................................... 28
Forskningsetiska överväganden..................................................................................................... 28
Metodkritik...................................................................................................................................... 29
Validitet och reliabilitet .................................................................................................................. 29
Resultat .................................................................................................................................... 30
Kvantitativ analys ........................................................................................................................... 30
The Hindu 2005 (30 oktober -14 november) ............................................................................................... 30
The Hindu 2007 (30 oktober -14 november) ............................................................................................... 32
Sammanfattning The Hindu 2005 och 2007 ................................................................................................ 33
Kvalitativ analys.............................................................................................................................. 34
Textanalys The Hindu 2005 ........................................................................................................................ 34
Bildens förankring till texten 2005 .............................................................................................................. 36
Textanalys The Hindu 2007 ........................................................................................................................ 37
Bildens förankring till texten 2007 .............................................................................................................. 38
Sammanfattande textanalys för The Hindu 2005 och The Hindu 2007....................................................... 39
Forskningsintervjuer med hiv-positiva ......................................................................................... 40
Slutsatser och diskussion ........................................................................................................ 45
Förslag till vidare forskning........................................................................................................... 49
Referenslista ............................................................................................................................ 50
Tryckta källor.................................................................................................................................. 50
Litteratur...................................................................................................................................................... 50
Rapporter och riktlinjer ............................................................................................................................... 50
The Hindu.................................................................................................................................................... 51
Internet............................................................................................................................................. 51
Muntliga källor................................................................................................................................ 54
Personlig kommunikation............................................................................................................................ 54
Bilagor ..................................................................................................................................... 55
Bilaga 1: Kodschema (Kvantitativanalys) .................................................................................... 55
Bilaga 2: Svarsresultat (Kvantitativanalys).................................................................................. 57
År 2005........................................................................................................................................................ 57
År 2007........................................................................................................................................................ 61
Bilaga 3: Analysschema (Kvalitativanalys) .................................................................................. 67
Bilaga 4: Intervjuschema................................................................................................................ 68
Bilaga 5: Kaiser Family Foundation – Ethics Guidelines............................................................ 69
Bilaga 6: Intervju med journalisten M. Dinesh Varma............................................................... 71
Bilaga 7: Kvalitativ analys ............................................................................................................. 73
5
Inledning
Miljontals människor i Indien är hiv-smittade. Ämnet är tabubelagt och enligt NACO (the
National AIDS Control Organisation) kan personer som lever med hiv i landet utsättas för
våld och bli utstötta från sina familjer. Dessa exempel på förtryck har fått oss intresserade av
att ta reda på hur journalister i Indien hanterar ämnet hiv/aids, eftersom de tillhandahåller
information.
Det är allmänt vedertaget att kunskap är ett av de bästa vaccinen mot epidemin. Mediernas
sätt att uppmärksamma vissa saker, men inte andra, kan göra att en del frågor skjuts fram i
människors medvetande (McQuail 2005), vilket innebär att journalisterna kan påverka
kunskapen om hiv/aids och därmed utvecklingen av epidemin. Därför anser vi att
journalisterna på de indiska tidningarna, däribland The Hindu, har ett ansvar i sin
rapportering, då de bidrar till medborgarnas upplysning om hiv och aids.
Syfte
Vårt syfte är att beskriva och analysera hur tidningen The Hindu skriver om hiv och aids samt
hur smittade personer gestaltas i tidningen. Vår undersökning är viktig då den både visar en
äldre och en nyare, mer uppdaterad, bild av rapporteringen om hiv/aids och om hiv-positiva
personer i Indien. Undersökningen går ut på att ta reda på om The Hindu har någon förändring
i hiv/aids-rapporteringen mellan åren. Likheter och skillnader mellan artiklar från år 2005
respektive år 2007 kartläggs och analyseras. Ett specifikt problem för Indiens
medierapportering om hiv och aids är att ämnet sex är tabubelagt (IFJ 2006), därför tycker vi
att det har varit relevant att i vår kvantitativa undersökning se hur ofta ordet förekommer.
Vi vill också veta hur några hiv-smittade själva tycker att de framställs och höra en journalists
tankar bakom sina och andras texter om hiv/aids.
Frågeställningar
Hur framställs hiv och aids i en indisk tidning?
Vi vill veta:
•
Hur framställs hiv/aids i ett urval artiklar?
- Inom vilka genrer förekommer ämnet?
- Hur mycket utrymme får artiklarna från år 2005 jämfört med artiklarna från år 2007?
6
•
Hur framställs personer med hiv/aids i text och bild i tidningen The Hindu 16 dagar
under år 2005 respektive år 2007?
- Förekommer det stereotyper och nämns stigman eller diskriminering?
•
Hur uppfattar de hiv-smittade att hiv/aids beskrivs och hur ser de på framställningen
av personer som lever med hiv/aids?
•
Hur ser de intervjuade hiv-smittade på journalisternas rapportering?
•
Hur tänker journalisterna när de skriver sina artiklar om hiv/aids?
- Vilka källor används?
- Vem/vilka får uttala sig i artiklarna?
Avgränsningar och urval
Vi har avgränsat oss till tidningen The Hindu som skrivs på engelska och är en av Indiens fyra
största tidningar (Landguiden, 2007-12-17). The Hindu har sitt huvudkontor i Chennai i staten
Tamilnadu i sydöstra Indien. Tamilnadu är ett av de områden som hade störst antal hivsmittade i Indien år 2005, enligt uppgifter från NACO.
Vi har undersökt hur hiv/aids omnämns i hela tidningen inklusive dess bilagor, med undantag
för reklam och annonser. Vi har avgränsat oss till att studera perioden 30 oktober till och med
14 november, både under år 2005 och år 2007.
Bakgrund
Eftersom studien äger rum i Sydasien, långt bort från Europa och vårt eget land Sverige,
finner vi att det är viktigt att delge grundläggande fakta och information om Indien. Vi tar upp
språk i landet, religion, kultur och samhälle samt den indiska pressfriheten. Tidningen The
Hindu beskrivs och vi berättar mer om hiv/aids och olika organisationer som förekommer i
uppsatsen. Detta tycker vi är viktigt för att få en djupare förståelse för vår undersökning.
Indien
Indiens officiella namn är Republiken Indien (CIA, 2007-11-23).
Yta, huvudstad och antal invånare:
Indiens yta är 3 287 590 km², drygt sju gånger Sveriges ytstorlek.
Huvudstaden är New Delhi och 2006 hade staden uppskattningsvis 11 200 000 personer,
i hela landet bodde det samtidigt 1 119 500 000 invånare.
7
Statsskick:
Republik,
förbundsstat
Statschef:
President A.P.J
Abdul Kalam
(Sveriges
Ambassad, 200801-05).
Regeringschef:
Premiärminister
Manmohan Singh
BNP per
invånare:
769 US dollar
(2006), Sverige
hade 41 945 US
dollar samma år.
Språk
Enligt en indisk befolkningsräkning från år 2002 var 52 procent av kvinnorna och 27 procent
av männen analfabeter (Landguiden, 2007-12-18).
I Indien finns det cirka 300 olika språk varav 18 är officiella, till dem hör bland annat telugu
och tamil som talas i staterna Andhra Pradesh respektive Tamilnadu, de två stater vi besökte i
samband med vår studie. Engelskan är det viktigaste språket för nationell, politisk och
kommersiell kommunikation, då Indien var en brittisk koloni fram till år 1947. Men engelska
är inte ett första hands språk, vilket kan vara värt att ha i åtanke då vi undersöker en
engelskspråkig tidning.
8
Religion
Religionen ingår i vardagslivet och spelar en viktig roll för de flesta indier, vilket genomsyrar
hela det indiska samhället. Synen på hiv/aids påverkas också av religionerna. Därför är det
relevant att titta närmare på landets religioner.
Indien är officiellt en sekulariserad stat, det vill säga det finns ingen särskild statsreligion alla stora världsreligioner finns representerade, men år 2002 tillhörde i praktiken cirka 80
procent av befolkningen hinduismen. Näst största religionen var islam, ungefär 14 procent var
muslimer (Landguiden, 2007-12-18).
Siffror från året innan, år 2001, visar att antalet kristna och sikher utgjorde omkring två
procent av befolkningen (CIA, 2007-11-23). Buddismen har förhållandevis få anhängare,
under en procent.
Hinduismen är en mångfasetterad religion. Det finns hinduer som är vediska ritualister, som
noga följer gamla heliga skrifter, men det finns också fruktbarhetsdyrkare och hinduiska
modernister, som är mer inspirerade av västerländska samhällsideal och vetenskap.
Tron på att allt har sitt ursprung i den stora världssjälen är en grundläggande föreställning som
förenar alla hinduer. Något som också är centralt för alla hinduer är reinkarnationen eller
återfödelsen/själavandringen. Den styrs av begreppet karma, människans handlingar. Den som
gör goda handlingar kan få ett bättre nästa liv (Landguiden, 2007-12-18).
Kastsystemet
Kastsystemet är ett gammalt system som lever vidare i det indiska samhället trots att det är
avskaffat. I våra frågeställningar tar vi upp begreppet stigma. Den som stigmatiseras blir
enligt Goffman kastmärkt, se avsnittet om stigmatisering. Det är ännu en anledning varför vi
finner att det är av vikt att beskriva kastsystemet.
Sedan 1000-talet f Kr har det i Indien funnits en uppdelning i fyra klasser eller stånd.
Uppdelningen i klasser är välkänt från många andra kulturer (exempelvis i Sverige), men i
Indien har klasserna kommit att betyda olika nivåer av religiös rituell renhet.
Människor utanför kastsystemet kallas för ”de förtryckta”. De betraktas traditionellt som
oberörbara (de bör ej beröras fysiskt) av högkastiga hinduer. Man kan inte heller byta kast.
Numera är det enligt lag förbjudet att diskriminera någon på grund av kasttillhörighet; men
många behandlas fortfarande illa på grund av systemet.
Kastsystemet har av Indiens högsta domstol kallats för en nationell plåga. Hösten år 2006
kom ett föreslag att högkastiga som gifter sig med lågkastiga skulle få ett särskilt bidrag
9
”…som ett led i en strävan att på sikt avskaffa det. […] Inom medelklassen i städerna håller
kastsystemet idag på att luckras upp” (Landguiden, 2007-12-17).
Kultur och samhälle
De sociala och kulturella faktorerna spelar stor roll i spridningen av hiv då den har ett nära
samband med livsstil och djupt rotade traditioner.
Enligt Shireen J. Jejeebhoy, som har skrivit den medicinska och samhällsvetenskapliga
rapporten ”Adolescent sexual and reproductive behaviour”, för de äldre vidare en tradition
som lägger en stor vikt på de indiska kvinnornas ”renhet” och kyskhet.
Lars O Kallings, före detta generalsekreterare för International AIDS Society och professor i
medicinsk mikrobiologi, menar att exempelvis mannens promiskuitet, prostitution och
kvinnans underordnade status samt syndabockstänkande och tabubeläggning av sexualitet har
betydelse för smittspridningen (Kallings 2005, baksidan av boken). Kallings som sedan 1985
har varit en förgrundsfigur för den globala kampen mot hiv och aids påpekar också
spridningens starka samband med ekonomiska faktorer, fattigdom och migration, både legal
eller illegal (Kallings 2005, s 26).
Kvinnans plats, sexuell aktivitet och tabu
Enligt indisk lag ska kvinnan likställas med mannen men detta tillämpas inte i verkligheten.
I den indiska kulturen har kvinnan en lägre status än mannen. (Utrikesdepartementet, 200712-17)
Den sexuella aktiviteten för en indisk kvinna börjar i samband med giftermålet, vilket för
majoriteten av kvinnorna sker i en tidig ålder. När de unga kvinnorna gifter sig, och har sex,
innebär det att de blir gravida relativt tidigt och snabbt tvingas inta en vuxenroll, menar
Jejeebhov (1996). Hon skriver också att indiska män börjar relativt tidigt med sexuella
aktiviteter men då ofta med äldre kvinnor i samhället, och utan skydd.
Anshi Zachariah, Programme Officer, AIDS Desk – NMLHMB, säger att sexuellt umgänge
före äktenskapet förekommer, men att folk inte öppet accepterar det på grund av tradition
(Anshi, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01). Anshi Zachariah menar att det inte
accepteras på grund av att det är tabu. Begreppet tabu står för något man inte vågar tala om,
och i det här fallet innebär det även att sexuellt umgänge är förbjudet av religiösa eller sociala
skäl. När något är tabu förhindrar det ofta ett samtal eller en diskussion om det ämne tabut
handlar om, vilket kan leda till att ord som är tabu byts ut. Och tabut kan leda till skam
(SAOB, 2008-02-02).
10
Den största risken att få hiv idag är om man är kvinna och gifter sig säger Dr. K.M.
Shyamprasad (Dr. K. M. Shyamprasad, AIDS Desk - NMLHMB, personlig kommunikation,
Chennai, 2007-10-31). Enligt Shyamprasad är det vanligt att kvinnan är oskuld medan
mannen har besökt prostituerade under sin ungdom, sedan smittar mannen kvinnan vilket i sin
tur kan leda till att barnen också smittas.
Usha Nallabantu och Sumana Nallabantu, hjälparbetare vid Santhi Nilayam Community
Health Care Centre i Chilakaluripet och Lutheran General Hospital i Rajmundhry, berättar att
det finns kondomansvariga som delar ut kondomer i de indiska byarna. Men även om folk är
medvetna om att kondomer förhindrar att smittan sprids, är det inte alla som använder dem.
Enligt Usha använder prostituerade kondom vid ungefär hälften av sexmötena i staden
Chilakuripet, i staten Andhra Pradesh, och där är de flesta som säljer sex hiv-positiva.
Anledningen är att sexarbetarna får dubbelt så mycket betalt om de har sex utan kondom.
Detta är ett exempel på hur prostitution i Indien bidrar till spridningen av hiv/aids (Usha och
Sumana, personlig kommunikation, Chilakaluripet, 2007-11-03).
Unga kvinnor är biologiskt mer sårbara för en hiv-infektion än unga män. Detta förvärras av
bristen på tillgång till information om hiv och aids. Kvinnans låga sociala status i det indiska
samhället gör också att hon har små möjligheter att utöva kontroll över sitt eget sexliv
(NACO, 2008-01-06).
Kvinnan räknas också vara mindre värd än mannen i ekonomiskt hänseende. Detta medför att
brudens familj tvingas att betala en hemgift, en penningsumma, i samband med giftermålet.
Detta är förbjudet enligt indisk lag men denna tradition är så djupt rotad i den indiska kulturen
att påtvingade giftermål fortfarande förekommer. (Utrikesdepartementet, 2007-12-17) Enligt
NACO blir nästan hälften av alla flickor bortgifta innan de fyllt 18 år (NACO, 2008-01-06).
Den indiska pressfriheten
Eftersom vi undersöker en tidning tycker vi att det är av intresse att ge en bakgrund till
medieklimatet i Indien i stort och ge en ökad förståelse för de indiska journalisternas
arbetsmiljö, i jämförelse med till exempel de svenska journalisternas arbetsförhållande.
I Indien är de flesta tidningar privatägda och det råder pressfrihet enligt lag, tidningarna kan
kritisera makthavarna utan att bli censurerade (Landguiden, 2007-12-17). Men enligt en
rapport från Reportrar Utan Gränser händer det att journalister i Indien blir hotade till tystnad.
Varje år skickar organisationen Reportrar Utan Gränser ut ett frågeformulär med 50 frågor om
11
pressfrihet till 15 frihetsorganisationer, 130 korrespondenter, journalister, researchers, jurister
och aktivister för mänskliga rättigheter. 169 länder ingår i undersökningen, övriga länder är
inte med på grund av att det saknas information (Reportrar Utan Gränser, 2007-12-18).
Enligt förra årets rapport dödades två journalister i Indien år 2006 under sitt arbete. På
tidningen The Hindu blev en korrespondent utsatt för dödshot av beväpnade män och på
samma sätt har flera journalister blivit utsatta för hot och våld (Reportrar Utan Gränser, 200712-18). Av 169 länder befinner sig Indien i år på 120:e plats när det gäller säkerheten för
landets journalister. Det är en nergång sedan år 2005 då Indien befann sig på plats nummer
106. Sverige befinner sig på plats nummer fem tillsammans med Belgien och Finland
(Reportrar Utan Gränser, 2007-12-06).
The Hindu
Tidningen vi undersöker, The Hindu, är en av Indiens största engelskspråkiga dagstidningar
och har över tre miljoner läsare. Enligt deras hemsida grundades tidningen år 1878 och ägs av
Kasturi och Sons Ltd. Tidningen ges ut i 1 180 000 exemplar varje dag. I en jämförelse med
svenska tidningar har vår största morgontidning Dagens Nyheter en upplaga på cirka 347 100
exemplar, drygt tredjedel av The Hindus upplagestorlek (TidningsUtgivarna, 2008-01-06).
The Hindus huvudkontor ligger i Chennai i Tamilnadu. Tidningen har också kontor i städerna
Coimbatore, Bangalore, Madurai, Hyderabad, New Delhi, Vizag, Thiruvanathapuram, Kochi,
Vijayawada, Mangalore och Tiruchirapalli. Tillsammans med huvudtidningen ges dessa
bilagor ut, enligt deras hemsida:
Måndagar: Metro Plus, Business Review och Education Plus.
Tisdagar: Metro Plus, Education och Book Review.
Onsdagar: Metro Plus och Job Opportunities.
Torsdagar: Metro Plus, Science, Engineering och Technology & Agriculture.
Fredagar: Friday Features (som innefattar bio, konst, musik och underhållning),
Young World (en bilaga speciellt för barnen) och Quest (en bilaga av barn för barn som
dyker upp en fredag i månaden)
Lördagar: Metro Plus
Söndagar: Weekly Magazine (som innehåller sociala frågor, konst, litteratur, trädgård,
resor, hälsa, mat, hobbys etc.), Open Page och Literary Review (som kommer första
söndagen varje månad).
De bilagor som var med under vår undersökningsperiod har fått var sin förkortning i
kodschemat, detta för att göra det lättare att hitta de undersökta artiklarna.
12
The Hindu utges också i en internetupplaga av papperstidningen, The Hindu Digital Edition,
samt från och med 2006 även som en internettidning, The Hindu ePaper.
Historien om hiv och aids
Någon gång på 1930-talet överfördes hiv-1 från schimpanserna i västra Ekvatorialafrika till
människor. Enstaka dödsfall som kan vara orsakade av hiv, finns belagda från 1950- och 60talen. Det första dokumenterade fallen, som vi idag vet var hiv, upptäcktes år 1981 i New
York. På ungefär tjugo års tid spreds hiv över världen till nästan åttio miljoner människor,
varav trettio miljoner redan dött i aids (Kallings 2005, s 15, 21-22, 32 och 61).
Dess omfattning är redan större än någon annan känd epidemi i vår historia men
det är inte bara det som gör den speciell, smittan är bunden till människans mest
basala drift, den till fortplantning och den överförs också till nästa generation i
födelseögonblicket från mor till barn och genom den livgivande modersmjölken.
(Kallings 2005, s 13-14).
År 2005 var det enligt UNAIDS 5,7 miljoner personer som levde med hiv i Indien, det högsta
antalet i världen. I juli 2007 kom nya uppgifter som visade att det år 2006 fanns 2,5 miljoner
hiv-positiva i landet. Den drastiska minskningen av hiv-smittade mellan de två åren och
osäkerheten i UNAIDS uppgifter gör att det verkliga antalet hiv-infekterade i Indien får anses
vara okänt.
Männens promiskuitet är en förutsättning för den sexuella spridningen av HIV. Det
gäller såväl hetero- som homosexuellspridning […] Men de många tiotals miljoner
fallen världen över orsakas av heterosexuella samlag och injektionsmissbruk (Kallings
2005, s 33-34).
Människor som lever med hiv i Indien kommer från olika bakgrunder, kulturer och livsstilar.
De som tillhör högriskgrupper, t.ex. sexarbetare, män som har sex med män och
lastbilschaufförer, har proportionellt sett större risk att få hiv. De flesta som blir smittade
tillhör emellertid inte någon högriskgrupp, utan blir det genom heterosexuellt sex (AVERT,
2008-01-05).
Enligt Kallings tror västerlänningar att hiv/aids har bemästrats i utvecklade länder men han
säger att det inte är alldeles sant. ”Antalet HIV-infektioner ökar åter i t.ex. [...] Sverige. Vi har
aldrig haft så många smittade i livet som nu” (Kallings 2005, s 38).
Indiska regeringen om hiv/aids
Enligt Kallings visade den indiska regeringen ingen oro då de första fallen av hiv blev kända i
New York 1981.
13
Talesmän för regeringen i New Delhi avvisade våra varningar för en förestående
epidemi med att Indien var immunt mot HIV. ’Vi är inte homosexuella som
amerikanerna eller promiskuösa som afrikanerna’. Så sent som 1993, när jag höll ett
inledningstal vid den indiska Läkarföreningens årliga medicinska konferens, öppnade
ordföranden för föreningen med en deklaration att HIV/AIDS inte var en prioritet för
Indien (Kallings 2005, s 35).
”Iakttagande av mänskliga rättigheter kom tidigt att väga emot tvångsåtgärder. Tolkningen av
mänskliga rättigheter kom att utfalla något olika beroende på ländernas tradition” (Kallings
2005, s 36-37). När de första fallen av hiv i Indien upptäcktes hos några sexarbetare i Chennai
år 1986 reagerade staten med att sätta de smittade kvinnorna i fängelse. Under resten av 80talet sattes hiv-positiva i karantän, de vägrades sjukvård och man satte upp restriktioner mot
utlänningar. Under början av 90-talet ökade antalet hiv-positiva och som gensvar bildade
indiska staten NACO (National AIDS Control Organisation), en organisation det går att läsa
mer om under rubriken hiv- och aids-organisationer. Nu accepterades hiv/aids som ett
problem i Indien men den allmänna uppfattningen bland folket var att problemet endast var
relaterat till högriskgrupperna kvinnliga prostituerade, injicerande droganvändare samt
homosexuella (Follér 2005, s 151).
I dag visar den indiska regeringen en större medvetenhet beträffande hiv/aids. Staten
Tamilnadus hälsominister är med och flaggar av 10 transportbilar som ger sig ut för att
erbjuda hiv-tester och rådgivning till människor med hiv (The Hindu 2007-11-10). Staten ger
ut fri ART-medicin (The Hindu 2007-11-04) och har lagstadgat att människor med hiv och
aids ska få behandling vid de statliga sjukhusen (Anshi Zachariah, Programme Officer, AIDS
Desk - NMLHMB, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01).
Sjukdomsförloppet - från hiv till aids
Då det fortfarande förekommer missuppfattningar om hiv/aids, och eftersom vi undersöker
hur personer som lever med hiv och aids representeras i en tidning, tycker vi att det är viktigt
att förmedla information om smittan.
Hiv (human immune deficiency virus) är ett virus som angriper kroppens vita blodkroppar.
Viruset gör att immunförsvaret långsamt bryts ner. Den hiv-smittade drabbas så småningom
av svåra infektioner, hiv-smittan har då utvecklats till sjukdomen aids (aquired
immunodeficiency syndrome). I genomsnitt tar det åtta till tio år från hiv-smitta till aidsutveckling, men detta varierar mycket från fall till fall. Vissa hiv-smittade utvecklar aids
redan inom något år, andra kan bära på viruset i 20 år innan sjukdomssymptom uppkommer.
14
Hiv kan smitta via anala och vaginala samlag, oralsex, via blod och blodprodukter, via sprutor
till exempel missbruk, samt från mor till barn via förlossning och amning.
Risken att ett barn med en hiv-positiv mamma blir smittad vid födseln och via modersmjölken
är cirka 15-25 procent, men idag kan man eliminera riskerna till under en procent med hjälp
av mediciner och kejsarsnitt. För sjukvårdspersonal som utsätts för hiv-exposition vid stick
eller skärskada har infektionsrisken beräknats till cirka 0,3 procent (Iwarson-Norrby, 2007).
Vid en hiv-infektion överförs information från virus-DNA till våra egna cellers arvsmassa,
vilket gör att våra egna celler börjar producera hiv. När hiv-DNA väl har integrerat sig i
cellerna, förblir viruset i kroppen livet ut (Kallings ÅR).
Två till tre veckor efter att en person har blivit smittad börjar kroppens uppvisa symptom som
feber, svällande halsmandlar, lymfkörtlar och utslag på olika delar av kroppen. Sår kan
uppkomma i munhåla, genitalier, svalg och matstrupe. Magproblem, muskelvärk och
huvudvärk förekommer också (Iwarson-Norrby, 2007).
De första symptomen försvinner ofta efter en till två veckor och därefter är den hiv-smittade
ofta helt besvärsfri i flera år. Den hiv-smittade personen verkar vara helt frisk, men är
smittsam.
Det är inte lätt att inse, vare sig för den HIV-positiva människan eller för omgivningen. Det
faller sig inte att uppfatta en person som utstrålar hälsa och skönhet som bärare av en dödlig
och smittsam sjukdom. Det är en grym list som kostar miljontals människor livet (Kallings
2005, s 14).
För att upptäcka om en person har hiv och för att avgöra när en hiv-positiv behöver
behandling, mäter man halten av CD4-celler. Halten visar om personen har hiv och hur långt
personen har kommit i sin sjukdomsprocess. Medan sjukdomen fortskrider sjunker halten av
CD4-celler i blodet och kroppens immunförsvar blir allt svagare. Idag finns det inget vaccin
eller botemedel mot hiv, men det finns bromsmediciner som gör sjukdomsförloppet
långsammare.
När hiv har utvecklats till aids blir personen mottaglig för svampar, parasiter, bakterier och
virus som är ofarliga för friska människor, men livsfarliga för de smittade eftersom deras
immunförsvar är så försvagat (Kallings, 2005). I sista stadiet av sjukdomen får den smittade
nattliga svettningar, feber och tappar mycket av sin vikt, personen dör sedan oftast i någon
följdsjukdom, till exempel tuberkulos (Iwarson-Norrby, 2007).
15
Organisationer
NACO
År 1992 inrättade regeringen NACO (the National AIDS Control Organisation), för att
övervaka formulering av policys, styra förebyggande av hiv/aids, undervisning samt
kontrollera och utvärdera indiska hiv- och aids-program, enligt M. Bhumpesh (AVERT,
2008-01-05).
Organisationen arbetar för att förse människor med riktig, komplett och konsekvent
information om hiv, stödja användandet av kondom som skydd och framhålla behandling av
sexuellt överförbara sjukdomar. Den strävar efter att nå fram till unga innan de blir sexuellt
aktiva, så de kan lägga grunden för en ansvarsfull livsstil, inklusive hälsosamma förhållanden
och ofarliga sexvanor.
Den lägger fram riktlinjer och undervisningsmoduler för läkare, kirurger, laboratorietekniker,
sjukvårdsarbetare icke-statliga organisationer och utbildare. Kunskap sprids bland olika
riskgrupper, unga och barn utanför skolan genom ett antal kanaler och särskilda program.
NACO samarbetade med regeringen för att utveckla ett skolbaserat program (Adolescence
Education Programe) som är realiserat i 144 409 skolor för ungdomar i olika åldrar. Ett annat
program (UNDER) tränar lärare och andra undervisare som, i sin tur, utför programmet inom
studentgruppen. Programmet har sträckt sig över 11 200 skolor och har utbildat 288 000
lärare (NACO, 2008-01-06).
NACO strävar efter ett Indien där alla som lever med hiv har tillgång till bästa möjliga vård
och blir behandlade med värdighet, människor som lever med hiv ska ha likvärdig tillgång till
sjukvård. Genom att samarbeta med icke-statliga organisationer, självhjälpsgrupper,
trosbaserade organisationer och nätverk för hiv-positiva, hoppas NACO på att förbättra
tillgången till och ansvarigheten hos inrättningarna (NACO, 2008-01-06).
AIDS Desk - National Martin Lutheran Health & Medical Board
AIDS Desk, National Lutheran Health & Medical Board (NMLHMB) har sitt huvudkontor
i Chennai i Tamilnadu. Där finns även Gurukul Clinic, en klinik där det bland annat görs hivtest, rådgivning, behandling, rehabilitering och nätverksmöten för hiv-positiva människor.
I staden Guntur i Andhra Pradesh finns Health & Counselling Centre. Dess nätverk för hivpositiva, HAPPEN, har mer än 2000 medlemmar. Santhi Nilayam i Chilakaluripet som också
ligger i Andhra Pradesh har, liksom de andra organisationerna, support och hembaserad vård.
16
Vi besökte alla organisationer utom Lutheran General Hospital i Rajmundhry, men vi talade
med Sumana Nallabuntu som representerade den organisationen.
Dr. K. M. Shyamprasad och Anshi Zachariah arbetar för AIDS Desk. Anshi har många gånger
fått agera tolk när vi har träffat hiv-smittade personer som inte kunnat engelska. Det har även
Usha Nallabuntu fått göra, som arbetar för Santhi Nilayam.
Kaiser Family Foundation (KFF)
Kaiser Family Foundation (KFF) är en icke vinstbringande privat stiftelse som fokuserar på
hälsofrågor i USA. Kaiser Family Foundation utvecklar och driver sina egna
kommunikationsprogram, ibland i samarbete med andra organisationer och större
medieföretag (Kaisar Family Foundation 2008-01-05).
År 2005 gav Kaiser Family Foundation, i samarbete med Kalpana Jain, den före detta
hälsoredaktören på den indiska tidningen The Times of India, ut rapporten ”Reporting Manual
on HIV/AIDS: India”. Manualen innehåller sociala, politiska och medicinska fakta om hiv
och aids i Indien, samt 10 etiska riktlinjer om vad journalister ska tänka på när de skriver om
hiv och aids. Rapporten har utformats tillsammans med hiv- och aids-experter. Tanken med
manualen är att bekämpa hiv och aids genom att utbilda folket och sprida medvetenhet.
Stiftelsen har också skrivit liknande manualer till Ryssland, Ukraina, Latinamerika och
Västindien (Kaiser Family Foundation 2008-01-05).
Här följer en sammanfattning av de etiska riktlinjerna (vår översättning)
* Säg alltid sanningen.
* Informera läsarna om de senaste uppdateringarna i ämnet hiv och aids.
* Se till att all fakta stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en
sensationell story är oacceptabelt och journalisten måste visa alla sidor av saken.
* Se till att din källa är äkta. Annars kan fler myter och missuppfattningar
skapas, som idag då en del tror att man kan bli smittad av hiv om man delar
badrum och toalettsits med en hiv-positiv.
* En persons identitet ska endast anges om det finns tillåtelse till det. Även
familjemedlemmar som inte är infekterade måste bli tillfrågade om de vill att
deras namn och bild ska synas. Journalisten måste respektera individens rätt till
privatliv och värdighet.
* När du intervjuar någon med hiv eller aids, måste du visa hänsyn och respekt.
* Samtal får endast spelas in då källan har gett sitt tydliga tillstånd till detta.
Inga dolda kameror får användas. Allting måste få vara konfidentiellt.
17
Information som har getts i förtroende får inte rapporteras. Det har hänt att
personer med hiv/aids blivit utfrysta, trakasserade och till och med mördade
efter att deras identitet och hiv-status blivit offentliga.
* Alla källor måste skyddas.
* Ta inte emot något från byråer – annat än fakta.
* Ta aldrig emot mutor.
Vi undersöker hur människor som lever med hiv och aids representeras i medierna och i våra
bakgrundsintervjuer frågade vi hiv-positiva personer hur de tycker att människor med hiv/aids
framställs i tidningarna. Enligt IFJ:s forskningsrapport har en fjärdedel av landets
mediearbetare fått utbildning i hiv och aids och 33 procent av dem har tillgång till en kopia av
sin redaktions etiska riktlinjer (IFJ 2006). I en intervju med journalisten M. Dinesh Varma
berättar han att det inte finns några färdigskrivna riktlinjer för hur journalisterna på The
Hindu bör skriva om hiv och aids. Han förklarar att hur man ska behandla ämnet är något som
lärs ut av tidigare generationers reportrar. “Det ges inte till oss som en föreläsning eller en
bok eller något sådant; det är något som man snappar upp under möten på jobbet” (M. Dinesh
Varma, personlig kommunikation, Chennai 2007-11-14).
Tidigare forskning
Admassu Tassews studie om hur tidningar i skriver om hiv/aids
År 1995 publicerade Admassu Tassew, forskare vid Institutionen för journaliskt och
masskommunikation i Göteborg, forskningsrapporten Reporting A Pandemic, A compartative
study of AIDS News Coverage in African and European Presitge Dailies
(Rapportering av en epidemi: En jämförande studie av aids-rapporteringen i inflytelserika
afrikanska och europeiska dagstidningar). Rapporten granskar hur aids har gestaltats i
tidningarna Dagens Nyheter i Sverige, The Times i Storbritannien och i de två afrikanska
tidningarna Daily Nation och The New Vision under perioden 1983 till 1990. Tassew
undersökte hur mycket utrymme som aids har fått i respektive tidning mellan åren och hur
detta utrymme stått i proportion med antalet hiv-infekterade. Enligt rapporten fick aids allt
mindre utrymme i tidningarna efter år 1987, vilket är intressant då antalet smittade stadigt
ökade i de länder som studerades, samtidigt som mediebevakningen av aids minskade. Enligt
Tassews rapport minskades bevakningen av aids när antalet smittade ökade, då det inte längre
var en ovanlig nyhet. Tassew studerade också hur de kulturella aspekterna och folkets syn på
18
aids påverkar nyhetsrapporteringen om sjukdomen. Som exempel tar han upp Kenya, som
under de första åren av sjukdomens spridning, förnekar att aids hade drabbat landet, vilket
även var fallet i Indien (Kallings, 2005).
Från år 1987, när Kenya öppet accepterade att aids var ett problem i landet, producerades fler
artiklar i Daily Nation om hiv/aids-problematiken.
Vi anknyter till liknande förhållanden i bakgrundskapitlet där vi visar hur Indiens kulturella
och sociala förhållanden bidrar till spridningen och stigmatiseringen av sjukdomen.
Tassew undersöker också vilka nyhetskällor som används samt vem/vilka som får synas i
artiklarna. Enligt hans forskningsrapport har det skett en minskning av antalet experter,
myndigheter och organisationer som syns och får uttala sig i artiklarna om hiv och aids. År
1984 fick eliten hälften av utrymmet, medan hiv och aids-offren hade en fjärdedel av
utrymmet. År 1990 hade experternas, myndigheternas och organisationernas roll minskat
betydligt, de upptog då 16 procent av utrymmet i tidningarna, medan hiv och aids-offren nu
upptog hela 41 procent av nyhetsutrymmet.
Vi knyter an till Tassews resultat i vår undersökning.
Internationella journalistförbundet (IFJ)
IFJ (International Federation of Journalists), internationella journalistförbundet bildades år
1926 och är idag en världsomspännande organisation med cirka 500 000 medlemmar från mer
än 100 olika länder. Internationella journalistförbundet arbetar för pressfrihet, social rättvisa,
de mänskliga rättigheterna, demokrati samt åsiktsmässigt och kulturellt mångfald.
Organisationen har en fond för journalister som behöver humanitär hjälp och vart tredje år har
det internationella journalistförbundet ett möte där de skapar gemensamma riktlinjer för
organisationen (Internationella journalistförbundet 2007-12-28).
I juli år 2006 gav IFJ, det internationella journalistförbundet, med stöd från den svenska
biståndsnämnden LO-TCO, ut rapporten ”IFJ research findings on reporting HIV/AIDS in six
countries in Africa and Asia”.
Under en tvåveckors period år 2005 granskade IFJ hur medierna rapporterar om hiv och aids i
de sex olika länderna Kambodja, Indien, Nigeria, Filippinerna, Sydafrika och Zambia.
Forskningen i Indien gjordes mellan 28 november till den 11 december år 2005, då IFJ
granskade 10 stycken indiska mediers rapporteringar om ämnet hiv och aids.
Medierna som granskades var de fyra engelska tidningarna, The Hindu, Times of India,
Deccan Chornicle och Deccan Herald, de engelska TV-stationerna DD-news och NDTV samt
19
den engelsktalande radiostationen AIR news. IFJ granskade också de två tidningarna
Dinamalar och Daily Thanthi samt TV-stationen Sun TV som rapporterar på språket tamil.
IFJ skickade också ut två frågeformulär, ett frågeformulär till 125 icke statliga
aidsorganisationer och ett frågeformulär till 370 journalister, nyhetsredaktörer och
redaktionsmedarbetare i Indien. 46 mediearbetare och 12 icke-statliga organisationer svarade
på undersökningen (IFJ, 2005, s 23).
Generellt fann man ingen negativ stereotypering av människor som lever med hiv och aids i
Indien (IFJ 2005, s 21). Men det förkommer missvisande ord som ”AIDS-patient”, ”AIDS
sufferers” och ”AIDS scare” (IFJ 2006, s 4).
Forskningsrapporten visade att det de indiska medierna främst rapporterar om, när de skriver
om hiv och aids, är hur hiv överförs och behandlingar mot sjukdomen (IFJ 2006, s 21).
Det som fick minst utrymme i de indiska medierna var människor som lever med hiv och
aids, medicinska genombrott samt föräldralösa barn som själva har hiv och aids eller på något
sätt påverkats av hiv och aids (IFJ, 2006, s 21).
Enligt resultatet av frågeformulären framgick det att det rådde en förförståelse hos de ickestatliga organisationerna om att hiv-positiva får komma till tals i media, men enligt
undersökningen är det minst troligt att människor som lever med hiv och aids används som
källa i medierna (IFJ 2006, s 7).
Teori
Schudson om val av nyhetskällor
Michael Schudson är professor i sociologi och kommunikation vid the University of
California, där han har varit lärare sedan år 1980. Han har skrivit boken The Sociology of
News och han skriver artiklar om Amerikas nyhetsmedier, politik och kultur. Schudson har en
teori om att nyheter som produceras idag i stor utsträckning har en agenda som styrs av eliten
i samhället.
Enligt Schudson är dagspress, radio och tv-kanaler inte helt oberoende i sitt arbete då de styrs
av pengar och pressade tidsramar som journalisterna måste arbeta efter. Det gör att medierna
ständigt behöver tillgång till ett snabbt, lätt tillgängligt och tillförlitligt flöde av information.
Statliga verk, politiker och korrespondenter har insett mediernas behov och tar ofta första
kontakten med till exempel tidningar genom att tillhandahålla information i form av
pressmeddelanden. För journalisterna går det snabbare och lättare att ta emot informationen
20
från de statliga verksamheterna än att ge sig ut och sätta sig in i vad som händer i samhället.
Enligt IFJ:s (Internationella journalistförbundet) forskningsrapport var det år 2005 minst
troligt att en hiv-smittad person används som nyhetskälla i de indiska medierna (IFJ, 2006). I
Admassu Tassews rapport, Reporting a Pandemic, står det att det skedde en klar minskning av
antalet byråkratiska människor som fick uttala sig om hiv- och aids-frågor mellan åren 1983
och 1990. Under samma tidsperiod fick människor som lever med hiv och aids ett större
utrymme i tidningsmedierna.
Vi tillämpar Schudsons teori då vi i den kvantitativa och den kvalitativa analysen räknar
antalet citat och vilka som får uttala sig i medierna. I vår undersökning intresserar vi oss för
om det är eliten eller de smittade som i störst utsträckning får komma till tals i tidningen och
om det finns någon skillnad mellan åren 2005 och 2007. Vi frågar journalisten vilka han och
hans kollegor främst använder som nyhetskällor och de hiv-positiva får svara på hur ofta de
upplever att människor med hiv/aids får uttala sig i medierna. I slutdiskussionen återanknyter
vi till Schudsons teori då reflekterar över hur tidningen The Hindu väljer sina nyhetskällor. Vi
utgår då ifrån intervjun med journalisten M. Dinesh Varma.
Enligt Schudson är det inte medierna som sätter folkets agenda, utan det är folkets åsikter och
syn på saker som etablerar sig i samhället och sedan sprider sig till medierna (Schudson 2003,
s 20).
Stigmatiseringsteori
I vår uppsats tillämpar vi den så kallade stigmatiseringsteorin. Stigma är en term som
skapades av grekerna för att påvisa något ovanligt eller nedsättande i en persons moraliska
status. Slavar, brottslingar och förrädare fick tecken inbrända eller inristade i kroppen för att
skilja dem från mängden (Goffman 2001, s 11). Det finns inga tydliga forskningsdefinitioner
av ordet stigma. Vi tillämpar Erving Goffmans förklaring av begreppet. Erving Goffma var
professor i sociologi och antropologi vid Universitity of Pennsylvania och har skrivit boken
Stigma: den avvikandes roll och identitet.
Stigma betyder att en person blir kastmärkt och utstött om han/hon besitter en egenskap som
kan anses negativ och avvikande från samhällets vanliga normer. Enligt Goffman finns det tre
olika sorters stigman:
1. Kroppsligt stigma, till exempel missbildningar
2. Fläckar på den personliga karaktären, som bristande hederlighet och homosexualitet
3. 'Tribala' (stambetingade) stigman, till exempel nation och religion
21
Personer med hiv/aids bär ibland på kroppsligt avvikande symptom, så som magerhet, utslag
på kroppen och svettningar. Deras karaktärer kan också ses som befläckade. Hinduismen är
den största religonen i Indien och hiv-smittade anses av en del hinduer har gjort något orent.
Det finns människor som tror att hiv och aids är guds straff och att människorna som blir
utsatta får skylla sig själva för sitt syndiga leverne (Kallings 2005, s 19). I våra
bakgrundsintervjuer med representanter från hiv- och aids-organisationer, personer som lever
med hiv och aids samt läkare har de beskrivit hur hiv-positiva stigmatiserats i form av
förföljelser, avståndstaganden och förnedring. I våra forskningsintervjuer tillämpas därför
stigmatiseringsteorin. Vi frågar fyra hiv-smittade i Indien om de själva har upplevt stigma och
om de tycker att det förekommer stigmatisering av människor med hiv/aids i tidningar. I den
kvantitativa analysen räknar vi antalet gånger som orden stigma och stigmatisering nämns för
att se om det finns någon skillnad i hur ofta begreppen förekommer mellan åren 2005 och
2007.
Identitet och representation
Ordet identitet betyder en-het eller likhet. När vi är små delas vi in i kategorierna pojkar och
flickor, och vi får vi en identitet och samhörighet med pojk- eller flicklaget, beroende på
vilket kön vi har. På samma sätt kan vi identifiera oss med människor som har samma
etnicitet, som har en liknande ålder eller bor i samma bostadsområde. Medierna hjälper till att
förstärka de olika identiteterna, då de beskriver skillnader och likheter mellan män och
kvinnor, ungdomar och pensionärer och skillnaden mellan att bo i Stockholm och i New
Delhi.
Det finns två olika sorters identiteter, social identitet och personlig identitet. Den personliga
identiteten beskriver hur vi ser på oss själva, våra känslor och egna upplevelser. Den sociala
identiteten talar om vilken grupp vi identifierar oss med och hur människor uppfattar oss
genom det kollektiva sammanhang som vi ingår i.
De indiska tidningarna skapar en slags föreställd gemenskap, där de gestaltar och tillskriver
hiv-positiva vissa egenskaper, likheter och skillnader med andra grupper.
Ordet representation betyder att ’stå för’. Den folkvalda riksdagsmannen är en person som
står för, det vill säga representerar, väljarna. På samma sätt representeras Sverige av kungen
och i medierna kan någon få träda fram och stå för den större gruppen. Till exempel kan en
hiv-organisation få uttala sig i en fråga som rör hiv och aids, och blir då en representant för
hiv-positiva. I den kvantitativa analysen undersöker vi vilka personer som får komma till tals
och representera gruppen hiv-positiva (Gripsrud, 2002).
22
Stereotyper
En stereotyp är enligt Simon Lindgren, forskare inom kultur, semiotik och media, en grovt
förenklad föreställning om hur individer som inordnas till en given grupp är beskaffade.
Stereotyper är problematiska i och med att de gör att skillnader mellan människor ignoreras,
till förmån för ett betraktande av gruppens individer som inget annat än exempel på det
generella fallet, vare sig det de besitter de aktuella egenskaperna och attribut eller inte
(Lindgren 2005, s 91).
Semiotik
Semiotiken är läran om tecken, deras funktioner och egenskaper enligt Gert Z Nordström,
professor i bildpedagogik (Z Nordström 2003, s 115). Det handlar om hur vi skapar mening
av det vi läser. Denna teori använder vi när vi söker bildens förankring i texten.
”Semiotiken är ett vetenskapligt verktyg nödvändigt för att analysera de bilder och texter vi
dagligen konfronteras med i medierna…” (Z Nordström 2003, bokens baksida).
Förankring/ancorage
Ancorage är det franska ordet för förankring. Uttrycket kommer från Roland Barthes uppsats
Bildens retorik där Barthes beskriver hur texten förankrar det visuella innehållet i en annons.
Enligt Barthes teori är bilder mångtydliga och det är texten som låser bilden och gör den
entydig (Z Nordström 2003, s 8). Bilden förankras i texten och får en tydligare och mindre
mångfasetterad innebörd. I vår kvalitativa undersökning tillämpas begreppet förankring när
det genomförs näranalyser på bilderna till artiklar om hiv och aids. Bildernas denotativa och
konnotativa egenskaper kontextualiseras tillsammans med artikelns textinnehåll för att skapa
en tydligare bild av fotografiernas innebörd. Vi tittade också närmare på bildtexten för att
granska om den tillförde bilden någon ytterligare information.
Denotation
Synonymer till denotation är grund- eller kärnbetydelse
Denotation har med tecknens bokstavliga innebörd att göra. Den denotativa (manifesta) nivån
brukar vara den som först ställs under observation i bild- och textstudier (Z Nordström 2003, s
14). Den denotativa/bokstavliga betydelsenivån innebär en konkret redogörelse av vad som
iakttas på ett objektivt sätt.
Ett exempel är att en ko på ett fotografi på ett denotativt sätt kan beskrivas som ett nötkreatur,
medan kon på ett konnotativt sätt kan göra att beskådaren associerar bilden till förslagsvis
bondgårdar, mjölk eller Indien (Z Nordström 2003, s 14-15, 23 och 69).
23
Konnotation
Konnotation brukar beskrivas som bi- eller medbetydelse.
Andra steget i en bild/textanalys utgörs av en undersökning av ett analysobjekts konnotativa
(latenta) betydelsenivå. En konnotativ analys uppmärksammar de tecken som uppstår i
huvudet på dem som tolkar analysobjektet, om de delar samma kultur.
Konnotation handlar om symboliska och känslomässiga innebörder. Kulturell association är
en synonym beteckning för konnotation (Z Nordström 2003, s 6, 25, 26, 60 och 69).
Kontext
Kontext betyder sammanhang och är en av semiotikens centrala termer.
Att till exempel text påverkar en bild tillhör det som kallas för den yttre kontexten. Det kan
givetvis vara tvärtom också, att en bild påverkar en text (Z Nordström 2003, s 74). Den
primära kontexten i papperstidningen handlar om hur alla delar (bild, bildtext, rubrik, ingress
samt brödtext) är sammanställda. Nordström skriver att alla delar som ingår i helheten är
beroende av varandra (Z Nordström 2003, s 92).
Normativ teori
En normativ teori är enligt McQuail en teori som inriktar sig på att undersöka och föreskriva
hur media borde fungera. De kallas normativa teorier eftersom de sätter vissa normer och
standarder, kriterier för vad som är bra och dåligt. Ett samhälles normativa teorier som gäller
de egna medierna hittas ofta i lagar, regler och mediepolicys.
I den kvalitativa analysen använder vi oss av organisationen Kaiser Family Foundations
riktlinjer för hur journalister bör rapportera om hiv/aids i Indien. Vi frågar journalisten om
han känner till dessa riktlinjer och om de på The Hindu applicerar denna kunskap i praktiken.
Vi tillämpar även en del av KFF:s riktlinjer i våra forskningsintervjuer, när vi intervjuar de
hiv-smittade (McQuil, 2005).
Metod och genomförande
Under vår resa i Indien fick vi genom olika hiv- och aids-organisationer möta personer som
arbetar med människor som lever med hiv/aids. De delade alla med sig av sina kunskaper och
erfarenheter och de hiv-drabbade berättade för oss om problemen med att leva som hivsmittad i Indien. Under intervjuerna närvarade vi båda två, för även om vi fick hjälp med
översättning till engelska är det endast ett andraspråk i Indien och vi ville undvika
missförstånd (Landguiden, 2007-12-19). Därför kändes det bra att vara två som kunde ställa
24
frågor samt föra anteckningar. Vid våra forskningsintervjuer och längre bakgrundsintervjuer
spelade vi in ljudet från samtalen med en mp3-spelare och gjorde samtidigt noteringar med
block och penna.
Insamling av material
Vi samlade under de två 16 dagar långa perioderna, 30 oktober-14 november 2005 och 30
oktober-14 november 2007, in alla artiklar från The Hindu som innehöll orden hiv och aids
som empirisk data. Vi lyckades få tag i tidningsartiklar från 2005 genom biblioteket
Connemara Library i Chennai. Den senare perioden sammanföll med vår studieresa,
tidningarna från den perioden köpte vi på egen hand i Indien. Av totalt insamlade 34 artiklar
valde vi bort de artiklar där hiv och aids endast nämndes flyktigt. Slutligen blev det kvar 7
artiklar från år 2005 och 14 artiklar från år 2007 för vidare kvantitativ analys. 8 av dessa, 4
från år 2005 och 4 från år 2007 analyserade vi kvalitativt.
I den kvalitativa undersökningen analyserades 4 bilder, ett par från vartdera året, utifrån Z
Nordströms teori om att bilden förankras i texten.
Analysmetoder
Vi har använt både en kvantitativ och en kvalitativ metod i vår undersökning. Vi har valt två
olika analysmetoder eftersom två eller fler metoder kompletterar varandra, som Williams
visar i boken Researching communication ”the weakness of any single method, qualitative
and quantitative, are balanced by the strengths of other methods” (Deacon 1999, s 114).
Om den kvantitativa analysen
Vi räknade och registrerade hur många gånger orden hiv och aids nämndes i The Hindus
artiklar. Vi följde då ett kodschema som vi utarbetat, Bilaga 1. Kodschemat reviderades flera
gånger under vår testkodning.
En kvantitativ innehållsanalys gjordes på de tidningsartiklar vi valt ut.
Variabler i kodschemat som besvarar våra frågeställningar:
•
Hur framställs hiv/aids i ett urval artiklar?
- Inom vilka genrer förekommer ämnet?
- Hur mycket utrymme får artiklarna från år 2005 jämfört med artiklarna från år 2007?
•
Hur framställs personer med hiv/aids i text och bild i tidningen The Hindu 16 dagar
under år 2005 respektive år 2007?
25
- Förekommer det stereotyper och nämns stigman eller diskriminering?
Vi undersökte vilka genrer texterna hör hemma i och vad journalisterna skriver mest om när
det gäller hiv/aids. För att se hur mycket utrymme artiklarna får mätte vi deras storlek, det vill
säga hur stor plats räknat i kvadratcentimeter de getts i tidningen.
Vi registrerade alla bilder och faktarutor och mätte även deras storlekar. Vid artiklar med bild
mätte vi från översta kanten på bilden till och med nedersta textraden. När artiklar enbart
innehöll brödtext mätte vi från bokstävernas kanter i översta textraden och nedersta textraden.
Vi har i vårt kodschema bland annat tagit med följande stereotyper som svarsalternativ:
sexarbetare/prostituerade, sprutnarkomaner och barn påverkade av hiv/aids som några av
svarsalternativen, stigma och diskriminering. (Läs mer om stereotyper, stigma och
diskriminering i teoridelen).
För att säkerställa tillförlitligheten, interkodarreliabiliteten, testades kodschemat och vi
kontrollerade att vi hade fått samma svar.
Vi har granskat hur ofta människor som lever med hiv och aids används som källor och hur
ofta de får komma till tals, dessa grupper fick minst utrymme i medierna under 2005 enligt
IFJ:s rapport från 2006.
Vissa av dessa kvantitativa resultat redovisas i diagramform.
Om den kvalitativa analysen
Vi genomförde näranalytiska studier på åtta utvalda artiklar. Den kvalitativa undersökningen
följde också ett analysschema, (bilaga 3). Vi undersökte bilderna utifrån idén att bildens
betydelse förankras i texten.
Sista veckan gjorde vi våra forskningsintervjuer med fyra hiv-positiva personer. Frågor
ställdes kring en av artiklarna från år 2005 enligt ett intervjuschema, se bilaga 4. Schemat till
dessa intervjuer skapade vi medan vi sammanställde materialet av tidningsartiklarna.
Att vi valde just denna artikel från år 2005 var för att den har en bild och att vi bedömde den
som lagom lång att läsa för intervjupersonerna. Det som togs upp i artikeln, sjukvården för
personer med hiv och aidspatienter, tyckte vi var intressant att fråga om, då vi våra
bakgrundssamtal med folk från hiv och aids-organisationer uppfattar att det fortfarande finns
problem inom det området. Vi lät intervjupersonerna, en i taget, läsa artikeln och ställde sedan
våra frågor helt enligt intervjuschemat. Under bakgrundsamtalen gjorde vi en tydlig
överenskommelse där det framgick att vi skulle kunna komma att citera dem i vår uppsats. Vi
26
lovade dem att deras identitet inte skulle röjas. Några av de intervjuade, särskilt från hiv- och
aidsorganisationerna, hade dock ingenting emot att deras namn skulle komma att finnas med i
uppsatsen. Även om vissa har sagt att det har varit okej att vi använder deras namn har vi valt
att inte göra det, eftersom vi vill vara konsekventa och namnen egentligen inte tillför något av
värde.
Hur vi valde journalist att intervjua
För att få veta hur journalisterna på The Hindu tänker när de skriver sina artiklar om hiv/aids
ville vi intervjua dem. Journalisterna hoppades vi också skulle kunna besvara
frågeställningarna om vilka källor som används och vilka det är som får uttala sig i artiklarna.
När vi sökte journalister att intervjua om hiv/aids ringde vi till The Hindu och frågade efter
personer vars namn vi hade sett som byline under våra insamlade artiklar.
Den ende vi fick tag på för en intervju var journalisten M. Dinesh Varma. Han fick därmed bli
The Hindus representant avseende hur redaktionen skriver om hiv/aids. Det kändes lämpligt
att få träffa Varma eftersom han har skrivit artiklar i ämnet både under år 2005 och år 2007.
En sammanfattning av intervjun finns att läsa i Bilaga 6. Det var ibland svårt att höra vad M.
Dinesh Varma sa då vi blev störda av andra på hans arbetsplats, fläkten och ringande
telefoner, men det var där han ville att vi skulle sitta vid intervjutillfället.
Intervjupersoner
Journalisten M. Dinesh Varma
M. Dinesh Varma har arbetat som journalist på dagstidningen The Hindu i femton år. Första
åren arbetade han på The Hindus redaktion i Keralas huvudstad Trivandrum, de senaste tre
åren på huvudredaktionen i Chennai där han nu arbetar. Varma har författat några av de
tidningsartiklar om hiv/aids som vi har funnit inom undersökningsperioderna.
Han säger att tidningar är som tveeggade svärd, som svar på frågan vilket ansvar tidningar
som The Hindu har när det gäller att skriva om och ge allmänheten information om hiv/aids
och liknande. De kan göra nytta eller ställa till skada. En sammanfattning av denna intervju
finns i Bilaga 6.
Presentation av de hiv-positiva intervjupersonerna
De intervjuade har valts efter vissa önskemål från vår sida, till exempel att de är
engelsktalande personer i Indien som lever med hiv. Dessa har vi fått kontakt med genom
lokala hiv/aids-organisationer. De personer vi intervjuat har varit personer som råkat befinna
27
sig på samma plats som vi själva och som kunnat ställa upp på en intervju om sin hivinfektion. Vi intervjuade fyra hiv-positiva personer, två kvinnor och två män. Frågorna vi
ställde baserades på C-uppsatsens forskningsfrågor, resultatet från IFJ:s forskningsrapport och
Kaiser Family Foundations etiska riktlinjer. Vi ville veta hur de hiv-smittade
intervjupersonerna upplever att hiv/aids beskrivs och hur de ser på framställningen av
personer som lever med hiv/aids i artikeln vi visade samt i The Hindu och indiska tidningar
mer allmänt. Och om intervjupersonerna upplever att det förekommer stereotyper, stigman
eller diskriminering samt hur de ser på journalisternas rapportering. Forskningsfrågorna och
deras delfrågorna presenteras under avsnittet Forskningsintervjuer med hiv-positiva.
De etiska riktlinjerna har tillämpats i samband med intervjuerna och vid intervjutillfället var
vi noga med att poängtera att materialet är helt konfidentiellt. Sammanfattningen av
intervjuerna innehåller ett urval av frågor från intervjuerna, se intervjuschemat i bilaga 4.
Man, 40 år
Han är hiv-positiv och han läser en engelskspråkig tidning varje morgon. I åtta år har han
vetat om att han har hiv och han är öppen med sin status.
Man, 42 år
Han fick reda på att han var hiv-positiv för 16 år sedan. Han läser två tidningar på tamil varje
dag. Efter att han fick veta att han är positiv har han bestämt sig för att aldrig gifta sig.
Kvinna, 29 år
Hon är änka med två små barn. När hon födde sitt andra barn för två år sedan fick hon veta att
hon är hiv-positiv. Hon läser inte någon tidning men hon har en uppfattning om hur
människor som lever med hiv och aids representeras i media.
Kvinna, 33 år
Hon har varit hiv-positiv i 11 år. Hon läser både tamil- och engelskspråkiga tidningar när hon
får tid.
Forskningsetiska överväganden
Vi har följt skriften Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning från Vetenskapsrådet. Dessa forskningsetiska riktlinjer har vi använt för att skydda
individer från skada eller kränkning.
28
Förutom våra forskningsintervjuer har vi gjort många bakgrundsintervjuer. När vi samtalade
med unga hiv-smittade hade vi föräldrars eller ansvarig persons tillstånd.
Vi informerade och klargjorde för alla som deltog i vår undersökning vårt syfte och hur vår
forskning skulle representeras. Efter att de samtyckt fick de delta i vår studie.
Personerna som deltog garanterades konfidentialitet och anonymitet.
Metodkritik
Vår studie innehåller endast artiklar från en indisk tidning, the Hindu, under två 16-dagars
perioder. Det betyder att vi har haft ett begränsat material att jobba med. Vilket gör att
resultatet/utfallet av vår undersökning inte är så detaljerat och tillförlitligt som det skulle ha
kunnat bli om vi hade haft ordentliga resurser (enkom avsatt tid, penningbidrag typ stipendier
eller från sponsorer) till att göra en större studie.
Alla vi har intervjuat har haft ett annat förstaspråk än engelska, vilket gjorde att det ibland var
svårt att förstå varandra. Men personal från hiv- och aidsorganisationer har hjälpt oss att tolka,
så det har för det mesta gått bra.
Vi använde oss av mp3-spelare för att spela in intervjuerna och vi fick bra kvalitet på det
inspelade materialet. Det gick också bra att genomföra transkriberingarna av ljudfilerna,
trots att några intervjuer stördes av ljud från takfläktar och annat.
Vi har under arbetets gång valt bort tidningsartiklar till vår studie där det talas om hiv och aids
bara i förbigående. Det är möjligt att andra skulle ha bedömt vissa tidningsartiklar på ett annat
sätt än vi gjort och då också gjort ett något annorlunda urval. På grund av tidsbrist har vi inte
haft möjlighet att analysera fler än åtta artiklar kvalitativt.
Det var inte heller lätt att hitta tolk som hade tid att ställa upp precis när vi behövde. Endast
en tidningsjournalist har intervjuats i vår undersökning, det är förstås en svaghet då det skulle
ha varit önskvärt att ha med fler i studien. Vi ville intervjua fler journalister men det fanns
inga andra journalister på The Hindu som kunde, eller ville, ställa upp. Dessutom var våra
resurser alldeles för små för att ha råd med en tolk för att klara av att intervjua någon på
exempelvis en tamilsk tidning som skriver om hiv/aids.
Validitet och reliabilitet
Validitet betyder giltighet och reliabilitet betyder tillförlitlighet.
Vi anser att vårt tillvägagångssätt är giltigt när det gäller att få svar på de frågor vi ställt.
29
Vi anser också att vi har samlat in rätt, det vill säga giltigt, material till vår studie. Vi tror
också att vi har lyckats bra med att analysera och tolka materialet eftersom vi använde oss av
ett systematiskt och strikt kodsystem för att sortera och klassificera detta material.
En tänkbar felkälla kan vara att vi inte fick ihop en tillräckligt stor mängd med material för att
alltid kunna dra precis rätt slutsatser och alltid få reliabla svar på frågorna vi ställt.
En annan tänkbar felkälla i undersökningen skulle kunna vara missförstånd på grund av
språksvårigheter, flera av de vi intervjuade kunde inte engelska så bra och vi själva förstår
inte tamilska. Vi fick dock ibland hjälp av en indisk kvinna som är duktig på engelska och
detta minskade risken för missuppfattningar i intervjuerna.
En tredje tänkbar felkälla är misslyckade inspelningar av intervjuer. Vi var i stort sett
förskonade från brister i ljudupptagningarna. Enstaka ord gick förlorade på grund av fläktljud,
ringande telefoner och annat, men det har ändå gått bra att transkribera ljudfilerna.
Resultat
Kvantitativ analys
Vi har undersökt hur mycket utrymme artiklarna om hiv/aids gavs i The Hindu under
respektive undersökningsperiod år 2005 och år 2007. Vi jämförde resultaten av vår studie
mellan de två undersökningsperioderna. Resultaten av redovisas i den gemensamma
sammanfattningen.
The Hindu 2005 (30 oktober -14 november)
Av alla tidningar och bilagor under denna 16-dagarsperiod fanns 13 tidningsartiklar som
nämnde orden hiv och/eller aids varav 7 av artiklarna i huvudsak handlade om hiv/aids, 3
innehöll bild. Dessa artiklar undersöktes kvantitativt. Medelvärdet på brödtexternas yta i de
utvalda artiklarna är 91,7 cm². I tre av artiklarna förekommer det bilder.
Alla artiklar tillhör genren nyheter, utom en som är en bokrecension. Fyra är skrivna av
journalister, under olika beteckningar, två har nyhetsbyråer som avsändare och en artikel har
ingen byline alls.
Enligt IFJ:s forskningsrapport förekom det generellt ingen negativ stereotypisering av
människor som lever med hiv och aids i de indiska medierna år 2005. Vi hittade inte en enda
stereotyp i artiklarna. Orden stigma och diskriminering nämndes inte alls.
Vi undersöker vilka personer som får komma till tals och representera gruppen hiv-positiva,
se representation i teoridelen. Av dem som uttalar sig i artiklarna tillhör fyra stycken hiv/aids-
30
organisationer eller liknande, ett par är läkare och ett par hamnar under kategorin Övrigt, se
diagram 1.
4,5
4
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
t
vr
ig
6.
Ö
ut
ta
la
rs
ig
5.
In
ge
n
or
ga
ni
sa
ti o
n
st
at
l ig
3.
Lä
ka
re
4.
P
ol
i ti
ke
r,
re
ge
ri n
ge
n,
st
at
l ig
2.
Ic
ke
1.
H
iv
-s
m
itt
ad
or
ga
ni
sa
tio
n*
0
Figur 1. Vem/vilka uttalar sig i texten? (Y-axel: Antal personer, X-axel: Svarsalternativ)
De källor journalister använde sig mest av när de skrev sina artiklar om hiv/aids var personer
från hiv/aidsorganisationer och andra icke-statliga organisationer, se figur 2. Det kan stämma
väl med Tassews forskningsrapport där han skriver att det har skett en minskning av antalet
myndigheter och experter som syns och uttalar sig i artiklar om hiv och aids. Däremot verkar
organisationerna fortfarande se ut att spela en stor roll enligt våra resultat.
31
4,5
4
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
t
vr
ig
8.
Ö
ra
m
el
le
rf
kä
lla
7.
I
ng
en
st
4.
P
ol
i ti
ke
r,
re
ge
ri n
ge
n,
gå
re
j
ok
6.
B
ät
ts
fa
ll
5.
R
or
ga
ni
sa
ti o
n
at
l ig
3.
Lä
ka
re
or
ga
ni
sa
tio
n*
st
at
l ig
2.
Ic
ke
1.
H
iv
-s
m
itt
ad
0
Figur 2. Vilka källor har texten? (Y-axel: Antal personer, X-axel: Svarsalternativ)
Det finns med en hiv-smittad i en av artiklarna och den personen framställdes med namn i
artikeln.
The Hindu 2007 (30 oktober -14 november)
Under denna 16-dagarsperiod förekom orden hiv och/eller aids i 21 tidningsartiklar, 14 av
dem behandlar ämnet och undersöktes vidare. I 6 av dessa 14 artiklar finns det bilder.
Medelvärdet på brödtexternas yta är i snitt 119 cm². De flesta av dessa, 8 stycken, tillhör
nyhetsgenren.
9 av artiklarna är skrivna av journalister. En artikel saknar byline och 4 artiklar är författade
av insändare eller debattörer. I 5 av de 14 artiklarna nämns stigma/diskriminering i texten.
Det förekommer för det mesta inga stereotyper i texterna, men tre prostituerade, tre barn som
berörs av hiv/aids och en lastbilschaufför figurerade i detta års artiklar.
32
t
vr
ig
8.
Ö
2.
S
1.
H
om
ex
os
ar
ex
be
ue
ta
ll a
re
/p
ro
st
itu
3.
er
La
ad
st
e
bi
ls
ch
au
f fö
4.
re
S
r
pr
ut
na
rk
om
5.
an
H
em
er
6.
m
B
a
ar
fru
n
ar
på
/ä
ve
nk
rk
or
ad
e
av
hi
v/
ai
7.
ds
In
ga
st
er
ot
yp
er
9
8
7
6
5
4
3
2
1
0
Figur 3. Förekommer det stereotyper av personer som lever med hiv/aids? (Y-axel: Antal personer, Xaxel: Svarsalternativ)
De flesta som uttalade sig, 7 personer, tillhör hiv- och aids-organisationer eller liknande, tätt
följt av tre personer som passar in i svarsalternativet Övrigt. Källorna är främst från dessa
organisationer, i övrigt är källorna utspridda. Det förekommer dock ingen hiv-positiv som
källa i denna period.
Sammanfattning The Hindu 2005 och 2007
Det författades dubbelt så många artiklar i The Hindu om hiv/aids under 16 dagar år 2007
jämfört med motsvarande dagar år 2005, 14 artiklar respektive 7 artiklar. Till skillnad från
Tassews undersökning på tidningar i andra länder ser vi att hiv/aids har fått ett ökat utrymme i
indiska tidningen The Hindu.
Det förekommer dubbelt så många bilder år 2007 jämfört med år 2005, 6 bilder respektive 3
bilder. Gemensamt för båda undersökningsperioderna är att de flesta artiklarna var skrivna i
nyhetsgenren och att de endast har var sin faktaruta.
Faktarutan från år 2005 var något större jämfört med år 2007, 19,3 cm² respektive 17,2 cm².
Brödtexterna är i snitt 27,3 cm längre under år 2007 jämfört med år 2005, 119 cm respektive
91,7 cm. Att faktarutorna minskats kan däremot kunna tänkas stämma in med Tassews
rapport om att bevakningen av smittan minskas när hiv/aids inte längre är en ovanlig nyhet.
Det finns inget nämnt om barn i artiklarna från år 2005, medan det år 2007 finns 3 artiklar
som handlar om gruppen hiv-positiva barn.
33
Med stöd av vår kvantitativa analys, och enligt IFJ, så konstaterar vi att personer som lever
med hiv och aids sällan används som informationskällor i de indiska medierna (IFJ 2006).
Vad gäller representation kan vi se att journalisterna till de artiklar som vi har granskat i The
Hindu har prioriterat representanter från organisationer och läkare som källor till sina artiklar.
Det är framförallt företrädare för hiv- och aids-organisationer och andra icke-statliga
organisationer som främst får uttala sig i artiklarna från undersökningsperioderna, enligt vår
studie. I Tassews undersökning framgår att det har skett en minskning av antalet experter,
myndigheter och organisationer som syns och får uttala sig i artiklarna om hiv/aids. Av våra
resultat att döma har det inte skett en sådan minskning mellan de åren och perioderna vi har
undersökt.
Värt att notera är att ingen person som det syns i texten är hiv-positiv uttalar sig i artiklarna
från 2007, däremot gör en det i en artikel år 2005.
Kvalitativ analys
Textanalys The Hindu 2005
Vi har undersökt hur hiv/aids framställs i ett urval artiklar. I de analyserade artiklarna får
direktörer, doktorer, en expert, generalsekreteraren från skådespelarförbundet och två
representanter från hiv-organisationer komma till tals.
I notisen ”HIV insurance launched” beskrivs en ny hiv-försäkring som ska lanseras i Kina.
Texten är neutralt skriven och direktören för företaget, som får uttala sig i texten, framställs
utan personliga drag.
I artikeln ”HIV adds fuel to tuberculosis fire, says experts” återges en vetenskaplig konferens
som har hållits i Chennai. Enligt texten har experter och doktorer träffats för att diskutera hur
hiv bidrar till spridningen av tuberkulos. Texten är sakligt skriven och beskriver sjukdomen,
hur den sprids i världen och hur den bidrar till att öka antalet fall av tuberkulos. Personerna i
texten beskrivs i sina yrkesroller och framträder som viktiga doktorer och vetenskapsmän som
ska bekämpa hiv och aids.
I artikeln ”More care-givers needed for AIDS patients” står det om en vidareutbildning för
läkare som ska få ökad kunskap om hiv/aids. Journalisten skriver att det finns ett ökat behov
av sjukvårdare som kan ta hand om människor med hiv/aids. I våra bakgrundsintervjuer och
forskningsintervjuer har vi fått veta att det är vanligt att människor som lever med hiv/aids
34
blir stigmatiserade och diskriminerade av läkare. I till exempel staden Chennai är det endast
fem av hundra sjukhus som utför operationer på hiv-positiva, trots att läkarna enligt lag är
skyldiga att utföra operationerna (Man, Chennai Network, personlig kommunikation,
Chennai, 2007-11-01). Journalisten till artikeln antyder att det finns ett problem med att det är
för få som behandlar hiv och aids-patienter, men tar aldrig upp problematiken med läkare som
diskriminerar och stigmatiserar hiv-positiva. Människorna i texten visar inte upp några
personliga drag utan de representerar endast de olika organisationerna. Alla som uttalar sig är
positiva till utbildningen.
I artikeln ”Actors' guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo” berättas det om en
skådespelerska vid namn Kushboo som har gjort ett uttalande om aids, och att uttalandet har
sårat människor och därför kommer att tas upp i rätten. Journalisten skriver inte vad
skådespelerskan har sagt om aids, och hon får inte uttala sig i texten. Istället får
skådespelarförbundets generalsekreterare R Sarath Kumar komma till tals, i texten uppmanar
han andra medlemmar att inte göra liknande uttalanden om aids. Kushboo, som gjorde
uttalandet om aids i en veckotidning, framställs som om hon har sagt något om aids som har
sårat några människor. Suhasini, en kvinnlig regissör som har stöttat Kushboos uttalande,
gestaltas som om hon har gjort något dumt när artikeln inleds med orden: ”Suhasini har
förtjänat skådespelarföreningens ilska för att hon stöttar Kushboo.” Generalsekreterare R
Sarath Kumar framställs som om han tillsammans med skådespelarföreningen tar avstånd
ifrån uttalandena och han vädjar till medlemmar att tänka på konsekvenserna innan de uttalar
sig i frågan. Journalisten har alltså vinklat artikeln, så att man förstår att Kushboo har sagt
något opassande om aids, men läsarna får aldrig veta vad hon har sagt.
Efter en del efterforskning fann vi att skådespelerskan Kushboo ska ha sagt:
”Idag kan mannen inte räkna med att kvinnan är oskuld på bröllopet och om man ska ha sex
innan äktenskapet är det viktigt att skydda sig mot aids” (Boston Bala 2005, vår översättning).
Enligt Michael Schudson är det inte medierna som sätter folkets agenda, utan det är folket
åsikter och syn på saker som etablerar sig i samhället och sedan sprider sig till medierna
(Schudson 2003, s 20). Enligt det internationella journalistförbundets forskningsrapport fann
de att det finns ett specifikt problem för Indiens medierapportering om hiv och aids då ämnet
sex är tabubelagt (IFJ 2006).
I Indien är sexuellt umgänge före äktenskapet fortfarande en känslig fråga som folk av
tradition inte accepterar, även om det förekommer (Anshi Zachariah, personlig
kommunikation, Chennai, 2007-11-01). I artikeln kan vi se hur journalisten undviker
35
uttalandet som har gjorts om aids. Vilket kan tänkas bero på att journalisten tror att samhället
inte är redo för själva uttalandet. Samhällsvetenskaplige professorn och nyhetsjournalisten
Erik Fichtelius skriver ”I stort sett måste nyhetsförmedlarens värderingar vara i
överensstämmelse med rådande förväntningar hos publiken” (Fichtelius 1997, s 5, 21 och
baksidan av boken). Fichtelius beskriver nyheterna som fiskar i en flod - vi måste först och
främst fånga fiskar som publiken känner igen och lärt sig äta. Okända arter kommer inte att
uppskattas. Har publiken vant sig vid öring måste den få öring, och det är öring vi måste
fånga.
Om de indiska läsarna generellt tycker att det är fel med sex före äktenskap, och helst inte vill
se att det faktiskt förekommer, kan ett uttalande som handlar om att ungdomar har sex
upplevas som stötande. I liknelse till Fichtelius beskrivning av nyheter som fiskar skulle
uttalandet kunna vara en ful fisk som inte läsarna vill ha.
Bildens förankring till texten 2005
I artiklarna från år 2005 som vi granskade kvalitativt fanns det endast två bilder. Vi valde att
undersöka dessa utifrån Z Nordströms teori om att bilden förankras i texten och ger bilden en
tydligare och mindre mångfasetterad innebörd. Därför har vi först granskat vad bilden
föreställer och sedan undersökt hur den förankras i både text och bildtext. Frågorna vi ställer
till bilden är:
Hur förankras texten i bilden och tvärtom?
Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?
Artikeln ”HIV adds fuel to tuberculosis fire, says experts” har en bild som föreställer tre
personer som ser ut att befinna sig i ett samtal. Enligt texten pågår det en vetenskaplig
konferens där man uppmärksammar hur hiv bidrar till spridningen av tuberkulos. I samband
med texten kan vi dra slutsatsen att de tre personerna verkar befinna sig på konferensen och
diskutera sambandet mellan hiv och tuberkulos. I bildtexten står det: Premila Samuel,
obducent (till vänster), talar med K. Venugopal, bröstkorgsspecialist och P.K. Thomas,
lungspecialist (höger), vid en vetenskaplig konferens i Chennai på söndagen. Bildtexten bidrar
till att förstärka bilden av att de är experter som träffas på konferensen och att de i
fotoögonblicket samtalar om sambandet mellan hiv och tuberkulos.
Artikeln ”More care-givers needed for AIDS patients” har en bild som föreställer en man som
håller i en mikrofon och talar inför några personer som sitter i bakgrunden. Personerna i
36
bakgrunden ser ut att klappa i händerna. Enligt texten är bilden från en utbildning för läkare
som ska lära sig mer om hiv och aids och bilden illustrerar ett ögonblick från föreläsningen.
I bildtexten står det ”Michael Friedman, samordnande direktör för CDC-GAP, India, vid
invigningen av HIV/AIDS Fellowship Programme vid Tambaram Sanatorium på onsdagen”.
Bildtexten förklarar att bilden är tagen under invigningen och att mannen på bilden heter
Michael Friedman och är samordnare för utbildningen.
Textanalys The Hindu 2007
I vår kvalitativa undersökning av texterna i The Hindus tidningsartiklar från 16dagarsperioden år 2007 gjorde vi en djupare analys av ”Giving the will to live”, ”HIV
counselling, testing go mobile in State”, ”Anti-AIDS campaign to rev up through auto
drivers” och artikeln ”Court notice to two doctors”. I de analyserade artiklarna från år 2007
får en föreståndare för ett barnhem, två personer från en hiv- och aids organisationen, två
autorickshaw-chaufförer, en sekreterare och en man som har blivit felaktigt diagnostiserad
som hiv-positiv uttala sig.
År 2005 var hiv-positiva barn och barn som påverkas av hiv och aids en av de kategorier som
de indiska medierna rapporterade minst om (IFJ 2006). I vår kvantitativa undersökning hittade
vi inget om barn som berörs av hiv i tidningsartiklarna från 16-dagarsperioden år 2005, medan
det år 2007 skrevs tre artiklar som handlar om hiv-positiva barn.
I artikeln ”Giving the will to live” kan vi läsa om en reporter som besöker ett barnhem för
hiv- positiva barn. Barnhemmets föreståndare Anjali Gopalan berättar hur barnen som bor på
barnhemmet har blivit stigmatiserade och diskriminerade av folk i sin omgivning, innan de
kom till barnhemmet. Föreståndaren framställs som en hjältinna som tar hand om de hivpositiva barnen. Barnen som är hiv-positiva gestaltas som en mycket utsatt grupp som fått
hjälp och blivit glada och starka när de har kommit till hemmet. Barnen framställs som
mycket tacksamma, även om de inte själva säger något i texten (The Hindu 2007-11-10).
På samma sätt får Suheel Kumars som nämns som diskriminerad i artikeln ”Court notice to
two doctors” berätta för läsarna om hur han känt förnedring, depression och trauma under en
period då han var felaktigt diagnostiserad med hiv. Suheel Kumars blev stigmatiserad av
läkare när de trodde att han var hiv-positiv. Journalisten tar i artikeln upp problematiken med
stigmatisering och diskriminering mot hiv-positiva. Journalisten beskriver hur mannen blir
diskriminerad på sjukhuset med orden: “Han blev placerad på golvet i korridoren och fick
37
sedan en säng med en skylt som varnade andra för att han var en aids-patient och att ingen
skulle gå nära honom” (The Hindu 2007-11-14).
Artikeln ”HIV counselling go mobile in State” handlar om att organisationen Tamil Nadu
State AIDS Controls Sociey (TANSACS) ska skicka ut 10 transportbilar till olika områden i
Indien. Transportbilarna ska göra hiv-test på folket samt ge rådgivning och information om
hiv och aids. I texten får hiv-organisationens sekreterare Supriya Sahu uttala sig och han
skildras som en saklig man. Hälsoministern framställs som god och medverkande i kampen
mot hiv, då texten berättar att han ska vara med och flagga av transportbilarna när de ger sig
iväg.
I artikeln ”Anti-AIDS campaign to rev up through auto drivers” som handlar om ett nytt
informationsprogram om hiv för autorickshaw-chaufförer, får två chaufförer som går
utbildningen uttala sig i texten. Vi får veta vad de ska lära sig, och att utbildningen de går om
missuppfattningar kring hiv/aids hålls av en hiv-positiv kvinna. Hon gestaltas varken som ett
offer eller som en hjälte, utan hon skildras på ett neutralt sätt. Människorna i texten framställs
som kloka, då alla är för att man ska sprida information om hiv och aids.
Bildens förankring till texten 2007
År 2007 fanns det också endast två bilder i artiklarna som vi granskade kvalitativt. Vi valde
att titta närmare på dem utifrån Z Nordström teori om att bilden förankras i texten och ger
bilden en tydligare och mindre mångfasetterad innebörd. Därför har vi först granskat vad
bilden föreställer, och sedan undersökt hur den förankras i texten och bildtexten. Frågorna vi
ställer till bilden är:
Hur förankras texten i bilden och tvärtom?
Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?
Artikeln “Giving the will to live” har en närbild på ett kvinnoansikte. Kvinnans ansiktsuttryck
är allvarligt och hon ser sliten ut. Kvinnan har sammanpressande läppar och har påsar under
ögonen. Enligt texten driver hon ett barnhem för hivsmittade barn, hemmet är nu fullt så hon
måste tacka nej till människor som kommer och vill ha hjälp. När bilden kopplas ihop med
texten får vi känslan av att hon har ett tungt ansvar på sina axlar då hon ensam är föreståndare
för barnhemmet. Bildtexten berättar att kvinnan på bilden är Anjali Gopalan som driver
barnhemmet och att hon återuppbygger barndomen åt barn.
38
Artikeln “HIV councelling, testing go mobile in State” har en bild som visar sju stycken
transportbilar som står uppradade efter varandra på ett led. Fokus ligger på den första
transportbilen. Runt om transportbilarna är det lerig mark och några träd skymtar i
bakgrunden. Texten berättar hur transportbilarna ska ge sig ut till olika områden för att ge
befolkningen hiv-tester och rådgivning. Enligt texten ska transportbilarna ge sig ut till
svårframkomliga områden, något som förstärks i bilden då transportbilarna står på ett lerigt
fält och inte på någon ordentlig väg. I bildtexten står det ”Ny ansträngning: De nya
transportbilarna med hiv-tester kommer att skickas iväg av TANSACS den 16 november”.
Bildtexten berättar att de sju transportbilarna som står uppradade på bilden är de bilar som
innehåller utrustning för att göra hiv-tester på befolkningen och att hiv-organisationen
TANSACS.
Sammanfattande textanalys för The Hindu 2005 och The Hindu 2007
I den kvalitativa analysen kan vi urskilja vissa skillnader i innehållet i texterna i de artiklar
som publicerades i The Hindu år 2007 och i de artiklar som publicerades år 2005. År 2005
skrev journalisterna på The Hindu mer om själva sjukdomen hiv/aids och tog inte upp
problematiken med stigmatisering och diskriminering av de hiv-positiva. År 2007 skriver The
Hindus journalister inte bara om smittan och sjukdomen, utan nu skriver de också om de hivpositiva själva och deras situation och tar upp problematiken med stigmatisering och
diskriminering av hiv-positiva mer än under år 2005.
Enligt vår kvantitativa undersökning nämndes inte orden diskriminering eller stigmatisering
en enda gång i texterna från undersökningsperioden år 2005. År 2007 innehöll fem av de 14
artiklarna orden stigmatisering/diskriminering.
I artikeln ”More care-givers needed for AIDS patients” från år 2005 skriver journalisten att
det råder brist på läkare med hiv- och aids-kompetens, men journalisten nämner bara i
förbigående, att det finns fem miljoner hiv-positiva i Indien men få som behandlar dem.
Journalisten skriver inte om problemet med läkare som diskriminerar och vägrar ta på
människor som är hiv-positiva. En upplevd diskriminering, som vi nämnt tidigare, är att
endast fem av staden Chennais 100 sjukhus utför operationer på hiv-positiva (Man, Chennai
Network, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01). Ingen av de kvalitativt
analyserade artiklarna från år 2005 innehåller beskrivningar av hur människor med hiv/aids
diskrimineras eller blir bemötta i samhället.
39
I artiklarna ”Giving the willing to live” och ”Court notice to two doctors” från 2007 beskriver
journalisterna den diskriminering och stigmatisering som pågår mot hiv-positiva i Indien.
Journaliserna använder inte längre bara experter och makthavare som referenser. De hivdrabbade får komma till tals och deras situation beskrivs mer detaljerat.
I artikeln ”Giving the will to live” skildras hur barn har blivit illa behandlade och utstötta ur
samhället på grund av att de är hiv-positiva. Artikeln ”Court notice to two doctors” från år
2007 är ett exempel på där en hiv-drabbad och hans situation verkligen synliggörs. Där
beskriver journalisten hur läkare har behandlat en hiv-positiv man illa, och mannen får själv
berätta om sina upplevelser.
Enligt Tassews forskningsrapport ”Rapportering av en epidemi: En jämförande studie av aidsrapporteringen i inflytelserika afrikanska och europeiska dagstidningar” användes det fler
elitpersoner som nyhetskällor år 1984 medan personer med hiv och aids fick lite utrymme i
medierna. År 1990 hade experternas, myndigheternas och organisationernas roll minskat,
medan personer med hiv och aids fick större utrymme. Enligt Tassews rapport använder sig
journalister som skriver om hiv/aids allt mer sällan av elitpersoner och låter fler
privatpersoner komma till tals. Vi kan se samma tendens i artiklarna som vi har undersökt
kvalitativt, då journalisterna i artiklarna från år 2005 främst vänder sig till läkare, experter,
direktörer och myndigheter, medan ingen hiv-positiv får uttala sig eller är synlig i texten.
I artiklarna från år 2007 har journalisterna hämtat mindre material från läkare, experter och
myndigheter och människor som inte tillhör samhällets elit får i större utsträckning komma
till tals i texterna. I de kvalitativt analyserade texterna från år 2007 finns det en hiv-positiv
som får uttala sig och det finns flera hiv-positiva som synonymt gestaltas i texterna.
Forskningsintervjuer med hiv-positiva
I våra forskningsintervjuer talade vi med fyra hiv-positiva personer, två kvinnor och två män,
som anonymt fick berätta om hur de upplever att människor med hiv/aids gestaltas i medierna.
Forskningsfrågorna som vi ville ha svar på under våra intervjuer var:
1. Hur uppfattar de hiv-smittade att hiv/aids beskrivs och hur ser de på
framställningen av personer som lever med hiv/aids?
2. Hur ser våra intervjuade hiv-smittade på journalisternas rapportering?
För att kunna besvara de två forskningsfrågorna bröt vi ner dem till mindre delfrågor som vi
sedan sammanställde i ett intervjuschema. Frågorna vi ställde till de hiv-smittade baserades på
40
resultatet från tidigare forskning och stiftelsen Kaiser Family Foundations etiska riktlinjer för
hur man bör rapportera om hiv och aids i Indien.
Vi utgick ifrån resultatet av internationella journalistförbundets (IFJ:s) forskningsrapport ”IFJ
research findings on reporting HIV/AIDS in six countries in Africa and Asia” från år 2006 när
vi ställde frågorna:
Hur tycker du att tidningarna skriver om ämnet hiv och aids?
Vilken roll spelar medierna när det kommer till hiv/aids?
Tycker du att det finns någon grupp av hiv-positiva som media skriver mer eller
mindre om än andra?
Vilket ansvar tycker du att journalisterna har när det kommer till att täcka ämnet
hiv och aids?
Vad tror du skulle hända om journalisterna inte tog sitt ansvar?
Vi utgick också ifrån stiftelsen Kaiser Family Foundation:s (KFF) rapport ”Manual on
HIV/AIDS: India”. Manualen innehåller tio etiska riktlinjer om vad journalister bör tänka på
när de skriver om hiv och aids i Indien. En av de etiska riktlinjerna lyder ”Se till att all fakta
stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en sensationell historia är oacceptabelt
och journalisten måste visa alla sidor av saken” (KFF, 2005).
Enligt IFJ:s (internationella journalistförbundets) forskningsrapport har 33 procent av Indiens
mediearbetare tillgång till ett dokument med etiska riktlinjer som beskriver hur man bör
skriva om hiv/aids (IFJ, 2006). Därför fann vi det intressant att fråga de hiv-positiva:
Har du någonsin känt att något som du har läst i tidningarna om hiv/aids inte var
korrekt?
Enligt Admassu Tassews rapport ”Reporting A Pandemic: A comparative study of AIDS
News Coverage in African and European Prestige Dailies” från år 1995 har personer med
hiv/aids fått större utrymme i medierna år 1990, jämfört med år 1984 då journalisterna i större
utsträckning använde experter och organisationer som källor när de skrev om hiv/aids. Enligt
IFJ:s rapport var det minst troligt att en hiv-positiv används som källa i en artikel om hiv/aids
i Indien år 2005 (IFJ, 2006). I våra forskningsintervjuer fann vi det därför intressant och
relevant att även ställa dem frågan:
Hur ofta anser du att människor som lever med hiv och aids får en chans att
uttala sig i artiklar om hiv och aids?
Här nedan följer en sammanfattning av intervjufrågorna och vad de fyra intervjupersonerna
svarade på frågorna.
41
1. Hur tycker du att tidningarna skriver om ämnet hiv och aids?
En del av det som tidningarna skriver om när det kommer till ämnet hiv och aids är bra,
men ibland använder de fel ordval, som till exempel “AIDS-patient”. Vi utgår ifrån
perspektivet att vi vill minimalisera stigma och diskriminering, och de två orden ger
mig en negativ känsla. Det är definitivt en skillnad mellan hiv och aids. En person kan
vara infekterad med hiv, men det tar tid innan det utvecklas till aids (Hiv-positiv man,
40 år).
Media har förbättrat sig betydligt mot tidigare när de skriver om hiv och aids. De
skriver inte längre om ”den dödliga sjukdomen” utan uttrycker sig nu på ett sätt som
inte sårar folk som har drabbats av hiv/aids. De skriver inte så mycket och då oftast bara
små artiklar i tamilska tidningar (Hiv-positiv kvinna, 33 år).
2. Hur ofta anser du att människor som lever med hiv och aids får en chans att uttala sig
i artiklar om hiv och aids?
.. när det är något stort evenemang, till exempel världsaidsdagen, kommer det mycket
mediefolk som vill göra intervjuer. [...] Indien är ett stort land och vi kan inte bara anta
att det är likadant i alla delar av landet. I vissa delar av landet där utvecklingen är stark
finns det mycket information, medan det finns mindre information där utvecklingen är
sämre. Men epidemin finns överallt (Hiv-positiv man, 40 år, personlig kommunikation,
Chennai 2007-11-14).
Runt världsaidsdagen får människor som lever med hiv och aids en chans att tala om
det. Media är redo att ge en chans åt människor med hiv och aids, men alla hiv-positiva
vill inte alltid uttala sig av rädsla för att det ska påverka familjen och framtiden för dem
själva och deras barn. Det är endast några få som är redo att gå ut öppet i medierna
(Hiv-positiv man, 42 år).
3. Har du någonsin känt att något som du har läst i tidningarna om hiv/aids inte var
korrekt?
Jag läste en artikel om män som har sex med män, den talade om slutet och gav en
skrämmande känsla för människor som har hiv. I Tamilnadu har vi försökt att vara mer
känsliga och uppmuntrat medierna att använda ord som PLWHA (People Living With
HIV and AIDS, människor som lever med hiv och aids) då vi inte vill framställas som
offer (Hiv-positiv man, 40 år).
Ibland är det reklam för mediciner som sägs kunna bota hiv och aids i medierna. Det är
missledande information. Och ibland skriver tidningarna artiklar om människor som har
sina egna historier om hur de har spenderat pengar och sedan blivit botade. Det gör att
en del människor spenderar mycket pengar i onödan och hamnar i ekonomiska
svårigheter då de tror att de kan bli botade (Hiv-positiv man, 42 år).
42
De ger mycket reklam i olika tidningar och media om att hiv är en sjukdom som går att
bota (Hiv-positiv kvinna, 33 år).
4. Tycker du att det finns någon grupp av hiv-positiva som media skriver mer eller
mindre om än andra?
I de norra delarna av landet fokuserar tidningarna på injicerande droganvändare och i de
här delarna av landet är det mer fokus på droger, kön och MSM, män som har sex med
män, så det är olika från fall till fall (Hiv-positiv man, 40 år).
För några år sedan var det fokus på sexarbetare, med en antydan om att det spred sig via
sexarbetarna. Men nu är det en verklighet att vem som helst som inte använder kondom,
alla som har sex, tillhör högriskgruppen och det kan spridas vidare (Hiv-positiv man, 40
år).
Sexarbetare brukade få mer utrymme, tidigare brukade medierna fokusera mer på
högriskgrupperna men nu är de väldigt tydliga med att det kan hända vem som helst.
Högriskgrupperna behöver dubbelt så mycket medieutrymme eftersom de diskrimineras
dubbelt så mycket (Hiv-positiv kvinna, 29 år).
5. Vilket ansvar tycker du att journalisterna har när det kommer till att täcka ämnet hiv
och aids?
Vi talar om diskriminering och stigma, de kan hjälpa oss att reducera det. Genom
tidningarna kan de också skapa medvetenhet hos den stora massan. Media är ett väldigt
effektfullt redskap, många läser på morgonen och det är många människor som behöver
få information (Hiv-positiv man, 40 år).
Media ska respektera människor som lever med hiv och aids, deras känslor, och
nyheterna ska inte påverka dem på något sätt. [...] Medierna måste vara väldigt
försiktiga och se till att de lägger in rätt information. För när medierna gör det på ett bra
sätt kan det bli väldigt bra, men när det på fel sätt bidrar det till mer stigma och
diskriminering (Hiv-positiv man, 42 år).
6. Vad tror du skulle hända om journalisten inte tog sitt ansvar?
Om de inte tar sitt ansvar så kommer rädslan som orsakar en del av okunskapen
fortfarande att existera. För den här epidemin, den berör många liv, och journalisterna
bör ge bra information (Hiv-positiv man, 40 år).
Om någon felaktig information kom ut om mig i medierna så skulle jag begå
självmord (Hiv-positiv man, 42 år).
43
Efter att ha sammanställt våra forskningsintervjuer kunde vi besvara våra två
forskningsfrågor.
1. Hur uppfattar de hiv-smittade att hiv/aids beskrivs och hur ser de på framställningen
av personer som lever med hiv/aids?
En av de hiv-positiva säger att medierna ibland skriver berättelser om människor som själva
har upplevt att de har blivit botade från sjukdomen efter att ha spenderat mycket pengar på
någon form av behandling. Enligt honom leder det till att en del människor spenderar mycket
pengar i onödan och hamnar i ekonomiska svårigheter då de tror att de kan bli botade från
sjukdomen. Enligt stiftelsen Kaiser Family Foundation (KFF) etiska riktlinjer för hur indiska
medier bör rapportera om hiv och aids finns det en etisk riktlinje som säger ”Se till att all
fakta stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en sensationell historia är
oacceptabelt och journalisten måste visa alla sidor av saken” (KFF, 2005, vår översättning).
Enligt informationen som de hiv-positiva ger oss framkommer det att journalister ibland
väljer att skriva en sensationell berättelse om en person som har blivit botad mot sjukdomen,
istället för att skriva ut korrekt fakta om att det idag inte finns någon medicin som helt kan
bota hiv/aids.
Enligt de hiv-positiva vi har intervjuat förekommer det reklam i tidningarna för mediciner
som sägs kunna bota hiv och aids. Förutom att det förekommer reklam för hiv/aids-mediciner,
tycker de hiv-positiva i Indien att tidningarna skriver bättre om hiv/aids idag än vad de gjorde
för några år sedan då det talades och skrevs om hiv/aids som den ”dödliga sjukdomen”. Men
enligt en av de intervjuade förekommer det fortfarande missvisande ord som “AIDS-patient”,
vilket för honom har en negativ klang eftersom aids ofta kopplas ihop med döden och en hivpositiv person kan vara infekterad med sjukdomen flera år innan den utvecklas till aids. Flera
av de hiv-positiva som vi intervjuade upplevde också att det för några år sedan var mer
fokusering på högriskgruppen sexarbetare när medierna rapporterade om hiv/aids. Men idag
har journalisterna mer kunskap om hiv och aids och i dagens artiklar framgår det att det är en
sjukdom som kan drabba vem som helst. Vårt resultat stämmer överens med IFJ:s
forskningsrapport som skriver att det år 2005 generellt inte fanns någon negativ
stereotypering av människor som lever med hiv och aids i Indien (IFJ 2005, s 21). Men det
förekom missvisande ord som ”AIDS-patient”, ”sufferers” och ”AIDS scare” (IFJ 2006, s 4).
2. Hur ser de intervjuade hiv-smittade på journalisternas rapportering?
44
När det förekommer stora evenemang, som till exempel världsaidsdagen, är det mycket
mediefolk som kommer och vill intervjua personer som lever med hiv och aids. Enligt de hivpositiva finns det idag en vilja hos de indiska medierna att ge hiv-positiva en möjlighet att
uttala sig om hiv och aids. Men det finns också en rädsla hos dem som är smittade att öppet gå
ut med sin status då det fortfarande förekommer stigma och diskriminering mot hiv-positiva i
det indiska samhället. De hiv-positiva är rädda att ett uttalande i medierna ska leda till att de
själva och deras familjer påverkas och behandlas annorlunda av samhället.
Enligt en av de intervjuade skiljer sig rapporteringen av hiv och aids i olika delar av landet,
han menar att det skrivs mer om hiv/aids där medvetenheten är stor och mindre i de områden
där medvetenheten om sjukdomen är liten.
Enligt de hiv-positiva spelar medierna en viktig roll då en medvetenhet om hiv och aids hos
den stora massan kan bidra till mindre stigma och diskriminering av hiv-positiva. De hivpositiva poängterar att det är viktigt att medierna ger rätt information om sjukdomen och att
journalisterna måste vara försiktiga då felaktig information kan bidra till okunskap och mer
diskriminering av hiv-positiva. En av de hiv-positiva berättar också att om hans hiv-positiva
status skulle komma ut i medierna, skulle han ta självmord.
Slutsatser och diskussion
I den litteratur som vi har använt oss av och efter den empiriska resa som vi har gjort i Indien
framgick det tydligt att det fortfarande finns en diskriminering och misstänksamhet mot hivpositiva på vissa håll i landet.
Det finns ett problem med diskriminering. Generellt vill vi inte exponera oss för
medierna eftersom det kan leda till mer stigma och diskriminering i familjen och
hos befolkningen (Hiv-positiv kvinna, 29 år).
Det sades också bland annat att endast 5 av staden Chennais 100 sjukhus opererar på hivpositiva trots att läkarna i Indien enligt lag är skyldiga att utföra operationerna (Man, Chennai
Network, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-01). Men samtidigt har situationen
blivit bättre för de hiv-positiva jämfört med för några år sedan och idag är Indiens befolkning
mer upplyst om sjukdomen och den Indiska regeringen ställer tydligt upp i kampen mot
hiv/aids (Follér, 2005). Därför fann vi det intressant att ta reda på hur den Indiska tidningen
The Hindu skrev om hiv/aids år 2005 respektive år 2007. Detta för att se om det har skett
45
någon förändring i hur tidningen hanterar ämnet hiv och aids mellan de undersökta
perioderna, samt för att se hur de personer som lever med hiv/aids gestaltas.
Vi kan dra slutsatsen att The Hindu skriver mer om hiv/aids nu under år 2007 jämfört med för
två år sedan. Detta påstår vi eftersom det fanns dubbelt så många artiklar som behandlade
ämnet hiv/aids under år 2007 jämfört med år 2005. Större brödtexter och mer bildsättning
visar att ämnet får mer plats i tidningen under senare år. Det har blivit längre och större
artiklar i och med att det blivit mer kunskap om ämnet hiv/aids, vilket framkom i våra
intervjuer med journalisten M. Dinesh Varma och i forskningsintervjuerna med de hivpositiva.
I den kvalitativa textanalysen såg vi att artiklarna från år 2005 handlade mer om själva
sjukdomen hiv/aids, medan artiklarna från år 2007 handlar mer om de hiv-positiva och tar upp
problematiken med stigmatisering och diskriminering mot hiv-positiva. År 2005 gestaltas en
person sades ha blivit botad från hiv, som också fick uttala sig, år 2007 är det fem hiv-positiva
som gestaltas i artiklarna varav en av dem får uttala sig. I valet av källor använder sig
journalisterna i större utsträckning av läkare, experter och direktörer när de skriver om
hiv/aids år 2005. Till skillnad från år 2007 då journalisterna oftare vänder sig till mer vanligt
folk. Vilket stämmer överens med forskaren Admassu Tassews forskningsstudie som visar att
år 1984 vände sig journalisterna helst till experter och läkare som fick uttala sig i artiklar om
hiv/aids, medan de år 1990 i större utsträckning vände sig till hiv-positiva och människor som
inte tillhör eliten (Tassew, 1995).
Värt att nämna är ordet sex förekom ett fåtal gånger i våra undersökta artiklar, preventivmedel
nämndes inte alls. Enligt internationella journalistförbundet fanns det också ett specifikt
problem med Indiens hiv/aids rapportering då sex är ett tabubelagt ämne i Indien (IFJ, 2006).
Vi tror att detta återspeglas i artikeln ”Actors guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo”
som handlar om en skådespelerska som har gjort en negativt uttalande om aids. Artikeln
avslöjar aldrig vad hon hade sagt men när vi var klara med analysen sökte vi upp hennes
ursprungliga uttalande på Internet, uttalandet löd (enligt vår översättning): ”Idag kan mannen
inte räkna med att kvinnan är oskuld på bröllopet och om man ska ha sex innan äktenskapet är
det viktigt att skydda sig mot aids” (Boston Bala 2005).
Enligt vår västerländska kultur är det här inte något negativt uttalande, då det är kulturellt
accepterat att ha sex före äktenskapet. Men enligt Anshi Zachariah, Programme Officer på
AIDS Desk i Chennai, är det ett känsligt ämne i Indien. ”Sexuellt umgänge förekommer, men
46
folk accepterar det inte på grund av tradition” (Anshi Zachariah, personlig kommunikation,
Chennai, 2007-11-01).
Vi tror att det indiska samhällets tabubeläggande syn på sex före äktenskapet kan ha bidragit
till att journalisten kände att det var olämpligt att skriva ut det som Kushboo hade sagt
ordagrant. Vi förankrar vår tes i Mikael Schudsons teori om att det inte bara är medierna som
sätter folkets agenda, utan det är folkets åsikter och syn på saker som etablerar sig i samhället
och sedan sprider sig till medierna (Schudson 2003, s 20). Den vanligaste formen av
självcensur hos indiska journalister som skriver om hiv och aids har enligt IFJ (2006) att göra
med just tabu om sex och social stigmatisering.
Perioden år 2007 skrevs fyra artiklar av debattörer/insändare, jämfört med år 2005 där ingen
hamnade under det svarsalternativet. Det visar en något ökad interaktivitet med läsarna och
samhället.
På grund av våra korta undersökningsperioder kan vi inte dra några slutsatser om hur ofta
faktarutor förekommer i The Hindus artiklar om hiv/aids, eller hur stora de brukar vara. Men
med våra undersökningsresultat kan vi säga att de troligen är både sällsynta och små då vi
bara hittade två faktarutor, en från vardera undersökningsperioden. Vi skulle gärna ha sett fler
informations- eller faktarutor, om exempelvis sexualundervisning och preventivmedel. Eller
kanske hänvisningar till Internet-länkar eller tidigare artiklar där det skrivits om hiv/aids. I
Tassews rapport framgår att bevakningen av smittan minskas när hiv/aids inte längre är en
ovanlig nyhet, detta är något som även kan tänkas förklara varför faktarutorna minskats.
I våra frågeställningar intresserade vi oss också för hur de hiv-positiva tycker att de gestaltas i
medierna och om de tycker att de får en chans att uttala sig. Enligt Internationella
Journalistförbundets forskningsrapport var det år 2005 minst troligt att en hiv-positiv
användes som källa när medierna rapporterade om hiv och aids (IFJ, 2006). Under våra
forskningsintervjuer framgick det att medierna ger hiv-positiva en möjlighet att uttala sig,
men att de hiv-positiva inte alltid vill gå ut öppet med sin status i medierna.
Media är redo att ge en chans åt människor med hiv och aids, men alla hiv-positiva vill
inte alltid uttala sig av rädsla för att det ska påverka familjen och framtiden för dem
själva och deras barn. Det är endast några få som är redo att gå ut öppet i medierna
(Hiv-positiv man, 42 år).
Då vi tittade på hur den indiska tidningen The Hindu skriver om hiv/aids hade vi också en
normativ förankring i vår undersökning. Vi utgick ifrån stiftelsen Kaisar Family Foundations
etiska riktlinjer för hur journalister bör skriva om hiv och aids i Indien. Enligt The Hindus
47
journalist M. Dinesh Varma har tidningen inte tillgång till några etiska riktlinjer på sin
redaktion utan det är något som man lär sig när man kommer som ny på redaktionen (M.
Dinesh Varma, personlig kommunikation, Chennai, 2007-11-14). En av Kaisar Family
Foundations riktlinjer för hur man bör skriva om hiv/aids löd sammanfattningsvis “Se till att
all fakta stämmer. Att felaktigt desorientera läsare för att göra en sensationell story är
oacceptabelt och journalisten måste visa alla sidor av saken” (KFF 2005, vår översättning).
Därför frågade vi också de hiv-positiva om de någonsin har upplevt att de sett fakta om
hiv/aids i medierna som inte stämmer. Vi fick det intressanta svaret att medierna ibland gör
reklam för mediciner som sägs kunna bota hiv och aids.
Ibland är det reklam för mediciner som sägs kunna bota hiv och aids i medierna. Det är
missledande information. Och ibland skriver tidningarna artiklar om människors egna
historier om hur de har spenderat pengar och sedan blivit botade. Det gör att en del
människor spenderar mycket pengar i onödan och hamnar i ekonomiska svårigheter då
de tror att de kan bli botade (Hiv-positiv man, 42 år).
I vår undersökning tittade vi inte på reklam och annonser, vilket vi kan föreslå som vidare
forskning då det under våra forskningsintervjuer med hiv-positiva framkom att det är vanligt
med reklam för mediciner som sägs kunna bota hiv. Vi tror att det skulle vara intressant att
titta närmare på, då det är många hiv-positiva som skulle kunna bli lurade och spendera
mycket pengar på mediciner som inte fungerar. Vi tror också att det skulle vara mycket
intressant med en jämförelse av tidningar som skriver på engelska och tidningar som skriver
på de lokala språken i Indien då det under våra forskningsintervjuer med hiv-positiva
framgick att det kan skilja sig mellan dem.
De erfarenheter som vi har fått genom vår resa till Indien och vår studie där om hiv och aids
har övertygat oss om att massmedia i Indien har mycket stora möjligheter till att minska
spridningen av sjukdomen. Det är emellertid de indiska myndigheterna, inte massmedia, som
har det yttersta ansvaret för att sjukdomen bekämpas.
Vi tycker att de indiska myndigheterna ska fortsätta delge information om hiv/aids och se till
att radio, tidningar och tv upplyser och informerar folket om den här hemska och lömska
sjukdomen. Men läs- och skrivkunnigheten hos den indiska befolkningen är cirka 60,5
procent, hos den svenska befolkningen är den i det närmaste 100 procent (Landguiden, 2008-
48
01-06). Kunskapen att läsa och skriva krävs för att kunna ta emot stora delar av
informationen, den måste därför förbättras. Det borde kunna minska spridningen effektivare.
Förslag till vidare forskning
Vi har i vår studie endast undersökt hur hiv-smittade personer representerats i den
engelskspråkiga tidningen The Hindu och hur de har skrivit om hiv och aids. De som vill
forska vidare skulle förslagsvis kunna undersöka hur de lokala tidningarna skriver om
hiv/aids, och då gärna under betydligt längre tidsperioder än de 16 +16 dagar vi hann med, för
att få in mer data och se ett tydligare mönster i vad som skrivs om ämnet och om personer
som lever med hiv/aids.
Jämförelser mellan de engelskspråkiga indiska tidningarna samt tidningarna på de lokala
språken skulle vara extra intressanta. Undersöker man flera tidningar bör det finnas
intervjupersoner från respektive tidning. Dessa intervjuer kan göras vid personliga möten eller
med enkäter, förslagsvis likt de IFJ gjort.
Radio och tv är massmedia med stor genomslagskraft och som når ut till de flesta, även till
sådana som inte är läskunniga. De budskap som sprids via indisk radio och tv kan därför antas
ha stor påverkan på det indiska folket. Vi tror att det finns mycket att forska om när det gäller
dessa mediers betydelse för att öka kunskapen hos indierna om hiv och aids och andra
sjukdomar.
De hiv-smittade som deltar i artiklar skulle kunna sökas upp och bli intervjuade av forskare
för att se hur de upplevt intervjusituationen och artikelinnehållet den resulterade i.
Det skulle också vara intressant att koncentrera sig på hur en så kallad högriskgrupp av
hiv/aids-smittade framställs i indisk press, till exempel prostituerade.
49
Referenslista
Tryckta källor
Litteratur
Deacon David, Pickering Mickael, Golding Peter, Murdock Graham (1999) Researching
communications A practical guide to methods in media and cultural analysis Oxford
University Press Inc 1999.
Douglas, Mary (1966) Renhet och fara En analys begreppen orenande och tabu, Ait
Scandbook, Falun 1997.
Ekström, Mats & Larsson, Jan-Åke (2000) Metoder i kommunikationsvetenskap,
Studentlitteratur, Lund 2000.
Fichtelius, Erik (1997) Nyhetsjournalistik Tio gyllene regler, UR, Fälth & Hässler, Värnamo
2002.
Follér Maj-lis, Thörn Håkan (2005) No name fever AIDS in the age of globalization, The
Authors and Studentlitteratur 2005.
Goffman, Erving (2001) Stigma: Den avvikandes roll och identitet, Elanders Infologistics
Väst AB 2005.
Gripsrud, Jostein (2002) Mediekultur och Mediesamhälle, MediaPrint Uddevalla AB,
Uddevalla 2002.
Jejeebhoy, J, Shireen (1996) Adolescent Sexual and Reproductive Behavior: A Review of the
Evidence from India, ICRW Working Paper. No. 3. Washington, D.C.: International Center
for Research on Women.
Kallings, Lars O (2005) Den yttersta plågan, Boken om AIDS, Scandbook AB, Falun 2005.
McQuail, Denis (2005) McQuail’s mass communication theory. Fifth edition, Sage
Publications Ltd, London 2005.
Lindgren, Simon (2005) Populärkultur – teorier, metoder och analyser, Daleke Grafiska AB,
Malmö 2005.
Z Nordström, Gert (2003) Medier Semiotik Estetik, Jönköping University Press, NRS
Tryckeri AB, 2003.
Rapporter och riktlinjer
Forskning från IFJ
http://www.ifj.org/pdfs/IFJ%20HIV%20RESEARCH%20REPORT.pdf
50
Vetenskapsrådet – Forskningsetiska principer
http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000360/HS_15.pdf
(Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning)
The Hindu
2007-11-04 Givin the will to live
2007-11-10 HIV counselling, testing go mobile in State
Internet
AIDS Desk - National Martin Lutheran Health & Medical Board
Sidans utgivare: AIDS Desk – National Martin Lutheran Health & Medical Board
Besöksdatum: 2007-12-24
URL-adresser: http://www.aidsindia.in/locations.asp (Locations of Activities)
http://www.aidsindia.in/aboutus.asp (About AIDS Desk)
AVERT – AVERTing HIV and AIDS
Sidans utgivare: AVERT – AVERTing HIV and AIDS
Besöksdatum: 2008-01-05
URL-adress: http://www.avert.org/aidsindia.htm
Med information från: Bhupesh M. (1992) 'India Disquiet About AIDS Control', the Lancet,
Vol240, No.8834/8835
Central Intelligence Agency (CIA)
Sidans utgivare: CIA
Besöksdatum: 2007-11-23
URL-adress: https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/print/in.html (CIA The World Factbook)
International Federation of Journalists
Sidans utgivare: Science and Development Network, Rawnet Limited
Besöksdatum: 2007-10-16
URL-adresser:
http://www.scidev.net/News/index.cfm?fuseaction=readNews&itemid=3020&language=1
(Sida som länkar till IFJ-rapporten)
http://www.ifj.org/pdfs/IFJ%20HIV%20RESEARCH%20REPORT.pdf (Rapport från IFJ, juli
2006)
Internationella journalistförbundet
Sidans utgivare: International Federation of Journalists
Besöksdatum: 2007-12-28
URL-adresser: http://www.ifj.org/default.asp?Issue=IFJ&Language=EN (Bakgrundsfakta om
det Internationella journalistförbundet).
Kaiser Family Foundation
Sidans utgivare: Kaiser Family Foundation
Besöksdatum: 2008-04-26
51
URL-adress: http://www.kff.org/hivaids/upload/7408Section6.pdf (HIV/AIDS Reporting
Manual - 10 riktlinjer)
Sidans utgivare: The Henry J. Kaiser Family Foundation
Besöksdatum: 2007-10-16
URL-adresser: http://www.kff.org/hivaids/ReportingGuides.cfm (HIV/AIDS Reporting
Guides)
http://www.kff.org/hivaids/upload/7124-04Sec2.pdf (Ethics Guidelines)
Deras inspirationskälla är: http://www.journaids.org/docs/SAEF_ethical_principles.pdf
(Southern Africa Editors Forum (SAEF) Guiding Principles for Ethical Reporting of HIV and
AIDS & Gender). Där står samma etiska riktlinjer.
Innehållets utgivare: Media Fellowships och Internship Program and the HIV Policy Program
http://www.kff.org/hivaids/7124.cfm (Reporting Manual on HIV/AIDS)
Besöksdatum: 2008-01-05
URL-adresser: http://www.kff.org/about/index2.cfm
http://www.kff.org/hivaids/ReportingGuides.cfm
Kushboos Intervju från India Today
Tidningsartikeln från 2005 visas med Kusboos kommentarer på tamil.
Textens utgivare: Boston Bala
Besöksdatum: 2008-02-17
URL-adress: http://e-vinayak.livejournal.com/1959.html
Besöksdatum: 2008-02-17
URL-adress: http://blog.360.yahoo.com/blog-Y2MTaSA0RLDVTunp3KQgKh0-?p=78
Besöksdatum: 2008-02-17
URL-adress: http://batteredmale.blogspot.com/2005/11/kushboo-interview-from-india-todaysex.html
Texten på tamil översatt till engelska.
Besöksdatum: 2008-02-17
URL-adress:
http://64.233.183.104/search?q=cache:gurCMhT1JsEJ:vinayak.wordpress.com/2005/11/+%2
2india+today%22+khushboo+aids&hl=sv&ct=clnk&cd=15&gl=se
Landguiden
Sidans utgivare: Utrikespolitiska institutet
Indien, Allmänt, Geografi, Religion, Befolkning och språk, Kastsystemet
Besöksdatum: 2007-11-23
URL-adress: http://landguiden.se (Startsida)
Besöksdatum: 2007-12-17
URL-adress: http://landguiden.se (Startsida)
Besöksdatum: 2007-12-19
URL-adress: http://landguiden.se (Startsida)
Lars O Kallings
Sidans utgivare: Norstedts
Besöksdatum: 2008-03-06
URL-adress:
http://www.panorstedt.se/templates/common/Author.aspx?id=16797&q_context=Norstedts
52
NACO (National AIDS Control Organisation)
Sidans utgivare: NACO, Ministry of health & Family Welfare Government of India.
Besöksdatum: 2007-10-16
URL-adresser: http://www.nacoonline.org/Quick_Links/HIV_Data/ (HIV Data)
http://164.100.12.21/upload/Documents/HIV%20Sentinel%20Surveillance%20and%20HIV%
20Estimation,%202006.pdf (HIV Sentinel Surveillance and HIV Estimation, 2006)
Besöksdatum: 2008-01-06
URL-adresser: http://www.nacoonline.org/Quick_Links/Publication/ (Publications),
http://www.nacoonline.org/About_NACO/Vision_and_Values/ (Vision and Values)
http://www.nacoonline.org/Quick_Links/Youth/School_Age_Education_Program_SAEP/
(Adolscence Education Programme)
http://www.nacoonline.org/Quick_Links/Women/ (Women)
Reportrar Utan Gränser
Sidans utgivare: Reporters Without Borders
Besöksdatum: 2007-12-06
URL-adresser: http://www.rsf.org (Startsida)
http://www.rsf.org/article.php3?id_article=19388 (Press Freedom Index 2006)
http://www.rsf.org/article.php3?id_article=15331 (Press Freedom Index 2005)
Besöksdatum: 2007-12-18
URL-adresser: http://www.rsf.org/article.php3?id_article=24025 2007-12-18 (Press Freedom
Index 2007)
http://www.rsf.org/article.php3?id_article=20785 2007-12-18 (India Annual Report 2007)
Simon Lindgren
Sidans utgivare: Sociologiska institutionen, Umeå Universitet
Besöksdatum: 2008-04-26
URL-adress: http://www.umu.se/soc/personal/lindgren_simon.htm
Svenska Akademiens Ordbok (SAOB)
Sidans utgivare: OSA-projektet
Besöksdatum: 2008-02-02
URL-adress: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Sveriges Ambassad, New Delhi
Sidans utgivare: Sveriges Ambassad, New Delhi
Besöksdatum: 2008-01-05
URL-adress: http://www.swedenabroad.com/Page____21620.aspx (Sveriges Ambassad, New
Delhi)
The Hindu
Sidans utgivare: The Hindu
Besöksdatum: 2007-12-06
URL-adresser: http://www.thehindu.com/ (Startsida)
http://www.hindu.com/thehindu/hindu.htm (About Us)
TidningsUtgivarna
Sidans utgivare: The Swedish Publishers Association
53
Besöksdatum: 2008-01-06
URL-adress: http://www.tu.se/tidningarna.asp
UNAIDS: The Joint United Nations programme on HIV/AIDS
Sidans utgivare: UNAIDS.
Besöksdatum: 2007-10-16
URL-adresser: http://www.unaids.org/en/ (Startsida)
Besöksdatum: 2007-11-23
http://data.unaids.org/pub/EPISlides/2007/2007_epiupdate_en.pdf (07 AIDS epidemic
update)
Utrikesdepartementet
Sidans utgivare: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet
Innehållets utgivare: Sveriges Ambassad, New Delhi
Besöksdatum: 2007-11-23
URL-adress:
http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/document/?instance=1&action_show_document
.554.=1 (Mänskliga rättigheter i Indien 2006)
Vetenskapsrådet/ Forskningsetik/ Regler och riktlinjer
Sidans utgivare: Vetenskapsrådet.
Besöksdatum: 2007-12-15
URL-adresser:
http://www.vr.se/huvudmeny/forskningsetik/reglerochriktlinjer.4.2d2dde24108bef1d4a88000
63.html (Etiska policydokument och publikationer) tar oss till:
http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000360/HS_15.pdf (Forskningsetiska
principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning)
Muntliga källor
Personlig kommunikation
Dinesh Varma, M., The Hindu, journalist, Chennai 2007-11-14
Nallabantu Sumana, Lutheran General Hospital i Rajmundhry, Chilakaluripet 2007-11-03
Nallabantu Usha, Santhi Nilayam Community Health Care Centre, Chilakaluripet 2007-11-03
Shyamprasad, Dr. K. M., AIDS Desk – NMLHMB, Chennai 2007-10-31
Srinivas Mr., president HAPPEN Network, (Hope Arpana Positive People Effective
Network), Guntur 2007-11-09)
Zachariah, Anshi, AIDS Desk - NMLHMB, Chennai 2007-11-01
* NMLHMB = National Martin Lutheran Health & Medical Board
54
Bilagor
Nedan finns kodschemat till den kvantitativa analysen, analysschemat till den kvalitativa
analysen med mera.
Bilaga 1: Kodschema (Kvantitativanalys)
KVANTITATIV ANALYS
ID-nummer: (år.mån.dag + förkortning + sidnummer)
* = även analyserad kvalitativt
*Bild* = artikeln innehåller fotografi
*Faktaruta* = artikeln innehåller en faktaruta
The Hindu/Huvudtidningen: H
Bilageförkortningar:
Downtown: D
Education Plus: EP
Literary Review: LR
Magazine: M
Metroplus: MP
Metroplus Section I: MP1Young World: YW
KODSCHEMA
1. Veckodag
1. Måndag
2. Tisdag
3. Onsdag
4. Torsdag
5. Fredag
6. Lördag
7. Söndag
2. Vad är det för slags byline till texten, dvs. vem har skrivit den?
1. Journalistens namn
2. Staff Reporter
3. Special Correspondent
4. Legal Correspondent
5. Nyhetsbyrå
6. Ingen byline
7. Insändarens namn/debattörens namn
3. Hur många gånger nämns ordet hiv?
Svar: ……….
4. Hur många gånger nämns ordet aids?
Svar: ……….
5. Handlar artikeln huvudsakligen om hiv och aids?
55
1. Ja.
2. Nej.
Om ja:
6. I vilken genre är artikeln huvudsakligen skriven?
1. Nyheter
2. Reportage (på plats, sinnen)
3. Insändare
4. Ledare
5. Intervjuer (fråga/svar)
6. Debattinlägg
7. Krönikor
8. Recensioner
9. Övrigt
7. Definiera artikelns tema/teman: (Se Analysschema, Textanalys 1.)
......................................................................................................................
8. Artikelns storlek i kvadratcentimeter:
Höjd: …… Bredd: …… = ……cm²
9. Bild/illustrations storlek i kvadratcentimeter är: (skriv 0 om det inte finns någon)
Höjd: …… Bredd: …… = ……cm²
10. Faktarutans storlek i kvadratcentimeter är: (skriv 0 om det inte finns någon)
Höjd: …… Bredd: …… = ……cm²
11. Brödtextens storlek i kvadratcentimeter: (inklusive byline, om den är i direkt
anslutningen till brödtexten)
Höjd: …… Bredd: …… = ……cm²
12. Förekommer det stereotyper av personer som lever med hiv/aids?
1. Homosexuella
2. Sexarbetare/prostituerade
3. Lastbilschaufförer
4. Sprutnarkomaner
5. Hemmafruar/änkor
6. Barn som berörs av hiv/aids
7. Inga stereotyper
8. Övrigt
13. Vem/vilka uttalar sig i texten?
1. Hiv-smittad
2. Hiv/aids-organisation, FN, Världshälsoorganisationen, icke statlig organisation (*NGO)
eller förening
3. Läkare
4. Politiker, regeringen, statlig organisation
5. Ingen uttalar sig
6. Övrigt
*NGO = Non-Governmental Organization
56
14. Vilka källor har texten?
1. Hiv-smittad
2. Hiv/aids-organisation, FN, WHO, icke statlig organisation (*NGO) eller förening
3. Läkare
4. Politiker, regeringen, statlig organisation
5. Rättsfall
6. Bok
7. Ingen källa eller framgår ej
8. Övrigt
*NGO = Non-Governmental Organization
15. Är den hiv-smittades identitet synlig i artikeln?
1. Nej, den hiv-smittade är anonym
2. Ja, identiteten är synlig
3. Det förekommer ingen hiv-smittad
16. Nämns ord som innehåller sex i artikeln? (OBS! Gäller ej ”sex workers”)
1. Ja
2. Nej
17. Nämns preventivmedel i texten?
1. Ja
2. Nej
18. Nämns stigma/diskriminering i texten?
1. Ja
2. Nej
19. Vilka länder, stater och städer omnämns i samband med hiv/aids?
.................................................................................................................................
Bilaga 2: Svarsresultat (Kvantitativanalys)
År 2005
* ID: 05.10.31H16 ”HIV insurance launched”
1. 1
2. 5
3. 4
4. 0
5. 1
6. 1
7. 3 Ekonomi
8. 56,6 cm²
57
9. 0
10. 0
11. 48,4 cm²
12. 7
13. 6
14. 8 Ett försäkringsbolag i Kina
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. Zhengzhou, China, Henan Province
ID: 05.10.31EP3 “Chennai student wins Duke of Edinburgh’s Award” *Bild*
Byline: J. Malarvizhi
ID: 05.11.05H4 “Families to get advice on reproductive health” *Faktaruta*
1. 6
2. 1 M. Dinesh Varma
3. 4
4. 1
5. 1
6. 1
7. 4 Information
8. 248,2 cm²
9. 0
10. 19,3 cm²
11. 173,5 cm²
12. 7
13. 2
14. 2
15. 3
16. 1
17. 2
18. 2
19. India, Mumbai, Chennai
ID: 05.11.05H6 “Educating patients about tuberculosis crucial, say pulmonologists”
Byline: Special Correspondent
ID: 05.11.05D3 “Inter-university cultural festival held”
Byline: -
* ID: 05.11.07H8 “HIV adds fuel to tuberculosis fire, says experts” *Bild*
1. 1
2. 3
3. 5
4. 0
5. 1
6. 1
7. 2 Medicin, 4 Hiv/aids-information
58
8. 191,2 cm²
9. 37,3 cm²
10. 0
11. 91,5 cm²
12. 7
13. 2, 3
14. 2, 3
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. India, Tamil Nadu, Chennai, Mumbai
ID: 05.11.07H14 “Natwar favours reversal of Iran vote” *Faktaruta*
Byline: Sandeep Dikshit
* ID: 05.11.10H5 ”More care-givers needed for AIDS patients” *Bild*
1. 4
2. 2
3. 11
4. 12
5. 1
6. 1
7. 2 Medicin
8. 338,0 cm²
9. 161,9 cm²
10. 0
11. 82,4 cm²
12. 7
13. 2, 6
14. 2, 8
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. India, Tamil Nadu, Tambaram
ID: 05.11.10H8 ”Young American politicians meet Karunanidhi, Vasan” *Bild*
ID: 05.11.11H6 ”Young leaders from U.S. meet Vaiko” *Bild*
Byline: Special Correspondent
ID: 05.11.11YW8 ”Equip to face a challenge” *Bild*
1. 5
2. 6
3. 1
4. 2
5. 1
6. 8
7. 4 Information
59
8. 204,8 cm²
9. 18,5 cm²
10. 0
11. 104,6 cm²
12. 7
13. 5
14. 6
15. 3
16. 1
17. 2
18. 2
19. * ID: 05.11.12H4 ”Actors’ guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo”
1. 6
2. 2
3. 0
4. 1
5. 1
6. 1
7. 7 Övrigt
8. 168,3 cm²
9. 0
10. 0
11. 85,9 cm²
12. 7
13. 2
14. 2
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. Chennai
ID: 05.11.14H ”Briton world’s first overcome HIV-report”
(Obs! Artikeln är något svårtläst då den kopierade tidningssidan från biblioteket var skadad)
1. 1
2. 5
3. 7
4. 2
5. 1
6. 1
7. 2 Medicin
8. 64,8 cm²
9. 0
10. 0
11. 55,6 cm²
12. 7
13. 1, 3
60
14. 1, 3
15. 2
16. 2
17. 2
18. 2
19. London, Scotland, Glasgow, Sheffield
År 2007
ID: 07.10.31H14 ”Sex education”
1. 3
2. 7 Himmatmal Mardia
3. 1
4. 1
5. 1
6. 3
7. 7 Övrigt
8. 40,5 cm²
9. 0
10. 0
11. 37,7 cm²
12. 7
13. 6
14. 7
15. 3
16. 1
17. 2
18. 2
19. Chennai
ID: 07.11.01H2 ”Cutting a CD for a cause” *Bild*
1. 4
2. 2
3. 6
4. 9
5. 1
6. 1
7. 7
8. 163,5 cm²
9. 41,9 cm²
10. 0
11. 78,2 cm²
12. 2, 3
13. 2
14. 2
15. 3
16. 2
17. 2
18. 1
19. Chennai
61
ID: 07.11.03MP1-1 ”Rose is a rose” *Bild*
Byline: Asha S.Menon
ID: 07.11.04H4 ”Tuberculosis not receiving the attention it deserves” *Bild*
Byline: Staff Reporter
ID: 07.11.04H4 ”Fellowship programme”
1. 7
2. 6
3. 3
4. 2
5. 1
6. 1
7. 4 Information
8. 26,6 cm²
9. 0
10. 0
11. 23,1 cm²
12. 7
13. 5
14. 7
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. India, Chennai, Tambaram
* ID: 07.11.04M4 ”Giving the will to live” *Bild*
1. 7
2. 1 Madhu Gurung
3. 21
4. 4
5. 1
6. 2
7. 6 Hiv/aids-organisation
8. 393,8 cm²
9. 26 cm²
10. 0
11. 280,4 cm²
12. 6
13. 2
14. 2, 4
15. 1
16. 1
17. 2
18. 1
19. US, India, Latin America, Haiti
ID: 07.11.04LR3 ”Of detours in life” *Bild*
62
Byline: Madhu Gurung
ID: 07.11.10H1 ”HIV TESTING GOES MOBILE”, PAGE 8, Puff i vänsterkrysset *Bild*
Byline: -
* ID: 07.11.10H8 ”HIV counselling go mobile in State” *Bild*
1. 6
2. 1 M. Dinesh Varma
3. 6
4. 2
5. 1
6. 1
7. 4 Information
8. 366,1 cm²
9. 160,4 cm²
10. 0
11. 97,2 cm²
12. 7
13. 2
14. 2
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. Chennai, Tamil Nadu, (Nilgiris, Dindigul, Dharmapuri, Krishnagiri, Namakkal,
Thiruvannamalai, Coimbatore, Salem)
ID: 07.11.10H13 ”Towards a needs-based medical R&D system”
1. 6
2. 7 Loon Gangte & Leena Menghaney
3. 6
4. 1
5. 1
6. 6
7. 2 Medicin
8. 355,3 cm²
9. 0
10. 0
11. 281,2 cm²
12. 6
13. 2
14. 2
15. 1
16. 2
17. 2
18. 2
19. India, Brazil, Thailand, Geneva, ”African countries”
ID: 07.11.10MP2 ”Walk on the dark side” *Bild* *Faktaruta*
1. 6
2. 7 Greeta Padmanabhan
63
3. 1
4. 1
5. 1
6. 6
7. 7 Övrigt
8. 536,3 cm²
9. 169,0 cm²
10. 17,2 cm²
11. 243,1 cm²
12. 2
13. 6
14. 5, 8
15. 3
16. 1
17. 2
18. 1
19. India
ID: 07.11.11H16 ”Tackling the problem of prostitution”
1. 7
2. 7 Subhashree Kishore
3. 0
4. 1
5. 1
6. 6
7. 7
8. 218,9 cm²
9. 0
10. 0
11. 187,0 cm²
12. 2
13. 6
14. 5, 2
15. 3
16. 1
17. 2
18. 1
19. Sweden, Britain, India
ID: 07.11.12H2 ”A place where children have a whale of time” *Bild*
1. 1
2. 2
3. 1
4. 0
5. 1
6. 2
7. 1, Människor som lever med hiv/aids
8. 178,2 cm²
9. 60 cm²
10. 0
64
11. 76,8 cm²
12. 6
13. 6
14. 8
15. 1
16. 2
17. 2
18. 2
19. Chennai
ID: 07.11.12H10 ”Fall in HIV positive cases in Andhra Pradesh”
1. 1
2. 1 V.N. Harinath
3. 3
4. 1
5. 1
6. 1
7. 4 Information
8. 50,4 cm²
9. 0
10. 0
11. 33,6 cm²
12. 7
13. 2
14. 2
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. Andhra Pradesh, Hyderbad
ID: 07.11.12H11 ”World Band funds to fight TB inadequate”
Byline: Bindu Shajan Perappadan
ID: 07.11.13H15 ”Partners in development” *Bild*
Byline: U. Sankar
ID: 07.11.14H2 ”Rally for AIDS awareness” *Bild*
1. 3
2. 2
3. 3
4. 3
5. 1
6. 1
7. 4 Information
8. 113,7 cm²
9. 34,4 cm²
10. 0
11. 49,6 cm²
65
12. 7
13. 5
14. 2
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. Chennai
* ID: 07.11.14H3 ”Anti-AIDS campaign to rev up to through auto drivers”
1. 3
2. 2
3. 4
4. 5
5. 1
6. 1
7. 4 Information
8. 187,0 cm²
9. 0
10. 0
11. 147,6 cm²
12. 7
13. 2, 6
14. 2, 8
15. 1
16. 2
17. 2
18. 2
19. Tamil Nadu, Chennai
ID: 07.11.14H11 ”Incidence of HIV among teenagers”
1. 3
2. 1 A.V. Ragunathan
3. 3
4. 3
5. 1
6. 1
7. 4 Information
8. 49,3 cm²
9. 0
10. 0
11. 36 cm²
12. 7
13. 2
14. 2
15. 3
16. 2
17. 2
18. 2
19. Tamil Nadu, Cuddalore
66
ID: 07.11.14H14 ”Prisoners and mental health”
Byline: -
* ID: 07.11.14H17 ”Court notice to two doctors”
1. 3
2. 4
3. 4
4. 2
5. 1
6. 1
7. 5
8. 100,8 cm²
9. 0
10. 0
11. 92,8 cm²
12. 7
13. 65
14. 3
15. 2
16. 2
17. 2
18. 1
19. New Delhi, Rajasthan, Sikar, Jaipur
Bilaga 3: Analysschema (Kvalitativanalys)
BILD
A. Hur förankras texten i bilden och tvärtom?
B. Finns det bildtext till bilden? Vad säger den?
TEXTANALYS
1. Vad är artikelns tema/teman?
1. Människor som lever med hiv och aids
2. Medicin
3. Ekonomi
4. Hiv/aids-information
5. Rättsfall (lagar och bestämmelser)
6. Hiv/aids-organisation
7. Övrigt
2. Vem/Vilka får uttala sig i direkta/indirekta citat?
Det vill säga vem/vilka är det som används som källor och får uttala sig i artiklar om hiv och
aids? Är det de hiv-positiva, organisationer eller någon annan?
3. Hur ser rubriken ut?
Finns det till exempel några värdeladdade ord?
67
4. Hur ser sakförhållandena ut i texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten till när det kommer till ämnet hiv och aids? Bygger
informationen om hiv/aids på fakta eller på egna antaganden av journalisten?
5. Finns det några värdeladdade ord i texten?
6. Hur framställs människorna i texten?
7. Hur mycket utrymme får kvinnor respektive män i texten?
8. Finns det något öppet eller dolt budskap i texten?
9. Vilket syfte har texten?
10. Vad säger analysen om journalisten?
11. Vad säger analysen om föreställningar om läsaren?
Bilaga 4: Intervjuschema
Frågor kring artikeln ”More care-givers needed for AIDS patients”, ID: 05.11.10H5.
We just want to be very clear that this interview is confidential and that you will keep
your anonymity.
How often do you usually read newspapers?
(Which newspapers do you read? In what language/languages?)
What do you think about how the newspapers write about the subject HIV/AIDS today?
How much space do you think that HIV and AIDS are given in the newspapers?
(Much, enough, little)
How often do you find that PLWHA are given a chance to tell their point of view in the
articles about HIV/AIDS?
What kind of articles about HIV/AIDS do you think the journalists write?
(For example, personal portrait, information from the government, information from
organisations, statistics, medical, other..?)
Have you ever felt that something that you have read in the newspaper about HIV/AIDS
was incorrect? If so, what was it?
ARTICLE
What do you think when you see this picture?
68
What do you think about this article?
(What were your first thoughts and feelings after you read it?)
Have you ever experienced, or heard about, anything that is mentioned in this article?
(Do you, for example, recognize the issue with the doctors?)
What do you think about the doctors’ knowledge about HIV/AIDS?
How have you experienced hospital visits, have you always been given the treatment you
have needed? What about other PLWHA, how have they been treated? (Before compared
to now. Has there been any stigma?
In what kind of ways do PLWHA get discriminated and stigmatized? (Before and now?)
Have you ever experienced, or heard of, any myths when it comes to HIV/AIDS? (For
example, misconceptions about how the disease is spread or/and cured?)
How do you find that PLWHA are represented in the newspapers?
(Are there any differences between men, women/widows, children, truck drivers, sex
workers, drug addicted etc..)
Do you think that there is any group or groups of HIV-positives that the newspapers write
more, or less, about than others? Why do you think it is like that?
From which society classes do you find that the persons that are representing PLWHA
are coming from? (How do these differences appear?)
Are there any differences between how the newspapers wrote about PLWHA before
compared to now?
What kind of responsibilities do you think that the journalists have when it comes to the
coverage of HIV/AIDS?
What do you think would happen if the journalists wouldn’t take all their responsibilities?
(Have you heard about a case like that? If so, please tell us.)
How old are you?
For how long have you known that you have had HIV?
Is there anything that you think that we have forgotten to ask about, or is there anything
you think that we should know that you would like to tell us?
Bilaga 5: Kaiser Family Foundation – Ethics Guidelines
De tio riktlinjerna vi har översatt finns på:
http://www.kff.org/hivaids/upload/7408Section6.pdf
69
Från: http://www.kff.org/hivaids/upload/7124-04Sec2.pdf
70
Bilaga 6: Intervju med journalisten M. Dinesh Varma
Detta är ett referat av intervjun med M. Dinesh Varma som vi gjorde på hans kontor den 14
november 2007. Intervjun finns att tillgå transkriberad på engelska och givetvis i sin helhet
som ljudfil.
Intervjun stördes ibland av avbrott för inkommande telefonsamtal till Varma.
Ljudupptagningens kvalitet försämrades då och då av personer som kom in och pratade högt
och av ringande telefoner i bakgrunden.
Varma säger att det går framåt i Tamilnadu beträffande hiv/aids-bekämpningen. Nyckeln till
detta är kvinnogruppernas stora engagemang. The Hindu studerar just nu hur detta sker.
Kanske beror det på att det redan finns engagerat folk på ledande poster i denna stat, tror han,
men även på människor på gräsrotsnivå som till exempel självhjälpande grupper typ redan
etablerade kvinnokollektiv. Det finns också ekonomiska bidragsgivare.
Ett av skälen till den nu höga nivån på bekämpningen beror på att staten har låtit inrätta cirka
760 kommunala centraler för frivilliga hiv-tester. En stor del av befolkningen, främst kvinnor,
låter nu testa sig.
Tillgången till ART-behandling är också ganska god. Dessutom tycks staten ha inrättat bra
utbildning i förebyggande syfte, medvetenheten har ökat och stigmatiseringen har minskat –
71
möjligen med undantag hos isolerade minoriteter av befolkningen där aidsdrabbade
människor fortfarande kan bli diskriminerade.
Varma säger att det verkar vara stora problem i staten Kerela när det gäller utbildning, särskilt
bland kvinnorna. Det har blivit svårare att stödja barn till hiv-smittade föräldrar där. De
styrande i Kerela har tvingats ingripa flera gånger för att stävja oroligheterna och reda ut
problemen, med varierat resultat. Ibland har man tvingats stänga skolorna. Det är betydligt
lugnare i Tamilnadu.
När det gäller hur de arbetar med hiv/aids-reportage så säger Varma att de som regel har fria
händer att jobba som de själva vill. Vid större artiklar i ämnet ligger dock besluten om
utformningen ofta på en högre beslutsnivå. Reportagen kontrolleras och granskas alltid på
redaktionen av flera personer för att undvika oklarheter och misstag.
The Hindu följer ofta upp större evenemang som kan intressera en bredare grupp läsare. De
använder för närvarande begränsat utrymme i tidningens spalter eftersom intresset för
hiv/aids-frågor är smalt och just nu inte är på så hög nivå. De försöker å andra sidan att hålla
intresset uppe i läsarnas och de styrandes medvetande. De gör detta genom att följa upp
tidigare reportage och göra återbesök på sjukhus, organisationer med mera. Ibland blir The
Hindu formellt kontaktad vid större evenemang eller när påbud från regeringshåll behöver
offentliggöras med annonser eller nyhetsreportage, men oftast är det tidningen själv som tar
initiativ till kontakter. Med jämna mellanrum blir de dock kontaktade av någon minister som
vill få litet extra publicitet och synas på bild i pressen vid invigningar och liknande.
Vid vår fråga om de också gör personliga intervjuer och tittar på statistik för att kunna skriva
en artikel om hiv/aids säger Varma att han har problem med den lokala Tamil-dialekten. Man
skickar då ut en annan journalist som förstår och kan lyssna på de hiv-drabbade och det de har
att berätta om som kan göra läsarna rörda och vädja till deras medkänsla. Själv intervjuar han
exempelvis läkare på sjukhusen.
The Hindus folk är ofta ute på fältet för att intervjua både de som vårdar de hiv-smittade och
de drabbade själva. De är en viktig informationskälla eftersom de vet vad som händer med de
sjuka, om medicineringen och eventuell diskriminering. Vidare menar Varma att de är noga
med att se till att inte prata med dem som vill vara med i tidningen på grund av egen vinning,
sådana som försöker lura till sig något.
72
Vi undrar hur de som är drabbade av hiv och aids blir synliggjorda i media, inte minst i
dagspressen. Varma vet inte säkert, det beror mycket på hur den lokala dagspressen behandlar
ämnet på tamil, tror han.
När det gäller The Hindu så försöker de att behandla ämnet så varsamt och känsligt som det är
möjligt, men det finns inga skrivna regler för vad man får skriva om eller undvika att återge.
Däremot finns det en bland journalister, över generationsgränserna, ”nedärvd” policy. The
Hindu namnger till exempel inte smittade eller sjuka personer om de inte själva vill.
Journalisterna är också försiktiga när de pratar med sörjande efterlevande och olycksoffer.
De publicerar vanligtvis heller inte bilder på hivsmittade.
Vilket ansvar har tidningar som The Hindu när det gäller att skriva om och ge allmänheten
information om hiv, aids och liknande? Den frågan besvarar Varma talande med att tidningar
är som tveeggade svärd. De kan göra nytta eller ställa till skada. Han menar att pressen
numera har mognat när det gäller att skriva om hiv och aids. På 80-talet gjordes stor sak av
varje sjukdomsfall och den stigmatisering som oftast följde. De breddes ut som braskande
nyheter på förstasidorna. Detta berodde på en total okunskap hos allmänheten, journalisterna
och även läkarna om den då nya sjukdomen och den frustration som detta ledde till. Han
tillägger att det är främst den lokala pressens uppgift att informera på rätt sätt eftersom de
finns i själva kommunen och nära de sjuka och kan läsas av de sjuka på deras eget språk.
Varma berättar vidare om tidigare problem kring medicinering och hur de mer eller mindre
löst sig efterhand i och med ART-programmet. Dessutom har staten börjat betala ut en rejäl
änkepension till efterlevande.
Bilaga 7: Kvalitativ analys
TEXTANALYS: ”HIV insurance launched” 2005-10-31
Frågor
ID: 05.10.31H16
Exempel
Bild
Finns ingen bild
-
Textanalys:
ID: 05.10.31H16
Exempel
1. Vad är artikelns tema/teman?
Artikeln handlar om ekonomi. Ett
försäkringsbolag i Kina har börjat
sälja försäkringar som gäller om man
fått hiv.
73
2. Vem/vilka får uttala sig i
direkta/indirekta citat?
(Det vill säga vem/vilka är det som
används som källor och får uttala sig i
artiklarna om hiv och aids? Är det de
hiv-positiva, organisationer eller
någon annan?)
Peng Dahua, vice direktör för
försäkringsbolagets Henan avdelning,
i Kina, får komma till tals två gånger i
artikeln.
”Regulatory Commission in
early October to launch the
HIV insurance programme
nationwide, said Peng Dahua.”
”Mr Peng said as a group
insurance product, the policies
are designed for companies,
hospitals and law enforcement
organisations to buy for their
staff members, rather then
individuals.”
3. Hur ser rubriken ut? (Finns det
Rubriken är informativ och innehåller ”HIV insurance launched”
till exempel några värdeladdade ord?) inga värdeladdade ord.
Skribenten har uppgett varifrån denne
har tagit sin information och det är
tydligt vem som talar, det vill säga
VD:n.
Vid ett tillfälle, när det talas om den
ekonomiska kompensationen, görs en
jämförelse för att visa hur många
dollar ett visst antal yuan är.
”According to new insurance
programme..”.
Det görs det däremot inte när det står
hur mycket det kostar för en
försäkringsinnehavare per år. Då
förväntas läsaren själv göra en
beräkning, vilket gör det hela lite
otydligt.
Co., a policyholder will pay
12,9 yuan in annual premium
for an insured sum of 10,000
yuan in case he or she is
infected with HIV during the
year.”
5. Finns det några värdeladdade
ord i texten?
Texten är neutralt skriven och det
finns inga värdeladdade ord i texten.
-
6. Hur framställs människorna i
texten?
Det finns en person som förekommer
synligt i texten, VD:n. Han framställs
inte på något värdeladdat sätt. Men
han får säga rätt mycket om man ser
till längden på notisen. På så vis kan
han anses ha något viktigt att säga.
-
7. Hur mycket utrymme får
kvinnor respektive män i texten?
Det är bara en person som kommer till said Mr Peng
tals, en VD, som är en man.
8. Finns det något öppet eller dolt
budskap i texten?
Det öppna budskapet är att en hivförsäkring lanserats.
Det dolda budskapet skulle kunna
vara att man kan ”råka” bli smittad i
Henanprovinsen och därför bör
försäkra sig, vilket kan tolkas som
skrämselpropaganda och är något som
försäkringsbolaget skulle kunna tjäna
på rent ekonomiskt. Det kan också
tolkas som textreklam.
4. Hur ser sakförhållandena ut i
texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten
till när det kommer till ämnet hiv och
aids? Bygger informationen om
hiv/aids på fakta eller på egna
antaganden av journalisten?
“... compensation of up to
300,000 yuan ($ 37,050) in
case of HIV infection.”
74
9. Vilket syfte har texten?
Textens syfte är att informera
människorna om den nya hivförsäkringen då detta är en stor fråga i
Asien då många är smittade och
mediciner är en ekonomisk fråga.
Syftet kan också vara att ge
textreklam åt försäkringsbolaget.
10. Vad säger analysen om
journalisten?
Texten är skriven på ett sakligt och
neutralt sätt. Men det är endast Mr
Peng Dahua, vice direktör för
försäkringsbolagets Henan i Kina,
som får uttala sig. Då hiv är ett stort
problem i Asien och då många är för
fattiga för att betala sina hivmediciner så skulle det vara intressant
med en kommentar från någon som
har hiv-försäkringen eller är hivpositiv.
11. Vad säger analysen om
föreställningar om läsaren?
Att de vill ha kort och snabb
information. Att läsaren inte bryr sig
lika mycket om det som händer
utanför landets gränser, eftersom
texten är en notis.
-
TEXTANALYS: “HIV adds fuel to tuberculosis fire, say experts” 2005-11-07
Frågor
ID: 05.11.07H8
Bild
Bilden föreställer tre personer
som ser ut att befinna sig i ett
samtal. Enligt texten pågår det
en vetenskaplig konferens där
man uppmärksammar
sambandet mellan hiv och
tuberkulos. De tre personerna
verkar befinna sig på
konferensen och diskutera
sambandet mellan hiv och
tuberkulos.
A. Hur förankras texten i bilden
och tvärtom?
Exempel
B. Finns det bildtext till bilden?
Vad säger den?
Enligt bildtexten är personerna
som pratar en obducent, en
bröstkorgsspecialist, samt en
lungspecialist. Bildtexten
bidrar till att förstärka bilden
av att de är experter som
träffas på konferensen och
samtalar om sambandet
mellan hiv och tuberkulos.
”Premila Samuel, pathologist (left),
interacting with K. Venugopal,
pulmonologist, and P.K. Thomas, chest
specialist (right), at a symposium in
Chennai on Sunday. ”
Textanalys
ID: 05.11.07H8
Exempel
75
1. Vad är artikelns tema/teman?
Medicin. Doktorer har träffats
för att diskutera hur
sjukdomen hiv bidrar till
spridningen av sjukdomen
tuberkulos.
2. Vem/vilka får uttala sig i
direkta/indirekta citat?
(Det vill säga vem/vilka är det som
används som källor och får uttala sig i
artiklarna om hiv och aids? Är det de
hiv-positiva, organisationer eller
någon annan?)
I texten får personerna C.N
Deivanayagam, president of
Health India Foundation och
P.K. Thomas, en av
samordnarna bakom
konferensen, uttala sig i
direkta citat.
”The decimation of the immune system
by the virus made the body more
susceptible to tuberculosis. Since it was
a socially transmitted disease, entire
populations were turning vulnerable,
C.N Deivanayagam, president, Health
India Foundation, said.”
Texten använder sig också av
inbäddningar där doktorerna
på konferensen och Dr
Deivanayagams röst blir hörda
utan att de uttalar sig i direkta
citat.
”The integration of allopathy with
Siddah at the Tambaram sanatorium
was also yielding good results, Dr
Deivanayagam said.”
”Patients' non-compliance with the
therapy was a reason for high
incidence of TB, said P.K. Thomas, one
of the co-ordinators of the
conference.”
”Dr Deivanayagam said around 200
million people were afflicted with the
disease. In London alone, the incidence
had gone up to 80 per cent in the past
10 years. The corresponding numbers
for India and China were 2 million and
1,5 million.”
”The human immuno-deficiency virus
(HIV) is emerging as the most potent
force driving the tuberculosis epidemic
worldwide, doctors said at the
symposium here on Sunday.”
3. Hur ser rubriken ut? (Finns det
Rubriken antyder att artikelns “HIV adds fuel to tuberculosis fire, say
till exempel några värdeladdade ord?) innehåll är trovärdigt eftersom experts”
tesen att HIV bidrar till
spridningen av tuberkulos
stöds av experter.
4. Hur ser sakförhållandena ut i
texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten
till när det kommer till ämnet hiv och
aids? Bygger informationen om
hiv/aids på fakta eller på egna
antaganden av journalisten?
Artikeln är vetenskapligt
baserad. Den innehåller
information om varför hivpositiva människor lättare blir
smittade med tuberkulos.
Artikeln beskriver också hur
många som är smittade i
världen och tar också ner
problemet på en nationell och
lokal nivå. Journalisten
använder sig av doktorer,
experter och organisationer
som källor.
De källor som används är
* Dr Deivanayagam, president, Health
India Foundation.
* Thomas, en av samordnarna bakom
konferensen
* Doktorer
* Global health community
* WHO
* Pharmaceutical Lupin
76
5. Finns det några värdeladdade
ord i texten?
Texten känns laddad när det
står att hiv ger bränsle åt
tuberkuloselden och att
”Global health community”
inte anade det.
Texten innehåller flera
värdeladdade ord.
“HIV adds fuel to tuberculosis fire, say
experts”
”The global health community had not
anticipated the ”astounding interaction
between TB and HIV”
”potent force” betyder ju starkaste
kraften, vilket är kraftfullt.
Den stora vita pesten hade
återvänt för att jaga...
”The ”Great White Plague” had
returned to haunt”
Trippel-trubbel
”Triple trouble”
Ordet ”afflicted” har en
negativ negativ klang då de
beskriver människor som
insjuknat som
angripna/plågade.
”Dr Deivanayagam said around 200
million people were afflicted with the
disease.”
6. Hur framställs människorna i
texten?
Människorna i texten
framställs som sakliga
doktorer och vetenskapsmän.
Människorna har inga
personliga drag i texten.
”...doctors said at a symposium here
on Sunday.”
7. Hur mycket utrymme får
kvinnor respektive män i texten?
Vilket kön personerna har är
svårt att avgöra utifrån
namnen. Men på bilden är det
två män och en kvinna.
8. Finns det något öppet eller dolt
budskap i texten?
Det öppna budskapet är att
”The global health community had not
informera om sambandet
anticipated the ”astounding interaction
mellan tuberkulos och hiv. Det between TB and HIV”
dolda skulle möjligtvis kunna
vara att t.ex. Global health
community borde ha anat
sambandet.
9. Vilket syfte har texten?
Syftet är att visa att det varit
en vetenskaplig konferens om
hiv och tuberkulos där läkare
möttes för att diskutera
problem och komma på
lösningar. Så syftet är att
informera.
10. Vad säger analysen om
journalisten?
Journalisten håller hela tiden
en neutral ton och använder
sig av citat och fakta från olika
organisationer. De drabbade
finns inte med explicit i
artikeln.
11. Vad säger analysen om
föreställningar om läsaren?
Läsarna lyssnar på vad
experterna säger och tycker.
Det en expert säger i ett direkt
eller ett indirekt citat ger mer
tyngd åt texten.
77
Att läsaren vill veta vad
läkarna har att säga, framför
vad de drabbade har att säga..?
TEXTANALYS: “More care-givers needed for AIDS patients” 2005-11-10
Frågor
ID 051110-H5
Bild
Bilden föreställer en man som håller i
en mikrofon och talar inför några
personer som sitter i bakgrunden.
Personerna i bakgrunden ser ut att
klappa i händerna. När vi tittar på
texten så förstår vi att bilden är från en
utbildning för läkare som ska lära sig
mer om hiv och aids. Bilden illustrerar
ett ögonblick från föreläsningen.
A. Hur förankras texten i bilden
och tvärtom?
Exempel
B. Finns det bildtext till bilden? Vad Bildtexten berättar att bilden är tagen
under en högtidlig invigning av
säger den?
utbildningen och att personen som
håller i mikrofonen är Michael
Friedman, samordnande direktör för
CDC-GAP i Indien.
”Michael Friedman, Associate
Director, CDC-GAP, India, at
the inauguration of the
HIV/AIDS Fellowship
Programme at Tambaram
Sanatorium on Wednesday.”
Textanalys
ID 051110-H5
Exempel
1. Vad är artikelns tema/teman?
Medicin, artikeln handlar om att
läkare och vårdpersonal ska få mer
träning och kunskap om hiv och aids.
2. Vem/vilka får uttala sig i
direkta/indirekta citat?
(Det vill säga vem/vilka är det som
används som källor och får uttala sig i
artiklarna om hiv och aids? Är det de
hiv-positiva, organisationer eller
någon annan?)
Det finns tre personer som får höras i
texten...
Mickael Friedman, Associate
Director, CDC's Global AIDS
Programme.
”Mickael Friedman, Associate
Director, CDC's Global AIDS
Programme, said there were
few skilled people in India to
treat and look after people with
HIV and AIDS, considering the
country had five million people
with HIV/AIDS.”
Izumi Yamamoto, India Field
Manager, I-TECH.
”Izumi Yamamoto, India Field
Manager, I-TECH, said that 15
doctors, most of them from
Tamil Nadu, were the first to
attend the fellowship
programme and worked for
both government and private
hospitals.”
och
3. Hur ser rubriken ut? (Finns det
t.ex. några värdeladdade ord?)
S. Rajasekaran, Superintendent,
government Hospital of Thoracic
Medicine.
S. Rajasekaran,
Superintendent, government
Hospital of Thoracic Medicine.
said this was the first of a
public-private-corporate
cooperative movement in
HIV/AIDS care.”
Ordet AIDS patient har en negativ
laddning för en del hiv-positiva (se
intervju med 40 årig hiv-positiv) då
"More care-givers needed for
AIDS patients”
78
man kan leva med hiv mellan 8 till 20
år innan det bryter ut till sjukdomen
aids. Läsare som inte är så insatta i
sjukdomsförloppet kan få en
missvisande bild av att människor
som har hiv och aids ligger på sin
dödsbädd redan i början av
sjukdomen, medan de i själva verket
kan vara friska i 8 till 20 år innan de
får symptom.
4. Hur ser sakförhållandena ut i
texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten till
när det kommer till ämnet hiv och
aids? Bygger informationen om
hiv/aids på fakta eller på egna
antaganden av journalisten?
Det finns två rena faktauppgifter i
artikeln.
Det är 15 nya läkare som ska börja en
ettårig utbildning i hiv och aids då det
finns få läkare som tar sig an hivpositiva. Texten berättar också att det
finns cirka fem miljoner med hiv i
Indien vilket var den officiella siffran
när artikeln skrevs år 2005.
Det hade varit mycket intressant om
journalisten hade fått en kommentar
från en läkare/hiv-positiv om
programmet och inte bara hämtat sin
information från hiv och
aidsorganisationer.
5. Finns det några värdeladdade
ord i texten?
6. Hur framställs människorna i
texten?
Journalisten är inte helt neutral utan
talar om det stora behovet av fler
läkare. Hur många läkare finns det
idag som behandlar hiv-positiva? Det
står inte svart på vitt i texten utan det
verkar vara journalistens egen
uppfattning att det är ett ”huge” och
”urgent” behov av läkare.
Källor i artikeln:
*Governmental Hospital of
Thoracic Medicine, Tambaram
Sanatorium
*U.S centers for Disease
Control and Prevention (CDC)
* Mickael Friedman, Associate
Director, CDC's Global AIDS
Programme,
*Izumi Yamamoto, India Field
Manager, I-TECH
*S. Rajasekaran,
Superintendent, government
Hospital of Thoracic Medicine.
”Pointing out to the huge
mismatch...”
Huge: jättestora
”..stressed the urgent need
to...”
urgent: bråskande
Människorna visar i texten inte upp
några personliga drag utan de
representerar endast de olika
organisationerna. Alla som uttalar sig
är positiva till utbildningen.
7. Hur mycket utrymme får kvinnor På bilden finns det fem personer, fyra
män och en kvinna. Av de tre som får
respektive män i texten?
uttala sig så finns det en man, men vi
vet tyvärr inte om Izumi Yamamoto
och S. Rajasekaran är kvinnor eller
män.
8. Finns det något öppet eller dolt
budskap i texten?
Artikelns öppna budskap är att det
finns för få läkare och för lite
vårdpersonal för hiv-positiva
patienter. Det dolda budskapet är att
det idag finns ett problem bland läkare
som inte har tillräckligt med kunskap i
ämnet hiv och aids.
9. Vilket syfte har texten?
Att upplysa läsaren om att det
kommer att göras mer för hiv-smittade
genom att utbilda fler läkare om
sjukdomen.
79
10. Vad säger analysen om
journalisten?
Journalisten har valt sida. Han/hon
granskar inte evenemanget med
kritiska glasögon utan lobbar istället
för utbildningen och pratar bara med
folk som är positiva till utbildningen.
Han/hon har heller inte gått in på
djupet till varför det behövs fler läkare
med hiv och aids-kompetens. Han/hon
skrapar lite på ytan när han/hon säger
att det finns fem miljoner hiv-positiva
och få som behandlar. Men han/hon
tar inte med den stora problematiken
med läkare som diskriminerar och
vägrar röra vid människor som är hivpositiva. (Se intervjusammanfattning
med hiv-positiv man 42 år.)
11. Vad säger analysen om
föreställningar om läsaren?
Läsaren ska redan ha förkunskaper om
problematiken mellan läkare och hivpositiva.
TEXTANALYS: “Actors' guild pulls up Suhasini for supporting Kushboo” 200511-12
Frågor
ID: 051112-H4
Exempel
Bild
Det finns ingen bild
-
Artikeln handlar om skådespelerskan
Kushboo, som under en intervju i en
veckotidning har gjort ett uttalande
om aids som har sårat vissa
människor. Det framgår inte vad hon
har sagt men skådespelarförbundet
Sangam tycker inte om hennes
uttalande.
”In a statement on Friday
evening, the Sangam's general
secretary, R. Sarath Kumar
noted that Kushboo's remarks on
AIDS awareness in a magazine
interview had attracted
criticism, but had expressed
regret that it had hurt some
people.”
Skådespelarförbundets regissör
Suhasini backar upp Kushboos
uttalande om aids vilket leder till att
skådespelarförbundet blir arga på
Suhasini.
“Actress-director Suhasini has
now earned the ire of the
Theninthiya Nadigar Sangam
(south Indian artists'
association) for her remark
supporting actress Kushboo”
Eftersom fallet snart ska tas upp i
domstolen vill föreningen inte ge
någon kommentar. Föreningen har
också bett sina medlemmar att inte
uttala sig i frågan.
“As the matter is before the
Court, the Sangam had refused
to comment on the issue and also
asked its members not to make
any remarks during any
interview that could draw
adverse comments”
Föreningen har också bett Suhasini
att förklara sitt uttalande.
“Condemning Ms. Suhasini's
statement, the association said it
Textanalys
1. Vad är artikelns tema/teman?
80
was asking her to give an
explanation about her remarks.”
Det framgår inte i texten vad
Kushboo sa om aids medvetande
eller vad rättsfallet handlar om.
2. Vem/vilka får uttala sig i
direkta/indirekta citat?
(Det vill säga vem/vilka är det som
används som källor och får uttala sig i
artiklarna om hiv och aids? Är det de
hiv-positiva, organisationer eller
någon annan?)
De som hörs och får komma till tals i
texten är skådespelarförbundets
general sekreterare R. Sarath Kumar.
Kushboos och Suhasini vars
uttalanden man kritiserar får inte
komma till tals och säga sin mening i
artikeln.
”In a statement on Friday
evening, the Sangam's general
secretary, R. Sarath Kumar
noted that Kushboo's remarks on
AIDS awareness in a magazine
interview had attracted
criticism, but had expressed
regret that it had hurt some
people.”
We reiterate our appeal to the
members not to make any
remarks without considering
there consequences.”
3. Hur ser rubriken ut? (Finns det
t.ex. några värdeladdade ord?)
Rubriken sammanfattar vad som står “Actors' guild pulls up Suhasini
i texten.
for supporting Kushboo”
4. Hur ser sakförhållandena ut i
texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten till
när det kommer till ämnet hiv och
aids? Bygger informationen om
hiv/aids på fakta eller på egna
antaganden av journalisten?
Texten berättar att en skådespelerska
har gjort ett uttalande om aids i en
veckotidning, men de säger inte vad
hon sade. Likadant har en regissör
senare under en filmfestival hållit ett
tal där hon stött dennas
aidsuttalande. Men vi får fortfarande
inte veta vad hon har sagt.
Journalisten använder
skådespelarföreningen som enda
källa. Artikeln blir därför vinklad åt
deras håll då föreningen är kritisk till
uttalandet. Skådespelarförbundets
general sekreterare R Sarath Kumar
fördömer uttalandet om aids men vi
får inte veta vad de som har uttalat
sig tycker i frågan.
5. Finns det några värdeladdade
ord i texten?
Det finns flera värdeladdade ord i
texten.
Källa
*Skådespelarförbundets general
sekreterare R Sarath Kumar.
*Skådespelarförbundet Sangam
Regissör Suhasini har nu förtjänat
skådespelarföreningens ilska för
henne uttalande där hon stöttar
skådespelerska Kushboo.
“Actress-director Suhasini has
now earned the ire of the
Theninthiya Nadigar Sangam
(south Indian artists'
association) for her remark
supporting actress Kushboo”
earned the ire: förtjänat ilska
Journalisten säger aldrig vad
Kushboo sa i sitt uttalande om aids.
Men då journalisten använder orden
hurt some people, får man intrycket
av att hon har sagt något negativt om
aids eller om aidsmedvetenhet eller
brist på medvetande, då det står att
”.. Kushboo's remarks on AIDS
awareness in a magazine
interview had attracted
criticism, but had expressed
regret that it had hurt some
people.”
81
uttalandet har sårat vissa människor.
6. Hur framställs människorna i
texten?
Suhasini framställs som om hon har
gjort något dumt när artikeln inleds
med att hon har förtjänat
skådespelarföreningens ilska för sitt
uttalande.
”Actress-director Suhasini has
now earned the ire of the
Theninthiya Nadigar Sangam
(south Indian artists'
association) for her remark
supporting actress Kushboo”
Kushboo, som gjorde uttalandet om
aids i en veckotidning, framställs
som om hon har sagt något om aids
som har sårat några människor.
”.. Kushboo's remarks on AIDS
awareness in a magazine
interwiew had attracted
criticism, but had expressed
regret that it had hurt some
people.”
Sangams general sekreterare R
Sarath Kumar framställs som om han
tillsammans med
skådespelarföreningen tar avstånd
ifrån uttalandena och han vädjar till
medlemmar att tänka på
konsekvenserna innan man uttalar
sig i frågan.
We reiterate our appeal to the
members not to make any
remarks without considering
there consequences.”
7. Hur mycket utrymme får kvinnor Journalisten skriver om två
uttalanden som kvinnorna Kushboo
respektive män i texten?
och Suhasini har sagt, utan att berätta
vad de sa och utan att låta dem
berätta vad de tycker i frågan. R.
Sarath Kumar som är man får säga
sin mening om saken.
8. Finns det något öppet eller dolt
budskap i texten?
Det öppna budskapet är att
skådespelerskan Kushboo och
regissören Suhasini har handlat fel
när de uttalade sig om aids, eftersom
det sårade vissa människor.
”.. Kushboo's remarks on AIDS
awareness in a magazine
interview had attracted
criticism, but had expressed
regret that it had hurt some
people.”
Samt att journalisten skriver att
Suhasini som stöttar Kushboos
uttalande har förtjänat
teaterföreningens ilska.
”Actress-director Suhasini has
now earned the ire of the
Theninthiya Nadigar Sangam
(south Indian artists'
association) for her remark
supporting actress Kushboo”
Det öppna budskapet är alltså att
Kushboo och Suhasini har sagt något
om aids som sårat vissa människor
och som gjort att de förtjänat
skådespelarföreningens ilska.
Dolt budskap Journalisten har inte
skrivit ut uttalandet och det verkar
vara ett känsligt uttalande som inte
bör upprepas.
Journalisten skriver att Suhasini har
”Actress-director Suhasini has
82
förtjänat teaterföreningens ilska och
han/hon har inga kommentarer från
kvinnorna eller vad de har sagt.
Vilket gör att man vid första
anblicken kan få känslan av att
journalisten håller med
teaterföreningen om att kvinnorna
har sagt något opassande om aids.
now earned the ire..”
Genom hela texten känns det som
om journalisten pekar på hur
obekväma teaterföreningen är med
uttalandet och i texten står de att de
vädjar till sina medlemmar att inte
säga något mer i frågan.
“As the matter is before the
Court, the Sangam had refused
to comment on the issue and also
asked its members not to make
any remarks during any
interview that could draw
adverse comments”
Journalisten fortsätter sedan med att
skriva om föreningens ord att de som
uttalar sig i frågan bör tänka på
konsekvenserna. Detta uttalande ger
en känsla av att föreningen hotar den
som säger något opassande om aids.
“We reiterate our appeal to the
members not to make any
remarks without considering
their consequences”.
Vi kan fråga oss om journalisten
verkligen är på teaterföreningen sida
då han/hon lyfter fram föreningens
försök att tysta sina medlemmar.
9. Vilket syfte har texten?
Texten berättar om Kushboo och
Suhasini som fått kritik då de uttalat
sig omdömeslöst om aids. Syftet är
alltså att berätta att det kan bli
konsekvenser om man säger något
opassande om aids.
10. Vad säger analysen om
journalisten?
Journalisten har valt att lyfta fram
föreningens syn på uttalandet. Även
om man vid första anblicken kan
anse att reportern har valt sida då han
inte har pratat med Kushboo och
Suhasini som blir kritiserade i texten
och inte har skrivit ut exakt vad det
är för uttalande som de har blivit
kritiserade för. Så har journalisten
lyft fram föreningens syn på saken
och skildrat hur de ber sina
medlemmar att hålla tyst och tänka
på konsekvenserna om de vill uttala
sig. Något som kan läsas som att
journalisten kanske är på kvinnornas
sida och försöker peka på hur
skådespelarföreningen vill tysta sina
medlemmar.
11. Vad säger analysen om
föreställningar om läsaren?
Journalisten antar att läsaren redan
vet vad Kushboo sa i sitt uttalande
om aids och varför frågan skall tas
upp i domstolen.
83
TEXTANALYS: ”Giving the will to live” 2007-11-04
Frågor
ID: 071104-M4
Bild A. Hur förankras texten i
bilden och tvärtom?
Bilden är en närbild på ett
kvinnoansikte. Kvinnan på bilden ser
allvarlig ut. Hon har
sammanpressande läppar, har stora
påsar under ögonen och hennes hår
står ut lite från huvudet. Enligt texten
så driver hon ett barnhem för
hivsmittade barn och har så många att
hon måste tacka nej till människor
som kommer och vill ha hjälp. Hennes
ansiktsuttryck visar att hon har har ett
tungt ansvar på sina axlar och hennes
ögon tycks be om pengar till barnen.
Exempel
B. Finns det bildtext till bilden? Vad Bildtexten berättar att kvinnan på
bilden är Anjali Gopalan som driver
säger den?
barnhemmet och att hon
återuppbygger barndomen åt barn.
”Restoring childhood to
children; Anjali Gopalan.”
Textanalys
ID: 071104-M4
Exempel
1. Vad är artikelns tema/teman?
Artikeln handlar om människor som
lever med hiv. Vi får följa med en
journalist som besöker ett barnhem för
hiv-positiva barn.
2. Vem/Vilka får uttala sig i
direkta/indirekta citat?
(Det vill säga vem/vilka är det som
används som källor och får uttala sig I
artiklarna om hiv och aids? Är det de
hiv-positiva, organisationer eller
någon annan?)
Barnhemmets föreståndare Anjali
”We have 35 children and it is
Gopalan syns tydligt i hela texten och overloaded. With the exception
hon får uttala sig i 10 direkta citat.
of two, the rest of them are all
HIV-positive. We also have
Ingen annan än Anjali Gopalan får
three positive women who have
höras i texten.
nowhere to go. We have start
turning people away and it's
giving me sleepless nights
because know the children we
turn away stand no chance
elsewhere.”
3. Hur ser rubriken ut? (Finns det
I rubriken görs en värdering när det i
till exempel några värdeladdade ord?) rubriken syftas på att Anjali ger
barnen som är hiv-positiva viljan att
leva.
4. Hur ser sakförhållandena ut i
texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten till
när det kommer till ämnet hiv och
aids? Bygger informationen om
hiv/aids på fakta eller på egna
antaganden av journalisten?
Anjali är huvudkällan. Det är hon som
hela tiden talar om hur bra hemmet för
hiv-positiva barn är. Det är också hon
som säger att medicinerna kostar
mellan Rs 8000 och 15,000 varje
månad.
NACO (National AIDS Control
Organisation) används också som
källa när det står att 5, 134 miljoner
människor hade HIV i Indien enligt
siffror från år 2004.
Vi saknar dock barnens perspektiv,
även om de framträder i texten så får
“Giving the will to live”
Källor:
*Anjali Gopalan
*NACO (National AIDS
Control Organisation)
84
de aldrig säga vad de tycker om
hemmet.
5. Finns det några värdeladdade
ord i texten?
6. Hur framställs människorna i
texten?
Artikeln börjar nästa poetiskt med
”It was a bright summer
orden, det var en ljus sommarmorgon.. morning..”
Med värdeladdade ord målar hon/han
upp hemmet som behandlar barnen
med kärlek och omsorg.
“..HIV-positive orphans like
him with love and care.”
Sedan fortsätter hon men att hemmet
är Anjalis hjärta och själ.
“...the NAZ Foundation is her
heart and soul.”
Med målande ord beskriver
journalisten hur barnen leker och mår
bra på hemmet för hiv-positiva barn.
“Mohini squeals in delight..”
Avslutningsvis får Anjali säga hur
mycket hon vill ge dem kärlek,
säkerhet och utbildning.
“I am determined to give them
love, security and a valuebased education so that they
can blossom and live long
enough to give back to society.
Anjali Gopalan framställs som en
hjältinna som tar hand om de hivpositiva barnen. Journalisten anammar
allting som Anjali Gopalan säger och
hela texten blir nästan en
hyllningssång till Anjali ära.
Den känslan stärks ytterligare när
Anjali säger att tack vare henne så har
35 själar räddats som aldrig hade en
chans någon annanstans.
Barnen som är hiv-positiva framställs
som en mycket utsatt grupp som fått
hjälp och blivit glada samt starka när
de har kommit till hemmet. Barnen
framställs som mycket tacksamma,
även om de aldrig får säga någonting i
texten.
”People say I should stick to
advocacy for, after all, a home
of only 30 children but 35 of
them who never stood a chance
anywhere else. They are 35
souls saved...”
“A small girl laughs in
merriment and hugs me. I hug
her back and her pretty dark
eyes twinkle in delight.”
”…Anjali says with the pride of
7. Hur mycket utrymme får kvinnor Det är en kvinna som är hjälten och
hon framställs som en kvinna med
a mother”
respektive män i texten?
moderliga instinkter. Men också en
kvinna som är stark och driver ett hem
för hiv-positiva barn.
8. Finns det något öppet eller dolt
budskap i texten?
Öppet budskap: Så här är det på ett
hem för hiv-positiva barn. Samt att
Anjali är en eldsjäl som har räddat
livet på 35 hiv-smittade barn som
blivit utstötta av de sina.
Dolt budskap: Att barn med hiv är en
utsatt grupp som måste få mer stöd,
omsorg och pengar.
9. Vilket syfte har texten?
Att visa de hiv-positiva barnens
situation.
10. Vad säger analysen om
journalisten?
Journalisten är hela tiden med i
texten, hon/han visar oss runt, kramar
85
barnen och säger vad hon/han ser för
något. Journalisten är nästan salig när
hon/han beskriver hur bra Anjali är
och hur lyckliga barnen har blivit
sedan de blev omhändertagna av
henne. Men utan att egentligen fråga
barnen hur de mår och vad de tycker
om hemmet. Men att journalisten inte
har frågat barnen kan också bero på
att barnen var yngre då en del barn
inte får veta om att de har hiv förrän
de är några år äldre och kan förstå
situationen. (Mr. Srinivas, HAPPEN,
personlig kommunikation, Guntur
2007-11-09)
11. Vad säger analysen om
föreställningar om läsaren?
Läsarna vill höra en ”feel good”historia där utsatta barn har blivit
omhändertagna av eldsjälen Anjali
som ger dem ett kärleksfullt hem där
de blir starka och lyckliga.
TEXTANALYS: ”HIV counselling go mobile in State” 2007-11-10
Frågor
ID: 071110-H8
Bild A. Hur förankras texten i
Sju stycken transportbilar står
uppradade efter varandra på ett led.
Fokus ligger på den första
transportbilen. Runt om
transportbilarna är det lerig mark och
några träd skymtar i bakgrunden.
Texten berättar hur transportbilarna
ska ge sig ut till olika områden för att
ge befolkningen hiv-tester och
rådgivning. Enligt texten ska
transportbilarna ge sig ut till
svårframkomliga områden, något som
förstärks i bilden då transportbilarna
står på ett lerigt fält och inte på någon
ordentlig väg.
bilden och tvärtom?
Exempel
B. Finns det bildtext till bilden? Vad Ny ansträngning: De nya
transportbilarna med hiv-tester
säger den?
kommer att skickas iväg den 16
november.
”New Endeavour: The mobile
HIV testing vans to be
launched by TANSACS on
November 16.”
Textanalys
ID: 071110-H8
Exempel
1. Vad är artikelns tema/teman?
Hiv- och aids-information. Artikeln
handlar om hur Tamil Nadu State
AIDS Controls Sociey (TANSACS)
ska skicka ut 10 transportbilar till
olika områden. Transportbilarna ska
göra hiv-test på folket samt ge
rådgivning och information om hiv
och aids.
2. Vem/Vilka får uttala sig i
TANSACS sekreterare Supriya Sahu
”The idea is to mainstream
86
är den som får komma till tals i
direkta/indirekta citat?
(Det vill säga vem/vilka är det som
artikeln.
används som källor och får uttala sig i
artiklar om hiv och aids? Är det de
hiv-positiva, organisationer eller
någon annan?)
testing across population
profile, says Supriya Sahu,
TANSACS member secretary.”
3. Hur ser rubriken ut? (Finns det
Det finns inga värdeladdade ord i
till exempel några värdeladdade ord?) rubriken utan den talar bara om vad
som händer.
“HIV counselling go mobile in
State”
4. Hur ser sakförhållandena ut i
texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten till
när det kommer till ämnet hiv och
aids? Bygger informationen om
hiv/aids på fakta eller på egna
antaganden av journalisten?
Den här artikeln innehåller mycket
fakta och ska upplysa folket om att det
kommer att skickas transportbilar som
man kan gå till och bli hiv-testade
samt få rådgivning. Det står att
hälsoministern M.R.K. Panneerselvam
ska flagga av bilarna den 16
november. Journalisten går också
väldigt mycket in på detaljer när han
beskriver vilken utrustning
transportbilarna ska innehålla och
berättar hur chaufförerna ska köra
efter en utstakad körplan. Texten
innehåller också noga anvisningar om
vilka distrikt som bilarna ska köra till.
Journalisten stödjer sig på tre källor i
artikeln.
5. Finns det några värdeladdade
ord i texten?
Journalisten håller sig till ett neutralt
språk och det finns inga värdeladdade
ord i texten.
6. Hur framställs människorna i
texten?
Hälsoministern framställs som god
och medverkande i kampen mot hiv
då han ska vara med och flagga av
transportbilarna när de ger sig iväg.
TANSACS sekreterare Supriya Sahu
framställs som en saklig man.
Källor:
* Tamil Nadu State AIDS
Controls Sociey (TANSACS)
* Supriya Sahu, TANSACS
member secretary.
* Integrated Counselling and
testing Centre (ICTC)
7. Hur mycket utrymme får kvinnor Vi vet inte om Supriya Sahu som får
komma till tals är en kvinna eller en
respektive män i texten?
man.
8. Finns det något öppet eller dolt
budskap i texten?
Öppet budskap: Transportbilar som
är lastade med utrustning för hiv-test
och hiv-rådgivning ska åka till
distrikten Nilgiris, Dindigul,
Dharmapuri, Krishnagiri, Namakkal,
Thiruvannamali, Coimbatore och
Salems distrikt. De kommer också att
erbjuda tester för blodförgiftning och
diabetes samt sprida information om
hiv och aids.
Dolt Budskap: Hälsoministern är en
bra man som engagerar sig i hiv och
aids frågan.
9. Vilket syfte har texten?
Textens syfte är att informera folket
om att transportbilarna kommer att ge
87
sig ut till folket så att människorna vet
om att de kan gå och testa sig.
10. Vad säger analysen om
journalisten?
Journalisten är inte närvarande i
texten. Han berättar med neutral röst
om vart transportbilarna kommer att
åka, vad de kommer att göra och
vilken utrustning transportbilarna har.
11. Vad säger analysen om
föreställningar om läsaren?
Läsarna vill veta vilka distrikt som
transportbilarna besöker samt få
information om hur många som har
testat sig för hiv tidigare.
“Anti-AIDS campaign to rev up through auto drivers” 2007-11-14
Frågor
ID: 071114-H3
Exempel
Bild
Ingen bild
-
Textanalys
ID: 071114-H3
Exempel
1. Vad är artikelns tema/teman?
Information om hiv och aids. 200 auto
rickshaw-chaufförer ska få utbildning
om hiv och aids för att kunna sprida
vidare informationen då de träffar så
många människor genom sitt jobb.
2. Vem/Vilka får uttala sig i
direkta/indirekta citat?
(Det vill säga vem/vilka är det som
används som källor och får uttala sig I
artiklar om hiv och aids? Är det de
hiv-positiva, organisationer eller
någon annan?)
Senior media director of the Hero's
Project Vinita Sidharta uttalar sig i ett
direkt citat.
Likadant så får autorickshawchaufförerna C. Selvam och V.
Munnusami, samt sekreterare Mr
Munnusami för Chennai Central Auto
Drivers and Commuters Welfare
Society
En ämbetsman från TANSACS får
också uttala sig i texten.
”It is a kind of traning of
trainers. Autorickshaw drivers
meet many people and it is
important that they are aware
of all aspects of the disease. It
is also a scientifically drawnup training process which
involves collecting people,
sensitising them and then
enabling them to, in turn,
disseminate what they have
learned, she said...”
“V. Munnisami, an
autorickshaw driver for 28
years, said that he felt creating
awareness amongst the drivers
was a good idea as they met
many people from different
walk of life every day.”
”Now I have a more complete
understanding and will also
spread the word among my
friends and colleagues, he
said.”
”All of us need to do our part
to prevent the spreading of this
disease in our country, he
said.”
”An official of TANSACS said
88
the programme would involve
and its prevention as well as
sensitising them to people
living with the virus.”
3. Hur ser rubriken ut? (Finns det
till exempel. några värdeladdade
ord?)
ANTI-AIDS kan kännas som en
“ANTI-AIDS campaign to rev
ganska opassande rubrik då aids är ett up through auto drivers”
värdeladdat ord som för många hivpositiva ses som ett negativt ord om
det används i fel sammanhang. Man
kan ju ha hiv i 10-20 år innan det
bryter ut till aids. (Hiv-positiv man 40
år, personlig kommunikation, Chennai
2007-11-15) Just ordet ANTI-AIDS
låter som om man är anti personer
med aids och nu vill man ha en
kampanj mot människor med aids.
Istället för att tala om att det ska skapa
en större medvetenhet om sjukdomen
hiv och aids hos autorickshawchaufförer.
4. Hur ser sakförhållandena ut i
texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten
till när det kommer till ämnet hiv och
aids? Bygger informationen om
hiv/aids på fakta eller på egna
antaganden av journalisten?
Faktauppgifterna består av att det ska
hållas en utbildning i hiv och aids för
200 autorickshaw-chaufförer och att
först ut var 40 stycken chaufförer. Vi
får också veta vad de ska lära sig samt
att de får en utbildning i
missuppfattningar i ämnet om hiv och
aids av en hiv-positiv kvinna.
5. Finns det några värdeladdade
ord i texten?
Texten är neutralt och sakligt skriven.
6. Hur framställs människorna i
texten?
Människorna framställs som kloka.
Alla är för att man ska sprida
information om sjukdomen hiv och
aids. Kvinnan som är hiv-positiv
framställs varken som ett offer eller en
hjälte utan hon framställs som en
neutral människa som är hiv-positiv.
7. Hur mycket utrymme får
kvinnor respektive män i texten?
Vi kan inte de indiska namnen men vi
vet att de båda autorickshawchaufförer är män då deras uttalanden
slutar med he said.
Sekreteraren är också man då han
heter Mr Munnusami.
Källor:
* The Tamil Nadu AIDS
Control Society
* Voluntary Health Association
* En ämbetsman på TANACS
om själva projektet att utbilda
autorickshaw-chaufförer i hiv
och aids.
* Senior media director of the
Hero's Project Vinita Sidharta.
*Autorickshaw-chauffören V
Munnusami, C Selvam
*Autorickshaw-chauffören Mr
Munnusami
* Sekreterare för Chennai
Central Auto Drivers and
Commuters Welfare Society.
”Now I have a more complete
understanding and will also
spread the word among my
friends and colleagues, he
said.”
Senior media director of the Hero's
”It is a kind of training of
Project Vinita Sidharta är en kvinna då trainers. Autorickshaw drivers
hennes uttalande slutar med ”she
meet many people and it is
89
said”. Den hiv-positiva som är med
och föreläser är en kvinna.
important that they are aware
of all aspects of the disease. It
is also a scientifically drawnDet framgår inte om ämbetsmannen
up training process which
från TANSACS är en kvinna eller en involves collecting people,
man.
sensitising them and then
enabling them to, in turn,
Sammanlagt är det 3 män, två kvinnor disseminate what they have
och en vars kön det inte går att
learned, she said...
definiera, som syns i texten.
8. Finns det något öppet eller dolt
budskap i texten?
Öppet budskap: Autorickshawchaufförer ska få bättre information
om hiv och aids eftersom de träffar så
många människor varje dag och
därmed kan sprida informationen
vidare.
Dolt budskap: Som läsare ställer jag
mig frågan varför de väljer att satsa på
att informera just autorickshawchaufförer. Mellan raderna kan vi läsa
att det kanske finns ett högre antal
smittade inom den här gruppen och att
de är på väg att bli en högriskgrupp så
som lastbilschaufförerna. Och att det
är därför som man satsar extra mycket
på att informera just autorickshawchaufförer om hiv och aids.
9. Vilket syfte har texten?
Syftet är berätta att man ska lära upp
200 autorickshaw-chaufförer om
ämnet hiv och aids då autorickshawchaufförerna träffar många människor
och kan sprida ut budskapet till alla de
träffar.
10. Vad säger analysen om
journalisten?
Journalisten har gjort ett bra jobb då
han/hon har lutat sig på källor och
uttalanden under hela textens gång. I
många andra texter har journalisterna
bara använt olika organisationer som
källor men nu så frågar journalisten
också taxi-chaufförer som har gått
utbildningen om vad de tycker om
den.
11. Vad säger analysen om
föreställningar om läsaren?
Läsarna är intresserade av att höra om
nya hiv/aids-kampanjer som påbörjas
och hur de går till.
TEXTANALYS: “Court notice to two doctors”2007-11-14
Frågor
ID: 071114-H17
Exempel
Bild
Ingen bild
-
Textanalys
ID: 071114-H17
Exempel
90
1. Vad är artikelns tema/teman?
Rättsfall. En man blev felaktigt
diagnostiserad som hiv-positiv och
blev därefter utsatt för diskriminering
av läkare.
2. Vem/Vilka får uttala sig i
direkta/indirekta citat?
(Det vill säga vem/vilka är det som
används som källor och får uttala sig i
artiklarna om hiv och aids? Är det de
hiv-positiva, organisationer eller
någon annan?)
Suheel Kumars historia och allt han
har fått vara med om sedan han blev
felaktigt diagnostiserad som hivpositiv löper igenom hela texten. Men
det finns bara en gång, i ett indirekt
citat, som han uttalar sig.
3. Hur ser rubriken ut? (Finns det
Domstolen ger kritik till två läkare.
till exempel några värdeladdade ord?) Kritik kan anses vara ett negativt
laddad ord.
”... Susheel Kumar, who said he
underwent humiliation,
depression and trauma before
subsequent tests showed that he
was not HIV-positive.”
“Court notice to two doctors”
4. Hur ser sakförhållandena ut i
texten? (Fakta, källor)
Vilka källor vänder sig journalisten till
när det kommer till ämnet hiv och
aids? Bygger informationen om
hiv/aids på fakta eller på egna
antaganden av journalisten?
Källan som används är rättgången
som har hållits. Domstolens
uttalanden refereras och den
felbehandlades historia får stort
utrymme i artikeln. Den felbehandlade
Sushell Kumar syns tydligt i texten
och hans upplevelser får utrymme i
texten. Om läkarna har något att
försvara sig med så kommer det inte
fram i texten.
Källor:
*The supreme court
*Justice B.N. Agrawal.
*Susheel Kumar
5. Finns det några värdeladdade
ord i texten?
Skribenten beskriver redan i
inledningen av texten hur patienten
blir illa behandlad.
” to have wrongly diagnosed a
person as HIV-positive and
discharge him in a critical
condition..”
Critical: kritiskt är ett
värderande ord.
Humiliation, depression, trauma,
vilket betyder förnedring, depression
och trauma. Det här är personens egna
ord, men hans berättelse lyfts fram
som en sanning i texten.
”...who said he underwent
humiliation, depression and
trauma before subsequent tests
showed that he was not HIVpositive.”
Seriously: allvarligt är ett värdeladdat ”The petitioner said the
ord då journalisten själv skriver in att national commission seriously
det var ett allvarligt fel.
erred, not appreciation..”
Han fick en skylt där andra varnades
för att han var en aids-patient.
Warning och AIDS-patient är två
värdeladdade ord.
6. Hur framställs människorna i
texten?
He was put on the floor in the
corridor and later given a cot
with a signboard warning
others that he was an AIDS
patient and nobody should go
close to him.”
Läkarna framställs som de onda och
den utsatta framställs som den goda
som talar för sina egna och andra hivpositivas rättigheter.
7. Hur mycket utrymme får kvinnor Personen som har blivit felbehandlad
är en man, och det framgår inte om
respektive män i texten?
läkarna är män eller kvinnor.
91
8. Finns det något öppet eller dolt
budskap i texten?
Öppet budskap: Det förekommer
diskriminering mot hiv-positiva på
sjukhusen.
Dolt budskap: Vi hittar inget dolt
budskap i den här artikeln.
9. Vilket syfte har texten?
Att återberätta ett rättsfall där en man
både har upplevt att vara hiv-positiv
och hiv-negativ. Textens syfte är att
upplysa oss om att diskriminering mot
hiv-positiva pågår på sjukhusen.
10. Vad säger analysen om
journalisten?
Journalisten har redan valt sida i
texten och dennes förkunskaper om att
det pågår mycket diskriminering bland
hiv-positiva lyser igenom i texten. Det
syns tydligt att journalisten tror på den
utsatta patientens berättelse då
hon/han lyfter fram dennes åsikter i
artikeln. Läkarnas får inte säga sitt.
11. Vad säger analysen om
föreställningar om läsaren?
Journalisten vill uppmärksamma
läsarna om att diskriminering
fortfarande pågår mot hiv-positiva på
sjukhusen.
92
