u
n
växa
u
G
h
c
o
t
e
v
i
L
,
an
Mer om Kyrk
d
Linda om förändring och rättvisa:
Mina val gör skillnad!
Kyrkan
Nils
och utanförskapet
blir pastor på internet
Gränslöst
Café i Österbymo
nr 4
maj-augusti
2009
Foto: Gunilla Hjelmåker
Mångfaldskyrka,
trots namnet
Nog
är vi provinsiella, gammelsvenska och djupt ro­
tade i det som är traditionellt kyrkligt och svenskt. Så är
det – Svenska Missionskyrkan har nog inte mycket att yvas
över. Trots att vi envist upprepar att vi vill vara en öppen,
evangelisk och medmänsklig kyrka.
Det är egentligen märkigt att vi gav oss själva namnet
Svenska Missionskyrkan. Jag menar – vem mer skulle gjort
något sådant i en tid som denna? En tid när det kommer nya
svenskar till vårt land, och till våra kyrkor, som aldrig förr.
För det var i en sådan tid som vår kyrka bytte namn – till
Svenska Missionskyrkan!
Jag har funderat över det namnet. Och jag konstaterar att
integration är en sann utmaning i samhället i stort. Och vi,
som kyrka, är väl inte så duktiga på det, vi heller.
Onekligen är en alldeles överväldigande majoritet av
kyrkans medlemmar svenskar, i den gamla inrotade me­
ningen. Naturligtvis är det så, det vore konstigt annars.
Men ta en titt i den här tidningen ! Här har vi haft fullt sjå
att servera lite variation på innehållet. Det var aldrig tan­
ken – det bara blev så – men artiklarna den här gången kom
till stor del att handla om Missionskyrkan som en mång­
faldskyrka. En kyrka där människor från olika religioner
och kulturer möts, bygger broar och lär känna varandra
– och berikas av det.
Här kan ni följa med till Österbymo, till Hallunda, Löv­
gärdet, Ljusdal och Nässjö. På varje ort sker det små mira­
kel när människor med olika bakgrund och erfarenheter
möts. Att det sker i gemenskapen inom Svenska Missions­
kyrkan kanske ändå tyder på att namnet inte säger allt. För
där bakom, någonstans, pågår livet i all dess fantastiska
storhet, precis som i det vardagligt lilla. Och det livet låter
sig inte hejdas av någonting.
I den här tidningen möter vi också Linda Wallberg.
Äventyrslysten och nyfiken, det medger hon. Men hon
hade väl aldrig tänkt att mötet med Kongo skulle bli livs­
avgörande! Välkommen in i Växa.nu – här får du läsa mer
om varför.
Innehåll
. . .
gar. . . . . . . . .
ä
v
a
y
n
å
p
r
o
Past
st får Svenska
arbeta m
nr 4
maj-aug
2009
5
I hö
n en
Missionsk yrka
Det är
internetpastor.
som
Nils Br yntesson
stor i maj
ordineras till pa
er at t
och som komm
järprojektet.
ed det nya pion
dsspår . . . 8
ti
m
ra
F
d
e
m
r
På rätt spå Göteborg har
om
I Lövgärdet norr
tat
gen länge arbe
lin
am
rs
fö
ns
missio
ha
t mna
som riskerar at
med ungdomar
af terna
u samlar man kr
i utanförskap. N
amlingen,
r, där både förs
till Framtidsspå
digheter
nen, olika myn
Räddningsmissio
ag finns med.
och bostadsbol
. . .
sterbymo . . . .
Ö
i
ts
la
sp
te
ö
M
mo har blivit
10
Österby
Bagdad Café i
och
för nysvenskar
en mötesplats
rna
ar”. Församlinga
”gammelsvensk
tu
na rlig
behovet av en
i området såg
över
samlingspunkt
och ot vungen
ras de
rgränser. Nu tu
språk- och kultu
gskväll.
féet varje tisda
om at t driva ca
12
. . . .
Hallunda . . . .
i
a
d
n
ra
jä
n
io
P
av
är en intensiv tid
Det
issions­
förändring för m
allunda.
H
församlingen i
ånader
På bara några m
n fått 54
har församlinge
, de flesta
nya medlemmar
vi sysslar
av Afrika. Men
från olika delar
gger
rararbete – vi by
inte med invand
emmati.
H
rin
Ka
r pastor
församling, säge
. .
r historien. . .
e
ft
e
g
in
n
a
sp
På
ok
försvunnen dagb
ed en
Det började m
. Nu är
n Nils Westlind
från missionäre
gerad
församling enga
Torsby missions
forskar
ete där man ut
i ett spaningarb
ns rötter.
och församlinge
sina egna arkiv
.
. . . .
stecken . . . . .
Som ett utrop åta sticker ut. Den
Gunilla Hjelmåker
kommunikationschef
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
s tältk
Missionskyrkan
ar som
rna och funger
ka
drar till sig blic
om kan
(s
n
under vinter
en värmestuga
mmaren
so
l
are) . Men til
vara lång i Gälliv
r.
cabbar man ne
14
20
Hopp i Grimsås
Våga Tro! Utmanande ord. Och ett antal unga
människor på Karlskoga Folkhögskola har antagit
utmaningen att föra budskapet vidare. I form av
pionjärteam åker de, vid sidan av studierna, ut att
arbeta där behovet finns.
Jenny Fredén har talat med ett pionjärteam som
arbetar i Grimsås med ett tusental invånare.
Sent på annandag påsk lyckas jag ef­
ter många försök få tag på Maria Lin­
deskär som tillsammans med sin man
Markus Lindeskär, Sara Bondesson
och Jakob Ahlbom just nu utgör ett
pionjärteam i Grimsås.
De utgår ifrån Karlskoga folkhög­
skola där de denna termin läser något
som kallas för Våga tro-termin vilket
innebär att de under en termin var
fjärde vecka är på skolan och får un­
dervisning och att de resterande veck­
orna är ute på fältet i olika pionjär­
arbeten. Det finns även team utsända
till Kortedala, Öland och Handen ut­
anför Stockholm.
Våga tro-terminen är en fortsätt­
ning på lärjungaskolan Apostlagär­
”
Pionjärsatsningar
är klockrent,
vi behöver
starta nya
församlingar”
ningarna 29, där eleverna bland annat
reser till Kongo och Ecuador.
Siktar på församling
Det finns ett mål att i oktober kunna
starta en församling i Grimsås, och
teamet är nu där och arbetar för att
detta skall bli en verklighet. Men
Maria poängterar att arbetet inte
bara handlar om att förbereda för
en församlingsstart, utan att arbetet
redan nu är i gång, och att det redan
bedrivs verksamhet. Bland annat
har de en Gammakurs (vilket är en
bibel- och samtalsgrupp) med ett 20tal deltagare. Denna har de tillsam­
mans med svenska kyrkan. De har
gudstjänst en gång i månaden med
lite olika inriktningar såsom bland
annat jazzgudstjänst och pannkaks­
gudstjänst.
Tonårsträffar och scoutverksamhet
har funnits sedan tidigare i Grimsås
genom Hestra missionsförsamling
som nu även teamet jobbar med.
Hestra är moderförsamling till sats­
ningen i Grimsås och har som uppgift
att stötta och hjälpa så att en missions­
kyrka kan startas i Grimsås. Teamet
finns med på en fritidsgård och på
skolan under lektioner.
Maria berättar att de får hjälpa till
med alltifrån läsförståelse till att visa hur
man använder maskiner i syslöjden.
– Vår närvaro på lektionerna under­
lättar så att klasserna kan delas upp i
mindre grupper. Det är roligt för då
kan man lära känna barnen bättre, sä­
ger Maria.
Längtan finns att även kunna möta
målgruppen föräldrar men i nuläget
pågår inget sådant arbete. Några i tea­
met är med i fotbollslaget för Pojkar
16, både för att träna tillsammans med
dem men också för att stötta. Både fot­
bollslaget och skolan är positiva till att
Fortsättning nästa sida
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
Inventerat behoven
Maria berättar att de som gjort upp­
lägget för Våga tro-terminen har va­
rit i kontakt med pastorer som jobbar
med pionjärarbete och att dessa vet
var det behövs församlingsplante­
ringar. Platsvalet beror även på i vilka
områden det redan finns församlingar
som har önskemål om att få team till
orten så att pionjär­arbete kan startas
på närliggande orter. Grimsås var
ett av de områden man ville bedriva
pionjär­arbete på.
Jag frågar Maria hur det kommer sig
att teamet väljer att leva och verka i
Grimsås. Svaret kommer ganska di­
rekt; ”För att utmana oss själva i vår
tro och följa vår kallelse, att gå ut och
göra alla människor till lärjungar.”
– Detta ligger närmast vårt hjärta,
att dela med sig av det man har fått
uppleva själv. Vi vill visa på något mer,
exempelvis att barnen på skolorna är
älskade som de är, inte beroende på
deras prestationer utan bara på grund
av vilka de är. De ska inte behöva göra
något för att bli sedda, utan vi vill be­
kräfta dem ändå, för Jesus skull. Inte
för att bara vara goda människor utan
för att vi vill följa Jesus och visa på
hans kärlek. Vi gör inte detta för att
prestera utan för att vi brinner för det­
ta, vi längtar efter att få dela med oss
av kärleken och nåden från Gud.
”
Man får
andra perspektiv på
sitt liv och
sin tro.
Maria berättar också att de blir väldigt
väl bemöta av ungdomarna och bar­
nen i Grimsås.
– Ibland kan de komma springande
och krama om oss när vi kommer till
skolan. Ungdomarna är förundrade
över att vi valt att komma och bosätta
sig i Grimsås, de undrar om vi får be­
talt för att komma, skrattar Maria.
I Grimsås bor det cirka 800 invånare
och man känner snabbt igen männis­
kor, vilket Maria tycker är bra. Invå­
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
IT
R OM
JE S U
TNA
Nya perspektiv
Maria berättar att det härligaste med
att vara en del av teamet i Grimsås är
att få komma ur sin bekvämlighets­
zon vilket blir tydlig för henne och
Markus att som gift par bo tillsam­
mans med andra tätt inpå.
– Man lär känna nya sidor av sig
själv när man lever lite obekvämt, sä­
ger Maria.
Det är något hon tycker är viktigt
för karaktären och den andliga ut­
vecklingen.
– Man får andra perspektiv på sitt liv
och sin tro.
Att utmanas att tillsammans leva i
kärlek till andra, att lära känna männis­
kor och se det lilla som gud gör i varda­
gen, istället för att bara se till stora saker
och vara resultatinriktad är andra saker
Maria ser som förmåner och utmaning­
ar i och med teamlivet. Vidare berättar
hon att de i teamet ser hur de i mötet
med människor i Grimsås märker hur
dessa till viss del förvandlas i och med
att teamet finns där. Maria, Markus,
Sara och Jakob längtar att få älska, be­
kräfta, umgås och dela sin tro på Jesus,
både genom handlingar och ord.
– Jag tycker att det gör skillnad att
teamet finns i Grimsås, säger Maria
och nämner ett exempel:
– Det finns en kristen 16-åring som
kommer från Grimsås men som när
hon kan går till församlingen i Hestra
eftersom det inte funnits någon för­
samling i Grimsås. Dock känner sig
denna tjej nu väldigt uppmuntrad när
vi i teamet finns i Grimsås.
Detta gläds teamet mycket åt, att få
finnas där för henne.
Välkända i Grimsås
V
och hjälper till vilket känns väldigt
uppskattande tycker Maria.
S
Maria, Markus, Sara och Jakob är där
narna i Grimsås vet vilka teamet är
och vad de gör där, information om
detta sänds nämligen på lokal TV.
– Samtidigt som det är kul att finnas
i Grimsås är det också tufft och svårt,
menar Maria.
Hon känner bland annat oro över
om det i slutändan kommer bli en
församling i Grimsås och om männis­
kor kommer att våga och vilja gå ur
sin bekvämlighetszon för att satsa på
församlingsliv. Maria oroar sig för det
fortsatta arbetet framöver när teamet
åkt. Men förhoppningen är att det ska
komma ett nytt team till Grimsås till
hösten. Dessutom kommer missions­
församlingen i Hestra att fortsätta
backa upp denna satsning under en
viss period, tills det kan bli en egen
självgående församling i Grimsås.
Jag frågar Maria vad hennes intryck
än så länge är av att göra en sådan här
pionjärsatsning.
– Jag tror det är klockrent. Vi be­
höver starta nya församlingar. Män­
niskor ska inte behöva vara utan för­
samling bara för att man geografiskt
sett bor i ”fel” område. Det ska finnas
församlingar för alla.
– Men det är viktigt att man är fle­
ra när man ska starta en församling.
Man behöver hjälpas åt och komplet­
tera varandra med olika gåvor och
egenskaper.
Jenny Fredén
ungdomskonsulent Östra Götaland
Internet har utvecklats till att bli ett väldigt
socialt medium, säger Nils Bryntesson.
I höst blir han Missionskyrkans första
internetpastor.
Den fjärde
väggen
I
Pastorn på nätet
I maj ordineras Nils Bryntesson som pastor i Svenska Missionskyrkan. Men han blir inte
församlingspastor. Istället för
att blicka ut över en församling
i kyrkbänkarna kommer han att
ha blicken fäst på dataskärmen.
Nils Bryntessons pionjärarbete blir
att vara internetpastor, med start den
1 september.
– Idén föddes för ett och ett halvt år
sedan, berättar Nils Bryntesson. Men
jag har väl redan tidigare haft funde­
ringar på om en sådan tjänst kunde
vara möjlig.
Nils Bryntesson känner att han fått
stöd i projektet.
– Från centralt håll har det inte varit
några tveksamheter, även om det har
tagit sin tid.
Nu är projektet är beviljat och allt är
klart, men hur det kommer att se ut i
praktiken vet Nils inte ännu.
Utgår från en blogg
Nils Bryntesson berättar att han kom­
mer att utgår från en blogg och så kalla­
de RSS-feeds, alltså ”prenumerationer”
som skickas till mottagarens webläsare.
– Jag kommer att knyta till mig män­
niskor med idéer och kunskaper, som
brinner för särskilda frågor. Tillsam­
mans kan vi fundera på vad vi kan göra
för att evangelisera på nätet, vad vi kan
göra för kristen närvaro på nätet. Jag
finns med arbetstid och resurser, men
jag ska inte jobba bara på egen hand.
Man kan anta att en internetpastor
når mest yngre, det håller Nils Bryn­
tesson med om.
– Jo, det kommer att vara en natur­
ligt målgrupp i och med att de har
lättare att ta till sig den nya tekniken.
Men det är inget självskrivet.
Hur kunnig är du själv i tekniken?
– Inte alls. Men jag är bra på att låt­
sas, skrattar han.
Att internet skulle vara opersonligt
håller han inte med om.
– Det fungerar ju inte ensamt. Det
kan vara otroligt personligt – att inte
ses öga mot öga kan göra det lättare
att ta upp saker man inte skulle våga i
ett vanligt själavårdssamtal.
Har blivit gemenskapsbärande
– Det är naturligtvis viktigt att finnas
ansikte mot ansikte. Men internet är
– eller har blivit ett väldigt socialt me­
dium. Det är i hög grad gemenskaps­
bärande. I början fungerade det mest
som en informationsdatabas, men idag
går mycket ut på att länka till varandra,
ge tips, länka till saker som händer just
nu, inte förra veckan, utan i realtid.
– Och det är så snabbt – för ett par
timmar sedan kom domen i Pirate
bayrättegången – det finns säkert re­
dan tusentals blogginlägg om saken.
Men man sitter fortfarande framför
sin egen skärm. Det är ju ett faktum,
säger Nils Bryntesson.
– En internetgemenskap kan aldig
ersätta en församlingsgemenskap. Det
finns ingen fysisk kontakt, man kan
inte döpas eller ta emot nattvarden på
internet. Det är viktigt. Därför blir en
viktig del av mitt jobb också att ha kon­
takt med de lokala församlingarna.
– Och det är ett nationellt arbete,
poängterar han.
Formellt är tjänsten knuten till Tum­
ba missionsförsamling, och Nils Bryn­
tesson kommer att finnas i Hallunda,
men han kommer att jobba nationellt.
Text och foto: Michael Anderson
filmsammanhang finns en teknik en del regissö­
rer jobbar med, att låta den fjärde väggen brista.
Filmen utspelar sig inom scenens fyra väggar
och du är betraktare. När den fjärde väggen bris­
ter bjuds du in. Du går från att vara betraktare till att
bli delaktig.
Den fjärde väggen öppnas och du dras in i samman­
hanget. Plötsligt kan en skådespelare mitt i en dramatisk
scen vända sig till kameran och säga till dig som sitter
hemma: ”hur tror du att det går?”
Eller i underhållningsbranschen: ”Du där hemma har
nu möjlighet att ringa in och delta, typ”. Att få tillfälle
att chatta med en intervjuad artist från Tv-soffan är näs­
tan mer regel än undantag. Den fjärde väggen brister
och du blir en del av sammanhanget.
N
u kan jag inte låta bli att se andens verk i en
människas liv på detta sätt. Vilken bild! När den
fjärde väggen brister inom oss blir vi mer än be­
traktare av kristen tro – vi dras in i sammanhanget och
blir en del av Guds rike. Den kraft och nåd som finns
bryter fram och genomsyrar vårt liv och drar oss ur vår
isolering. Den berättar om ett liv och ett rike som är mer
än vårt livs fyra väggar. Någon kommer till dig och mig,
bryter igenom eller öppnar upp vårt liv för ett större
sammanhang.
Jag kan ana något av dramatiken när Guds egen
son gav upp andan på korset. Det står att klipporna
rämnade och förlåten i templet brast itu, uppifrån och
ned. Så öppnas vägen till en Gudsrelation. Den fjärde
väggen i livets största drama har redan rämnat. Låt
den fjärde väggen brista i ditt eget inre och tillåt dig
dras in i Guds rike istället för att betrakta det på av­
stånd.
D
et kallas en relativt ny teknik inom filmkon­
sten – men någon verkar ha kommit på det för
rätt länge sedan, redan i Skapelsens begynnelse
och så tydligt för oss i Jesu död och uppståndelse. Nu
får du och jag vara med i det eviga livets
drama.
Krönika
Britta Hermansson
Pastor i Halmstad
missionsförsamling
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
Äventyrslysten
Och det var där, i Kongo Brazzaville,
som det hela föll på plats. Linda berät­
tar:
– Det var här mitt internationella
engagemang tog fart. Kongo blev en
viktig period i mitt liv. Jag hade väldigt
roligt, samtidigt som det också var ut­
manande och svårt att bo i Kongo.
– Jag lärde mig mycket om Kongo
– och jag lärde mig mycket om mig
själv. Jag lärde mig att jag var tvungen
att lita på Gud.
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
”
Det var
i den lokala
SMUföreningen
allting
började.
Hamnade i skottgluggen
Lite mera tveksamt berättar hon om
skottlossningen:
– Vi hamnade mitt i, mitt emellan
rebeller och militärer, och vi måste
evakueras. Mitt i detta kände jag att
Gud fanns där. Under sex timmar fyll­
da av rädsla och panik bar Gud mig i
sina armar och beskyddade mig. Jag
kände inre lugn och trygghet.
Så här är det att prata med Linda.
En blandning av dramatik och själv­
klarheter. Och i alltihop – en trygg
och jordnära förankring i den kristna
tron.
IK TE
NS
A
När Linda Wallberg växte upp i Tierp
handlade hennes tillvaro om SMU
(Svenska Missionskyrkans Ungdom),
kyrkan och fotboll. Hon spelade med
division 3-laget Ullfors och utöver det
var det scout, Unga Röster och Tonår i
Missionskyrkan som gällde.
På många sätt var kyrkan och tron
självklara för Linda. Samtidigt var det
svårt.
– Det var tungt att vara kristen
i skolan, berättar hon. Det var svårt
att leva ut sin tro och man blev ofta
ifråga­satt.
Efter skolan kom Linda till Stock­
holm. Hon började jobba på Missions­
kyrkans rikskansli och det dröjde inte
länge förrän Linda blev antagen att bli
en av SMU:s och Missionskyrkans fot­
bollsvolontärer i Republiken Kongo.
Där skulle hon, med fotbollen och
kristna värderingar som redskap, skapa
en positiv miljö och en framtidstro för
kongolesiska barn och ungdomar som
drabbats av krig, men också få möjlig­
het att uppleva församlingsliv, mission
och utvecklingsarbete i det så kallade
fotbollsprojektet. (Se faktaruta)
Linda säger själv att hon är äventyrs­
lysten och nyfiken och att detta driver
henne i det hon gör. Men hon säger
också att hon är helt säker på att Gud
finns med i hennes liv. Och att detta
blev tydligt när hon var i Kongo.
– Det blev tydligt i möten med män­
niskor, berättar hon. Som när min
kongolesiska ”mamma” öppnade dör­
ren en morgon och välkomnade en
kvinna in i huset. Så började hon laga
mat och efter en stund gick kvinnan
och bar med sig ett knyte med mat.
– Jag frågade min ”mamma” vem
kvinnan var, känner du henne?
– Nej, svarade ”mamma”, det gör jag
inte. Men hon var hungrig…
– Liknande saker hände flera gånger
och jag har inte kunnat glömma dem,
säger Linda. Det var som att läsa Bi­
beln i handling…
E
Linda Wallberg har energi som få. Hennes engagemang sträcker sig över gränserna - hon planlägger
scoutläger i Kenya, har varit volontär i Kongo och
i höst ska hon till USA för att tala i FN:s generalförsamling. Men det var i kyrkan
allt började.
N SI K T
”Jag tror verkligen att det är möjligt att förändra!”
A
Möt Linda!
M OT
Att det finns ett före och ett efter
Kongo för Linda, det är tydligt. Både
på det personliga och i det professio­
nella planet. Linda, som hade planerat
att läsa juridik, kom hem till Sverige
och valde en helt annan bana. Idag har
hon en halv termin kvar till kandidat­
examen i mänskliga rättigheter och
hennes liv i övrigt fylls av ideellt en­
gagemang. Hon har valt att fortsätta
engagera sig i de internationella frå­
gorna och att vara med och påverka
och förändra för en rättvisare värld.
– Jag tror verkligen att det är möjligt
att förändra, säger hon. Ömsesidighet
och rättvisa – det är frågor som ligger i
tiden, och här måste vi finnas med som
kyrkor och kristna ungdomsförbund.
Rättvisefrågorna har stor plats hos
Linda. Det är ett arbete Linda vill vara
del av, driva på och kämpa för. Så att inte
människor tappar hoppet. Hon säger:
– Det handlar om varje männis­
kas rätt att få grundläggande sociala,
ekonomiska och politiska rättigheter
tillgodosedda. Men det handlar också
om fördelning av världens resurser
och hur jag som individ kan vara med
och göra skillnad, till exempel genom
mina vardagsval.
Ett arbete på två nivåer
– Det är viktigt att driva det här arbetet
på två nivåer, en som innebär politisk
påverkan och en som handlar om mig
som individ – hur kan jag leva som jag
lär?
Fotbollsprojektet i Kongo Brazzaville
Svenska Missionskyrkan och BK Häcken samarbetar i ett projekt för kongolesiska
barn och ungdomar i Kongo Brazzaville. Målsättningen är
• att ge barn och ungdomar möjlighet att spela fotboll under ordnade former
• att bidra till barns och ungdomars personliga och sociala utveckling
• att bidra till fred och försoning genom att koppla fotbollsverksamheten till
sociala och kulturella aktiviteter och insatser i närområdet
• att bidra till ökad förståelse för och kunskap om unga människors vardagssituation i en annan del av världen
Till projektet har Missionskyrkan/SMU under flera år sänt volontärer.
Läs mer på www.missionskyrkan.se
Linda Karin Wallberg
Ålder: 24 år
Bor: Stockholm, men kommer från Tierp
Familj: Mamma, pappa, två yngre
systrar samt pojkvän
Intressen: Stort ideellt engagemang som
rör sig mellan olika organisationer, t ex
Scouterna, equmenia och mänskliga rättighetsorganisationer
Läser: Är alläsare. Senast ”Den oemotståndliga revolutionen” av Shane
Claiborne
Förebild: Moder Teresa
Motto: Ta det lugnt mitt i stormen!
Och så pratar vi en stund om att
sopsortera, handla vettigt och när­
producerat, om att åka kollektivt, om
konsumtion i allmänhet och om flyg­
resorna – det svåraste av allt.
– Jag kämpar verkligen med flygre­
sorna, säger Linda. Visst, jag klimat­
kompenserar, det gör jag. Men jag vet
ju att det bästa är om jag avstår helt
från att flyga…
Så var det det ideella engagemanget.
Det som fyller Lindas fritid.
– Många av mina kompisar tycker jag
är knäpp, som gör allt detta gratis. Men
för mig är det självklart – Jag gör det jag
tycker är roligt, det jag brinner för.
– Det är möjligt att mitt liv är lite an­
norlunda, funderar Linda. Men allt jag
har fått göra har ju betytt mycket för mig
som person. Ett ideellt engagemang visar
ju att man faktiskt tror på något, på att
det är möjligt att påverka och förändra.
Det är en erfarenhet jag tror att jag kom­
mer att bära med mig livet igenom.
Just nu är Linda fullt upptagen med
att, vid sidan av jobbet, vara en av flera
arrangemangsledare inför ett interna­
tionellt scoutläger i Kenya 2010. I an­
slutning till kung Carl XV1 Gustavs fö­
delsedag den 30 april, samordnade hon
samtalsledare under ett ledarskaps­
seminarium på kungliga slottet med
deltagande ledare från näringsliv samt
offentliga och ideella verksamheter.
Ska tala i FN
I oktober reser hon till New York och
FN för att, som representant för LSU,
Landsrådet för Sveriges Ungdomsor­
ganisationer, tala i generalförsamling­
en om ungas hälsa och välbefinnande.
Och mellan varven bär det av ”hem”
till Tierp, där hon sitter med i SMUföreningens ungdomsråd.
– Det uppdraget är jätteviktigt för
mig, säger hon. Det var ju i den lokala
Ett ideellt engagemang visar ju att
man faktiskt tror på
något, på att det är
möjligt att påverka
och förändra, säger
Linda.
SMU-föreningen allt började. Mitt liv
hade aldrig varit där det är idag om
inte kyrkan funnits.
Det är egentligen detta det hand­
lar om, om kyrkan – och Kongo. Det
är mot detta allt avspeglas för Linda.
Hon är tacksam att hon fick förena
sina två livsintressen, kristen tro och
fotboll, i fotbollsprojektet i Kongo.
Och hon vet att det var där det hände
– det som gav hennes liv mening och
inriktning.
Text och foto: Gunilla Hjelmåker
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
Bengt Andreasson i Framtidsspårs lokaler i Lövgärdet
centrum­. Här finns bland annat
en second hand-butik där
ungdomar får arbetsträning.
Kraftsamling mot utanförskap
Varje stad har sitt ”ökända” förortsområde. Stockholm har Tensta och Flemingsberg, Malmö har
Rosengård, Göteborg har Angered. Skapade för
att råda bot på bostadsbristen, men också för att
härbärgera invandrare som lockades till industrin
på 1960-och 70-talen. Och strukturerna består.
VENSK
AS
ER
NY
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
ÖJLIGHET
M
I Angered är befolkningen ung, många
har invandrarbakgrund, arbetslöshe­
ten är hög och man räknar med att
en tredjedel av invånarna har socialbi­
drag någon gång under året.
- NYA
Jag åker spårvagnen norrut från
AR
Göteborg. Angered centrum är
slutstation. Här finns en stor
köpgalleria med alla de stora
affärskedjorna. Det är liv och
rörelse. Men jag ska vidare. Jag
byter till en buss som för mig
till Lövgärdet, norr om Angered
Centrum. Efter några vindlingar ge­
nom ”ingenstans” är bussen framme vid
Lövgärdets centrum. Det känns som en
satellit till en satellit. En matbutik och
en restaurang finns runt det kala torget,
men service som bibliotek, apotek eller
bankomat saknas. Det har funnits, men
har lagts ned.
Men människorna finns kvar.
Ofta i riskzonen för utanförskap.
Inte minst gäller det de yngre.
Samlad satsning
I ett hus invid torget ligger lokaler för
Framtidsspår, ett treårigt EU-projekt
som ska samla de olika satsningar
som görs för ungdomar i Lövgärdet.
Projektledare är Bengt Andreasson,
som tidigare arbetat som församlings­
pastor i Lövgärdets Missionskyrka.
I Framtidsspår ingår exempelvis ”In­
gången”, som startade för åtta år sedan.
– Ingången siktar på de ungdomar
som befinner sig längt bort från ar­
betsmarknaden, de man egentligen
inte skickar till arbetsträning överhu­
vudtaget, säger Bengt Andreasson.
– Men där har vi lyckats ganska bra i
att hitta förutsättningar för att de ska
kunna växa och ta steg själva.
Han berättar att mer än 60 procent
av ungdomarna gått vidare till jobb
eller studier.
– Det är så lite som behövs, kan jag
känna. Fram till nu har det strömmat
igenom kanske 170-180 ungdomar i
Ingången. Och det är i många fall ung­
domar som ingen har trott på. En ar­
betsförmedlare sa till oss om en flicka,
att ”ni får vara noga med att tala om för
henne att hon aldrig kommer att få ett
arbete eller en praktikplats, bara så ni
inte ger henne falska förhoppningar.”
– Vi sade samfällt att vi aldrig kom­
mer att säga det, vi tror inte på det. Vår
grundinställning är att det aldrig är kört
för någon. Det går att förändra livet.
Ingången är en fortsättning av det ar­
bete som Rosa Huset, Lövgärdets Mis­
sionskyrka, bedrivit tillsammans med
andra parter under en längre tid.
Missionskyrkan ligger som en liten
rosa oas i Lövgärdet. ”Rosa Huset”
har blivit ett begrepp, inte minst bland
ungdomarna.
Församlingen började som ett kol­
lektiv som flyttade till Lövgärdet, in­
spirerade av bland annat Nytt Liv och
den amerikanske teologen Jim Wallis.
Man började med ungdomsverksam­
het och fick så småningom tillgång till
Rosa Huset. Idag inhyser det en Mis­
sionsförsamling med nästan 80 med­
1983 byggdes Rosa Huset i Lövgärdet, där
en SMU-förening bedrivit verksamhet i
hyrda lokaler i ett antal år. 1992 blev SMUföreningen Lövgärdets Missionskyrka.
– De här förorterna i allmänhet, men
Lövgärdet i synnerhet är sönderpro­
jekterade – det har kommit och gått
så många projekt. Det måste finnas en
plan. För oss är det viktigt att bygga
på det som finns och fungerar.
Ändrat arbetssätt
lemmar. Och en öppen gemenskap.
Jag besöker Rosa Huset en kväll
mitt i veckan. Det är bibelstudie. De
jag talar med är noga med att betona
att församlingen inte finns för att be­
driva social verksamhet. Det är lika
mycket en församling för de som firar
gudstjänst, studerar bibeln och ber
där. Det är deras hemförsamling. Och
de bor i Lövgärdet.
Som Bengt Andreasson.
Ungdomsverksamheten har dock
betytt mycket för församlingens in­
riktning.
Svårhanterad grupp
Genom ungdomsverksamheten i Rosa
Huset fick man tidigt kontakt med ett
stort antal ungdomar i riskzonen.
– Vi satte upp en lapp på Rosa Hu­
set att på lördag börjar vi ha öppet för
”tonår”, och hade väl mest några ton­
åringar som blivit för gamla för scout i
tankarna, skrattar Bengt Andreasson.
– Men vi kämpade i flera år med att
hantera den här gruppen. Och sökte
pengar för att hitta någon som skulle
kunna jobba mer systematiskt. Det vi
kunde göra räckte inte till.
Så småningom kom Göteborgs Rädd­
ningsmission in i bilden, och Ingången
startade som en samverkan mellan
Räddningsmissionen, Rosa Huset och
Betlehemskyrkan inne i Göteborg city.
Med åren har det blivit fler intres­
senter och fler verksamheter. Sväng­
dörren är en kultur- och musikfören­
ing, Unga Agora ett projekt för flickor
från hederskulturer och så vidare.
Tillsammans med Ljungskile folk­
högskola bedrivs studier på heltid för
dem som behöver det, och i Ingångens
second Handbutik kan ungdomar få
arbetsträning. Sammantaget har Rosa
Huset och de olika verksamheterna
ett gott förtroende både bland boende
och hos kommun och bostadsbolag.
– Framtidsspår ska bygga på den
verksamhet som redan finns, vi ska
jobba brett och tidigt hitta de som
behöver insatser. Om vi till exempel
har en rappkurs i Svängdörren, där en
tjej har panikångest och en av killarna
inte har någonstans att bo – då funge­
rar inte den gruppen.
”
Vår
grundinställning är att
det aldrig
är kört för
någon. Det
går att förändra livet.
Räddningsmissionen i Göteborg
Räddningsmissionens historia tar sin början på kajerna i Göteborgs hamn kring sekelskiftet. Där sökte
Emigrantmissionen lindra nöden bland de människor som samlats för att gå ombord på amerikabåtarna
När emigrantströmmen sinade fortsatte hjälpen till hemlösa och utslagna i stadens hamnkvarter.
1953 bildades Stiftelsen Hjälp åt Hemlösa – Göteborgs Räddningsmission, där man kunde få ett värmande mål mat eller ett par bättre begagnade skor. Eller övernatta i uppställda sovvagnar.
Så småningom har verksamheten utvecklats allt mer mot stöd och behandling för personer med missbruksproblematik och psykiska funktionshinder.
Läs mer på www.raddningsmissionen.se
Däremot måste man få undan de hinder
som finns, menar Bengt Andreasson.
– Förut har ungdomarna själva fått
söka stöd och ringa runt. Nu ska alla
som jobbar i Framtidsspår veta om var­
andras resurser – den som behöver hjälp
ska få det för att kunna stanna kvar i
verksamheten innan han eller hon ham­
nar i utanförskap. Det är grunden. Sam­
tidigt vill vi förändra organisationerna
så att det ska vara lättare för ungdomar­
na att komma in i samhället.
I Framtidsspår ingår förutom Rädd­
ningsmissionen och Rosa Huset de
båda bostadsbolagen i Lövgärdet,
Stadsdelsnämnden, Fryshuset, fören­
ingen Eklövet, Studieförbundet Bilda
och Ljungskile folkhögskola. Och hela
projektet har också lett till att man in­
sett att även organisationerna måste
förändra sig och sitt sätt att arbeta.
Nästa steg är att en socialsekrete­
rare flyttar in i lokalerna och jobbar
på plats.
Bengt Andreasson bestämde sig för
att ta en treårig paus från sin tjänst
som församlingspastor. Det var åtta
år sedan, men han är fortfarande pas­
tor, är han noga med att påpeka.
– Jag är glad att få arbeta i en orga­
nisation som Räddningsmissionen.
Samtidigt kan jag vara lite ledsen
över att vi genom Räddningsmissio­
nen – eller Diakonia, Hela människan
eller vad det kan vara – lägger ut vårt
ansvar som kristna och som försam­
ling på någon annan. Vi gör bra saker,
men evangeliet blir inte lika tydligt,
läst, förkunnat, begripligt och förstått
om inte kyrkan har hudkontakt med
utsatta människor.
Text och foto: Michael Anderson
Nästa uppslag: En fläkt av världen har
kommit till Österbymo
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
Välkommen
till Bagdad
Café!
Leith Abdul Amir och John Vesterby i glatt samspråk. Samvaron på bagdad Café är ett bra sätt för Leith att träna sin svenska.
Mitt i det lilla samhället Österbymo i södra Östergötland blåser en fläkt av den stora världen. Varje
tisdagskväll håller nämligen Bagdad Café öppet
– cafeet som är en mötesplats för svenskar och
nysvenskar, en otvungen samlingspunkt med fika
och gemenskap.
Ydre var en av de kommuner i lan­
det som inte tecknat avtal med Mig­
rationsverket om mottagning av
flyktingar. Kyrkorna i kommunen
bildade därför hösten 2007 ett eku­
meniskt nätverk för integration.
Initiativtagare var missionären
Gunnar Thorén. Ydre skrev så
småningom ett avtal om att ta
emot 30 flyktingar per år under
tre år.
– De flesta som har kommit hit­
tills är irakier, men det finns också
några från Aghanistan och Palestina.
De som kommit allra senast är ett par
barnfamiljer från Somalia, berättar
pastor Thomas Mark.
Så namnet Bagdad Café, som John
Vesterby föreslog, är inte så långsökt.
- Jag tänkte på filmen med samma
namn också, säger han och skrattar.
I november 2008 startade missions­
församlingen i Österbymo, Rydängs­
kyrkan i Rydsnäs, Ekparkskyrkan
i Asby, Torpa missionsförsamling,
pingstförsamlingen i Österbymo och
Svenska kyrkan caféverksamheten.
– Församlingarna turas om att an­
svara för fikat, tillsammans med nå­
ÖJLIGHET
VENSK
AS
- NYA
ER
AR
Nätverk för integration
M
NY
Det är en lite småruggig tisdag inn­
an våren hunnit bryta ut. Från en
lokal ovanpå Systembolaget i Öst­
erbymo doftar det nybryggt kaffe.
Det är här Bagdad Café håller öppet
mellan klockan 18 och 20. Birgitta
och Sivert Andersson från Rydängs­
kyrkan i Rydsnäs är fikaansvariga
denna dag. På plats finns också
Rydängskyrkans pastor Thomas
Mark, Dag Ydrén och Marie-Louice
Rosell från Svenska kyrkan, Gun­
nar Karlsson, Rydängskyrkan och
John Vesterby,
Ett litet rum med pentry är det som
utgör Bagdad Café. Dagtid används
lokalerna, som ägs av kommunen,
för svenskaundervisning för kommu­
nens invandrare. Ytterligare ett par
ydrebor, varav en faktiskt är tysk, har
kommit till cafét den här kvällen där­
för att de har hört talas om det och vill
göra en insats.
Österbymo är centralort i Ydre kom­
mun, som inte har mer än cirka 3 000
invånare. I Österbymo bor ungefär
900 av dessa. Hösten 2007 anlände de
första av det 30-tal invandrare som nu
bor i samhället.
gon nysvensk. Det är en bra idé och
jätteroligt att få prova på annat fika
än vårt vanliga svenska. Hit kom­
mer svenskar och nysvenskar för att
fika, prata och spela sällskapsspel. Det
är ett bra sätt för invandrarna att få
igång svenskan, säger Thomas Mark
och fortsätter: Det är väldigt enkelt
och smått, men trevligt och det fyller
en viktig funktion.
Har fått en svensk kompis
En som trivs och ofta kommer till Café
Bagdad är Leith Abdul Amir från just
Bagdad i Irak. Han kom till Sverige
för drygt ett år sedan och i september
2008 fick han hit sin fru och barnen
Sura, sex år, och Ahmed, fyra år.
– Barnen trivs jättebra här, säger Le­
ith och berättar att han är extra glad just
ikväll därför att Sura har fått besök hem­
ma av sin första svenska kompis. Det är
en stor dag, säger Leith och ler brett.
Han trivs bra i Österbymo, även om
han tycker att samhället är lite väl li­
tet.
– Jag trodde att det bodde mycket
folk i västerländska städer. Det är lite
smått och tråkigt här. Jag vill se myck­
et folk, mycket affärer och många gal­
lerier, säger Leith som själv är kerami­
ker och skulptör.
– Men det är jättefin natur här – på
Ozra Younes kommer från Afghanistan och brukar besöka
Bagdad Café tillsammans med sin man Muhammed.
bara fem minuter är man i skogen el­
ler vid en sjö. Jag kan sätta mig ner
och bara vara och förundras. Luften
är så ren, och sommaren i Sverige är
jättefin. Men just nu saknar jag solen.
När det blir sommar ska jag bara lägga
mig ner och njuta, säger han och slår
Muhammed Younes berättar om situationen i sitt hemland Afghanistan för Gunnar Karlsson. Cafét
blir en källa till nya kunskaper åt bägge håll.
ut med armarna för att visa precis hur
han ska fläka ut sig.
”Svenska är jättelätt”
Leith tycker att Bagdad Café är en bra
grej.
Missionskyrkans mångfaldsarbete
Under de senaste årtiondena har allt fler människor förts samman med olika kulturell och religiös tradition. Vad betyder det för den lokala församlingen? Vad ska vi
– etniska svenskar, tryggt förankrade i våra kyrkliga traditioner – tro om andras tro?
Hur stödjer vi fristående etniska församlingars utveckling i våra sammanhang? Detta är
några exempel på betydelsefulla frågor att reflektera kring.
Inom Svenska Missionskyrkan finns sedan en tid en arbetsgrupp med uppgift att
vara en resurs för teologisk reflektion och idéutveckling kring frågor om mångfald och
religionsmöten. Arbetsgruppen håller för närvarande på med en kartläggning av hur
det ser ut i våra församlingar beträffande möten och kontakter med människor med
annan religiös bakgrund.
Några har fått nya medlemmar genom inflyttning av nya svenskar. Andra samarbetar
med protestanter, katoliker, ortodoxa
eller andra kristna grupper genom att
låna ut kyrkolokaler eller har kontakter på annat sätt, möjligen genom
deltagande i gudstjänster eller andra
aktiviteter.
Den kyrkliga kartan i Sverige är i
förändring på flera sätt. Möten mellan
olika traditioner är ett. I det ligger
också nya spännande möjligheter.
– Det är roligt att träffa människor och
lära sig om deras traditioner. Jag tycker
speciellt om att prata med äldre perso­
ner som har mycket erfarenhet. När jag
kommer hit får jag använda svenskan
och träna uttal. Svenska är inget svårt
språk, det är jättelätt, skrattar Leith.
En normal tisdagskväll brukar det
komma mellan 5 och 15 personer till
Café Bagdad, men just den här dagen
verkar de vara upptagna av annat, för
det är inte mer än tre som dykt upp.
Förutom Leith är det Muhammad och
Ozra Younes från Jalalabad i Afghani­
stan. De har varit i Sverige i två år och
i Österbymo sedan i oktober 2008.
– Problemet med en liten kommun
som Ydre är att det är svårt att hitta
arbete här, så därför är nysvenskarna
så småningom tvungna att flytta häri­
från, säger Thomas Mark. Tyvärr bor
det heller inga i Rydsnäs, det näst störs­
ta samhället i kommunen, men det är
kommunen som styr var de ska bo.
– Jag hoppas att vi ska kunna fort­
sätta med den här enkla och bra verk­
samheten.
Text & foto: Jan Hultman
Nästa uppslag: Kyrkan mitt
i den mångkulturella byn
Kyrkan mitt i byn
ÖJLIGHET
ER
VENSK
AS
- NYA
M
AR
NY
Hallunda, söder om Stockholm. Ett 70-talsområde,
stora betonghus i centrum, mångkulturellt och
faktiskt, till det yttre, inte särskilt attraktivt.
Men man behöver inte skrapa på ytan alltför
länge innan man ser ett Hallunda som bubblar av
liv och rörelse.
Missionsförsamlingen i området hål­
ler till i Hallundakyrkan, sådär en tio,
femton meter från ingången till Hal­
lunda centrum. Att säga ”kyrka mitt
i byn” är sannerligen ingen överdrift.
Som allt annat här andas kyrkan 70-tal,
lokalerna är välanvända och hit hittar
människor från hela världen, de flesta
12
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
av dem bor i Hallunda med omnejd.
Karin Hemmati och Samuel Nweze
är pastorer i församlingen. När de be­
skriver Hallunda och missionsförsam­
lingen säger de:
– Här är alla utvandrare, pionjärer
och nybyggare. Ingen i vår församling
är född i Hallunda. Detta är en för­
ändringsbenägen församling, van vid
uppbrott och pionjäranda. Här finns
en stark vi-känsla istället för det mera
vanliga ”vi och dem”.
Bygger församling
Och väl är det, för på bara några må­
nader har Hallunda missionsförsam­
ling fått 54 nya medlemmar, de flesta
från Nigeria, Ghana, Kamerun, Sierra
Leone och Liberia. Alla är engelskta­
lande och naturligtvis har den stora
medlemsökningen och den språk­
blandning som nu finns i församling­
en förändrat det mesta.
– Vi bygger församling just nu, sä­
ger Karin Hemmati. Vi bedriver inte
ett ”invandrararbete”, för oss är det
viktigt att vi bygger församling på
lika villkor, tillsammans.
– När församlingen bildades, 1971,
öppnade man upp för alla kristna i om­
rådet. Nu har vi förmånen att göra det
en gång till. Vår uppgift i nästa fas blir
sedan att vara en församling för alla
dem som inte känner Jesus Kristus.
Det sjuder av liv i Hallundakyrkan
grupper ska finnas representerade i för­
samlingens styrelse, i kommittéer och
andra gemensamma sammanhang.
Började med bibelstudier
Samuel Nweze kommer själv från Ni­
geria och har naturligt en mängd afri­
kanska kontakter i stockholm­området,
inte minst från sina år i Immanuelkyr­
kans internationella arbete. Han hade
märkt att många hade slutat gå i kyr­
kan och för ett år sedan började han
samla dem till bibelstudier på engel­
ska. Människor med olika bakgrund
kom – metodister, katoliker, anglika­
ner, presbyterianer, pingstvänner…
De flesta hade aldrig haft en fast för­
samlingsförankring i Sverige tidigare,
berättar han.
Nu fick de det, och idag är många av
dem medlemmar i Hallundakyrkan.
Två medlemsintagningar, en i januari
en annan i februari, har i grunden för­
ändrat missionsförsamlingen.
– Idag satsat vi på evangelisation i
närområdet, säger Samuel Nweze. Vi
delar ut lappar och hälsar välkommen
till kyrkan och vi uppmanar gudstjänst­
besökare att bjuda med sig vänner och
grannar. Och de gör det! Vi har nästan
alltid någon i våra gudstjänster som är
med för första gången.
”I Guds rike är allt möjligt”
Ovan: Samuel Nweze och Karin Hemmati poängterar att de inte bedriver invandrararbete
– de bygger församling! Ett arbete som sker på lika villkor för alla.
Foto: Gunilla Hjelmåker
Stora bilden: Hallundakyrkan ligger verkligen ”mitt i byn”, med köpcentret och bussterminalen som närmaste grannar och tunnelbanestationen mittemot. (Bilden är digitalt
behandlad.)
Foto: Bengt Olof Sennerö
under hela veckan. Här finns svenskun­
dervisning, gitarrkurser, trumkurser,
sångundervisning, bibelstudier, böne­
grupper på engelska och annat. Och på
söndagarna har man tre gudstjänster.
På svenska klockan tio, på engelska halv
ett, och på urdu klockan fem.
– Vi lever intensivt i nuet, säger Karin
Hemmati. Så till den grad att vi inte har
perspektiv än på det som händer här.
Väcker nyfikenhet
– Men, tillägger hon, här finns ändå ord­
ning och struktur. Vi arbetar noggrant
och målmedvetet. Man skulle kunna säga
att det råder en enkelhet här, på ett gott
sätt. Det blir vad det blir, och det är OK.
”
Här
är alla
utvandrare,
pionjärer och
nybyggare.
Det stora tillskottet av människor
från olika afrikanska länder har satt
spår på flera sätt, också i den svenska
gruppen. Människor attraheras av för­
samlingens mångkulturella profil och
det har gjort att flera har blivit nyfikna
och börjat lära känna också det mera
traditionella församlingsarbetet.
I Hallunda missionsförsamling har
man valt att ha olika gudstjänster för
de olika språkgrupperna. Istället för
att samla alla i en enda gudstjänst.
– Men, säger Samuel Nweze, det är
viktigt att vi alla lär känna varandra.
Det kan vi som församling inte organi­
sera, bara underlätta genom att skapa
mötesplatser för alla. Vi är till exempel
angelägna om att alla församlings­
I juni planerar Samuel en söndag med
temat ”Fyll varje bänk”. En fullsatt
kyrka, sista söndagen i juni? Är det
verkligen realistiskt?
– Nä, skrattar Karin. Inget är realis­
tiskt här – vi är bortom realismen just
nu. Men vi konstaterar att i Guds rike
är allting möjligt.
De flesta som kommer hit har ti­
digare tillhört fristående etniska för­
samlingsgrupper. Här hamnar de för
första gången mitt i ett etablerat sam­
fund. För de flesta känns det tryggt
och bra att vara del av något större.
Karin Hemmati själv – hon var sä­
ker redan tidigt i livet. Hon ville möte
det annorlunda, kanske bli missionär?
– Istället blev det detta, säger hon.
Idag vet jag att detta är mina vatten.
Min kallelse.
Gunilla Hjelmåker
Nästa uppslag: Fler församlingar
med internationella inslag
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
13
Annorlunda, men
spännande. Sång
och spel på ett
språk som de
svenska besökarna inte förstod.
Inte kunde man
Efesierbrevet på
arabiska heller
– men det fanns
ju tolkning i tal
och skrift.
Nässjö: Svensk/arabisk gudstjänst
När Nässjö missionskyrka höll påskfi­
rande i april kunde pastor Erling An­
dersson hälsa många ”hemvändare” i
bänkraderna. Men på påskdagen hölls
också en annorlunda glädjefest – en
arabisk/svensk gudstjänst.
Ungdomspastor Christian Lennarts­
son berättade att han fått kännedom
om att det bor många kristna araber i
Nässjö, som inte hade möjlighet att fira
gudstjänst tillsammans. Sagt och gjort;
med kort varsel ordnades en gudstjänst
Torsby
Det började med att missionsförsamlingen i Torsby fick en
förfrågan om missionären Nils
Westlinds dagbok, som borde finnas i församlingens arkiv. Men så
var det inte. Den var försvunnen.
Men samtidigt väcktes ett nytt
intresse för den legendariske missionären med rötter i Torsby.
– Vi insåg att kunskapen om Nils
Westlind började försvinna, berättar
församlingens pastor Eva-Lena Gus­
tavsson. De gamla i församlingen som
kunde mycket finns inte kvar. Vi ville
lära oss mer, och se vad vi har i vårt
eget arkiv.
I augusti förra året bestämdes att
man skulle jobba vidare. Församling­
en fick besök av Roland Einebrandt,
som arbetat med missionskyrkans
arkiv. Han höll en föreläsning under
höstens upptaktshelg.
där arabiska och svenska kombinera­
des. Det blev mycket uppskattat och
med god uppslutning från våra arabis­
ka vännner. Här förekom både unisona
och solosånger på arabiska och svens­
ka, nattvardsfirande och predikan.
Svenskarna som lyssnade på Påsk­
afton förstod nog inte så mycket av
det arabiska sånginslaget under natt­
vardsfirandet. Men glädjen gick inte
att ta miste på!
Holger Jonasson
Ljusdal: Framtidstro och förändring
VENSK
AS
ER
NY
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
Lennart Renöfält
Distriktsföreståndare
Mellansvenska distriktet
av Svenska Missionskyrkan/SMU
ÖJLIGHET
14
lemsökningen i församlingen under
många årtionden!
- NYA
Glädjen över det som hän­
AR
der är påtaglig i den lilla mis­
sionsförsamlingen. En ny
försiktig framtidstro spirar.
”Kanske är vår viktigaste
uppgift nu att erbjuda mötes­
platser och gemenskap för våra
nya vänner från Burma” säger nå­
gon vid det samtal om församlingens
framtid som vi har efter gudstjänsten.
Ja, vad kan växa fram ur mötet mel­
lan en liten missionsförsamling med
relativt hög medelålder och en grupp
invandrare, varav de flesta är unga.
Hur kan de olika traditionerna mötas
och berika varandra? Hur påverkar
den nya situationen församlingens ar­
bete och inriktning?
Svaren får växa fram i den verklighet
som flera församlingar befinner sig i.
För det är inte bara i Ljusdals missions­
församling som man möter nya vänner
från andra länder och kulturer.
M
Det är söndag förmiddag. Snart börjar
gudstjänsten i missionskyrkan i Ljus­
dal. När det är dags att börja är kyrkan
inte ens halvfull men den fylls snabbt
på. Jag räknar till 34 burmeser och 13
svenskar bland gudstjänstdeltagarna.
Tre körer/sånggrupper sjunger, en
med Karener, en med Shin och en
med svenskar.
Sedan en tid är ingenting sig likt i
Ljusdals missionsförsamling. Huvud­
delen av verksamheten bedrivs idag av
de invandrare som kommit till kom­
munen. Förutom att de deltar i försam­
lingens gudstjänster ordnar de egna
gudstjänster på sina respektive språk.
På senare tid har burmeserna även
kommit med i styrelsearbetet.
– Det är viktigt för att fördjupa
kontakterna och delaktigheten, säger
Lena Andersson, församlingens ordfö­
rande. Burmeserna finns också aktivt
med i städgrupper och annat praktiskt
arbete, och de tar ett ökat ansvar för
församlingens ekonomi.
I våras gick sju av Karenerna med
i församlingen. Den största med-
Nils Westlind for 1882 som nyutbildad
missionär till Kongo, där han lärde sig kifioti­
språket och bland annat översatte Bibeln
till kifioti. På bilden med hustrun Selma.
Nils Westlinds originalhandskrifter finns på
länsarkivet i Karlstad. Men hans dagbok är
försvunnen.
söker rötterna
– Det gav inspiration, och vi star­
tade en studiecirkel.
Det var så många intresserade att det
blev tre parallella studiecirklar, med
olika inriktning. En om Nils Westlinds
bakgrund och släkt, en om Kongo,
med exempelvis språkfrågor, och en
om missionen – vad drev missionärer­
na från Svenska Missionsförbundet?
Ringar på vattnet
– Studiecirklarna har lett vidare. Vi
har fått reda på att det finns en hel del
material på Värmlands museum, som
kanm vara av intresse för oss.
Man har även gjort ett besök i
Stockholm för att se på utställningen
”Kongospår” på Etniografiska muséet
och besöka Misionskyrkans arkiv på
Tegnérgatan (se artikel nedan).
Nu tas arkivarbetet ännu ett steg.
Två studenter på Universitetet i Karl­
stad har fått möjlighet att gå igenom
allt material.
– Det här är vårt praktikarbete, be­
rättar en av dem, Maria Järnry, som
läser arkivkunskap på universitetet.
Hon är medlem i församlingen, och
att kunna forska vidare i sin egen för­
samling är något hon uppskattar.
– Dessutom är det roligt att få till­
gång till ett helt oförtecknat arkiv,
som ingen annan har organiserat.
Att arkivet hittills är oförtecknat
innebär inte att det är rörigt, säger
Maria­ Järnry.
– Men det är många trådar. Det är
flera mindre församlingar som gått
upp i varandra och sedan blivit för­
samlingen i Torsby.
Man gör också fynd. Nyligen hit­
tades gamla plåtar till foton, som för­
samlingen inte ens visste fanns.
Michael Anderson
Eva-Gun Engström och Inga-Britt Engström var med vid besöket
i Stockholm och på Missionskyrkans centrala arkiv på Tegnérgatan.
Det blev ett par timmars forskande i det omfattande arkivet.
Foto: Katarina Thorsell
Arkiven – en rik källa till kunskap
Svenska Missionskyrkan har ett
omfattande arkiv på Tegnergatan
i Stockholm. Det var dit Torsby
Missionsförsamling vände sig för
att få veta mer om Nils Westlind.
– Vi har inte så mycket originalhand­
lingar när det gäller Nils Westlind.
Originalarkivet finns på länsarkivet i
Karlstad, berättar Katarina Thurell,
som är arkivarie på Missionskyrkan.
– Men vi har biografiska data och
mycket tidskrifter och andra trycksa­
ker. Exempelvis tidningen Missions­
förbundet som var en föregångare till
Svensk Veckotidning och Sändaren.
Där har Westlind skrivit en hel del.
– Sedan fick de napp på en del sidospår,
exempelvis om släktingar till Westlind.
Och kring missionsarbetet i Kongo gene­
rellt. Mycket av det finns på Riksarkivet,
så de kommer säkert att gå vidare där.
Det är på Riksarkivet allt material
hamnar när det gäller riksorganisa­
tionerna. Missionskyrkan är huvud­
arkivet. Dessutom finns personarkiv,
SMU, bokförlag etc. Totalt finns cirka
640 hyllmeter handlingar, vilket inne­
bär att det är det största organisations­
arkivet på Riksarkivet. Materialet är
deponerat där, men ägs fortfarande av
Svenska Missionskyrkan.
Arkivet används av allt från släkt­
forskare till akademisk forskning. Jour­
nalister och författare använder det
också, för att få fram historiska fakta.
Allt har inte tagits tillvara av olika
orsaker.
– När det gäller Kinamissionen så
har det varit så att man inte kunnat få
med sig allt. Ännu mindre när det gäl­
ler Östturkestan, där man mer eller
mindre var tvungen att fly landet.
Håller hög klass
Från Kongo finns däremot oerhört
mycket. Det handlar exempelvis om
privata dagböcker och brev.
Internationellt håller arkivet hög
klass, säger Katarina Thurell.
– Missionskyrkan har varit bra på att
spara. Däremot kanske inte lika bra
på att ordna och förteckna. Det har vi
framför oss nu. Riksarkivet vill ha en
bättre ordning, så att arkivet håller för
framtida forskning.
Frågan kommer upp vid Missions­
kyrkans Kyrkokonferens i maj, att an­
slå pengar till ett förteckningsarbete.
Katarina Thurell
är arkivarie på
Svenska Missionskyrkan
– Det kan möjliggöra att vi kan söka
ytterligare medel från andra håll att
tillgängliggöra handlingarna, med di­
gitalisering och liknande.
Katarina Thurell vill slå ett slag för
sökande i de egna församlingsarkiven.
– Man kan många gånger hitta spår
av storhetstid, eller se att medlemsan­
talet gått ned. Det kan ju finnas intres­
santa sammanhang. Varför det blev
som det blev. Eller varför det blev en
församling just här på orten.
Har man möjlighet ska man spara
arkivhandlingar hos sig, men ofta
lever­ arkivhandlingar farligt, menar
Katarina Thurell.
– Det försvinner en del. Dels hos för­
troendemän, men också genom vatten­
skador och liknande. Man kan depo­
nera hos de folkrörelsearkiv som finns
i varje län. Och det är bra att göra. Det
ger andra möjlighet att forska och upp­
täcka andra saker. Folkrörelse­arkiven
är också duktiga på att stimulera lokal
och regional forskning.
Michael Anderson
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
15
En Gud i gemenskap
”
A
tt Jesus är människa
är inte svårt att förstå.
Han äter och dricker
och han blir glad, arg,
trött och ledsen. Men är han nå­
got mer än människa? Ja, på det­
ta står och faller mycket av den
kristna tron.
Jesus antyder själv vid flera
tillfällen vem han är. För att
kunna förstå det bör man känna
till att Gud en gång avslöjade sitt
namn. Gud heter ”Jag är” eller
”Jag är den jag är”, på hebreiska
Jahweh (2 Mos 3:13f). I Bibelns
värld hör namn och person­
lighet tätt samman. Den som
mötte Gud så att personlighe­
ten förändrades fick därför byta
namn, till exempel Abram som
blev Abraham och Jakob som
blev Israel. Det innebär också
att ingen kan bära Guds namn
utan att vara Gud.
16
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
I Joh 8 ser man hur Jesus över
sig själv proklamerar gudsnam­
net tre gånger (vers 24, 28 och
58), vilket resulterar i att folket
vill stena honom på grund av
hädelse. I Getsemaneskildringen
upprepar Johannestexten ”Jag
är”-namnet tre gånger (Joh 18:5,
6 och 8) och berättar att folket
från översteprästerna och fari­
seerna föll omkull när Jesus pro­
klamerade vem han var. Jesus
använde ofta orden ”Jag är” när
han skulle förklara vem han var,
till exempel den gode herden och
vägen, sanningen och livet. Vid
dessa tillfällen betonade Jesus
tydligt med orden: ”Jag, Jag är
den gode herden.”
Jämlik med Gud
Johannes talar om Jesus som Or­
det som i början fanns hos Gud
och som var Gud (Joh 1:1-18).
Tomas Tvivlaren bekänner
honom som Herre och Gud
Om Gud var
påhittad av människor skulle han
säkert vara logisk
och begriplig för det
mänskliga förnuftet.
Men Gud är Gud och
går därför bortom
det vi kan fatta och
förklara.
(Joh 20:28). Paulus säger att Jesus
var jämlik med Gud innan han
föddes som människa, och att
han fått det namn som står över
alla andra namn. Detta heliga
Gudsnamn är här enligt judisk
tradition återgett med ordet herre
eftersom man var rädd att miss­
bruka Guds namn (Fil 2:5-11).
Om de första kristna sägs det
att de föll ner och hyllade Jesus
(Luk 24:52) och bad till honom
(Apg 7:59f).
Problem uppstår
Men för de första kristna uppstod
nu ett problem. De var judar och
uppväxta med tron på att det
bara finns en Gud, nämligen Ja­
hweh. Detta bekände en rättro­
gen jude varje morgon och detta
stod i det första av de tio budor­
den. Problemet var alltså relatio­
nen mellan två satser som båda
upplevdes sanna, trots att de inte
tycktes gå att förena: Gud är en!
Jesus är Gud!
Tankar kring en treenig Gud
började därför växa fram. Ordet
treenighet finns inte i Bibeln men
Fadern, Sonen och Anden nämns
tillsammans på flera ställen i Nya
Testamentet (till exempel Matt
28:18-20, 2 Kor 13:13, 1 Petr 1:2).
Det finns också flera belägg för
hur ledande kristna i den tidiga
Om Gardells Jesus
med kejserliga maktmedel, men
lärorna behöver ju inte vara min­
dre sanna för det. Anden skall
leda oss fram till sanningen, sä­
ger Bibeln, och Anden lämnar
inte kyrkan bara för att männis­
kor handlar fel. Det har vi mäng­
der av exempel på både i Bibeln
och i nutiden.
Jonas Gardell:
Om Jesus
(Norstedts)
kyrkan talade om Jesus som Gud.
Ignatius är till exempel mycket
klar år 115 när han berättar att
”Maria var havande med vår
Gud, Jesus Kristus”. Tertullianus
skrev på 100-talet också om den
helige Andes gudomlighet.
Sann människa och sann Gud
Läran om treenigheten antogs
i ett kyrkomöte i Nicaea år 325
och stadfästes ytterligare i Kon­
stantinopel 381. Först därefter
kunde man fastställa läran om
Jesus som både sann människa
och sann Gud, vilket skedde i
Kalcedon 451. Besluten fastslogs
Trons ABC
Rune W Dahlén
L
Tidigare artiklar:
nr 1 (aug 2008): Tro
nr 2 (nov 2008): Jesus
nr 3 (feb 2009): Anden
PS!
Rune W Dahlén, teol dr
och lärare på Teologiska
Högskolan Stockholm berättar i växa.nu om grunderna i den kristna tron.
Hans fjärde och sista artikel
handlar om treenigheten.
Det är svårt att förstå hur Gud
kan vara både en och tre. Ett
väsen (eller en gudomlig natur)
och tre personer som det sägs i
trosbekännelserna. I fornkyrkan
försökte man förklara med bil­
der. När Gud sänder Sonen, är
det som när ljuslågan tänder ett
annat ljus utan att förlora något
av sig självt. Fadern och Sonen är
två objekt men bara på samma
sätt som roten och trädet är två
skilda objekt.
Men det är ju ändå obegripligt
med en treenig Gud! Ja, och kan­
ske finns det anledning att vara en
smula tacksam för det. Om Gud
var påhittad av människor skulle
han säkert vara logisk och begrip­
lig för det mänskliga förnuftet.
Men Gud är Gud och går därför
bortom det vi kan fatta och för­
klara. Han är ett under i sig!
Vad som kan sägas om Gud
utifrån treenigheten är att det är
en Gud i gemenskap. Han är inte
kyligt ensam och isolerad. Och
in i den treenige Gudens varma
gemenskap bjuds vi ungefär som
barnet som tryggt vilar mellan
mamma och pappa i deras sängar.
ÄS
Obegripligt – tack och lov!
Det har väl knappt undgått någon att Jo­
nas Gardell kommit ut med en bok om
Jesus. För ett antal år sedan skrev han en
bok om Gud, som väckte en del upp­
Den nya boken är
T I märksamhet.
bitvis djupt personlig – Jonas Gardell har baptis­
tiska rötter – men det ligger uppenbarligen också
ett gediget arbete bakom.
”Tro inte på allt jag säger” upprepas nästan som
ett mantra. och det ligger något i det. Det finns anled­
ning att läsa Jonas Gardell med ett kritiskt öga. Hans värde­
ringar och åsikter finns naturligtvis med som ett tydligt ras­
ter. En och annan slutsats kan vara lite svårt att svälja – men
att han leker med tanken på att Jesus hade dåliga tänder och
kanske inte var så bildskön känns som en befriande kontrast
till den nästan sockersöta bild vi annars ofta får oss till livs.
Existentell thriller
Maria Küchen:
Gamarna
(Ordfront)
Svenska deckare lider vi inte direkt någon
brist på. Även Maria Küchen har gett sig på
att skriva en thriller om en man som mör­
dar framgångsrika kvinnor. Men det är en
bok som skiljer sig från det mesta i genren.
Det märks att det inte är en traditionell deckarförfattare som
hållit i pennan.
Berättelsen är bitvis obehaglig. Men obehaget ligger inte i
våld och skräck – mer i en isande känsla av existentiell osäker­
het. Det är en engagerad och reflekterande bok. Maria Küchen
skriver utifrån vad som rör sig i samhället och under dess yta i
dagens Sverige. Och hon gör det nästan poetiskt. Men mörkt.
En upptäcktresa i traditionerna
Martin Modéus:
Tradition och Liv
(Verbum)
Boken Tradition och Liv har några år på
nacken, men kan ändå förtjäna att tipsas
om, exempelvis med tanke på nysvenskar
som vill förstå de svenska traditionerna. Boken kan använ­
das för att bygga broar i ett mångkulturellt samhälle.
Genom människans historia har viktiga händelser i livet,
naturen och tron firats. Boken Tradition och liv är en upp­
täcksresa i våra egna traditioner, som jul, påsk och midsom­
mar, deras mening och innehåll. Samtidigt är den en bruks­
bok som ger inspiration och idéer när det är dags för helg
och firande, hemma i familjen, i kyrkan eller i fritidsverk­
samhet.
Lärare
Teologiska Högskolan Stockholm
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
17
m ått & got t s m åt t & g o t t s m åt t & gott smått & gott smått & gott smått & gott små
Örestrand
växer!
Under tre dagar
i mars pågick ett
intensivt arbete på
Örestrand som syntes
långväga ifrån. Många
nyfikna människor
kom förbi för att
se vad det var som
hände.
Sedan några år tillbaka
har det projekterats för
ett nytt hotellannex på
gården eftersom de gamla
paviljongerna var uttjänta
och det som nu hände var
att det nya hotellet lyftes
på plats.
Hotellet är ritat för att
följa naturen ner mot
stranden och man har
färgmässigt valt den grå
färg som harmonierar väl
med kyrkan som finns
på gården. Hotellet är
ett modulbygge som har
byggts i Flexators fabrik i
Anneberg. Ett kostnadsef­
fektivt byggnadssätt som
också har möjliggjort den
relativt korta byggtiden.
Hotellet rymmer 19
rum och har plats för 56
övernattande gäster, två
rum är helt handikapp­
anpassade. För att kunna
erbjuda den standard som
dagens resenärer efterfrå­
gar har alla rum dusch
och toalett.
I byggnaden finns även
ett samlingsrum som
kommer att användas som
konferensrum och som
matsal för sommargäster
som lagar sin mat själv,
samlingsrummet har dör­
rar mot en veranda som
nästan ligger på stranden.
En bastu finns som går­
dens gäster kan hyra.
Kommer från ovan. Att det nya hotellet byggs i moduler som
lyfts på plats har möjliggjort pressade kostnader och en kort
byggtid.
Länk kyrka-samhälle
Satsningen är ett led i
den vision som finns för
gården om att Örestrand
ska vara en länk mellan
kyrka och samhälle för
att möta de behov män­
niskor har av inspiration,
rekreation och utveck­
ling. Örestrand vill vara
en positiv kraft i samhäl­
let och bidra till att de
människor som kommer
till gården kan utvecklas
till människor som bidrar
positivt i samhället på
den position som de be­
finner sig.
På gården förläggs kur­
ser, konferenser och läger.
Eftersom gården ligger i
en attraktiv turistregion
gästas gården sommar­
tid av turister från hela
Sverige och stora delar av
Europa.
Med tanke på den stora
genomströmningen av
människor på Örestrand
så måste man se gården
som en missionsstation i
Sverige!
Hotellet invigs den 5-7
juni. Då hälsas alla väl­
komna till en trevlig och
festlig helg.
Sara Sjölander
”Vi vill gemensam framtid”
I Malung ser baptister
och Missionsvänner
positivt på närmandet
mellan samfunden.
– Vi vill en ny fram­
tid mellan Baptistsam­
fundet, Metodistkyrkan
och Missionskyrkan, sä­
ger Nisse Würth.
– I Malung har vi nu
18
ett fungerande barn- och
tonårsarbete, flera mu­
sik- och sånggrupper,
målarcirkel, arbete på
skolan, stöd till Vikarby­
gården med flera, sam­
verkan med två mindre
församlingar i Väster­
dalarna, gott samarbete
med Svenska kyrkan och
Pingstkyrkan och andra,
samt början
till musik och
språkgrupps­
g emen sk ap
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
i LSS och SFI-samman­
hang i Malung.
Rätt gå samman – Det är inte mycket av
detta som skulle funnits
om vi suttit kvar i vårt
Bönhus, Elimkapell och
Missionskyrka för då
skulle medel och energi
gått åt till lokalvård och
lokalkostnader. För att
inte tala om alla årsmöten
och allt protokollerande.
I Malung gick baptistoch missionsförsamling­
arna samman redan för
ett tjugotal år sedan.
– Rent Missionsstrate­
giskt var vårt steg till ge­
menskap riktigt då. Om
det var så rätt på lokalpla­
net så borde det vara lika
riktigt på nationsnivå!
Samgående ger ny spänst
i steget när man stakar ut
ny riktning istället för att
stelna i vad som varit!
Med den erfarenheten
i ryggen vill baptisterna
och missionsvännerna i
Malung uppmuntra an­
dra som tvekar till att
tänka fortsatta tankar på
gemensam framtid.
– Vi är inte i mål men vi
är på väg tillsammans
med Kung Jesus som ber
om enhet utan att tappa
mångfald så varför inte
ansluta sig till den bönen
när vi nu är så lika i tro
och mål, riktning och vil­
ja, avslutar Nisse Würth.
åt t & gott s m åt t & g o t t s m åt t & g ott smått & gott smått & gott smått & gott smått &
Curry – för alla smaker
Den 6-8 november ar­
rangeras en ekumenisk
ungdomskonferens, Cur­
ry 09 i Hallsberg.
– Det är en konkret sats­
ning för att visa på att kyr­
korna finns och vi bryr oss.
Vi vill också visa ungdo­
mar att de kristna grund­
värderingarna är ett bra
alternativ i en värld som
blir allt råare och hårdare,
säger Henrik Eriksson från
Missionsförsamlingen.
Konferensen, som rik­
tar sig till 13-åringar och
uppåt, arrangeras av Mis­
sionsförsamlingen, Saron­
församlingen och Svenska
kyrkan i Hallsberg.
Att konferensen fick
namnet Curry har en spe­
ciell anledning.
– Vi satt och diskute­
rade namnförslag på ett
café i Hallsberg, och då
kom förslaget Curry upp.
Tanken med namnet är
att eftersom curry är en
kryddmix så vill vi visa på
att vi dels är tre olika för­
samlingar som arrangerar
detta tillsammans, och
dels till att alla människor
är viktiga och behövs.
– Vill du få lite extra
krydda i tillvaron så är
Curry 09 något för dig.
Men konferensen kom­
mer att ha ett tak på 150
deltagare, så det gäller
att anmäla sig i tid, säger
Karl Hjalmarsson, Halls­
bergs församling.
Huvudtalare på kon­
ferensen blir Andreas
”Ante” Lindström från
Fiskebäck i Göteborg. För
lovsången ansvarar Mat­
tias Martinsson från Gö­
teborg. Mikael Hallenius
från Örebro medverkar på
lördagens kvällsmöte.
– Det kommer även att
vara seminarier med lokala
förmågor, säger Josef Måns­
son, Saronförsamlingen.
Veta mer?
Har du frågor kring Curry 09 kan du höra av dig till:
Henrik Eriksson, Hallsbergs Missionsförsamling 0582-107 02
Karl Hjalmarsson, Hallsbergs Församling 0582-156 90
Josef Månsson, Saronförsamlingen, Hallsberg 0582-100 08
växanu
Växa.nu, Box 6302, 113 81 Stockholm
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Gunilla Hjelmåker, [email protected], tel 08-674 07 48
Redaktör: Michael Anderson, [email protected], tel 08-674 07 38
Växa.nu ges ut av Svenska Missionskyrkan i samarbete med equmenia och distribueras som bilaga till Sändaren
samt i Svenska Missionskyrkans olika distrikt. Den kommer ut fyra gånger per år. Se även www.växa.nu (www.vaxa.nu)
Svenska Missionskyrkan/SMU i Övre Norrlands distrikt
Distriktsexp. i Skellefteå, tel: 0910-77 90 68
www.on.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i ÖrebroVärmlandDal
Distriktsexp. i Karlstad, tel: 054-19 61 70
www.ovd.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Södra Götalands distrikt
Distriktsexp. i Hässleholm, tel: 0451-38 19 30
www.sg.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Västra Götaland
Distriktsexp. i Alingsås, tel: 0322-67 22 90
www.vg.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Mellansvenska distriktet
Distriktsexp. i Gävle, tel: 026-18 46 54
www.msv.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Mälardalen
Distriktsexp. i Stockholm, tel: 08-641 65 98
www.md.missionskyrkan.se
equmenia
Rikskansli, tel: 08-545 915 30
www.equmenia.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Östra Götalands distrikt
Distriktsexp. i Jönköping, tel: 036-16 50 35
www.og.missionskyrkan.se
växa.nu nr 4 maj-aug 2009
19
Tältkåtan kommer att användas i ”nedcabbat” tillstånd i sommar. Men under vintern har den varit en uppskattad värmespridare.
Tältkåtan – ett sätt att nå ut
Som
ett varmt utropstecken
stod den där på Gällivare vinter­
marknad.
Liksom på World Cup och kan­
ske på världens största pimpeltäv­
ling. Eller vid 9:ornas fjällsäker­
hetsutbildning. Och definitivt,
lite ”nedcabbad”, på kommunens
Trivselkvällar under sommaren.
Värmespridare
Tältkåtan. Utropstecknet. Prick­
en över i:et. Missionskyrkans PR-
triangel. Eller varför inte kalla
den för Värmespridaren, för det
är den på mer än ett sätt. Sär­
skilt under snöperioden som här
uppe sträcker sig över halva året
(har ni hört uttrycket: ”I Gälli­
vare, där Gud förvarar kylan”?).
I Tältkåtans mitt glöder brasan
lika mycket som eldsjälarnas en­
gagemang.
I Tältkåtan möts gällivarebor
och tillresta turister av omtänk­
samma medmänniskor, våffeloch kaffeservering, viloplats och
möjlighet till samtal om livet.
Under Gällivare Vintermarknad
hade Tältkåtan 200 besökare.
Och nu väntar nya uppdrag un­
der sommaren.
”Vi finns och bryr oss!”
Tältkåtan, som ägs av Missions­
kyrkan i Gällivare/Malmberget
och drivs av en handfull försam­
lingsmedlemmar, monteras upp
och finns med under olika sam­
hällsarrangemang.
Kyrkan får tillfälle att visa upp
sig. Och tältkåtan blir ett kom­
plement – eller ska vi kanske
kalla det ”en stöttepelare”?
Hur som helst så är den utrops­
tecknet bakom orden: ”Vi finns
och bryr oss om er!”
Irene Strålberg
Inspiratör/Kommunikatör
i Missionskyrkan,
Övre Norrlands distrikt
