Telemeddelande
Sid. 1(9)
2011-11-01
Havanna
Kuba: Politisk och ekonomisk landöversikt 2011
Basfakta 2011*
Huvudstad:
Folkmängd:
Språk:
Yta:
Statsskick:
Stats- och regeringschef:
Utrikesminister:
Valuta:
Växelkurs:
Inflation:
Utlandsskuld:
BNP/capita (fasta priser):
Arbetslöshet:
Bytesbalans:
Medellön:
BNP/tillväxt:
Import:
Export:
Viktiga exportnäringar:
Viktiga importprodukter:
Största handelspartners:
Sveriges export till Kuba:
Kubas export till Sverige:
Havanna
11,2 miljoner
Spanska
110 860 km²
Socialistisk republik och enpartisystem
Raúl Castro Ruz (från februari 2008)
Bruno Rodríguez Parrilla (från mars 2009)
Kubansk peso (CUP), konvertibel peso (CUC)
1 CUC = 24 CUP, 1 CUC = 1 USD
Prognos ca 4,7 % mot slutet av år 2011
ca 21,025 Mdr USD enligt EIU
4 124 CUP år 2009 enligt ONE
Prognos 2011 3,8 % enligt EIU
-275 US $ m enligt EIU
448 CUP år 2009 (ca. 22 USD) enligt ONE
Prognos 2,4% år 2011 enligt EIU
Prognos 13 miljarder USD 2011 enligt EIU
Prognos 4,7 miljarder USD 2011 enligt EIU
Hälsoservice, turism, nickel, farmaceutiska produkter, olja,
frukt, tobak, fisk och skaldjur.
Livsmedel, olja, kemiska produkter, maskiner och utrustning
(främst till turistindustrin) och råvaror.
Venezuela, Kina, Kanada, Spanien, Nederländerna, USA, Italien, Ryssland
170 mSEK) 2010 (Exportrådet
7 mSEK 2010(Exportrådet)
ONE - Oficina Nacional Estadística.
EIU – Economist Intelligence Unit.
* Siffrorna är svåra att verifiera och bygger på uppskattningar
Internationell situation
Kuba är den största ön i den karibiska övärlden. De historiska banden till
Spanien är starka till följd av Kubas förflutna som spansk koloni och en
majoritet av den vita befolkningen har spanskt påbrå. Politiskt är det dock den
sammanvävda 1900-talshistorien med och den geografiska närheten till USA
som är mest avgörande för Kubas internationella situation. Kuba blev en av
de viktigaste brickorna i det politiska spelet under det kalla kriget med kulmen
i missilkrisen år 1962.
Det amerikanska embargot mot Kuba har medfört att Kuba är utestängt från
internationella finansieringsinstitutioner som Världsbanken (WB),
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) och Internationella valutafonden
(IMF). Kuba utnyttjar andra internationella plattformar för att driva sin politik
och är således mycket aktivt inom FN och andra internationella
sammanslutningar som G77 och den alliansfria rörelsen (Non-Aligned Movement
- NAM).
Sedan 1992 begär Kuba årligen omröstningar i FN:s generalförsamling för ett
upphävande av det amerikanska embargot mot Kuba. Vid den 20:e
omröstningen den 25 oktober 2011 röstade 186 länder för förslaget om ett
upphävande, tre avstod (Palau, Marshallöarna och Mikronesien) och endast
USA och Israel röstade mot. Sverige röstade ja till resolutionen. Av tekniska
skäl var Sverige dock inte närvarande vid själva omröstningen utan den
svenska rösten registrerades istället hos FN:s sekretariat.
Kuba ingår sedan 2001 i EU:s ACP-grupp med de före detta kolonierna i
Asien, Karibien och Stilla Havet, och är det enda land i gruppen som inte
omfattas av det s.k. Cotonou- avtalet. Sedan december 2008 ingår Kuba
formellt i Riogruppen; en regional sammanslutning för politisk samordning
för Latinamerika. Kuba står utanför den regionala samarbetsorganisationen
för de karibiska staterna CARICOM liksom samarbetsorganisationen för
amerikanska stater OAS.
Under de senaste tio åren har Venezuela blivit Kubas viktigaste bundsförvant.
Genom medlemskapet i Alternativa Bolivariana de las Américas (ALBA) har
relationerna till Venezuela, Bolivia, Ecuador och Nicaragua intensifierats, i
första hand genom att dessa länder av Kuba prioriteras för insatser inom
hälso- och sjukvård och alfabetisering.
Kuba har diplomatiska förbindelser med 190 länder. Landet bedriver en
offensiv utrikespolitik och satsar på att stärka sina relationer till andra länder,
särskilt Kina, Brasilien, Ryssland och Spanien
Inrikespolitik
Den kubanska revolutionen 1959 var ett resultat av ett brett folkligt missnöje
som ackumulerats under många decennier för att sedan kulminera under
Fulgencio Batistas tid som landets ledare. År 1959 störtades Batista av Fidel
Castros gerillaarmé vilket kom att inleda ett hittills drygt 50-årigt
kommunistiskt maktinnehav som medförde genomgripande förändringar i det
kubanska samhället.
År 2011 är Kubas femtiotredje revolutionsår och Raúl Castros fjärde år som
landets president. Fidel Castro avgick som förste partisekreterare i det
kubanska kommunistpartiet PCC i april i 2011, den sista offentliga posten
som han fortfarande innehade. Hans bror Raúl Castro inträdde i hans ställe
och innehar nu maktens alla insignier och befogenheter. Fidel Castro har
under senare tid hållit en låg offentlig profil men gör sig ofta påmind genom
personliga reflektioner om allt från sport till utrikespolitik i dagstidningen och
partiorganet Granma.
Raúl Castros korta tid som stats- och regeringschef har hittills präglats av
ansträngningar att försöka få Kubas raserade ekonomi på fötter genom
försiktiga reformer i marknadsekonomisk riktning. Regimen vill dock inte
använda beteckningen reformer utan är noga med att poängtera att det rör sig
om en uppdatering eller fulländning (perfeccionamiento) av det socialistiska
systemet.
I oktober 2010 meddelade Raul Castro att över 1 miljon statligt anställda
skulle sägas upp, varav hälften före utgången av mars 2011. Samtidigt
öppnade regimen för kubaner att bedriva privat verksamhet inom 178 yrken,
huvudsakligen inom servicesektorn. Därtill tilläts privat uthyrning av bostäder
(även som affärslokaler); företag fick tillstånd att anställa arbetskraft och
egenföretagare gavs möjlighet att söka krediter. Det meddelades samtidigt att
statliga företag skulle förlora sina subventioner, tillåtas gå i konkurs samt
behålla en del av sin vinst för nyinvesteringar. Syftet med reformerna var att
effektivisera den statliga sektorn, dra ner på statens utgifter och öka landets
produktivitet och tillväxt. Reformerna antogs på Kommunistpartiets
partikongress som hölls i april 2011.
Reformerna har börjat implementeras men omställningen går långsamt och
kantas av byråkratiska hinder. Privatiseringen går inte i den takt som planerats
och många av nedskärningarna inom den statliga sektorn har därför fått skjuta
på framtiden. Fler reformer har dock aviserats. I september 2011 gavs
kubaner större möjligheter att köpa och sälja sina bilar. Nya lagar ska göra det
möjligt för kubaner att köpa och sälja sina hus samt underlätta för kubaner att
resa utomlands.
På det inrikespolitiska området har inga grundläggande förändringar skett. Vid
den sjätte partikongressen i april 2011 begränsades mandatperioden för
politiska topptjänster till fem år med högst två på varandra följande perioder,
dvs 10 år. Den partikonferens som kommer att äga rum den 28 januari 2012 ska
ägnas åt partiets arbete och arbetsmetoder och kan komma att innebära en del
förändringar av formell natur. Några större politiska reformer torde dock inte
vara att förvänta under bröderna Castro
Mänskliga Rättigheter
Kuba är en enpartistat och organiserad politisk opposition tillåts inte.
Godtyckliga förhör, kortvariga arresteringar och trakasserier av oliktänkande
och oppositionella är vanligt förekommande. Yttrande- informations- och
organisationsfriheterna är allvarligt kringskurna. Landet har undertecknat
FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt
konventionen om civila och politiska rättigheter, men ännu inte ratificerat
dem.
Ett hundratal politiska fångar släpptes ur kubanska fängelser under 2010-2011
i en överenskommelse mellan den kubanska regimen, den katolska kyrkan i
Kuba och Spanien. Majoriteten fångar sändes direkt med sina familjer till
Spanien efter frigivningen, varav några fortsatte till USA, Canada och Chile.
Ett tiotal politiska fångar vägrade att lämna landet och fick därefter möjlighet
att stanna i Kuba. Efter frigivningarna finns det enligt Amnesty International
inte längre några samvetsfångar i kubanska fängelser.
Dödstraffet är inte avskaffat i Kuba men avrättningar har inte verkställts
sedan 2003. Internationella Röda Korset äger inte tillträde till kubanska
fängelser.
År 2010 gick EU-parlamentets tankefrihetspris - Sacharovpriset - till den
kubanske dissidenten Guillermo Fariñas.
För mer information om situationen för mänskliga rättigheter i Kuba, se
Utrikesdepartementets webbplats för mänskliga rättigheter:
http://www.humanrights.gov.se/php/rapporter/documents/Nordamerika%
2C%20Latinamerika%20och%20Karibien/Kuba%2C%20MRrapport%202010.pdf
Ekonomi
Berlinmurens fall 1989 fick förödande konsekvenser för den kubanska
ekonomin som var baserad på förmånliga ekonomiska avtal med östblocket.
Leveranser av insatsvaror av olika slag upphörde, framför allt olja, som
tidigare garanterats till priser som följde svängningar i priset på socker, Kubas
då viktigaste exportvara. På fem år föll Kubas BNP med 35 procent.
Transportsystemet upphörde att fungera, elektricitet fanns bara några timmar
per dygn och det var akut brist på mat. För första gången under revolutionens
historia gick människor i Havanna i augusti 1994 ut på gatorna och
protesterade.
Under denna tid genomfördes en rad reformer som tidigare framstått som
otänkbara. Dollarinnehav legaliserades, liksom överföringar av dollar från
släktingar i utlandet. Över hundra aktiviteter öppnades för privat
familjeföretagande - s.k. cuenta propistas. Satsningar för att främja utländska
investeringar genomfördes framför allt i turistsektorn. Viss decentralisering av
statlig verksamhet och social service genomfördes. Statliga bolag fick ansvar
för produktion och försäljning, något som tidigare legat direkt under
ministerier. Prospektering av olja intensifierades och gav resultat. Med hjälp
av dessa åtgärder tog ekonomin viss fart igen och under senare hälften av 90-
talet låg tillväxten genomsnittligt på 4,7 procent.1 Flera av ovanstående
reformer drogs dock tillbaka då ekonomin stabiliserades.
Under 2011 är den förväntade BNP-tillväxten i Kuba omkring 2,5 procent
enligt The Economist Intelligence Unit, EIU. Förutsatt att de ekonomiska reformer
som antogs under partikongressen i april 2011 genomförs (nedskärningar och
besparingar i den statliga sektorn och en expansion av den privata sektorn)
kan den ekonomiska tillväxttakten i Kuba förväntas öka de kommande åren.
EIU förväntar en tillväxttakt i Kuba kring 2,4 procent under 2011 och 3,5
procent under 2012, och därefter mellan 4,4 och 3,9 procent under 20132015.
Kubas största inkomster utgörs i dag av export av tjänster inom hälsosektorn
( främst till Venezuela), turism och nickel. Under 2011 förväntas ca 2,7
miljoner turister besöka Kuba, varav nästan hälften från Kanada. Stora
turistströmmar kommer också från Tyskland, Italien, Spanien, Frankrike,
Storbritannien och Mexiko.
Ransoneringskort för livsmedel används fortfarande i Kuba. Under 2010 skar
dock staten ned i ransoneringskorten och den månatliga tilldelningen av
cigaretter avskaffades. Under 2011 togs tvål, tandkräm och tvättmedel bort
från ransoneringskorten. Föresatser finns att så småningom avskaffa
ransoneringssystemet i sin helhet. Preliminära planer finns också på att införa
en enda valuta istället för de två nuvarande parallella valutorna, den
konvertibla peson (CUC) och den kubanska peson (CUP).
En hög standard inom hälso- och utbildningsområdet har alltid varit den
kubanska revolutionens stolthet, men en försämring har av ekonomiska skäl
ägt rum under senare år. Generellt lever flertalet kubaner på en låg ekonomisk
nivå i ett system där utrymmet för enskilda initiativ för att förbättra
livssituationen är ytterst begränsat. Detta leder till frustration hos breda
grupper av befolkningen. Brist på transportmedel och varor, höga priser på
importerade konsumtionsprodukter och trångboddhet är några av de sociala
problem som skapar spänningar i samhället.
Handel
Det amerikanska embargot som infördes i början på 60-talet bidrog till det
närmast totala ekonomiska beroendet av Sovjetunionen och Comecon
(Council for Mutual Economic Assistance) som präglade Kubas utveckling
fram till Östblockets fall. Därefter hamnade Kuba i en djup ekonomisk kris
som landet fortfarande inte helt återhämtat sig från. Kuba har under senare år
försökt att diversifiera sin handel för att inte hamna i samma ekonomiska
Den kubanska statistiska centralbyrån (ONE) räknar in fri undervisning och
hälsovård samt exporten av kubansk hälsovård och annan service i beräkningar av landets
BNP
1
beroendeställning som man hade gentemot Sovjetunionen. Detta har endast
delvis lyckats, då Kuba idag är mycket beroende av det ekonomiska
samarbetet med Venezuela.
Venezuela är idag Kubas största handelspartner. Cirka 30 procent av Kubas
import kommer från Venezuela och knappa 20 procent av exporten går dit.
Venezuela levererar omkring 153 000 fat olja per dag till Kuba, motsvarande
90 procent av Kubas totala oljeförbrukning. Den venezolanska oljan säljs till
Kuba till reducerat pris med betalning till hälften inom 90 dagar och hälften
inom en tjugofemårsperiod. Venezuela investerar även i nickelgruvor och
oljeraffinaderier på Kuba. I gengäld bidrar Kuba med sjukvårdspersonal samt
med hjälp inom jordbruket och skogsbruket i Venezuela. Ca 40 000 kubaner,
främst läkare och sjukvårdspersonal, tjänstgör idag i Venezuela. Denna ”
hälsoexport” utgör i dag Kubas största exportinkomst. Även det
militärstrategiska samarbetet mellan Venezuela och Kuba ökar. Såväl det
venezolanska flygvapnet som underrättelsetjänsten tränas delvis i Kuba. I
november 2010 förlängdes det ekonomiska samarbetsavtalet mellan Kuba och
Venezuela ytterligare tio år.
Näst Venezuela är Kina den största handelspartnern, som 2009 svarade för
drygt 13 procent av Kubas totala import och 18,5 procent av exporten. Andra
stora handelspartners är Kanada, Spanien, Nederländerna, Italien och
Ryssland.
De senaste åren har Kuba importerat cirka 80 procent av sitt
livsmedelsbehov. Importbehovet är betungande för den skuldtyngda
kubanska ekonomin, framförallt som den kubanska staten fortfarande
subventionerar livsmedel till befolkningen. Trots ansträngningar under senare
år att diversifiera importen av livsmedel är USA fortfarande en av Kubas
viktigaste leverantörer av mat och jordbruksprodukter. Enligt en
undantagsbestämmelse i Helms Burton-lagen - The Trade Sanctions Act kan
katastroflindrande export av livsmedel och medicin från USA till Kuba ske
mot kontant betalning..
Sedan den ekonomiska krisen år 2008 då Kuba drabbades av flera förödande
orkaner och den internationella finanskrisen, vilket tvingade landet att ställa in
utländska betalningar, har Kuba satsat på att återvinna förtroendet från
utländska investerare. Intresset från utländska företag att investera på ön har
därigenom åter stärkts och såväl turism som utländska direktinvesteringar i
Kuba väntas öka de kommande åren. Försök med frihandelszoner som
tidigare avbrutits har åter presenterats som en del av regimens ekonomiskpolitiska femårsplan.
.
USA – Kuba
Frigörelsen från Spanien år 1898 skedde med USA:s hjälp, och det
amerikanska inflytandet kom att bli mycket stort fram till revolutionen 1959.
Relationerna mellan Kuba och USA har därefter präglats av det ekonomiska,
kommersiella och finansiella embargot mot Kuba som USA successivt införde
under de första åren på 1960-talet. Embargot kan endast hävas genom ett
kongressbeslut. De diplomatiska relationerna mellan länderna avbröts helt år
1961. Sedan 1977 representeras de båda länderna av var sitt intressekontor i
Washington respektive Havanna som formellt lyder under de schweiziska
ambassaderna i de båda länderna.
Trots vissa initiativ från President Obama att lätta på sanktionerna är
relationerna mellan de båda länderna fortfarande ansträngda. I april 2009
upphävde Obama de förstärkta sanktioner som president Bush införde under
sin presidentperiod. Kubanamerikaner fick i och med detta tillåtelse att resa
till Kuba utan begränsningar i antal besökstillfällen, maxgränsen för
remitteringar till Kuba togs bort och amerikanska telekombolag gavs tillåtelse
att ingå avtal med Kuba. I början av 2011 öppnade USA upp för utökad
flygtrafik mellan de båda länderna, vilket lett till att flera städer i USA nu
erbjuder direktflyg till Kuba. Förutom kubanamerikaner får även övriga
amerikaner nu resa till Kuba i religiöst- , kultur-, eller studiesyfte.
Raúl Castro har vid flera tillfällen sagt sig vara öppen för en utökad dialog
med USA. Fallet med den amerikanska biståndsarbetaren Alan Gross som i
mars 2011 dömdes till 15 års fängelse i Kuba för införsel av illegal
telekomutrustning har dock effektivt satt stopp för ytterligare lättnader i
relationerna. Utnämningen av den republikanska politikern och
Castrokritikern Ileana Ros-Lehtinen till ordförande för det amerikanska
kongressens utrikesutskott minskar sannolikt också möjligheterna till
ytterligare närmanden. De fem för spioneri i USA dömda kubanerna utgör
sedan länge en nagel i ögat för förbindelserna mellan USA och Kuba.
En av ” de fem ” frigavs ur fängelset i oktober 2011, men skall avtjäna
ytterligare tre år i USA under villkorlig frigivning.
Sedan 1959 har uppskattningsvis två miljoner kubaner lämnat Kuba legalt och
illegalt, flertalet finns i USA. De som lämnade Kuba i kölvattnet av
revolutionen har utgjort den hårda kärnan i den kubanska exil som avvisat
tanken på närmare kontakt mellan ländernas regeringar. Denna grupp är en
politisk maktfaktor i USA:s utrikespolitik gentemot Kuba och låsningen i
relationen mellan USA och Kuba kan till viss del härledas till påtryckningar
från denna lobbygrupp som främst finns i Florida.
Trots dessa svårigheter pågår ett samarbete mellan USA och Kuba på
tjänstemannanivå inom en rad olika områden, bland annat migrations- och
narkotikabekämpningsfrågor
EU – Kuba
EU:s relationer med Kubas baseras på EU:s gemensamma ståndpunkt om
Kuba från 1996 vars målsättning är att uppmuntra en demokratisk utveckling
och respekt för mänskliga rättigheter. År 2003 frystes relationerna mellan EU
och Kuba efter det att en stor grupp oppositionella arresterats och fängslats
på ön.
År 2008 beslöt Europeiska Rådet att EU skulle återuppta en dialog med
Kuba. Dialogen innefattar ett antal frågor inom ramen för politik, mänskliga
rättigheter, ekonomi, utveckling, vetenskap och kultur. Samma år
undertecknades ett avtal mellan EU kommissionen och Kuba. Avtalet fastslog
ett framtida samarbete på områden av gemensamt intresse, bland annat miljö,
forskning och kultur. I maj 2010 antog EU Kommissionen den första
landstrategin för Kuba och allokerade 20 miljoner Euro för åren 2011-2013
för utvecklingssamarbete i Kuba. De tre prioriterade sektorerna inom
utvecklingssamarbetet är: matsäkerhet, miljö och klimatanpassning samt
erfarenhetsutbyte.
EU som helhet är idag Kubas största handelspartner, och står för en tredjedel
av all handel med Kuba. EU står också för hälften av alla direktinvesteringar
på ön. Mer än hälften av alla turister som besöker Kuba kommer från EU.
Sverige – Kuba
De ekonomiska och handelspolitiska relationerna mellan Kuba och Sverige är
begränsade, men har potential. För närvarande finns en handfull svenska
företag representerade på Kuba. Till dessa hör Elof Hansson AB (bl.a. Atlas
Copco vad gäller nickel- och stålindustri, Alfa Laval i olje-, socker- och
livsmedelsindustri), Volvo Construction Equipment AB (truckar och andra
maskiner till nickelindustrin och byggnadssektorn), Ericsson AB Branch Cuba
(fast telefoni, GSM-nätutbyggnad) samt Bycosin (metallpulver till oljeindustrin
och energisektorn). De svenska företagen har en strategisk roll på Kuba som
viktiga leverantörer till nyckelsektorer inom den kubanska ekonomin. De är
väl inarbetade och räknar med att i princip kunna behålla sina
marknadsandelar under de närmaste åren.
Enligt Exportrådet omfattade den svenska exporten till Kuba år 2010 totalt
170 miljoner SEK, vilket innebar en ökning om 23 procent från tidigare år.
Exporten utgörs främst av maskin- och verkstadsprodukter, apparater för
telekommunikation, transportutrustning, halvfabrikat och kemikalier. Det bör
påpekas att den svenska exporten till Kuba utgör en försvinnande liten andel
av Sveriges totala export. Siffran är 0,01%.
Den svenska importen från Kuba minskade med 13 procent under 2010 och
uppgick då till 7 miljoner SEK. Sverige importerar främst socker, tobak, fisk,
frukt och kaffe.
I oktober 2011 besökte en delegation från Näringslivets Internationella Råd
(NIR) Kuba. Deltagande företag var Elof Hansson AB, Ericsson, Millicom,
Sandvik Mining and Construction, SKF och Volvo Construction Equipment
International. Syftet med besöket var att stärka och utveckla kontakter med
strategiskt viktiga aktörer för NIR och de svenska företagen.
År 2008 besöktes Kuba av en delegation från Exportrådet där bland annat
Atlas Copco, Ronautica, Seaflex, EKN och Swedish Mining and Tunnelling
Group ingick. Under delegationsbesöket medverkade även representanter från
Volvo Construction och Bycosin för att förmedla sina erfarenheter av
affärsklimatet i Kuba.
Varje år arrangerar man i Kuba en handelsmässa, FIHAV, för att locka
utländska företag och investeringar till ön. Förra året deltog tre svenska
företag på mässan (Ericsson Branch Cuba, Swedish Mining and Tunnelling
Group( SMTG) och Volvo Construction Equipment). I årets mässa, som äger
rum mellan den 31 oktober och 5 november deltar två svenska företag;
Ericsson Branch Cuba och SMTG.
Inga svenska politiska högnivåbesök har genomförts i Kuba på mer än ett
decennium. Det senaste högnivåbesöket från Kuba genomfördes år 1999 då
ekonomi- och planeringsministern José Luis Rodriguez García besökte
Stockholm.
Utrikesdepartementets amerikachef besökte Kuba i september 2011.
Omkring 20 svenskar bor mer eller mindre permanent i Kuba och årligen
besöks landet av ungefär 6000 svenska turister.
FLEETWOOD
