NAMIBIA

NAMIBIA
I årtusenden har de samlande och jagande bushmännen levt i Namibia och i hela södra
Afrika. Det är från deras språk, khoisan, som de karaktäristiska klickljuden har spritt sig
även till andra språk i södra Afrika. Jordbrukande bantufolk började tränga in norrifrån
redan för 1000 år sedan. Européerna intresserade sig dock inte för området förrän i
slutet av 1800-talet.
1884 blev Namibia en tysk koloni: Sydvästafrika.
Afrikanerna tog till vapen mot de tyska inkräktarna. I det brutala kolonialkrig
som följde dödades 60% av befolkningen. Byar brändes, mark och boskap beslagtogs.
Värst drabbades bantufolket herero.
Efter 1:a Världskriget fick Sydafrika FN:s mandat att förvalta Namibia. Men
Sydafrika införlivade istället Namibia i sitt eget territorium och införde apartheid.
SWAPO (South Western African People's Organisation), som hade bildats 1960,
inledde sin befrielsekamp.
FN:s säkerhetsråd antog år 1978 Resolution 435, där det krävdes att Sydafrika
skulle dra tillbaka sina trupper från Namibia och att fria och allmänna val skulle hållas.
1989 lämnade Sydafrika ifrån sig landet utom hamnen Walvis Bay. Namibia blev en
självständig republik i mars 1990 med SWAPO-ledaren Sam Nujoma som president.
Tre månader efter befrielsen reste hererohövdingen Kuaima Riruako till
Tyskland och krävde skadestånd för den utrotning som hans folk hade utsatts för 100 år
tidigare.
NAMIBIA - INTE BARA ÖKEN (OBS det behövs en karta)
Namibia är lika stort som Skandinavien. Mer än halva landet täcks av ökenområden:
Namib längs kusten och Kalahari längre in i landet. Huvudstaden Windhoek ligger på
högplatån öster om Namiböknen. Växtligheten där består av gräs och buskar. Namibias
högsta bergstopp, Brandberg, är 2.573 m hög.
Den kalla Benguelaströmmen gör att vädret i kustområdet är både svalt och torrt.
På högplatån i norr regnar det mer, speciellt under regnperioden i nov-april. Namibia är
dock totalt sett det regnfattigaste landet söder om Sahara.
NAMIBIA - RIKT MEN ÄNDÅ FATTIGT
Under sanden har Namibia enorma rikedomar: diamanter, uran, koppar, zink, bly, silver
och guld. Under hela 1900-talet har dock andra länder exploaterat fyndigheterna, främst
via sydafrikanska företag. Namibia är därför, trots sina rikedomar, ett u-land. De
viktigaste näringsgrenarna är gruvdrift, får-, get- och boskapsskötsel, jordbruk och fiske.
Även fisket är hotat på grund av andra länders rovdrift. Namibias enda
djuphamn Walvis Bay är livsviktig för landets ekonomi, men den ockuperas fortfarande
av Sydafrika.
Namibia har 1,7 miljoner invånare. Namibias svarta befolkning tillhör bland annat de
etniska grupperna ovambo, okavango, herero, tswana, damara, nama och bushmän. 70%
av dem lever av självhushållning. 50.000 är flyktingar som saknar arbete och bostad.
5% av befolkningen är vita tyskättlingar och sydafrikaner. De äger fyra
femtedelar av den bästa marken.
Engelska är nationalspråket. Dessutom talas tyska, afrikaans och tolv olika
stamspråk.
Etosha Pan i norra Namibia är ett av Afrikas största naturskyddsområden, tio gånger så
stort som Sarek. Där finns över 300 fågelarter och de flesta av Afrikas vilda djur (Alt.
de flesta av de vilda djurarter som finns i Afrika). Ett projekt för att skydda den
utrotningshotade noshörningen pågår.
Den fridlysta nationalblomman, Welvitchia Mirabilis, växer bara i Namiböknen.
Den kan bli över 1000 år gammal och fyra meter i diameter.
En av Afrikas största kolonier av sjöbjörn (omkring 100.000 djur) finns på
udden Cape Cross vid Atlantkusten. Hannarna kan väga 295 kg.
I bergen Brandberg och Twyfelfontein finns tusentals grottmålningar och
hällristningar gjorda av bushmännen. Somliga är 25.000 år gamla.
NAMIBIA
äntligen fritt
NAMIBIA
inte bara öken
NAMIBIA
rikt men fattigt
NAMIBIA
älskat fosterland
NAMIBIA
unik ömtålig natur
NAMIBIA
behöver vårt stöd
1000-talet
Det samlande och jagande sanfolket (bushmän) har levt sedan årtusenden i hela södra
Afrika. Jordbrukande bantustammar kom norrifrån till Namibia för omkring tusen år
sedan.
1700-talet
San-, khoi-, herero- och damarafolken levde i landet. Marken ägdes av ingen; jorden
brukades av alla.
1800-talet
Portugisiska sjöfarare, engelska handelsmän, finska, engelska och tyska missionärer
började intressera sig för området. England sände krigsfartyg och annekterade Walvis
Bay. Jordhungriga tyskar kom och tog gradvis över landet.
1884
Berlinkonferensen. Européerna drog gränser på Afrikakartan. Namibia blev en tysk
koloni - Sydvästafrika.
1904
Kolonialkrig. Afrikanerna tog till vapen mot de tyska inkräktarna. I ett brutalt krig
utsattes namas och hereros för folkmord. 60% av befolkningen dödades.
1915
Efter första världskriget fick England mandat att förvalta Namibia. Engelsmännen
lämnade över ansvaret till Sydafrika, som invaderade landet. Tvärtemot FNs
rekommendationer införde Sydafrika gradvis sin apartheidpolitik med olika lagar för
svarta och vita.
1960
SWAPO - South Western African People's Organisation - bildades. Sex år senare
inleddes väpnad kamp.
1978
FNs säkerhetsråd antog Resolution 435. Man krävde att Sydafrika skulle dra tillbaka
sina trupper och att fria val skulle hållas.
1989
Sydafrika lämnade landet utom djuphamnen Walvis Bay. FN övervakade det första fria
valet någonsin.
1990
Namibia blev självständig republik den 21 mars. SWAPO-ledaren Sam Nujoma valdes
till president.
Lothar von Trotha, tysk överbefälhavare 1904:
"Hererofolket ska ut ur landet. Varje herero, beväpnad eller icke, med eller utan
boskap, kommer att skjutas...".
Bildtexter
1. Fångar från hererofolket.
2. Chief Samuel Maherero, hövding för hererofolket.
3. Chief Hendrik Witbooi, hövding för namafolket
4. President Sam Nujoma tillbaka i Namibia efter 30 år i exil.
5. Väggmålning i Windhoek: Befrielsen är här!
NAMIBIA
inte bara öken
Namibia är lika stort som Skandinavien.
Mer än halva landet täcks av de väldiga ökenområdena Namib och Kalahari. Landets
övriga delar består av bush, stäpp, savann, en högplatå med mäktiga bergsmassiv samt i
norr ett flodsystem med tropisk växtlighet.
Huvudstaden Windhoek - ca 150.000 invånare - ligger mitt i landet på centralplatån,
1.750 meter över havet.
Temperaturskillnaderna i landets olika delar är stora. I Namiböknen är
medeltemperaturen 15 grader, i Kalahari mellan 40-50 grader varmt. Den kalla
Benguelaströmmen gör att vädret vid Atlantkusten är både svalt och torrt. Regnperioden
som infaller under november - april, är häftigast i norr. Som helhet är Namibia det
regnfattigaste landet söder om Sahara.
Gräset gråter för vinden
för att få regnet att komma.
Jorden gråter under solen: Jag är torr.
Mitt hjärta gråter vid elden: Jag är ensam.
Vinden kommer och säger: Regnet är på väg.
Gräset viskar: En jägare är på väg.
Ja, det är sant, regnet är nära,
och hör, en jägare kommer nu hit och hämtar mig bort.
Bushfolkets regnsång
Bildtexter
1. Sanddyner i Namiböknen, mellan Walvis Bay och Swakopmund.
2. Fiske från stranden vid Atlantkusten - 1.600 kilometer lång.
3. Brandberg, landets högsta berg, höjer sig 2.753 meter över slätten.
4. Zambezifloden gränsar i norr mot Zambia, Zimbabwe och Botswana.
NAMIBIA
älskat fosterland
We shall liberate Namibia
We shall liberate Namibia
Our country
Namibia, motherland
Namibia we love thee
(Ur SWAPOs befrielsesång Alert Namibia)
Namibia har 1,4 miljoner invånare. Landets svarta befolkning tillhör bland andra de
etniska grupperna ovambo, okavango, herero, tswana, damara, nama och san.
Majoriteten lever av självhushållning under små omständigheter i norra Namibia. Över
50.000 är hemvändande flyktingar, som saknar arbete och bostad. Endast 5% av
befolkningen är vita tyskättlingar och sydafrikaner. De äger fyra femtedelar av den bästa
marken. 14% är färgade. Engelska är nationalspråket. Dessutom talas tyska, afrikaans
och tolv olika stamspråk.
Bildtexter
1. Pendukene Itana, vice turistminister, var under många år politisk flykting.
2. Kvinna från himbas-folket, som lever i nordvästra Namibia.
3. Hantverkare från konstnärskollektiv i Windhoek.
4. Lucia Kamati, en av många kvinnor i Ovamboland.
5. Korgtillverkning i kraalen, en enstaka inkomstkälla för många kvinnor.
6. I Windhoek finns gott om minnesmärken från kriget och kolonialtiden.
7. Kvinna med nyfött barn på sjukhuset i Oshakati. I genomsnitt föder kvinnorna sex
barn. Barnadödligheten är mycket stor.
8. Man i gruvstaden Tsumeb - en av 14.000 före detta soldater.
9. Pierre Lategan, en av Namibias 5.000 bofasta vita, som har en medelinkomst på
90.000 per år. För svarta är den 7.200 kr.
10. Äkta par utanför en bar i bushen - numera jämställda enligt lag.
11. Ännu är det långt kvar innan svarta barn kan åtnjuta samma liv som de vita.
NAMIBIA
unik ömtålig natur
Med undantag för områden som är svårt utsatta för torka och erosion, är Namibias natur
vacker och storslagen om än ekologiskt sårbar. Vissa delar och arter är unika i världen
och vårdas även som sådana av landets naturvårdsmyndigheter. Man har bland annat ett
pågående projekt för att skydda den utrotningshotade noshörningen: "Save a rhino". Det
är höga böter för den som gör åverkan på den fridlysta Welwitschian och de berömda
grottmålningarna i Brandberg skyddas numera av galler.
I Etosha Pan som är ett av Afrikas största naturskyddsområden - tio gånger så stort som
Sarek - finns de flesta av Afrikas vilda djur. Där liksom i Namiböknen får man bara
besöka vissa områden. Det finns ändå massor att se.
Bildtexter
1. Den fridlysta nationalblomman Welwitschia Mirabilis (Tumboa) växer bara i
Namiböknen. Den kan bli över 1000 år gammal och fyra meter i diameter.
2. Springbock i Etosha Pan.
3. Hällristningar i bergen Twyfelfontein.
4. Zebror i Etosha. I bakgrunden "the Pan", en uttorkad sjöbotten, stor som Holland.
5. I trakterna kring Brandberg finns tusentals grottmålningar och hällristningar gjorda av
san. 25.000 år gamla målningar - de äldsta i Afrika - finns i södra Namibia.
6. Jordekorre i Etosha Pan.
7. Drygt 350 fågelarter lever i Namibia, bl a flamingos vid Atlantkusten.
8. Boplats för den sociala vävarfågeln, en art som bara finns i Namibia.
9. HOBA, världens största meteorit, ligger utanför Grootfontein.
10. En av Afrikas största kolonier av sjöbjörn - omkring 90.000 djur - finns på udden
Cape Cross vid Atlantkusten.
11. Det fridlysta kogerträdet växer i naturskyddsområdet Kookerboom-skogen i södra
Namibia. Bushfolket använde trädets bark som koger för sina pilar.
Se, detta är min hand.
Jag skjuter en bock med min hand
med pil.
Jag ligger ner,
jag vill döda en bock tidigt
i morgon.
Du måne, som ligger där och svävar,
låt mig döda en bock
med denna pil.
(Ur sanfolkets jaktsång)
NAMIBIA
rikt men fattigt
Under sanden, uppe i bergen, ute i havet har Namibia enorma rikedomar: uran,
diamanter, koppar, zink, bly, silver, guld, fisk och salt. Andra länder har under hela
1900-talet exploaterat landets naturtillgångar, främst via sydafrikanska företag. Namibia
är därför, trots sina rikedomar, ett u-land.
De viktigaste näringsgrenarna är gruvdrift, karakulfår- och boskapsskötsel, jordbruk och
fiske. Det rika fisket - främst sardiner, makrill och ansjovis - är även det hotat på grund
av andra länders rovdrift. Namibia måste importera så gott som all mat från Sydafrika.
Landets enda djuphamn, Walvis Bay, som är livsviktig för Namibias ekonomi,
ockuperas fortfarande av Sydafrika. Förhandlingar om ett återlämnande har dock
påbörjats.
Bildtexter
1. Utsikt över centrala Windhoek med Christuskyrkan i förgrunden. Kyrkan i Namibia
har spelat en avgörande roll under befrielsekampen.
2. Huvudgatan i Windhoek heter efter befrielsen Independence Avenue.
3. Fiske vid Ruacana, nära gränsen till Angola.
4. Del av den sydafrikaockuperade hamnen Walvis Bay - centrum för kustfiske,
fiskeindustri och saltutvinning.
5. Köksplats i by i Caprivi, där majoriteten av befolkningen är egendomslösa, arbetslösa
och analfabeter.
6. Interiör från kraal i Ovamboland, traditionellt byggd med träpallissad och trähyddor
med halmtak.
7. Boskaps- och karakulfåravel har gjort de vita farmarna rika. Karakulskinnen bereds
och säljs som SWAKARA-pälsar. Köttet exporteras till 90%.
8. Lyxkryssare och flytande bar på Zambezifloden i Caprivi.
9. Hydda för sädesförvaring i kraal i Ovamboland.
10. Från Ruacana vattenfall i norr, leds vatten via en pipeline ut till djur och människor
i Ovamboland.
11. King Kalumas Resettlement, tältläger för hemvändande flyktingar . Brist på vatten
och näring leder till sjukdomar: diarré, mässling och tuberkulos.
12. Väggmålning i Katutura, de svartas förstad till Windhoek.
NAMIBIA
behöver vårt stöd
Namibia behöver vägar
Namibia behöver tekniker
Naimibia behöver skolor
Namibia behöver lärare
Namibia behöver brunnar
Namibiba behöver läkare
Namibia behöver sjukvårdare
Namibia behöver ekonomer
Namibia behöver allt vårt stöd.
Sverige har sedan många år lämnat humanitärt bistånd till SWAPO. I år lämnar SIDA
110 miljoner kronor bland annat till utbyggnad av vägar och skolor, utbildning av
lärare, alfabetiseringsprogram samt uppbyggnad av en centralbank. Afrikagrupperna
skickar lärare, läkare och sjuksköterskor. Studieförbund, kyrkliga, politiska och andra
solidaritetsorganisationer bedriver olika projekt.
Bildtexter
1. Efter befrielsen har även de svarta barnen rätt till fri skolgång.
2. Vägnätet i områden där den afrikanska befolkningen bor är den sämsta i landet. Det
svenska stödet inriktar sig därför på väg- och transportutveckling i norra Namibia.
3. Interiör från klassrum på mönsterskolan IPS i Ovamboland.
4. Vägarbetare vid brobygge i Namaland.
5. Teatergrupp i aulan på Peoples' Primary School i Katutura.
6. För att minska beroendet av Sydafrika stöder SIDA planerna på nya transportvägar
till grannländerna Botswana, Zambia och Zimbabwe.
7. Hundratusentals barn väntar på att få en icke-rasistisk undervisning i en fri och jämlik
skola.
8. Åsnekärra - ett traditionellt transportmedel i Damaland.
9. Afrikagruppernas första lärarvolontär Marianne Wiksten, med skolbarn i
Ovamboland.
10. Hellre än nya vägmaskiner vill SIDA satsa på arbetsintensiva metoder - dvs projekt
som ger arbete åt människorna ute i byarna.
Utställningen "Lycka till Namibia"
är producerad av Riksutställningar
i samarbete med SIDA och Folkens museum.
Producent och fotograf: Ann Andrén.
Utställningsarkitekt: Hans Broberg.
I projektgruppen ingår: Conny Bohman, Lars Jansson, Sten Notsjö, Jon Petter Sönnfors,
Riksutställningar, Peter Gumbel, Lena Johansson, Britt-Marie Lindius, Ingrid LöfströmBerg, SIDA, samt Björn Frändegård, Folkens museum.
Projektledare: Henri-Paul Amat, Riksutställningar.
Bildbyråer: BAZAAR, IBL, AFRAPIX.
Foto president Nujoma: Eric Roxfelt.
Tack till Namibias Ambassad i Stockholm och Svenska Ambassaden i Windhoek för
bilder och rekvisita.
DIKT & BILD FRÅN NAMIBIA
Boken finns att köpa i receptionen
FAKTA OM NAMIBIA
VARSÅGOD
SALT & SARDINER FRÅN NAMIBIA
Finns att köpa i receptionen
LITTERATUR:
Carl Johan - Charles John - Andersson: Sjön Ngami och Floden Okavango
(Bonniers 1959 och Niloés Klassikerbibliotek).
Margareta Oldevig: Det soliga landet (W&W 1944).
Tore Linné Eriksen: Landanalys Namibia (SIDA 1988).
Holger Nilén, Anders Gunnartz (foto): Landbeskrivning 1991 (SIDA).
Karl-Gunnar Norén: Fritt Namibia -. och sedan? (ISAK/Afrikagrupperna 1990).
Jens Bjerre: Ett fattigt paradis (Gebers 1960).
BILDSPEL
från en resa i Namibia
15 minuter
TRYCK HÄR
AKTUELL INFORMATION:
Anita Gradin som förekommer i bildspelet är före detta utrikeshandelsminister.
Valsiffror: 57% till SWAPO mot 25% till DTA (den demokratiska Turnhalle-alliansen)
- största motståndarpartiet.
En koloni sjöbjörnar lever vid Cape Cross - inte sälar.