Nr. 1. Januari/Februari 2014. Årgång 37. SVERIGES ENDA ROMERSK-KATOLSKA TIDSKRIFT M LEDAREN: B IBELN BEVISAR MAGISTERIET ina vänner, och bröder och systrar i tron jag kommer om ett ögonblick ge er detta nummers första artikel, men innan jag gör det har jag ett tips till er, för någon tid sedan blev redaktionen hänvisad till denna sida av en av våra prenumeranter, www.traditionalcatholicpublishing.com, det är en bra resurs för oss med en hel del böcker och annat nyttigt, jag vill inte nämna några namn men du vet vem du är och ditt tips är uppskattat. Jag ville börja denna ledare med en mycket kort förklaring av vad jag med de nästkommande Ledarna kommer argumentera för. Jag kommer förklara vad Kyrkans Magisterium är och varför det behövs. Men innan jag går in på detta i detalj vill jag lägga fram de Bibliska beläggen vi har för Magisteriet. Bibeln är Kristendomens kärna och det skulle inte kännas rätt att hoppa över den när man talar om någonting så viktigt som Kyrkans läroämbete. Jag vill dock som sagt ge en kort förklaring på vad det är så att alla förstår vad det egentligen är jag argumenterar för, sedan går jag in på detaljerna i en senare ledare. Med ordet Magisterium menar vi Kyrkans läroämbete som består av Påven och Biskoparna i enhet med Påven som Kristus lovade att Han skulle skydda och vara med till tidens ände. Det är detta vi kommer behandla idag. Eftersom det är Gud som vägleder Kyrkans Magisterium kan den inte fela och det är detta vi kommer behandla i nästa Ledare. Många som idag falskeligen kallar sig kristna, framför allt protestanter, förnekar all form av kyrklig auktoritet, de säger att det är de själva som tolkar Skriften och att de har förmågan att göra det. Ett fel som vi borde behandla i tidningen framöver, men just nu låter vi det bero. Tanken med denna ledare är att jag vill föra i bevis att förnekelsen av Kyrkans auktoritet är fel. De kan inte förneka den kyrkliga auktoriteten eftersom den är Apostolisk, det var Jesus Själv som instiftade den och Apostlarna var dess första byggstenar. Det var Apostlarna och sedermera deras efterföljare, Biskoparna, som styrde den Kristna Kyrkan och har gjort sedan dess. Att förneka denna auktoritet är att förneka Kristendomen, att förneka Biskoparna och deras auktoritet är att förneka allt de under tidens gång har blivit inspirerade att fastställa, till exempel Bibelkanon. Förnekar man Katolska kyrkan och den auktoritet som hon gör anspråk på kan man inte ens veta vilka böcker som skall finnas med i Bibeln eftersom hon mycket väl kan ha haft fel när hon fastslog vilka av de över 250 då florerande böckerna som var inspirerade och vilka som inte var det. Detta är uppenbarligen ohållbart och det är denna ledares uppgift att visa vad den Heliga Skrift egentligen säger i ämnet, alla Bibelcitat kommer från Fr. Benelius översättning tryckt 1894, länken till PDF-versionen står att finna på Adoremus In Aeternums officiella hemsida adoremus.info under svenska resurser. Jag vill börja med Matt. 16:18 – 19, som säger: " Och Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall Jag bygga Min kyrka, och helvetets portar skola icke öfverväldiga henne. Och åt dig skall Jag gifva himmelrikets nycklar. Och allt, hvad du binder på jorden, det skall ock vara bundet i himmelen; och allt, hvad du löser på jorden, det skall ock vara löst i himmelen." Fr Benelius kommentar lyder: ”Emedan Simon framför de öfrige Apostlarne gladt bekännde sin tro, lofvar honom Frälsaren i gengåfva (»och Jag säger dig», som du har bekänt Mig) att göra honom senare (Joh. 21: 15) till styresman öfver Sin kyrka och till förvaltare af hennes skatter; ty nycklarna äro herraväldets och eganderättens sinnebild; en stad hyllar en härskare genom att öfverräcka honom nycklarna till stadsportarna; den som har nycklarna till ett hus, råder öfver det, som finnes i huset. Vidare lofvar Kristus att göra Simon till grundvalen för Sin Kyrka. Väl är Herren själf kyrkans osynliga grundval, men här talar Han om Sig närmast såsom kyrkans byggmästare (»Jag skall bygga Min kyrka»), och dessutom behöfver kyrkan, ett synligt samhälle, bestående af människor, en människa såsom synlig grundval eller synligt öfverhufvud, lika väl som staterna behöfva ett mänskligt öfverhufvud, ehuru Guds osynliga försyn styr dem.” Vi går vidare till Matt. 18:16-18 " Men om han icke hör dig, så tag ännu en eller två med dig, på det att hvar sak må afgöras efter två eller tre vittnens utsago. Hör han icke desse, så säg det till kyrkan; men hör han icke kyrkan, så vare han för dig såsom en hedning och tullnär. Sannerligen säger jag eder: Allt, hvad I binden på jorden, skall ock vara bundet i himmelen, och allt, hvad I lösen på jorden, skall ock vara löst i himmelen." I detta citat ser vi bevis för två doktriner där protestanterna felar, dels är det väldigt tydligt från detta citat att det är Kyrkan som är auktoriteten inom den Kristna religionen, allt som Kyrkan binder på jorden skall vara bundet i himlen, vad det betyder är att Gud accepterar det Kyrkan binder som en del av Hans religion, men Gud kan inte binda det som är falskt, Han kan inte acceptera någonting som är fel, detta betyder att Kyrkan inte kan ha fel i de frågor hon binder, därmed måste hon vara ofelbar. Detta citat bevisar både Kyrkans auktoritet och ofelbarheten som blir den logiska följden därav, två Dogmer som protestanterna förnekar. Matt. 28:18-20 - " Och Jesus gick fram, talade till dem att det är hennes hierarki, i form av Påven, som kommer vara och under alla tider förbli ofelbar. Hur kommer det sig att protestanterna inte beaktar alla dessa passager? Det finns inga passager i Bibeln som de kan peka på som förnekar Kyrkans hierarki eller den Fr. Benelius' kommentar säger det bättre än vad jag Apostoliska successionen för den delen, som stöder kan: ”Ty, anmärker Hieronymus, genom att säga: intill deras privata tolkningar och schismatiska idéer. Vi är världens ände, antydde Han både att de städse skulle dock inte klara, det finns fler passager som talar om att lefva (i sina efterföljare), och att Han aldrig skulle Kyrkan lär genom den Helige Ande: " Och om detta och sade: All makt är Mig gifven i himmelen och på jorden. Gån därför, lären alla folk och döpen dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn; och lären dem att hålla allt, hvad Jag har befallt eder; och se, Jag är med eder alla dagar intill världens ände.” draga sig tillbaka från de troende. Då Herren lofvar Apostlarne Sitt b i s t å n d för att kunna »predika E v a n g e l i e t för hela skapelsen» (Mark. 16: 15) och »lära alla folk att h å l la a l l t , hvad Han har befallt dem», alltså för att kunna predika hela Hans tros­ och sedelära o f ö r m i n s k a d och o f ö r ä n d r a d, så innefatta dessa ord ett löfte om det k y r k l i g a l ä r o ä m b e t e t s o f e l b a r h e t.” Lukas 22:31-32 - " Och Herren sade: Simon, Simon, se, satan har begärt att få sålla eder såsom hvete; men Jag har bedt för dig, att din tro icke skall varda om intet; och du, när du en gång har blifvit omvänd, styrk dina bröder." Denna bön berörde alla Petri efterträdare, " alla ärevördige fäder och helige rättroende lärare har till fullo visat, att Petri stol alltid skall blifva bevarad fri från all villfarelse, i överensstämmelse med det gudomliga löfte, som vår Herre och Frälsare gav apostlafursten: Jag har bedt för dig." [Vatikankonciliet Session 5 Kapitel 5] Johannes 14:16 - 17 - " Och Jag skall bedja Fadern, och Han skall gifva eder en annan Hugsvalare, som skall förblifva hos eder i evighet, sanningens Ande, hvilken världen icke kan få; ty hon ser Honom icke och känner Honom icke; men I skolen känna Honom; ty Han skall förblifva hos eder och v a r a i eder." Johannes 14:26 - " Men Hugsvalaren, den Helige Ande, hvilken Fadern skall sända i Mitt namn, Han skall lära eder allt och påminna eder om allt, hvad Jag har sagt eder." Johannes 16:12 - 15 - " Jag har ännu mycket att säga eder, men nu kunnen I icke bära det. Men när denne sanningens Ande kommer, skall Han lära eder all sanning; ty Han skall icke tala af Sig själf, utan hvad Han skall höra, det skall Han tala; och de ting, som skola komma, skall Han förkunna för eder. Han skall förhärliga Mig; ty Han skall taga af Mitt och förkunna för eder. Allt hvad Fadern har, är Mitt; därför sade Jag: Han skall taga af Mitt och förkunna för eder." Johannes 16:13 - " Men när denne sanningens Ande kommer, skall han lära eder all sanning; ty han skall icke tala af sig själf, utan livad Han skall höra, det skall Han tala; och de ting, som skola komma, skall Han förkunna för eder." I de ovanstående citaten talar vår Herre allenst till Sina Apostlar, det är dem som Parakleten, Hugsvalaren, Saningens Ande skall vägleda. Det är dem Han ber för. Varför? Varför ber Han inte för lekfolket utan bara för Kyrkans hierarki? För tala vi ock, icke med lärda ord af mänsklig vishet, utan i Andens lära, så att vi förbinda andligt med andligt.” 1 Kor. 2:13 säger här att de som undervisar inte gör det genom människans påhitt utan det Gud inspirerar dem till att lära och återigen, Gud kan inte lära ut det som är fel, alltså måste det vara ofelbart. Apostlagärningarna 15:27-28 visar inte bara på att den Helige Anden vägleder Kyrkan utan även Kyrkans muntliga tradition, i motsats till protestant-ismens heresi Sola Scriptura: ”Vi hafva därför sändt Judas och Silas, hvilka ock muntligen skola meddela eder detsamma. Ty den Helige Ande och vi hafva funnit för godt att icke pålägga eder någon vidare börda än dessa nödvändiga stycken:” Fr. Benelius kommentar: ”Under den Helige Andes ledning hafva vi kommit till det ofelbart riktiga utslaget, att I icke ären förpliktade att låta omskära eder och hålla den mosaiska ceremoniallagen; utan vi befalla eder blott att afhålla eder från . . .;” ”Åt mig, den ringaste bland alla heliga, har den nåd blifvit gifven att bland hednafolken förkunna Kristi outforskliga rikedom och upplysa alla om föranstal­ tandet af den hemlighet, som från evighet har varit fördold i Gud, som skapat allt på det att Guds mångfaldiga vishet genom kyrkan skulle varda känd för furstligheterna och väldigheterna i himmelen...” [Efes. 3:9] Vi kan visa på hur många citat som helst som visar att Kyrkan och dess hierarki är den som skall styra Kyrkan, som skall vägleda oss och ge oss den sanning vi behöver för att bli frälsta. Det är Kyrkan som vägleds och hon vägleds av Gud själv. Det är på dessa och så många andra passager som vi bygger vår tro om Kyrkan runt. Det är dessa citat som gör att jag följer Kyrkan och inte min egen teologi och mina egna lustar. Vad har protestanterna att sätta emot? Ingenting. De tror att Skriften allena är rättesnöret och livets vägvisare, men de kan inte visa på ett enda Bibelcitat som säger detta, istället struntar de i alla de citat som pekar på Kyrkan och hennes auktoritet. M. G. Y MÅNADSKRÖNIKAN: IN MEMORIAM AETERNAM. ielding honor to the Apostolic See and to Your Holiness, and honoring your Holiness, as one ought to honor a father, we have hastened to subject all the priests of the whole Eastern district, and to unite them to the See of your Holiness, for we do not allow of any point, however manifest and indisputable it be, which relates to the state of the Churches, not being brought to the cognizance of your Holiness, since you are the Head of all the holy Churches. (Justinian Epist. ad. Pap. Joan. ii. Cod. Justin. lib. I. tit. 1). Vi vet alla att Vatikankonciliet (det enda) försvarade i Paster Aeternus påvens sanna universella jurisdiktion samt ofelbarhet under givna förhållanden i tros och moralfrågor. Färre av våra läsare är säkerligen bekanta med vad som hade föranlett konciliet att försvara denna av Kristus överlämnade apostoliska sanning. Sedan en sådan formulering kräver stor ödmjukhet av den som önskar underkasta sig Jesus i allting, har sekulära makthavare från och till genom historien förblindade av sin temporära höghet inte nöjt sig med mindre än att utmana påvens absoluta världsliga primat över såväl andliga som sekulära spörsmål. Dessa utmaningar har tagit sig olika uttryck i olika tider och även om de troende sett till antalet ivriga utövare kunde under lång tid lägga band på dessa sekulära makthavares anspråk, har med tiden den växande andelen otroende gett, så att säga, ny luft under de sekulära makthavarnas vingar. Då påven är garanten för bibehållandet av kristendomens sanna enhet som är obrytbar per definition, har alla som valt att lämna henne alltid undvikit att bibehålla den nicenokonstatinopolitanska trosbekännelsens grundläggande artikel om en sann Kyrka, nämligen den Katolska - genom att ogiltigförklara Kristi löfte till Kyrkan eller på annat sätt sökt att omdefiniera denna grundläggande dogm. Detta gällde heretikerna i öst som oftast felaktigt kallas för schismatiker när de i själva verket är heretiker samt alla så kallade "reformatoriska" uppstickare. Alla de har sökt makt, legitimitet och auktoritet. Då ingen sådan tillerkändes dem från sanningens väktare påvarna har man sökt på allehanda medel att angripa principen för Kyrkans enhet - dess jordiska överhuvud. Av de som sökte ge sig själva auktoritet kom vissa av dessa att angripa påvedömet i sig och menade då att ingen legitimitet däri bör sökas som aldrig har existerat, medan åter andra på ett mer försiktigt sätt istället sökte begränsa primatets sanna karaktär genom att på ett föraktfullt sätt ge sig själva större betydelse än tillbörligt. De olika statsapparater som i kölvattnet av "reformatorernas" uppblåsthet och "upplysningens" teoretiska "frigjordhet" från Gud sökte så småningom i "revolutionernas" tid att implementera en praktisk "frigjordhet" från Gud genom att förneka Hans jordiska styre i form av Kyrkan. Kristus Konungen var utmanad - men länge leve Kung Kristus! De på ateistisk basis drivna sekulära statsappaterna kom till en början att bilda en ohelig allians med de okulta religiösa inslagen i form av falska former av "kristendom". Den oheliga alliansen hade ett gemensamt utbyte i form av att man ömsesidigt legitimerade varandras verksamhet och då i opposition mot världens äldsta institution Katolska kyrkan. Satan vet dock att herden bör slås för att fåren skall skingras och därför har attackerna varit riktade mot Guds rätts försvarare - påven. Det handlade inte längre om investiturrätt, skilsmässor, incestiösa förhållanden á la Henrik VIII - det handlade om en helt ny ordning där människan för första gången skulle som princip befästas ovanpå Gud och Guds sanning. Våra fiender skrattar åt vårt sanna konstaterande, nämligen att djävulen är den som ligger bakom detta andliga och temporära angrepp. Men likväl är det sant och under Vatikankonciliet kom Kyrkan att försvara sanningshalten i Inkarnationens mysterium. Människan kan inte längre lotsas om som att alla frågor är öppna för diskussion, att det inte finns några säkra svar att söka annorstädes än i demokratins omröstning, att människan vara lika ambivalent i relation till sin Skapare som under tiden före Dennes Människoblivande. Kyrkan bekräftade å det starkaste att Påven alltjämt är det han alltid har varit, enhetens princip, med universell jurisdiktion och ofelbarhetens karisma. Det kan ingen heretiker ta ifrån oss, oavsett hur stora proportionerna är till de ondas fördel. Den bysantinske kejsaren i citatet ovan bekräftar det alla heretiker förnekar, nämligen att påven även efter barbarinvationernas framfart åtnjöt jurisdiktion över alla kyrkorna i kejsar Justinianus östromerska rike. Påve Johannes II beskrivs som alla Kyrkors överhuvud som ensam blir varsebliven om förhållanden i alla Kyrkor som litar tills hans vägledning till frälsningen. Heretikerna är inte medvetna om dessa och liknande citat och de som är det döljer villigt undan eller ignorerar dem. Men sanningen kommer alltid fram. Länge leve Kristus Konungen och må Han om Han finner det behagligt återigen besätta Petri-stol med en sann Påve. In Christo Soli Deo Gloria A.A.S. D KYRKANS HISTORIA: DEL I. protestantiska befolkning, och icke heller den katolska Kyrkans anhängare förblevo oberörda. Ty även bland de uppburna klassiska författarna voro Otron i England, Frankrike och Tyskland. flera, vilka (i synnerhet Goethe, även Schiller) ”Reformatorerna” hade förkastat all auktoritet i tillhörde sin tids falska riktning och befordrade den trossaker men likväll uppställt sina symboliska genom sina skrifter. böcker som trosnorm. Under två århundraden förföljdes de hårt, vilka ej obetingat ville underkasta Den franska revolutionens och dess inverkan på de sig dessa skrifters auktoritet. Detta var en kyrkliga förhållandena. Påven Pius VI. motsägelse, som ej kunde bestå i längden. 1. Det protestantiska, av allehanda sekter, 1. Efter den kyrkliga omvälvningens dagar på 1500sönderslitna England beträdde först den obundna talet finns det ingen historisk händelse mer tankefrihetens väg (deister såsom Cherbury, d. 1648, ödesdiger än den franska revolutionen. Vid den förra och Hobbes, d. 1679, m. fl.) och kom så till den sker omstörtningen och förtrycket under Evangelii yttersta gränsen, otron (fritänkare, såsom Collins, d. täckmantel, vid den senare under humanitetens och 1729, och Bolingsbrocke, d. 1751). - En dristig, mot frihetens. Under 1500-talets omvälvningar gå många all positiv kristendom upprorisk ande fortplantade furstar och adelsmän till storms mot Kyrkan, under sig vid 1700-talets början därifrån till Frankrike. I 1700-talet går stormen lös lika våldsamt mot furstar synnerhet var det Voltaire (1694-1778), sin tids mest och adelsmän som mot altaret. glänsande talang, som i sig upptog denna tidsande. Av de orsaker, som framkallade den franska Men ej med den engelska karaktärens kalla allvar revolutionen må här de mest ingripande nämnas. 1) utan med kvickhet och hån sökte han krossa den Tredje ståndet eller borgarståndet klagade över uppenbarade religionen (hans beryktade valspråk: olikhet vid skattebördornas fördelning. Tyngsta écraser l'infâme). Ett halft århundrade arbetade han bördan hade de ofrälse att bära, medan däremot adel på lösningen av denna uppgift. Till honom slöto sig och prästerskap helt eller delvis voro fria från många en del s.k. filosofer: d'Alembert, Diderot, J.J. utskylder (oförätter - redaktionens kommentar). Rousseau m. fl., vilka, om också på skilda vägar, Omvänt förhåller det sig vid besättande av de högsta strävade mot samma mål. Detta partis förnämsta ämbeten i staten och kyrkan: nästan alla voro adeln verk var den stora ”Encyklopedien”, som utkom förbehållna. 2) Genom sitt envåldsregemente hade 1750 under d'Alemberts och Diderots ledning, och konungadömet sedan Ludvig XIV gjort sig med utomordentlig hastighet spredos de falska förhatligt, och genom den grova sedeslöshet, som rådde vid hovet under Ludvig XV (1715-74), åsikterna. Med trons förfall följde sedernas förfall. 2. De irreligiösa engelska och franska böckerna förlorade det all aktning hos folket. 3) Genom fingo spridning också i Tyskland, och även där buro encyklopdisternas litteratur, som undergrävde tron de onda frukter. Från de offentliga lärostolarne och all gudomlig och mänsklig auktoritet, blev angreps kristendomen så länge, att den till sist hos folket, som kritiklöst tillägnade sig de nya lärorna, många var förintad. Några bestredo de symboliska mer och mer främmande för Kyrka och religion. 4) böckernas nytta, andra satte i fråga den enda av Ett oklart frihetsbegär och en häftig åstundan efter protestanterna antagna kunskapskällan, den heliga ett nytt, på demokratisk grundval vilande statsskick Skrift. Den kristna tron skakades betydligt genom en (väckt genom Rosseaus arbete Contrat social) skrift av professor Reimarus i Hamburg; Lessing genomträngde stora lager av befolkningen och erhöll offentliggjorde en del därav 1774 under titeln särskild näring genom amerikanska frihetskriget ”Wolfenbütteler Fragmente”. I samma förstörande (1776-83), i vilket även fransmän deltagit. - Sålunda anda verkade den nya filosofiska riktning, som till var allt i Frankrike förberett för omstörtning. Den upphovsman hade Immanuel Kant (1724-1804). Den närmaste anledningen därtill gav dem finansiella väckte skepticism, som slutligen övergick i otro. Den nöd, i vilken hovets vanvettiga slöseri hade störtat otrogna rationalismen hade sitt huvudorgan i det av landet. bokhandlaren Nikolai i Berlin utgivna ”allgemeine 2. Under dessa svåra förhållanden sammankallade deutsche Bibliothek”. Otron fann stöd vid Fredrik konungen rikets ständer (adel, präster och borgare) II:s av Preussen hov, ty dels tillät sig konungen att till Versailles den 24 januari 1789. De hade icke varit håna kristendomen, dels medgav han oinskränkt samlade sedan 1614. Den 4 maj öppnade konungen i tryckfrihet i religiösa frågor. I följd därav utkommo egen person riksförsamlingen. Men snart okristliga skrifter i mängd, och de hade som tendens uppfordrade tredje ståndet de båda andra att förena att förinta den sista återstoden av kristlig tro på sig med detta, och då förslaget förkastades, förklarade tredje ståndet (17 juni), att all makt vilade protestantisk mark. Så utgöt sig en ström av otro över Tysklands hos detsamma och att det utgjorde en så kallade upplysningen. Otrons härjningar. nationalförsamlingen. Konungen betecknades såsom offentlig ämbetsman, som endast hade i uppdrag att genomföra det suveräna folkets vilja. Därmed var revolutionen proklamerad. Även då konungen lyckades förmå flertalet av adeln och prästerskapet att förbinda sig med tredje ståndet och de sålunda förenade riksständerna numera betraktades såsom rättmätig nationalförsamling (den 27 juni 1789), stod ofärden ej mer att avvända. Grunden var lagd till den politiska omstörtning, vilken satte hela Frankrike i lågor och slöt med mordet på konungen (den 21 januari 1793) samt fullständigt avskaffande av den gamla författningen, som man i början endast velat förbättra. Framställningen härav tillhör profanhistorien. 3. Men också de kyrkliga förhållandena omstörtades fullständigt under denna ödesdigra tid. De maktägande i staten, vilka icke endast voro utan all tro utan även uppfyllda av hat mot Kyrkan, ville komma åt hennes tjänare och ägodelar. Först avskaffades den urgamla feodalrätten i Frankrike. Prästerskapet förlorade tionden och en stor del andlige därigenom medel till utkomst. Med ”demokraterna” eller ”republikanerna”, prästerskapets huvudfiender, nöjde sig ej med denna åtgärd.. Den 2 november 1789 antogs i nationalförsamlingen ett dekret, varigenom alla kyrkliga gods ställdes till nationens förfogande, likväl med förpliktelse att ur deras inkomster bestrida utgifterna för kulten och dess tjänares uppehälle. Till denna akt knöt sig 1790 upphävandet av alla andliga ordnar med undantag av sådana, som ägnade sig åt undervisning och sjukvård. Ännu längre gick man samma år den 12 juli genom ”prästerskapet civilkonstitution”, varigenom hierarkien och med den Kyrkan skulle förintas. I och genom denna reducerades Frankrikes biskopsstift från 134 till 83, motsvarande de departement, i vilka landet blev indelat. Domkapitel, övriga kanonikat och abbotstift upphävdes. Sambandet mellan den franska Kyrkan och Kyrkans medelpunkt, påven, sönderslet genom bestämmelsen, att påven icke längre skulle äga att bekräfta biskoparnas nominering och att biskops- och kyrkoherdeval skulle ske genom valförsamlingar, i vilka även kalvinister och judar togo del. Övervägande flertalet biskopar och präster (omkr. 46,000) förkastade denna konstitution och vägrade att avlägga ed på densamma (insermentés, i motsats till de avfälliga = assermentés). Följden blev, att de avsattes och nödgades utvandra. Tusentals drabbades av landsförvisning. Deras befattningar övergingo, så långt ske kunde, till s.k. konstitutionella präster. 20 avfallna kyrkoherdar, medlemmar av nationalförsamlingen erhöllo biskopsstift. Talleyrand, den menedge biskopen av Autun, konsekrerade de första konstitutionella biskoparne och dessa därpå de övriga. Påven Pius VI förkastade den 13 april 1791 civilkonstitutionen, förklarade valen av de nya biskoparna för ogiltiga och suspenderade de konsekrerade. Samtidigt uppmuntrade han de lidande prästerna och gav dem mod. Detta kostade honom hans besittningar i Frankrike: Avignon och Venaissin. 4. Nu trädde ondskan allt dristigare och avskyvärdare i dagen. Den ”lagstiftande församlingen”, som efterträdde den konstituerande (1791-92), tillät sig att bestraffa edsvägrande präster med deportation, förbjuda bärandet av prästdräkt och upphäva de återstående andliga ordnarna (1792). De ohyggliga septembermorden (2-5 sept. 1792) bragte bl. a. Ungefär 440 präster om livet. Alla dessa våldsdåd överträffades under ”konventets” fasansfulla tid (1792-95). Man blygdes ej för att öppet proklamera ateism. Allt som erinrade om Gud och kristendom avskaffades. Den republikanska kalendern infördes, och i den voro alla kristna högtider strukna. I stället för den kristna kulten anordnades en skamlös förnufts-gudstjänst, varvid en illa beryktad kvinna agerade förnuftsgudinna, vanhelgande själva katedralen Notre-Dame. När sålunda lidelserna rasat ut, vände man i någon mån tillbaka till sunt förnuft. En ny dygdernas stad skulle upprättas. Själve diktatorn Robespierre lät i maj 1794 genom konventet dekretera, att den mänskliga själen vore odödlig och att det funnes ett högsta väsen. - Även under ”direktoriet” (1795-99) hade de plikttrogna prästerna att utstå förföljelser och lidanden.. Först ”konsularregeringen” (1799-1804) sökte så småningom bana väg för bättre förhållanden. 5. Icke heller den Heliga stolen förblev oberörd av den stora revolutionen, som bragt så mycken ofärd över Frankrike. Påven Pius VI (1775-99) hade genom sitt ställningstagande till civilkonstitutionen ådragit sig de franska kyrkofiendernas hat. Då nu republikens härar segerrikt framträngde i Italien, var kyrkostaten icke längre säker. Napoleon Bonaparte, som 1796 övertagit befälet över de franska trupperna, framryckte mot det påvliga området. Påven blev 1797 tvungen till freden i Tolentino och måste till Frankrike avstå utom Avignon och Venaissin även legationerna Bologna, Ferrara och Romagna. I Rom proklamerades republik (1798), och snart upprepades här samma vilda scener som i Paris med vanhelgande av helgedomar. Franska regeringen befarade en motrevolution till förmån för påven och lät därför föra honom över Siena och Florens till Valence i Frankrike. Här slöt han sitt sorgfyllda liv år 1799, 81 år gammal. Den avlidne påven efterträddes av Pius VII (1800-23). Den katolska religionens återställande i Frankrike. Napoleon I och Pius VII. 1. Vid denna tid kom Napoleon Bonaparte till makten i Frankrike (”förste konsul” sedan 1799) efter att genom stora segrar i Italien hava höljt sitt namn med ära. Han själv var likgiltig i kyrkligt avseende eller också för äregirig och härsklysten för att låta bestämma sig av religiösa betänkligheter. Men han såg i religionen det nödvändiga medlet att kväva revolutionen. Han insåg, att ett folk utan religion var omöjligt att regera. Därför lät han 1801 förmå sig till att avsluta ett konkordat med Pius VII för den katolska trons återställande. I detsamma garanterades framför allt fri utövning av den katolska religionen, under det påven å sin sida gjorde staten stora eftergifter. Samtidigt med konkordatet offentliggjorde Napoleon emellertid utan påvens vetskap de s.k. organiska artiklarna, vilka skulle giva den världsliga regeringen en otillbörlig makt över Kyrkan (t. ex. i bestämmelsen, att offentliggörandet av påvliga utlåtanden vore beroende av statens tillstånd) och på mångahanda sätt inskränkte prästerskapets verksamhet. Sålunda lämnade väl det första steg, som makthavaren tog till den katolska Kyrkans bästa, mycket övrigt att önska, men förberedde likväl en lyckligare tingens ordning. 2. År 1804 lät Napoleon förklara sig för fransmännens kejsare och önskade bliva smord och krönt av påven. Pius följde inbjudningen ledd av tanken att därigenom kunna gagna Kyrkan. Han smorde kejsaren den 2 december samma år, varvid denne själv satte kronan på sitt och kejsarinnans huvud. Påven återvände till Rom utan att hava utverkat något av betydelse för Kyrkan. Det enda han uppnådde var, att några ordnar, såsom barmhärtighetssystrarna, skulle tillåtas. Men snart inträdde en fullständig brytning mellan kejsaren och påven. Den despotiske härskaren, som jämte sig icke ville tåla ett oberoende överhuvud för Kyrkan, utfärdade ediktet av den 17 maj 1809, varigenom han fullständigt berövade påven hans världsliga makt och införlivade kyrkostaten med konungariket Italien, till vars härskare han låtit utropa sig 1805. Denna våldshandling nödgade påven att exkommunicera kejsaren (den 10 juni 1809). Napoleon stod då på höjden av sin akt; nästan hela kontinenten hyllade honom. Desto bittrare måste det kännas för honom, att en enda man utan vapen hade mod att sätta sig emot honom. Han lät tillfångataga påven i Quirinalen (natten mellan den 5 och 6 juli) och föra honom till Savona. Men varken denna hårda lott eller den högst ovärdiga behandling, som påven hade att utstå, förmådde att böja hans ståndaktighet. Han tillbakavisade kejsarens förslag att avstå från kyrkostaten och vägrade även att bekräfta Napoleons biskopsutnämningar. 3. Nu försökte kejsaren att, med kringgående av påven, besätta biskopsstolarna genom ett nationalkoncilium i Paris (1811), där 106 biskopar från Frankrike, Italien och Tyskland sammanträdde. Men han uppnådde ej sitt syfte. Visserligen visade de flesta biskoparne, bländade av det Napoleonska namnets glans, ingalunda någon fast hållning. Det frimodiga förslag, som väcktes av den ädle vigbiskopen av Münster, Kasper Max Droste zu Vischering, att framför allt bedja kejsaren försätta påven i frihet, fann ingen anklang, då flertalet motsatte sig av mänsklig hänsyn. På yrkande av kejsaren beslöt konciliet t. o m., att om påven ej inom 6 månader stadfäste de utnämnda biskoparne, rätten att stadfästa skulle övergå till metropoliten eller den äldste biskopen i kyrkoprovinsen. Men detta beslut godkändes av Pius allenast under tilläggande av orden, att stadfästelsen skulle ske i påvens namn (”expresso nomine summi Pontificis”). Detta var ej nog för den stolte kejsaren, och förargad över sina motgångar, skickade han hem konciliet. För påven var lidandet ännu icke slut. På Napoleons befallning fördes han från Savona till Fontainebleau (1812), dit han efter en ansträngande färd anlände den 20 juni, alldeles utmattad och nära döden. Även här var hans liv uppfyllt av bedrövelser. 4. Men år 1812 började förändringar inträda på den politiska skådeplatsen. Då Napoleon återkom från det olyckliga fälttåget mot Ryssland, uppreste sig det underkuvade Europa mot honom, och den store härskaren, vars välde vilade på väpnat våld, dukade under för de förbundnas vapenmakt. Dessa intågade i Paris den 31 mars 1814 och gjorde slut på det mäktiga kejsardömet genom att avsätta Napoleon och uppsätta bourbonerna på Frankrikes tron. NU slog befrielsens timme även för påven. Pius VII kunde hålla sitt högtidliga intåg i Rom den 24 maj 1814, och följande år återfick han kyrkostaten genom Wien-kongressen. Kejsaren däremot, som på slottet i Fontainebleau måste underteckna sin avsättning, fick sig ön Elba anvisad till uppehållsort. 1815 återkom han till makten för en kort tid (”de hundra dagarna”) men tillfånga togs å nyo och förvisades till ön St. Helena. Där torde Kyrkans förtryckare ha fått klart för sig betydelsen av Herrens löfte: ”Helvetets portar skola icke överväldiga henne”. (Matt. 16:18). 1 P. J. Ansgar Meyer ARTIKEL: DEN S JÄTTE ANLEDNINGEN ATT VARA ÖDMJUK. T ionde Lördagen efter Pingst Sammanfattning av morgondagens meditation Vi kommer att meditera i morgon på en sjätte orsak att vara mycket ödmjuk, nämligen inget annat än vårt eget högmod, och vi ska se vilken grund för ödmjukelse det är för oss: 1, att akta oss så högt, 2, att önska att vi blir högt aktad när vi egentligen inte förtjänar annat än en helt motsatt uppfattning. Vi kommer då att ta resolutionen: 1, att ofta rikta denna aspiration till Gud: Herre, förbarma Dig över mig, för jag är en högmodig man, 2, att aldrig säga eller göra något med ett motiv av egenkärlek. Vår andliga bukett ska vara psalmistens ord: " Det är bra för mig att Du har ödmjukat mig." [Ps. 118:71]. och utan att säga så till oss sjäva tillskriver vi den vackraste av dessa gåvor till oss själva. Vi återberättar om våra öd-mjuka, tålmodiga, oegennyttiga handlingar för oss själva, vi använder oss av dem som av så många hjälpmedel för att möjliggöra för oss att förlita oss på oss själva och för att ge oss en bra vittnesbörd om vår egen rättfärdighet. Slutligen, vi har en hög uppfattning om oss själva på grund av att vi föreställer oss att vi har erövrat självaktningen. Efter att ha höjt oss över vulgära känslor, faller vi tillbaka på oss själva, och vi känner välbehag i att ta emot den rökelse från våra egna händer som vi vägrar ta ur handen på en annan, och vi föder oss själva på ett dolt och invändigt högmod, som är desto mer enastående i att, när vi placerar alla andra under oss själva, räcker vi för oss själva och har inget behov av utifrånkommande stöd. Vilken hög av elände! vilken grund för förlägenhet! Här är sannerligen den stackars stolta mannen, som Herren avskyr (Ecclus. 25:3-4). Meditation för morgondagen Låt oss dyrka Jesus Kristus så djupt gömd i Altarets heligaste Sakrament för att lära oss att förakta oss själva och inte vilja visa upp oss själva, låt oss säga till Honom med Isaias: " Sannerligen, Du är en dold Andra punkten Gud." [Is. 45:15]. Låt oss beundra Honom i detta Vi borde vara mycket ödmjuka i att vilja vara så högt tillstånd, och be Honom om en andel i Hans dolda ärade, när vi förtjänar det så litet. liv. Även om vårt samvete säger oss att vi inte förtjänar aktning och beröm, vill vi vara aktade och Första punkten berömmda, och vi strävar efter att vara så på alla Vi borde vara mycket ödmjuka när vi har så hög möjliga sätt. I våra samtal vill vi bli prisade och åsikt om oss själva. godkännda, att säga något som kommer att göra att Vilket tillstånd av förvirring vi är i när vi ljuger så andra aktar oss, det minsta lovtal, det minsta tecken djärvt för vårt samvete, när minsta brist på på aktning går oss åt huvudet och väcker i den en vaksamhet, på kämparglöd och böner kontinuerligt hemlig artighet, medan, å andra sidan, inget mer än gör att vi har fel! Vi känner inte oss själva, och likt bara skenet av förakt, och den minsta brist på honom som inbillar sig vara rik eftersom han hänsyn, är tillräckligt för att överväldiga och irritera försummar att beskåda sina angelägenheters oss. Vi efterlängtar beröm så mycket, att det inte förbyllade omständigheter, och föreställer sig själv finns någon människa, oavsett hur abstrus han må vara säker eftersom han blundar för faran, i hälsan vara, vars beröm inte är angenämt för oss och som eftersom han inte är medveten om sin sjukdom, inte uppväcker en fåfäng tanke i vårt hjärta. Vi vill inbillar vi oss själva att vi är perfekta eftersom vi vara föredragna framför andra, och vi är främmande inte uppfattar våra brister. Alla känner till vår svaga för deras överlägsenhet till en sådan grad att vi punkt, det är endast vi som inte är medvetna om det, knappast kan tåla att höra någon få beröm utan att oavsett om det är att, genom att se det alltför nära till försöka förringa berömmet genom kritik på ett eller hands, förbryllar ögat sig med objektet, eller om, annat sätt. Hur ämnade är inte dessa dispositioner att genom att se långt bortom oss själva, flyr vi från vår sätta oss till skam när de väcks i en själ så neslig egen räckvidd, oavsett om det är, slutligen, den som vår! Vad! att vara skyldiga att erkänna för vårt överdrivna kärleken vi har för oss själva som hindrar samvete att vi inte förtjänar något annat än förrakt, oss från att se oss själva som vi är. Även när, om vi och ändå önskar, oavsett till vilket pris, att hedras, känner oss själva bättre, vi erkänner att det som är berömmas, och bli aktad! Är det inte ett ovärdigt gott i oss kommer från Gud, njuter vi ändå av det anspråk, skamligt och mycket kapabel att täcka oss och vi betraktar oss själva till vår egen fördel, som med förlägenhet? en fåfäng kvinna som tittar på sig själv i sin spegel, Fr. André Jean Marie Hamon vi är behagde att vi istället för någon annan bör vara Översättning M. G. den person som himmelska gåvor flödar ner över; EN TANKVÄRD HISTORIA: DEN VISE MANNEN OCH TIGGAREN. D en fromme Thauler, en vis präst i Köln, hade en stor önskan att bli väldigt helig. Under åtta år bad han till Gud att han skulle finna någon som kunde lära honom det bästa sättet att bli perfekt. En morgon, när han bad mer ihärdigt än han brukade, hörde han en röst som sade: ”Gå till kyrkans dörr: där kommer du finna någon som kommer lära dig det bästa sättet att bli perfekt på.” Han visste att rösten kom från Gud, så han reste sig och gick till kyrkdörren för att hitta den personen han hade sökt så länge. När kan kom till kyrkdörren fanns där dock ingen annan än en fattig tiggare som var väldigt smutsig och fylld med sår. Alla kläder som tiggaren hade på sig var inte värda mer än några ören. Han talade vänligt till tiggaren och önskade honom en god morgon. Tiggaren svarade ”Jag minns inte att jag har haft en dålig morgon.” ”Må Gud vara god mot dig!”, sade den vise mannen. ”Gud är alltid god mot mig.” ”Men”, sade den prästen, ”jag kan inte förstå dig.” ”Jag skall förklara vad jag menar”, sade tiggaren. ”Du önskade mig en god morgon och jag svarade att jag aldrig har en dålig morgon, som du kommer se. Om jag är hungrig och inte får någonting att äta säger jag: 'Åh min Gud! Låt Din heliga vilja ske.' Om jag är kall och det inte finns någon eld, säger jag: 'Åh min Gud! Låt Din vilja ske.' Om det regnar och snöar, säger jag: 'Åh min Gud! Låt Din vilja ske.' Om jag är sjuk eller i smärta, säger jag: 'Åh min Gud! Låt Din vilja ske.' Om någon skadar mig, säger jag 'Åh min Gud! Låt Din vilja ske.' Så jag är alltid nöjd och har aldrig en dålig dag. Jag sade att Gud alltid är god mot mig, för oavsett vad Gud sänder mig, oavsett om det är glädjefullt eller sorgsamt, sött eller bittert, vet jag att det är för det bästa. Så jag är alltid välmående och glad.” Den goda prästen förstod läxan. Från den stunden tog han för vana att ta alla ting, framgångar så som motgångar, som om de kom från Guds hand, och fick snart en stor sinnesro och en stor frid i hjärtat för hans vilja var förenad med Guds heliga vilja i alla ting. Åh, mina vänner! Vilken visdom finns inte i dessa simpla ord? Så mycket denna enkla man lärde den vise! Men tillåt oss icke låta denna outsägliga vishet gå till spillo, låt oss som den vise mannen ta del av den! Vår vilja är ingenting om den inte är förenad med Guds vilja. Vi kommer aldrig bli frälsta som rebeller och rebeller är vi om vi säger med satan ”Non serviam, jag skall icke tjäna.” Vi kan inte bara tjäna Gud med vår mun utan att tjäna Honom i våra hjärtan som både Jesaja, Mattheus och Markus säger: ”Och Han svarade och sade till dem: Rätt har Isaias profeterat om eder, I skrymtare, såsom det är skrifvet: Detta folk hedrar Mig med läpparna, men deras hjärta är långt ifrån Mig;'” [Markus 7:6] Vi måste även tjäna Honom i vårt hjärta. Men hur gör vi då det? Vi gör som den helige prästen här ovan och följer tiggarens råd. Vi accepterar i våra hjärtan Guds heliga vilja. Sänder Han oss sjukdom? Låt oss acceptera det i ett botfärdigt sinnelag och vinna meriter på kuppen! Sänder Han oss fattigdom? Låt oss acceptera det. Sänder Han oss smärta? Låt oss accep-tera det. Låt oss säga med våra förfäder som reste ut för att ta tillbaka det Heliga landet från saracenerna ”Deus Vult, Gud vill det.” Jag accepterar det på grund av att det är Guds vilja att jag skall lida. Jag accepterar det på grund av att det är till Guds välbehag att låta mig botgöra mina synder genom min nuvarande acceptans. Jag accepterar det på grund av att jag vet vilka smärtor och hårda straff jag förtjänar genom mina synder i handling, tanke och ord, men att Gud ser det behagligt att inte ge mig strängare straff än detta. Visst kan det vara svårt att acceptera vissa saker här i livet, som ett barns död, att man blir lemlästad eller förlamad för resten av livet. Men vi, mina vänner, har någonting som de gudlösa inte har, konformiteten till Guds vilja, den kommer hjälpa oss i många fall där ateister eller protestanter skulle gå bet. Den ger oss den tröst och den självinsikt vi behöver för att klara av till och med de svåraste av prövningar, så länge vi låter Gud omfamna oss och ta hand om oss. För att klara oss igenom detta liv och ta oss helskinnade till nästa behöver vi ta till oss tiggarens ord, vi behöver anamma hans sinnestillstånd. Han lever varje dag på året i obehag, i sjukdom och hunger men är fortfarande mycket gladare och mer välmående än vi är när vi vältrar oss i vår lyx. Men så fort vi blir sjuka, får lite ont i huvudet eller magen eller lite verk i ryggen så upphör plötsligt vår konformitet, ”Jag vill inte vara med längre Gud”, säger vi. ”non serviam så länge Du inte tillåter mig att leva i välbehag.” Vart finns vår acceptans för Guds vilja? Vart finns vår konformitet? Mina vänner, när vi blev Katoliker sade vi nej till satan och denna världens förlustelser, vi sade ja till Gud och evig salighet, låt oss då inte tappa detta mål genom att inte acceptera allt Gud ser behagligt att sända oss. Vi sade nej till vår egen vilja, vår självkärlek och vårt ego; vi sade ja till Guds vilja, till Försynen, så varför har vi då så svårt att acceptera den nu? Att hålla oss trogna till Gud när allt är bra med oss ger oss inget, det klarar alla! Det är i prövningarna vi sätts på prov och även då måste vi avsäga oss vår egen vilja och endast se till Guds vilja, det är så vi vinner Hans välbehag och meriter för himlen. Det var så tiggaren gjorde det, låt oss göra på samma sätt. I glädje och sorg, i hälsa och sjukdom, i liv och i dö, låt vår bön för evigt vara: ”Åh min Gud! Låt inte min vilja ske utan Din!” Berättelse: Fr Michael Müller, C. SS. R. God the Teacher of Mankind - Sid 125 – 126 Kommentar: M. G. FLORI Statements of the Fathers are not meant as a direct proof of doctrine since the patristic writings are not inspired Scripture nor in Catholic theology are the Fathers considered infallible as individuals. However, they ARE witnesses to the authentic Christian faith as it was handed down and developed in the early Church. On the doctrine of Original Sin ­ if the Catholic belief is true ­ we should find in the Fathers that Adam's [and Eve's] Sin resulted in the following consequences: 1. death for all (Gen 3; 1 Cor 15:21f; Rom 5:12,15; 6:23) 2. condemnation for all (Rom 5:16ff) LEGIA 3. an inherited "contagion" ­­ from birth we are "constituted sinners" (Rom 5:12,19; cf. 7:13ff; Psalm 51:5; Eph 2:1­3) 4. loss or lack of grace, holiness, divine sonship 5. and transmitted "by propagation not by imitation [of Adam]" Concerning Baptism, we should find the Sacrament results in: 1. remission of sin and reception of the Holy Spirit (Acts 2:3) 2. spiritual regeneration/the new birth (John 3:3,5; Titus 3:5) 3. restoration of sonship, grace, holiness (Rom 6:3ff; 8:11ff) 4. and that the Sacrament was given to infants early on. K ARTIKEL: ERRATA OF THE PROTESTANT “B IBLE”: THE AUTHOR' S P REFACE - P ART 3/3. ing James the First thought the Geneva translation The word Image being so shameful a corruption, they to be the worst of all; and further affirmed, " that in were pleased likewise to correct, and instead thereof to the marginal notes annexed to the Geneva translation, translate Idol according to the true Greek and Latin. Yet it some are very partial, untrue, seditious," &. (k) appears that this was not amended out of any good Agreeable to this are also these words of Mr. Parkes to design, or love of truth; but either merely out of shame, Doctor Willet: " As for the Geneva Bibles, it is to be or however to have it said that they had done something. wished, that either they were purged from those manifold Seeing they have not corrected it in all places, especially errors which are both in the text and in the margin, or in the Old Testament, Exod. xx., where they yet read Image, " Thou shall not make to thyself any graven else utterly prohibited." Now these our Protestant English translations being thus image," the word in Hebrew being Pesel, the very same confessedly " corrupt, absurd, senseless, contrary, and that Sculptile is in Latin, and signifies in English a graven preverting the meaning of the Holy Ghost;" had not King or carved thing; and in the Greek it is Eidolon (an Idol): James the First just cause to affirm, " that he could never so that by this false and wicked practice, they endeavour see a Bible well translated into English?" (l) " And to discredit the Catholic religion; and, contrary to their whether such falsely translated Bibles ought to be own consciences, and corrections in the New Testament, imposed upon the ignorant people, and by them received endeavour to make the people believe that Image and Idol for the very Word of God, and for their only rule of faith, are the same, and equally forbidden by Scripture, and I refer to the judgment of the world; and do freely assert God's commandments; and consequently, that Popery is with Doctor Whitaker, a learned Protestant, that idolatry, for admitting the due use of images. translations are so far only the Word of God, as they They have also corrected that most absurd and shameful corruption, grave; and, as they ought to do, have instead faithfully express the meaning of the authentical text." (a) The English Protestant translations having been thus of it translated hell, so that now they read, " Thou wilt not exclaimed against, and cried down not only by Catholics, leave my soul in hell;" whereas Beza has it, " Thou wilt but even by the most learned Protestants, (b) as you have not leave my carcase in the grave." Yet we see, that this is seen; it pleased his majesty, King James the First, to not out of any sincere intention, or respect to truth command a review and reformation of those translations neither, because they have but corrected it in some few which had passed for God's Word in King Edward the places, not in all, as you will see hereafter; which they Sixth, and Queen Elizabeth's days, (c) which work was would not do, especially in Genesis, lest they should undertaken by the prelatic clergy, not so much, it is to be thereby be forced to admit of Limbus Patrum, where feared, for the zeal of truth, as appears by their having Jacob's soul was to descend, when he said, " I will go corrected so very few places, as out of a design of down to my son into hell, mourning," &c. And to balance correcting such faults as favoured the more puritanical the advantage they think they may have given Catholics part of Protestants (Presbyterians) against the usurped where they have corrected it, they have (against authority, pretended episcopacy, ceremonies, and purgatory and Limbus Patrum) in other places most traditions of the prelatic party. For example: the word grossly corrupted the text: for whereas the words of our "congregation" in their first Bibles, was the usual and Saviour are, " Quickened in spirit or soul. In the which only English word they made use of for the Greek and spirit coming, he preached to them also that were in Latin word εκκλησια ecclesia, because then the name of prison," (d) they translate, " Quickened by the spirit, by church was most odious to them; yea, they could not which also he went and preached unto the spirits in endure to hear any mention of a church, because of the prison." This was so notorious a corruption, that Dr. Catholic Church, which they had forsaken, and which Montague, afterwards Bishop of Chichester and Norwich, withstood and condemned them. But now, being grown reprehended Sir Henry Saville for it, to whose care the up to something (as themselves fancy) like a church, they translating of St. Peter's epistle was committed; Sir Henry resolve in good earnest to take upon them the face, figure, Saville told him plainly, that Dr. Abbot, archbishop of and grandeur of a church; to censure and excommunicate, Canterbury, and Dr. Smith, bishop of Gloucester, yea, and persecute their dissenting brethern; rejecting corrupted and altered this translation of this place, which therefore that humble appellation which their primitive himself had sincerely performed. Note here, by the bye, ancestors were content with, viz. Congregation, they that if Dr. Abbot's conscience could so lightly suffer him assume the title of church, the Church of England, to to corrupt the scripture, his, or his servant Mason's countenance which, they bring the word church again into forging the Lambeth Records, could not possibly cause their translations, and banish that their once darling the least scruple, especially being a thing so highly for their interest and honour. congregation. They have also, instead of ordinances, institutions, &c. These are the chiefest faults they have corrected in this been pleased in some places to translate traditions; their new translation; and with what sinister designs they thereby to vindicate several ceremonies of theirs against have amended them, appears visible enough; to wit, their Puritanical brethren; as in behalf of their character, either to keep their authority, and gain credit for their new-thought-on episcopal and priestly character and they rectified, " ordaining elders, by election." ceremonies against Puritans or Presbyterians; or else, for very shame, urged thereto by the exclamations of Catholics, daily inveighing against such intolerable falsifications But because they resolved not to correct either all, or the tenth part of the corruptions of the former translation: therefore, fearing their over seen falsifications would be observed, both by Puritans and Catholics, in their Epistle Dedicatory to the king, they desire his majesty's protection, for that " on the one side, we shall be traduced," say they, " by Popish persons at home or abroad, who therefore will malign us, because we are poor instruments to make God's holy truth to be yet more known unto the people whom they desire still to keep in ignorance and darkness: on the other side, we shall be maligned by self­conceited brethern, who run their own ways," &c. We see how they endeavour here to persuade the king and the world, that Catholics are desirous to conceal the light of the Gospel: whereas on the contrary, nothing is more obvious, than the daily and indefatigable endeavours of Catholic missioners and priests, not only in preaching and explaining God's holy word in Europe; but also in forsaking their own countries and inconveniences, and travelling with great difficulties and dangers by sea and land, into Asia, Africa. America, and the Antipodes, with no other design than to publish the doctrine of Christ, and to discover and manifest the light of the Gospel to infidels, who are in darkness and ignorance. Nor do any but Catholics stick to the old letter and sense of Scripture, without altering the text or rejecting any part thereof, or devising new interpretations; which certainly cannot demonstrate a desire in them to keep people in ignorance and darkness. Indeed, as for their self conceited Presbyterian and fanatic brethern, who run their own ways in translating and interpreting Scripture, we do not excuse them, but only say, that we see no reason why prelatics should reprehend them for a fault, whereof themselves are no less guilty. Do not themselves of the Church of England run their own ways also; as well as those other sectaries in translating the Bible? Do they stick to either the Greek, Latin, or Hebrew text? Do they not leap from one language and copy to another? accept and reject what they please? Do they not fancy a sense of their own, every whit as contrary to that of the Catholic and ancient church, as that of their self-conceited brethren the Presbyterians, and others, is acknowledged to be? And yet they are neither more learned nor more skilful in the tongues, nor more godly than those they so much contemn and blame. All heretics who have ever waged war against God's holy Church, whatever particular weapons they had, have generally made use of these two, viz., " Misrepresenting and ridiculing the doctrine of God's church;" and, " corrupting and misinterpreting his sacred word, the holy (k) See the Conference before the King's Majesty, p. 46, 47. Apologies concerning Christ's descent into hell at Ddd. (l) Conference before his Majesty, p. 46. (a) Whitaker's Answer to Dr. Reynolds, p. 235. (b) Dr. Gregory Martin wrote a whole Treatise against them (c) Rishop Tunstal discovered in Tyndal's New Testameat only, no less than 2000 corruptions. scripture;" we find not any since Simon Magus's days, that have ever been more dexterous and skilful in handling these direful arms, than the heretics of our times. In the first place, they are so great masters and doctors in misrepresenting, mocking, and deriding religion, that they seem even to have solely devoted themselves to no other profession or place, but " Cathedrae irrisorum,'' the school or "chair of the scorner," as David terms their seat: which the holy apostle St. Peter foresaw, when he foretold, that " there should come in the latter days, illusores, scoffers, walking after their own lusts." To whom did this prophecy ever better agree, than to the heretics of our days, who deride the sacred scriptures? " The author of the book of Ecclesiastes," says one of them, " had neither boots nor spurs, but rid on a long stick, in begging shoes" Who scoff at the book of Judith: compare the Macabees to Robin Hood, and Bevis of Southampton: call Baruch, a peevish ape of Jeremy: count the Epistle to the Hebrews as stubble: and deride St. James's, as an epistle made of straw: contemn three of the four Gospels. What ridiculing is this of the word of God 'Nor were the first pretended reformers only guilty of this, but the same vein has still continued in the writings, preachings, and teachings of their successors; a great part of which are nothing but a mere mockery, ridiculing, and misrepresenting of the doctrine of Christ, as is too notorious and visible in many scurrilous and scornful writings and sermons lately published by several men of no small figure in our English Protestant Church. By which scoffing stratagem, when they cannot laugh the vulgar into a contempt and abhorrence of the Christian religion, they fly to their other weapons, to wit "imposing upon the people's weak understanding, by a corrupt, imperfect, and falsely translated Bible."' (a) Tertullian complained thus of the heretics of his time, Ista haeresis non recipit quasdum scripluras, &.C. " These heretics admit not some books of scriptures; and those which they do admit, by adding to, and taking from, they pervert to serve their purpose; and if they receive some books, yet they receive them not entirely or if they receive them entirely, after some sort nevertheless they spoil them by devising divers interpretations. In this case, what will you do, who think yourselves skilful in scriptures, when that which you defend, the adversary denies; and that which you deny, he defends?" Et tu quidum nihil perdcs nisi vocem de contentione, nihil consequeris nisi bilem de blasphemalione: " And you indeed shall lose nothing but words in this contention; nor shall you gain any thing but anger from his blasphemy." How fitly may these words be applied to the pretended reformers of our days! who, when told of their abusing, corrupting, and misinterpreting the holy scriptures, are so far from acknowledging their faults, that on the contrary they blush not to defend them. When Dr. Martin in his discovery, told them of their falsifications in the Bible, did they thank him for letting them see their mistakes, as indeed men endued with the spirit of sincerity and honesty would have done? No, they were so far from that, that Fulk, as much as in (d) 1 Peter iii. 18, 19. him lies, endeavours very obstinattly to defend them: and Whitaker affirms, that " their translations are well done." Why then were they afterwards corrected? and that all the faults Dr. Martin finds in them are but trifles: demanding what is there in their Bibles that can be found fault with, as not translated well and truly? (b) Such a pernicious, obstinate, and contentious spirit, are heretics possessed with, which indeed is the very thing that renders them heretics; for with such I do not rank those in the list, who, though they have even with their first milk, as I may say, imbibed their errors, and have been educated from their childhood in erroneous opinions, yet do neither pertinaciously adhere to the same, nor obstinately resist the truth, when proposed to them; but on the contrary, are willing to embrace it. How many innocent, and well-meaning people, are there in England, who have scarcely in all their life-time, ever heard any mention of a Catholic, or Catholic religion, unless under these monstrous and frightful terms of idolatry, superstition, antichristianism, &c.? How many have ever heard a better character of Catholics, than bloody-minded people, thirsters after blood, worshippers of wooden gods, prayers to stocks and stones, idolators, antichrists, the beast in the Revelations, and what not, that may render them more odious than hell, and more frightful than the devil himself, and that from the mouths and pens of their teachers, and ministerial guides? Is it then to be wondered at, that these so grossly deceived people should entertain a strange prejudice against religion, and a detestation of Catholics! Whereas, if these blindfolded people were once undeceived, and brought to understand, what all these monstrous scandals are falsely charged upon Catholics; that the Catholic doctrine is so far from idolatry, that it teaches quite the contrary, viz.. That whosoever gives God's honour to stocks and stones, as Protestants phrase it, to images, to saints, to angels, or to any creature; yea, to any thing but to God himself, is an idolater, and will be damned for the same; that Catholics are so far from thirsting after the blood of others, that on the contrary, their doctrine teaches them, not only to love God above all, and their neighbour as themselves, but even to love their enemies. In short, so far different is the Roman Catholic religion from what it is by Protestants represented, that on the contrary. Faith, Hope, and Charity, are the three divine virtues it teaches us; Prudence, Justice, Fortitude, and Temperance, are the four moral virtues it exhorts us to: which christian virtues, when it happens that they are, through human fraility, and the temptations of our three enemies, the world, the flesh, and the devil, either wounded or lost; then are we taught to apply ourselves to such divine remedies, as our blessed Saviour Christ has left us in His church, viz., His holy sacraments, by which our spiritual infirmities are cured and repaired. By the sacrament of baptism we are taught, that original sin is forgiven, and that the party baptized is regenerated, and born anew unto the mystical body of Christ, of which by baptism he is made a lively member: so likewise by the sacrament of penance all our actural sins are forgiven; the same holy Spirit of God working in this to the forgiveness of actual sin, that wrought before in the sacrament of baptism to the forgiveness of original sin. We are taught likewise, that by partaking of Christ's very body, and His very blood, in the blessed sacrament of the Eucharist, we by a perfect union dwell in Him, and He in us, and that as Himself rose again for our justification so we, at the day of judgement, shall in Him receive a glorious resurrection, and reign with Him for all eternity, as glorious members of the same body, whereof Himself is the head. It further teaches us, that none but a priest, truly consecrated by the holy sacrament of order, can consecrate and administer the holy Sacraments. This is our religion, this is the centre it tends to, and the sole end it aims at; which point, we are further taught, can never be gained but by a true faith, a firm hope, and a perfect charity. To conclude: if, I say, thousands of wellmeaning Protestants understood this, as also that Protestancy itself is nothing else but a mere imposture begun in Germany and England, maintained and upheld by the wicked policy of self interested statesmen; and still continued by misrepresenting and ridiculing the Catholic religion by misinterpreting the holy scriptures; yea, by falsifying, abusing, and, as will appear is this following treatise, by most abominably corrupting the sacred word of God: how far would it be from them obstinately and pertinaciously to adhere to the false and erroneous principles, in which they have hitherto been educated? How willingly would they submit their understandings to the obedience of faith? How earnestly would they embrace that rule of faith, which our blessed Saviour and His Apostles left us for our guide to salvation? With what diligence would they bend all their studies, to learn the most wholesome and saving doctrine of God's holy church? In fine, if once enlightened with a true faith, and encouraged with a firm hope, what zealous endeavours would they not use to acquire such virtues and christian perfections, as might inflame them with a perfect charity, which is the very ultimate and highest step to eternal felicity? To which, may God of His infinite goodness and tender mercy, through the merits and bitter death and passion of our dear Saviour Jesus Christ, bring us all. Amen. Right Rev. John Fennely, Vicar Apostolic of Madras and Bishop of Castoria KORTA SVAR PÅ DE VANLIGASTE INVÄNDNINGAR EMOT RELIGIONEN. Du ser således, att du icke betalar gudomliga ting, H varföre låta presterna betala sig för sina förrättningar? Gudomliga ting får man ej utan blott entledigar dig från en rättvisans skuld och, sälja. om jag får tillägga, ifrån en tacksamhetens skuld emot presten, som helt och hållet uppoffrar sig för Svar: Ganska riktigt, och du skulle storligen bedraga din skull. dig, om du trodde, att presterna sälja religionens Om någon gång en prest (hvilket Gud vare lof sällan hemligheter, Sakramenterna, Messan, m. m., om du Men då denna konfiskation till stor del liknar den, som Gustaf trodde så för den skull, att du måste betala deras I fullföljde i Sverige vid reformationstiden, må det tillåtas att embetsförrättningar, när du tager dem i anspråk. här återgifva några reflextioner, som förekomma uti en Orsaken till denna – vid första anblicken så stötande artikelserie i den ultrakonservativa tidn. Tiden, år 1848, i af dåvar. Representations-Comitéens Betänkande. – plägsed är ingen annan än billigheten, såsom jag anledning ” Icke presterskapet”, säges här, ”men väl församlingarne och skall visa dig med ett par ord. menigheterna, ledo genom Gustaf I:s reformation en större Presten är icke prest för sig, utan för Gud och sina förlust, ty enligt lagen skulle församlingen göra sammanskott medbröder. Han är en ”Guds man” och en man för till prestebol m.m.” - Både köp och testamente voro då, såsom laga fång. Fastigheten kunde ej förminskas eller kyrkan alla, och har det uppdraget att befordra sina nu, och socknen fråntagas, eller till andra än kyrkliga medbröders eviga välfärd derigenom, att han lärer (gudstjenstens, kyrkans, skolans, de fattigas, de sjukas underhåll) och presterliga ändamål användas utan att våldföra dem känna Gud, älska och tjena Honom. och eganderätt. Dock, genom fyra särskilda bref under år Uppoffrande sig för en så upphöjd kallelse försakar lag 1547 (Handl.) förordnade konungen, att alla kyrko- och den katholska presten allt, huslig sällhet, prestgods, på hvilka fogdarne förut enligt befallning upprättat äktenskapets fröjder, familjelifvets behagligheter och register, skulle indragas till kronan, undantagande tvenne i hvarje pastorat den ena prestården, den andra det tillika alla medel att sjelf förtjena sitt lifsuppehälle, stommar ännu s.k. stomhemmanet. Socknarne och kyrkorna, hvilka såsom t. ex. Handel, handtverk m. m. genom denna åtgärd beröfvades deras lagliga fastigheter, af Han egnar sig helt och hållet till sina medbröders hvilkas räntor kyrkorna underhöllos, fingo icke den minsta väl. Derföre är det billigt och rättvist, att de trogne af ersättning. Deremot erhöllo presterna ett i ordalagen fullt skadestånd (vederlag) och tionden, ehuru erkänsla för denna prestens fullkomliga uppoffring motsvarande visserligen mindre än det skulle låta, och äfven det på olaglig och af tacksamhet för det andeliga lif, han förskaffar väg.” Gustaf I ville icke göra presterskapet missnöjdt, och i dem, lemna nödiga bidrag till hans lifsuppehälle. 1 afseende på inkomster blef protest. kyrkan i Sverige bättre lottad än många dess systrar i andra länder; flera pastorater Han är prest, men han är ock menniska. sammanslogos, (Geijer) hvarigenom kyrkoherdarnes Sedan vår Herres Jesu Christi dagar hafva de trogne i inkomster betydligt ökades, ehuru derigenom äfven alla tider gifvit sina prester det nödvändiga till föranleddes uppkomsten af de under katholska tiden okände , åt hvilka sedan äfven församlingarne till lifsuppehälle; gåfvornas sätt och vis var omväxlande, Comministrarne större delen sjelfva fingo ånyo inköpa boställen.” men saken har alltid bestått. Före reformationen voro kyrkoherdarne fria från civila I Frankrike är det för närvarande regeringen som kronogöromål och det mångartade skrifveri, hvarom pastors-, och prostarkiverna till en del vittna, och förmådde då sedan revolutionstiden gifver presterna lön af de kyrkosköta embeten utan biträde, helst pastoraternas folkmängd då allmänna medlem (såsom ersättning för de indragna äfven var mindre. Men af Gustaf I fingo kyrkoherdarne sin kyrkogodsen). 2 Men denna lön är alldeles andel i kameralgöromålen, hvilken befattning satte dem i ett otillräcklig, (den är mindre än gensd'armens, fiskaliskt förhållande till sina åhörare utan tvifvel menligt för snart måste äfven Capellaner tillsättas med lön, underofficerens. Regeringen betalar för öfrigt blott själavården; och ofta boställen af församlingarne anskaffas, sedan Gustaf I kyrkoherden, icke de andra hjelppresterna). Derföre slagit under sig de dertill annars fullt tillräckliga godsen.” har regeringen, i öfverenskommelse med påfven, Härvid göres följande vigtiga anmärkning: ”Allt sedan Gustaf i Westerås 1527 yttrade, att ”Kronan och Ridderskapet egde fattat det beslut, att preterna af församlings- Inäppeligen tillhopa tredjedelen” af presters och kyrkors gods, medlemmarne, som taga vissa presterliga för- har denna uppgift gengått i många variationer hos särskilda ättningar i anspråk, kunna få emottaga en bestämd författare. Dahlin är viss på, ”att de andlige besutto två goda af alla rikets hemman och fastigheter”. Lagerbring peningesumma i sportler. För öfrigt bör man icke tro, tredjedelar ratar ej här ”de nyare”, utan säger ungefär detsamma. att alla de sålunda emottagna peningarne tillhöra Strinnholm uppgifver, att ”de andelige inom 100 år blefvo presten allena, utan är en del deraf bestämd till innehafvare af nästan halfva rikets jord”. - NU visar kyrkornas underhåll, altarens förskönande, musikens emellertid Hr Lignell, ”Om Kyrko­ och Prestegods uti stift”, att Gustaf I ej, förrän 20 år efter 1527, kunde bekostande3 m.m. samt förvaltas af kyrkovärdar, Carlstads känna kyrkogodsen med någon säkerhet.” Någon fromma lekmän. är fallet) förgäter sitt stånds helighet, för mycket fäster sig vid penningarne och arbetar för jorden, i stället att arbeta för himmelen, så får du icke glömma, att han är menniska och liksom du böjd till det onda, men att hans menskliga svagheter icke alls befläcka det presterliga embete, hvarmed han är beklädd. Den trolösa presten är mycket straffbar, men hans prestembete blifver alltid obefläckadt, ty det är, såsom redan är anmärkt, Jesu Christi prestembete, som alltid är rent och obefläckadt. Mgr. de Ségur Bön på Trettondedagen Gif mig, Gudomlige Frälsare, dessa tre vise männs tro! Upplys mitt förstånd med samma ljus som upplyst dem, men rör tillika mitt hjerta att jag följer detta ljus och uppsöker Dig allvarligen och ihärdeligen, Dig allena, som först hafver uppsökt mig! Gif tillika, att jag må finna Dig och tillbedja Dig i anda oc sanning såsom min Gud, och offra Dig allt hvad hos mig kan motsvara guldet, rökelse och myrrhan, min förmögenhet, min tillbedning, min sinnlighets underkufvande, på det, sedan jag på jorden framburit Dig offret af min tro, jag i den tillkommande verlden må få tillbedja Dig i Din herrlighet! Goffine sidan 89 Till det Gudomlige Spädbarnet undersökning för hela riket af kyrkogodsens förhållande till de öfriga har aldrig blifvit företagen. Hr Lignell har nu gjort en sådan för Carlstads stift och dervid funnit, att alla kyrkogodsen tillsammans der ej utgjorde en åttondel af öfriga hemman i stiftet. 3. Vid bättre folks begrafningar t. ex. brukas i Frankrike, att altaret och kyrkan antingen helt och hållet eller delvis klädes svart, upplyses med många ljus, att flera prester med stora vaxljus i handen beledsaga processionen m. m. d. Om sålunda stora räkningar inlemnas till sterbhuset, angår detta icke presten eller kyrkoherden. Han får deraf den obetydligaste delen: högst 4 á 6 R:dr. Enahanda förhållande eger jemväl rum med det protestantiska presterskapet i alla länder, blott att det sednare behöfver och fordrar minst dubbla beloppet emot hvad det katholska emottager. I Frankrike äro t.ex. den katholska kyrkoherdens sportler vid brudvigsel, med lysning m. m. 5 á 6 R:dr, vid begrafningar lika mycket m. m. Hur förhåller det sig vid begrafningar uti den Svensk-lutherska kyrkan både i staden och på landet? Åh, Gudomlige Spädbarn, som efter underverken av Din födelse i Betlehem, för att Du önskar sprida Din oändliga barmhertighet till hela världen kallade Du de Vise Männen genom himmelsk inspiration till Din krubba, vilken blev omvandlad till en tron av kunglig härlighet, och nådeligen mottog dessa helige män, som var lydiga till det gudomliga kallet och skyndade till Dina fötter, vidkännandes Dig och dyrkandes Dig som Fredens Prins, mänsklighetens Frälsare och Guds sanna Son; åh, förnya i oss bevisen av Din godhet oc allmäktiga makt; upplys våra sinnen, stärk våra viljor, och upptänd våra hjärtan att känna Dig, att tjäna Dig, och att älska Dig i detta livet, förtjänandes således att njuta av Dig evinnerligen i det nästkommande livet. Amen Avlat av 500 dagar MÅNADENS B OKRECENSION: " POPE PIUS VII; 1800­1823 HIS LIFE, TIMES AND STRUGGLE WITH P NAPOLEON IN THE AFTERMATH OF THE FRENCH REVOLUTION" AV ROBIN ANDERSON. rofessor Robin Anderson (f.1913) har skrivit böcker om påvarna St: Pius V, Pius XI och "Kris-påvarna" om påvar som styrde under extra krisartade perioder. I denne bok tar han tag i Påven Pius VII; en Påve som verkligen fick genomlida en för Kyrkan fasansfull krisperiod. Det är störande läsning på många sätt. År 1789 börjar Napoleon Bonaparte sin Franska Revolution, och hans 14-åriga styre från 1799 till 1814 får hemska konsekvenser, inte bara för Frankrikes katoliker, men för hela Kyrkan. Det som är bra med denna bok, är hur den bryter ned en illusion som så många Katoliker och "katoliker" tror på i dag – nämligen tanken att den Katolska Kyrkan agerade precis som Hon skulle fram till början av det II Vatikankonciliet. Att prästerna, biskoparna, kardinalerna och påvarna fram till denna tidpunkt i historien troget och kompromisslöst hade följd Kyrkan i Hennes Tro, moral och lärosatser, helt tills Johannes XXIII, Paulus VI och kompisarna släppte ner dessa vansinniga modernistiska idéer som en atombomb i Vatikanen. Så gick det självklart inte till. Det sekulära Romerska Riket föll inte på en dag, och det samma kan man säga om Vatikanen. Att återställa läget till hur det såg ut under 1940- och 50talet skulle inte lösa mycket av dagens problem. Förfallet i Kyrkan började långt innan – innan den Franska Revolutionen också. Annars skulle aldrig Kyrkan ha gått med på så många av Napoleons och hans generations vansinniga krav. De Franska revolutionärerna tog sig den rätten att definiera vad som var Evangeliet och Kyrkans roll i samhället. De påstod sig ha hittat ett "renare, mer pietistiskt Evangelium", och under detta ”evangelium” skulle alla vara jämlika. Staten skulle styra över Kyrkan och äga alla tillgångar. Därför konfiskerades Kyrkans egendomar och de prelater som inte höll med förflyttades eller förintades. Argumentet var att genom att avskaffa Kyrkans sanna hierarki och avgränsa Påvens jurisdiktion till en enbart andlig jurisdiktion, skulle den nya folkkyrkan bli mer rättvis, ren och Kristus-lik. I realiteten var detta bara stora steg emot riktig ateism. Propaganda och slagord som "Frihet, jämlikhet och frid i Herren Jesus Kristus" användes för att locka till sig Katolikerna. Religionen skulle vara en privatsak. Prästerna fick inte längre ringa med kyrkklockorna, gå i processioner, lyfta upp kors eller be för de döda utomhus. För att sätta fart på denna utveckling blev liberala prelater placerade i ungdoms- och studentarbetet. Ofta kunde man se präster klädda som lekmän vandra runt på gatorna med grupper av patriotisk ungdom för att "inspirera dem", medan de fortfarande med att till synes pietistisk fira Mässor, be och undervisa i Katolsk Tro. Låter det bekant? Håller inte Novus Ordo och "svenska kyrkan" på med precis samma saker? Konservativare krafter i Kyrkan predikade att begrepp som "frihet, jämlikhet och brödraskap" måste definieras AV Evangeliet och inte få definiera OM Evangeliet. Biskop och sedermera Kardinal Chiaramonti författade år 1797 en provocerande Julpredikan där han poängterade att sann frihet, jämlikhet och brödraskap i synnerhet baserar sig på Evangeliet. Den Kristnas plikt gentemot Gud är att visa tacksamhet, lydnad och ödmjukhet. Den sanna friheten är en Guds gåva, en nådens kraft till att göra Guds Vilja, men en möjlighet till att låta bli, med den konsekvens att man blir fördömd. Missbruken av denna frihet går mot Guds suveräna lagar. Den civilas plikt är att lyda styresmakterna precis som den Kristnas plikt är att lyda Kyrkans hierarki. Men gäller denna princip under alla styrformer? Under en monarki? absolut. Men kan en Kristens samvete underkasta sig demokratin? Är demokrati kompatibelt med den Katolska Kyrkan? Den republikanska formen för demokratisk styrsätt är inte kompatibel med Kristi Evangelium, heller inte med Hans Kyrka. Jämlikhet är inte ett begrepp som definierar relationerna mellan människor. Jämlikhet är att alla människor är kallade till att ärva Guds Rike, och att det inte finns någon personrespekt mellan Gud och människor. Brödraskap är själva själen i Kristendomen. Kärleken mellan bröder i Tron, och dessas goda gärningar. Men det sanna brödraskapet kan enbart uppnås genom bön och ett inre, andligt levande. Budskapet provocerade både konservativa Katoliker (för att vara påverkat av inslag till liberalism) och av revolutionärerna för att vara konservativt och bakåtsträvande. När Chiaramonti blev Påve Pius VII försökte alla att helt enkelt glömma dokumentet. Prof. Anderson fortsätter att ta läsaren med in i Pius VII's många utmaningar och tumulten under hans pontifikat. Han försöker bemöta Napoleons krav på halva vägen. Han går med på att kröna honom även om Napoleon gör allt han kan för att visa världen och Påven att det är han – Napoleon som bestämmer. Han åker på en audiens med Napoleon och hans illegitima "fru nummer två" och deras oäkta barn, och han har vid flera tillfällen svårt för att stå upp för Kyrkan när det stormar som hårdast i hans liv. Napoleon placerar Påven i exil, och han sitter fången i över 6 år. Påvens hälsa försämras markant och han isoleras ifrån sina rådgivare och Kardinaler. Biskoparna kallar till kyrkomöten för att lagstifta utan att Påven finns där och läget är kaotisk. Påven verkar ångra många av sina synder på dödsbädden och man vet inte riktigt vad man skall tro. Till samma tid försöker författaren att hela tiden ursäkta och försvara allt Påven säger och gör, och man kan som Traditionell Katolik helt enkelt inte riktigt lita på det man läser. Skall man läsa denna bok, får man med andra ord många källor och citat att kolla upp efteråt. På samma gång en mycket upplysande och intressant bok, och likheten mellan tidsandan inför den Franska Revolutionen och dagens tidsanda är påfallande. Något annat intressant som boken tar upp är hur den Franska Revolutionen öppnade upp många dörrar för hemliga Sällskap till att infiltrera och förstöra för Kyrkan, och läget var som allra bäst i tiden precis efter Napoleons fall. Man skördar det man sår. Boken är drygt 200 sidor lång, på engelska och publicerades av TANbooks 2001. I.S.S. C NYHETER I KATOLIKFORMAT. entrala Afrika har under lång tid haft stora problem med muslimer, de har under vissa perioder varit mer avskyvärda än de har varit under andra. Detta är en sådan period, i staden Bangui i Centralafrikanska Republiken har de nu fått nog och ger igen med muslimernas egen medicin, de går med Bibeln i ena handen, macheten i den andra och Rosenkranser runt halsen, Expressen har några fina bilder på "anti-Balakas" medlemmar: http://www.expressen.se/nyheter/de-slass-mot-islam--med-sina-machetes/. och kjol, sedan uppträdde han med gitarr tillsammans med några av de lokala ungdomarna. Ett tydligt exempel på hur de efterkonsilliära sekten som falskeligen kallar sig Katolsk ser sin "pastorala" mission. Samtidigt som länder som Indien och Uganda föregår med gott exempel och försöker begränsa eller i bästa fall förbjuda och förinta HBT-pesten (a) Dr. St , Dr. S., Dr. T., Mr. W., &c. som griper världen med sina dödsbringande klor slår Sverige nytt rekord i HBT-vurmande. Nyligen sjösattes världen största HBT-kurs för att HBTcertifiera alla över 43.000 anställda i Stockholms län. Vad går då detta spektakel ut på? En HBTcertifiering för 25 personer kostar ca 100.000 kronor. Sammanlagt för att 43.000 skulle notan hamna på 172.000.000 kronor, AV VÅRA SKATTEPENGAR! Och folk undrar varför jag inte vill betala skatt... En 51-årig man dog under slutet av december efter att han på morgonen den 19:de gick in på St. Petrus torg i Rom, hällde en dunk bensin över sig och tände eld. På platsen fann man senare bara en lapp med telefonnumret till mannens dotter, men motivet för handligen är fortfarande okänd. Nog för att jag ofta öndskar att någon barmhärtig själ skulle sätta antipåvarna i brand, men att göra det på sig själv känns en aning contraproduktivt. Visserligen så har Vatikanen idag tagit starkt avstånd att tillåta personer som har skillt sig och "gift "Vår egen kyrka blir allt mindre i Venedig", har från sig" att motta deras falska version av Nattvarden, Michael Pruller, talesman för ärkestiftet, sagt om men detta kan i framtiden komma att ändras. Antinyligen. "medan andra 'kristna bekännelser' har ökat Kardinalen Walter Kasper har gått ut i media och på grund av imigrationen. Många stora kyrkor sagt att reglerna inom kort kan komma att ändras för byggdes under 1900-talet för stift innehållandes att tillåta detta, och inte? Ja, varför skulle de tiotusentals. Som i andra länder måste vi nu göra oss "stackarna" uteslutasvarför när abortförespråkare som av med kyrkor, som inte kan underhållas av de små Nancy Pelosi och Kennedy får med och leka? församlingarna." Vad blir då lösningen? Ge bort Varför skulle de inte få det närvara de tror man kyrkorna, vissa kyrkor har sedan länge getts bort till som klär ut sig till kvinna har nåden attattenkunna muslimer och gjorts om till moskéer, under 2015 "konsekrera" "hostian"? Lika sant som att de snart kommer kyrkan St. Anthonius av Padua att har kvinnliga "präster" så kommer det snart inte överkämnas till den Romanska 'Ortodoxa'. Att de har finnas någon omoral som inte kommer utesluta mage att bara ge bort kyrkor till avgudadyrkare! En någon från motagandet av deras "nattvard". sann Katolik hade hellre sett kyrkorna i ruiner än i händerna på djävulsdyrkare, men så är de inga Vatikanstaten visar ju ett ypperligt föredöme när de Katoliker och de tror inte på det Kyrkan lär, så varför skriver kontrakt med entreprenörer utan att hålla koll blir vi inte förvånade? på vilken moralisk standard företaget har, ta till deras affärer med Earnst & Young, det Delstaten Utah i USA har bannlyst homosexuella exempel Londonbaserade företaget är världens mest LGBT"äktenskap", men så kan vi ju inte ha det, en delstat vänliga arbetsgivare, dem sammarbetar som förbjuder homosexar att leva som alla normal Vatikanen med, inte undraoch på att Novus Ordo ser ut människor. Så tänkte en federal domare och rev som det gör. förbudet. Det är modern demokrati i ett nötskal, "Ni får rösta som ni vill och tänka vad ni vill, så länge ni Nu är gentekniken på väga att visa ett nytt fult röstar på det vi tycker är rätt och tänker snälla tankar ansikte, för något år sedan var det tal om om homosarna." Pytt! spindelgetterna som spinner spindelväv istället för producera mjölk, nu har Japan påbörjat nya Jag har nu hittat det i särklass mest patetiska och att experiment, här gången skall de odla mänskliga syndfulla sättet att "fira" vår Frus Fläckfria Avlelses organ i grisarden genom att manipulera deras gener. högtidsdag den 8 december. Den så kallade prästen Victor Manuel Blanco i Curtis, i Galicia i Spanien M. G. klädde ut sig till kvinna, med läppstick, falska bröst MÅNADENS HELGON: DEN H. RAIMUNDdärpåAVtill PRomEÑAFORT . av Påve Gregorius IX för att bli Född: 1175 i Villafranca de Benadis, nära Barcelona Död 6 January, 1275 - Barcelona Festdag 7 januari Skyddshelgon för Advokater M ånadens helgon föddes in i en rik adelsfamilj i Spanien och han började tidigt med sina studier, han var en klippsk ung man och redan vid 20 års ålders undervisade han i filosofi. År 1295 blev han professor i den kanoniska lagen och undervisade i detta under femton års tid innan han år 1210 lämnade sitt fäderneland för Bologna för att (a) Whitaker, p. 14. utnämnd till kaplan och stor penitentiaria, samt till att bli Påvens biktfader. En av de uppgifter som vårt helgon fick av Påven var att använda sina kunskaper om den juridiska vetenskapen och sammanställa och kodifiera Kyrkans kanoner. Han skulle revidera och förkorta förordningar som hade uppkommit under flera århundraden och som var samlade i runt tolv eller fjorton olika samlingar som redan existerade. Vi läser i en Bulla från Påve Gregorius IX till universiteten i Paris och Bologna att många av besluten i dessa samlingar endast var upprepningar av beslut som redan hade givits, många motsade vad som redan hade sagts i tidigare påbud och många, på grund av deras längd, orsakade mycket förvirring, medan andra aldrig hade blivit nedskrivna i några samlingar och var av osäkert ursprung. Samlingen fick namnet Decretalis (Förordning) och ansågs vara den bäst organiserade samlingen av Kyrkolagen tills Kanoniska Lagen kodifierades 1917. I Bullan ovan nämnd från 1231 uppmanade Påven att den H. Raimunds arbete allena skulle betraktas auktoritativt och inget annat än denna skulle användas i skolorna. När Raimund hade skrivit klart sitt arbete blev han utnämnd till Ärkebiskop av Tarragona, men vårt helgon tackade nej till denna heder. Istället påbörjade han ett arbete med att redigera sitt tidigare arbete Decretalis och när det vart klart återvände han till Spanien. Han blev dock inte långvarig i sin ensamhet för år 1238 valdes han till General för sin Ordern, en post från vilken han avgick endast två år senare. Under tiden han innehöll posten lät han publicera en reviderad upplaga av den Dominikanska Författningen och det var på hans uppmaning som den H. Thomas av Aquino skrev sin Summa Contra Gentiles. Under det etthundrade året av sitt liv blev han kallad av Herren från denna pilgrimsfärd och han kanoniserades år 1601 av Påve Clemens VIII. Hans arbete Summa de Poenitentia et Matrimonio sägs vara det första av sitt slag. complettera sina studier i samma ämne. Han hade en professorsstol på detta universitet under tre års tid och under dessa år skrev han också en bok om kyrklig lagstiftning, vilken fortfarande finns bevarad i Vatikanens bibliotek. Han blev allt mer intresserad av den Dominikanska Ordern till följd av predikningar han hörde av den Välsignade Reginald och år 1222, när han var i 40 årsåldern tog han emot ordernsdräkten i det Dominikanska klostret i Barcelona dit han hade återvänt efter sin vistelse i Italien. Här grundade han även, tillsammans med den H. Peter Nolasco, den Mercedarianska Ordern (Order of Mercedarians) och institutioner både i Barcelona och Tunis för studiet " En vis man avskyr inte lagen, men hycklaren är som av orientaliska språk för att kunna konvertera ett skepp i en stormby. Den förståndige litar på morerna och judarna. lagen, lagen är för honom lika pålitlig som ett Raimund skrev, efter att ha blivit uppmanad av sin orakelsvar." [Jesus Syraks Vishet 33:2-3] överordnade, Summa Casuum, som handlar om det korrekta och fruktfulla utdelandet av Skriftermålets M. G. Sakrament. År 1229 utsågs han till teolog och penitentiaria till Kardinalen och Ärkebiskopen i Sabina, Johannes av Abbeville, och kallades året Syftet med Adoremus in Aeternum är att nå ut till det svenska folket med det Kristna budskapet. Att nå ut till alla de själar som finns där ute och som behöver oss. Att stärka och stödja våra bröder och systrar i deras tro och att hjälpa våra blivande bröder och systrar att hitta hem och konvertera till den Katolska och där med den Levande Gudens enda sanna tro. Vi är svältfödda på Katolicism i Sverige, liksom i resten av världen, och vi vill med denna tidskrift ge det lilla och ödmjuka bidrag till denna vår Kristna kultur som vi kan. Tidningen drivs idag av två studenter i Uppsala som tillsammans med några mycket värdefulla och uppskattade skribenter sammanställer och ger ut denna tidskrift med 6 nummer per år. Framtida planer med denna tidskrift är att konstant öka dess kvalité, att ge er bättre artiklar och bättre innehåll än vi ger er idag. Målet är också att ge er 12 nummer per år istället för bara 6. Vi hoppas att vi i framtiden kommer kunna trycka även i färg, men med dagens medel är detta tyvärr alldeles för dyrt. Vi välkomnar er att kontakta oss med alla spörsmål ni ruvar på. Har ni frågor till oss? Har ni tips eller idéer på artiklar vill att vi skall skriva om? Har ni själva skrivit en artikel som ni vill ha publicerade? Har ni synpunkter på tidigare utkomna nummer? Kontakta oss och delge oss era åsikter eller arbeten. Vi kan göra detta till Sveriges bästa tidskrift om vi jobbar tillsammans. Framsida: Kopparstick taget från den 6 januari (Trettondagen) i St. Andrew's Missal. Prenumerationsuppgifter: Inbetalningskonto: 1801 34 84580 Bank: Nordea Vänligen uppge för- och efternamn vid betalning, samt adress om du är en ny prenumerant. Prenumerationsavgift: 150:- / 6 nummer Vid problem kontakta oss. Kontakt: [email protected] Ny hemsida är under konstruktion: www.adoremus.info 1. Veten J icke, att de som förrätta offren, de äta af offret och de som sköta altaret, dela med altaret. Så hafver ock Herren förordnat, att de, som förkunna Evangelium, skola lefva af Evangelium. (1 Cor. 9:13, 14. Jfr Rom. 15:27. Gal. 6:6.) 2. Dessa årliga utgifter af de allmänna medlen, som nu de skattdragande måste vidkänna, jemte förlusten af den massa af pappersmynt med tvingen kurs, kalladt assignater, intecknade uti de andliga godsen, hvilka fullkomligen förskingrades och förorsakade statsbankrutten m. m. d., är hela vinsten som Frankrike drog af kyrkogodsens konfiskation, som Franska revolutionen åstadkom.