Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-27
Johanna Dahl
2:5
Kristi verk
1. Definiera termen ’verk’.
Kristi ’verk’ handlar om hans lydnad och tillfyllestgörelse: att han aktivt levde ett liv i
enlighet med Guds lag, samt passivt att Gud genom Kristus utsatte sig för lidande [informellt:
Kristi värk]. Som två naturer i en person kunde detta Kristi liv och verk bringa försoning
mellan människan och Gud.
2. Definiera ’Kristi tvåfaldiga tillstånd’ och ’Kristi trefaldiga ämbete’.
’Kristi tvåfaldiga tillstånd’ är två aspekter av Kristi person och liv: hans förnedring och
upphöjelse. I förnedringen dolde Kristus sin gudomliga makt och härlighet, i upphöjelsen
visade han dem. Förnedringen innefattar t ex. att Gud i Kristus lät sig födas under svåra
omständigheter, lida och dö trots att han var och är Herre över universum. Kristi upphöjelse
innefattar t ex. att inte bara Kristi gudomliga natur utan Kristus, med sina båda naturer, sitter
på Guds härlighets tron. Detta innebär en upphöjelse av Kristi mänskliga natur.
’Kristi trefaldiga ämbete’ sammanfattar Kristi verk såsom Messianskt. Kristus
”den smorde” är medlaren mellan Gud och hans folk i de tre viktigaste religiösa funktionerna,
som man i GT smordes till: präst, profet och kung. Kristi profetiska ämbete får uttryck i hans
undervisning med makt bakom orden samt hans närvaro i ordet och sakramenten.
Benämningen av Kristus som ”Ordet” pekar på profetfunktionen: den som talar och är Guds
ord. Kristi översteprästerliga ämbete är fullkomningen av GTs översteprästämbete, som
innebar offer av djur för Israels synder. Kristus gör sig själv till det tillfyllestgörande offret för
alla människors synder, när han på Golgata kors, en gång för alla, låter offra sig själv som det
fullkomliga offerlammet (1 Joh 2:2). Kristi konungsliga ämbete är hans gudomliga
kungamakt och rättfärdiga regentskap över skapelsen, kyrkan och det eviga Gudsriket. Under
Kristi liv på jorden, förnedringens tillstånd, dolde han i hög grad sin kungamakt men i hans
upphöjda tillstånd verkar han som konung, även i skapelsen och kyrkan genom jordiska medel
som ordet och sakramenten.
3. Hur svarar det trefaldiga ämbetet mot människans behov?
Jag kommer med några exempel visa människans fördärv, hennes grundläggande brister och
’behov’, som enligt biblisk antropologi hör samman med läran om syndafallet. Det trefaldiga
ämbetet borde korrespondera mot fördärvet om Kristi verk och specifikt det trefaldiga
ämbetet tjänar till helande av detta. Mitt resonemang bygger på att människan skapades god,
med rätta relationer till Gud, andra människor och skapelsen, samt att människans natur
genom syndafallet blivit fördärvad. Människan drivs av själviska intressen i relation till 1) sin
1
Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-27
Johanna Dahl
2:5
identitet och yttersta tillhörighet, 2) andra, samt 3) omvärlden, i den mån hon har makt över
den. Dessa tre huvudkategorier kan anses utgöra basen i människans tillvaro.
1) Mänsklig självcentrering och brist på tillit är centrala aspekter av fördärvet
och uttrycks i självtillräcklighet, ointresse för andra människor och ointresse av Gud. Viljan
att sätta sig själv främst gör människan blind för att Gud är god och hon vet inte hur hon
skulle kunna leva med Gud.1 Kristi trefaldiga ämbete svarar mot förlusten av människans
djupaste identitet i Gud. Hon behöver en profet som berättar vem Gud är och visar vägen
tillbaka till honom. Detta sker genom den särskilda uppenbarelsen i Kristi liv, bibeln och
sakramenten, genom vilka Gud verkar i människan. Genom Guds verk i henne kan hon börja
se Gud som sitt ursprung och börja vända blicken från sig själv.
2) Civil brottslighet och kamp med det egna samvetet och idealen är svåra frågor
för människor i vår tid, som allt starkare präglas av anomi där inget längre kan förlåtas.
Svårigheter att leva i goda relationer med andra får uttryck både på samhällsnivå som i nära
relationer. Människan tar rätten i egna händer eller försöker förtiga skuld. Hon vet inte vart
hon ska rikta sina skuldkänslor och inte heller hur hon ska komma tillrätta med sina
relationer.2 Ytterst sett behöver människan en överstepräst som Kristus för att försona den
skuld vi bär på, förinta skuldens och syndens källa, lära oss förlåta och älska igen.
3) Människans makt över världen brukas inte gott och rättvist, vilket blir tydligt
genom krig, miljöproblem och förtryck. Människlig regering över skapelsen och andra
människor sker med individers egna goda för ögonen.3 Vår onda och själviska vilja leder oss
att missbruka den makt vi fått över världen och skapelsen. Viljan måste omformas och ställas
under en högre auktoritet än sig själv. Vi behöver en kung som härskar rättfärdigt över
människan och skapelsen.
I det trefaldiga ämbetet svarar Kristus på konsekvenserna av människans fall
och hennes djupaste behov genom att bli den frälsare som hon behöver. Kristus visar vägen
tillbaka till Gud, sonar människans skuld samt återtar den rättfärdiga makt som Gud sedan
skapelsen haft men i viss mån avstått att bruka över människan. Ämbetets mål att föra henne
tillbaka till den goda gemenskap mellan människa och Gud som han skapat henne för.
1
Per Nordangård skriver i artikeln ”Mot en ny Gudstro i Europa?” om yttre religiösa mönster så som pilgrimsvandringen
som en del av ett sökande, inte uttryckligen efter Gud men efter egen identitet.
Nordangård, Per. Hämtad 2006-09-25 från [www] <http://www.gp.se/gp/road/Classic/shared/printArticle.jsp?d=103&a=282603>
2
I artikeln ”Priset har blivit för högt” skriver Per Sydvik om en man som vittnat mot Bandidos och sedan råkat ut för
allvarliga hot och aktioner från dem samt blivit djupt ekonomiskt skuldtyngd av egna advokatarvoden. Mannen uttrycker
tveksamhet till att vittna i rätten igen eftersom konsekvenserna, för honom och hans familj, kan bli för stora. Sydvik, Per.
Hämtad 2006-09-25 från [www]. <http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=298093>
3
I artikeln ”Militären synar Thaksins förmögenhet” meddelas att den nya militärregimen i Thailand ska kontrollera landets
nyligen avsatte premiärministers ekonomi. Allmänhetens möjlighet till fri kommunikation begränsas kraftigt genom
militärens makt och hårdare regler.
TT/Reuters. Hämtad 2006-09-25 från [www] <http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=380&a=297786>
2
Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-27
Johanna Dahl
2:5
4. Antag att du sitter i ett själavårdssamtal. Konfidenten uttrycker en önskan
om att upprätta sin relation till Gud genom att göra något förtjänstfullt och
ber dig anvisa vad han eller hon skall göra. Svara utifrån Kristi aktiva och
passiva lydnad (obedientia activa/obedientia passiva).
Kristi passiva och aktiva lydnad innebär att han aktivt levde i enlighet med Guds lag, samt
passivt, att Gud utsatte sig för lidande genom att bli människa. Kristus uppfyllde själv lagen
men tog utöver detta på sig lagens straff för människornas skuld.
Det låter som att konfidenten vill göra något förtjänstfullt, för att bli lite bättre i
Guds ögon, att förtjäna Guds välvilja. Det säger sig självt att goda gärningar som en spontan
frukt av Guds verk i en människa, genom tron, är bra. De är dock inte sätt att förhandla sig till
Guds kärlek eller förlåtelse. Gärningarna är ju i sig själva beroende av Guds verk i människan.
Inget en människa gör kan göra henne rättfärdig eller värd att älskas. Guds
kärlek och rättfärdighet är gåvor. Att leva som kristen handlar delvis om att växa i tillit till
Gud och hans nåd. I Guds ögon är en kristen alltid en syndare som blir rättfärdig genom Kristi
verk, oavsett vad den kristne själv gör eller har gjort. Till och med den tillit och tro som borde
driva människan att be Gud om syndernas förlåtelse kan förvanskas till att bli en gärning, där
en människa, genom liturgins formel kan tro sig ha makt över sin egen rättfärdiggörelse. Jag
skulle önska att konfidenten upptäckte att det är okej att inte ens alltid försöka vara ”duktig”
och göra rätt i Guds ögon. Att någon gång låta bli t ex att be en formell aftonbön gör inte att
Gud älskar honom eller henne mindre. Detta sätt att öva tillit, genom att låta bli att göra det
som är gott och nyttigt, ligger farligt nära att synda på nåden. Därför är detta nog inte ett råd
jag skulle våga ge konfidenten, annat än om jag kände honom eller henne mycket väl.
Den som sätter sin tillit till att Kristus har uppfyllt lagen i hennes ställe ska inte
själv försöka lyda den för att förtjäna frälsning. Den som trots Kristen tro ändå söker hålla
lagen blir slav under lagen och bedöms i enlighet med lagen. Däremot kan lagen i många fall
ge god vägledning om vad som är allmänt gott. Goda gärningar är bra som en del av vår civila
rättfärdighet och kommer som en frukt av tron, men leder inte till en rätt relation med Gud.
Gemenskap med Gud kan bara ges oss som en gåva av nåd från honom själv.
Jag skulle vilja utmana konfidenten genom att tillsammans läsa och samtala om
Ef 2:1-9. Om konfidenten inte verkar mogen för det så i alla fall utmana att tänka och lita på
att han eller hon är accepterad av Gud i befintligt skick, om hon vill ta emot det som en gåva.
Kristus har lidit och dött för henne så som syndig.
3
