Predika Servicehuset 20 aug. 2010
PSALMER
40, 522, 252
Här har jag ett slags spik som är krökt. Det är lätt att kröka en spik med ett
hårt hammarslag. Att kröka en människa är inte heller svårt.
Barndomen kan ge törnar som sätter spår och formar oss. Livsvägen blir
ofta krokig. På äldre dar böjs vi av begränsningar genom en sliten kropp.
Idag möter vi en kvinna som varit krokryggig i 18 år. Vad som hänt henne
står inte. Perspektivet hade krympt för henne. Hon såg mest ner i marken,
hade svårt att klä sig och kamma håret, orkade inte gå långt eller arbeta,
smärtan pinade natt och dag. På den tiden fanns ingen rullator, rullstol eller
hemvård. Frågorna for ofta runt i huvudet. Vad skall jag ta mig till?
Varför bryr sig inte Gud om mig? Hur kan Gud vara så okänslig, långt
borta och frånvarande. Den Gud prästerna pratar om känns som en illusion,
luft. Varför måste just jag utstå så mycket svårt, undrade hon?
Tvivel plågade henne. I mörkret på kanten till avgrunden fanns intet annat
är ropet ut i tomrummet, det tysta skriket mot kyrkans hårda väggar år ut
och år in. Om du finns Gud, se mig.
Då kallar oväntat en främmande predikant just på henne. Kom till mig!
Han böjer sig på huk, blir krokryggig som hon och ser in i hennes ögon.
Hans varma vänliga röst tränger in i märg och ben. Beröringen från hans
mjuka händer löser upp alla spänningar i den krökta kroppen och själen.
Något obegripligt och oförklarligt sker. I Kristi hjärta finns plats för det
krokiga. Det ger henne kraft att höja blicken och räta på ryggen.
Stefan hette en av Norges mest särpräglade präster. Han dog på 90-talet.
På ålderns höst säger han: ”Jag famlar i mörker inför många frågor. Jag är
på väg tills det är slut.” Stefan gick en krokig väg och kunde inte placeras i
något fack. Ingen människor var ointressant för honom. Han skrev en bok
om de helt vanliga vardagsmänniskorna. ”Jag avskyr den långa räta linjen,”
diktar han. Det var längs de krokiga linjerna han mötte människor med
kärlek där de var. Stefan hade Kristus som förebild.
I Kristi hjärta finns plats för de krokryggiga människorna.
Här har jag en bild av en ung flicka från Indien. Hon håller händerna till
hälsning. Namaste. Den här flickan ser glad ut. Många kvinnor i Indien
däremot har det helt förskräckligt.
De dödas i fosterstadiet eller vid födelsen. De får mindre mat, mindre
skolgång, mindre möjligheter. I äktenskapet blir kvinnan ofta hunsad och
misshandlad. Hon är en av världens alla kvinnor som inte värdesätts eller
räknas. En sådan kuvad undanskuffad kvinna ber Kristus komma till sig.
Han talar med henne, berör och befriar, ger henne människovärdet tillbaka.
”Kvinna, du är fri från din sjukdom,” säger han. Inte bara det ryggonda
upphör. Skuldkänslan andra lagt på hennes axlar, att hon var sjuk p.g.a.
felsteg, försvinner. Skammen att vara född som kvinna byts mot
självkänsla. Den okände mannen framför henne räknar med att hon är en
jämlike. Han kallar henne till och med Abrahams dotter inför de religiösa
ledarna. Nu är hon inte utestängd längre utan tillhörig Guds familj. I Kristi
hjärta finns plats för kvinna. Hon blir ett starkt vittnesbörd för de samlade
att Gud bryr sig om varje människa. Till man och kvinna skapade han dem.
När Angela var liten brukade adoptivmamman berätta hur hon kom till
dem. En polis i Sydkorea hittade Angela övergiven i ett dike. De tog
babyn till ett barnhem. En dag kom Angelas blivande mamma dit. Hon
valde just Angela till sitt barn bland alla rader av babysar.
Angela tyckte inte om den här berättelsen. Hon skämdes över att hennes
biologiska föräldrar förkastade henne. Hon var inte ens värd att läggas på
en trappa utan hamnade i ett dike för att dö. Tack vare adoptivfamiljens
omsorger förändrades Angela. Hon började känna glädje över att Gud valt
henne till barn i sin adoptivfamilj.
Hon fick höra till dem och kallas deras älskade dotter.
Både från skapelsen och dopet är du och jag en del av Guds gemenskap.
Andra kan stöta bort oss på grund av kön, hudfärg, klädsel, åsikter,
krokigheter. Ingen kan ta ifrån oss att vi alltid är Guds döttrar och söner på
lika villkor. I Kristi hjärta finns plats för den nertryckta kvinnan. I hans
ögon är hon skön och dyrbar, en ovärderlig pärla, miss universum.
Den kinesiske prästen Wang Weifan diktar: Livets skönhet skapas inte av
de kläder vi bär, utan av hur vi bär livets motgångar utan att förlora känslan
för dess behag, hur vi möter livets nycker utan att tappa dess skönhet ur
sikte. Den utsmyckning som Fadern ger sina döttrar och söner är utskuren
och mejslad i själens fördolda djup.
I Kristi hjärta finns plats för alla krökta och kuvade människor.
Han säger befriande till oss: räta på dig. Var stolt över att du är människa.
Du är en ädelsten i Guds hand.
