JUSTITIEDEPARTEMENTET
Ju 2007/7579/L5
REMISSAMMANSTÄLLNING ÖVER BETÄNKANDET
BARNET I FOKUS – EN SKÄRPT LAGSTIFTNING MOT BARNPORNOGRAFI,
(SOU 2007:54)
2005 ÅRS BARNPORNOGRAFIUTREDNING
1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Remissinstanserna .................................................................................................................. 3
2 Allmänna och sammanfattande synpunkter ........................................................................... 5
3 Överväganden och förslag (följer betänkandets numrering) ............................................... 23
10 Definitionen av barnpornografi .......................................................................................... 23
10.1 Barnpornografibrottets skyddsobjekt .......................................................................... 23
10.2 Barnpornografibrottets placering ................................................................................ 24
10.3 Definitionen ................................................................................................................. 28
10.4 Anspelningspornografi ................................................................................................ 46
10.5 Beslag och förverkande ................................................................................................ 51
11 Omfattningen av kriminaliseringen ..................................................................................... 53
11.1 Allmänna utgångspunkter............................................................................................. 53
11.3 Finns det behov av att utvidga det straffbara området?................................................ 54
11.4 Hur bör det straffbara området utvidgas? ..................................................................... 54
11.5 Hur förhåller sig en utvidgning av det straffbara området till TF och YGL? .............. 67
12 Undantag från det straffbara området .................................................................................. 68
12.1 De gällande undantagen ............................................................................................... 68
12.2 Barn som avbildar egna lagliga sexuella beteenden ..................................................... 74
12.3 Barn som publicerar bilder av sig själva på Internet .................................................... 85
13 Straffskalorna och gradindelningen .................................................................................... 93
13.3 Brottsrubriceringen ....................................................................................................... 93
13.4 Straffskalor och påföljder ............................................................................................. 97
13.5 Straffskalor och påföljder i förhållande till internationella instrument ...................... 101
14 Barnens ställning ............................................................................................................... 103
14.1 Kan barn som är avbildade i barnpornografiskt material betraktas som målsägande?103
14.2 Målsägandebiträde ..................................................................................................... 104
14.3 Juridisk rådgivning ..................................................................................................... 106
14.4 Särskild företrädare för barn....................................................................................... 109
14.5 Skadestånd .................................................................................................................. 110
15 Åtalspreskription ............................................................................................................... 117
15.2 Kan utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning ändras för
barnpornografibrottet generellt? ......................................................................................... 117
15.3 Finns det anledning att ändra preskriptionstiden för någon gärningsform? ............... 117
15.4 En kompletterande preskriptionsbestämmelse för barnpornografibrott i vissa fall införs117
16 Kravet på dubbel straffbarhet ........................................................................................... 122
16.1 Bör kravet på dubbelstraffbarhet tas bort? ................................................................. 122
17 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ...................................................................... 126
17.1 Ikraftträdande ............................................................................................................. 126
17.2 Övergångsbestämmelser ............................................................................................. 126
18 Kostnads- och konsekvensanalys ...................................................................................... 127
19 Övrigt ................................................................................................................................ 128
2
1 Remissinstanserna
Remissammanställning
Denna remissammanställning har tillkommit enbart i syfte att underlätta överblicken över
remissinstansernas synpunkter. Remissammanställningen innehåller inte några
värderingar eller ställningstaganden. Departementet tar inte ansvar för eventuella
avvikelser från de ingivna remissyttrandena som kan ha uppkommit till följd av den
tekniska hanteringen av textmaterialet. De fullständiga remissyttrandena finns tillgängliga
hos Justitiedepartementet (dnr Ju 2007/7579/L5).
Remissinstanser som yttrat sig
Efter remiss av betänkandet Barnet i fokus, En skärpt lagstiftning mot barnpornografi
(SOU 2007:54) har yttrande lämnats av Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten
för Västra Sverige, Södertörns tingsrätt, Malmö tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i
Göteborg,
Justitiekanslern,
Domstolsverket,
Rättshjälpsmyndigheten,
Åklagarmyndigheten,
Rikspolisstyrelsen,
Brottsförebyggande
rådet,
Brottsoffermyndigheten, Tryck- och yttrandefrihetsberedningen (Ju 2003:04),
Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Barnombudsmannen, Tullverket, Uppsala
universitet (Juridiska fakulteten), Lunds universitet (Juridiska fakulteten), Stockholms
universitet (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation), Stockholms
universitet (Kriminologiska institutionen), Örebro universitet (Barnrättsakademin),
Ungdomsstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Statens biografbyrå,
Granskningsnämnden för radio och TV, Medierådet, Föreningen Svenska UNICEFkommittéen, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Rädda Barnens riksförbund, Sveriges
Advokatsamfund,
Svenska
Journalistförbundet
(SJF),
Svenska
Tidningsutgivareföreningen Tidningsutgivarna, Riksförbundet för sexuell upplysning
(RFSU), Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL), ECPAT Sverige,
Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ),
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS), Sveriges Kvinnojourers
Riksförbund (SKR), Swedish Network Users' Society (SNUS), Svenska
Stadsnätsföreningen (SSNf).
Yttrande har också inkommit från Kvinnofronten.
Remissinstanser som avstått från att yttra sig
Myndigheten för skolutveckling, Statens ljud- och bildarkiv (SLBA), Svenska Röda
Korset (SRK) och Telenor Sverige AB har avstått från att yttra sig över förslagen i
betänkandet.
3
Remissinstanser som inte inkommit med något yttrande
Svar har inte inkommit från Sveriges Domareförbund, Svenska Föreningen för Barn- och
Ungdomspsykiatri, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU),
Riksorganisationen mot Sexuella Övergrepp (HOPP), Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS), BitoS
(branschorganisationen för innehålls- och tjänsteleverantörer på Internet), Svenska
Operatörers Forum (SOF), TeliaSonera AB och Tele2 AB
4
2 Allmänna och sammanfattande synpunkter
Under detta avsnitt återges de inledande, allmänna och sammanfattande synpunkterna från
remissinstanserna.
________________________
Remissinstanserna har anfört följande.
Riksdagens ombudsmän
Med anledning av att Riksdagens ombudsmän har beretts tillfälle att lämna synpunkter på
innehållet i angivet betänkande får jag anföra följande; [Se avsnitt 12.3].
Svea hovrätt
Hovrätten anger i det följande sina synpunkter på vissa delar av betänkandet. [Se avsnitt
10.3, 11.3, 11.4, 12.2, 12.3 och 15.4]. När det gäller de avsnitt av betänkandet som inte
kommenteras har hovrätten inte något att erinra mot de förslag som 2005 års
barnpornografiutredning (fortsättningsvis utredningen) framför.
Hovrätten för Västra Sverige
Hovrättens allmänna intryck av betänkandet är att utredningen utfört ett omfattande och
omsorgsfullt arbete samt generellt redovisat sina analyser på ett förtjänstfullt sätt.
Betänkandet utgör en god grund för det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Hovrätten godtar stora delar av utredningens lagförslag. Hovrätten kan, i vissa fall med
kompletterande synpunkter, tillstyrka vad utredningen föreslår i fråga om definitionen av
barnpornografi, omfattningen av kriminaliseringen samt straffskalorna och
gradindelningen. [Se avsnitt 10.3, 11.4 och 13.3].
I vissa avseenden vill hovrätten dock ifrågasätta eller t.o.m. avstyrka förslagen. Här avses
vissa förslag rörande undantag från det straffbara området, barnens ställning,
åtalspreskription och kravet på dubbel straffbarhet. [Se avsnitt 12.1-3, 14.3, 15.4 och 16.1]
Södertörns tingsrätt
Tingsrätten anser att både förslagen och bedömningarna är välgrundade och tillstyrker
därför förslagen.
5
Malmö tingsrätt
Malmö tingsrätt tillstyrker i allt väsentligt förslagen i det välskrivna betänkandet.
Tingsrätten vill emellertid framföra följande synpunkter.[Se avsnitt 11.4, 12.2, 13.3, 15.4
och 19]
Umeå tingsrätt
[Synpunkter har lämnats avseende avsnitt 11.4 och 13.3] Tingsrätten har i övrigt ingen
erinran mot den föreslagna lagstiftningen.
Kammarrätten i Göteborg
Från de utgångspunkter som kammarrätten har att beakta har kammarrätten inte något att
erinra mot förslaget.
Justitiekanslern
Justitiekanslern har anmodats att yttra sig över 2005 års barnpornografiutrednings
betänkande och får med anledning därav anföra följande [Se avsnitt 10.3, 11.4 och 12.2].
Med utgångspunkt från de intressen som Justitiekanslern främst har att beakta har jag inte
något ytterligare att anföra med anledning av förslagen och övervägandena i betänkandet
Domstolsverket
Utifrån de aspekter Domstolsverket har att beakta finns i huvudsak inget att invända mot
förslaget. Domstolsverket vill endast påpeka följande vad gäller kostnads- och
konsekvensanalysen [Se avsnitt 18]
Rätthjälpsmyndigheten
Rättshjälpsmyndigheten har anmodats att yttra sig över betänkandet och får med
anledning av detta anföra följande. [Se avsnitt 14.2 och 14.3]
Rättshjälpsmyndigheten har [i övrigt] inte något att erinra mot förslagen eller innehållet i
betänkandet.
Åklagarmyndigheten
Åklagarmyndigheten lämnar följande synpunkter på betänkandet Barnet i fokus – En
skärpt lagstiftning mot barnpornografi. [Se avsnitt 10.2-10.4, 11.4, 12.2, 12.3, 13.3, 13.4,
14.2, 14.3, 15.4 och 16.1]
6
Rikspolisstyrelsen
Rikspolisstyrelsen är positiv till förslagen i betänkandet och anser att de är angelägna.
Styrelsen har dock följande synpunkter vad gäller vissa av de föreslagna
författningsändringarna. [Se avsnitt 10.3, 11.4, 12.2, 12.3 och 13.3]
Brottsförebyggande rådet
Brå ställer sig positiv till de förslag som kommittén lämnar i betänkandet och tillstyrker
det samma.
Brottsoffermyndigheten
Brottsoffermyndigheten tillstyrker utredningens förslag utom i ett avseende. [Se avsnitt
10.2] De föreslagna ändringarna är mycket angelägna. Barnpornografibrott riskerar att
sätta spår långt in i vuxen ålder hos offret, t.o.m. efter kvalificerat stöd och bearbetning.
Tryck- och yttrandefrihetsberedningen
Friheten att yttra sig i tryckt skrift skyddas särskilt i tryckfrihetsförordningen (TF) och
friheten att yttra sig genom ljudradio, television och vissa liknande överföringar som sker
med elektromagnetiska vågor, t.ex. databasöverföringar, samt filmer, videogram,
ljudupptagningar
och
andra
tekniska
upptagningar
skyddas
särskilt
i
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). YGL tillkom efter förebild av TF och bygger på samma
principer som denna grundlag. Principerna är bl.a. följande:
-etableringsfrihet,
-förbud mot censur och hindrande åtgärder,
-ensamansvar med meddelarskydd,
-särskild brottskatalog och
-särskild rättegångsordning med juryprövning och Justitiekanslern (JK) som ensam
åklagare.
Principen om ensamansvar innebär att endast en av de oftast många personer som
medverkat vid tillkomsten av en framställning med grundlagsskydd enligt TF eller YGL
kan hållas straff- och skadeståndsrättsligt ansvarig för innehållet i framställningen och att
det i dessa grundlagar anges vem denna person är (t.ex. för en tryckt periodisk skrift i
första hand utgivaren). Vanliga straffrättsliga regler om ansvar för medverkan tillämpas
alltså inte. Principen om ensamansvar är till gagn för yttrandefriheten genom att olika
medverkande till ett grundlagsskyddat yttrandes tillkomst och spridning normalt inte
riskerar att få ansvara för sin medverkan. Samtidigt medger principen att ingripanden mot
brottsliga yttranden ofta kan ske effektivt eftersom omfattande utredningar inte behöver
göras av t.ex. vem som ansvarar för visst material på en stor tidningsredaktion.
Med meddelarskydd avses meddelar- och anskaffarfrihet, rätten till anonymitet och
efterforskningsförbud. Det är här främst reglerna om rätt till anonymitet och
7
efterforskningsförbud som är av intresse. Dessa regler är utformade på samma sätt i TF
och YGL. De innebär i huvudsak följande. Författare eller annan upphovsman, den som
lämnar uppgift eller bidrag för offentliggörande, utgivare till icke periodisk skrift och den
som har framträtt i en framställning som skyddas av YGL har rätt att vara anonym (3 kap.
1 och 2 §§ TF och 2 kap. 1 och 2 §§ YGL), och de som tar del i tillkomsten, utgivningen
eller spridningen av en framställning som införts i eller varit avsedd att införas i ett
medium som skyddas av TF eller YGL har tystnadsplikt beträffande sådana personers
identitet (3 kap. 3 § TF och 2 kap. 3 § YGL). Efterforskningsförbudet innebär att
myndigheter och andra allmänna organ inte får forska efter den anonyme
författaren/upphovsmannen eller vem som utgett eller avsett att utge framställning i tryckt
skrift, vem som lämnat uppgift för publicering, vem som tillhandahållit framställning för
publicering eller vem som framträtt i ljudradio- eller TV-program eller i en teknisk
upptagning (3 kap. 4 § TF och 2 kap. 4 § YGL) i vidare mån än som erfordras för åtal
eller annat ingripande mot honom som inte står i strid med TF eller YGL.
För att ett yttrande ska falla in under grundlagsskyddet enligt TF eller YGL med bl.a.
principerna om ensamansvar, rätt till anonymitet för medverkande och förbud mot
efterforskning krävs dels att yttrandet framförs med hjälp av något av de i grundlagarna
angivna medierna, dels att yttrandet riktas till allmänheten. Att frågan om grundlagsskydd
föreligger eller inte som huvudregel avgörs av vilket medium som har använts för
yttrandet och inte av vilket innehåll yttrandet har eller vem som har framfört det är en
viktig princip. Den innebär ett skydd mot godtycke vid avgörandet av om grundlagsskydd
föreligger eller inte. Ingripanden mot yttranden som är straffbara enligt TF:s och YGL:s
särskilda brottskatalog, t.ex. olaga våldsskildring, sker efter publiceringen.
Pornografiska skildringar med vuxna medverkande är enligt svensk rätt inte straffbar i
andra fall än då skildringen innefattar sådant sexuellt våld eller tvång eller sådant
närgånget eller utdraget våld mot människor eller djur att ansvar för olaga våldsskildring
kan komma i fråga. Pornografiska skildringar med vuxna medverkande som finns i sådana
medier som faller in under grundlagsskyddet enligt TF och YGL omfattas alltså av t.ex.
ensamansvaret, anonymitetsskyddet, efterforskningsförbudet, juryprövning och JK som
ensam åklagare. I den mån de innefattar sexuellt våld eller tvång eller närgånget eller
utdraget våld mot människor eller djur kan ansvar för tryck- eller yttrandefrihetsbrottet
olaga våldsskildring ådömas efter publiceringen (7 kap. 4 § 13 TF, 5 kap. 1 § YGL, 16
kap. 10 b § BrB).
Den 1 januari 1999 skedde ett genombrott i principen att frågan om grundlagsskydd
föreligger inte avgörs av vilket innehåll ett yttrande har. Genombrottet skedde genom
införandet av de uttryckliga undantagsbestämmelserna i 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13 §
YGL. Bestämmelserna anger att TF respektive YGL inte är tillämpliga på skildring av
barn i pornografisk bild. Fram till den 1 januari 1999 hade alltså barnpornografi fallit in
under TF:s och YGL:s tillämpningsområde och bestraffats som ett tryck- respektive
yttrandefrihetsbrott enligt dessa grundlagar. Efter denna tidpunkt beivras
barnpornografibrott i stället enligt brottsbalken och grundlagarnas principer om bl.a.
ensamansvar, rätt till anonymitet för medverkande, efterforskningsförbud, juryprövning
och JK som ensam åklagare gäller alltså inte längre. Som framgått ovan gäller dessa
principer dock för tillåten vuxenpornografi. Det är därför viktigt, för den enskilde och för
det allmänna, att det är möjligt att – utan överträdelse av bl.a. principerna om rätt till
8
anonymitet och förbud mot efterforskning - avgöra vad som är tillåten vuxenpornografi
och vad som är barnpornografi.
[Se vidare avsnitt 10.3, 11.3 och 12.2]
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen anser att betänkandet på ett förtjänstfullt sätt lyfter fram såväl det enskilda
barnets som alla barns intressen i syfte att arbeta mot barnpornografi. Socialstyrelsen
instämmer i huvudsak i utredningens bedömningar och tillstyrker de lagda förslagen.
[Se vidare avsnitt 10.2 och 19]
Statens folkhälsoinstitut
Statens folkhälsoinstitut är positiv till förslaget och vill därutöver lämna följande
synpunkt.
[Se avsnitt 19]
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen välkomnar förslaget om en skärpt lagstiftning mot barnpornografi
som är ett steg i rätt riktning. Vi tillstyrker till största del utredningens förslag. Många av
förslagen är i enlighet med vad vi under en längre tid har förespråkat och utredningen har
använt sig av ett barnperspektiv och barnkonsekvensanalyser. Dock vill
Barnombudsmannen bland annat framhålla att vi inte delar utredningens bedömning vad
gäller barnpornografibrottets placering och att det är olyckligt att en kriminalisering av
anspelningspornografi inte föreslås. Barnombudsmannen beklagar att utredningen inte i
alla avseenden har använt sig av möjligheten att föreslå lagändringar som ger barnet ett
absolut skydd i lag mot att utnyttjas i pornografiska framställningar.
[Se vidare avsnitt 10.2-10.4, 11.1, 11.3-11.5, 12.1-12.3, 13.3-13.5, 14.1-14.5, 15.2-15.4,
16.1 och 17.2]
Tullverket
[Synpunkter se avsnitt 10.3, 10.5 och 18] Tullverket instämmer i övrigt i utredningens
förslag.
9
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Nämnden vill inledningsvis framhålla att den delar åtskilliga av de övergripande
överväganden som görs i betänkandet. Detta skall emellertid inte undanskymma det
faktum att nämndens bedömningar i viktiga frågor avviker från utredningens.
Nämnden vill också framhålla att en del av de lagstiftningspolitiska problem som
utredningen stöter på – jfr nämndens synpunkter nedan – torde bero på den (sedan
tidigare) valda lagstiftningstekniken som innebär att bestämmelsen i 16 kap. 10 a §
brottsbalken omfattar mycket olikartade gärningar med högst olikartat straffvärde (jfr t.ex.
produktion av barnpornografiskt material med ett påtagligt inslag av utnyttjande, med
innehav av bilder på egna och frivilliga sexuella aktiviteter tillsammans med en eller flera
kärlekspartner i verklig mening). Det synes vidare vara uppenbart att de olika
skyddsintressena (skydd av barnen som något slags kollektiv mot kränkning respektive
skydd av det enskilda barnet mot kränkning och utnyttjande) talar delvis skilda språk när
det gäller olika avgränsningsfrågor.
[Se vidare avsnitt 10.3, 10.4, 11.3, 11.4, 12.2, 12.3, 13.3, 13.4, 14.5, 15.4 och 16.1]
Lunds universitet (Juridiska fakulteten)
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, som anmodats att yttra sig över
rubricerade betänkande, får härmed avge följande yttrande, som utarbetats av professor
Per Ole Träskman,
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet önskar först hänvisa till sådana kritiska
synpunkter mot en omfattande kriminalisering av barnpornografibrott som
fakultetsstyrelsen framförde i ett remissyttrande daterat 1997-07-08 avseende betänkandet
Barnpornografifrågan (SOU 1997:29). I yttrande anfördes bl.a. att ”[s]trafflagstiftningen
som gäller pornografi är ofta besvärlig att tillämpa på grund av att de relevanta begreppen
är svåra att bestämma. Den straffrättsliga legalitetsprincipen förutsätter ju bl a att
tillämpningsområdet för en straffbestämmelse alltid skall vara entydig och klar.
Besvärliga begrepp och uttryck då det gäller att avgöra om något är ”barnpornografi” är
framför allt själva pornografibegreppet (se s. 71 f.) och vem som anses vara barn.”
Fakultetsstyrelsen anförde vidare att bl a en kriminalisering av innehav av barnpornografi
innebär en inskränkning av den yttrandefrihet som råder i Sverige. Fakultetsstyrelsen
ställde sig kritisk till alla de förslag som lämnades i betänkandet SOU 1997:29, också till
det förslag som senare valdes.
Kärnpunkterna i denna kritik kvarstår fortfarande och kritiken kan också riktas mot det
nya förslaget. Inte heller det nya förslaget innehåller någon närmare definition av vad som
ska förstås med ”pornografisk bild”. Vad som ska förstås med ”barn” föreslås bli ändrat
på ett sätt som enligt fakultetsstyrelsen skapar nya problem, och också i vissa andra
avseenden innehåller förslaget sådana utvidgningar av det straffbelagda området som
skapar rättssäkerhetsproblem.
[Se vidare avsnitt 10.3, 11.4, 12.2, 12.3, 15.4 och 16.1]
10
Stockholms universitet (Institutionen för journalistik, medier och
kommunikation)
Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMK) vid Stockholms
universitet har tagit del av betänkandet SOU 2007:54 och menar att de framförda
förslagen, såvitt vi kan bedöma, är rimliga. Vi uttalar oss nedan med reservation för att
alla delar av lagtexten inte faller inom vårt expertisområde.
[Se vidare avsnitt 10.3, 11.4 och 19].
Stockholms universitet (Kriminologiska institutionen)
Kriminologiska institutionen har inga synpunkter på SOU 2007:54 Barnet i fokus.
Örebro universitet (Barnrättsakademin)
Örebro universitet finner att utredaren med kunskap och allvar har bearbetat
utredningsdirektiven och gett förslag som bör minska barns utsatthet och öka deras
rättssäkerhet, när det gäller utnyttjande i barnpornografiska sammanhang. Vi ser ingen
anledning att här räkna upp de förslag som är bra, utan koncentrerar detta remissvar på de
skrivningar, där vi funnit oklarheter eller där vi känner oss tveksamma.
[Se vidare avsnitt 10.3, 11.4, 12.2, 14.3, 14.9, 15.4 och 19]
Ungdomsstyrelsen
Ungdomsstyrelsen stödjer utredningens förslag om skärpt lagstiftning mot barnpornografi.
Myndigheten har inga övriga synpunkter på de förslag som utredningen lägger fram.
Jämställdhetsombudsmannen (JämO)
Enligt JämOs uppfattning är pornografi ett uttryck för en könsmaktsordning, det vill säga
män framställs som överordnade kvinnor och barn och det är till övervägande del män
som producerar och konsumerar såväl pornografi som barnpornografi.
JämO ser positivt på en skärpt lagstiftning avseende barnpornografibrott.
JämO tillstyrker de av utredningen lämnade förslagen med följande reservation.
[Se avsnitt 10.4]
JämO beklagar att utredningen saknar ett könsperspektiv. Till exempel synliggör
utredningen inte huruvida det föreligger skillnader mellan pojkar och flickor som
sexualobjekt / brottsoffer.
11
Ett könsperspektiv saknas även i konsekvensanalysen. Samtliga statliga utredningar har i
uppdrag att redogöra för eventuella konsekvenser för kvinnor respektive män till följd av
de förslag som lämnas i utredningarna.
[Se också avsnitt 12.3]
Statens biografbyrå
Statens biografbyrå har inget att invända mot utredningens förslag. Biografbyrån vill
påtala att införandet av en bestämd åldersgräns i definitionen av barnpornografi, innebär
att det bland de klipp som genom åren utförts i granskade pornografiska framställningar,
kan finnas material, som med denna definition, utgör barnpornografi.
[Se vidare avsnitt 10.3]
Granskningsnämnden för radio och TV
Granskningsnämnden för radio- och TV har inga synpunkter på det framlagda förslaget.
Medierådet
Medierådet har mottagit rubricerade betänkande för yttrande och lämnar följande
remissvar.
Medierådet anser att polisen ska förses med ytterligare medel för att hantera och utreda
brott av detta slag. Det är också av stor vikt att kontakterna mellan socialtjänst, BUP och
polisen intensifieras samt att deras insatser samordnas för att på ett tidigt stadium
förebygga övergrepp mot barn i utsatta sociala situationer.
Förslaget lämnas i övrigt utan erinran.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
Sammanfattning
UNICEF Sverige uppskattar att barnpornografiutredningen satt barnet i fokus när analys
och förslag utformats. Vi välkomnar de förslag som innebär en skärpt lagstiftning mot
barnpornografi. Vi anser dock att det krävs ytterligare åtgärder och insatser för att ge ett så
heltäckande rättsligt skydd som möjligt för barn som utnyttjas i barnpornografiska
sammanhang.
Vi delar inte utredningens bedömning att bestämmelsen om barnpornografibrott även i
fortsättningen bör finnas bland brotten mot allmän ordning, dvs. i 16 kap. brottsbalken. Vi
anser att bestämmelsen om barnpornografibrott istället ska finnas bland sexualbrotten,
dvs. i 6 kap. brottsbalken.
12
Vi tillstyrker utredningens förslag att med barn i bestämmelsen om barnpornografibrott
ska avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är
under 18 år.
Vi delar inte utredningens bedömning när det gäller anspelningspornografi, utan anser att
det ska kriminaliseras.
Vi tillstyrker utredningens förslag att utvidga det straffbara området på så sätt att den som
skaffar sig tillgång till barnpornografiskt material döms för barnpornografibrott.
Vi anser att lagen tydligt måste markera att all befattning med barnpornografiskt material
är kriminaliserat. Det kan dock finnas situationer där det är motiverat att inte ingripa
straffrättsligt.
Vi anser slutligen att det krävs att både regeringen och polisen prioriterar den här typen av
brottslighet, som handlar om övergrepp och förnedring av barn. För detta krävs resurser
och kompetensutveckling.
Allmänt
Utgångspunkten för våra ställningstaganden är att barn har rätt att skyddas mot alla former
av övergrepp, utnyttjanden och kränkningar. Huvudregeln måste därför vara att all
befattning med barnpornografi är straffbart. Om det är fråga om en avvägning mellan
konkurrerande intressen, såsom t.ex. ett barns skydd mot exploatering och en vuxen
persons informations- eller yttrandefrihet, måste självklart barnets rättigheter och intresse
i enlighet med barnets bästa vara det som ges prioritet. Barnets rätt till integritet och skydd
mot utnyttjande är det primära och det som UNICEF Sverige hela tiden har i fokus. Det
kan således innebära att en vuxen persons intressen eller rättigheter inskränks. Det är
ytterst en fråga om att respektera barnets rättigheter i enlighet med FN:s konvention om
barnets rättigheter (barnkonventionen).
Våra förslag utgår från bestämmelserna i barnkonventionen och dess fakultativa protokoll
angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi samt de
rekommendationer som FN:s barnrättskommitté lämnat till Sverige.
[Se vidare avsnitt 10.2-10-4, 11.3, 11.4, 12.2, 12.3, 13.4, 14.9 och 16.1]
Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Sammanfattning
Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar förslagen till skärpning av lagstiftningen mot
barnpornografi samt den ökade medvetenhet om brottets allvarliga karaktär och
konsekvenser för brottsoffret, som framkommer i utredningen. Barnhuset vill understryka
behovet av forskning och kompetensutveckling som rör internetrelaterat sexuellt
utnyttjande. Det gäller särskilt hur barnpornografiska bilder hanteras i rättsprocessen och
vilka konsekvenser det får för barnet. Barnhuset föreslår att regeringen tar ställning för
inrättandet av Barnahus som ett sätt att organisera samarbete för att minska barnets
utsatthet och lidande i samband med rättsprocessen. Barnhuset vill även påpeka att
13
personal inom socialtjänsten är en yrkesgrupp som ännu inte omfattats av någon generell
satsning på kompetensutveckling inom området.
[Se vidare avsnitt 14.9]
Rädda Barnens riksförbund
Sammanfattning
Rädda Barnen avstyrker:
-att bestämmelsen om barnpornografibrott även i fortsättningen bör återfinnas bland
brotten mot allmän ordning.
Rädda Barnen tillstyrker:
–att det införs en bestämd åldersgräns på 18 år i definitionen av barnpornografi .
–att det från grundlagarnas tillämpningsområde undantas pornografiska bilder av en
person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år.
–att anspelningspornografi inte kriminaliseras.
–att den som mot betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor
omfattning eller på annat liknande sätt skaffar sig tillgång till barnpornografiska bilder ska
dömas för barnpornografibrott.
–att det införs en bestämmelse om ansvarsfrihet för barn som avbildar egna lagliga
sexuella beteenden.
–att det införs en bestämmelse om ansvarsfrihet även när barn tar pornografiska bilder av
sig själva och publicerar dessa på Internet. Rädda Barnen instämmer vidare i att
tillämpningsområdet måste vara begränsat i de olika avseenden som utredningen föreslår.
–att det är viktigt att fortgående utbildnings- och informationsinsatser riktade till lärare
och elever om säkrare Internet-användning genomförs. Det är viktigt att göra ungdomar
medvetna om de risker det innebär att lägga ut pornografiska bilder av sig själva på
Internet.
–att en särskild preskriptionsbestämmelse vid barnpornografibrott som består i skildring
ska införas och börja löpa från barnets myndighetsålder.
–att kravet på dubbel straffbarhet tas bort vid barnpornografibrott som är av normalgraden
eller grova.
Rädda Barnen tar inte ställning till:
– om undantaget då handlingen anses som försvarlig bör inskränkas eller utvidgas när
pornografiska bilder har förekommit i konstnärliga sammanhang eftersom frågan endast
behandlas kort i betänkandet. Rädda Barnen anser att det saknas en grundlig genomgång
av omfattningen av undantaget och hoppas att denna fråga blir föremål för en ny översyn.
Allmänt
Rädda Barnen är i stort mycket nöjt med utredningens underlag och förslag till åtgärder
för att ytterligare skärpa lagstiftningen avseende barnpornografibrott. Rädda Barnen anser
att utredningen på ett tydligt sätt tar hänsyn till barnets särskilda utsatthet vid de
avvägningar som gjorts i betänkandet.
[Se vidare avsnitt 10.2-10.4, 11.4, 12.1-12.3, 14.9, 15.4 och 16.1]
14
Sveriges Advokatsamfund
Advokatsamfundet har, med vissa nedan angivna undantag, ingen erinran mot förslagen i
betänkandet.
[Se vidare avsnitt 10.3, 11.3 och 15.4]
Svenska Journalistförbundet
Journalistförbundet avvisar utredningens förslag. Förslagen innebär oacceptabla
konsekvenser för grundlagarnas legitimitet och integritet.
Förslagen innebär en ytterligare utvidgning av det undantag i Tryckfrihetsförordningen
och Yttrandefrihetsgrundlagen som genomfördes 1999 då innehav av barnpornografi
kriminaliserades. Undantaget innebar ett avsteg från kravet på stabilitet och långsiktighet i
grundlagsskyddet och blev ett historiskt genombrott av systematiken i nämnda grundlagar.
Detta undantag var förbundet kritiskt emot eftersom det skulle kunna leda till ytterligare
avsteg från vad som bör skyddas av grundlagarna. I förbundets remissvar på
Barnpornografifrågan (SOU 1997:29) framförde vi följande:
”En innehavskriminalisering av barnpornografi vore ett genombrott i grundlagarnas
symmetri som skulle öppna för nya … dikterade förbud i en framtid. I morgon eller
övermorgon kanske vi kommer att möta opinioner som på goda grunder tycker att olaga
våldsskildringar – särskilt när det gäller grovt våld mot kvinnor – är väl så skyddsvärda.”
Nu föreslår 2005 års barnpornografiutredning en utvidgning av kriminaliseringen. Under
vissa förutsättningar ska även den som tittar på barnpornografisk bild kunna straffas, även
om han/hon inte laddar ned bilden i sin dator.
Det kräver nya ändringar i såväl TF som YGL. Undantaget ska inta längre bara omfatta
skildring av barn i pornografisk bild utan ”pornografiska bilder av en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under 18 år.”
Förbundet menar att förslaget ytterligare urholkar TF och YGL.
Även om innehållet i framställningar av barnpornografi inte tillhör de kärnvärden som TF
och YGL i första hand ska skydda, innebär förslaget ett avsteg från den klarhet,
förutsägbarhet och rättssäkerhet som ska genomsyra lagstiftning i allmänhet och
grundlagarna i synnerhet.
Journalistförbundets inställning kan också sammanfattas i några rader lånade från
promemorian Ökat skydd för barn (Ds 1993:80):
”… de för vårt samhälle så grundläggande principerna om yttrande- och
informationsfrihet i de medier som skyddas av TF och YGL, bör inte underkastas ett så
15
från själva grundtanken långt gående undantag som en kriminalisering av innehav av vissa
sorters framställningar skulle innebära.”
Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna)
Tidningsutgivarna instämmer i och ansluter sig till det yttrande som lämnas av Tryck- och
Yttrandefrihetsberedningen.
[Se avsnitt 10.3, 11.3 och 12.2]
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
RFSU är en sexualpolitisk organisation som allt sedan starten 1933 arbetat brett med
frågor som rör sexualitet och samlevnad. RFSU ser mycket allvarligt på sexuella
övergrepp mot barn och ser behovet av en lagreglering på detta område.
[Se vidare avsnitt 10.2, 10.3, 11.3, 12.2, 12.3, 14.9 och 16.1]
Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande(RFSL)
Sammanfattning
RFSL har i vårt principprogram fastslagit följande:”RFSL tar avstånd från pornografiska
skildringar där människor medverkar under tvång eller på grund av beroendeställning, där
barn förekommer eller där andra former av övergrepp begås. Mot det slaget av skildringar
måste finnas en effektiv lagstiftning och ett opinionsbildande arbete i hela samhället.”
RFSL välkomnar utredningens översyn av lagstiftningen för att möjliggöra en mer
effektiv bekämpning av barnpornografi och för att förstärka barnets ställning. En effektiv
lagstiftning är för RFSL särskilt viktig utifrån den utsatta situationen hbt-barn kan befinna
sig i.
RFSL ställer sig bakom utredarens förslag om en 18-års definition. Dock anser vi det
viktigt att vara kritisk till normerande förhållningssätt som bedömningar av vad
pubertetsutveckling innebär. Pubertetsutveckling kan helt enkelt se väldigt olika ut för
olika människor.
I fråga om avbildande av egna lagliga sexuella beteende och publicering av bilder av sig
själv på Internet är anser vi att en person som är 18 år ska äga rätten till sin egen sexuella
historia och därmed ha rätt att inneha och sprida de bilder personen i fråga tagit på sig
själv innan 18 år fyllda.
För hbt-barn är det särskilt viktigt att få samhällets stöd och skydd i avseende där
föräldrarna inte fyller denna funktion. För att hbt-barn ska kunna känna sig trygga i att
våga anmäla brott och inte riskera att bli osynliggöra eller kränkta är det viktigt att skolan
såsom rättsväsendet har god hbt-kunskap. Vidare instämmer vi med utredaren att ett barn
16
bör ha rätt till målsägandebiträde, juridisk rådgivare, särskilt företrädare för barn och
skadestånd.
[Se vidare avsnitt 10.3, 14.2-14.5, 14.9 och 19]
ECPAT Sverige
ECPAT Sverige har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandets av 2007 års
barnpornografiutredning – Barnet i fokus - En skärpt lagstiftning mot barnpornografi
(SOU 2007:54) och vill härmed framföra följande.
[Se vidare avsnitt 10.2, 10.4, 11.3, 11.4, 12.1-12.3, 13.3-13.5, 14.1-14.3, 14.5, 16, 17.1
och 19]
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
Inledning
Riksförbundet BRIS (nedan BRIS) har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade
utredning (nedan Utredningen). BRIS konstaterar att Utredningen innehåller en del
gränsdragningsproblem när det gäller den brottsliga handlingen i förhållande till det
enskilda barnets utsatthet och att det kan uppstå vissa problem med att lagföra all
hantering av barnpornografiskt material.
BRIS följer rubriksättningen i Utredningen med början från kapitel 10. Innebörden av att
BRIS i vissa delar inte avger yttrande innebär att BRIS delar Utredningens bedömningar
och förslag.
Sammanfattning
Med hänvisning till den tekniska utveckling som skett sedan 1999 års
barnpornografireform anser BRIS, i likhet med Utredningen, att den ökade utsattheten
som barn och ungdomar hamnat i talar för att en förstärkning måste ske avseende skyddet
för både det enskilda barnet och barn i allmänhet.
I motsats till Utredningens förslag anser BRIS att barnpornografibrottet ska vara placerat i
kapitel 6 i brottsbalken och som avser sexualbrott. Ur ett brottsofferperspektiv är det för
BRIS mer naturligt att bestämmelsen placeras i 6 kapitlet brottsbalken eftersom
barnpornografibrott indirekt kan ses som ett sexualbrott utifrån det kränkta barnets
horisont. Det som är primärt att markera med den nya lagstiftningen är den personliga
kränkningen av det enskilda barnet i första hand och i andra hand lagstiftningens mål att
skydda även barn i allmänhet.
Med hänvisning till att gällande lagstiftning och domstolspraxis innebär att
barnpornografibrottet inte omfattar pornografiska bilder av fullt pubertetsutvecklade
personer under 18 år, anser BRIS att det är nödvändigt att införa en bestämmelse med en
bestämd åldersgräns. Genom en sådan komplettering kommer fler barn att skyddas av
17
lagstiftningen och samtidigt får utformningen av lagen en bättre överensstämmelse med
definition av barn som framgår FN:s konvention om barnets rättigheter.
BRIS tillstyrker förslaget att det direkt av tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen ska framgå att barnpornografiska bilder är undantagna från
angivna lagars tillämpningsområden.
BRIS motsätter sig Utredningens bedömning att anspelningspornografi inte behöver
kriminaliseras. BRIS anser att framställning av material innehållande
anspelningspornografi kränker barn i allmänhet och då det inte finns något befogat
intresse av att framställa sådant material ska Sverige vara ett föregångsland och
kriminalisera sådana handlingar.
BRIS anser, liksom Utredningen, att varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en
kränkning av det enskilt avbildade barnet och barn i allmänhet. BRIS anser därför att
lagstiftningen om barnpornografibrott, så långt som möjligt, måste omfatta alla former av
befattning med barnpornografiska bilder som anses vara straffvärda.
BRIS delar Utredningens bedömning att den nya gärningsformen ska vara teknikneutral
och tillstyrker förslaget att den som ”skaffar sig tillgång till” barnpornografiska bilder ska
kunna straffas för handlingen.
BRIS delar Utredningens förslag till utökning av det straffbara området men saknar en
beskrivning och analys över vad som exempelvis avses med ”mot betalning”, ”uppgjord
plan”, ”vid upprepade tillfällen”, ”i stor omfattning” eller ”på annat liknande sätt”. För att
det ska bli möjligt för domstolarna att döma efter den föreslagna regeln hade det varit bra
om Utredningen på något sätt sökt förklara vad som avses med de definitioner som
framgår av förslaget till utvidgat område för straffbarhet.
BRIS anser det självklart att barn som avbildas i en barnpornografisk bild ska anses som
målsägande vid barnpornografibrott.
BRIS välkomnar Utredningens förslag att erbjuda barn tillgång till kostnadsfri juridisk
rådgivning under högst två timmar. BRIS motsätter sig däremot att det enbart är advokater
som ska få utföra sådan rådgivning eftersom det finns flera aktörer i samhället som skulle
kunna hantera sådan rådgivning.
Avslutningsvis tillstyrker BRIS förslaget att utöka preskriptionstiden för
barnpornografibrott som sker genom skildring av barn med hjälp av fotografering,
filmning eller annan liknande återgivning, och att preskriptionstiden börjar löpa när barnet
fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
[Se vidare avsnitt 10.1-10.4, 11.1, 11.3, 11.4, 13.3, 14.1-14.3 och 15.4]
Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ)
BOJ vill efter genomläsning meddela avvikande uppfattning än utredaren i följande
avseenden
18
[Se vidare avsnitt 14.5]
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Sammanfattning
Roks har flertalet synpunkter på utredningen Barnet i fokus. Utredningen presenterar en
välkommen revidering av barnpornografibrottet. I flera hänseenden delar vi utredningens
förslag, i andra föreslår vi förändringar. Det finns ett behov av att utvidga det
straffrättsliga området, eftersom det finns handlingar som idag inte är straffbelagda, men
som enligt Roks borde vara det.
Bland annat anser Roks till skillnad från utredaren att barnpornografibrott som är att
betrakta som ringa bör vara kriminaliserade på försöksstadiet. Roks anser att alla
barnpornografibrott, inklusive innehav, innebär en allvarlig kränkning mot såväl det
avbildade barnet som barn i allmänhet, och därför bör vara kriminaliserat på
försöksstadiet.
En viktig markering är att definitionen av barn i barnpornografibrottet ska avses en person
vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år. Roks anser
i likhet med utredarna att en bestämd åldersgräns innebär en kraftig markering från
samhällets sida att det är förbjudet att utnyttja barn i pornografiska sammanhang.
Däremot anser Roks till skillnad från utredaren att barnpornografibrottet bör placeras i
brottsbalkens 6 kap., om sexualbrott. Barnpornografibrottet innebär en sexualisering av
barn, och borde därför rimligtvis betraktas som ett sexualbrott. Även för att garantera
barnet målsägandebiträde bör brottet flyttas till BrB 6 kap.
Detta är några av Roks synpunkter på utredningen Barnet i fokus. I det följande
presenteras detaljerade synpunkter på utredningens förslag.
Inledning
Roks anser att pornografi är ett uttryck för mäns våld mot kvinnor och barn. Detta
eftersom kvinnor och barn kommer till skada före, under och efter framställningen av det
pornografiska materialet. Många av de kvinnor och barn som deltar i pornografi gör det
som en konsekvens av tidigare erfarenheter av sexuella övergrepp, deras deltagande i
pornografin blir ett cyniskt utnyttjande av dem och en fortsättning på dessa övergrepp.
Barns deltagande i pornografi innebär en dokumentering av sexuella övergrepp. Även
kvinnor som deltar gör det i vissa fall under hot om våld, och de tvingas genomföra
handlingar som skadar dem. Pornografi fungerar även som en inspirationskälla till
våldtäkter och andra sexuella övergrepp mot barn och kvinnor. Pornografin återspeglar
och överdriver samhällets könsmaktsordningar genom att män framställs som
överordnade kvinnor och barn, inte sällan i kombination med våld, hot, övertalning och
tvång. I pornografin sexualiseras kvinnor och barn, de fråntas status som levande subjekt
till förmån för status som sexuella objekt, de förtingligas och fråntas människovärde.
Dessa bilder påverkar de som konsumerar pornografi. Pornografins bilder av män som
överordnade (de sexuella objekten) kvinnor och barn samt sex normaliseras. Pornografin
19
bidrar därmed till att mäns överordning över kvinnor och barn återskapas. Roks anser
därför att pornografins kränkande bilder i alla dess former ska stoppas.
[Se vidare avsnitt 10.1-10.4, 11.1, 11.3, 11.4, 12.1-12.3, 13.3, 13.4, 14.1-14.3, 14.5, 15.4
och 16.1]
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR)
SKR stöder utredningen i dess väsentliga delar.
[Se vidare avsnitt 10.3, 14.1, 14.2 och 16.1]
Swedish Network Users’ Society (SNUS)
Föreningen SNUS, Swedish Network Users’ Society har beretts möjlighet att lämna
synpunkter på rubricerade betänkande.
Huvuddelen av det som diskuteras i utredningens betänkande ligger utanför det område
inom vilket SNUS innehar formell kompetens. Vi har därför inget att invända mot
betänkandet som sådant utan begränsar detta svar till att beröra de teknikrelaterade
diskussioner som förs.
Juridiska gränsdragningar kring fenomen som utnyttjar modern teknik är ofta utmanande
och det är inte sällan missförstånd uppstår i ivern att lösa ett problem genom reglering
utan djupare insikt i hur den underliggande tekniken faktiskt fungerar. Extra riskabelt blir
detta när det gäller hedervärda områden som att stävja barnpornografi.
Det är därför med glädje vi i denna utredning kan konstatera att man gjort sig stor möda
att förstå hur dessa tekniker faktiskt fungerar. I vår läsning av betänkandet har vi inte
noterat några större missförstånd inom detta område, samtidigt som utredaren avhållit sig
från att tala för någon icke teknikneutral reglering.
Vi hoppas att detta arbete kan medverka till att vi i Sverige även i framtiden kan undvika
rättsfall som baseras på missförstånd kring den underliggande tekniken, vilket vi ser i
andra delar av världen exempelvis i det uppmärksammade ”Julie Amero”-fallet i USA (se
t.ex. Shipp 2007, The strange case of Julie Amero”, Virus Bulletin Conference 2007).
Svenska Stadsnätsförening (SSNf)
Utvecklingen av Internet har b la inneburit en explosions artad utveckling inom det
pornografiska området där tyvärr också barnpornografi utgör ett stort problem.
Vi stödjer därför utredningen i sin strävan att hitt lösningar för att skydda barnen.
Utan att ta ställning till de juridiska aspekterna och yttrandefriheten ser vi det som positivt
om nödvändiga lagändringar gör för att komma tillrätta med problemet.
Vidare anser vi att brottsbekämpningen är en polisiär fråga och eventuella åtagna som är
förenat med extra kostnader för nätägarna skall belasta den polisiära verksamheten.
20
Vi erbjuder oss om så önskar var behjälplig i Ert fortsatta arbete om ni så önskar.
Kvinnofronten
Sammanfattning
Kvinnofronten stöder utredningens förslag att en 18-årsgräns ska införas i definitionen av
barnpornografi, men protesterar mot att utredaren i det sammanhanget avfärdar
anspelningspornografi, och dessutom på ett sätt som visar att man inte alls förstått vad
företeelsen är eller innebär. Många – både organisationer och enskilda – har sedan länge
krävt att anspelningspornografi ska ingå i definitionen av barnpornografi, vilket gör det
särskilt anmärkningsvärt att utredaren över huvudtaget inte brytt sig om att försöka utreda
eller analysera anspelningspornografin som sådan.
Kvinnofronten stöder utredningens förslag att barnpornografibrottet ska utvidgas till att
omfatta även vad som kallas ”kvalificerat tittande”, liksom att kravet på dubbel
straffbarhet ska tas bort.
När det gäller ansvarsbefrielse har Kvinnofronten en annan uppfattning än utredaren, och
vi pekar i vårt svar på bristerna i utredningens analys av barn i ett samhälle med en
uppenbar könsmaktsstruktur. Barnpornografiutredningens könsneutrala inställning har här
hindrat utredaren från att se skillnaden mellan förväntningar på flickor respektive pojkar,
inte minst sexuellt, och de konsekvenser dessa förväntningar får för barns egna
skildringar, innehav och spridning av barnpornografi.
Kvinnofronten föreslår här bl.a. att barns egen framställning/skildring respektive innehav
inte ska jämställas vid frågan om ansvarsbefrielse.
Kvinnofronten anser vidare att utredningen brister både i analys av barnpornografi som
företeelse, av de aktörer företeelsen inbegriper och dess funktion sett i ett
samhällsperspektiv, samt i förslag till åtgärder för att motverka barnpornografi.
Utredningen sviker därmed barnen, trots det försök till barnperspektiv som namnet
pekar på.
Övergripande kommentarer
2005 års Barnpornografiutredning har tagit sig namnet ”Barnet i fokus” och inledningsvis
var vi positivt överraskade att se att det är ett namn man försökt leva upp till. Till skillnad
från 1997 års Barnpornografiutredning, som utgick från förövarens perspektiv, har SOU
2007:54 försökt att genomgående se till barns behov av skydd, utan att göra avkall på
rättssäkerheten för misstänkta förövare. I några fall redovisar man en ingående diskussion
om positiva respektive negativa konsekvenser av olika förslag.
Det är också mycket bra att utredningen slår fast barnpornografins dubbla funktion som
direkt och fortsatt kränkning av det utsatta barnet, men också i sin konsekvens en
kränkning av alla barn – bl.a. eftersom barnpornografin för förövaren legitimerar
övergrepp och inspirerar till nya, används för att instruera barn i vad de ska göra, samt
bryta ner barns motstånd. Utredningen utgår från det enskilda barnet, men identifierar
21
därmed också barnpornografin i ett samhällsperspektiv. Detta dubbla förhållningssätt är
nödvändigt för att man ska kunna motverka barnpornografi som samhällsföreteelse.
Tyvärr fullföljs inte ansatsen. Medan 1997 års Barnpornografiutredning förnekade
barnpornografins ekonomiska sida, konstaterar 2005 års utredning att det är vinstintresset
snarare än ett sexuellt intresse som styr de aktörer som oftast tillhandahåller
barnpornografi via internet – vilket konstateras vara den vanligaste spridningsvägen idag.
Ändå lämnar utredningen dessa för spridningen så viktiga aktörer utan vidare
kommentarer och analys. Genom att utredningen inte utvecklar analysen, och inte tar ett
helhetsperspektiv på barnpornografifrågan, kan man inte heller förstå mekanismerna
bakom den ökade utbredningen av barnpornografi eller det ökade våld i övergreppen som
utredningen faktiskt konstaterar har skett under senare tid, och inte heller föreslå relevanta
åtgärder. Detta är ett svek mot de utsatta barnen.
Under de trettio år som Kvinnofronten har funnits har arbete mot barnpornografi hela
tiden varit en del av vår verksamhet. Gång på gång har vi, liksom andra organisationer
som arbetar mot barnpornografi och/eller för barns rättigheter, påtalat bristerna i svensk
barnpornografilagstiftning. Gång på gång har en ny utredning tillsatts. Gång på gång har
resultatet varit någon mindre förändring av lagstiftningen – men samtidigt en allt ökande
spridning, på senare tid (enligt utredningen själv) med allt yngre barn i allt grövre
barnpornografi.
Åren har gått medan barnpornografidebatten poppat upp och tystnat igen, och medan
varken regering eller riksdag tagit ansvar för utvecklingen. Priset för vuxenvärldens brist
på agerande har, som alltid, betalats av de barn som fortsatt utnyttjas i barnpornografi.
Vi i Kvinnofronten är därför mycket besvikna över att utredningen i sina förslag stannar
vid några mindre förändringar av nuvarande lagstiftning.
[Se vidare avsnitt 10.3, 10.4, 11.3, 12.1-12.3, 13.3, 13.4, 14.3, 15.4, 16.1 och 19]
22
3 Överväganden och förslag (följer betänkandets numrering)
10 Definitionen av barnpornografi
10.1 Barnpornografibrottets skyddsobjekt
Utredningens bedömning: Straffbestämmelsen om barnpornografibrott syftar till att
skydda både det avbildade barnet och barn i allmänhet från att kränkas. Utvecklingen
sedan 1999 års reform har inneburit att den kränkning som barnpornografibrott föranleder
framstår som tydligare i dag än vad som tidigare varit fallet. Detta gäller såväl den
kränkning det avbildade barnet utsätts för som den kränkning som brottet utgör för barn i
allmänhet.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
BRIS delar Utredningens bedömning att den kränkning som barnpornografibrott innebär
för det enskilda barnet idag framstår som tydligare i dag än som tidigare varit fallet. Det är
enligt vår uppfattning en självklarhet att skyddsobjektet först och främst ska skydda varje
enskilt barn som utsätts för ett barnpornografibrott men också att skyddsobjektet är alla
barn i allmänhet. BRIS är av den uppfattningen att den kränkning som det innebär att barn
utnyttjas i pornografiska sammanhang är mer allvarlig och påtaglig idag än bara för ett
antal år sedan och det gäller både den kränkning det avbildade barnet utsätts för som den
kränkning det utgör för barn i allmänhet. Det som har haft störst betydelse för den ökade
utsattheten är enligt BRIS den tekniska utvecklingen sedan tidpunkten för 1999 års
barnpornografireform.
Med hänvisning till den tekniska utveckling som skett sedan 1999 års
barnpornografireform anser BRIS, i likhet med Utredningen, att den ökade utsattheten
som barn och ungdomar hamnat i talar för att en förstärkning måste ske avseende skyddet
för både det enskilda barnet och barn i allmänhet.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser i likhet med utredaren att straffbestämmelserna om barnpornografibrott ska
syfta till att skydda både det avbildade barnet och barn i allmänhet från att kränkas.
23
10.2 Barnpornografibrottets placering
Utredningens bedömning: Bestämmelsen om barnpornografibrott bör även i
fortsättningen finnas bland brotten mot allmän ordning, dvs. i 16 kap. BrB.
Åklagarmyndigheten
Utredningen föreslår att bestämmelsen om barnpornografibrott även i fortsättningen ska
finnas bland brotten mot allmän ordning i 16 kap. BrB. Barnpornografibrottet syftar, som
tidigare angivits, till att skydda både det avbildade barnet och barn i allmänhet. Det kan
dock hävdas att det är det avbildade barnet som mest påtagligt kränks av gärningen.
Skyddet för det avbildade barnet samt dess roll som brottsoffer och målsägande skulle få
en mer framträdande betoning om barnpornografibrottet istället placerades i 6 kap.
Brottsoffermyndigheten
Barnpornografibrottet bör vara placerat i brottsbalkens sjätte kapitel. Bestämmelsen syftar
till att skydda både det barn som avbildats och barn i allmänhet. Det avbildade barnets
intresse av skydd väger emellertid tyngst, vilket bör betonas genom brottets placering i
balken. På så sätt betonas kränkningen av det enskilda barnet.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen anser att det kan finnas faktorer som både talar för och emot att
barnpornografibrott finns bland brott mot allmän ordning i 16 kap. BrB och inte bland
sexualbrotten i 6 kap. samma balk. Socialstyrelsen instämmer dock i utredningens
argumentation för att barnpornografibrott alltjämt ska regleras i 16 kap. BrB.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning att bestämmelsen om
barnpornografibrott även i fortsättningen bör finnas bland brotten mot allmän ordning, det
vill säga i 16 kap. brottsbalken (BrB).
Barnombudsmannen anser att barnpornografibrottet ska anses vara ett sexualbrott som
riktar sig mot det avbildade barnet, varför det hör hemma i 6 kap. BrB. Barnpornografi är
ofta en dokumentation av ett faktiskt sexuellt övergrepp på ett barn. Det avbildade barnet
blir vid varje hantering av en barnpornografisk bild utsatt för en kränkning av sin rätt till
integritet, hälsa och liv som tillförsäkras barnet enligt FN:s konvention om barnets
rättigheter (barnkonventionen). Brottet bör enligt Barnombudsmannen ses som ett brott
riktat mot offret vilket det inte gör med en placering i 16 kap. BrB. Barnpornografi
innebär visserligen även en kränkning gentemot barn i allmänhet. Det centrala för brottets
placering bör dock vara att brottet i första hand begås mot ett avbildat barn och att det är
det avbildade barnet som utsätts för störst kränkning genom dokumentationen. Att barn
som grupp blir kränkta av barnpornografi utgör inget tillräckligt argument mot att brottet
24
ska placeras i 6 kap. BrB. Givetvis ska brottet även i fortsättningen anses kränka också
barn som grupp.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
UNICEF Sverige delar inte utredningens bedömning att bestämmelsen om
barnpornografibrott även i fortsättningen bör finnas bland brotten mot allmän ordning,
dvs. i 16 kap. brottsbalken. Vi anser att bestämmelsen om barnpornografibrott istället ska
finnas bland sexualbrotten, dvs. i 6 kap. brottsbalken.
UNICEF Sverige anser att barnpornografibrottet ska ses som ett sexualbrott och därför bör
vara placerat i det kapitel i brottsbalken som handlar om den typen av brott.
Barnpornografibrottet utgörs av bilder eller filmer som visar sexuella övergrepp och
kränkningar av barn. Det rör sig om kriminella handlingar med förödande och
väldokumenterade följder för barnets fysiska och psykiska hälsa och utveckling. Vi anser
därför att brottet naturligt hör hemma i sexualbrottskapitlet.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen delar inte utredningens bedömning att bestämmelsen om
barnpornografibrott även i fortsättningen bör återfinnas bland brotten mot allmän ordning.
Rädda Barnen anser att barnpornografibrottet borde flyttas till brottsbalkens sjätte kapitel
om sexualbrott eftersom barnpornografibrott handlar om barn som kränks och inte om
allmänhetens behov av ordning. Rädda Barnen anser vidare att en placering av
barnpornografibrottet i sjätte kapitlet skulle utgöra en tydlig signal om att fokus bör ligga
på barnets behov av skydd och inte, som idag, på att allmänheten bör förskonas från att se
barnpornografi. Enligt Rädda Barnen skulle det också vara en tydlig markering om att
samhället ser allvarligare på brottet.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
Utredningen föreslår att barnpornografibrottet ska ligga kvar i kap 16 BrB. RFSU är
medveten om att flera organisationer menar att brottet bör flyttas till kapitel 6 i BrB men i
samstämmighet med utredningen anser vi att brottet kan ligga kvar i kap 16. Om brottet
flyttas till kapitel 6 i BrB finns det enligt RFSU en risk att barnpornografibrottet görs till
en enskild fråga som endast gäller det avbildade barnet. Ett samhälle där barn exploateras
sexuellt för vuxnas behov kränker inte bara de individer som förekommer på bilderna, det
påverkar också samhällets syn på barn, barns rättigheter och barns sexualitet.
RFSU vill understyrka att utredningens resonemang om möjligheten till
målsägandebiträde är viktigt. Vi menar i enlighet med utredningen att barnets möjlighet
att få ett målsägandebiträde kommer att tillgodoses. Bland annat förslås i Utredningen om
Målsägandebiträde (SOU 2007:6), att alla personer som är under 18 år och utsatts för ett
brott som kan ge fängelse har rätt till målsägandebiträde. Eftersom fängelse ingår i
straffskalan beträffande samtliga grader av barnpornografibrottet, så är möjligheten till
målsägandebiträde tillgodosedd. Det finns även andra skrivningar i redan gällande rätt
25
som möjliggör för barn att få målsägandebiträde. RFSU menar också att utredningens
övriga argument för att behålla barnpornografibrottet i kap 16 brB är väl grundade och att
det därför bör ligga kvar där det ligger idag.
ECPAT Sverige
Barnpornografibrottet bör flyttas till kapitel 6
Att se brottet som ett brott mot allmän ordning är en förlegad syn där barnets integritet
inte sätts i första rummet. Oavsett om barnet är identifierat eller inte så har barnet rätt till
att inte kränkas. Varje hantering av en sådan bild innebär en kränkning av ett barns rätt
enligt Barnkonventionen till integritet, hälsa och liv. Den svenska strafflagstiftningen
måste i likhet med internationella normer markera att detta brott utgör den allra
allvarligaste formen av kränkning av barnets rättigheter.
En flytt till kapitel 6 BrB kommer, förutom att markera brottets allvar, också att medföra
att eventuella oklarheter om ett identifierat barn är att betrakta som målsägande eller inte,
undanröjs. Med en tydlig placering i kapitel 6 BrB kommer det följaktligen inte heller att
råda någon tveksamhet om barnets möjlighet att få skadestånd.
Vikten av att markera brottets allvar genom att inkludera det i kapitel 6 BrB, har även
betydelse ur ett rehabiliteringsperspektiv, enligt Hanna Harnesk, psykolog och behandlare
på Skogomeanstalten i Göteborg;
”Jag anser att barnpornografibrotten snabbt måste bedömas som ett sexbrott likt andra i 6
kap, en annan bedömning försvårar kraftfullt vårt rehabiliterande arbete med förövaren
och vad ger det för signal till brottsoffer och andra?”
Det kan nämnas att även utredningen om Kunskap om sexuell exploatering av barn, SOU
2004: 72, (sidan 24 samt sidan 125) framfört behovet av att se över brottets placering, mot
bakgrund av att barnet inte konsekvent betraktas som målsägande.
Ett brott kan placeras i kapitel 6 även om det har så kallade dubbla skyddshänsyn, dvs. det
avser skydda det enskilda barnet och barn i allmänhet. Detta utgör inte ett argument för att
behålla brottets placering i kapitel 16 BrB.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
BRIS delar inte Utredningens bedömning att barnpornografibrottet även i fortsättningen
ska vara placerat i kapitel 16 i brottsbalken avseende brotten mot allmän ordning. Ur ett
brottsofferperspektiv är det mer naturligt att bestämmelsen placeras i 6 kapitlet
brottsbalken som avser sexualbrotten eftersom ett barn, som utsätts för sådana handlingar
som Utredningen föreslår, indirekt kan ses som ett sexualbrott utifrån det kränkta barnets
horisont. BRIS anser att det som är primärt att markera med en ny lagstiftning är den
personliga kränkningen av det enskilda barnet och andra hand ska lagstiftningen skydda
även barn i allmänhet. BRIS anser således att lagstiftarens markering, att
26
barnpornografibrott är en olaglig handling, bäst hör hemma i 6 kapitlet brottsbalken bland
sexualbrotten och inte 16 kapitlet bland brotten mot allmän ordning.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser till skillnad från utredaren att barnpornografibrottet bör placeras i
brottsbalkens 6 kap., som handlar om sexualbrott. Barnpornografibrottet innebär en
sexualisering av barn, och borde därför rimligtvis betraktas som ett sexualbrott. Ett
sexuellt övergrepp som dokumenteras är dessutom en ytterligare kränkning av barnets
integritet utöver övergreppet i sig. Även en frivillig sexuell handling som utförs av ett
barn över 15 år, och som dokumenteras och som sprids, utgör en kränkning av det
avbildade barnet. Roks anser även att en placering i 6 kap. BrB skulle ge brottet mer
tyngd, än den nuvarande placeringen i 16 kap. BrB. Brottet ska som utredaren påpekar
inte endast skydda barn i allmänhet utan även det avbildade barnet.
27
10.3 Definitionen
Utredningens förslag: Med barn i bestämmelsen om barnpornografibrott skall avses en
person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år.
Från grundlagarnas tillämpningsområde undantas pornografiska bilder av en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år.
Svea hovrätt
Definitionen av barnpornografibrott
Hovrätten delar utredningens bedömning att det finns skäl som talar för att
straffbestämmelsens tillämpningsområde bör utvidgas. Som utredningen har fört fram
finns det emellertid också starkt konkurrerande intressen som måste beaktas i detta
sammanhang.
Frågan om att införa en bestämd åldersgräns övervägdes i anslutning till 1999 års
barnpornografireform. Barnpornografiutredningen föreslog då att det i bestämmelsen om
barnpornografibrott skulle anges att det med barn avsågs en person under 18 år eller en
person vars pubertetsutveckling inte var fullbordad. Regeringen delade dock inte denna
ståndpunkt med hänvisning bl.a. till den straffrättsliga legalitetsprincipen, kravet på en
effektiv kriminalisering och de problem i rättstillämpningen som en åldergräns kunde
förväntas medföra. Något förslag om en bestämd åldersgräns framfördes därför inte till
riksdagen. (Se prop. 1997/98:43 s. 85 ff.)
Hovrätten delar den bedömning som regeringen gjorde i det tidigare lagstiftningsärendet
och anser att samtliga skäl som regeringen då anförde mot en bestämd åldersgräns
fortfarande har bärkraft. Hovrätten avstyrker därför utredningens förslag om en ny
definition av barnpornografibrottet.
Är det möjligt att utvidga skyddet på annat sätt än genom att ändra definitionen av
barnpornografibrottet?
Som utredningen anför bör det straffrättsliga skyddet för de barn som inte omfattas av den
nuvarande definitionen av barnpornografibrottet förstärkas. Utredaren har, som ett
alternativ till att ändra definitionen av barnpornografibrottet, pekat på att man skulle
kunna tillämpa och eventuellt utvidga bestämmelserna i 5 kap. brottsbalken om
förtalsbrott. Utredningen avvisar dock - utan att redovisa några skäl - detta alternativ.
Enligt hovrättens mening bör denna fråga beredas vidare i Justitiedepartementet
Hovrätten för Västra Sverige
Utredningen föreslår en justering av definitionen av begreppet ”barn” i den nu aktuella
bestämmelsens mening, med följden att med barn skall avses – förutom en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad – den som är under 18 år. Till skillnad från vad som
stadgas i den nu gällande bestämmelsen kommer det att sakna betydelse om det framgår
av bilden eller omständigheterna i övrigt att personen är under 18 år. I betänkandet har
28
utredningen redogjort ingående för tänkbara för- och nackdelar med den föreslagna
ordningen.
Ett särskilt problem, som också uppmärksammats av utredningen, är att det med den nya
definitionen i många fall kan bli omöjligt för en betraktare att avgöra huruvida en bild är
barnpornografisk eller inte. Detta har berörts i tidigare lagstiftningsarbete (se prop.
1997/98:43 sid. 88) och ansågs utgöra en betydande nackdel med en sådan ordning. För
att straffansvar skall kunna komma i fråga krävs dock uppsåt hos den som hanterar en
barnpornografisk bild. Med en korrekt tillämpning av uppsåtsläran torde det därför inte
förekomma att någon, som inte hade anledning att misstänka att en viss pornografisk bild
visade en person under 18 år, fälls till ansvar för uppsåtligt barnpornografibrott. Sådana
uppsåtsbedömningar kan dock bli betydligt svårare – och leda till misstag – om det inte
redan av bilden eller omständigheterna kring den framgår att den avbildade personen är
alltför ung. Motsvarande resonemang kan föras beträffande oaktsamhetsbedömningen när
det gäller brott enligt 16 kap. 10 a § tredje stycket brottsbalken. Hovrätten vill, utan att
därigenom avstyrka förslaget, peka på denna risk.
I anslutning härtill vill hovrätten även kommentera vad som anförts bl.a. i fråga om
identifieringen av personer som förekommer i ifrågasatta skildringar. Enligt den nu
gällande definitionen krävs inte att den avbildade personen är identifierad, men som
objektiva rekvisit gäller ändå att den avbildade personen antingen inte har fullbordat sin
pubertetsutveckling eller är under 18 år. För det senare fallet krävs dessutom att den låga
åldern skall framgå av bilden eller omständigheterna kring den. Straffansvar kan inte
komma i fråga om den avbildade personen är fullt pubertetsutvecklad och har fyllt 18 år,
även om bilden och omständigheterna kring den (t.ex. marknadsföring av bilden) felaktigt
skulle ge vid handen att det var fråga om en yngre person. Även med gällande rätt kan det
således finnas ett behov av bevisning om den avbildade personens ålder, trots att avsikten
är att bestämmelsen skall tillämpas ”bara i de fall där det utan närmare efterforskning kan
hållas för visst” att personen är under 18 år. (a. prop. sid. 165). Med den nya definitionen
bör ett behov av identifiering kunna uppstå endast i de fall i vilka den avbildade personens
låga ålder inte står klar redan på annat sätt. I betänkandet beskrivs dock frågan på ett sätt
som leder tankarna till att utredningen anser att den gällande regeln aldrig förutsätter
identifiering och att den föreslagna regeln alltid förutsätter detta (jfr betänkandet bl.a. sid.
206).
Justitiekanslern
I straffbestämmelsen om barnpornografibrott anges att med barn avses en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och
omständigheterna kring den, är under 18 år.
Utredningen har föreslagit att med barn i bestämmelsen om barnpornografibrott ska avses
en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år.
Jag instämmer med utredningen i att även fullt pubertetsutvecklade barn utsätts för
allvarliga kränkningar genom att avbildas i pornografiska sammanhang, vilket talar för
införandet av en bestämd åldersgräns. En sådan reglering medför dock nackdelar, vilka
29
när frågan tidigare har varit uppe har ansetts klart överväga fördelarna (prop.1997/98:43 s.
88).
Som utredningen har konstaterat (s. 217) är det svårt att enbart genom att betrakta en bild
med någon grad av säkerhet åldersbestämma en individ vars pubertetsutveckling är
avslutad. En fullt pubertetsutvecklad person kan lika väl vara över 18 år som under. Om
en bestämd åldersgräns införs i definitionen av barnpornografi skulle det innebära att man,
i de fall fråga är om en pornografisk bild av ett fullt pubertetsutvecklat barn, inte direkt av
bilden skulle kunna avgöra om den omfattas av straffbestämmelserna om
barnpornografibrott eller inte. Flera tungt vägande skäl som kan anföras emot att införa en
bestämd åldersgräns har sin grund i just detta förhållande.
Ett mycket tungt vägande skäl mot att införa en bestämd åldersgräns är de
gränsdragningsproblem som detta skulle skapa i förhållande till tryckfrihetsförordningen
(TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Vid 1999 års barn-pornografireform flyttades
barnpornografibrottet ut från grundlagarnas tillämpningsområde. I TF infördes en
bestämmelse att förordningen inte är tillämplig på barnpornografiska bilder (1 kap. 10 §
TF). Motsvarande bestämmelse infördes i YGL (1 kap. 13 §). I förarbetena framhölls att
gränsdragningen mellan grundlagarnas tillämpningsområde och vanlig lag alltid ska göras
på grundval av bildinnehållet. En bestämd åldersgräns i definitionen av
barnpornografibrott skulle därför, som utredningen har konstaterat (s. 220), innebära ett
genombrott i förhållande till tidigare gjorda ställningstaganden.
För att bedöma om en pornografisk bild av en fullt pubertetsutvecklad person omfattas av
den föreslagna straffbestämmelsen om barnpornografibrott eller faller inom grundlagarnas
tillämpningsområde blir det nödvändigt att fastställa den avbildade personens ålder, vilket
som anförts inte torde vara möjligt enbart med ledning av bilden. Härtill kommer att
endast en mycket liten andel personer som har avbildats i barnpornografiska bilder är
identifierade (s. 83). I många fall skulle det därför vara nödvändigt för det allmänna att
göra efterforskningar om den avbildade personens identitet. Det kan t.ex. tänkas bli
nödvändigt att hålla förhör med både den avbildade personen och andra som har
medverkat vid framställningen av den pornografiska bilden. Om utredningen skulle utvisa
att den avbildade personen var över 18 år vid avbildningstillfället skulle de
efterforskningar som har gjorts kunna strida mot efterforskningsförbudet och mot
principen om medverkandes rätt till anonymitet. Det skulle också kunna strida mot
förbudet mot censur om åtgärder vidtas mot en skildring innan den kan anses utgiven eller
spridd. Mot bakgrund av det anförda framstår det som oundvikligt att grundlagsskyddade
rättigheter i vissa fall kommer att kränkas om en bestämd åldersgräns införs i definitionen
av barnpornografi.
Enligt utredningen (s. 229 f.) torde det finnas viss grund för att påstå att merparten av det
material som enligt gällande rätt utgör barnpornografi finns i medier som inte omfattas av
det svenska grundlagsskyddet, och att avgränsningsproblemen mellan grundlagarna och
det straffrättsliga området därför inte skulle vara vanligt förekommande. Denna slutsats
torde, enligt utredningen, gälla även om en bestämd åldersgräns införs. Jag kan inte
instämma i utredningens ståndpunkt. Tvärtom kan det antas att gränsdragningsproblemen
skulle komma att gälla för en mycket stor del av den tillåtna pornografin. I samtliga fall då
pornografiska bilder av fullt pubertetsutvecklade personer vars ålder inte framgår av
30
bilderna förekommer i grundlagsskyddade medier kommer gränsdragningsproblem att
uppstå.
Legalitetsprincipen förutsätter att tillämpningsområdet för en straffbestämmelse ska vara
entydigt och klart. Om en bestämd åldersgräns införs kommer det straffbara området
objektivt sett att omfatta alla pornografiska bilder där någon av de avbildade personerna
var under 18 år vid avbildningstillfället. För t.ex. innehavaren av en bild på en fullt
pubertetsutvecklad person blir det ofta svårt för att inte säga omöjligt att avgöra om bilden
är förbjuden att befatta sig med eller inte. Det kan därför ifrågasättas om inte den
föreslagna regleringen strider mot legalitetsprincipen.
Svårigheten att avgöra vilka skildringar som omfattas av bestämmelserna om
barnpornografibrott om en bestämd åldersgräns införs kan, som utredningen har
konstaterat (s. 222), innebära att såväl yttrandefriheten som informationsfriheten hämmas.
Personer väljer kanske att inte befatta sig med tillåtna pornografiska bilder av rädsla för
att drabbas av ansvar för barnpornografibrott. Även om det kan hävdas att enskilda
medborgares rätt att framställa, sprida och ta del av pornografiska bilder inte utgör en
central del av yttrandefriheten, så är pornografi som sådan inte kriminaliserad i vårt land
och skyddas av grundlagarna.
Utredningen har framhållit (s. 220) att för att en gärning ska utgöra brott måste både de
objektiva och de subjektiva rekvisiten för brottet vara uppfyllda. Den som innehar en
barnpornografisk bild i tron att den skildrar en vuxen skulle därför inte kunna dömas för
barnpornografibrott. Uppsåt torde regelmässigt inte gå att bevisa i de fall som omfattas av
den nya definitionen, vilket är en omständighet som talar emot införandet av en bestämd
åldersgräns.
Ett av de bakomliggande skälen till den föreslagna ändringen av definitionen av
barnpornografi är Högsta domstolens avgörande i NJA 2005 s. 80. Högsta domstolen
ansåg att den tilltalades vetskap om att målsäganden var under 18 år inte utgjorde en
sådan omständighet kring bilderna som avses i den nu gällande definitionen av
barnpornografibrott. Den som har framställt en pornografisk bild av någon som är under
18 år, och som har vetskap om den avbildade personens ålder, kan alltså inte dömas för
barnpornografibrott om åldern inte framgår av bilden eller omständigheterna kring den.
Däremot kan personen med nuvarande reglering fällas till ansvar för utnyttjande av barn
för sexuell posering (6 kap. 8 § BrB). Den som t.ex. innehar en barnpornografisk bild men
som inte har medverkat till att utnyttja det avbildade barnet för sexuell posering kan dock
inte straffas enligt denna bestämmelse.
Det torde dock endast i undantagsfall vara så att personer som befattar sig med bilder i
senare led känner till åldern på den som har avbildats. I vart fall torde det, som nämnts,
vara mycket svårt att bevisa att uppsåt föreligger om att den avbildade personen var under
18 år. Det kan alltså ifrågasättas om en bestämd åldersgräns skulle innebära att, annat än i
rena undantagsfall, någon annan än den som är ansvarig enligt bestämmelsen om ansvar
för utnyttjande av barn för sexuell posering i 6 kap. 8 § BrB skulle kunna dömas för
barnpornografibrott.
31
Utredningen, som i sina överväganden (s. 208 f.) har redogjort för de anförda nackdelarna
med en bestämd åldersgräns och vägt dessa mot fördelarna, har kommit fram till att
intresset av att skydda fullt pubertetsutvecklade barn måste komma främst. Enligt min
mening har utredningen härvid inte i tillräcklig grad beaktat de ingripanden i
grundlagsskyddade principer som förslaget innebär och de bevissvårigheter och
avgränsningsproblem som det skulle medföra.
Sammanfattningsvis menar jag att de skäl som kan anföras emot införandet av en bestämd
åldersgräns klart väger över de skäl som kan anföras för en sådan definition. Justitiekanslern avstyrker därför förslaget om införande av en bestämd åldersgräns i straffbestämmelsen om barnpornografibrott.
Utredningen har också föreslagit ändringar i 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13 § YGL så att
det framgår att pornografiska bilder av personer vars pubertet inte är fullbordad eller som
är under 18 år undantas från det grundlagsskyddade området. Mot bakgrund av min
inställning till frågan om införande av en bestämd åldersgräns i definitionen av
barnpornografibrott avstyrker jag den föreslagna ändringen. Om en bestämd åldersgräns
ändå införs i definitionen av barnpornografibrott bör dock ändringar göras även i TF och
YGL så att det tydligt framgår att det som faller utanför grundlagarnas
tillämpningsområde är det som definieras som barnpornografibrott i brottsbalken.
Åklagarmyndigheten
Barnpornografibrottet har dubbla skyddsobjekt, dels är det avbildade barn dels barn i
allmänhet som ska skyddas från kränkning. Med barn avses enligt den nu gällande
straffbestämmelsen om barnpornografibrott en person vars pubertetsutveckling inte är
fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under
18 år. Ett av motiven till att straffbestämmelsen inte innehåller en bestämd åldersgräns är
den svårighet det skulle innebära att behöva styrka barnets ålder. Ett annat motiv är den
svårighet som är förknippad med att styrka uppsåtet hos gärningsmannen om det inte
direkt av bilden går att avgöra om fråga är om barnpornografi.
Min uppfattning är att alla barn oavsett pubertetsutveckling bör skyddas av
straffstadgandet. Den psykologiska mognaden följer inte pubertetsutvecklingen. Annan
lagstiftning ger inte tillräckligt skydd för de barn under 18 år som idag inte omfattas av
straffbestämmelsen. Skyddsbehovet har ökat då följderna av ett barnpornografibrott med
dagens teknik är mycket stora. Bilderna eller filmerna sprids regelmässigt via Internet
över hela världen och kan finnas kvar på nätet för all framtid.
Utredningen har föreslagit en definition som ger möjlighet att utgå antingen från den
faktiska åldern 18 år eller från att pubertetsutvecklingen inte är fullbordad. Det är enligt
min uppfattning ett bra sätt att undvika de problem som tidigare framförts som skäl mot
en faktisk åldergräns.
Även om det kan antas att den föreslagna utvidgade tillämpligheten av straffbestämmelsen
inte kommer att omfatta många fall anser jag att det är viktigt att det i lagstiftningen
klargörs att utnyttjande i nu berört avseende av alla barn är klart förbjudet.
32
Den utvidgade definitionen kan medföra gränsdragningsproblem när det gäller att avgöra
om det är allmän åklagare eller Justitiekanslern som är behörig åklagare då det inte av
bilden direkt kan avgöras om det är barnpornografi. Om den avbildade är fullt
pubertetsutvecklad måste personen identifieras för att det ska gå att avgöra om den är
under 18 år. Viss utredning måste i så fall ske innan det kan avgöras vem som är behörig
åklagare. Som tidigare nämnts kan det antas att denna situation endast kommer att uppstå i
ett mindre antal fall. Även med dagens lagstiftning kan gränsdragningen innebära problem
i och med att det ska fastställas om pubertetsutvecklingen är fullbordad eller inte. Jag
anser därför inte att gränsdragningsproblemet bör innebära hinder mot att utvidga
barnbegreppet i definitionen på sätt föreslagits.
Jag tillstyrker därför utredningens förslag om att straffbestämmelsen utvidgas till att avse
alla barn under 18 år. Jag anser också att utvidgningen ska avse alla gärningsformer.
Rikspolisstyrelsen
Den nuvarande ordningen innebär att det är möjligt att i vissa fall straffritt ta befattning
med pornografiska bilder av fullt pubertetsutvecklade barn. Rikspolisstyrelsen instämmer
i utredningens åsikt att kränkningarna är lika straff värda när det gäller fullt
pubertetsutvecklade barn varför en bestämd åldersgräns bör införas.
Rikspolisstyrelsen kan dock - liksom utredningen - se vissa svårigheter med förslaget.
Den omständigheten att det kan vara omöjligt att avgöra om en pubertetsutvecklad person
är över eller under 18 år medför att det kan vara svårt med hänsyn till legalitetsprincipen
att lagföra en person för barnpornografibrott som skaffat sig tillgång till sådan skildring.
Även tillämpningen av den nuvarande lydelsen torde dock innebära vissa svårigheter vad
gäller bedömningen av om de subjektiva rekvisiten för brottet är uppfyllda. Det kan vidare
bli svårt att utreda barnpornografibrott beträffande fullt pubertetsutvecklade barn som är
under 18 år med anledning av att dessa först måste identifieras. Den föreslagna
kriminaliseringen har dock enligt Rikspolisstyrelsens mening sitt största värde som
markering av samhällets inställning att det är förbjudet att - på alla sätt - utnyttja barn i
pornografiska sammanhang. Det skulle också kunna föra med sig en minskning av
spridningen av bilder på personer tillhörande denna kategori.
Tryck- och yttrandefrihetsberedningen
Definitionen av barnpornografi
Den nu gällande definitionen av barn i brottsbalkens straffbestämmelse om
barnpornografi, 16 kap. 10 a § BrB, lyder:
Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det
framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.
33
Högsta domstolen har i NJA 2005 s. 80 ansett att den tilltalades vetskap om att
målsägandena var under 18 år inte utgjorde en sådan omständighet kring bilderna som
avses i denna definition. Ansvar för barnpornografibrott kunde därför inte utdömas.
2005 års Barnpornografiutredning föreslår, bl.a. mot bakgrund av denna dom, att
rekvisitet ”när det framgår av bilden och omständigheterna kring den” ska upphävas så att
definitionen av barnpornografi får följande lydelse:
Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under
18 år.
För fullt pubertetsutvecklade personer införs alltså enligt förslaget en bestämd 18årsgräns.
Beredningen avstyrker den föreslagna ändringen.
Som utredningen redovisat (betänkandet s. 211 f.) är tidpunkten för ett barns
pubertetsutveckling individuell och den psyksiska mognaden, med t.ex. förmåga att
bedöma följderna av olika handlingar, följer inte alltid den fysiska. Utredningen anger (s.
230) att ett fullt pubertetsutvecklat barn under 18 år utsätts för en lika stor kränkning
genom barnpornografibrott som ett barn vars pubertetsutveckling inte är avslutad och att
det fullt pubertetsutvecklade barnet är lika skyddsvärt som det sistnämnda. Beredningen
delar uppfattningen att även ett fullt pubertetsutvecklat barn under 18 år utsätts för en
kränkning genom barnpornografibrott. Detta talar i och för sig för att den av utredningen
föreslagna bestämda åldersgränsen införs. Det finns dock starka skäl som talar emot
införande av en bestämd 18-årsgräns för fullt pubertetsutvecklade personer.
Det bör till en början noteras att även om en pornografisk skildring av en fullt
pubertetsutvecklad person under 18 år innebär en kränkning av det skildrade barnet kan
den inte anses innebära en kränkning av barn i allmänhet. Den som skildras på bilden ser
ju inte ut som ett barn. När fråga är om en bild av en fullt pubertetsutvecklad person torde
det därför inte heller finnas ett barnpornografiskt intresse hos betraktaren. Skildring av en
fullt pubertetsutvecklad person under 18 år i pornografisk bild är av dessa skäl enligt
beredningens mening mindre straffvärd än en sådan skildring av en icke fullt
pubertetsutvecklad person under 18 år.
Det måste också uppmärksammas att den handlingen att någon utnyttjar att ett barn utför
eller medverkar i sexuell posering har straffbelagts som utnyttjande av barn för sexuell
posering i 6 kap. 8 § BrB. I fråga om barn mellan 15 och 18 år har det straffbara området
avgränsats på så sätt att poseringen skall vara ägnad att skada barnets hälsa eller
utveckling. I förarbetena till bestämmelsen anges att en posering regelmässigt torde vara
ägnad att skada barnets hälsa eller utveckling bl.a. då någon övertalat eller på annat sätt
påverkat barnet att posera i en för barnet typiskt sett skadlig miljö som t.ex. på en
sexklubb eller för framställning av pornografiska bilder (prop. 2004/05:45 s. 101 och 146
f.). Den omständigheten att poseringen dokumenteras, dvs. att barnet skildras i
pornografisk bild, kan betraktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av
om en gärning faller in under straffbestämmelsen. Framställning av pornografiska bilder
34
av ett verkligt barn kan alltså bestraffas som utnyttjande av barn för sexuell posering och
detta oavsett barnets pubertetsutveckling.
Utredningen anger också (s. 214) att det synes vara få fall som skulle komma att omfattas
av den utvidgade kriminaliseringen genom införande av en bestämd 18-årsgräns. I Sverige
och internationellt rör det sig om omkring 550 barn som över huvud taget har identifierats
i barnpornografiska skildringar. Hur stor del av dessa som var fullt pubertetsutvecklade
framgår inte. I Sverige har dock i vart fall sju fullt pubertetsutvecklade barn identifierats.
De nu nämnda omständigheterna talar med viss tyngd emot att den bestämda 18årsgränsen för fullt pubertetsutvecklade införs. Det som med större styrka talar emot den
av utredningen föreslagna bestämda åldersgränsen är de avgränsningsproblem och de
ingripanden i de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga principerna som blir följden.
Det torde endast i undantagsfall, t.ex. när den verkliga åldern på de medverkande är långt
över 18 år, vara möjligt att av en bild på en fullt pubertetsutvecklad person fastställa om
han eller hon är över eller under 18 år. Detta innebär att det med den av utredningen
förslagna ändringen inte blir möjligt, annat än i undantagsfall, att enbart av bilden
fastställa om det är fråga om tillåten vuxenpornografi som faller in under TF:s eller YGL:s
tillämpningsområde eller om barnpornografi som faller utanför grundlagarnas
tillämpningsområde och bestraffas enligt BrB. För att avgöra frågan krävs identifiering av
den medverkande. Detta torde kräva efterforskning av och förhör med dem som
förekommer på bilderna och/eller de övriga som medverkat vid framställningen. I de fall
det skulle visa sig vara fråga om tillåten vuxenpornografi som faller in under TF:s och
YGL:s tillämpningsområde skulle detta strida mot efterforskningsförbudet och mot
principen om medverkandes rätt till anonymitet.
En utformning i enlighet med förslaget skulle också innebära ett genombrott i förhållande
till det ställningstagande som gjordes vid utformningen år 1998 av
undantagsbestämmelserna i 1 kap. 10 § TF respektive 1 kap. 13 § YGL och som innebar
att avgörandet av om en skildring föll under TF eller YGL eller under vanlig lag skulle
göras på grundval av bilden och omständigheterna kring denna, t.ex. på vilket sätt bilden
marknadsförs och uppgifter om innehållet i reklamtexter m.m. (prop. 1997/98:43 s. 165).
Det kan noteras att frågan om införande av en bestämd åldersgräns behandlades ingående
i detta tidigare lagstiftningsärende och att slutsatsen blev att nackdelarna klart övervägde
fördelarna (a. prop. s. 88, bet. 1997/98:KU19 s. 27). Det bör också noteras att
Konstitutionsutskottet då ansåg att de särskilda hänsyn som motiverade ett avsteg från de
grundsatser som bär upp TF och YGL inte med någon styrka borde kunna åberopas som
skäl för att flytta ut något annat än barnpornografi från grundlagarnas tillämpningsområde
(a. bet. s. 17). Den av 2005 års Barnpornografiutredning föreslagna bestämda
åldersgränsen för fullt pubertetsutvecklade innebär ett brott mot denna princip eftersom
den får återverkningar på i stort sett all tillåten pornografi med vuxna medverkande (se
nedan).
Utredningen anger (s. 229 f.) att det torde finnas viss grund för att påstå att merparten av
det material som enligt gällande rätt utgör barnpornografi finns i medier som inte omfattas
av TF och YGL och att detta innebär att avgränsningsproblemen mellan grundlagarna och
det straffrättsliga området inte skulle vara vanligt förekommande samt att detta torde gälla
35
också om en bestämd åldersgräns införs. Beredningen kan inte instämma i denna
bedömning.
Eftersom det här är fråga om fullt pubertetsutvecklade personer skulle
gränsdragningsproblem, för det allmänna och för den enskilde, uppkomma i alla de fall då
pornografiska bilder förekommer i grundlagsskyddade medier och visar fullt
pubertetsutvecklade personer vilkas ålder inte framgår av bilderna. I princip all den
tillåtna vuxenpornografin torde vara av detta slag, dvs. det torde endast i undantagsfall
framgå av bilderna vilken ålder de medverkande har. Problemen med att avgöra om
pornografiska bilder är straffbara som barnpornografi eller inte och därmed om de faller in
under TF:s eller YGL:s tillämpningsområde eller inte skulle alltså komma att gälla för en
mycket stor del av den tillåtna vuxenpornografin. Det skulle alltså endast i de
undantagsfall då de medverkandes ålder framgår av bilden vara möjligt för den enskilde
att avgöra om han eller hon riskerar att göra sig skyldig till barnpornografibrott. På
motsvarande sätt skulle det endast i undantagsfall vara möjligt för t.ex. poliser eller
tulltjänstemän att avgöra om rätt att ingripa föreligger eller om det är fråga om tillåten
vuxenpornografi som endast JK får ingripa emot.
Det kan visserligen hävdas att den tillåtna pornografin inte hör till vad som kan kallas
yttrandefrihetens kärnområde. Den har dock hittills ansetts skyddsvärd och avsevärda
avgränsningsproblem bör därför inte accepteras.
Mot bakgrund av det nu sagda avstyrker beredningen förslaget om att införa en bestämd
18-årsgräns för fullt pubertetsutvecklade i definitionen av barnpornografi. Skälet till detta
är främst
de avgränsningsproblem och de ingripanden i de tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga principerna som blir följden av en sådan åldersgräns.
Ändringarna i TF och YGL
2005 års Barnpornografiutredning har förslagit att 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13 § YGL,
som undantar skildring av barn i pornografisk bild från grundlagarnas
tillämpningsområde, ska ändras så att det som undantas från grundlagarnas
tillämpningsområde blir ”pornografiska bilder av en person vars pubertetsutveckling inte
är fullbordad eller som är under 18 år” (s. 224 ff.). Formuleringen av vad som undantas
kommer med förslaget att överensstämma med den ändring i definitionen av vad som är
barnpornografi som utredningen föreslår och som behandlas ovan.
Som angetts ovan avstyrker beredningen förslaget om införande av en bestämd
åldersgräns för fullt pubertetsutvecklade i definitionen av barnpornografi på grund av
främst de avgränsningsproblem och de ingripanden i de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
principerna som blir följden av en sådan åldersgräns. Om det ändå skulle beslutas att en
sådan bestämd åldersgräns ska införas anser beredningen att den av utredningen
föreslagna ändringen i 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13 § YGL bör göras för att det klart ska
framgå att det som faller utanför grundlagarnas tillämpningsområde är det som definieras
som barnpornografi i brottsbalken.
36
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att med barn i bestämmelsen om
barnpornografibrott ska avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller
en person som är under 18 år. På så sätt blir definitionen fullständig och stämmer överens
med definitionen av barn i barnkonventionen. Genom förslaget ges alla barn ett skydd i
lag mot att utsättas för barnpornografibrott vilket är i överensstämmelse med
barnkonventionens princip om likabehandling.
Barnombudsmannen tillstyrker också utredningens förslag att pornografiska bilder av en
person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år
undantas från grundlagarnas tillämpningsområde.
Tullverket
Tullverket tillstyrker med hänsyn till den tekniska utvecklingen, främst Internets
utbredning, och brottsutvecklingen mot allt grövre övergrepp mot barn förslaget om
införande av en bestämd åldersgräns (18 år) i definitionen av barn i bestämmelsen om
barnpornografibrott.
Tullverket delar utredningens bedömning rörande behovet av följdändringar i
grundlagarnas undantagsbestämmelser i förtydligande syfte, då rättsläget beträffande
tolkningen av begreppet ”barn” i de båda lagarna är oklart.
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Vad gäller definitionen av barnpornografi framstår den föreslagna ändringen avseende 18årsgränsen (se avsnitt 10.3) i och för sig som ett naturligt sätt att komma till rätta med de
problem som är förbundna med den nuvarande lydelsen (jfr NJA 2005 s. 80).
Den föreslagna regleringen synes emellertid, med hänsyn till att det torde vara
utomordentligt svårt att avgöra huruvida en fullt pubertetsutvecklad person är över eller
under arton år, få ganska långtgående konsekvenser – bl.a. att det närmast regelmässigt
blir problem att avgöra huruvida vanliga pornografiska alster innehåller barnpornografi.
Detta visar måhända att de överväganden som ligger bakom den nuvarande lydelsen i
vissa avseenden har skäl för sig. I denna del menar nämnden att ytterligare överväganden
och konsekvensanalyser fordras.
Omvänt kan man naturligtvis fråga sig om inte svårigheterna med åldersbestämning
allmänt sett riskerar att leda till att barn som är fullt pubertetsutvecklade och inte fyllt 18
år får ett i många avseenden bristfälligt straffrättsligt skydd. Om nämnden inte misstar sig
innebär förslagen emellertid inte någon försämring i detta avseende eftersom det idag
fordras både att barnen är under 18 år och att detta på något sätt framgår av bilderna (se de
mycket tydliga skrivningarna i prop. 1997/98:43 s. 161 f). När det gäller strafflagstiftning
måste man också, enligt nämndens mening, godta att bevissvårigheter i vissa fall kan
uppkomma. Lösningen bör inte, åtminstone inte som huvudregel, vara att kriminalisera
också det som möjligen är straffvärt. (Det bör i sammanhanget observeras att det finns
37
skrivningar i NJA 2005 s. 80 som skulle kunna förstås så att det enligt nu gällande
lagstiftning är tillräckligt att bilderna indikerar att den avbildade är under 18 år, och att
den tilltalade om så är fallet har vissa möjligheter att ”freda sig” genom att visa att
personen varit över 18 år. Om gällande rätt, trots att det rimligen måste anses vara mindre
väl förenligt med lagtextens utformning – jfr: ”är under 18 år” – skall förstås på detta sätt,
innebär den föreslagna lösningen inte bara en utvidgning utan också en inskränkning av
det straffbara området. Jfr här t.ex. övervägandena i betänkandet på s. 215.)
Lunds universitet (Juridiska fakulteten)
I utredningen lämnas inte något nytt förslag om hur begreppet ”pornografisk bild” ska
förstås. Detta är olyckligt på grund av de gränsdragningsproblem som uppstår när det
gäller att skilja en pornografisk bild från en bild t.ex. av nakna barn eller en bild där barns
könsorgan kan urskiljas, men som trots detta inte ska bedömas vara pornografiska. Den
tumregel som uppställts att en bild för att vara straffbar måste vara sådan att ”den enligt
vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografisk” lämnar ett oacceptabelt stort
utrymme till godtycke. Detta gäller särskilt sådana bilder som helt är framställda på
teknisk väg. Även tecknade bilder omfattas ju av förbudsregeln.
Enligt förslaget ska man med ”barn” förstå ”en person vars pubertetsutveckling inte är
fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under
18 år”. Detta innebär att en person som inte har fyllt 18 år vid den tidpunkt då bilden
framställdes alltid ska bedömas som barn, också om denna person i allt framstår som
vuxen och kroppsligt fullt utvecklad. Denna bestämmelse försvaras i utredningen med
hänvisning till kritik mot den tidigare bestämmelsen. Enligt denna kritik har inte alla
personer under 18 år skyddats mot barnpornografibrott enligt den nuvarande
bestämmelsen, och detta har ansetts vara fel då kriminaliseringens skyddsintresse både är
att skydda det enskilda avbildade barnet och att ”skydda barn i allmänhet”
.
Juridiska fakultetsstyrelsen kan inte dela utredningens uppfattning. Att avbilda personer
som är under 18 år men i allt framstår som vuxna kan inte uppfattas som en ”kränkning
mot barn i allmänhet”. I betraktarens ögon framstår de ju inte som barn, utan som vuxna.
Kränkningen skulle i så fall bestå i att man framställer barn som om de vore vuxna, men
detta kan knappast vara en gärning som förtjänar straff. En annan kritikpunkt mot att
införa en bestämd 18-års gräns är att det för en person, som av någon anledning innehar
en bild av ett barn, kan vara omöjligt att bedöma om personen på bilden är under eller
över 18 år när den kroppsliga utvecklingen inte är ett avgörande kriterium.
Stockholms universitet (institutionen för journalistik, medier och
kommunikation)
Förslaget att barnpornografibrott skall avse en person vars pubertetsutveckling inte är
avslutad eller en person under 18 år är en klar förbättring. Det undanröjer en del av
godtycket i bedömningen av bilders återgivning av människors ålder och utvecklingsgrad
och tydliggör lagstiftarens avsikt med kriminaliseringen. Förändringarna i skrivningen i
tryckfrihetsförordningen samt yttrandefrihetsgrundlagen är i konsekvens med detta. Vi tar
38
här inte ställning i debatten om huruvida flyttningen av barnpornografibrottet från
grundlagarna på sikt riskerar att urholka det område som skyddas av TF och YGL.
Örebro universitet (Barnrättsakademin)
FN:s barnrättskommitté har i januari 2005 uttryckt att de är bekymrade över den
subjektiva och ofullständiga definitionen av barn i den svenska straffbestämmelsen om
barnpornografibrott. Kornmitten har rekommenderat Sverige att stärka lagstiftningen
genom att införa en klar och objektiv 18-årsgräns. I våra grannländer Danmark och
Finland är man tydlig i det avseendet. Nu gällande svenska straffbestämmelser om
barnpornografi är glidande vad gäller ålder, då barn definieras som en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller om det på annat sätt framgår av bilden eller
omständigheterna kring bilden att man är under 18 år. Detta har gett stora möjligheter för
den som utnyttjat barnen att hävda att man uppfattat barnen som varande över 18 år. Vi
ser därför med tillfredställelse att utredningen föreslår att en bestämd åldersgräns på 18 år
införs i definitionen av barn. Att utredningen dessutom föreslår att en person som är över
18 år, men som kan ha en försenad pubertetsutveckling skall betraktas som barn, ställer vi
oss däremot tveksamma till. Detta kommer sannolikt att leda till likartade problem, som
att inte tidigare ha haft en fast åldergräns uppåt, då variationen i yttre könskaraktärer är
mycket varierande hos fullt utvecklade unga vuxna. Även slutlängden påverkar vår syn på
mognad, då korta människor oftast tas för att vara yngre. Det man borde ha övervägt är,
hur man skall behandla pornografiskt utnyttjande av unga vuxna med generella
utvecklingsstörningar, inte minst de med måttlig intellektuell och kroppslig
utvecklingsstörning, som torde vara de unga som är utsatta för störst risk.
Vi ser med tillfredsställelse att utredningen föreslår att barnpornografiska bilder undantas
från grundlagarnas tillämpningsområde och inte kan försvaras med att falla under tryckoch yttrandefrihetsförordningen.
Statens biografbyrå
Inledningsvis bör slås fast att pornografiska framställningar med barn, där det tydligt av
bilderna framgår att de medverkande är barn, inte lämnas in till Statens biografbyrå för
granskning. Inte heller ingår barnpornografibrottet i brottsbalkens 16 kap § 10 a i
Biografbyråns tillsynsansvar. När Biografbyrån vid enstaka tillfållen har haft att bedöma
om barn förekommer i pornografiska framställningar, inlämnade till granskning, är det i
fall där byrån har att ta ställning till om den agerande är barn eller vuxen. Bedömningen
har i samtliga fall resulterat i att den agerande bedömts vara vuxen.
Statens biografbyrå ska vid avgörande om framställningen i en film eller ett videogram
eller en del därav får godkännas för visning eller ej särskilt beakta om framställningen
innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur,
skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang. Vid
bedömningen av om de i en framställning medverkande är barn har Biografbyrån använt
sig av den definition som finns i den gällande bestämmelsen om barnpornografibrott.
39
I samtliga granskningsärenden vilar Biografbyråns beslut på bedömningar. Några entydiga
fakta om huruvida en film kan verka förråande eller ej eller om den kan vålla barn i en
särskild åldersgrupp psykisk skada är det inte möjligt att åberopa som grund för beslut.
Filmcensorerna kan endast ta ställning till vad som finns i framställningen. Det ligger
utanför Biografbyråns uppdrag att närmare utforska omständigheterna bakom vad som
framställs.
Biografbyrån har utfört klipp i över 600 pornografiska framställningar. Flertalet av
klippen finns i myndighetens arkiv och utgör allmänna handlingar och är sålunda
tillgängliga i enlighet med offentlighetsprincipen. Inget av dessa klipp har vid
granskningstillfället bedömts vara barnpornografi. Vad införandet av en bestämd
åldersgräns i definitionen av barnpornografi skulle kunna innebära i det avseendet kan
Biografbyrån inte överblicka, men det skulle kunna finnas material som innehåller aktörer
som vid inspelningstillfället var under 18 år. Det skulle i sin tur kunna innebära att
myndigheten, utan ändrat regelverk, kan komma att lämna ut material som med den
föreslagna lagändringen utgör barnpornografi.
Enligt lag (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram ska
framställningen i en film eller ett videogram vara granskad och godkänd av statens
biografbyrå, innan den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning.
Emellertid visas ingen av de av Biografbyrån granskade pornografiska framställningarna
offentligt. Genom att de ändå av distributören lämnats till granskning och godkänts för
visning av Statens biografbyrå kan den som sprider dem inte dömas för olaga
våldskildring enligt brottsbalken 16 kap § 10 b. Ett godkännande av Statens biografbyrå
innebär dock ej ansvarsfrihet vad gäller barnpornografibrott enligt brottsbalkens 16 kap §
10 a.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
UNICEF Sverige tillstyrker utredningens förslag att med barn i bestämmelsen om
barnpornografibrott ska avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller
en person som är under 18 år. Nuvarande lagstiftning är helt bristfällig i detta avseende.
UNICEF Sverige stöder förslaget eftersom det ger ett skydd även för de barn under 18 år
som är fullt pubertetsutvecklade. Det är oerhört angeläget att ge alla barn under 18 år ett
så heltäckande skydd som möjligt mot att utnyttjas i barnpornografiska sammanhang. Vi
anser att tillämpningsområdet för straffbestämmelsen måste utvidgas i enlighet med
förslaget för att garantera alla barn under 18 år samma rättsliga skydd, oavsett den fysiska
utvecklingen. Barn under 18 år har särskilda mänskliga rättigheter fastslagna i
barnkonventionen och har generellt sett behov av särskilt skydd mot olika former av
exploatering. De övergrepp och kränkningar som ett barn utsätts för vid barnpornografiska
brott, både kroppsligt och psykiskt, måste lagstiftningen förbjuda. UNICEF Sverige anser
därför att det krävs att en bestämd, objektiv åldersgräns på 18 år införs i lagstiftningen.
UNICEF Sverige anser att det bör utredas om även texter och ljudupptagningar ska kunna
bedömas som barnpornografi. Vi menar att det inte enbart är visuella framställningar, som
bilder eller filmer, som kan utgöra dokumentation eller beskrivning av sexuella övergrepp
40
på barn. Det kan även ske i andra former, som text och ljud. Vi anser därför att
barnpornografibrottet bör utvidgas till att omfatta även dessa former av skildringar.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen välkomnar att definitionen av barn i barnpornografibrott utvidgas med en
bestämd åldersgräns på 18 år. Rädda Barnen tillstyrker vidare att det från grundlagarnas
tillämpningsområde undantas pornografiska bilder av en person vars pubertetsutveckling
inte är fullbordad eller en person som är under 18 år.
Enligt Rädda Barnens mening är nuvarande lagstiftning om barnpornografibrott bristfällig
eftersom den inte skyddar alla barn och unga under 18 år. De unga som är fullt
pubertetsutvecklade och under 18 år, där åldern inte framgår av bilden och
omständigheterna kring den omfattas inte av straffbestämmelsen. Ett innehav av sådana
bilder är straffritt. Rädda Barnen menar att den integritetskränkning som barnpornografi
innebär är lika straffvärd när det gäller fullt pubertetsutvecklade barn under 18 år. Det
enskilda barnets fysiska utveckling kan aldrig vara avgörande.
Även rekommendationerna från FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s
Barnrättskommitté) och FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) talar
för att en bestämd åldersgräns införs. FN:s Barnrättskommitté som bevakar att
konventionsstaterna följer barnkonventionen rekommenderade Sverige att ändra
definitionen av barn i brottsbalkens bestämmelse om barnpornografi och införa en
bestämd åldersgräns på 18 år. Enligt artikel 2 i barnkonventionen får barn bl.a. inte
diskrimineras i förhållande till andra barn. Det innebär att barn som är fullt
pubertetsutvecklade men under 18 år inte får diskrimineras i förhållande till barn vars
könsmognad inte avslutats.
Rädda Barnen är medvetet om att det finns andra viktiga konkurrerande intressen att
beakta som de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga värdena. Rädda Barnen anser i likhet
med utredningen att vid en avvägning av de båda intressena så väger intresset av att
skydda fullt pubertetsutvecklade barn mot den kränkning det innebär för barnet att
förekomma i pornografiska sammanhang tyngre.
Sveriges Advokatsamfund
Bör en bestämd åldersgräns införas i straffbestämmelsen?
Enligt gällande rätt omfattar inte straffbestämmelsen om barnpornografibrott pornografiska bilder av fullt pubertetsutvecklade personer under 18 år, när åldern inte framgår av
själva bilden och hur den presenteras. Av praxis framgår att det vid denna bedömning
saknar betydelse om gärningsmannen visste eller insåg att personen i själva verket var
under 18 år. Advokatsamfundet har ingen erinran mot att definitionen av barnpornografibrott ändras på det sättet att en bestämd 18-årsgräns införs. Det är dock av vikt att framhålla att, för att gärningsmannen i det enskilda fallet skall kunna straffas för en sådan
gärning, det krävs att gärningsmannen har haft uppsåt i förhållande till 18-årsgränsen,
alltså att den fullt pubertetsutvecklade personen egentligen var under 18 år. Detta torde i
41
praktiken förutsätta att gärningsmannen känner till identiteten på den avbildade personen,
vilket förmodligen för det mesta, vid masspridning av pornografiska bilder på Internet,
inte torde vara fallet. Utvidgningen av det straffbara området kan därför komma att få
begränsad betydelse i praktiken.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
Införande av 18-års definition av barn
Utredningen föreslår att alla personer som inte fyllt 18 år eller vars pubertetsutveckling
inte är fullbordad, och som avbildas på en pornografisk bild/film ska betraktas som barn
inom ramen för barnpornografilagen. RFSU är väldigt tveksam till införandet av en sådan
absolut gräns. Vi ifrågasätter det rimliga i att införa en lagstiftning där den som tar del av
den pornografiska bilden inte vet om han/hon begår ett brott eller inte. Det kan ibland vara
svårt för betraktaren att avgöra ålder på personen på bilden. RFSU föreslår istället att
rådande skrivningar kring åldersgräns ska gälla. Dock vill RFSU att den som producerat
bilden eller filmen ska bära ansvaret för att kontrollera åldern på personen som avbildas.
RFSU vill även trycka på möjligheten att lägga ett större ansvar på Internetleverantörerna
och att en översyn av denna möjlighet bör ske. Detta krav framförde RFSU även i
remissvaret på Ds 2007:13, ”Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften”.
Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL)
RFSL instämmer med utredaren att med barn i bestämmelsen om barnpornografibrott
skall avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är
under 18 år.
Då RFSL särskilt värnar om barn och unga hbt-personers trygghet, välbefinnande och
hälsa, ser vi en skärpning av lagstiftningen som ett led i att minska även hbt-barns
utsatthet.
Om skärpningen inte åläggs lagstiftningen utan större ansvar istället läggs på
Internetleverantörer, att komma åt barnpornografibrott, kan det riskera att få negativa
konsekvenser för hbt-barn. Om detta har RFSL skrivit i sitt yttrande över Vuxnas kontakt
med barn i sexuella syften (Ds 2007:13), vilket vi väljer att återupprepa även i detta
sammanhang:
RFSL, har genom våra medlemmar, vid flera tillfällen kommit i kontakt med
organisationer och företag som väljer att installera innehållsfilter i de egna nätverken
(såsom bibliotek, myndigheter, skolor m.m.) Beroende på leverantör kan de omfatta olika
mängder hemsidor, varav t.ex. både RFSU, RFSL Ungdom, RFSL och QX kan blockeras.
De företag och organisationer som väljer innehållsfiltrering med endast vissa
rekommenderade sidor som anses vara bra för t.ex. barn, leder till att det blir ett snävt
urval. Dessutom väljs, med stor sannolikhet, vissa viktiga hemsidor som har med
sexualitet att göra, bort, exempelvis RFSL Ungdom, RFSU och RFSL. Med viktiga
hemsidor menar vi sidor som personer som funderar på sin sexuella läggning och/eller
könsidentitet eller personer som är hbt, kan söka adekvat information och kontakt. Dessa
42
hemsidor utgör trygga zoner som är identitetsstärkande och där finns även information om
hbt-rådgivning och stöd tillgänglig. Trygga zoner för hbt-barn på Internet är väldigt få
(förutom de som redan nämnts ovan) vilket beror på bristande kunskap och kompetens om
hbt-barn samt att de flesta mötesplatser på Internet är heteronormativt utformade, dvs.
besökarna/medlemmarna antas vara heterosexuella. Trygga zoner utgör en central
förutsättning för hbt-barn att våga anmäla när de utsatts för sexuella kontakter.
Trots att RFSL ställer sig bakom en åldersgräns ser vi dock, i likhet med utredaren, risken
att det kan få som konsekvens att även legal pornografi hämmas, då det blir svårt för den
enskilda att avgöra om den pornografiska bilden omfattas av den straffrättsliga
regleringen eller inte. När det kommer till vuxna individer "försvarar RFSL den fria
sexualiteten och människors rätt att ta del av, eller inte behöva ta del av, sexuella
skildringar. (---) En del hbtpersoner ser en identitetsstärkande funktion i pornografin,
eftersom den kan vara ett sätt för individen att våga bejaka sin egen sexualitet och
förmåga till sexuell lust (RFSL:s principprogram)".
Att informera om lagstiftningen, för vuxna såsom barn, om vad som är tillåtet och vad
som är straffbart, är en viktig förebyggande åtgärd som RFSL anser kan motverka både
osäkerhet och en hämmande effekter.
Pubertetsutveckling
RFSL anser det särskilt problematiskt att förhålla sig till begreppet som, även med en 18årsregel, innebär att pubertetsutveckling i första hand är avgörande.
Ett resonemang kring på vilka grunder som pubertetsutveckling bedöms framgår inte av
utredningen, vilket RFSL anser brisfälligt då det är viktigt att vara kritisk till normerande
förhållningssätt
som
bedömningar
av
vad
pubertetsutveckling
innebär.
Pubertetsutveckling kan helt enkelt se väldigt olika ut för olika människor.
När människor genomgår könskorrigerande behandling och operation går personen i fråga
genom en ny pubertetsutveckling. Detta kan innebära att utvecklingen kan bli en
missvisande bedömningsfaktor i förhållande till personens faktiska ålder. Vid bedömning
bör även andra perspektiv och förhållningssätt tas i beaktning, såsom etnicitet och
funktionalitet.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
Med hänvisning till att gällande lagstiftning och domstolspraxis innebär att
barnpornografibrottet inte omfattar pornografiska bilder av fullt pubertetsutvecklade
personer under 18 år, anser BRIS att det är nödvändigt att införa en bestämmelse med en
bestämd åldersgräns. BRIS välkomnar således Utredningens förslag på definition att med
barn ska avses, förutom den person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en
person som är under 18 år. Genom en sådan komplettering kommer fler barn att skyddas
av lagstiftningen och samtidigt får utformningen av lagen en bättre överensstämmelse
med definition av barn som framgår FN:s konvention om barnets rättigheter.
43
BRIS välkomnar också Utredningens förslag att i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen införa att barnpornografiska bilder är undantagna från dessa
lagars tillämpningsområden.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks välkomnar förslaget att med barn i barnpornografibrottet ska avses en person vars
pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år. Roks anser i
likhet med utredarna att en bestämd åldersgräns innebär en kraftig markering från
samhällets sida att det är förbjudet att utnyttja barn i pornografiska sammanhang. Vidare
anser Roks att intresset av att även skydda fullt pubertetsutvecklade barn ska komma före
andra intressen. Roks anser det betydande att Sverige genom att införa en bestämd
åldersgräns följer barnkonventionens definition av barn och FN:s barnrättskommittés
rekommendation.
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR)
Alla Barn är barn till den dag de fyller 18 år. Här bör all skrivning i lagen vara helt
otvetydig. SKR anser att skyddet för barn är av största vikt, även då barnet har en
fullbordad pubertetsutveckling. SKR förordar att definitionen av barn ska vara en person
under 18 år. SKR förordar att skrivningen om en persons pubertetsutveckling stryks, då
detta inte minskar behovet av skydd för barnet. SKR menar att man genom att tala om
pubertetsutveckling överhuvudtaget lämnar öppet för tolkningar för den enskilde eller för
våra rättsinstanser.
Kvinnofronten
Kvinnofronten stöder utredningens förslag att en 18-årsgräns ska införas i definitionen av
barnpornografi.
Det är grundläggande viktigt att slå fast att med barn menas den som är under 18 år. Detta
är också i linje med FN:s barnkonvention. Dessutom är det positivt att svensk lagstiftning
därmed kommer att anpassas till internationell, inte minst med tanke på att arbetet mot
barnpornografi ofta kräver ett internationellt samarbete. Det är upprörande att en del av
den barnpornografi som finns i Interpols databas idag inte definieras som barnpornografi i
Sverige, och att identifierade svenska barn därmed inte rapporteras till Interpol. På detta
sätt försvårar Sverige genom nuvarande lagstiftning det internationella arbetet mot
barnpornografi samtidigt som de utsatta barnen tvingas leva med att dokumentationerna
av övergreppen mot dem ständigt sprids vidare. Alla som utsätts för sexuella övergrepp
vill kunna bearbeta övergreppen och gå vidare i livet. Men för den vars övergrepp
dokumenterats i pornografi är det svårare att gå vidare – bilderna finns ju kvar. Det är
därför oerhört viktigt att Sverige snarast ändrar lagstiftningen och bl.a. inför en 18årsgräns. Men en 18-årsgräns räcker inte. Kvinnofronten stöder därför även utredningens
förslag att könsmognadsrekvisitet ska kvarstå. Det krävs att en lagparagraf har ett
kombinerat rekvisit för att lagstiftningen ska kunna skydda alla barn.
44
Kvinnofronten anser dock att även anspelningspornografi borde ingå i definitionen av
barnpornografi. [se vidare avsnitt 10.4]
Bevisbördan vid barnpornografibrott
Kvinnofronten menar att det är av största vikt att stoppa all hantering av barnpornografi.
Som vi skrivit tidigare vill ju alla som utsätts för sexuella övergrepp kunna bearbeta
övergreppen och gå vidare i livet, vilket är svårare om övergreppen dokumenterats i
pornografi – bilderna finns ju kvar. Idag kan endast en mindre del av alla
barnpornografibrott i Sverige leda till fällande dom, eftersom lagstiftningens definition av
barnpornografi inte även utgår från att barn är den som är under 18 år.
Hur barnpornografi ska definieras i kommande lagstiftning, liksom i rättstillämpningen, är
med andra ord avgörande för om hanteringen ska kunna begränsas/stoppas.
Kvinnofronten ser därför med oro att det i utredningen finns flera oklarheter kring
bevisfrågan vid barnpornografibrott. Om ett barn under 18 år vars könsmognadsprocess är
avslutad utnyttjats i barnpornografi och barnet lever i annat land, ska polisen kunna ta upp
barnets vittnesmål där och sedan använda i svensk rättsprocess. Men vad händer om
barnet inte längre lever? En inte ovanlig konsekvens av den självdestruktivitet som kan
uppstå p.g.a. att man utnyttjas i kommersiell porrindustri är att man börjar använda
droger, dör av överdoser eller begår självmord. Vad gäller i de fall barnet inte lever
längre? Hur ser bevisproblematiken ut då?
Vad ska gälla om gärningsmannen säger att han trodde att hon var över 18 år, och alltså
hävdar att han handlat i ”god tro”?Grundläggande anser Kvinnofronten att ansvaret vid
framställning/skildring av barnpornografi borde ligga på framställaren, d.v.s. att det är upp
till den som framställer pornografi att kontrollera att den som dokumenteras i pornografisk
bild inte är under 18 år. Man kan jämföra med schlagerfestivalen i tv, som också ställer
krav med åldersgräns för de deltagande. Och om någon säljer cigarretter eller folköl till
den som är under 18 år kan de vid upprepat brott få indraget tillstånd eller t.o.m.
näringsförbud. Ska motsvarande ansvar och straff gälla pornografiframställning?
Och hur ska bevisbördan fungera när det gäller spridningen av kommersiell pornografi
som innehåller barnpornografiska bilder/filmer, exempelvis via landets alla
videouthyrare? Idag finns ett av allt att döma stort antal pornografiska videofilmer med
flickor under 18 år till kommersiell uthyrning i videobutiker runt om i landet. Hittills har
exempelvis filmerna med Traci Lords, som fortfarande sprids i Sverige, inte dömts som
barnpornografi här, med hänvisning till att hennes könsmognadsprocess var avslutad –
alltså trots att hon inledningsvis var i tidiga tonåren. Ska videouthyraren ha ansvar för att
kontrollera att han inte sprider sådan kommersiell barnpornografi?
Bristande analys
Sådana frågor tas inte upp i utredningen, som inte alls diskuterar vilka följder det
nödvändiga införandet av en 18-årsgräns kommer att få i och med att en del av den
pornografi som sprids av den kommersiella porrindustrin vid en lagändring kommer att
kunna dömas som barnpornografi. I perspektiv av kommande rättstillämpning ser
Kvinnofronten det som mycket oroande att utredningen inte fört sådana diskussioner.
45
10.4 Anspelningspornografi
Utredningens bedömning: Pornografi där vuxna personer framställs som barn eller förses
med olika attribut för att påminna om barn bör inte kriminaliseras.
Åklagarmyndigheten
Jag delar utredningens uppfattning att pornografi där vuxna personer framställs som barn
eller försedda med olika attribut för att påminna om barn inte bör kriminaliseras.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen beklagar att utredningen inte har valt att föreslå att
anspelningspornografi ska kriminaliseras. Anspelningspornografi produceras i syfte att
framställa barn som sexuella objekt. Redan idag är exempelvis tecknade pornografiska
bilder som föreställer barn att anse som barnpornografi. Att levande människor som
föreställer barn i pornografiska bilder klassas som barnpornografi vore en logisk följd av
detta. Både tecknade pornografiska bilder som föreställer barn och anspelningspornografi
syftar till erotisk stimulans. Anspelningspornografi kan uppmuntra de som är sexuellt
intresserade av barn och av att titta på barnpornografiska framställningar att överträda sina
gränser och att bli förövare. Det finns då en risk för att efterfrågan och utbudet på
barnpornografi ökar samt att övergreppen på barn därmed blir fler och grövre.
Anspelningspornografi kan medföra allvarliga konsekvenser för barn. Bilderna kan leda
till att barnen, och även de vuxna, normaliserar handlingarna som den pornografiska
framställningen skildrar. Bilden kan användas av förövaren till att legitimera sitt beteende
och att instruera barnet.
Barnkonventionen föreskriver i artikel 34 att staterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för
att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.
Barnombudsmannen anser att kriminalisering av anspelningspornografi är en lämplig
åtgärd för att skydda och förebygga så att barn inte utnyttjas i pornografiska
framställningar och inte blir utsatta för övergrepp.
Barnombudsmannen ställer sig kritisk och frågande till att Sverige har gjort en
tolkningsförklaring innebärande att anspelningspornografi inte ska omfattas av
definitionen av barnpornografi i artikel 2 c i FN:s fakultativa protokoll till
barnkonventionen om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
Jämställdhetsombudsmannen
JämO anser i motsats till utredaren att så kallad anspelningspornografi bör kriminaliseras.
Enligt JämO riskerar även barn att fara illa till följd av sådan pornografi vilket motiverar
en kriminalisering - även om det är vuxna personer som deltar i framställandet.
46
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Fakultetsnämnden delar bedömningen (se avsnitt 10.4) att anspelningspornografi inte bör
omfattas av kriminaliseringen.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
UNICEF Sverige delar inte utredningens bedömning att inte kriminalisera
anspelningspornografi. Vi anser att pornografi där vuxna personer framställs som barn
eller förses med olika attribut för att påminna om barn, ska kriminaliseras. Vi anser att det
inte ska vara tillåtet att genom anspelningspornografi objektifiera barn sexuellt.
Det främsta skälet till vårt ställningstagande är att anspelningspornografi kan inspirera
personer till att utsätta barn för sexuella övergrepp och kränkningar. Ett annat skäl är att
denna form av pornografi kan skapa ökad efterfrågan på barnpornografi.
Vid en avvägning mellan barns rätt till skydd mot sexuell exploatering och vuxnas rätt att
medverka i pornografiska sammanhang, anser UNICEF Sverige att barnets rättigheter
väger tyngst. Detta motiverar en kriminalisering av anspelningspornografi.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen instämmer i utredningens bedömning att anspelningspornografi inte bör
kriminaliseras. Rädda Barnen arbetar med att stärka barn och ungas rättigheter utifrån
barnkonventionen. Där avses med ett barn varje person under 18 år. Artikel 34 i
barnkonventionen skyddar barn mot att bl.a. utnyttjas i pornografiska föreställningar och i
pornografiskt material. Detta för att barn är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd.
Att kriminalisera bilder där personer över 18 år agerar barn rör inte frågor som Rädda
Barnen arbetar med.
ECPAT Sverige
Anspelningspornografi, barnpornografiska texter samt ljudupptagningar bör
kriminaliseras
Även om inte anspelningspornografi i sig innebär ett övergrepp mot ett barn, innebär
spridning av denna sorts pornografi en uppmuntran till övergrepp mot barn. Det är alldeles
uppenbart att det i anspelningspornografin görs en sexuell anspelning på barn.
Utredningen gör gällande att produktionen av anspelningspornografi inte i första hand
”torde ske för att framställa barn som sexualobjekt….” Man kan fråga sig varför vuxna
personer i sexuella sammanhang då skulle klä ut sig till barn, om det inte skulle vara just
för att anspela på barn som sexualobjekt. Forskning visar att konsumtion av
anspelningspornografi fungerar som en brygga för att senare konsumera ”riktig”
barnpornografi. “ En parallell kan göras till de första Lolita-filmerna på 60-talet. Initialt
var det vuxna som agerade som barn, men under liberaliseringen på 70-talet böts de vuxna
successivt ut till barn.
47
Det är inte logiskt att tecknade och datorframställda bilder, som föreställer vuxna med
barnsliga attribut är kriminaliserade, men att pornografiska bilder på verkliga vuxna
personer som ser ut, eller försöker se ut som barn, inte omfattas av kriminaliseringen.
Även EU:s rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och
barnpornografi samt Europarådets ”IT-konvention inkluderar anspelningspornografi i
definitionen av vad som skall betraktas som barnpornografi. Visserligen ges möjlighet i
båda dessa internationella instrument att göra undantag för anspelningspornografi. Men
mot bakgrund av att antalet barnpornografiska sidor anses ha ökat med nära 1500 procent
de senaste tio åren och att det bara i Sverige stoppas minst 50 000 försök varje dygn att
komma åt barnpornografiska sidor, bör Sverige i likhet med Norge kraftfullt markera att
sexuell anspelning på barn, inte accepteras.
Mot bakgrund av ovanstående bör även barnpornografiska texter, som beskriver sexuella
övergrepp på barn kriminaliseras. Det finns ingen anledning att exkludera avbildningar i
text. Texterna, som många gånger är mycket detaljerade och grova, kan tjäna inte bara
som inspiration till att begå sexuella övergrepp på barn, utan också ge detaljerade tips på
hur övergreppen skall begås. Antalet sidor med barnpornografiska noveller och
beskrivningar tenderar att ha ökat den senaste tiden. På samma sätt bör även
ljudupptagningar av barn som utsätts för sexuella övergrepp omfattas av det straffbara
området.
Då lagstiftningen även avser att skydda barn i allmänhet och inte enbart det enskilda barn
som avbildas på bilden, bör alla former av framställning av barn i sexuella hänseenden
(anspelning, beskrivande texter, ljudupptagningar etc.) kriminaliseras för att få en
konsekvent och ändamålsenlig lagstiftning på område
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
Utredningen föreslår att sådan pornografi, där vuxna personer framställs som barn eller
förses med olika attribut för att påminna om barn, inte bör kriminaliseras. BRIS delar inte
den bedömningen.
BRIS anser att anspelningspornografi är ett kränkningsbrott mot barn i allmänhet eftersom
det över huvud taget inte finns ett befogat intresse för att skydda sådana handlingar som
anspelar på att sexualisera barnet som attribut för vuxna. Även om BRIS förstår
Utredningens resonemang kring att lagstiftningen om barnpornografibrott har till syfte att
bl.a. skydda det avbildade barnet och att det i samband med anspelningspornografi oftast
är fråga om vuxna personer som framställs som barn och att det därigenom inte är möjligt
att skydda sådana framställningar via den föreslagna definitionen.
BRIS motsätter sig Utredningens bedömning att anspelningspornografi inte behöver
kriminaliseras. BRIS anser att framställning av material innehållande
anspelningspornografi kränker barn i allmänhet och då det inte finns något befogat
intresse av att framställa sådant material ska Sverige vara föregångsland och kriminalisera
sådana handlingar.
48
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser till skillnad från utredaren att pornografi där vuxna personer framställs som
barn eller förses med olika attribut för att påminna om barn bör kriminaliseras. Som skäl
anför Roks att barnpornografibrottet ska skydda barn i allmänhet från att kränkas. Roks
ser i likhet med Barnombudsmannen en risk att anspelningspornografi kan uppmuntra
barn att bete sig på det sättet som skildras på bilden. Utöver detta innebär
anspelningspornografin att situationer barn befinner sig i och attribut barn förknippas med
sexualiseras, och på så sätt finns en risk att även barn sexualiseras och utnyttjas av de som
konsumerar denna typ av pornografi. Roks anser vidare att steget att ta del av
barnpornografi förkortas på grund av anspelningspornografi.
Kvinnofronten
Kvinnofronten reagerar mycket starkt mot att utredningen avfärdar anspelningspornografi
utan någon analys, alltså utan att ha redovisat någon som helst utredning om vad
företeelsen är eller innebär. Här frångår dessutom utredningen plötsligt sitt
barnperspektiv:
”Lagstiftningen mot barnpornografi syftar till att skydda bl.a. det avbildade barnet från att
kränkas. Anspelningspornografi skildrar inte barn utan vuxna personer som spelar barn.
Man torde i de flesta fall kunna utgå från att den vuxna personens deltagande sker helt
frivilligt och med insikt om konsekvenserna, något som inte är fallet när det gäller barn.”
(Vi ska i detta sammanhang inte gå in på det faktum att utredningen i citatet visar en näst
intill total okunskap om förutsättningarna för framställning av pornografi i allmänhet.)
Frågan om anspelningspornografi i barnpornografilagstiftningen handlar självklart inte om
eventuella vuxna personer på bilden, utan om konsekvenserna för de barn som utsätts i
och genom anspelningspornografin. Genom att påstå att anspelningspornografi består av
"vuxna personer som spelar barn" visar utredningen att man över huvud taget inte förstått
vad anspelningspornografi är.
En mycket liten del av anspelningspornografin består av filmer/bilder där en uppenbart
vuxen kvinna t.ex. kläs ut till baby och placeras i en jättelik spjälsäng där hon för en
jättenapp ut och in genom slidan medan hon ropar på pappa, som sedan kommer och
utnyttjar henne. Det allra mesta av anspelningspornografin består av filmer/bilder med
flickor och unga kvinnor mellan cirka 13 och drygt 20 år. Flickorna görs ”yngre” genom
att bildmässigt skildras med rakade sköten och tofsar i håret, nallebjörnar, ballonger,
slickepinnar och skolflicksattribut. Tidningar och filmer har namn som anknyter till barn,
som ”Lolita”, ”Teenage Girls”, ”Babe”, ”Sweet Little” och liknande. I tidningarna och
filmerna skildras hur män njuter av att utnyttja småflickor. Förutom att flickorna
bildmässigt framställs som barn berättar tidningarnas texter att flickorna på bilderna är
barn, och i filmerna byggs dialogen och intrigen upp utifrån det.
Anspelningspornografin består alltså framför allt av flickor som faktiskt är barn, samt
unga kvinnor på gränsen till barn. Ett exempel är den amerikanska skådespelerskan Traci
Lords, som utnyttjades i pornografi från tidiga tonår. Traci Lords, som alltså var ett barn
49
när pornografin framställdes, gjordes ”yngre” med hjälp av sådana attribut som vi
beskrivit här. Det som sexualiseras är alltså själva varandet ”barn”.
Precis som ”vanlig” barnpornografi, används anspelningspornografi av förövare för att
legitimera övergreppen för sig själva och den används mot barn för att bryta ner deras
motstånd, vilket många som arbetar med utsatta barn kan vittna om. Att barn identifierar
det äldre barn eller den vuxne som spelar barn som faktiskt just i den stunden varande små
barn kan ses även i t. ex. TV:s barnprogram som ”Björnes Magasin”, där Björne och hans
vänner spelas av vuxna som agerar som barn. Barnen som tittar vet (utom de yngsta) att
Björne inte är någon björn på riktigt, de vet att han egentligen är vuxen, men där och då
utgår själva upplevelsen/identifikationen ändå från att han är ett barn som de själva. Både
”vanlig” barnpornografi och anspelningspornografi fungerar för förövaren som
legitimering av och inspiration till sexuella övergrepp mot barn. För barnet fungerar det
som en del i initierandet av det sexuella övergreppet, bl.a. i form av nedbrytning av
barnets motstånd, och som en del av själva övergreppet, bl.a. som instruktion.
All denna insikt om anspelningspornografin – som ibland faktisk barnpornografi
respektive dess konsekvenser för barn – lämnar utredningen därhän, utan att ens analysera
eller diskutera frågan. Det är djupt otillfredsställande och ett svek mot de barn som
utredningen säger sig vilja sätta i fokus.
Här är utredningens genomgående bristande analys av aktörerna i kommersiell
framställning/spridning ett ytterligare hinder för insikt i anspelningspornografins funktion.
Utredningen konstaterar att det finns ett stort ekonomiskt intresse i spridningen av
barnpornografi via internet. Man konstaterar vidare att de män, som utan att ”själva [vara]
intresserade av det barnpornografiska materialet” driver denna vinstdrivande verksamhet
gör detta i organiserad form – även sådana exempel på planmässighet i hanteringen
nämns, som uppdelning av bilder i mindre delar (”pusselbitar”) som placeras på olika
servrar. Vidare visar utredningen att man förstått logiken i den vinstdrivande
verksamheten, d.v.s. att det faktum att den organiserade och vinstdrivande verksamheten
vill nå fler köpare, och behålla de gamla, hör samman med att allt mer barnpornografi
sprids nu under 2000-talet, med yngre barn och grövre övergrepp. Samt att de nya
”trenderna” i hur övergrepp genomförs i kombination med det ökade utbudet också
innebär att såväl barns som vuxnas gränser därmed förskjuts.
Med dessa konstateranden om den faktiska situationen idag, gör utredningen sedan:
ingenting. Man diskuterar inte konsekvenserna av att man faktiskt – till skillnad från 1997
års Barnpornografiutredning, som avfärdade den organiserade handeln med
barnpornografi och därmed bidrog till den utveckling som skett – ser denna handel, och
dess inverkan på spridningen via internet. Utredningen försöker inte analysera vilka olika
aktörer som finns i barnpornografiframställning och spridning, och hur dessas syften kan
spela roll för hur framställning/spridning kommer att utvecklas vidare. Detta är återigen
ett stort svek mot de utsatta barnen, framför allt de barn som nu kommer att fortsätta
utsättas för sexuella övergrepp p.g.a. vuxenvärldens bristande förmåga att skydda barn.
Mot bakgrund just av insikten om den organiserade och planmässiga framställningen/
spridningen borde anspelningspornografin ha diskuterats – det är ju ingen slump att
anspelningspornografi skapats av den organiserade porrindustrin. Anspelningspornografin
50
fungerar som en del i normaliseringsprocessen genom att den legitimerar en ökande
sexualisering av allt yngre flickor. Enligt en undersökning av baksidestexter till
pornografisk videofilm som säljs och/eller hyrs ut i vanliga videobutiker runt hela
Sverige, innehöll hela 74% av baksidestexterna anspelningar på unga flickor. Det minsta
utredningen borde gjort är att fråga sig varför, och vilka följder det får.
Trots att man inte alls undersökt eller analyserat anspelningspornografin upprepar
utredningen i betänkandet, flera gånger, att anspelningspornografi inte har med barn att
göra. Genom att avfärda anspelningspornografi som utredningen gjort demonstrerar man
inte bara en total okunskap om företeelsen som sådan, man visar också en märklig ovilja
att diskutera syfte och konsekvenser. Detta trots att inte bara vi i Kvinnofronten och andra
med stor kunskap om pornografi, utan också organisationer som arbetar utifrån barns rätt,
som exempelvis Barnombudsmannen, försökt visa på anspelningspornografins
konsekvenser för barn. Utredningens lättvindiga avfärdande av anspelningspornografi är
direkt upprörande.
Fetischering och könsblindhet
Det finns även de som avfärdar anspelningspornografi genom att likna den vid fetischism.
Men en fetisch innebär i sexuella sammanhang att ting (som inte har med sexualitet att
göra) påförs en erotisk laddning, så att de därför kan upplevas som en nödvändig
förutsättning för ens sexuella lust och/eller ens sexuella tillfredsställelse. Om
anspelningspornografi ska ses som fetischism är det som i så fall fetischeras (det vill säga
kopplas till den vuxnes sexuella tändning och utlevelse) just barn. Hur påverkas ens
sexualitet av att man fetischerar barn? Och hur skulle det att sexualisera barn för vuxna
mäns sexuella tillfredsställelse, och att idealisera sexuellt utnyttjande av barn, inte ha
koppling till barnpornografi, som ju på samma sätt fetischerar barn.
Men återigen stoppas all analys av utredningens könsneutralitet/könsblindhet. Det är till
allra största delen vuxna män i världen som framställer, sprider och innehar
barnpornografi. Det borde rimligen då inte vara någon tillfällighet att
anspelningspornografi består just av idealiserande av vuxna mäns sexuella utnyttjande av
barn, företrädesvis småflickor. Så varför finns anspelningspornografi?
Anstiftan
Kvinnofronten menar att anspelningspornografi som sådan också fungerar som anstiftan
till barnpornografi, vilket enligt EU bör förbjudas.
Utredningen konstaterar att EU antagit ett rambeslut om bekämpande av sexuellt
utnyttjande av barn och barnpornografi. Där slås fast vilka handlingar som ska vara
förbjudna i medlemsstaterna. I de handlingarna ingår ”anstiftan”. Kvinnofronten anser
alltså, mot bakgrund av det vi skrivit här ovanför, att anspelningspornografi bör räknas
som sådan anstiftan, och därmed förbjudas.
10.5 Beslag och förverkande
Utredningens bedömning: Reglerna om beslag och förverkande av barnpornografiska
bilder behöver inte ändras.
51
Tullverket
Tullverket delar utredningens bedömning rörande behovet av följdändringar i
grundlagarnas undantagsbestämmelser i förtydligande syfte, då rättsläget beträffande
tolkningen av begreppet ”barn” i de båda lagarna är oklart. Det synsättet kan anses lika
giltigt för bestämmelserna i lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi
respektive lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.
Tullverket föreslår att följdändringar i dessa lagar övervägs.
52
11 Omfattningen av kriminaliseringen
11.1 Allmänna utgångspunkter
Utredningens bedömning: Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en
kränkning av det avbildade barnet och barn i allmänhet. Lagstiftningen om
barnpornografibrott måste så långt möjligt omfatta alla former av befattning med
barnpornografiska bilder, som kan anses straffvärda.
Barnombudsmannen
Allmänna utgångspunkter
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att varje förekomst av en
barnpornografisk bild utgör en kränkning av det avbildade barnet och barn i allmänhet
samt att lagstiftningen om barnpornografi så långt möjligt måste omfatta alla former av
handhavanden med barnpornografiska bilder, som kan anses straffvärda.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
Allmänna utgångspunkter
BRIS anser, liksom utredningen, att varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en
kränkning av det avbildade barnet och barn i allmänhet och anser därför att lagstiftningen
om barnpornografibrott måste så långt som möjligt omfatta alla former av befattning med
barnpornografiska bilder och som anses vara straffvärda.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Allmänna utgångspunkter
Roks anser i likhet med utredarna att varje företeende av en barnpornografisk bild utgör
en kränkning av det avbildade barnet och barn i allmänhet, samt att alla former av
befattning med en sådan bild ska vara straffvärd.
53
11.3 Finns det behov av att utvidga det straffbara området?
Utredningens bedömning: Vissa former av straffvärd befattning med barnpornografiska
bilder torde falla utanför det straffbelagda området. Det finns därför ett behov av att
utvidga detta område. Barnpornografibrott, som är att bedöma som ringa, bör inte vara
kriminaliserat på försöksstadiet. Gällande lagstiftning uppfyller de krav som aktuella
internationella instrument ställer vad gäller omfattningen av det kriminaliserade området.
11.4 Hur bör det straffbara området utvidgas?
Utredningens förslag: Det straffbara området utvidgas på så sätt att den som mot
betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor omfattning eller på annat
liknande sätt skaffar sig tillgång till barnpornografisk bild döms för barnpornografibrott.
Svea hovrätt
Omfattningen av kriminaliseringen
Hovrätten delar utredningens bedömning att vissa former av straffvärd befattning med
barnpornografiska bilder kan falla utanför det straffbelagda området och att det därför
finns ett behov av att utvidga detta.
När det gäller vilka handlingar som bör kriminaliseras anför utredningen att varje avsiktlig
befattning med barnpornografiska bilder utgör en straffbar kränkning av såväl det
avbildade barnet som barn i allmänhet. Vidare sägs att utgångspunkten bör vara att i
princip all form av avsiktlig befattning med barnpornografiska bilder ska vara
kriminaliserad. Utredningen hänvisar till att dagens teknik medger olika former av aktiv
och avsiktlig befattning med barnpornografiska bilder och att nuvarande
straffbestämmelse anses svår att tillämpa i vissa fall samt att den i andra fall inte alls är
tillämplig. Enligt utredningens uppfattning är det inte heller från straffvärdesynpunkt
någon nämnvärd skillnad mellan de former av befattning med barnpornografiska bilder
som kan beskrivas som kvalificerat tittande och den befattning som ett innehav innebär
(se s. 248-250).
Det kan sättas i fråga om utredningens avsikt att avsevärt utvidga det straffbara området
för barnpornografi förverkligas i den föreslagna lagtexten (se förslag till ändring i 16 kap.
10 a § brottsbalken). De begränsningsrekvisit som den nya gärningsformen ”skaffar sig
tillgång till” har försetts med får nämligen som följd att flera av de former av befattningar
med barnpornografiska bilder som utredningen i sina överväganden har bedömt som
straffvärda
faller
utanför
bestämmelsens
tillämpningsområde.
Enligt
författningskommentaren ska exempelvis gärningsmannen ha vidtagit handlingar som
visar att han eller hon har ansträngt sig i vid mening för att få tillgång till just
barnpornografiska bilder (se s. 257). I det fall en person avsiktligt tar befattning med
barnpornografiska bilder utan att anstränga sig, t.ex. genom att via en sökmotor gå in på
en webbsida som innehåller sådana bilder, är handlingen inte straffbar. Detta är enligt
hovrätten knappast förenligt med utredningens allmänna utgångspunkter för en utvidgning
av det straffbara området. Utredningen anför också att det inte ska ha någon betydelse om
en person aktivt skaffat sig tillgång till barnpornografiska bilder fortlöpande och
54
regelmässigt eller om detta skett endast vid något enstaka tillfälle (se s. 257). Men inte
heller denna avsikt förverkligas i författningsförslaget eftersom i detta anges att det ska
vara fråga om upprepade tillfällen eller i stor omfattning.
Om avsikten med utredningens förslag är den som framgår av författningskommentaren,
dvs. att endast straffbelägga handlingar där gärningsmannen ansträngt sig i vid mening för
att få tillgång till just barnpornografiska bilder, finns det enligt hovrätten inte anledning att
förse gärningsformen med begränsande rekvisit. Såsom utredningen har konstaterat torde
nämligen redan i uttrycket ”skaffa sig tillgång till” ligga ett krav på aktivitet vilket bör
utesluta att icke straffvärda handlingar täcks in av gärningsrekvisitet. Det är enligt
hovrättens mening tillräckligt att exempel på sådana handlingar anges i
författningskommentaren. Lagtekniskt korresponderar ett sådant alternativ också bättre
med övriga delar av bestämmelsen än den nu föreslagna utformningen.
Hovrätten för Västra Sverige
Hovrätten anser att utredningen anfört goda skäl för en utvidgning av straffansvaret
genom gärningsformen ”kvalificerat tittande”. Hovrätten har ingen erinran mot
författningsförslaget i denna del.
Malmö tingsrätt
I motivtexten (s. 375) ges exempel på vad som kan anses vara bevis på att det finns en
”uppgjord plan”. Tingsrätten är mycket tveksam till om vad som där nämns, t.ex. att
adressen till webbsidor sparats, är tillräckligt för att det skall gå att dra slutsatsen att det
finns en ”uppgjord plan”. Detta uttryck är enligt tingsrättens mening rent språkligt att se
som att det finns en tydlig planläggning, omfattande flera moment. Om man vill att så
momentana åtgärder som nämns i motiven skall leda till ansvar – vilket tingsrätten i och
för sig inte har några invändningar mot – bör lagtexten förtydligas.
Umeå tingsrätt
Den föreslagna beskrivningen av det straffbara området i 6 kap. 10 a § p 6 brottsbalken är
svårtolkad. I rättssäkerhetens intresse bör bestämmelsen göras tydligare.
Tingsrätten har förstått utredningen så att den vill straffbelägga förfaranden varigenom
någon avsiktligt skaffar sig tillgång till barnpornografiska bilder men inte förfaranden som
innebär att någon oavsiktligt får tillgång till sådana bilder. Tingsrätten tycker att detta
innebär en lämplig avvägning mellan vad som bör bestraffas och inte. Denna ambition
uttrycks i lagtexten enklast och tydligast med ett krav på direkt uppsåt. Fördelen är att
straffbestämmelsen blir enkel att begripa både för den som kan bli misstänkt för att ha
brutit mot den och för den som skall tillämpa bestämmelsen.
55
Justitiekanslern
Utredningen har föreslagit att det straffbara området utvidgas på så sätt att den som mot
betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor omfattning eller på annat
liknande sätt skaffar sig tillgång till barnpornografisk bild döms för barnpornografibrott.
Enligt utredningen (s. 248 f.) torde vissa fall av straffvärd befattning med
barnpornografiska bilder falla utanför det straffbelagda området. Det gäller till exempel
när en besökare på en webbsida (en s.k. betalsida) köper ett abonnemang för en viss
bestämd period och under den tiden fritt kan titta på de barnpornografiska bilder som
tillhandahålls via betalsidan, när någon skaffar sig tillgång till barnpornografiska bilder
via webbsidor som tillhandahåller bilderna gratis eller när någon via en webbkamera tittar
på barnpornografiska bilder i realtid (s. 375). Jag instämmer i att även dessa former av
befattning är straffvärda och bör omfattas av lagstiftningen om barnpornografi.
Den föreslagna utvidgningen av straffbestämmelsen är emellertid inte invändningsfri.
Som utredningen har konstaterat (s. 250 f.) måste man beakta att en kriminalisering av
kvalificerade former av tittande skulle innebära att den i 2 kap. 1 § RF skyddade
informationsfriheten begränsas. Det finns, som utredningen har anfört (s. 251), en risk att
enskilda låter bli att t.ex. söka efter lagliga pornografiska bilder av rädsla för att få del av
barnpornografiska bilder, vilket i så fall påverkar informationsfriheten negativt. Vidare
uppkommer frågan, vilket utredningen också tar upp (s. 255), om det finns en risk för att
den som inte är ute efter barnpornografiskt material, men som stöter på sådant material i
samband med exempelvis tittande på lagligt pornografiskt material, också skulle komma
att drabbas av straffrättsligt ansvar.
Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit att den nya gärningsformen förses med
begränsande rekvisit som tydligt uttrycker ett krav på att gärningsmannen på något sätt
måste ha ansträngt sig, i vid mening, för att få tillgång till just barnpornografiska bilder (s.
257). Den enskilde ska ha uppsåt i förhållande till såväl att han eller hon har skaffat sig
tillgång till bilderna som till deras innehåll (s. 376), men något krav på direkt uppsåt ska
inte uppställas (s. 256). Enligt utredningen (s. 375) kan den som endast av en tillfällighet
tittar på barnpornografiska bilder, t.ex. på grund av att vederbörande oavsiktligt har
kommit in på en webbsida innehållande sådana bilder eller har fått motta oönskade epostmeddelanden innehållande barnpornografiska bilder, inte straffas för detta.
Barnpornografi och tillåten vuxenpornografi kan förekomma i samma medier. Den som
t.ex. har sparat adresser till webbsidor som både innehåller barnpornografi och
vuxenpornografi kan anses ha ansträngt sig, i vid mening, för att få tillgång till
barnpornografiska bilder. Eftersom det, enligt utredningen, inte ska uppställas något krav
på direkt uppsåt synes det finnas en risk för att den som har handlat på det sättet, men
endast har eftersökt vuxenpornografi, straffas för barnpornografibrott. Med den föreslagna
åldersgränsen i definitionen av barnpornografibrott riskerar också den som endast är
intresserad av vuxenpornografi och som endast har besökt sidor där det finns bilder på
fullt pubertetsutvecklade personer att objektivt sett göra sig skyldig till
barnpornografibrott om det skulle visa sig att de avbildade personerna var under 18 år vid
avbildningstillfället. Härtill kommer att innebörden av ”på annat liknande sätt” i lagtexten
56
inte har preciserats, vilket gör gränserna för det straffbara området otydliga och lämnar
öppet för en vid tolkning av vad som ska anses straffbart.
Mot bakgrund av det anförda skulle, enligt min mening, en utvidgning av det straffbara
området i enlighet med utredningens förslag tillsammans med en utvidgad definition av
barnpornografi leda till att det straffbara området blir alltför omfattande och dess gränser
oklara.
Även om jag i princip är positiv till en utvidgning av det straffbara området till att även
innefatta kvalificerade former av att titta på barnpornografiska bilder finns det alltså
utifrån de berörda aspekterna anledning att överväga författningsförslaget ytterligare
innan det leder till lagstiftning
Åklagarmyndigheten
Jag delar utredningens uppfattning att det straffbara området ska utvidgas till att även avse
den som mot betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor omfattning
eller på annat liknande sätt skaffar sig till gång till barnpornografisk bild.
Rikspolisstyrelsen
Förslaget innebär enligt Rikspolisstyrelsens mening att det straffbara området kommer att
täcka de mest straffvärde formerna av sådan befattning med barnpornografiska bilder som
för närvarande inte är straffbar.
De gärningsformer som anges i den aktuella bestämmelsen kräver att handlingen ska ha
varit planerad, av större omfattning eller ägt rum vid upprepade tillfållen etc. Det krävs
sålunda något mer än att skaffa sig tillgång till en skildring av barn i pornografisk bild. I
betänkandet anges emellertid att avsikten är att den som aktivt skaffar sig tillgång till
barnpornografiska bilder ska kunna straffas för sin befattning med dem och att det inte har
någon betydelse om anskaffningen sker fortlöpande, regelmässigt eller endast vid något
enstaka tillfälle. Härutöver framgår av betänkandet att ett handlande som innebär att
någon av en tillfållighet tittar på barnpornografiska sidor, utan att avsikten varit att
komma i kontakt med sådana bilder, ska lämnas utanför det straffbara området (s. 253-257
och 375). Rikspolisstyrelsen vill här framhålla att det synes som ordalydelsen i den
föreslagna författningstexten och uttalanden i betänkandet i viss mån står i strid med
varandra. Detta bör belysas närmare i den fortsatta beredningen av betänkandet.
Tryck- och yttrandefrihetsberedningen
Utredningen föreslår en utvidgning av det straffbara området genom tillägg av en ny
punkt 6 i 16 kap. 10 a § första stycket BrB. Enligt förslaget ska även den dömas för
barnpornografibrott som mot betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i
stor omfattning eller på annat liknande sätt skaffar sig tillgång till barnpornografisk bild.
57
Som utredningen uppmärksammat (s. 250 f., 255 ff.) aktualiseras här frågan om
förhållandet till informationsfriheten, dvs. den i 2 kap. 1 § första stycket 2
regeringsformen skyddade friheten att inhämta och motta upplysningar och i övrigt ta del
av andras yttranden. Man måste, som utredningen gjort (s. 255), ställa frågan om det finns
en risk att den som inte är ute efter barnpornografiskt material utan endast stöter på sådant
i samband med tittande på laglig pornografi också drabbas av straffrättsligt ansvar.
Den nya gärningsformen ställer enligt utredningen ett krav på aktivitet hos
gärningsmannen (s. 375, 257). Det krävs att gärningsmannen har företagit handlingar som
visar att han eller hon har ansträngt sig – i vid mening – för att få tillgång till just
barnpornografiska bilder. Det fordras också att gärningsmannen har uppsåt i förhållande
till såväl att han eller hon har skaffat sig tillgång till bilden som till bildens innehåll (s.
376). Den som endast av en tillfällighet tittar på barnpornografiska bilder utan att avsikten
varit att komma i kontakt med sådana bilder, t.ex. på grund av att vederbörande oavsiktligt
har kommit in på en webbsida innehållande sådana bilder eller fått motta oönskade epostmeddelanden innehållande barnpornografiska bilder, kan enligt utredningen (s. 375)
inte straffas för detta.
Beredningen anser att den föreslagna utvidgningen av kriminaliseringen är mycket
långtgående. Till en början kan konstateras att innebörden av uttrycket ”på annat liknande
sätt” inte är preciserad utan att uttrycket lämnar öppet för en vid tolkning av
straffbestämmelsen. Vad gäller uppsåt kan konstateras att utredningen visserligen anger
att det krävs att gärningsmannen har företagit handlingar som visar att han eller hon har
ansträngt sig – i vid mening – för att få tillgång till just barnpornografiska bilder.
Utredningen anger emellertid också att det inte ställs krav på direkt uppsåt (s. 256). Även
andra uppsåtsformer kan alltså vara tillräckliga. Dessa omständigheter i kombination med
det förhållandet att barnpornografiska bilder kan förekomma i samma medier, t.ex. på
samma webbadress, som tillåten vuxenpornografi (jfr s. 257) gör att det straffbara området
blir mycket omfattande och dess gränser oklara. Detta betyder i sin tur att
informationsfriheten i fråga om tillåten vuxenpornografi inskränks på ett omfattande sätt.
Det blir svårt för den enskilde som endast är ute efter tillåten vuxenpornografi att bedöma
när han eller hon riskerar ansvar för barnpornografibrott. Om dessutom den ovan
behandlade och av beredningen avstyrkta bestämda 18-årsgränsen för fullt
pubertetsutvecklade skulle införas skulle det bli i princip omöjligt för den enskilde att
bedöma när han eller hon riskerar ansvar för barnpornografibrott.
Mot bakgrund av det nu anförda anser beredningen att den föreslagna utvidgningen av
kriminaliseringen genom den nya punkten 6 i 16 kap. 10 a § första stycket BrB inte bör
genomföras.
Barnombudsmannen
Finns det behov av att utvidga det straffbara området ?
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det finns ett behov av att utvidga
det straffbara området för befattning med barnpornografiska bilder. Dagens lagstiftning
skyddar inte barn i tillräcklig utsträckning varför en utvidgning av det straffbara området
är nödvändig.
58
Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning att barnpornografibrott som är att
bedöma som ringa inte bör vara kriminaliserat på försöksstadiet. Även försök till ringa
barnpornografibrott upprätthåller marknaden och bidrar till att övergreppen mot barn
fortgår. Det är beklagligt att utredningen inte anser det vara en straffbar handling att
efterfråga en enstaka film mot bakgrund av den kränkning som barnet utsatts för. En
sådan handling kan enligt Barnombudsmannen inte anses vara försvarlig. Straffrihet bör
inte förekomma för någon grad av brottet.
Konventionen om IT-relaterad brottslighet föreskriver att varje part ska vidta nödvändiga
lagstiftningsåtgärder för att straffbelägga försök till barnpornografibrott. Om försök till
ringa barnpornografibrott inte kriminaliseras måste Sverige vid ratificeringen av ITkonventionen reservera sig vilket, enligt Barnombudsmannen, skulle vara olyckligt.
Barnombudsmannen delar visserligen utredningens bedömning att gällande lagstiftning
uppfyller de krav som internationella instrument som Sverige har ratificerat ställer vad
gäller omfattningen av det kriminaliserade området. Barnombudsmannen vill dock betona
att inget internationellt instrument hindrar att en stat går längre i sin kriminalisering än
vad instrumenten föreskriver.
Hur bör det straffbara området utvidgas?
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att det straffbara området utvidgas på
så sätt att den som mot betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor
omfattning eller på annat liknande sätt skaffar sig tillgång till barnpornografisk bild döms
för barnpornografibrott.
Barnombudsmannen anser dock att förslaget är otydligt formulerat vad gäller krav på
betalning. Av författningskommentaren framgår att det inte ska krävas någon betalning för
att förfarandet ska vara straffbart. Barnombudsmannen anser att det bör tydliggöras i
propositionen att det inte krävs någon betalning för att handlingen ska omfattas av det
straffbara området.
Det är, enligt Barnombudsmannen, beklagligt att utredningens förslag inte omfattar att
titta på enstaka bilder på Internet. Även sådana handlingar bidrar genom personens
aktivitet till att den barnpornografiska marknaden upprätthålls. Genom att
barnpornografiska bilder efterfrågas ökar risken för att barn blir utsatta för övergrepp.
Barnombudsmannen föreslår därför att även tittande på enstaka barnpornografiska
framställningar ska omfattas av det kriminaliserade området eftersom det måste anses
utgöra en straffvärd handling. Kriminaliseringen skulle med en sådan omfattning bli mer
heltäckande och ge barn ett starkare skydd mot barnpornografibrott.
Barnombudsmannen anser liksom utredningen att den som endast av en tillfällighet eller
slump kommer i kontakt med barnpornografiskt material inte bör omfattas av
kriminaliseringen. Det är dock viktigt att det inte finns ett utrymme till att bedöma tittande
på enstaka bilder på samma sätt som tittande på bilder endast av en tillfällighet eller
slump. Har uppsåt att titta på enstaka bilder förelegat är det önskvärt att det bedöms som
en straffvärd handling. Det måste därför tydliggöras vad som avses med att titta på
enstaka bilder.
59
Barnombudsmannen föreslår att ljudupptagningar av barn som utför eller utsätts för
sexuella handlingar ska anses som barnpornografi och därmed omfattas av det straffbara
området. Liksom barnpornografiska bilder får ljudupptagningar av barn som utför eller
utsätts för sexuella handlingar anses vara kränkande. Det måste, enligt
Barnombudsmannen, anses vara fruktansvärt att höra ett barn gråta eller skrika av smärta
när han eller hon exempelvis blir utsatt för ett sexuellt övergrepp.
Barnombudsmannen anser också att det bör övervägas om text utan bild om barn som
utför eller utsätts för sexuella handlingar ska anses som barnpornografi. Dramatiska
institutets och Teaterhögskolans projekt år 2005 med tema om barns förhållningssätt och
upplevelse av den egna kroppen, kärlek och sexualitet visar att barn reagerar starkt på
upplästa barnpornografiska texter. Barnen blev starkt berörda och endast negativa
reaktioner framkom från barnen efter att en barnpornografisk text hade lästs upp för dem.
Uppläsningen ansågs anstötlig mot barnen på ett uppenbart sedlighetssårande sätt.
Debatten kring Dramatiska institutets högläsning visar att barnpornografiska texter
allmänt uppfattas som starkt kränkande och bör därför anses som barnpornografi. Det bör
dock vara fråga om texter som på ett ohöljt och utmanande sätt skildrar sexuella
handlingar med barn. Undantagen för försvarlig gärning bör även vara tillämpligt och
hänsyn tas till om texten har ett informationssyfte.
Barnombudsmannen anser att försök, förberedelse och stämpling till barnpornografibrott
ska vara straffbart i enlighet med 23 kap. BrB.
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Nämnden kan vidare principiellt godta tankarna bakom den föreslagna utvidgningen av
kriminaliseringen (se avsnitten 11.3 och 11.4). Vissa former av aktivt uppsökande av
barnpornografi framstår onekligen, särskilt med hänsyn till att innehavsbegreppet blir
mycket tekniskt i den virtuella världen, som lika straffvärda som innehav av
barnpornografi. Nämnden vill emellertid ifrågasätta om den föreslagna lagtekniska
konstruktionen i alla delar är hållbar. Sålunda framstår rekvisitet ”enligt uppgjord plan”
som besvärligt både att förstå och att tillämpa, och bestämmelsen synes också skapa
påtaglig osäkerhet om hur frågan om brottsenhet skall bedömas. (Det framstår för
nämnden vidare som något oklart om det överhuvudtaget är tekniskt möjligt att ”titta på
bilderna via sin dators skärm” utan att bilderna på något sätt finns i datorn, jfr t.ex. s. 254
och 375; det betyder bl.a. att relationen mellan den föreslagna kriminaliseringen och den
redan existerande kriminaliseringen av innehav förblir något oklar.)
I sammanhanget vill nämnden också peka på att innehavsbegreppet i praxis har tillämpats
på ett ganska extensivt och tekniskt sätt – se t.ex. RH 2007:21 – vilket bl.a. riskerar att
leda till att det ställs mycket stora krav på den som av misstag stöter på barnpornografi på
nätet eller får barnpornografi tillsänt sig via e-post. Det torde i sammanhanget inte gå att
avfärda frågeställningen genom att hänvisa till uppsåtskravet eftersom den som känner till
hur datorer fungerar ofta torde känna till att filer på olika sätt lämnar spår och kan
återskapas och därmed känna till att ”innehav” i teknisk mening kan föreligga.
60
Lunds universitet (Juridiska fakulteten)
I utredningen föreslås att kriminaliseringen utvidgas till att också omfatta fall när någon
mot betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor omfattning eller på
annat liknande sätt skaffar sig tillgång till en pornografisk bild av barn. Fakultetsstyrelsen
kan stöda detta förslag, men med reservationen att formuleringen ”på annat liknande sätt”
är alltför oklart. Fakultetsstyrelsen föreslår att detta uttryck stryks och att den
kriminaliserade gärningen bara begränsas med klart formulerade exempelfall.
Stockholms universitet (institutionen för journalistik, medier och
kommunikation)
Bakom förslaget att utvidga det straffbara området ligger resonemang om att en ökad
konsumtion av barnpornografi ökar utbudet på marknaden och i förlängningen barns
utsatthet och övergreppens grovhet. Man vill dock förse utvidgningen med ”begränsande
rekvisit”. Dessa är inte helt enkla att tolka – hur skall man exempelvis förstå att någon
skaffar sig barnpornografiska bilder ”enligt en uppgjord plan”? Utredningen återger
tämligen utförligt vad man menar att detta innebär och vilka komplikationerna är när det
gäller att förstå hur människor medvetet och planenligt anskaffar barnpornografiskt
material. Förutsättningarna för att lagstiftningsförändringen ska kunna tillämpas är att
också domstolarna omfattar den förståelsen.
Örebro universitet (Barnrättsakademin)
Vi uppskattar också att utredaren föreslår att det straffbara området utvidgas på så sätt, att
den som mot betalning, vid upprepade tillfällen, i stor omfattning eller på annat liknande
sätt skaffar sig tillgång till barnpornografisk bild döms för barnpornografibrott. Förslaget
till skrivningen enligt ovan i 16 kapitlet § 10a är inte helt lyckad, då den kan ge upphov
till mycket stora variationer i den praktiska straffrättsliga bedömningen. Denna
kriminalisering av brukaren är dock i linje med de bestraffningsbestämmelser som idag
finns för utnyttjande av andra sexuella tjänster.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
Finns det behov av att utvidga det straffbara området?
UNICEF Sverige delar inte utredningens bedömning att inte kriminalisera ringa
barnpornografibrott på försöksstadiet. Vi anser att huvudregeln måste vara att all befattning
med barnpornografiskt material, och även försök att få tillgång till sådant material, ska
kriminaliseras. Det är en viktig markering från samhällets sida att i lagen tydligt visa att
barnpornografi är förbjudet, i alla dess former.
Hur bör det straffbara området utvidgas?
UNICEF Sverige tillstyrker utredningens förslag att utvidga det straffbara området på så
sätt att den som skaffar sig tillgång till barnpornografiskt material döms för
barnpornografibrott. Det handlar t.ex. om s.k. kvalificerade former av att titta på
barnpornografiska bilder eller filmer.
61
Vi anser att som huvudregel ska all befattning med barnpornografiskt material vara
förbjudet. Däremot bör det givetvis inte vara straffbart att av en ren tillfällighet stöta på
barnpornografiskt material på Internet.
I syfte att skydda t.ex. verksamhet som innebär opinionsbildning eller seriös
nyhetsförmedling, bör ett försvarlighetsrekvisit finnas. Sådana försvarliga gärningar
innebär att en gärning inte ska utgöra brott, om gärningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen tillstyrker förslaget om att den som mot betalning, enligt en uppgjord plan,
vid upprepade tillfällen, i stor omfattning eller på annat liknande sätt skaffar sig tillgång
till barnpornografiska bilder ska dömas för barnpornografibrott. Rädda Barnen anser att
det är otillfredsställande att det idag är tillåtet att avsiktligt titta på barnpornografiska
bilder. Även dessa former av befattning med barnpornografi bör kriminaliseras eftersom
det kränker det avbildade barnet och barn i allmänhet samt ökar efterfrågan på nya bilder
som medverkar till att fler barn utsätts för sexuella övergrepp.
Sveriges Advokatsamfund
Bör det straffbara området utvidgas så att det kriminaliseras att skaffa sig tillgång till
barnpornografisk bild?
Advokatsamfundet har i och för sig ingen erinran mot att ”skaffa sig tillgång” till barnpornografisk bild kriminaliseras, men avstyrker att förslaget i dess nuvarande ordalydelse
läggs till grund för lagstiftning. Utredningen säger sig visserligen vara väl medveten om
att en kriminalisering av här nämnt slag kan innebära en risk att enskilda låter bli att söka
efter lagliga pornografiska bilder på nätet av rädsla för att han eller hon även ska få del av
barnpornografiska bilder.
Advokatsamfundet anser att det redan av lagtexten uttryckligen bör framgå att den som
oavsiktligt har kommit in på en webbsida som innehåller barnpornografiska bilder inte ska
kunna straffas för detta. Gärningsformen ”skaffa sig tillgång till” bör därför förses med
ytterligare ett begränsande rekvisit i själva lagtexten. Att som nu endast anmärka undantaget i förarbetena medför risken att det straffbara området utvidgas i praxis på ett sätt
som riskerar att inskränka den grundlagsskyddade informationsfriheten.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
Att kriminalisera så kallat kvalificerat tittande som utredningen föreslår är enligt RFSU en
viktig och betydelsefull väg att gå för att markera allvaret i frågan. Utvecklingen på
Internet går i rasande fart och barnpornografiska bilder blir allt mer lättillgängliga. Det är
därför av yttersta vikt att vår lagstiftning tydligt markerar var gränserna går och
kriminaliserar den som aktivt söker upp barnpornografiska skildringar.
62
ECPAT Sverige
Totalt tittförbud
Utredningen föreslår att det straffbara området utvidgas på så sätt att den som mot
betalning, enligt uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor omfattning, eller på annat
liknande sätt skaffar sig tillgång till barnpornografisk bild döms för barnpornografibrott.
ECPAT Sverige är av uppfattningen att det föreslagna lagrummet inte bör inkludera några
begränsande rekvisit.
Vad gäller rekvisitet betalning, kan det konstateras att det redan idag finns många
kommersiella barnpornografiska webbsidor på Internet som erbjuder barnpornografiska
bilder utan kostnad. Vidare sprids alltmer barnpornografi på fildelningssidor och i forum,
som inte heller kräver betalning.
I ökad utsträckning erbjuder dessutom pornografiska webbsidor blandat material, dvs.
både pornografi och barnpornografi, varför det kommer att bli svårt att bevisa att personen
enligt ”uppgjord plan” just konsumerat barnpornografi och inte pornografi.
Att konsumtionen, det kvalificerade tittandet, skall ha skett upprepade gånger och i stor
omfattning, för att ett brott skall föreligga är att signalera att det är fritt fram att titta, så
länge du inte tittar på för många bilder och/eller vid för många tillfällen. Förslaget
stämmer inte överens med lagens syfte att ”varje företeende av en barnpornografisk bild
utgör en straffvärd kränkning av såväl det avbildade barnet som barn i allmänhet”
Det framkommer i rapporten ”Sexuell exploatering av barn - vad döljer sig bakom
sexualbrottsstatistiken?, genomförd av BRÅ 2003, på uppdrag av Utredningen om
kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige, att en stor grupp av de dömda
barnpornografikonsumenterna halkat in på samlandet. Gärningsmännen hade mer eller
mindre av en slump stött på barnpornografi på Internet och tittandet hade till en början
utvecklats på grund av nyfikenhet. Det var således inte ett medvetet val eller ett aktivt
sökande. Mot bakgrund av denna rapport borde det stå klart att lagen även bör ha en
preventiv effekt, genom att totalförbjuda tittande på barnpornografi. Det skall således inte
vara tillåtet att bara gå in och titta på dylika sidor för att stilla sin egen nyfikenhet. I detta
sammanhang kan det vara på sin plats att återigen påminna om att det bara i Sverige
stoppas 50 000 försök att nå denna typ av sidor varje dygn. Blockeringen av
barnpornografiska
sidor
bidrar
således
troligen
till
att
potentiella
barnpornografikonsumenter förhindras att utveckla ett intresse för materialet. På samma
sätt skulle kanske ett totalt tittförbud skulle kunna verka avskräckande för gruppen
nyfikna personer.
“. . . I was finding more and more explicit stuff on the computer and I was looking at the
computer and thinking oh . . . they’re doing it . . . it can’t be that bad . . . it’s there you
know . . . I’m not doing any harm and she doesn’t seem to mind . . . and it just gradually
built up over a period of time”
Det är också viktigt att i detta sammanhang belysa konsekvenserna av konsumtionen av
barnpornografi. I genomgången av antalet domar i betänkandet framkommer återigen den
63
tydliga kopplingen mellan barnpornografibrottet och förövarens egna sexuella övergrepp
på barn. Barnpornografiutredningens undersökning visar att i cirka hälften av domarna
(åren 2001-2005, 156 av 303 stycken) dömdes gärningsmannen även för ytterligare brott.
I 71 % av fallen rörde den andra brottsligheten, sexualbrott mot barn. I drygt en tredjedel
av dessa fall var det begångna sexualbrottet riktat mot samma barn, som också utsatts för
barnpornografibrottet. Resterande fall rörde andra barn. Sammanfattningsvis visar
rapporten att det föreligger en tydlig koppling mellan konsumtion av barnpornografi och
sexualbrott mot barn och då även andra barn än de barn, som skildrats i det
barnpornografiska materialet.
Att titta på barnpornografi leder även till att efterfrågan ökar och därmed även risken för
att fler barn utsätts för sexuella övergrepp av förövare, som stimuleras till att begå egna
övergrepp. Samlandet av barnpornografi utvecklas många gånger till ett tvångsmässigt
beteende, där det gäller att hela tiden skaffa sig nya bilder i allt större omfattning. För en
del förövare, som är medlemmar i pedofilringar, är eget producerat barnpornografiskt
material dessutom en förutsättning för att få tillgång till nytt material. En del förövare
märker dessutom att de även kan tjäna pengar på att fotografera och/eller filma
övergreppen.
Konsumtionen behöver även belysas utifrån ett internationellt perspektiv. Den
kommersiella barnsexhandeln har ökat dramatiskt och inte minst tagit nya rent industriella
former de senaste åren; denna av FN uppskattad som den tredje mest lönsamma kriminella
verksamheten i världen. Produktionen av barnpornografi uppskattas, som redan nämnts,
ha ökat med 1500 % de senaste tio åren. Utvecklingen är ingen slump utan avspeglar bara
den enorma efterfrågan som finns och denna ”bransch” gigantiska lönsamhet. Det är pga.
att personer går in och tittar på dessa sidor, som denna industri blomstrar. Varje gång
någon konsumerar materialet, om det så enbart rör sig om en bild, bidrar det till att nya
sexuella övergrepp på barn begås och att handeln upprätthålls. Det är marknadskrafterna
som styr och för att behålla gamla samt erhålla nya kunder, blir barnen som dokumenteras
allt yngre och övergreppen allt grövre, detta för att det är vad som efterfrågas av bland
annat förövarna i Sverige.
Sammanfattningsvis anser ECPAT Sverige att alla begränsande rekvisit ska tas bort och
att ett totalt tittförbud införs där enstaka tittande på bilder skall vara kriminaliserat.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
Finns det behov av att utvidga det straffbara området?
BRIS delar Utredningens bedömning att lagstiftarens utgångspunkt måste vara att i
princip all form av avsiktlig befattning med barnpornografiskt material ska vara
kriminaliserad.
Hur bör det straffbara området utvidgas?
Att skaffa sig tillgång till barnpornografisk bild
BRIS delar Utredningens bedömning att den nya gärningsformen ska vara teknikneutral
och tillstyrker förslaget att den som ”skaffar sig tillgång till” barnpornografiska bilder ska
kunna straffas för handlingen.
64
Begränsande rekvisit?
Utredningen föreslår att endast den som aktivt skaffar sig tillgång till barnpornografiska
bilder ska kunna straffas för sin befattning med dem och BRIS delar den bedömningen.
Utredningen föreslår vidare att det straffbarra området ska utvidgas enligt följande:
”Den som mot betalning, enligt uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor omfattning
eller på annat liknande sätt skaffar sig tillgång till barnpornografiska bilder, skall dömas
för barnpornografibrott”.
BRIS delar Utredningens förslag till utökningen av det straffbara området men saknar en
beskrivning och analys över vad som exempelvis avses med ”mot betalning”, ”uppgjord
plan”, ”vid upprepade tillfällen”, ”i stor omfattning” eller ”på annat liknande sätt”. För att
det ska bli möjligt för domstolarna att döma efter den föreslagna regeln hade det varit bra
om Utredningen på något sätt sökt förklara vad som avses med de definitioner som
framgår av förslaget till utvidgat område för straffbarhet.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Finns det behov av att utvidga det straffrättsliga området?
Roks anser i likhet med utredaren att det finns behov av att utvidga det straffrättsliga
områden, eftersom det finns handlingar som idag inte är straffbelagda, men som enligt
Roks borde vara det.
Roks anser till skillnad från utredaren att barnpornografibrott som är att betrakta som
ringa bör vara kriminaliserade på försöksstadiet. Brottet det skulle vara fråga om är försök
till innehav av barnpornografi. Roks anser att alla barnpornografibrott, inklusive innehav,
innebär en allvarlig kränkning mot såväl det avbildade barnet som barn i allmänhet, och
därför bör vara kriminaliserat på försöksstadiet. Enligt utredaren är att anskaffa
barnpornografi, dvs. att vidta åtgärder för att komma i besittning av något, ett förstadium
till innehav. Att anskaffa barnpornografi är straffbart i andra länder, och Roks ställer sig
frågan om inte att vidta åtgärder för att komma i besittning av något är att betrakta som
försök? Om detta är fallet bör även Sverige följa andra länders exempel och göra
anskaffning av barnpornografi brottsbelagt genom att även kriminalisera försök till ringa
barnpornografibrott.
Hur bör det straffbara området utvidgas?
Roks anser att det ska vara straffbelagt att titta på barnpornografiska bilder. Roks anser att
begreppet ”skaffa sig tillgång till” som utredaren föreslår framstår som lämpligt för att
inrymma personer som aktivt tar del av barnpornografiskt material. Roks ställer sig dock
tveksam till om rekvisiten ”mot betalning, enligt uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i
stor omfattning eller på annat liknande sätt” innefattar alla former av att skaffa sig tillgång
till barnpornografisk bild. Roks anser att det tydligt bör framgå av lagen att även den som
vid ett tillfälle söker sig till barnpornografiska bilder ska dömas för barnpornografibrott.
Som förslaget är utformat finns det en risk att det frigörs ett utrymme att gå fri från straff
kring betydelsen av begreppet ”stor omfattning”. Det torde vara enkelt att avgöra
skillnaden mellan en person som oavsiktligt kommer i kontakt med barnpornografi via en
65
hemsida och en person som aktivt sökt sig till denna. Det kan förmodas att den som aktivt
sökt sig till denna sida tittat på mer än en bild. Vidare är Roks fundersam över om
ovanstående exempel på förfarande omfattas av en ”uppgjord plan”.
Kvinnofronten
Kvinnofronten stöder utredningens förslag att utvidga brottet till att även gälla det som
kallas ”kvalificerat tittande”. Det är viktigt att i möjligaste mån stoppa all hantering med
barnpornografi.
Ljudupptagningar
Kvinnofronten har också diskuterat en eventuell kriminalisering av ljudupptagningar vid
sexuella övergrepp. Utredningen konstaterar att samhällets kriminalisering av
barnpornografi syftar till att skydda ”både det barn som avbildats och barn i allmänhet
från att kränkas”. Men framställning, spridning och innehav av ljudupptagningar från ett
sexuellt övergrepp mot barn, liksom exempelvis uppspelning av sådana ljudupptagningar
för andra barn, är självklart kränkande för både det barn som initialt utsattes för
övergreppet och de barn (eller vuxna) som utsätts för uppspelningen.
Även text borde ha diskuteras, även om vi inte kan säga att Kvinnofronten förespåkar en
sådan kriminalisering. Men barnpornografiska texter är inte oproblematiska, eftersom de
exempelvis kan uppmana till brott, de kan leda till en samhällelig tillvänjning till sexuella
övergrepp mot barn, och de kan användas mot barn för att bryta ner barnets
motstånd/försvar.
Kvinnofronten anser därmed att utredningen ändå borde diskuterat annat än bild som
skildrar och/eller idealiserar sexuella övergrepp mot barn, och utrett eventuella
möjligheter att i första hand kriminalisera ljudupptagningar som är dokumentationer av
sexuella övergrepp mot barn.
66
11.5 Hur förhåller sig en utvidgning av det straffbara området till TF och YGL?
Utredningens bedömning: Från grundlagarnas tillämpningsområde har undantagits
skildringar av barn i pornografisk bild, dvs. ett yttrandes innehåll. En utökad
kriminalisering i form av införande av en ny gärningsform kan därför inte komma i
konflikt med det grundlagsskyddade området.
Tryck- och yttrandefrihetsberedningen
Utredningen har angett (s. 258) att den sålunda föreslagna utökade kriminaliseringen i
form av en ny gärningsform inte kommer i konflikt med det område som
grundlagsskyddas genom TF och YGL. TF och YGL innehåller visserligen inte någon
bestämmelse som hindrar den föreslagna utvidgningen. Dessa grundlagar bygger
emellertid, utan att det uttryckligen anges i dem, på informationsfriheten, dvs. rätten att ta
del av andras yttranden och inneha informationsbärare och –mottagare. Som konstaterats
ovan kommer den inskränkning i informationsfriheten som blir följden av den föreslagna
utvidgningen av kriminaliseringen även att inverka på informationsfriheten i fråga om den
tillåtna vuxenpornografi som förekommer i medier som faller in under TF och YGL. På
detta sätt berörs alltså även det område som faller in under TF och YGL av den utvidgade
kriminaliseringen.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att en utökad kriminalisering i form
av införande av en ny gärningsform inte borde komma i konflikt med det
grundlagsskyddade området angående barnpornografiska bilder eftersom skildringar av
barn i pornografisk bild har undantagits från grundlagarnas tillämpningsområde.
Barnombudsmannen anser att det är beklagligt att inte ljudupptagningar av barn som utför
eller utsätts för sexuella handlingar har lyfts ut ur grundlagarna på samma sätt som
barnpornografiska bilder. För ljudupptagningar gäller tryckfrihetsförordningen (TF) och
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Barnombudsmannen anser att ljudupptagningar ska
anses utgöra barnpornografi. För det fall definitionen av barnpornografibrott i
brottsbalken justeras till att omfatta även sådana framställningar föreslår
Barnombudsmannen att regeringen överväger förslag till en grundlagsändring där
ljudupptagningar av barn som utför eller utsätts för sexuella aktiviteter undantas från
grundlagarnas tillämpningsområde. Barnombudsmannen anser även att frågan huruvida
texter om barn som utför eller utsätts för sexuella handlingar ska anses vara
barnpornografi bör utredas vidare.
67
12 Undantag från det straffbara området
12.1 De gällande undantagen
Utredningens bedömning: Det bör inte införas någon definition av ”pornografisk bild” i
lagtexten. Dagens bestämmelser om undantag från det straffbara området för
hantverksmässigt framställda bilder och försvarliga gärningar bör behållas. De bör varken
inskränkas eller utvidgas. Bestämmelserna är inte oförenliga med de krav aktuella
internationella instrument ställer.
Hovrätten för Västra Sverige
Utredningen har lämnat förslag till två ansvarsbefriande regler i föreslagna 16 kap. 10 a §
femte och sjätte styckena brottsbalken. Enligt gällande rätt kan, enligt 10 a § femte stycket
nämnda kap., viss befattning med barnpornografi falla utanför det straffbara området. Till
skillnad från den nu gällande allmänna ansvarsbefriande regeln avseende försvarliga
gärningar, kommer de föreslagna reglerna att ha verkan i vissa särskilt angivna fall.
Såsom dessa regler har motiverats (se bl.a. betänkandet sid. 262) måste avsikten vara att
de exklusivt skall reglera frågan om ansvarsfrihet i fall med barnpornografiska bilder som
har förekommit inom något slags parrelation eller som den avbildade personen själv tar
befattning med. Tillämpningsområdet för den allmänna regeln om ansvarsfrihet för
försvarliga gärningar minskar i motsvarande mån.
Hovrätten tillstyrker att det straffria området preciseras utöver vad som följer av den nu
gällande bestämmelsen. Det framstår vidare som lämpligt att – såsom utredningen föreslår
– behålla den nu gällande bestämmelsen om försvarliga gärningar och därutöver införa
mer detaljerade bestämmelser för vissa särskilda fall. Hovrätten måste dock invända mot
det närmare innehållet i de detaljerade bestämmelser som föreslås [se avsnitt 12.2 och
12.3].
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det inte bör införas någon
definition av ”pornografisk bild” i lagtexten. Liksom utredningen anser
Barnombudsmannen att bedömningen måste göras i det enskilda fallet eftersom det är
viktigt med flexibilitet med hänsyn till bland annat den tekniska utvecklingen.
Barnombudsmannen anser dock att definitionen av barnpornografi i brottsbalken måste
justeras till att omfatta både visuell och auditiv framställning. FN:s fakultativa protokoll
till barnkonventionen om handel av barn, barnprostitution och barnpornografi gör klart att
framställning, av vilket som helst slag, av ett barn som deltar i verkliga eller simulerade
oförställda sexuella handlingar utgör barnpornografi.
Sverige bör enligt Barnombudsmannen dra tillbaka den tolkningsförklaring som gjordes i
samband med att Sverige undertecknade FN:s fakultativa protokoll till barnkonventionen
om handel av barn, barnprostitution och barnpornografi och som syftar till att begränsa
tolkningen av begreppet barnpornografi till enbart visuell framställning.
68
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att dagens bestämmelser om undantag
från det straffbara området bör behållas. Barnombudsmannen vill betona att det är av vikt
att undantaget för hantverksmässigt framställda bilder bara omfattar bilder som framställts
för enskilt bruk.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen kan inte ta ställning i frågan om undantagen då handlingen anses som
försvarlig bör inskränkas eller utvidgas när pornografiska bilder har förekommit i
konstnärliga sammanhang. Rädda Barnen anser att det saknas en grundlig genomgång av
omfattningen av undantaget och hoppas att denna fråga blir föremål för en ny översyn.
ECPAT Sverige
Utredningen anser inte att det finns anledning att göra någon förändring vad gäller
undantagen från det straffbara området.
År 2000 visades på Moderna Museet i Stockholm en installation av den norske konstnären
Bjarne Melgaard. Hans konstverk, ”All Gym Queens Deserve to Die” bestod av en
videosekvens där en vuxen man suger på ett spädbarns arm. Denna installation ansågs av
många vara barnpornografisk och såväl konstnären som Moderna Museets dåvarande chef
David Elliot polisanmäldes för barnpornografibrott. Såväl åklagare, överåklagare som
Riksåklagaren valde att inte väcka åtal, då de fann att denna sekvens ”faller inom den
konstnärliga friheten”. I detta fall fick således barnets skydd mot sexuella övergrepp stå
tillbaka för konstnärens rättighet att uttrycka sig. Detta är oacceptabelt och strider mot
artikel 3 och 34 i FN: s konvention om barnets rättigheter.
ECPAT Sverige anser att konst aldrig skall kunna stå över barnets rätt till skydd mot
sexuella övergrepp och av denna anledning skall lagen ändras så att konstverk som
anspelar sexuellt på barn, fortsättningsvis faller inom ramen för barnpornografibrottet.
I det fall lagstiftaren ändå anser följa utredarens förslag vill ECPAT Sverige anföra
följande. En barnpornografisk bild kan inte enbart genom att kallas för "konst" föras
undan från straffansvaret. Undantag för försvarliga bilder i konstnärliga sammanhang
måste ske efter en prövning, där man ser om ett barn har utnyttjats i sin egen position eller
som föreställande något annat, verkligt eller diktat, barn. Endast i det senare fallet kan
användningen av barnet i en sexuell framställning överhuvudtaget, efter en prövning av
det individuella fallet, hävdas vara försvarlig enligt vad lagstiftaren avsett med straffritt
undantag för "konst". Om istället all "konst" undantas kan all barnpornografisk
fotografering hävdas utgöra konst - detta är inte ett begrepp som någon s a s äger. Om
lagstiftaren inte går på ECPAT Sveriges föreslagna linje om att avskaffa hela det
undantagna området, är det alltså på sin plats att lagstiftaren avgränsar det straffria
området med tydlighet.
69
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser i likhet med utredaren att undantaget för försvarliga gärningar bör vara kvar i
sin utformning, och att detta undantag ska tillämpas mycket restriktivt.
Roks anser inte, till skillnad från utredaren, att undantag från det straffbara området ska
göras för hantverksmässigt framställda barnpornografiska bilder. Dessa bilder bör
omfattas av gärningarna att inneha och att framställa barnpornografiskt material. Även
om materialet är för eget bruk finns det ett värde att skydda det eventuella barn som
avbildats och barn i allmänhet.
Kvinnofronten
Definition av pornografisk bild
Kvinnofronten anser att utredningen slarvat över frågan om eventuell definition av
”pornografisk bild”. Det skulle självklart vara mycket svårt att slå fast en allmän
definition av pornografi, och således är det lätt att hålla med om att avgörandet om en bild
ska ses som pornografisk bör överlämnas till rättstillämpningen.
Men frågan är i själva verket betydligt mer komplicerad än så. Den kunskap som finns
idag om pornofieringen av det offentliga rummet visar exempelvis hur pornofieringen
innebär både en normalisering och ett förskjutande av gränser. Det borde därför ses som
viktigt att föra en vidare diskussion om vad ”pornografisk” innebär, och hur man ska
förhålla sig till normalisering/gränsförskjutning.
Den grundläggande beskrivning av vad som ska anses som ”pornografisk bild” som trots
allt finns i utredningen är att det skulle vara att bilder som ”på ett ohöljt och utmanande
sätt skildrar ett sexuellt motiv”. Vi i Kvinnofronten ställer oss mycket frågande till en
sådan beskrivning av pornografi. Enligt vårt sätt att se behöver det inte innebära att en bild
i allmänhet är pornografisk för att den skildrar sexualitet ”ohöjt” eller ”utmanade”.
Sexuella skildringar är inte i sig pornografi, och pornografi är följaktligen inte detsamma
som sexuella skildringar. När det däremot kommer till barnpornografi blir frågan mer
problematisk, eftersom lagen ska skydda barn från den kränkning som all sexuell
avbildning innebär. Om man vill fortsätta använda begreppet barnpornografi i betydelsen
all sexuell avbildning/skildring av barn, trots att ordet pornografi i sig inte innefattar all
sexuell avbildning/skildring, räcker det följaktligen inte med att hänvisa till citatet om
”ohöljt och utmanande”. Här skulle behövts en diskussion kring olika definitioner som
finns om pornografisk bild, och framför allt om hur lagstiftningen och rättstillämpningen
ska förhålla sig till just begreppet barnpornografisk bild.
Även om det närmare avgörandet ska överlämnas till rättstillämpningen, måste
rättillämpningen få en betydligt bättre och mer klargörande grunddefinition än den
utredningen för fram. Kvinnofronten menar att det är mycket allvarligt att utredningen här
slarvat förbi de svåra frågorna.
70
Undantag och försvarlighetsrekvisit
Kvinnofronten instämmer i den allmänna uppfattningen att det måste finnas undantag från
det straffbara området, och därmed att det ska finnas kvar ett försvarlighetsrekvisit
grundat i om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Men utredningens könsneutrala diskussion kring frågan om ”barn som skildrar egna
lagliga sexuella beteenden” hindrar förståelsen för hur sådana skildringar oftast framställs.
Slutsatserna riskerar därmed att bli fel.
En könsneutral beskrivning osynliggör verkligheten
Vi lever i ett samhälle med en grundstruktur av olika villkor för kvinnor respektive män,
där kvinnor och män har olika makt att påverka vardag och livsvillkor – detta brukar
benämnas samhällets könsmaktstruktur. Könsmaktsstrukturen får också till följd att det
finns olika förväntningar på tjejer respektive killar, inte minst sexuellt. Men när
utredningen resonerar kring barns dokumentation av ”egen sexualitet” gör man det alltså
helt utan könsperspektiv:
”Ett tecken på att barn och ungdomar påverkas av den ökade sexualiseringen skulle kunna
vara att det idag inte är ovanligt att de publicerar ’sexiga’ bilder av sig själva på
webbplatser som riktar sig till barn i de högre åldrarna, s.k. ungdomssidor.”
”Som nämnts är det inte alldeles ovanligt att, när ett förhållande tar slut, den f.d. pojkeller flickvännen olovligen visar bilderna för andra personer och t.o.m. lägger ut bilderna
på Internet.”
Detta speglar inte verkligheten. Tvärtom visar exempelvis medieforskaren Anja Hirdman i
sin undersökning av sådana ungdomsbilder att tjejers respektive killars egna bilder är helt
olika uppbyggda och konstruerade, och att det är tjejer som framställs och även
framställer sig själva med hjälp av pornografiska koder, medan pojkarna tvärtom undviker
detta.
I beskrivningen av nakenhet demonstrerar utredningen motsvarande brist på analys av den
pornofiering som barn utsätts för i det offentliga rummet: ”Detta torde medföra att också
ungdomars attityder till t.ex. avkläddhet och nakenhet inte är desamma i dag som för ett
antal år sedan; dagens ungdomar torde generellt sett vara mer tillåtande i fråga om t.ex.
nakenhet.” Men det är inte nakenhet som sådan, eller lättkläddhet, som utmärker de
pornografiskt kodade bilderna, det är framställningen av tjejer/kvinnor som objekt för
killar/män att använda för sin sexualitet. Tvärtom är inställningen till nakenhet
i sig ofta mindre tillåtande idag.
Vår erfarenhet är också att det huvudsakligen är killar som när förhållanden tar slut
sprider bilder av den f.d. flickvännen.
Kvinnofronten vill också påpeka att all framställning och allt innehav ökar risken för
spridning. Med tanke på hur den tekniska utvecklingen under de senaste åren dels
inneburit att barnpornografi idag kan framställas både enklare och billigare, och dels att
även spridningen förenklats och därmed ökat under samma tid, är risken stor att denna
71
utveckling kommer att fortsätta. Det är därför av stor vikt att vuxensamhället ökar skyddet
för barn.
Utredningens könsneutrala perspektiv osynliggör alltså hur barns dokumentationer av
”egen sexualitet” ser ut. Mot bakgrund av att många unga tjejer idag pressas av sina
pojkvänner att acceptera fotografering och filmning, blir utredningens förslag om
ansvarsfrihet ett svek mot flickorna.
För unga tjejer skulle en ansvarsbefrielse för partnern enligt utredningens förslag dels
innebära en sanktionering från samhällets sida, en markering att det anses”okej” att deras
killar ställer krav på dem att få framställa/inneha sådana bilder, dels innebära att tjejerna
efter att förhållandet tagit slut tvingas leva under pressen att aldrig veta om han sedan
också ska sprida dessa. Om det däremot inte finns en sådan ansvarsbefrielse för partnern
kan de med förbudet i ryggen kräva att han raderar alla eventuella bilder, och
förhoppningsvis kan många tjejer som inte egentligen vill delta redan från början få stöd
att säga nej till framställningen.
Precis som annan lagstiftning som utgår från mäns sexualiserade våld mot kvinnor –
lagstiftning kring kvinnomisshandel, prostitution m.m. – måste även lagstiftningen mot
barnpornografi utgå från ett könsperspektiv, som identifierar barns olika villkor enligt
kön.
Tilläggskommentarer till kapitel 12
Bristande analys = svårt att svara
Utredningen visar i kapitlet om barns egen framställning/innehav att man varken i konkret
vardag eller på ett övergripande plan analyserat hur barn (flickor respektive pojkar) idag
på olika sätt faktiskt hanterar barnpornografi; man har som mest gjort enstaka ”nedslag i
verkligheten” som exemplet med egna bilder på Internet – och även där saknas analysen
av hur den konkreta hanteringen ser ut.
Då man inte egentligen analyserat eller diskuterar barns hantering av barnpornografi, utan
bara i svepande ordalag pratar om ”barns bilder”, har utredaren följaktligen svårt att
framföra genomtänkta förslag på hur lagen ska anpassas till detta som man inte har
analyserat. Att utredningen här varit så ”luddig”, innebär också att det blivit svårare för
oss att svara.
Ingen isolerad företeelse
Vi saknar en vidare diskussion om hur barn möter budskap om sexualitet i samhället, och
vilka följder de budskapen får för deras egen sexualitet – både för de fysiska uttryck
sexualiteten kan ta sig och för vad man tänder på – samt vilka följder de budskapen får för
deras egen befattning med det som definieras som barnpornografi. Utan en sådan analys är
det svårt att diskutera barns egen hantering av barnpornografiska bilder. Barns egen
framställning av barnpornografiska bilder existerar inte i en könsneutral värld.
Barn möter kommersiell pornografi redan som små. Den finns överallt omkring dem,
inklusive i matvaruaffärerna, där så kallade ”herrtidningar” står uppställda. Små pojkar
och flickor som använder internet möter där – även på hemsidor som riktar sig till yngre
barn – reklam för pornografi, endast ett klick iväg. Den kommersiella pornografi som
72
finns överallt omkring dem framställer flickor/kvinnor som objekt och skolar unga pojkar
till konsumenter. Samma budskap, samma bildspråk, samma pornofierade koder, möter
dem i reklamen i det offentliga rummet. När utredningen diskuterar barns egen
framställning av barnpornografiska bilder som en isolerad företeelse enbart sprungen ur
deras egen sexualitet, är det en grov förenkling av verkligheten, som leder till åtgärder
som inte är grundade i barns faktiska behov.
Det är både viktigt och nödvändigt att se barns egen hantering av barnpornografiska bilder
som det komplicerade, sammansatta fenomen det är. I det ingår även att se, att
kommersialismen som sådan formar en konsumtionsinriktad syn på det mesta – även på
sexualitet. Och de olika positioner av konsument/subjekt respektive konsumerad/objekt,
med tillhörande könsmässigt olika makttilldelning och handlingsutrymme, som
pornografins budskap förmedlar, är en del i konstruerandet av det som förväntas vara
”sex” – men ännu mer i konstruerandet av hur dokumentationerna förväntas se ut.
I analysen av pornofieringen av det offentliga rummet kan man dessutom se vad man
skulle kunna beskriva som en avsexualisering av sexualiseringen, alltså att det
pornofierade bildspråket/koderna kan bli så normaliserade att de av barnen inte längre
uppfattas som sexuella. Som en följd av detta ingår följaktligen att den barnpornografiska
bild som barn framställer inte alls behöver vara en del av barns egen sexualitet, och att
den barnpornografiska bilden dessutom kan framställas av andra barn helt utanför en
sexuell kontext/sammanhang.
Det är mot denna bakgrund som vi i Kvinnofronten lutar åt att, till skillnad från
utredningen, skilja mellan barns egen framställning respektive innehav.
Förtydligande
Kvinnofronten vill här betona att våra kommentarer till utredningen genomgående utgår
från ett analysarbete som syftar till att öka förståelsen av pornografi och barnpornografi,
inte bara från lagstiftningsavvägningar. Men vi menar att utan en grundanalys av
företeelsen som sådan, kan man inte göra de lagstiftningsmässiga avvägningar som krävs.
73
12.2 Barn som avbildar egna lagliga sexuella beteenden
Utredningens förslag Den som skildrar ett barn som fyllt 15 år i pornografisk bild eller
innehar en sådan bild skall inte dömas till ansvar om skillnaden i ålder och utveckling
mellan barnet och den som har begått gärningen är ringa samt omständigheterna i övrigt
inte påkallar att den som har begått gärningen döms till ansvar. För ansvarsfrihet krävs
bl.a. att den som blir avbildad har samtyckt till att avbildning sker och att samtycket i alla
avseenden har lämnats frivilligt. Ansvarsfrihetsregeln skall inte vara tillämplig om
gärningen är att anse som grovt barnpornografibrott.
Utredningens bedömning: Den föreslagna ansvarsfrihetsregeln är förenlig med kraven
enligt EU:s rambeslut och FN-protokollet. För att uppfylla kraven i IT-konventionen bör
Sverige, vid en eventuell ratificering av konventionen, lämna förklaring om att
bestämmelserna i konventionen inte gäller innehav av en barnpornografisk bild i de
situationer som omfattas av den föreslagna ansvarsfrihetsregeln.
Svea hovrätt
Även om den nuvarande definitionen av barn i bestämmelsen om barnpornografi inte
ändras behöver vissa undantag göras. Det gäller exempelvis om ett fullt pubertetsutvecklat
barn lägger ut en bild av sig själv på Internet. I sådant fall är det vanligt att barnet också
ger en presentation av sig själv, av vilken det framgår att personen är under 18 år. Bilden
omfattas därmed av den nuvarande bestämmelsen om barnpornografibrott [se vidare
avsnitt 12.3].
Hovrätten tillstyrker utredningens förslag att en undantagsregel införs för barn som
avbildar egna lagliga sexuella beteenden. Utredningen har dock inte redovisat hur ett
innehav av sådana bilder ska bedömas över tiden. Hur ska man t.ex. bedöma en situation
där en person vid 15 års ålder skildrar ett barn som fyllt 15 år under de förutsättningar
som gäller för att ansvarsfrihet ska inträda och som därefter behåller bilden. Ska
ansvarsfrihetsregeln gälla även då han eller hon som 25-åring innehar samma bild? De
skäl som ligger bakom den föreslagna undantagsregeln, dvs. att skildringen och det
direkta innehavet av bilden inte kan anses straffvärt i vissa situationer, gör sig inte
gällande i detta fall. Ett innehav av en barnpornografisk bild medför också en risk för att
bilden sprids. Det kan hävdas att den kränkning som en spridning innebär inte drabbar en
vuxen person men det allmänna skyddsintresset gör sig dock fortfarande gällande. Hur
man ska se på ansvarsfriheten över tiden bör klargöras.
Hovrätten för Västra Sverige
Enligt det föreslagna femte stycket skall den som skildrar eller innehar barnpornografisk
bild inte dömas till ansvar om den som skildras på bilden hade fyllt 15 år och skillnaden i
ålder och utveckling mellan den avbildade och den som har begått gärningen är ringa. För
ansvarsfrihet skall dessutom krävas att omständigheterna i övrigt inte påkallar
straffansvar. Hovrätten har inget att invända mot att det för ansvarsfrihet krävs att det
avbildade barnet skall ha fyllt 15 år och att omständigheterna i övrigt inte påkallar
74
straffansvar. Det framstår också som lämpligt att endast skildring och innehav undantas
från det straffbara området.
Hovrätten anser dock att det inte är lämpligt eller nödvändigt att det för ansvarsfrihet
förutsätts att det skall ha förelegat en ringa skillnad i ålder och utveckling mellan det
avbildade barnet och den som skildrar eller innehar bilden. Med den föreslagna regeln
torde t.ex. ”två 16-åringar, som har en nära och god relation till varandra” och som ”deltar
i en ömsesidig och helt frivillig sexuell handling” kunna dokumentera detta utan att begå
brott (se betänkandet sid. 377). Är den ena personen i paret äldre, t.ex. 21 år, kommer
dock regeln knappast att vara tillämplig även om övriga förutsättningar föreligger.
En sådan inskränkning av det straffria området inger starka betänkligheter. Regeln skall
avse endast gärningsformerna skildring och innehav – men inte spridning m.m. – varför
intresset av att skydda barn i allmänhet inte torde påverkas av att det finns ett sådant
straffritt område. Det skyddsintresse som kan påverkas avser i praktiken endast det
enskilda barnet. Sexuell samvaro mellan t.ex. en 16-åring och en betydligt äldre person är
dock inte straffbar i sig, inte ens om den yngre personen inte är fullt pubertetsutvecklad.
Ett förbudsstadgande som riktas mot en bild av en handling som i sig är tillåten bör, enligt
hovrättens uppfattning, ha mycket starka skäl för sig. Sådana skäl föreligger beträffande
barnpornografibrott i allmänhet, men inte såvitt gäller skildring eller innehav av bilder i
det nu aktuella sammanhanget – även om det skulle föreligga en större åldersskillnad
mellan de inblandade personerna. Det framstår därför inte som lämpligt eller nödvändigt
att inskränka det ansvarsfria området på sätt som utredningen föreslår. Den nu aktuella
situationen kan inte jämföras med dem som avses i 6 kap. 14 § brottsbalken; en regel som
synes ha stått modell för utredningens lagförslag i denna del. Med den utformning
lagförslaget fått måste hovrätten avstyrka det.
Malmö tingsrätt
Enligt utredningen är samtycke från det avbildade barnet en förutsättning för att
undantaget ska aktualiseras. Enligt tingsrättens mening bör detta framgå även av lagtexten
(16 kap 10a § 5 st brottsbalken).
Justitiekanslern
Utredningen har föreslagit att den som skildrar ett barn som har fyllt 15 år i en
pornografisk bild eller innehar en sådan bild inte ska dömas till ansvar om skillnaden i
ålder och utveckling mellan det avbildade barnet och den som har begått gärningen är
ringa samt omständigheterna i övrigt inte påkallar att den som har begått gärningen döms
till ansvar. Den föreslagna ansvarsfrihetsregeln har införts i ett nytt femte stycke i 16 kap.
10 a § BrB.
Jag vill i denna del bara framföra en detaljsynpunkt. I författningskommentaren (s. 376)
anges att det för ansvarsfrihet ska krävas att barnet helt frivilligt har gått med på att
avbildas, dvs. utan tvång eller någon annan form av otillbörlig påverkan, och att i fråga
om innehav barnet frivilligt har gått med på att den andra personen innehar bilden. När
75
man läser lagtexten framgår dock inte detta krav uttryckligen. Om ett krav på samtycke
ska gälla torde det behöva tas in i bestämmelsen.
Åklagarmyndigheten
Jag delar inte utredningens förslag om straffrihet för den som skildrar ett barn som fyllt 15
år i pornografisk bild eller innehar en sådan bild om skillnaden i ålder och utveckling
mellan barnet och den som har begått gärningen är ringa. Också ett barn mellan 15 och 18
år bör ha ett mycket starkt skydd mot att förekomma på pornografisk bild. Även om det
sker med samtycke så kan det starkt ifrågasättas om barnet har sådan mognad att det kan
förutse de stora konsekvenser bilderna kan få. Ett barn i den åldern kan påverkas eller
känna sig påverkad att lämna sitt samtycke även om det egentligen inte är deras innersta
vilja.
Det finns enligt min mening inte någon anledning att nu införa en sådan straffrihet. Jag
anser att det istället bör övervägas att införa en åtalsbegränsningsregel för sådana särskilda
situationer. Den närmare utformningen av en sådan bör utredas närmare.
Rikspolisstyrelsen [avser även avsnitt 12.3]
De föreslagna ansvarsfrihetsreglerna är enligt Rikspolisstyrelsens mening onödigt
detaljerade och "tynger" den aktuella paragrafen. Enligt Rikspolisstyrelsens mening bör
femte och sjätte styckena istället kunna utgöras av ett stycke och lyda enligt följande. Om
det inte är påkallat från allmän synpunkt ska den som skildrar eller innehar en sådan bild
som avses i första stycket inte dömas till ansvar. Detta gäller under förutsättning att den
som skildras på bilden vid avbildningstillfället hade fyllt I5 år. En sådan formulering bör
enligt Rikspolisstyrelsens mening vara tillräcklig med tanke på att barnpornografibrott
tillhör gruppen brott mot allmän ordning. Därigenom är det normalt också påkallat ur
allmän synpunkt att döma till ansvar vid brott mot bestämmelserna. Endast i de situationer
då det är uppenbart att det inte är motiverat att döma någon till ansvar bör då falla utanför.
Lagmotiven bör i dessa fall ge exempel på förhållanden där det inte kan anses vara
påkallat från allmän synpunkt att döma en person till ansvar, dvs. de situationer som anges
i femte och sjätte styckena i förslaget.
Tryck- och yttrandefrihetsberedningen
Den föreslagna ansvarsfrihetsregeln i 16 kap 10 a § femte stycket BrB
På s. 268 och 376 framgår att utredningen anser att det för ansvarsfrihet krävs att det
skildrade barnet helt frivilligt gått med på att avbildas och, i fråga om gärningsformen
innehav, att barnet helt frivilligt gått med på att den andra personen innehar bilden.
Beredningen anser att dessa krav bör framgå av lagtexten. Vidare framstår ordet ”skildrar”
i första meningen som mindre väl valt. Lagtexten kan kanske formuleras enligt följande
(beredningens ändringar är kursiverade):
Den som framställer eller innehar en sådan bild som avses i första stycket skall inte
dömas till ansvar om den som skildras på bilden vid avbildningstillfället hade fyllt 15 år
76
och skillnaden i ålder och utveckling mellan den avbildade och den som har begått
gärningen är ringa samt den skildrade gett sitt samtycke till skildringen eller innehavet
och omständigheterna i övrigt inte påkallar att den som har begått gärningen döms till
ansvar.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag innebärande att den som skildrar ett
barn som fyllt 15 år i pornografisk bild eller innehar en sådan bild inte ska dömas till
ansvar om skillnaden i ålder och utveckling mellan barnet och den som har begått
gärningen är ringa samt omständigheterna i övrigt inte påkallar att den som har begått
gärningen döms till ansvar. Barn måste tillåtas att experimentera och uttrycka sin
sexualitet. Det är viktigt att barnen är medvetna om riskerna med att låta avbilda sig naken
men det saknas enligt Barnombudsmannen tillräckliga skäl till att ingripa genom en
kriminalisering. Barnombudsmannen vill betona att det ska vara straffbart att sprida
sådana bilder även om personerna som medverkat varit nära i ålder och utveckling och
samtycke föreligger. Det gäller givetvis även innehav av en sådan bild som spridits vidare
av någon annan person.
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag om att det för ansvarsfrihet krävs
bland annat att den som blir avbildad har samtyckt till att avbildning sker och att
samtycket i alla avseenden har lämnats frivilligt. Föreligger ett sådant samtycke kan enligt
Barnombudsmannen barnet inte anses bli utsatt för någon kränkning. Det krävs att det
avbildade barnet fyllt 15 år och att skillnaden i ålder och utveckling mellan det avbildade
barnet och den som begår gärningen är ringa för att ansvarsfrihet ska inträda. Förekommer
exempelvis hot, våld eller någon slags beroendeställning kan det enligt
Barnombudsmannen aldrig bli aktuellt med ansvarsfrihet.
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att ansvarsfrihetsregeln inte ska vara
tillämplig om gärningen är att anse som grovt barnpornografibrott. Barnets behov och
barns behov i allmänhet av skydd mot barnpornografi gör sig då starkt gällande.
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten) [avser även avsnitt 12.3]
Det är enligt nämndens mening utmärkt att utredningen uppmärksammar behovet av
undantagsregler (avsnitten 12.2 och 12.3). Nämnden menar emellertid att det är tydligt att
det också beträffande förslagen i denna del fordras ytterligare överväganden.
Det framstår vidare som tvivelaktigt huruvida undantaget för barn som tillsammans med
någon annan avbildar egna sexuella beteenden är tillräckligt omfattande. Om ett ungt par,
där den ena parten är strax under 15 år och den andre strax över 15 år, avbildar sig själva
när de har sex och därefter förvarar var sin kopia av bilden framstår det inte som självklart
att den äldre av dem bör fällas till ansvar för barnpornografibrott. Detta gäller inte minst
med hänsyn till att den äldre – med tillämpning av existerande undantagsregler – i dylika
fall ofta torde gå fri från ansvar för de sexuella handlingarna.
77
Fakultetsnämnden menar sammantaget att en mer extensiv utformning av
undantagsbestämmelserna är nödvändig och vill därför väcka frågan om inte den mycket
strikta kriminaliseringen fordrar en mer öppen undantagsregel där det med hänsyn till
vissa givna omständigheter – här kan de föreslagna undantagsreglerna fungera som
exempelkandidater – men även med hänsyn till ”omständigheterna i övrigt” finns
möjlighet att undanta ringa fall från det kriminaliserade området.
Lunds universitet (Juridiska fakulteten) [avser även avsnitt 12.3]
I utredningen lämnas ett förslag till undantagsbestämmelse för sådana fall då antingen den
som skildras på bilden eller den som begår gärningen har fyllt 15 år. Bestämmelsen är
mycket besvärlig att tolka och dess tillämpning kan förväntas medföra problem i praxis.
Då det gäller det fall att den avbildade har fyllt 15 år (Hur bedömer man förövrigt detta,
då det gäller en tecknad bild?) ska man inte döma till ansvar om ”skillnaden i ålder och
utveckling mellan den avbildade och den som har begått gärningen är ringa”. Det är oklart
vilken den tidpunkt ska vara då bedömningen om möjlig skillnad i ålder och utveckling
ska göras (Hur ska man förövrigt bedöma gärningsmannens ”utveckling”?). Låt oss först
anta att det handlar om ett fall då gärningsmannen skildrar barn i pornografisk bild (punkt
1). Då är det enkelt att avgöra vilken tidpunkt som är den avgörande – det måste vara den
tidpunkt då barnet avbilas. Men låt oss sedan se på ett fall som gäller innehav av en bild
(punkt 5). Vi antar att gärningsmannen själv har avbildat barnet och att detta skedde vid
en tidpunkt då han var 16 och den avbildade var jämnårig. Nu har gärningsmannen sparat
bilden under många år, varför han själv numera är en vuxen man. Ska jämförelsen nu
göras med utgångspunkt från den tidpunkt då han själv framställde bilden, eller med
utgångspunkt i dagsläget?
Örebro universitet (Barnrättsakademin)
Med tanke på att många ungdomar idag lägger ut pornografiska bilder av varandra på
internat är det viktigt, som utredningen föreslår, att barn under 15 år aldrig kan samtycka
till sexuella handlingar och att straffrihet inte gäller för äldre ungdomar om handlingen är
att bedöma som grovt barnpornografibrott.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen [avser även avsnitt 12.3]
UNICEF Sverige tillstyrker utredningens förslag när det handlar om att undanta vissa
skildringar av barn från det straffrättsliga området. Utredningens förslag till undantag
handlar t.ex. om barn som avbildar egna lagliga sexuella beteenden och barn som
publicerar bilder av sig själva på internet.
UNICEF Sverige anser dock att det tydligt måste framgå av lagstiftningen att huvudregeln
är att alla former av barnpornografiskt material är förbjudet att såväl framställa som
inneha. Det krävs ett så heltäckande skydd som möjligt även för barn mellan 15 och 18 år,
mot att utnyttjas i pornografiska sammanhang. Enligt barnkonventionen ska
konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra att barn utnyttjas i
pornografiskt material. Vår uppfattning är att en kriminalisering kan verka normativt och
78
därmed förhindra att ungdomar förmås medverka i en situation som innebär exploatering,
eftersom det kan vara svårt att överblicka konsekvenserna. Eftersom det kan finnas
situationer där det är motiverat att inte ingripa straffrättsligt bör det finnas väl avgränsade
undantagsbestämmelser. Det kan t.ex. vara fråga om två 15-åringar som poserar sexuellt
och fotograferar varandra för att sedan frivilligt och i samförstånd lägga ut bilderna på
internet.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen tillstyrker förslaget om att införa en bestämmelse om ansvarsfrihet för barn
som avbildar egna lagliga sexuella beteenden. Rädda Barnen instämmer vidare i att regeln
om ansvarsfrihet begränsas till att gälla den som skildrar eller innehar en pornografisk bild
av ett barn som fyllt 15 år, under förutsättning att skillnad i ålder och utveckling mellan
den som begått gärningen är ringa samt att omständigheterna i övrigt inte påkallar att den
som har begått gärningen döms till ansvar. Rädda Barnen anser att det är viktigt att en
bestämmelse om ansvarsfrihet införs eftersom rättsläget nu är oklart.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
Nyligen presenterade datainspektionen en undersökning om unga och deras
förhållningssätt till Internet. Undersökningen visade att unga människor är väldigt öppna
på Internet och ofta inte begränsar sig själva av integritetsskäl. Vidare visade den att 86
procent av de tillfrågade hade lagt ut bilder av sig själv på Internet. Även om
undersökningen inte säger något om huruvida bilderna är av sexuell karaktär eller inte så
säger den något om hur unga människor använder Internet och att lagstiftningen måste
följa med i samhällsutvecklingen. Utredningen för en ambitiös diskussion kring
teknikutvecklingen och dess möjligheter/risker liksom om hur unga personer använder
Internet.
RFSU anser vidare att utredningen tar frågan om barns och unga personers rättigheter och
sexualitet på allvar i diskussionen kring ansvarsfrihet. Utredningen månar om att unga
människor ska ha ett starkt skydd och RFSU stödjer detta men det uppstår en del frågor
kring åldersgränserna då frågan är komplicerad.
Sexuella kontakter där en person är över 15 år och en annan är under 15 år är idag inte
tillåtna såvida personerna inte är i nära i ålder, då gäller regeln om ansvarsfrihet enligt 6
kap 14 § BrB. Utredningens förslag att ansvarsfrihet för avbildande och
publicering/spridning av lagliga sexuella beteenden endast ska gälla om personen som
avbildas fyllt 15 år då bilden togs och då den som lägger ut bilden på Internet inte är
fyllda 18 år är något snävt, enligt RFSU.
Utredningen menar att barnpornografibrottet är av den art att endast en sådan begränsad
ansvarsfrihetsregel bör införas. En skrivning motsvarande den som finns i 6 kap 14§ BrB
menar man inte är lämplig i detta fall eftersom det allmänna skyddsintresset ska tas till
vara. RFSU håller med om att det allmänna skyddsintresset väger tungt och visserligen
pekar utredningen på möjligheten att åklagaren kan tillämpa de särskilda bestämmelserna
79
om åtalsunderlåtelse med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (17 § lagen
164:167) i de fall bedömningen görs att åtal inte bör väckas. Här finns alltså en möjlighet
till ansvarsfrihet trots allt, dock inte lika tydligt som i sexualbrottslagstiftningen.
RFSU:s tveksamhet till att denna åtskillnad görs beror på att vi värnar den sexuella
självbestämmanderätten. Våra erfarenheter är att det på senare år skett en
attitydförändring kring ungas sexualitet som kan bidra till att den sexuella
självbestämmanderätten begränsas. Det råder idag en otydlighet och okunskap kring
sexualbrottslagstiftningen som infördes 2005 vilket innebär att missförstånd uppstår.
Vi vet till exempel att ungdomsmottagningar i större utsträckning än tidigare kontaktar
föräldrar då flickor under 15 år kommer för att få p-piller eftersom det finns en
uppfattning om att det är olagligt att ha sex om man är under 15 år. Enligt RFSU:s sätt att
se på saken är det här flickor som tar ansvar för sin sexualitet och vill skydda sig mot
oönskade graviditeter. Vi vet också att en del unga själva tror att sexuella handlingar
mellan två 14-åringar är olagliga. Enligt RFSU finns det en risk att detta missförstånd som
uppkommit kring åldersgränser blir ännu mer utbrett om den ansvarsfrihet som gäller vid
sexuella handlingar inte ska gälla även då handlingarna avbildas och publiceras/sprids. En
sådan lagstiftning riskerar att ses som en tydlig markering om att personer under 15 år inte
själva har någon möjlighet att bestämma över sin sexualitet.
Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL)
I fråga om avbildande av egna lagliga sexuella beteende och publicering av bilder av sig
själv på Internet är RFSL av en annan åsikt än utredaren. Med utgångspunkt i förbundets
principiella åsikt om att varje individ ska tillskrivas kroppslig autonomi och ha rätt att
forma, använda och benämna sin kropp som man själv vill (RFSL:s principprogram) anser
RFSL att ett barn ska ha rätt till sin egen sexualitet och därmed rätt att avbilda egna
sexuella beteende, inneha bilderna och sprida dem.
ECPAT Sverige [avser även avsnitt 12.3]
Då lagstiftningens syfte är att skydda inte bara barnen som skildras på övergreppsbilderna
utan också barn i allmänhet, borde det även vara förbjudet för barn att publicera bilder på
sig själva. Även om ett barn har uppnått självbestämmande rätt för sin egen sexualitet
innebär det inte att barnet automatiskt har uppnått en viss mognad och förstår
konsekvenser av sitt handlande. Många barn känner till att de skall vara försiktiga i
kontakten med personer de träffat på Internet, som exempelvis att de inte skall lämna ut
personliga uppgifter och alltid skall vara två vid ett första fysiskt möte. Det råder dock
fortfarande stor brist på insikt om konsekvenserna av att lägga ut bilder på sig själv,
använda webbkameran osv. Unga flickor beskriver att de är beroende av att lägga ut bilder
på sig själva för att upprätthålla sitt självförtroende. Bilderna blir inte sällan sexualiserade
och leder många gånger till alltmer utmanande bilder. En del ungdomar visar upp sig i
webbkameran mot ersättning, ovetandes om att bilden/filmen sparas och sprids för all
framtid. Dessa bilder/filmer kan senare användas i utpressningssyfte, för att tvinga fram
alltmer vågade bilder. Materialet hamnar i värsta fall på barnpornografiska sidor.
80
Pojkvänner och flickvänner byter bilder med varandra med förödande konsekvenser när
förhållandet tar slut. Även relativt oskyldiga bilder kan förvanskas då det är oerhört lätt att
manipulera digitala bilder.
I Barnkonventionens artikel 34 och konventionens efterföljande tilläggsprotokoll
garanteras barn ett heltäckande skydd mot kommersiell sexuell exploatering. ECPAT
anser att aktuellt förslag följaktligen riskerar att försvaga skyddet för barn mellan 15 till
18 år. Trots att barn har rätt att samtycka till sexuella handlingar vid 15 års ålder, innebär
det inte att Sverige, som i internationella åtaganden förbundet sig att skydda barn upp till
18 års ålder från kommersiell sexuell exploatering, skall undanta denna åldersgrupp från
behovet av skydd.
Det som således i förslaget kanske för någon framstår som en fördel för barn i tonåren och
ett bevis på att lagstiftningen måste anpassas till "det nya teknologiska samhället" och en
förlängning av ett barns samtyckesrätt, kan i praktiken istället komma att innebära att barn
mellan 15 till 18 år berövas befintligt skydd mot sexuell exploatering. Den som avbildar
ett barn mellan 15 och 18 får en ansvarsfrihet, som i praktiken också kommer att bli svår
att motbevisa. Den restriktivitet som tillämpning av straffrätten (ska) präglas av, kommer i
praktiken att medföra att man hellre frias än fälls, om det råder oklarhet kring
"omständigheterna i övrigt". Hur ofta vet man vem som avbildat ett barn på en
barnpornografisk bild? Hur bedöms "skillnad i utveckling" i praktiken? Det finns tyvärr
en stor risk att detta kommer leda till att barn mellan 15 till 18 år bedöms helt annorlunda
än bilder på barn under 15 år, trots utredningen nya förslag till åldersdefinition. Därtill
kommer svårigheten att styrka uppsåtet hos den som avbildat barnet och den
kringliggande bevisningen.
Även bilder, som skulle kunna omfattas av undantaget, kan spridas i stor skala. Barn
mellan 15 till 18 år har inte möjlighet att bedöma konsekvenserna av ett samtycke till att
sprida bilder på sina sexuella handlingar på samma sätt som en vuxen har. Detta bör
regleras genom ett fullgott skydd i lagstiftningen.
Ett exempel på hur ett sådant förfarandesätt skulle kunna se ut, som också är baserat på
verkliga händelser är följande;
En 15-årig flicka är tillsammans med en 17-årig pojke. De har samlag och under deras
ettåriga relation filmar de gemensamt sina sexuella erfarenheter med hjälp av
mobiltelefonernas digitala kameror. En period senare gör de slut och bråkar. Pojken blir
arg på flickan och för att hämnas lägger han ut bilderna på skolans dator. Dessa bilder
sprids till samtliga skolans datorer inom loppet av några minuter. Inom en dag finns
bilderna också på tusentals sajter på Internet. Flickan, som inledningsvis samtyckt till att
ta bilderna, ångrar nu bittert att hon samtyckte till detta, eftersom bilderna aldrig kan
raderas från Internet.
Konsekvenserna av de nya formuleringarna är följande.
1.Pojken kommer inte dömas till ansvar då
a. pojken som skildrade bilden (17-åringen) bara är 2 år äldre än flickan, vilket torde
bedömas som ringa och;
81
b. omständigheterna i övrigt lär tolkas som hänförandes till själva filmningen, alternativt
kommer domstolen bedöma det som att 17-åringen inte hade uppsåt till de efterföljande
konsekvenserna av att han laddat ner bilderna på skolans dator;
c.följaktligen torde den som innehar sådan bild frias, eftersom omständigheterna i övrigt
inte påkallar att han döms till ansvar.
2.Enligt andra delen av det föreslagna stycket kommer 17-åringen inte heller att dömas till
ansvar då han själv förekommer på bilderna, vilket innebär att han kan företa vilka
handlingar han vill med denna bild.
Man måste också fundera på vilka konsekvenserna blir när dessa bilder förvärvas i andra
hand. Det kanske bedöms som förmildrande omständigheter att bilden var tagen under
ovan beskrivna omständigheter?
Ytterligare ett perspektiv är att många barn som utsätts för sexuella övergrepp och
exploatering inte har mental kapacitet att förstå och än mindre beskriva sin egen situation.
Det händer att barn som varit utsatta för sexuella övergrepp hörs uttala att de gör det av
”fri vilja”. Ett sådant uttalande skall inte ha någon juridisk bäring eftersom ett barn inte
kan samtycka till exploatering. I föreslagen lydelse skulle ett sådant samtycke kunna
manipuleras. En person skulle kunna lägga ut bilder på barnet och barnet instrueras
därefter att ”säga att hon/han gjorde det av fri vilja”. Således skulle den vuxna personen
inte kunna dömas, så länge han eller hon har kontroll över att barnet. Ytterligare en aspekt
utifrån bevissynpunkt är att det kommer bli svårt att bevisa vem som innehaft en
barnpornografisk bild. En familjemedlem som dokumenterat sitt barn för sexuella
ändamål, skulle kunna hävda att det var barnets egen bild.
Det är också viktigt att understryka att bara för att åldersskillnaden mellan förövare och
offer är liten, detta inte behöver innebära att en exploateringssituation utesluts. Unga
förövare har alltmer uppmärksammats av samhället den sista tiden och kunskapen om
denna grupp förövare är fortfarande mycket begränsad.
Mot bakgrund av ovanstående och att det är ett erkänt faktum att barn som har blivit
sexuellt utnyttjade och samtidigt utnyttjade i barnpornografi, säger att det svåraste för dem
i rehabiliteringsprocessen är vetskapen om att materialet aldrig kommer att försvinna från
Internet, anser ECPAT Sverige att det föreslagna undantaget helt skall tas bort, dvs. de två
sista föreslagna styckena i 16 kap 10 a §.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks ställer sig försiktigt positiv till utredarens förslag att undantag från det straffbara
området ska göras för barn som avbildar egna lagliga beteenden. Roks anser att
huvudregeln ska vara att all hantering av barnpornografiska bilder ska vara brottsliga, och
att barn under 18 år har ett mycket starkt skyddsvärde. Roks anser att barnpornografiska
bilder utgör en sexualisering av barn och återskapar mäns överordning över kvinnor och
barn, och att dessa bilder måste stoppas, men ställer sig tveksam till om en kriminalisering
av barn som framställer bilder av eget sexuellt beteende är rätt väg att gå? Problemet med
barnpornografi är framförallt de som utnyttjar barn i framställningen av barnpornografi
82
och de som efterfrågar dessa bilder. Inte barn som dokumenterar egna lagliga sexuella
beteenden.
Roks vill poängtera att undantag för kriminalisering av barn som avbildar egna lagliga
sexuella beteenden, inte nödvändigtvis är en naturlig följd av den sexuella
självbestämmanderätten för barn som fyllt 15 år. Detta eftersom Roks anser det vara en
stor skillnad på att ha sex och att dokumentera dessa sexuella handlingar.
Dokumenteringen av bilderna ställer ett högre krav på mognadsgrad då konsekvenserna
kan vara svåra för barn att överblicka. En dokumentering kan medföra betydande
konsekvenser för det avbildade barnet, men även orsaka skada för barn i allmänhet, om
bilderna sprids.
Roks anser att även barn fram till 18-års ålder har ett behov av skydd mot handlingar som
utgör barnpornografibrott, även de befinner sig i riskzonen för att utnyttjas och bör
därmed omfattas av det allmänna intresset av att skydda barn.
Roks ser att barns dokumentation av egna sexuella beteenden är förenat med flera risker.
En risk som utredaren lyfter fram är att bilder som frivilligt framställts inom ramen för ett
parförhållande sprids när relationen upphört, och att det avbildade barnet inte insett
omfattningen av denna risk. En annan risk är att bilderna kan användas som makt- och
påtryckningsmedel mot det avbildade barnet, om den som innehar dem hotar att sprida
dem. Men Roks anser att detta problem bättre åtgärdas genom utbildnings- och
informationsinsatser om riskerna med att framställa dessa bilder, än genom en
kriminalisering av barnets handlingar. En brottsutredning mot ett barn som avbildat egna
sexuella beteenden skulle väcka ytterligare ett stort obehag för barnet, utöver det faktum
att bilderna spridits och kommit till samhällets kännedom. Den person som sprider dessa
bilder ska givetvis dömas för barnpornografibrott.
Kvinnofronten
Skillnad mellan egen framställning/skildring och innehav
Kvinnofronten menar att det är stor skillnad mellan att införa en ansvarsfrihet för den som
framställer och/eller innehar en barnpornografisk bild av sig själv och ansvarsfrihet för
den som framställer och/eller innehar en barnpornografisk bild av (sig och) sin partner
alternativt något annat barn.
Utredningen gör här ett tankefel när man kopplar samman det egna sexuella
självbestämmandet med framställningen respektive innehavet av barnpornografi
föreställande någon annan än sig själv.
Inte heller klargör utredningen under vilka närmare omständigheter en sådan ansvarsfrihet
skulle gälla. Hur ska ”ringa” skillnad i ålder definieras? Vad händer om en tjej
dokumenterar en tjejkompis, d.v.s. i de fall det inte handlar om en lesbisk relation? I en
digital tidsålder borde framställning/skildring dessutom inte jämställas med innehav. En
tjej kan ta en barnpornografisk bild med en tjejkompis digitalkamera föreställande
tjejkompisen, d.v.s. en kamera respektive bild som den som finns på bilden sedan innehar.
Detta skiljer sig jämfört med om tjejen som tar bilden gör det med sin egen digitalkamera,
83
då hon därmed även fortsättningsvis innehar bilden. Framställning/skildring bör i de flesta
sådana fall ansvarsbefrias, medan innehavet av barnpornografisk bild av någon annan inte
bör ansvarbefrias – sett till barns behov av skydd.
Barns rätt till ansvarsfrihet för gärningar som skett av oförstånd krockar i det verkliga
livet med barns (framför allt unga flickors) behov av skydd – från andra barns (framför
allt killars) sexuella utnyttjande. Och medan barns egen framställning/ skildring inte måste
skada barnet ifråga, utgör andra barns innehav av bilderna en uppenbar risk för kränkning
av det dokumenterade barnet och genom den ökade risken för spridning även ett hot både
mot det dokumenterade barnet och mot alla barn.
Detta är svåra avvägningar. Men klart är att utifrån ett könsperspektiv på barn i
kombination med den ökade risk för spridning som den tekniska utvecklingen innebär
borde framställning och innehav skiljas åt i frågan om ansvarsbefrielse.
Med motivering i det som anförts under punkt 12 här ovanför, anser Kvinnofronten alltså
att ansvarsfrihet inte bör införas enligt utredningens förslag för den (vanligen en pojke)
som innehar bild av barn (vanligen en flicka) mellan 15 och 18 år.
Däremot anser vi att det barn som framställer barnpornografisk bild av ett annat barn bör
ansvarsbefrias i enlighet med vad vi tagit upp här ovanför.
Kvinnofronten anser även att det barn som framställer och innehar barnpornografisk
bild av sig själv bör ansvarsbefrias.
”Samtycke”
Utredningen konstaterar att ”samtycke” inte kan vara giltigt när det gäller barnpornografi,
lika lite som när det gäller andra brott riktade mot allmänheten. Ändå väljer man just ordet
”samtycke” när man motiverar förslag om straffrihet i vissa fall.
Kvinnofronten väljer att inte använda ordet samtycke, inte minst för dess bibetydelse av
passivt godkännande av någon annans aktiva handling. Sett till det könsoch
konsumtionsperspektiv vi redovisat här ovanför blir ”samtycke” dessutom ett begrepp
som normerar subjekt/objektfunktioner, vilket innebär en syn på sexualitet som i sig är en
förutsättning för det tänkande som i sin ytterlighet skapar och legitimerar förövare.
Och sett ur feministiskt perspektiv borde kvinnors sexualitet någon gång få avancera från
”samtycke” till viljeyttring.
84
12.3 Barn som publicerar bilder av sig själva på Internet
Utredningens förslag Den som inte fyllt 18 år och som tar straffbar befattning med en
barnpornografisk bild av sig själv skall inte dömas till ansvar, om bilden framställdes när
barnet hade fyllt 15 år samt omständigheterna i övrigt inte påkallar att han eller hon döms
till ansvar. Ansvarsfrihetsregeln skall inte vara tillämplig om gärningen är att anse som
grovt barnpornografibrott
Utredningens bedömning: Det är angeläget att fortgående utbildnings- och
informationsinsatser riktade till lärare och elever om säkrare Internet-användning vidtas.
Eftersom frågan ständigt är aktuell är det viktigt att arbetet präglas av långsiktighet och
med utgångspunkten att frågan skall tas in i det ordinarie arbetet i skolan. Det skall
understrykas att åtgärder av detta slag kan kräva att resurser skjuts till.
Riksdagens ombudsmän
I betänkandet lämnas förslag till en ny ansvarsfrihetsregel i 16 kap. 10 a § sjätte stycket
brottsbalken beträffande barns hantering av pornografiska bilder föreställande dem själva.
Syftet med att kriminalisera befattning med barnpornografi måste ytterst vara att skydda
avbildade barn från att kränkas. I den meningen utsätts, som utredningen också
konstaterar, inte ett barn som tar pornografiska bilder av sig själv för en kränkning. Jag
anser inte att det intresse som självfallet också finns av att skydda barn i allmänhet kan
anses ha sådan tyngd att det är rimligt att någonsin bestraffa ett barn för dess hantering av
bilder föreställande barnet självt. Det finns således, enligt min mening, inte någon
situation där ”omständigheterna i övrigt…..påkallar att (barnet) döms till ansvar”. Det bör
gälla även om ett barns befattning med bilder på sig själv undantagsvis skulle vara av
sådant slag att rekvisiten för grovt barnpornografibrott är uppfyllda. Den föreslagna
ansvarsfrihetsregeln bör således ges en vidare innebörd så att den omfattar all befattning
barn under 18 år tar med bilder på sig själva.
Svea hovrätt
Barn som tar straffbar befattning med en barnpornografisk bild av sig själv
Hovrätten tillstyrker även [jfr. avsnitt 12.2] utredningens förslag om en undantagsregel för
barn som tar straffbar befattning med en barnpornografisk bild av sig själv.
Inte heller i detta fall [jfr avsnitt 12.2] har utredningen utvecklat hur ett innehav ska
bedömas över tiden. Utredningen anför visserligen att ansvarsfriheten inte bör omfatta den
som i vuxen ålder befattar sig med en barnpornografisk bild av sig själv utan att den
enbart bör tillämpas i fråga om barn som inte fyllt 18 år. Utredningen ger dock inte svar
på frågan hur man ska bedöma ett fall då t.ex. en 15-åring avbildar sig själv och därefter
behåller bilden även sedan han eller hon fyllt 18 år. I och med att personen fyller 18 år är
den föreslagna ansvarsfrihetsregeln inte längre tillämplig och innehavet blir straffbart.
Hovrätten ställer sig mycket tveksam till om det kan anses straffvärt att efter 18 års ålder
behålla en bild av sig själv, som då den togs omfattades av ansvarsfrihetsregeln. Det kan
vidare konstateras att det inte kan finnas någon rimlig möjlighet för polisen att ingripa i ett
sådant fall och att överträdelser av kriminaliseringen därmed inte kommer att kunna
beivras.
85
Hovrätten för Västra Sverige
Enligt det föreslagna sjätte stycket skall den som begår en gärning enligt första stycket
innan han eller hon fyllt 18 år, inte dömas till ansvar om bilden skildrar den som har
begått gärningen när han eller hon har fyllt 15 år samt omständigheterna inte påkallar att
han eller hon döms till ansvar. Hovrätten instämmer i den generella utgångspunkten att det
bör finnas ett ansvarsfritt område för en persons befattning med bilder av sig själv. Det
framstår vidare som lämpligt att det ansvarsfria området inskränks till att avse gärningar
som annars hade bedömts som ringa brott eller brott av normalgraden, men inte som grovt
brott. Enligt hovrättens uppfattning har dock den föreslagna regeln fått en närmare
innebörd som inte är rimlig, eftersom det ansvarsfria området är alltför snävt avgränsat.
Med den föreslagna regeln i sjätte stycket kommer det inte att vara straffritt för en 15-årig
person att inneha en pornografisk bild som personen tog av sig själv vid 14 års ålder. Det
kommer inte heller att vara straffritt för en 18-årig person att inneha en pornografisk bild
som personen tog av sig själv vid 17 års ålder. Det måste med skärpa ifrågasättas om
sådan befattning över huvud taget kan anses straffvärd. Dessutom medför en sådan
inskränkning av det ansvarsfria området ett anmärkningsvärt intrång i den enskildes
privatliv, vilket intrång inte rimligen uppvägs av behovet av en straffbestämmelse. Enligt
hovrättens uppfattning bör det ansvarsfria området generellt omfatta innehav av bilder
föreställande innehavaren själv, utan att det uppställs några ålderskrav. En
ansvarsbefriande regel som inte ger sådant utrymme skulle leda till oacceptabla resultat
och kan inte godtas. Hovrätten avstyrker lagförslaget i denna del.
Beträffande övriga gärningsformer (spridning m.m.) kan det, med hänsyn till intresset av
att skydda barn i allmänhet från att bli föremål för barnpornografibrott, diskuteras om det
bör finnas ett ansvarsfritt område ens för personer under 18 år. Utredningen har dock gjort
avvägningen att det allmänna skyddsintresset inte väger så tungt att barns publicering
m.m. av bilder av sig själva har något egentligt straffvärde annat än undantagsvis. Denna
slutsats kan godtas av hovrätten.
Åklagarmyndigheten
När det gäller bilder som det avbildade barnet själv hanterar på ett sätt som kan vara
straffbart är mycket av vad som jag anfört i föregående avsnitt [se avsnitt 12.2]
tillämpligt. Det måste framhållas att ett sådant brott inte bara riktas mot barnet själv utan
även mot barn i allmänhet. Det bör enligt min mening framgå av lagbestämmelsen att
förfarandet är straffbart med den pedagogiska betydelse som ligger däri. Jag anser även i
detta avseende att det bör övervägas om inte en åtalsbegränsningsregel ska införas. Det
har vid internationellt samarbete under brottsutredningar som omfattar brott begångna i
flera länder visat sig att någon form av åtalsbegränsningsregel behövs för de fall då det
avbildade barnet själv handlat på sätt som faller under straffbestämmelsen.
Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor.
Jag anser, i likhet med utredningen, att en skärpning av straffbestämmelsen i lagen om
elektroniska anslagstavlor inte vore ett effektivt sätt att bekämpa barnpornografin.
86
Rikspolisstyrelsen
[Se också avsnitt 12.2]
Vidare är gränsdragningen mellan de handlingar som föreslås falla inom respektive
utanför tillämpningsområdet för ansvarsfrihetsreglerna inte självklar enligt
Rikspolisstyrelsens mening. Ett exempel, när det gäller sjätte stycket i den aktuella
paragrafen, är om en 16-åring som avbildar sig själv behåller bilden även sedan han eller
hon fyllt 18 år. I och med att personen fyller 18 år är den föreslagna ansvarsfrihetsregeln
inte längre tillämplig och innehavet blir straffbart. Enligt Rikspolisstyrelsens mening bör
en situation där en person endast innehar pornografisk bild på sig själv, som tagits efter 15
års ålder, också omfattas av ansvarsfrihetsbestämmelserna även sedan personen fyllt 18
år.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att den som inte fyllt 18 år och som
tar straffbar befattning med en barnpornografisk bild av sig själv inte ska dömas till
ansvar, om bilden framställdes när barnet hade fyllt 15 år samt omständigheterna i övrigt
inte påkallar att han eller hon döms till ansvar. Barnombudsmannen vill betona vikten av
att straffrihet bara gäller så länge bilden föreställer det barn som har producerat bilden.
Genom att barnet själv företar de straffbara handlingarna utsätts han eller hon inte för
någon kränkning varför handlingen inte bör vara straffbar. Barnombudsmannen anser
liksom utredningen att den som sprider bilder som barnet har publicerat, tillgängliggör
bilderna för andra eller bjuder ut bilderna samt att den som innehar sådana bilder i senare
led ska dömas för barnpornografibrott. Barnet blir då utsatt för en kränkning av någon
annan genom att barnet görs till ett sexuellt objekt.
Barnombudsmannen ställer sig positiv till utredningens förslag att ansvarsfrihetsregeln
inte ska vara tillämplig om gärningen är att anse som grovt barnpornografibrott. Barnets
och barns i allmänhet behov av skydd mot barnpornografi är då särskilt framträdande.
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är angeläget att fortgående
utbildnings- och informationsinsatser riktade till lärare och elever om säkrare
Internetanvändning vidtas. Det är inte ovanligt att tonåringar lägger ut bilder på sig själva
på webbplatser. Många unga ser detta som ett naturligt sätt att få uppmärksamhet och
beröm för sitt utseende, men inser kanske inte att bilderna ligger kvar, sprids vidare och
kan beskådas av vem som helst. Det är enligt Barnombudsmannen av vikt att arbeta
förebyggande för att angripa problemet med att barn lägger ut pornografiska bilder på sig
själva och därmed riskerar att bli utsatt för kränkning av vuxna.
Barnombudsmannen anser att barnets föräldrar har ett ansvar för att barnet är inne på
säkra webbplatser och inte publicerar bilder av sig själv på Internet. Barnombudsmannen
anser att den typ av handlingar det här är fråga om i första hand bör omfattas av
föräldrarnas ansvar och inte av en kriminalisering.
87
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
[Se också avsnitt 12.2]
Framför allt menar nämnden att den undantagsregel som tar sikte på fall där någon tar
befattning med bilder på sig själv måste göras vidare.
Det framstår sålunda som smått stötande både att den som (t.ex. vid sjutton års ålder)
innehar en pornografisk bild på sig själv som fjortonåring och att den som (t.ex. vid tjugo
års ålder) innehar en pornografisk bild på sig själv som sjuttonåring överhuvudtaget skall
kunna fällas till ansvar. Också om man godtar att det bakom barnpornografibrottet ligger
ett skyddsintresse av mer allmän karaktär, måste det rimligen finnas gränser för i vilken
omfattning detta intresse kan skyddas genom kriminalisering. Enligt nämndens mening är
det uppenbart att det allmänna skyddsintresset inte väger så tungt att det kan motivera en
kriminalisering av befattning av bilder på den egna kroppen i den utsträckning som följer
av förslagen. Särskilt tydligt är att en kriminalisering av innehav inte kan motiveras.
Lunds universitet (Juridiska fakulteten)
[Se också avsnitt 12.2]
Den andra delen av bestämmelsen gäller sådana fall då den som begår gärningen inte har
fyllt 18 år och bilden föreställer honom eller henne själv sedan han eller hon har fyllt 15
år. Enligt utredning kan denna undantagsregel aldrig tillämpas i fall då en vuxen person
tar straffbar befattning med en barnpornografisk bild av sig själv; ”en vuxen person skall
inte i något fall kunna medverka till att barn betraktas som sexualobjekt”. Enligt
fakultetsstyrelsens uppfattning utsträcks ett allmänintresse i detta fall väldigt långt på
bekostnad av en vuxen persons rätt att bestämma över sig själv och sin egen person, däri
inbegripet egen bedömning av behovet av frihet och integritet.
Jämställdhetsombudsmannen (JämO)
Utredningen påpekar vikten av förebyggande arbete genom undervisning och information
för barn och ungdomar angående säker Internetanvändning. JämO anser också att sådan
undervisning som utredningen lyfter fram behövs men understryker betydelsen av att
knyta sådan utbildning till en diskussion om värdegrund, jämställdhet och mänskliga
rättigheter för att ge flickor och pojkar en möjlighet att utveckla ett kritiskt perspektiv på
problemet.
JämO vill i sammanhanget framhålla att skolan i dag är ålagd att arbeta aktivt för att
förebygga sexuella trakasserier enligt 7 § lagen om förbud mot diskriminering och annan
kränkande behandling av barn och elever, SFS 2006: 67. Sådan undervisning och
information som utredningen lyfter fram bör och kan ingå i skolans arbete med en
likabehandlingsplan enligt barn- och elevskyddslagen. Ett förekommande exempel på
sexuella trakasserier är barn och ungdomar som tar nakenbilder på varandra med
mobiltelefonen i duschen på skolan för att sedan lägga ut bilderna på Internet.
88
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
[Se också avsnitt 12.2]
UNICEF Sverige vill understryka betydelsen av undervisning och information i skolan till
barn och unga om sexualbrott, barnpornografi, exploatering och effekter av spridning av
bilder på internet. Det bör ingå i skolundervisningen dels vad man kan göra eller var man
kan vända sig om man träffar på barnpornografi på internet, dels vad som gäller rättsligt
kring dessa frågor. Utöver detta är det naturligtvis viktigt att diskutera attityder och
uppfattningar när det gäller flickors och pojkars lika värde, jämställdhet och integritet.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen välkomnar förslaget om ansvarsfrihet även när barn tar pornografiska
bilder av sig själva och publicerar dessa på Internet. Rädda Barnen instämmer vidare i att
tillämpningsområdet måste vara begränsat i de olika avseenden som utredningen föreslår.
Rädda Barnen delar utredningens bedömning om att det är viktigt att fortgående
utbildnings- och informationsinsatser riktade till lärare och elever om säkrare Internetanvändning genomförs. Det är viktigt att göra ungdomar medvetna om de risker det
innebär att lägga ut pornografiska bilder av sig själva på Internet.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
Utredningen föreslår vidare att ansvarsfrihet ska införas då personer som inte fyllt 18 år
lägger ut pornografiska bilder på sig själv, förutsatt att han eller hon var 15 år då bilden
togs. Däremot ska det vara straffbart att lägga ut samma bilder på sig själv om man är 18
år eller däröver. Detta förslag stödjer RFSU då vi i likhet med utredningen menar att det
inte enbart är personen själv som skyddas i detta fall utan barn i allmänhet, d v s en vuxen
person ska aldrig kunna bidra till att sprida barnpornografiska bilder, här väger också det
allmänna skyddsintresset högre än den enskilda personens önskan om att lägga ut
barnpornografiska bilder på sig själv.
Trots att RFSU stödjer förslaget vill vi påpeka att även denna åldersgräns är problematisk.
Då en person som fyllt 18 lägger ut en pornografiskbild på Internet på sig själv som 17åring är detta en brottslig handling enligt utredningens förslag. Däremot är det inte
olagligt för en 15-åring att lägga ut en pornografisk bild på sig själv, trots att personen i
fråga är ett barn. Man skulle till exempel kunna argumentera att 15-åringen i större grad
än 18-åringen bidrar till att sprida barnpornografi och kränka barn i allmänhet eftersom
bilderna skildrar yngre personer.
Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL)
RFSL anser även att en person som är 18 år ska äga rätten till sin egen sexuella historia
och därmed ha rätt att inneha och sprida de bilder personen i fråga tagit på sig själv innan
89
18 år fyllda. Det ska alltså inte vara straffbart att befatta sig med en barnpornografisk bild
av sig själv när man fyllt 18 år.
RFSL är dock medvetna om att detta innebär att person som är över 18 år som sprider
bilder på sig själv tagna när personen var under 18 år bidrar till kränkning av barn i
allmänhet.
RFSL anser, i linje med utredaren och nuvarande lagstiftning, att spridning av
barnpornografiska bilder kränker barn i allmänhet Vår bedömning är dock att rätten att
bestämma över sin egen kropp och bilder tagna av sig själv, väger tyngre och bör där med
inte straffbeläggas.
ECPAT Sverige
[Se också avsnitt 12.2]
Obligatorisk utbildning i skolan
Mot bakgrund av att tillgång till datorer och Internet finns i stort sett för alla skolelever,
på alla skolor i Sverige idag och dagligen används i undervisningen, borde det vara en
självklarhet att skolan tar sitt ansvar och lär eleverna hur de skall förhålla sig till Internet
och vilka risker som föreligger. Denna kunskap bör även sättas in i ett större
sammanhang, som behandlar ungdomars självkänsla, det alltmer sexualiserade samhället
och genusfrågor. I utredningen ”Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften”, SOU
2007:13, föreslås att ”läro- och kursplaner bör beakta ökade utbildnings- och
informationsinsatser för barn om riskerna med Internet och grooming problematiken”.
Vidare framgår att ”Det kan t.ex. finnas anledning att beakta frågan vid kommande
revideringar av läro- och kursplaner.” Förslaget är bra men för vagt. Kunskap om säkerhet
på Internet måste omgående införas som en obligatorisk del i grundskolans undervisning.
Kunskapen måste läras ut så snart datorer används i undervisningen. Det kan inte längre
tolereras att denna viktiga kunskap förmedlas genom enstaka ad hoc
utbildningsinsatser/projekt. Kunskapen skall nå alla barn, i alla skolor i Sverige.
Följaktligen måste denna kunskap också ingå som en del av lärarutbildningen och annan
utbildning, som vänder sig till vuxna som vistas i skolmiljön. En ökad kunskap hos lärarna
och annan personal i skolan kommer förhoppningsvis också att bidra till en miljö där barn
som är i riskzonen eller har blivit utsatta, har någon vuxen att vända sig till, någon som
förstår problemen.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks ställer sig försiktigt positiv till utredarens förslag att undantag från det straffbara
området ska göras för barn som tar straffbar befattning med en barnpornografisk bild av
sig själv, exempelvis genom att publicera bilden på Internet. Roks anser som ovan nämnts
att huvudregeln ska vara att all hantering av barnpornografiska bilder ska vara brottsliga,
och att barn under 18 år har ett mycket starkt skyddsvärde. Roks anser att
barnpornografiska bilder utgör en sexualisering av barn och återskapar mäns överordning
över kvinnor och barn, och att dessa bilder måste stoppas, men ställer sig tveksam till om
90
en kriminalisering av barn som publicerar barnpornografiska bilder av sig själv, är rätt väg
att gå? Problemet med barnpornografi är framförallt de som utnyttjar barn i
framställningen av barnpornografi och de som efterfrågar dessa bilder. Inte barn som
publicerar bilder av sig själva på ungdomssidor.
Roks ser i likhet med utredaren en ökad sexualisering av barn i samhället, och att barns
publicering av bilder på sig själva är en konsekvens av detta. Roks vill se en förändring i
motsatt riktning. En väg att gå för att förhindra sexualiseringen av barn skulle vara att
kriminalisera barn som tar straffbar befattning med barnpornografiska bilder av sig själva,
exempelvis genom att publicera dessa. Det som starkt talar mot detta är att den person
lagen är till för att skydda, nämligen det avbildade barnet, skulle straffas. Frågan är om en
utredning av brott skulle vara till gagn för det avbildade barnet? Barnet skulle troligtvis
känna stort obehag, få kännedom om konsekvenser av en publicering och avskräckas från
att publicera dylika bilder av sig själv i framtiden. Roks är tveksam till att detta är ett
effektivt sätt att bekämpa barnpornografi. Ett annat sätt skulle vara att Internetleverantörer
får ett striktare ansvar. Roks anser dock till skillnad från utredaren att ett barn faktiskt kan
kränka sig själv genom att sprida eller publicera barnpornografiska bilder av sig själva.
Barnet kanske inte inser riskerna vid själva publicerandet, men kan lida skada av det i
efterhand.
Det som talar mot att undantag ska göras är att lagen har ett dubbelt skyddsvärde. En
barnpornografisk bild på Internet innebär en sexualisering av både det avbildade barnet
och barn i allmänhet, oavsett vem som publicerat den. Även om barnet frivilligt publicerat
bilden kan barnet inte förfoga över det allmänna intresset av att skydda alla barn. Som
utredaren påpekat kan det mycket väl vara så att barnet vid publiceringen inte gör det med
syfte att sexualisera barn. Men konsekvensen blir ändock detsamma, att barn sexualiseras
genom det avbildade barnets handlingar.
Roks vill även här poängtera att undantag för kriminalisering av barn som tar straffbar
befattning med barnpornografiska bilder av sig, exempelvis genom att publicera bilder av
sig själva, inte nödvändigtvis är en naturlig följd av att den sexuella
självbestämmanderätten för barn som fyllt 15 år. Detta eftersom Roks anser det vara en
stor skillnad på att ha samlag och liknande sexuella handlingar, och att sprida
barnpornografiska bilder av sig själva. Det senare ställer ett högre krav på mognadsgrad
då konsekvenserna kan vara svåra för barn att överblicka.
Oavsett om undantag ges eller ej skulle Roks välkomna ökade satsningar på utbildningsoch informationsinsatser till barn, eftersom dessa kan förebygga att barn tar straffbar
befattning med barnpornografiska bilder av sig själva. På så sätt ökar möjligheterna att
barn inser riskerna med att publicera och sprida barnpornografiska bilder av sig själva
Kvinnofronten
Kvinnofronten stöder utredningens förslag att införa ansvarsfrihet för det barn (vanligen
en flicka) som fyllt 15 år och publicerar bild av sig själv på Internet. [se också avsnitt
12.2]
91
13 Straffskalorna och gradindelningen
13.3 Brottsrubriceringen
Utredningens förslag: Vid bedömande av om barnpornografibrottet är grovt skall särskilt
beaktas bl.a. om brottet avsett bilder som visar barn som är särskilt unga, som utsätts för
våld eller tvång eller som utnyttjas på annat hänsynslöst sätt.
Utredningens bedömning: Det finns inte anledning att göra några förändringar
beträffande barnpornografibrott som är av normalgraden eller som är att bedöma som
ringa.
Hovrätten för Västra Sverige
Hovrätten konstaterar att utredningens förslag till nya exemplifierande kriterier för grovt
barnpornografibrott sannolikt kommer att medföra en något ökad tillämpning av
bestämmelsen. Hovrätten har ingen erinran mot förslaget i denna del.
Malmö tingsrätt
Tingsrätten instämmer i att bestämmelsen om grovt brott bör placeras i en särskild
paragraf. Enligt utredningen ska undantaget i BrB 16:10 a 4 st även gälla grovt
barnpornografibrott. Tingsrätten anser att detta bör framgå tydligt av lagtexten, även om
risken för att en handling som omfattas av undantagsregeln skulle kunna bedömas som
grovt brott framstår som mycket liten.
Umeå tingsrätt
Tingsrätten ifrågasätter om inte den föreslagna beskrivningen av grovt
barnpornografibrott i 6 kap. 10 b § andra stycket brottsbalken bör avslutas med avse bilder
som visar barn som utnyttjas på annat särskilt hänsynslöst sätt, helt enkelt därför att det
knappast går att föreställa sig barnpornografiska brott som inte innebär ett hänsynslöst
utnyttjande av barnet och att det för grovt brott därför bör krävas en hänsynslöshet utöver
den normala.
Åklagarmyndigheten
Jag tillstyrker utredningens förslag om att exemplifieringen av vad som kan utgöra grovt
brott bör förtydligas. Med utredningens förslag täcks de situationer in som bör omfattas av
det grova brottet.
92
Rikspolisstyrelsen
Förslaget innebär i denna del att ett av de tidigare kriterierna för grovt brott "bilder där
barn utsätts för särskilt hänsynslös behandling" har formulerats om till "bilder som visar
barn som är särskilt unga, som utsätts för våld eller tvång eller som utnyttjas på annat
hänsynslöst sätt ".
Rikspolisstyrelsen har i princip inget att invända mot den föreslagna formuleringen. Den
bör enligt styrelsens mening kunna få den avsedda effekten, nämligen att bidra till en
tydligare och mer enhetlig rättstillämpning. Rikspolisstyrelsen vill dock framhålla att den
föreslagna ändringen - genom borttagande av förstärkningsrekvisitet särskilt - riskerar att
uppfattas så att gränsen för vad som är grovt brott förskjuts.
Mot bakgrund av att alla barnpornografiska bilder, oavsett innehåll, kan anses visa barn
som utsätts för hänsynslös behandling (s. 299-300) innebär den föreslagna ändringen
vidare enligt styrelsens mening att skillnaden mellan normalbrott och grovt brott blir
mindre tydlig.
Övriga synpunkter
Rikspolisstyrelsen vill härutöver anföra att styrelsen ifrågasätter om det bör finnas en
ringa form av barnpornografibrottet. Straffvärdet för de aktuella gärningsformerna måste
alltid anses vara högt. Detta kommer bl.a. till uttryck i betänkandet när det anges att alla
barnpornografiska bilder kan anses visa barn som utsätts för hänsynslös behandling (jfr
stycket ovan.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att det vid bedömande av om
barnpornografibrottet ska anses som grovt särskilt ska beaktas bland annat om brottet
avsett bilder som visar barn som är särskilt unga, som utsätts för våld eller tvång eller som
utnyttjas på annat hänsynslöst sätt. Barnombudsmannens förhoppning är att den nya
regeln ska leda till att fler barnpornografibrott bedöms som grova.
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Nämnden ställer sig bakom de överväganden som görs i kapitel 13 angående straffskalor
och gradindelning.
ECPAT Sverige [jfr. även avsnitt 13.4 och 13.5]
Genomgången av domar i betänkandet visar att domstolarna vid bedömning av brottets
svårighetsgrad samt påföljd utgår från antalet barnpornografiska bilder; det förs ett
mängdresonemang. I frågan om brottet är grovt tas hänsyn till om bilderna är att betrakta
som särskilt hänsynslösa. Befattningen med materialet, dvs. gärningsformen, har
dessutom varit av betydelse vid bedömningen, t.ex. har bilder som varit särskilt
93
hänsynslösa till sitt innehåll, bedömts vara av normalgrad, då den tilltalade endast innehaft
bilderna .
ECPAT välkomnar mot bakgrund av ovanstående de förslag som föreslås om ändrad
skrivelse beträffande särskilt hänsynslös behandling. Emellertid räcker inte detta förslag.
En konklusion av genomgången av samtliga domar borde ha föranlett utredaren att föreslå
förändringar både vad gäller hur man ser på brottet och hur man bedömer dess
svårighetsgrad. Alla andra förslag om ändring blir haltande. Att utgå ifrån ett kvantitativt
resonemang, som grund när man bedömer ett brotts svårhetsgrad och efterföljande
påföljd, är inte förenligt med att varje bild utgör en kränkning av det enskilda barnets
integritet. En kränkning kan givetvis vara av olika svårighetsgrad, där kränkningen av ett
barn som poserar på allmän plats inte behöver bedömas lika hårt, som när det rör ett barn
som blir våldtaget eller utsatt för sexuell tortyr. Har en bild bedömts av domstolen som
grov pga. särskilt hänsynslös behandling, bör det inte spela någon roll om det rör sig om
en bild eller att den åtföljs av ett större antal lika kränkande bilder. För barnet på bilden är
situationen lika kränkande, oavsett om det är flera barn som kränks på andra bilder.
Följaktligen är ett mängdresonemang inte lämpligt när det gäller sexualbrott mot barn.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
BRIS tillstyrker Utredningens förslag avseende brottsrubriceringen och välkomnar de
särskilda bedömningsgrunderna avseende vilka omständigheter som ska tala för att brottet
är att anse som grovt, såsom exempelvis bilder som visar särskilt unga barn, bilder som
visar att barnet utsätts för våld eller tvång eller som utnyttjas på annat hänsynslöst sätt.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser i likhet med utredarna att kriteriet ”bilder där barn utsätts för särskilt
hänsynslös behandling” bör formuleras om så att rättstillämpningen blir mer enhetlig.
Roks är positiv till utredarens förslag om att vid bedömning av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas bl.a. om brottet avser bilder som visar barn som är särskilt unga, som
utsätts för våld eller tvång eller som utnyttjas på annat hänsynslöst sätt. Roks vill också
påpeka att alla barnpornografiska bilder utgör en kränkning av barnet och barn i
allmänhet, men att det finns en skillnad i vilken grad denna kränkning består av som bör
avgöra brottets allvarlighetsgrad.
Utredningens resonemang om att dagens IT-utveckling som lett till en större
lättillgänglighet av barnpornografi skulle utgöra en förmildrande omständighet vid
innehav av större mängd barnpornografiska bilder jämfört med en mindre mängd är
närmast ett ursäktande av barnpornografi. I hovrättsfallet RH 2003:69 där den tilltalade
innehaft 140 000 bilder ansåg inte domstolen att brottet var grovt med hänvisning till
föregående resonemang. ROKS anser att denna härledning är minst sagt ologisk. Barn ska
skyddas från integritetskränkningar, då ska antalet bilder spela mindre roll och istället
avbildningens grovhet spela en större roll vid avvägning av var brottet ska förläggas på
straffskalan.
94
Roks anser att de brottsliga gärningar som kan omfatta ringa barnpornografi brott bör
endast vara innehav och förevisning. Att exempelvis sprida eller skildra borde minst vara
av normalgrad.
Kvinnofronten
Kvinnofronten anser grundläggande att all hantering av barnpornografi ska vara
förbjuden. Vi anser dock att det ofta kan ses vara skillnad mellan framställning och
spridning av barnpornografi jämfört med innehav i form av exempelvis ”kvalificerat
tittande” på barnpornografi.
Framställning/skildring och spridning av barnpornografi borde aldrig kunna få så låg
påföljd som böter. Så länge straffskalan för normalbrottet innehåller böter bör därmed
framställning och spridning alltid anses som grovt barnpornografibrott
95
13.4 Straffskalor och påföljder
Utredningens bedömning: De gällande straffskalornas omfång är ändamålsenligt
utformade och bör inte ändras.
Åklagarmyndigheten
Jag anser i likhet med utredningen att det inte finns anledning att ändra straffskalorna.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar delvis utredningens bedömning att de gällande straffskalornas
omfång är ändamålsenligt utformade och inte bör ändras. Barnombudsmannen delar
utredningens bedömning när det gäller straffskalorna för ringa och normalgraden av
barnpornografibrott. Däremot anser Barnombudsmannen att straffskalan för grovt
barnpornografibrott bör vidgas.
Barnombudsmannen anser att dagsböter är en ytterst olämplig påföljd för ett så allvarligt
brott som barnpornografibrott. En frihetsberövande påföljd bör i normalfallet följa på
brottet oavsett vilken grad av brottet det är fråga om för att ge en avskräckande effekt.
Barnombudsmannen ser ytterst få situationer där böter kan utgöra en tillräcklig påföljd.
Givetvis kan det finnas förmildrande omständigheter som gör att en frihetsberövande
påföljd inte kan dömas ut, men det bör då vara fråga om undantagsfall. Det är även
lämpligt att påföljden kombineras med någon slags föreskrift om vård för att förebygga
återfall i brott.
Det är enligt Barnombudsmannen beklagligt att domstolarna väljer att utdöma straff nära
minimigränsen och sparar den övre delen av straffskalan till exceptionella fall som sällan
inträffar. Barnpornografi är ett allvarligt brott som kränker det enskilda barnet och barn i
allmänhet och som samhället måste markera inte accepteras. Det är därför viktigt att hela
straffskalan används för att förebygga barnpornografi, även den övre delen av skalan.
Barnombudsmannen vill betona att det är av särskild vikt att det i förarbetena tydliggörs
att avsikten är att hela straffskalan ska tillämpas så att en höjning blir en tydlig politisk
markör med praktisk effekt.
Barnombudsmannen anser att straffskalan för grovt barnpornografibrott bör vidgas så att
brottet får ett högre straffvärde. På så sätt markeras brottets klandervärdhet och det blir
möjligt att utdöma ett högre straff. För att det ska vara realistiskt att öka straffskalan för
grovt barnpornografibrott krävs att straffskalan ökas även för sexualbrotten. Sexualbrotten
har idag ett alldeles för lågt straffvärde och får i många fall anses utgöra en allvarligare
kränkning mot barnet än barnpornografibrott. För att överensstämmelse ska råda mellan
brotten anser vi att straffskalan även för sexualbrotten bör utökas.
96
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Nämnden ställer sig bakom de överväganden som görs i kapitel 13 angående straffskalor
och gradindelning.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
UNICEF Sverige delar inte utredningens bedömning att de gällande straffskalornas
omfång är ändamålsenligt utformade och inte bör ändras. Vi anser att straffskalorna för
olika typer av vålds- och integritetsbrott mot barn måste ses över allmänt. I vart fall
tillämpningen av nuvarande straffskalor måste ändras så att den övre delen av straffskalan
används när det handlar om så allvarliga brott som barnpornografi. Exploatering och
kränkningar av barn måste tas på större allvar av det svenska rättsväsendet. Det kräver att
avskräckande påföljder, med möjlighet till vård och behandling, utdöms mot dem som
begått vålds- eller integritetsbrott mot barn.
ECPAT Sverige [jfr. även avsnitt 13.3 och 13.5]
Straffskärpning
Samma skäl, som åberopades i början av 1970-talet inför straffhöjningen av grovt
narkotikabrott, bör kunna åberopas för en höjning av straffpåföljderna beträffande
barnpornografibrottet, dvs. att det rör sig om organiserad handel och stora ekonomiska
intressen.
Utdrag ur Rikskriminalpolisens årsrapport 2006:
”Sverige var länge förskonat från grov och organiserad brottslighet. Idag är läget helt
annorlunda. Grov och organiserad brottslighet bedrivs rent yrkesmässigt och den största
yrkesmässiga risken är att åka fast. Den direkta drivkraften bakom den grova och
organiserade brottsligheten är att tjäna pengar. Detta kan göras på många sätt. Hit hör (…)
trafficking, vapenhandel, droger, mm. Det har också visat sig att företrädare för grov och
organiserad brottslighet snabbt anpassar sig till samhällets åtgärder och lätt växlar från en
lönsam aktivitet till en annan. Den moderna datatekniken är ett effektivt verktyg för
organiserad brottslighet. IT och Internet har också spelat en avgörande roll när det gäller
utvecklingen av barnpornografi och utnyttjandet av minderåriga för sexuella tjänster. Idag
sprids enorma mängder bilder med ljusets hastighet”.
En skärpt lagstiftning mot barnpornografi måste ta sikte på att barnpornografin utgör en
del av den organiserade globala brottslighetens verksamhet, som tjänar oerhörda summor
på den kommersiella sexuella exploateringen av barn. I samma stund som barnpornografi
efterfrågas säljs barn i Östeuropa eller i Asien till människohandlare för produktion av nya
övergreppsbilder/filmer. När svenska barnpornografikonsumenter efterfrågar bilder på
yngre barn och grövre övergrepp, anpassas produktionen därefter. Det rör sig om en
global handel med internationella drivkrafter. Vuxna skapar en efterfrågan där barn är det
hett eftertraktade utbudet, och den organiserade brottsligheten profiterar på att vara
mellanhand. Barns kroppar kan mycket lönsamt användas för flera syften – som varor i
den globala människohandeln, att tjäna turister för sexuella ändamål och att skildras
97
våldtagna på bild, som säljs dyrbart till konsumenter över Internet. Barnpornografi kan
således ingalunda betraktas som en enskild människas harmlösa fantasier.
Mot bakgrund av de starka kopplingarna till grov organiserad brottslighet är det i enlighet
med alla tänkbara internationella åtaganden och beslut, både önskvärt och nödvändigt att
kraftfullt juridiskt sanktionera brottet, så att de markerar brottets allvarliga karaktär.
Kopplingen till egna sexualbrott mot barn visar dessutom att man inte kan se brottet som
en isolerad företeelse.
Högsta Domstolen har i två avgöranden från 2003 och 2002 tagit ställning i frågan om
vilken påföljd som grovt respektive normalt barnpornografibrott bör föranleda. Högsta
Domstolen uttalade att påföljd för grovt barnpornografibrott bör generellt sett vara
fängelse. För brott av normalgraden ansåg majoriteten i HD inte att fängelse skulle följa,
men två skiljaktiga domare menade att fängelse borde följa på brott av normalgraden.
Som en konsekvens av Högsta Domstolens uttalande har många brott av normalgraden i
ökande utsträckning sanktionerats med villkorlig dom och dagsböter. Denna utveckling är
mycket olycklig.
ECPAT beklagar att SOU 2007:54 inte tar tillfället i akt och föreslår en ändring vad gäller
den oerhört restriktiva påföljdsbestämningen som domstolarna utdömt, en praxis som helt
strider emot vad brottets karaktär och art kräver. [se också avsnitt 13.3]
För den grova formen av brottet bör minimistraffet höjas och maximistraffet likaså.
För att kunna motverka brottet effektivt, behövs således en skärpning vad gäller
påföljderna som döms ut för samtliga former av barnpornografibrottet . Av denna
anledning och för att markera brottets allvar bör också ringa barnpornografibrott tas bort
från straffskalan. Varje hantering och förfarande med en barnpornografisk bild bör
dessutom sanktioneras i de flesta fall med fängelse. En ändamålsenlig påföljd för att stävja
återfall, är lämpligen frihetsberövande med vård på sluten anstalt alternativt skyddstillsyn
i kombination med vårdföreskrift.
”Strängare straff är i sig inte återfallspreventivt men skall vi ha en chans att bedriva ett
seriöst arbete med förövaren så behöver vi ha honom hos oss en viss tid, det är i alla fall
förödande att han undslipper arbeta med sin problematik genom att han inte ens döms till
frivårdande påföljd, i synnerhet då beteendet är så tvångsmässig"
Det är följaktligen oerhört viktigt att behandling erbjuds under fängelsevistelsen. Den vård
som idag erbjuds på de fyra stängda kriminalvårdsanstalterna i Sverige, som tar emot
sexualbrottslingar, är frivillig. Alla interner väljer av olika anledningar inte att delta i
behandlingen. Många gånger är anledningen till detta att strafftiden är för kort för att en
behandling skall vara möjlig att genomföra. Ett minimum om några månader krävs för att
kunna erbjuda en kvalitativ behandling, vilket ytterligare talar för att påföljderna för
barnpornografibrottet måste förlängas. Vård ges mest lämpligen på sluten anstalt,
eftersom internen då är avstängd från kontakt med yttervärlden och då har bättre möjlighet
bryta destruktiva mönster, som skulle kunna leda till återfall.
98
ECPAT erfar att öppenvården för personer som har begått sexuella övergrepp på barn,
inklusive barnpornografibrottet, är bristfällig. Då det dessutom är en tabubelagd fråga, bör
vården och behandlingen erbjudas per automatik.
Centrum för Andrologi och Sexualmedicin på Karolinska universitetssjukhuset i
Huddinge tillstyrker behovet av ändamålsenliga påföljder. Enligt Centrum för Antrologi
och Sexualmedicin, som i sin verksamhet träffar många barnpornografikonsumenter,
behöver dessa personer behandling. En påföljd för barnpornografiinnehav som endast
innefattar dagsböter är således mindre lämplig, eftersom den inte skapar
behandlingsmöjligheter som kan vara viktiga för tidig upptäckt och preventivt arbete med
ett förövarbeteende. En påföljd som skyddstillsyn i förening med vårdföreskrift är därför
lämpligare, eftersom det mesta tyder på att behandling leder till en lägre risk att förgripa
sig på barn i verkligen. Behandlingen hjälper således också personen att hantera och
förhålla sig till sitt missbruk, vilket i sin tur medför lägre risk för återfall.
Det framkommer även i samtal med Centrum för Andrologi och Sexualmedicin att
tillgång till behandling för de som behöver hjälp är bristfällig i Sverige. Centrum för
Andrologi och Sexualmedicin är det enda i sitt slag i hela Sverige. Det skulle behövas
motsvarande centrum på flera plaster i Sverige, för att kunna möta behovet av vård, främst
i förebyggande men också i förebyggande syfte.
ECPAT föreslår att vårdmöjligheter för barnpornografiförövare (och relaterade brott)
utökas inom öppenvården och att lagstiftaren ser över möjligheten att i större utsträckning
erbjuda den dömda behandling; genom öppenvård men också att vårdföreskrift meddelas
som påföljd på brottet i ökad utsträckning.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser att straffskalor för barnpornografibrottet ska vara höga och tydligt visa att
samhället förkastar dess handlingar. Brottet är allvarligt och medför övergrepp och
kränkningar av avbildade barn och kränkningar av barn i allmänhet.
Roks anser att de brottsliga gärningar som kan omfatta ringa barnpornografi brott bör
endast vara innehav och förevisning. Att exempelvis sprida eller skildra borde minst vara
av normalgrad.
Kvinnofronten
Kvinnofronten har inte tagit ställning till de exakta, olika straffsatserna vid de olika
brotten. Vi vill bara allmänt kommentera att vi anser att straffsatserna ska stå i proportion
till andra brott och att de ska sättas med hänsyn till de särskilt allvarliga följder
barnpornografi får för offren.
99
13.5 Straffskalor och påföljder i förhållande till internationella instrument
Utredningens bedömning: Den svenska lagstiftningen uppfyller de krav som aktuella
internationella instrument ställer vad gäller straffskalor och påföljder i fråga om
barnpornografibrott.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen ställer sig tveksam till utredningens bedömning att den svenska
lagstiftningen uppfyller de krav som aktuella internationella instrument ställer vad gäller
straffskalor och påföljder ifråga om barnpornografibrott.
Enligt FN:s fakultativa protokoll till barnkonventionen om handel av barn,
barnprostitution och barnpornografi ska varje konventionsstat belägga barnpornografibrott
med lämpliga straff som beaktar deras allvarliga beskaffenhet. Konventionen om ITrelaterad brottslighet säger att varje part ska tillse att barnpornografibrottet straffbeläggs
med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, innefattande frihetsberövande.
Barnombudsmannen anser att dagsböter varken är en lämplig, effektiv, proportionell eller
avskräckande påföljd för ett så allvarligt brott och att restriktivitet vad gäller att utdöma
dagsböter ska iakttas. Vi ser ytterst få situationer där dagsböter kan vara en lämplig
påföljd.
Enligt EU:s rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och
barnpornografibrott (rambeslutet) ska varje medlemsstat vidta de åtgärder som är
nödvändiga för att barnpornografibrottet ska beläggas med straffrättsliga påföljder som
innebär ett längsta frihetsberövande om minst fem till tio år om offret är ett barn som inte
uppnått sexuell myndighetsålder och brottet är grovt. Enligt rambeslutet finns därmed en
möjlighet att utöka det nationella maxstraffet för grovt barnpornografibrott upp till tio år.
Barnombudsmannen anser att straffskalan för grovt barnpornografibrott bör vidgas till tio
år.
ECPAT Sverige
Att utdöma påföljder i enlighet med dagens praxis är oförenligt med både FN-instrument
och
EU:s rambeslut. Enligt Barnkonventionens fakultativa protokoll om försäljning av barn,
barnprostitution och barnpornografi skall varje konventionsstat ”belägga sådana brott med
lämpliga straff som beaktar deras allvarliga beskaffenhet”. Att sanktionera drivkraften
bakom barnpornografi med dagsböter för de allra flesta formerna av brottet kan omöjligen
låta sig förenas med detta åtagande. Enligt EU:s antagna rambeslut om bekämpande av
sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi (2003) bör vissa allvarliga former av
barnpornografibrottet beläggas med straffrättsliga påföljder om minst 5 till 10 år. Även
om det svenska maxstraffet är höjt till 6 år för att efterleva rambeslutet, kommer
domstolarna aldrig i närheten av straffskalans övre del. Då den övre delen av straffskalan
inte används och domstolarna fortfarande verkar ”spara” den övre delen av straffskalan,
100
(kan kränkningarna bli så mycket värre än på de bilder som förekommer idag?), måste
straffen skärpas; för att avspegla att detta är ett oacceptabelt brott, som strider mot
grundläggande värden i ett civiliserat samhälle.
101
14 Barnens ställning
14.1 Kan barn som är avbildade i barnpornografiskt material betraktas som
målsägande?
Utredningens bedömning: Ett barn som avbildats i barnpornografisk bild är normalt att
anse som målsägande vid barnpornografibrott, oavsett vilken gärningsform det rör sig om.
Frågan om barnet har ställning som målsägande måste dock i sista hand avgöras i varje
enskilt fall.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att ett barn som avbildats i
barnpornografisk bild normalt är att anse som målsägande vid barnpornografibrott, oavsett
vilken gärningsform det rör sig om. Den kränkning som barnet utsätts för i detta
sammanhang borde enligt Barnombudsmannen innebära att barnens ställning som
målsägande skulle vara självklar. Mycket talar därför för att brottet flyttas från 16 kap.
BrB (brott mot allmän ordning) till 6 kap. BrB (sexualbrott) för att klargöra att barnet är
att anse som brottsoffer och därmed målsägande.
I och med utredningens tydliggörande att barnet är att anse som målsägande ges barnet en
tydligare ställning som brottsoffer. Domstolarna har inte alltid sett barnet som målsägande
i alla situationer varför tydliggörandet är betydelsefullt. Barnets möjlighet till skadestånd
bör enligt Barnombudsmannen därmed öka.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
BRIS anser det självklart att barn som avbildas i den barnpornografiska bilden ska anses
som målsägande vid barnpornografibrott.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser att barn som avbildats i barnpornografisk bild ska anses vara målsägande vid
barnpornografibrott, oavsett gärningsform. Att skildras i en barnpornografisk bild utgör en
allvarlig kränkning av barnets integritet, och varje person som på något sätt befattar sig
med bilen bidrar till denna kränkning. Detta bör gälla oavsett om bilden är pornografisk i
sig och/eller används i ett barnpornografiskt sammanhang.
102
14.2 Målsägandebiträde
Utredningens bedömning: Det avbildade barnet har under vissa förutsättningar rätt till
målsägandebiträde. Någon lagändring bör inte göras utöver den ändring angående
målsägandebiträde för barn som Utredningen om målsägandebiträde har föreslagit.
Rättshjälpsmyndigheten
Då rättshjälp är sekundärt till andra juridiska hjälpformer berörs inte rättshjälpen direkt.
Myndigheten anser dock att den utökade möjligheten till målsägandebiträde i lagen om
målsägandebiträde som föreslås i Utredningen om målsägandebiträde (SOU 2007:6) är
bra.
Åklagarmyndigheten
Barnets ställning
Jag delar utredningens uppfattning att det avbildade barnet vid barnpornografibrott
normalt har ställning av målsägande. Som målsägande bör barnet ha rätt till ett
målsägandebiträde i så stor omfattning som möjligt. Med hänsyn till det förslag som
Utredningen om målsägandebiträde lämnat och som bereds inom Regeringskansliet finns
det enligt min uppfattning inte anledning att här föreslå några förändringar.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det avbildade barnet under vissa
förutsättningar har rätt till målsägandebiträde. Målsäganden har rätt till ett
målsägandebiträde enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde om det finns fängelse
med i straffskalan för brottet och målsäganden med hänsyn till personliga förhållanden
och övriga omständigheter kan antas ha ett särskilt behov av ett biträde. Barn är som
grupp särskilt utsatta som målsägande och har särskilda behov. Det är därför viktigt att det
finns någon som barnet kan prata med och få exempelvis brottmålsprocessens olika
moment förklarade för sig på ett bra sätt.
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att någon lagändring inte bör göras
utöver den ändring angående målsägandebiträde för barn som utredningen om
målsägandebiträde har föreslagit. Den föreslagna ändringen innebär att ett
målsägandebiträde ska förordnas när en person under 18 år utsatts för ett brott med
fängelse i straffskalan.
ECPAT Sverige
Målsägandebiträde och skadestånd
Om barnpornografibrottet inte flyttas till kap. 16 BrB, skall lagen (1988:609) om
målsägandebiträde ändras så att även barnpornografibrottet inkluderas i 1 §, första
punkten. Rätten till målsägandebiträde skall inte behövas prövas av domstol i varje enskilt
103
fall. Ett barn som skildras i barnpornografiskt material skall alltid ha rätt till
målsägandebiträde [se vidare avsnitt 14.5].
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
BRIS noterar att Utredningen ställer sig positiv till det förslag som den pågående
utredningen, (SOU 2007:6 s. 266 ff), lämnat och med den innebörden att ett
målsägandebiträde ska förordnas vid brott på vilket fängelse kan följa om brottsoffret är
under 18 år och lagen om särskild företrädare för barnet inte är tillämplig. BRIS anser att
det förslaget är tillräckligt eftersom en sådan bestämmelse stärker barnets ställning i
rättsprocessen och därmed behöver inte lagen om målsägandebiträde förändras.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser att det barn som avbildas i barnpornografisk bild ska ha rätt till
målsägandebiträde. Brottet medför i sig en betydande kränkning för barnet, fängelse ingår
i straffskalan och brottet avser barn, vilka Roks anser har ett särskilt starkt behov av
biträde. I nuläget ska förordnande av målsägandebiträde vid barnpornografibrott ske
restriktivt vilket Roks vänder sig starkt emot.
Roks anser att barnpornografibrottet bör finnas med i 6 kap. BrB, vilket skulle medföra en
stark presumtion för att målsägandebiträde skall förordnas. Roks anser vidare att om
brottet kvarstår i 16 kap. BrB ska det i punkt 1 eller 2 i lagen om målsägandebiträde
hänvisas till 16 kap. 10a och 10b §§ BrB.
Roks är positiv till det förslag Utredningen om målsägandebiträde lämnat som skulle
medföra att ett målsägandebiträde ska förordnad vid brott på vilka fängelse kan följa om
målsägande är under 18 år, om det inte är uppenbart att målsägande saknar behov av
sådant biträde.
104
14.3 Juridisk rådgivning
Utredningens förslag: Den som gör gällande att han eller hon utsatts för
barnpornografibrott skall ha rätt till kostnadsfri juridisk rådgivning av advokat under högst
två timmar.
Hovrätten för Västra Sverige
Utredningen föreslår en komplettering i lagen om målsägandebiträde. Härigenom skall
införas en möjlighet till kostnadsfri rådgivning ”till den som utsatts för brott” enligt bl.a.
16 kap. 10 a § brottsbalken, dvs. för barnpornografibrott.
Förslaget förutsätter att Sexualbrottsofferutredningens förslag leder till lagstiftning.
Hovrätten lämnar här inga synpunkter på det förslaget. Dock vill hovrätten ifrågasätta om
det är nödvändigt – vid sidan av redan befintliga möjligheter till kostnadsfri rådgivning
och rättsligt biträde – att införa en särskild rådgivningsform för den som utsatts för
barnpornografibrott. Det finns sannolikt, rent generellt, ett behov hos många brottsoffer att
t.ex. få information om innehållet i den relevanta lagstiftningen. Enligt hovrättens
uppfattning har utredningen inte anfört några bärande skäl till att just offer för
barnpornografibrott skall ha tillgång till ytterligare en form av kostnadsfri rådgivning.
Hovrätten vill därför inte tillstyrka förslaget i denna del.
Rättshjälpsmyndigheten
Även förslaget av sexualbrottsofferutredningen (Ju 2004:I) angående möjligheten till
kostnadsfri juridisk rådgivning under högst två timmar är bra. Härvid delar
Rättshjälpsmyndigheten förslaget i betänkandet att det inte skall vara någon skillnad
mellan de fall då någon utsatts för sexualbrott eller barnpornografibrott. Det finns inte
heller någon anledning till att begränsa rättigheten angående rådgivning till att omfatta
endast den som är under 18 år. Rättshjälpsmyndigheten är inte säker på om den
kostnadsfria juridiska rådgivningen är detsamma som rådgivning enligt rättshjälpslagen.
Rättshjälpsmyndigheten är av den uppfattningen att rådgivningen lämpligen skulle kunna
falla in under rådgivning enligt rättshjälpslagen.
Åklagarmyndigheten
Jag tillstyrker utredningens förslag att den som gör gällande att han eller hon utsatts för
barnpornografibrott ska ha rätt till kostnadsfri juridisk rådgivning på det sätt
Sexualbrottsutredningen föreslagit.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att den som gör gällande att han eller
hon utsatts för barnpornografibrott ska ha rätt till kostnadsfri juridisk rådgivning av
advokat under högst två timmar. Det är här också viktigt att barnet får förklarat för sig hur
105
en rättsprocess fungerar och får annan viktig information på ett så tidigt stadium som
möjligt.
Örebro universitet (Barnrättsakademin)
Att det barn som avbildats i barnpornografisk bild skall anses som målsägande är viktigt,
inte minst i de fall där brottet begåtts av närstående. Det är som utredningen skriver också
viktigt, att barnen har rätt till juridisk rådgivning av advokat och att de har rätt till
brottsskadeersättning.
Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL)
Målsägandebiträde m.m.
RFSL instämmer med utredaren att ett barn bör ha rätt till målsägandebiträde samt
juridisk rådgivare, särskilt företrädare för barn och skadestånd.
För hbt-barn är det särskilt viktigt att få samhällets stöd och skydd i avseende där
föräldrarna inte fyller denna funktion. Att föräldrar inte är ett stöd kan delvis bero på att
barn inte vågar berätta om sin sexuella läggning och/eller könsidentitet men det kan även
bero på att föräldrarna är en av de bidragande orsakerna till att barnet är utsatt. I
sammanhanget kan exempelvis nämnas rapporten Vold mot lesbiske og homofile
tenåringer en representativ underrökelre av anfang, risiko og beskyttelse - Ung i Oslo
2006 (NOVA 19/07) som visar att homo- och bisexuella i ålder 14-16 år utsätts för våld
av sina föräldrar i markant större utsträckning än barn i övrigt (för flickor 12 % respektive
3 % och för pojkar 16% respektive 2 %).
ECPAT Sverige
Stöd till utsatta barn
Barn som har varit utsatta för sexuella övergrepp, bör erbjudas vård inom 24 timmar från
det att polisiära eller sociala myndigheter får kännedom om saken. Barnet skall vidare ha
en obegränsad rätt till juridisk rådgivning av advokat.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
BRIS välkomnar Utredningens förslag att erbjuda barn tillgång till kostnadsfri juridisk
rådgivning under högst två timmar. BRIS motsätter sig däremot att det enbart är advokater
som ska få utföra sådan rådgivning eftersom det finns flera aktörer inom samhället som
skulle kunna hantera sådan rådgivning.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks är positiv till förslaget om att den som gör gällande att han eller hon utsatts för
barnpornografibrott ska ha rätt till kostnadsfri juridisk rådgivning.
106
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR)
SKR vill också påpeka att det är av största vikt att tydliggöra barnets ställning som
målsägande. Det bör utarbetas en tydlig praxis för gällande rätt i detta avseende eftersom
frågan om barnets ställning måste avgöras i varje enskilt fall. Barn som utsatts för
barnpornografibrott är enligt utredningen målsägande och målsägande ska alltid utses då
det handlar om barn (utredningen om målsägandebiträde SOU 2007:6).
Kvinnofronten
Kvinnofronten anser att barn som avbildats i barnpornografisk bild ska betraktas som
målsägande och ha rätt till målsägandebiträde.
Kvinnofronten anser vidare att barnet ska ha obegränsad rätt till kostnadsfri juridisk
rådgivning av advokat. Samhället har en obestridlig skyldighet att skydda barn och barns
rätt. Det avbildade barnet ska därför alltid ha rätt till skadestånd vid barnpornografibrott,
för att täcka även framtida behov av terapi och annan hjälp för bearbetning samt liknande
stöd.
107
14.4 Särskild företrädare för barn
Utredningens bedömning: Det avbildade barnet har under vissa förutsättningar rätt till en
särskild företrädare. I lagen om särskild företrädare för barn ställs samma krav för att en
särskild företrädare skall förordnas oavsett vilken brottslighet det är fråga om. Med hänsyn
till detta är det inte lämpligt att inom ramen för utredningens uppdrag göra några särskilda
överväganden när det gäller särskild företrädare vid barnpornografibrott.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det avbildade barnet under vissa
förutsättningar har rätt till en särskild företrädare. Eftersom barnet är att anse som
målsägande har barnet rätt till en särskild företrädare. Det är enligt Barnombudsmannen
viktigt att den särskilda företrädaren har särskild barnkompetens och kompetens om frågor
som rör övergrepp mot barn.
108
14.5 Skadestånd
Utredningens bedömning: Barn som är avbildade i barnpornografiskt material kan ha rätt
till skadestånd oavsett vilken gärningsform brottsligheten avser. Det orsakssamband mellan
den brottsliga handlingen och den inträffade skadan som måste finnas för att
skadeståndsskyldighet över huvud taget skall föreligga är i allmänhet svagare ju närmare
den nedre gränsen för vad som är straffbart som barnpornografibrott man kommer.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att barn som är avbildade i
barnpornografiskt material kan ha rätt till skadestånd oavsett vilken gärningsform
brottsligheten avser. Efter utredningens förtydligande om att barn är att anse som
målsägande vid barnpornografibrott bör enligt Barnombudsmannen barns möjlighet att få
skadestånd öka.
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Genom att barn som avbildats i barnpornografisk bild normalt är att anse som målsägande
vid barnpornografibrott, en bedömning Juridiska fakultetsnämnden instämmer i, blir de
bestämmelser som gäller målsägande tillämpliga rörande det barn som avbildats. Det
innebär bl.a. att polis och åklagare är skyldiga att lämna information till barnet. I de fall
det avbildade barnet har identifierats och har sin hemvist i Sverige finns inte någon
möjlighet att underlåta att lämna information, inte ens om ”den aktuella brottsligheten
består i ett ’rent’ innehav av de barnpornografiska bilderna”.
Barnpornografiska bilder kan, som framgår av betänkandet, med dagens – och
morgondagens – teknik få en oerhörd spridning. Det innebär att samma bild kan komma
att bli föremål för prövning i flera mål, kanske återkommande under en lång tid. Mot den
bakgrunden finns det enligt Juridiska fakultetsnämnden anledning att närmare överväga
vilka följder informationsplikten mot målsäganden kan få för det enskilda barnet. Det
finns en risk, att barnet utsätts för fortsatta prövningar genom att återkommande påminnas
om dels ett övergrepp, dels det faktum att bilder av detta cirkulerar och är tillgängliga.
Frågan om hur en begränsning av informationsplikten skall utformas låter sig dock inte
med enkelhet besvaras.
En aspekt som måste beaktas i sammanhanget är den om barnets rätt till ersättning för den
skada som åsamkats genom barnpornografibrottet. Utredaren föreslår inte några ändringar
av regleringen härvidlag utan hänvisar till befintliga möjligheter till skadestånd och
ersättning enligt brottsskadelagen. För att kunna utnyttja dessa ersättningsmöjligheter
torde det vara nödvändigt att barnet varje gång underrättas om att åtal väckts. En ordning
som på ett nöjaktigt sätt tillgodoser både barnets behov av att inte mer än vad som är
oundgängligen nödvändigt behöva ta del av samhällets straffrättsliga hantering av
barnpornografibrott och barnets rätt till ersättning är önskvärd. För att åstadkomma en
sådan lösning krävs dock ytterligare överväganden.
109
ECPAT Sverige
[se avsitt 14.2] Detsamma gäller skadestånd. Rätten till skadestånd skall föreligga för
samtliga gärningsformer, då varje hantering av dylika bilder/filmer, alltid innebär en
kränkning för det enskilda barnet och barn i allmänhet
Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ)
Ang möjlighet till skadestånd enligt skadeståndslagen
Att göra barnpornografiska bilder kända för någon annan.
Enligt utredningen torde barnet regelmässigt ha rätt till skadestånd om bilder sprids och
det finns risk för att andra kan känna igen barnet enligt nu gällande bestämmelse. Det
avbildade barnet skulle också ha rätt till ersättning för sveda och värk.
Utredaren uttrycker dock att det i andra fall kan var mer tveksamt om gärningen innebär
en så allvarlig kränkning att barnet kan anses berättigat till ersättning för kränkning.
Vi tolkar utredaren som att hon menar att det får anses vara mindre kränkande för barnet
om barnpornografiska bilder sprids utanför den krets där det finns risk för att barnet kan
komma att kännas igen. Sådana fall skulle då falla utanför skadeståndslagen.
BoJ anser att det alltid finns risk för att bilder sprids och att barnet kan komma att
identifieras. Det saknas kontroll över spridningsmönstret av bilder på Internet. Bilder som
finns på internet kan när som helst både i närtid och långt in i framtiden komma att spridas
med risk för att barnet kan identifieras.
BoJ anser i konsekvens med ovan sagda att identifierade barn ska ha rätt till skadestånd
och att barnet och dennes vårdnadshavare ska underrättas om den brottsliga handlingen då
någon gjort sig skyldig till att ha gjort barnpornografiska bilder kända för någon annan.
Att inneha barnpornografiska bilder
Utredaren anser att adekvat kausalitet endast undantagsvis föreligger vid gärningsformen
innehav. Ingen ändring föreslås. Inte heller när det gäller skyldighet att lämna information
till barnet som brottsoffer, då det är fråga om rent innehav av de barnpornografiska
bilderna.
I motsats till utredaren anser BoJ att det avbildade barnet ska ha rätt till ersättning för
kränkning, då barnet kunnat identifieras, när någon gjort sig skyldig till innehav av
barnpornografiska bilder.
Enligt Boj´s uppfattning ligger det i det avbildade barnets och för barn i allmänhets
intresse att lagstiftningen kriminaliserar innehav av barnpornografiska bilder. Att inneha
sådana bilder på barn måste betraktas som ett så allvarligt brott mot vart och ett av de
avbildade barnen att det berättigar till ersättning för kränkning, med det följer att barnet
och dennes vårdnadshavare ska underrättas.
110
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks anser att barn som är avbildade i barnpornografiskt material ska ha rätt till
skadestånd oavsett vilken gärningsform brottsligheten avser. Detta eftersom gärningen
kan förväntas medföra en kränkning eller skada av det avbildade barnet. Roks anser till
skillnad från utredaren att rätt till ersättning för kränkning till det avbildade barnet i
allmänhet kan utgå när det gäller innehav, eftersom att vetskapen om att en person innehar
en barnpornografisk bild torde medföra en kränkning av det avbildade barnet.
111
14.9 Andra åtgärder för att stärka barnets ställning i rättsprocessen
Utredningens bedömning: Med hänsyn till pågående försöksverksamhet med
Barnahus och arbetet med professionella aktörers kompetensutveckling
lämnas inga förslag i den delen.
Örebro universitet (Barnrättsakademin)
Med tanke på den snabba utvecklingen när det gäller framställning och spridning av
barnpornografi, bör det tillföras resurser för kontinuerlig fortbildning om detta särskilt för
personal inom socialtjänst, polis- och åklagarväsende. Man bör nära följa den
internationella kunskapsutvecklingen på barnpornografiområdet och vara beredd att med
jämna mellanrum revidera gällande lagstiftning.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
UNICEF Sverige anser att det krävs att både regeringen och polisen prioriterar den här
typen av brottslighet, som handlar om övergrepp och förnedring av barn. Det krävs att
resurser avsätts i form av tid och personal med särskild kompetens. Det krävs både
förebyggande insatser och kraftfulla ingripanden med kännbara påföljder för förövarna.
Ett framgångsrikt arbete mot barnpornografi förutsätter kontinuerlig kompetensutveckling
och internationellt samarbete, både polisiärt och politiskt.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Stiftelsen Allmänna Barnhuset har haft ett regeringsuppdrag att föra ut kunskap om
sexuell exploatering av barn i Sverige utifrån betänkandet SOU 2004:71 och har därefter
fortsatt att på eget initiativ sprida kunskap inom området. Under 2007 har Barnhuset
påbörjat en inventering av vilken kunskap de professionella som möter de utsatta barnen
har och behöver. Inventeringen visar så här långt att yrkesgrupper inom socialtjänst, polis,
åklagarämbete, barnpsykiatri och skola efterlyser mer kunskap, framförallt när det gäller
den exploatering av barn som sker på Internet. Fortfarande finns det bland professionella
en stor okunskap om den omfattande spridning av barnpornografi som sker genom
Internet och att det bakom de övergreppsbilder som produceras (här i Sverige) finns brott
begångna mot barn som ofta lever i förövarens närhet.
Barnhuset vill därför understryka behovet av kompetensutveckling och kunskapsspridning
inom området. Det gäller särskilt ökad kunskap om den komplikation som hanteringen av
barnpornograf/övergreppsbilder utgör i rättsprocessen. Experter på området varnar för
risken att åstadkomma ytterligare kränkningar, sekundär traumatisering, av barnet t.ex. om
bilderna urskillningslöst visas upp för barnet. När sexuella övergrepp mot barn upptäcks
kan det finnas mycket starka hinder för barnet att inte berätta om vad som skett.
Rehabiliteringen av barn som utsatts för sexuella övergrepp påverkas av hur övergreppet
och bilderna på övergreppet avslöjas. Det saknas forskning om vilken inverkan det har på
barn och unga på längre sikt att bilder på de övergrepp som de utsatts för fortsätter att
112
cirkulera på Internet och kan dyka upp i nya polisutredningar. Det faktum att brottet kan
fortgå genom att övergreppsbilder som sprids på Internet är ett fenomen vars
konsekvenser vi ännu inte kan överblicka.
Den pågående inventeringen som Barnhuset gör av professionellas kunskapsbehov visar
också att samarbetet mellan professionella grupper (polis, psykolog, socionom, läkare)
som möter det utsatta barnet inte alltid fungerar tillfredsställande. Den snart avslutade
tvååriga utvärderingen av försöksverksamheten med Barnahus kommer säkert att behöva
fortsätta under längre tid för att ge tillförlitliga resultat och vägledning för fortsatt
metodutveckling. Att professionella samarbetar i den form som Barnahus utgör innebär
åtminstone att barnet inte behöver träffa flera professionella i olika miljöer samt att det
finns lättillgänglig expertis som kompletterar varandra och har upparbetade
samverkansrutiner/metoder, på ett ställe. Det är därför viktigt att regeringen kraftfullt tar
ställning för Barnahus som ett sätt att organisera och samarbeta för att minska barnets
utsatthet och lidande i samband med rättsprocessen.
I utredningen görs en genomgång av olika satsningar som rör kompetensutveckling som
rör personal som arbetar inom domstolsväsende, åklagarämbetet och polis (SOU 2007:54
s. 338ff). Barnhuset vill understryka att personal inom socialtjänsten är en yrkesgrupp som
definitivt kommer i kontakt med barn utsatta för barnpornografibrott men som ännu inte
omfattats av någon generell satsning på kompetensutveckling.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar utredningens förslag till skärpning av
lagstiftningen mot barnpornografi men vill understryka att även om den svenska
lagstiftningen, med utredningens förslag, uppfyller de krav som krävs internationellt så
kan vi knappast säga att vi i Sverige ännu har ett effektivt skydd och stöd för alla de barn
som utsätts för sexuell exploatering. I avvaktan på ny kunskap behöver vi ta tillvara och
sprida den kunskap vi redan har idag.
Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL)
Vikten av utbildning och hbt-kompetens
Samhället präglas av heteronormativitet, dvs. människor antas vara heterosexuella,
uppleva sin könsidentitet i enlighet med det kön som fastställts vid födseln och uttrycka
sig i enlighet md traditionella könsroller. Detta förhållningssätt präglar även synen på barn
och deras sexualitet vilket leder till att man från samhällets sida, sällan tar i beaktning och
synliggör barn och unga hbt-personers utsatthet.
RFSL anser därmed att det är särskilt viktigt att skol- och rättsväsendet får utbildning och
fortbildning i kunskap om heteronormativitet, barn och unga hbt-personers livssituation
och utsatthet. I frågan om rättsväsendet är hbt-kompetens särskilt viktigt. Om kompetens
saknas när ett hbt-barn är målsägande och förhörs, finns risk att barnet i fråga blir
missförstått och kränkande bemött utifrån okunskap och fördomar. I skolan är det viktigt,
förutom kunskap om användning av Internet, att miljön är fri från diskriminering och
kränkande behandling så att hbt-barnet upplever att det finns utrymme att söka stöd och
hjälp hos skolpersonal om barnet utsätts för, i det här fallet, barnpornografibrott. Att
113
undervisningen även inkluderar hbtkunskap är centralt för att skapa en trygg skolmiljö där
hbt-barn inte upplever osynliggörande och utanförskap.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
Utbildningsinsatser
RFSU är helt enigt med utredningen i frågan om utbildningsinsatser. De personer som på
olika sätt träffar barn utsatta för barnpornografibrott måste få kunskap om
pubertetsutveckling, sexualitet och Internet för att kunna möta barnet professionellt. I
detta sammanhang vill vi även trycka på RFSU:s krav om resurser till, och tillgång på,
vård av personer dömda för brott av detta slag. Vi välkomnar att det idag pågår en
diskussion om behandling av förövare men tyvärr saknas det fortfarande ofta resurser för
ett sådant behandlingsarbete. Enligt RFSU är detta en oerhört betydelsefull väg att gå för
att förhindra återfall och nya övergrepp på barn då personen släpps ut ur fängelse.
ECPAT Sverige
Ökad kunskap för professionella
ECPAT Sverige kan inte nog understryka vikten av att kunskap om kommersiell sexuell
exploatering av barn (handel med barn för sexuella ändamål, barnsexturism,
dokumenterade sexuella övergrepp på barn) och kopplingarna mellan dessa brott utifrån
både ett nationellt och ett internationellt perspektiv, förmedlas till rättsväsendet och
sociala myndigheter. Genom den ökade globaliseringen och utvecklingen av Internet och
andra tekniska lösningar har den globala barnsexhandeln ökat dramatiskt och inte minst
tagit nya rent industriella former de senaste åren. Att enskilda delar av den kommersiella
aspekten av barnsexhandel behandlas separat i avsaknad av en helhetsanalys och i
okunskap om vilka drivkrafter som ligger bakom den, utnyttjas och bidrar till att handel
med barn för sexuella ändamål idag drastiskt ökar. Problemet är växande, dvs. fler barn
dras in i handeln och handeln antar allt värre, grymmare former pga. att det rör sig om
kommersiell exploatering, där marknadskrafterna styr. Producenterna bakom handeln
består som framkommit till största del av den organiserade globala brottsligheten. FN
uppskattar av två miljoner barn dras in i den globala barnsexhandeln årligen.
Dagens utbildning oavsett om den vänder sig till rättsväsendet eller till sociala
myndigheterna, tar inte upp det internationella perspektivet och kommersiella aspekten av
detta brott. Det är således av allra största vikt att belysa barnpornografibrottet utifrån ett
internationellt perspektiv, att det är en verksamhet som styrs av den organiserade
brottsligheten och att göra kopplingen till både handel med barn för sexuella ändamål
samt sexualbrott mot barn begångna utomlands.
Det behövs vidare specialkompetens inte minst för domare vad gäller sexuella övergrepp
på barn och hur det påverkar barnet. Gång på gång frias misstänkta förövare därför att
barnet inte kan anses vara tillförlitligt. Detta för att barnet ”ändrat sin berättelse”, ”väntat
länge med att berätta för någon”, ”någon i omgivningen borde ha upptäckt det” mm. Om
förövaren blir dömd, blir det ofta till straff i den lägre delen av straffskalan. Det är mycket
114
sällsynt att maxstraff utdöms vid sexuella övergrepp på barn, trots upprepade våldtäkter i
kombination
med videoinspelningar. Detta tyder på att det finns en stor brist på kunskap hos våra
dömande instanser om vad sexuella övergrepp verkligen innebär för ett barn.
Bland forskare och andra experter på området är det nu väl dokumenterat att barn utsatta
för sexuella övergrepp inte självmant/spontant är villiga att berätta om dessa. Detta har
man sett i ett flertal stora barnpornografihärvor, där övergreppen finns dokumenterade på
stillbilder eller videofilmer. Inga barn i dessa härvor har berättat något. Vissa barn
berättade inte ens vad de blivit utsatta för trots att polisen till slut visade barnen filmerna
och bilderna de var med i. Barnen sa ”det är inte jag”. Det är också väl dokumenterat att
barnet berättar först när det känner sig tryggt, har förtroende för den vuxne och känner att
den vuxne orkar lyssna på vad barnet har att berätta . Att då avfärda barnet som ”icke
tillförlitligt”, när det berättar mer under andra och tredje förhöret än under det första, tyder
på hur lite kunskap domstolarna har.
ECPAT Sverige förespråkar sammanfattningsvis mer utbildning med tydlig fokus på
kommersiell sexuell exploatering av barn samt brottsofferproblematiken.
115
15 Åtalspreskription
15.2 Kan utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning ändras för
barnpornografibrottet generellt?
Utredningens bedömning: Det är inte lämpligt att ändra utgångspunkten för
preskriptionstidens beräkning för barnpornografibrottet generellt.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det inte är lämpligt att ändra
utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning för barnpornografibrottet generellt.
Skulle så ske kan det få till följd att preskriptionstiden i de flesta fall blir kortare vilket
Barnombudsmannen inte anser vara en önskvärd konsekvens.
15.3 Finns det anledning att ändra preskriptionstiden för någon gärningsform?
Utredningens bedömning: Starka skäl talar för att utgångspunkten för preskriptionstidens
beräkning ändras vid barnpornografibrott bestående i skildring av barn i pornografisk bild.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att starka skäl talar för att
utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning ändras vid barnpornografibrott
bestående i skildring av barn i pornografisk bild. En sådan bestämmelse ökar
möjligheterna att lagföra fler brott mot bakgrund av att det kan ta lång tid innan brottet
upptäcks och innan barnet berättar om brottet.
15.4 En kompletterande preskriptionsbestämmelse för barnpornografibrott i
vissa fall införs
Utredningens förslag: Preskriptionstiden för barnpornografibrott, som består i skildring
av ett verkligt barn genom fotografering, filmning eller annan liknande återgivning,
förlängs på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa tidigast den dag målsäganden fyller
eller skulle ha fyllt 18 år. Bestämmelsen skall tillämpas i de fall barnpornografibrottet är av
normalgraden eller att bedöma som grovt brott samt vid försök till sådana brott. Om en
tillämpning av huvudregeln i 35 kap. 4 § första stycket BrB medför att preskriptionstiden
börjar löpa vid en senare tidpunkt skall i stället den regeln tillämpas.
Svea hovrätt
Beträffande frågan om det är möjligt att ändra preskriptionstiden med retroaktiv verkan
hänvisar hovrätten till det yttrande Stockholms tingsrätt avgett över
departementspromemorian ”Preskription vid allvarliga brott” (Ds 2007:01). Tingsrätten
avstyrkte däri förslaget att en ändring i preskriptionsbestämmelsen om könsstympning
116
skulle ges retroaktiv verkan med hänvisning till att denna fråga förtjänade en mera
ingående utredning än den som hade gjorts i den remitterade promemorian. Tingsrätten
anförde vidare att bestämmelsen i 12 § BrP visserligen inte åtnjuter något skydd i
grundlagen men att det kan hävdas att bestämmelsen är bärare av ett sådant högre
rättstatligt intresse som förtjänar grundlagsskydd. Yttrandet bifogas.
LÄGG IN BIFOGAT YTTRANDE!
Hovrätten för Västra Sverige
Utredningen föreslår att barnpornografibrott (ej ringa) och grovt barnpornografibrott skall
preskriberas på samma sätt som vissa sexualbrott mot unga, med följd att
preskriptionstiden räknas tidigast från den dag det avbildade barnet fyller eller skulle ha
fyllt 18 år. De särskilda preskriptionstiderna skall gälla endast gärningsformen skildring,
genom fotografering, filmning eller annan liknande återgivning.
Hovrätten anser att utredningen anfört goda skäl för att vissa barnpornografibrott – i likhet
med många sexualbrott mot unga – bör ingå i kretsen av brott med särskilda
preskriptionstider. Som utredningen framhåller bör de särskilda reglerna inte omfatta
ringa brott och inte heller andra gärningsformer än skildring.
Hovrätten har dock synpunkter på förslagets närmare utformning. Enligt betänkandet (sid.
353) är det en förutsättning för bestämmelsens tillämpning att fråga är om skildring av ett
verkligt barn och att barnet är identifierat. Hovrätten instämmer i den slutsatsen. Däremot
har utredningen inte angett bärande skäl för att begränsa tillämpningsområdet till att avse
endast bilder som tillkommit ”genom fotografering, filmning eller liknande återgivning”.
Det är naturligtvis, generellt sett, lättare att leda i bevis att skildringen avser ett verkligt
barn om skildringen utgörs av ett fotografi och inte en teckning. Detta är emellertid endast
en praktisk bevisfråga. Om åklagaren förmår visa att en pornografisk teckning skildrar ett
identifierat barn bör det inte finnas hinder mot att åberopa den föreslagna bestämmelsen
om förlängd preskriptionstid. Hovrätten vill därför inte tillstyrka en bestämmelse med den
nu nämnda begränsningen.
Malmö tingsrätt
35 kap 4 § brottsbalken. Tingsrätten anser att de särskilda preskriptionsreglerna om
barnpornografibrott bör placeras i ett eget stycke, på samma sätt som har gjorts med
övriga liknande särbestämmelser. För att underlätta läsningen av bestämmelsen bör
undantaget för ringa brott läggas sist i stycket.
Åklagarmyndigheten
Jag delar utredningens uppfattning att det finns starka skäl för en utökad preskriptionstid
för barnpornografibrott som består i skildring av ett verkligt barn genom fotografering,
filmning eller annat liknande återgivning, om det är brott av normalgraden eller grovt
brott. Jag menar dock att den föreslagna utformningen av preskriptionsregeln kan innebära
117
tillämpningssvårigheter i de fall barnet inte är identifierat. I en sådan situation finns inte
någon utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden. Jag anser inte att det är
ändamålsenligt att ha en uppskattad och kanske svävande tidpunkt för när preskription
inträder. Som lagförslaget är utformat finns som jag ser det inte möjlighet att alternativt
tillämpa de allmänna preskriptionsreglerna. Även om en sådan koppling fanns är det
enligt min bedömning mindre lämpligt att preskriptionstiden skulle variera beroende på
utredningsresultatet. Brottslighetens särskilda art kan medföra att det är svårt att finna en
lämplig lösning för att knyta preskriptionstiden till barnets ålder.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att preskriptionstiden för
barnpornografibrott, som består i skildring av ett verkligt barn genom fotografering,
filmning eller annan liknande återgivning, förlängs på så sätt att preskriptionstiden börjar
löpa tidigast den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att bestämmelsen ska tillämpas i de
fall barnpornografibrottet är av normalgraden eller att bedöma som grovt brott samt vid
försök till sådana brott.
Barnombudsmannen håller med utredningen om att för det fall en tillämpning av
huvudregeln i 35 kap. 4 § första stycket BrB medför att preskriptionstiden börjar löpa vid
en senare tidpunkt ska den regeln i stället tillämpas.
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Fakultetsnämnden kan också godta den föreslagna ändringen av preskriptionstidens
beräkning (se avsnitt 15.1).
Lunds universitet (Juridiska fakulteten)
Utredningen föreslår att preskriptionstiden tidigast ska räknas från den dag då
målsäganden skulle ha fyllt aderton år. Enligt fakultetsstyrelsens mening är inte heller
detta förslag genomtänkt. De gärningsformer som straffbeläggs är mycket olika till sin
natur och de kränker därför ett enskilt avbildat barn på tämligen olika sätt.
Preskriptionsregeln är därtill omotiverad till den del brottet avser att skydda barn i
allmänhet, och fullständigt meningslös då de gäller tecknade bilder av barn som inte finns
eller funnits i det verkliga livet.
Örebro universitet (Barnrättsakademin)
Vi ser det som mycket viktigt att utredaren föreslår att åtalspreskriptionen börjar gälla
först från när den utnyttjade personen fyllt 18 år, då all erfarenhet talar för att barn har
svårt att själva berätta och anmäla brott. Utredaren påpekar inte - vad vi kan se - att
barnpornografibrott kan ha begåtts av närstående eller andra vuxna som de utnyttjade
118
barnen har stått eller fortfarande står i beroendeställning till. I dessa fall får man med
säkerhet räkna med att barnen kan ha svårigheter att anmäla övergreppen långt upp i
vuxen ålder. Med tanke på att de flesta sexualbrott mot barn begås av närstående, är det
anmärkningsvärt att utredaren inte tar upp och problematiserar detta faktum. Utredningens
största svaghet är, att den är skriven på ett så formellt sätt, att förövarna av
barnpornografibrotten blivit helt osynliggjorda.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen tillstyrker förslaget att preskriptionstiden vid barnpornografibrott i form av
skildring ska börja löpa först från barnets myndighetsålder. Rädda Barnen anser att detta
är en angelägen åtgärd för att bekämpa barnpornografibrott. Att nuvarande
preskriptionsregler lägger hinder i vägen för lagföring av dessa brott anser Rädda Barnen
är stötande. Framför allt med tanke på att barnet utsatts för allvarliga kränkningar och vi
vet att det kan ta tid innan ett barn berättar eller brottet upptäcks.
Sveriges Advokatsamfund
Advokatsamfundet avstyrker förslaget. Att ha olika utgångspunkter för preskription för
olika former av ett och samma brott kan leda till oklarheter och misstag i praxis.
Dessutom väcker det betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt att ha en preskriptionstid
som börjar löpa kanske årtionden efter det att ett fotografi har tagits.
Mycket gamla händelseförlopp blir föremål för rättegång, vilket erfarenhetsmässigt går ut
över den åtalade, som har mycket svårt att försvara sig på grund av att så lång tid har gått.
Möjligheterna att kartlägga ett faktiskt händelseförlopp långt i efterhand är små och den
åtalade kan många gånger ha mycket svårt att freda sig från anklagelsen just på grund av
tidens gång. Det är långt ifrån alltid som domstolarna tar hänsyn till denna utredningsbrist
i friande riktning. Tyvärr är det långt vanligare att fällande dom meddelas. Det praktiska
behovet av, att vid sidan av den omfattande kriminaliseringen i 6 kap. brottsbalken,
därutöver ha en specialbestämmelse även för en viss form av barnpornografibrott känns
också allt för litet för att genomföra förslaget.
Riksförbundet Barnens Rätt I Samhället (BRIS)
BRIS tillstyrker Utredningens förslag att utöka preskriptionstiden för barnpornografibrott
som består av skildring av ett verkligt barn genom fotografering, filmning eller annan
liknande återgivning, och att preskriptionstiden börjar löpa när barnet fyller eller skulle ha
fyllt 18 år.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks välkomnar utredningens förslag om att preskriptionstiden för barnpornografibrott
som består av skildring av ett verkligt barn förlängs på så sätt att preskriptionstiden räknas
tidigast från den dag det avbildade barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Roks anser
119
emellertid att även ringa brott ska omfattas av denna preskriptionstid, och inte bara
normalt och grovt brott, eftersom även ringa barnpornografibrott kan bestå av skildring.
Roks välkomnar även förslaget att förlängningen även ska gälla på försöksstadiet för
brotten.
Kvinnofronten
Kvinnofronten stöder att preskriptionstiden vid barnpornografibrottet skildring
(framställning) ska börja löpa först från barnets 18-årsdag. Men vi anser att
preskriptionstiden för skildring bör förlängas till minst 20 år för samtliga grader av brott.
Det är inte ovanligt att barn som utnyttjas i barnpornografi förtränger övergreppen.
Exempelvis har Kristina Back och Carl Göran Svedin i ”Barn som inte berättar – Om att
utnyttjas i barnpornografi” visat hur barn kan förtränga så kraftigt att de förnekar
övergreppen t.o.m. när de konfronteras med de barnpornografiska bilderna av sig själva.
Minnen av övergrepp kan komma efter mycket lång tid. Det är viktigt att även sådana fall
kan tas upp i rättsprocesser, inte minst för att barnet på så sätt – som målsägande – ska få
möjlighet till skadestånd, att använda för framtida behov av terapi och annan hjälp för
bearbetning samt liknande stöd.
120
16 Kravet på dubbel straffbarhet
16.1 Bör kravet på dubbelstraffbarhet tas bort?
Utredningens förslag: För att skapa ett effektivt straffrättsligt skydd mot
barnpornografibrott skall svenska domstolar kunna döma över utomlands begångna
barnpornografibrott, som är av normalgraden eller grova. Motsvarande bör gälla för försök
till sådana brott. Svensk domstol skall inte heller vara bunden av vilket straff som är
föreskrivet för dessa brott på gärningsorten.
Hovrätten för Västra Sverige
Med utredningens lagförslag skulle barnpornografibrott (ej ringa) och grovt barnpornografibrott, såvitt gäller undantag från kravet på dubbel straffbarhet, likställas med
vissa sexualbrott mot unga. Lagförslaget är inte begränsat till viss gärningsform.
Hovrätten ifrågasätter inte utredningens utgångspunkt att barnpornografibrott under senare
år fått en alltmer internationell karaktär. Ett tänkbart skäl för ett avskaffande av kravet på
dubbel straffbarhet är naturligtvis en förbättrad effektivitet i bekämpningen av dessa brott.
Samtidigt kan det dock noteras att utredningen inte erfarit att kravet på dubbel straffbarhet
hittills medfört några problem för svenskt rättsväsende (se betänkandet sid. 358). Det kan
därför ifrågasättas om det finns ett tillräckligt starkt behov av att i detta sammanhang
frångå en princip som kan anses utgöra en stark huvudregel inom svensk straffrätt.
Ett avskaffande av kravet på dubbel straffbarhet bör även på andra sätt inge principiella
betänkligheter, vilka även utredningen pekat på (se t.ex. sid. 360). Den föreslagna
ändringen skulle kunna få effekt bl.a. om en utlänning i sitt hemvistland innehaft bilder
som enligt svensk definition är barnpornografiska, men som i hemvistlandet (t.ex.
Tyskland) inte anses som barnpornografiska eller som är tillåtna där av annat skäl.
Detsamma gäller fall med andra gärningsformer, t.ex. om utlänningen i sitt hemvistland
mot betalning skaffat sig tillgång till barnpornografiska bilder (”kvalificerat tittande”).
Om kravet på dubbel straffbarhet avskaffas kan svensk lagföring för barnpornografibrott
bli aktuell redan genom att utlänningen tillfälligt vistas här (se 2 kap. 2 § första stycket 3
p. brottsbalken). Frågan om hantering av bilder i utlandet skall vara straffbar i Sverige kan
i viss mån kompliceras av att hanteringen kan omfattas av informationsfriheten i
utlänningens hemvistland. Det är därför tänkbart att ett förfarande, som i Sverige anses
vara ett straffbart barnpornografibrott, i ett annat land kan vara uttryckligen lagskyddat.
Enligt hovrättens uppfattning är det tveksamt om effektivitetsskälen väger så tungt att
barnpornografibrott – i vart fall brott av normalgraden – skall undantas från kravet på
dubbel straffbarhet. Hovrätten vill därför inte tillstyrka förslaget i denna del.
Åklagarmyndigheten
Jag tillstyrker utredningens förslag om att kravet på dubbel straffbarhet tas bort för brott
av normalgraden och grovt brott.
121
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att svenska domstolar för att skapa ett
effektivt straffrättsligt skydd mot barnpornografibrott ska kunna döma över utomlands
begångna barnpornografibrott, som är av normalgraden eller grova och att motsvarande
bör gälla för försök till sådana brott.
Barnombudsmannen anser att kravet på dubbel straffbarhet bör slopas även för ringa
barnpornografibrott. Barnpornografibrott är ett allvarligt brott oavsett vilken grad brottet
har. Brottet bör inte omfattas av ett krav på dubbel straffbarhet för att effektivare
motverka barnpornografibrott och lättare komma åt kriminaliteten.
Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att svensk domstol inte ska vara
bunden av vilket straff som är föreskrivet för dessa brott på gärningsorten.
Uppsala universitet (Juridiska fakulteten)
Däremot avstyrker nämnden förslaget till ändring av 2 kap. 2 § brottsbalken (se avsnitt
16). I betänkandet anges att det är viktigt att kunna beivra barnpornografibrott såväl när
brottet är begånget i Sverige som när det är begånget utomlands (se s. 31). Nämnden kan
instämma i denna bedömning, men detta hindrar givetvis inte att man bör tillmäta lagen på
gärningsorten betydelse i de fall den – t.ex. vad gäller avgränsningar och undantagsregler
– avviker från den svenska. Detta kommer att ha betydelse framför allt i mindre
straffvärda fall. Det bör framhållas att det redan idag framstår som tvivelaktigt om
undantagen från dubbel straffbarhet i 2 kap. 2 § brottsbalken i alla delar är förenliga med
folkrätten. Enligt nämndens mening bör ytterligare undantag inte införas innan ordentliga
överväganden i denna del har gjorts.
Lunds universitet (Juridiska fakulteten)
Utredningen föreslår att kravet på dubbel straffbarhet inte ska gälla ”när det gäller
barnpornografibrott, som inte är ringa, och grovt barnpornografibrott eller försök till
sådana brott”. Detta förslag är inte väl genomtänkt. I förslaget ingår inte några vägledande
riktlinjer för bedömningen av när ett barnpornografibrott ska bedömas vara ringa. En
sådan bedömning blir omöjlig att genomföra i sådana fall då brottet stannat vid försök, då
ett väsentligt kriterium för bedömningen bör vara följderna av det fullbordade brottet. Ifall
kravet på dubbel straffbarhet ska slopas bör detta bara gälla grovt barnpornografibrott.
Föreningen Svenska UNICEF-kommittéen
UNICEF Sverige tillstyrker utredningens förslag att ta bort kravet på dubbel straffbarhet
för barnpornografibrott. Svenska domstolar ska således kunna döma över
barnpornografibrott begångna utomlands, trots att gärningen är fri från ansvar enligt lagen
i det landet. Vi anser dock att även ringa barnpornografibrott ska omfattas av
bestämmelsen, inte enbart normalgraden av brottet eller grovt sådant. Skälet är att vi anser
att svensk lagstiftning måste vara tydlig när det gäller att ta avstånd från all befattning
122
med alla former av barnpornografiskt material. Detta måste gälla oavsett var
barnpornografibrottet begås, i Sverige eller i ett annat land.
Rädda Barnens riksförbund
Rädda Barnen instämmer i förslaget att kravet på dubbel straffbarhet tas bort vid
barnpornografibrott som är av normalgraden eller grova. Rädda Barnen anser att det är ett
allvarligt problem att svenska medborgare begår barnpornografibrott mot barn under 18 år
i andra länder. Det är därför av största vikt att Sverige tar ansvar för att de medborgare
som begår barnpornografibrott utomlands också döms för brotten i Sverige. Att kravet på
dubbel straffbarhet avskaffas när det gäller barnpornografibrott är i överensstämmelse
med barnkonventionens krav på internationellt samarbete för att genomföra rättigheterna i
konventionen.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)
För att samhället ska ha möjlighet att bekämpa barnpornografibrott krävs att den svenska
lagstiftningen anpassas till både teknikutveckling och det faktum att människor idag har
möjlighet att resa mycket. RFSU välkomnar därför utredningens förlag att svenska
domstolar ska kunna döma över utomlands begångna barnpornografibrott samt att Sverige
inte ska vara bunden av vilket straff som är föreskrivet för dessa brott på gärningsorten.
ECPAT Sverige
ECPAT Sverige anser att kravet på dubbelstraffbarhet skall tas bort för hela
barnpornografibrottet. Det är inkonsekvent att endast vissa typer av sexualbrott, som
begås utomlands skall vara straffbara utan krav på dubbel straffbarhet. Som ovan nämnts
finns det en tydlig koppling mellan sexualbrott och barnpornografibrottet, vilket
ytterligare talar för att kravet skall tas bort. Barnpornografibrottet inklusive dess ringa
form, om den blir kvar, skall således omfattas av undantaget i bestämmelsen.
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)
Roks välkomnar utredningens förslag om att svenska domstolar skall kunna döma över
utomlands begångna barnpornografibrott och försök till sådana brott. På så sätt kan
svenska medborgare som begår sådana allvarliga brott utomlands lagföras i Sverige, även
om handlingen inte är ett brott utomlands. På så sätt visa det svenska samhället att dessa
brott är allvarliga kränkningar av barn. Roks anser emellertid att undantag från kravet på
dubbel straffbarhet även ska gälla för ringa brott, på liknande sätt som utredningen
påpekar är gällande i Danmark, Finland och Norge.
123
Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR)
SKR ser som särskilt glädjande utredningens förslag om lagändringen i brottsbalkens 2
kap 2§. Genom att slopa dubbel straffbarhet av barnpornografibrott som begåtts i annat
land tar Sverige ett internationellt ansvar vad gäller alla barns rätt till skydd mot
övergrepp . Sverige visar också genom denna ändring att vi inte på några villkor
accepterar att personer går straffria genom att strategiskt välja att utsätta barn för brott i
länder där skyddet för barn är sämre än i Sverige. Inget barn ska riskera att utsättas för ett
barnpornografibrott där förövaren går fri i Sverige för att landet där brottet begicks inte
har en lagstiftning som skyddar barn mot vuxnas övergrepp.
Kvinnofronten
Kvinnofronten stöder utredningens förslag att kravet på dubbel straffbarhet ska tas bort.
Detta är ett mycket viktigt led i det internationella arbetet mot barnpornografi och för att
skapa ett effektivt straffrättsligt skydd mot barnpornografibrott.
124
17 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
17.1 Ikraftträdande
Utredningens förslag: De föreslagna grundlagsändringarna i TF och YGL samt den
föreslagna ändringen avseende definitionen av barnpornografi föreslås träda i kraft den 1
januari 2011. Övriga föreslagna lagändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2009.
ECPAT Sverige
ECPAT Sverige anser att det inte är befogat att avvakta med ändring avseende
definitionen av barn till dess att de föreslagna grundlagsändringarna i TF och YGL träder i
kraft, 1 januari, 2011. Det finns ingen juridisk motivering med att vänta så länge.
Tryckfrihetsgrundlagen hänvisar endast till begreppet barn. Begreppet barn specificeras
åldersmässigt i straffbestämmelsen. Det är dessutom brådskande att införa den föreslagna
reviderade åldersdefinitionen för polisens utredningsmöjligheter.
17.2 Övergångsbestämmelser
Utredningens förslag: Bestämmelsen i 35 kap. 4 § BrB om att preskriptionstiden för
barnpornografibrott i vissa fall löper från den dag det avbildade barnet fyller eller skulle ha
fyllt 18 år skall gälla för de gärningar som den 1 januari 2009 inte är preskriberade enligt
tidigare preskriptionsbestämmelser. Några särskilda övergångsbestämmelser skall inte
meddelas i övrigt.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag att bestämmelsen i 35 kap. 4 §
BrB om att preskriptionstiden för barnpornografibrott i vissa fall löper från den dag det
avbildade barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år ska gälla för de gärningar som den 1
januari 2009 inte är preskriberade enligt tidigare preskriptionsbestämmelser.
125
18 Kostnads- och konsekvensanalys
Utredningens bedömning: De föreslagna ändringarna torde inte leda till annat än
begränsade kostnadsökningar. Dessa bör kunna finansieras inom ramen för befintliga
anslag.
Domstolsverket
I utredningen anges att det är troligt att utvidgningen av det kriminaliserade området,
förslaget som rör kravet på dubbelstraffbarhet samt ändringen i preskriptionstiden, i vart
fall på kort sikt, kan leda till ökad måltillströmning vid domstolarna. Utredningen gör
dock bedömningen att det troligen inte blir fråga om några större kostnadsökningar och att
förslaget kan finansieras inom ramen för befintliga anslag. Domstolsverket delar denna
bedömning men vill framhålla att det är tveksamt om de ändringar som nu föreslås
kommer att leda till att barnpornografibrottsligheten, på lång sikt, generellt sett minskar.
Utredaren uppger att förslaget om rätt till kostnadsfri juridisk rådgivning av advokat under
högst två timmar kommer att kunna finansieras inom ramen för det anslag som
Rättshjälpsmyndigheten kommer att beviljas om Sexualbrottsofferutredningens (Ju
2004:1) motsvarande förslag genomförs. Det bör framhållas att anslaget för rättsliga
biträden m.m. disponeras av Domstolsverket. Domstolsverket kan dock fatta beslut om att
medel avseende rådgivning får disponeras av Rättshjälpsmyndigheten.
Tullverket
Kravet på identifiering av det avbildade barnet medför ökade resursbehov även för
Tullverket
126
19 Övrigt
Malmö tingsrätt
Ang. 16 kap 10a § brottsbalken. För att undvika misstag bör det av
författningskommentarerna till såväl den ändring som föreslås träda i kraft den 1 januari
2009 som den som skall träda i kraft två år senare tydligt framgå att det är fråga om flera
ändringar i samma paragraf.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen vill understryka att lagstiftning är bara en väg att arbeta mot förekomst av
barnpornografi. Socialstyrelsen vill därför understryka att det är angeläget att företrädare
för rättsväsendet får tillgång till kontinuerlig utbildning i frågor som rör barnpornografi.
Även skolan har, tillsammans med föräldrar, ansvar för att uppmärksamma och diskutera
dessa frågor med barn och ungdomar.
Socialstyrelsen noterar att "arton år" i förslaget till ändringar i 16 kap. 10 a § BrB skrivs
med siffror, medan "arton år" i förslaget till ändring 35 kap. 4 § BrB skrivs med
bokstäver.
Statens folkhälsoinstitut
Förslagen om utvidgad åldersgräns och en ny gärningsform innebär att det kriminaliserade
området utvidgas. Detta antas enligt utredarna leda till att barnpornografibrottsligheten på
sikt minskar men att antalet anmälda brott på kort sikt ökar. Samtidigt antas förslagen om
att sänka den nedre gränsen för vad som är straffbart som barnpornografibrott få till följd
att en del avstår från att försöka komma i kontakt med olagligt pornografiskt material.
Införandet av en 18-årsgräns antas också få den effekten. Borttagandet av kravet på
dubbel straffbarhet och förlängningen av preskriptionstiden i vissa fall medför också
ytterligare åtgärder som kan förbättra möjligheten att bekämpa barnpornografibrott.
Förslagen syftar till att göra bekämpningen av barnpornografi mer effektiv och stärka
barnets skydd mot att utnyttjas i dessa sammanhang. I utredningen ges däremot inga
förslag på hur man ska följa upp huruvida förändringarna ger avsedda effekter.
Folkhälsoinstitutet föreslår därför att ett uppdrag ges till berörd institution att följa upp om
de föreslagna ändringarna ger tillräckliga möjligheter att stärka barnets ställning och att på
ett effektivare sätt bekämpa också de nya formerna för att publicera och sprida
barnpornografi på Internet.
127
Stockholms universitet (Institutionen för journalistik, medier och
kommunikation)
Betänkandet understryker i olika sammanhang betydelsen av utbildning och
kompetensutveckling. Vi vill instämma i den analysen. Inte minst behövs kunskaper om
hur dagens olika medier fungerar och om den pågående konvergensen mellan olika
medietekniker som har betydelse för hur olika material laddas ned, lagras, kan sparas och
överföras mellan medier. Kunskap om Internetanvändning för olika åldersgrupper är
också av vikt för förståelse av den mediala verklighet som vi idag lever i.
Lagstiftningsförändringen får betydelse endast om medel parallellt satsas på kunskapsoch kompetensutveckling inom området.
Örebro universitet (Barnrättsakademin)
En av huvudprinciperna i FN:s konvention om barnets rättigheter, som den svenska
regeringen ratificerat i sin helhet, är att barn har rätt att komma till tals i alla frågor som
berör dem. Vi kan inte se att några barn eller ungdomar konsulterats under utredningens
gång.
Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande (RFSL)
Hbt-barns särskilda utsatthet
RFSL har i vårt yttrande över Vuxnas kontakt med barn i sexuella syften (Ds 2007:13),
utifrån vår snart 60-ånga erfarenhetsbaserade kunskap, särskilt belyst den utsatta
situationen barn, som funderar på sin sexuella läggning och/eller könsidentitet samt barn
som vet om att de är homosexuella, bisexuella och/eller transpersoner, kan befinna sig i.
Delar av denna argumentation ser vi stor vikt av att återgå även i den här frågan:
Barn som funderar på sin sexuella läggning och/eller könsidentitet söker sig med stor
sannolikhet till Internet för att komma i kontakt med andra personer som antingen är hbt
eller som har liknande funderingar. Benägenheten att berätta för föräldrar eller familj är
förmodligen väldigt liten då tankar om sexuell läggning och/eller könsidentitet oftast är
förknippat med starka skam- och skuldkänslor. Rädslan för att bli upptäckt eller
påkommen med att samtala om hbt eller att befinna sig på hbt-communities kan leda till
att barnet försöker dölja vem hon/han kommunicerar med. Då frågan om homosexualitet,
bisexualitet och transpersoner från samhällets sida är belagt med negativa värderingar,
föreställningar och attityder, kan slutsatsen dras att hbt-barn i hög utsträckning är
isolerade och ensamma i sin kontakt med vuxna. Vilket innebär att barnet inte vågar vara
öppen och berätta om sina Internetkontakter till sina föräldrar och vänner med rädsla av
fördömande och negativt bemötande.
Avslutningsvis anser RFSL det anmärkningsvärt att utredaren inte valt att ge utrymme i
betänkandet för att presentera andra organisationer och myndigheters argument och
förhållningssätt i de sakfrågor där de tydligt skiljer sig från utredarens. Vilket främst berör
128
förslagen gällande placeringen av barnpornografibrotten (avsnitt 10.2) samt frågan om
preskriptionstiden (avsnitt 15.2).
ECPAT Sverige
Bättre utredningsmöjligheter för polisen
Det räcker inte enbart att förändra lagen för att bekämpa den växande internationella
brottsligheten, där barnpornografi utgör en del av denna verksamhet. Polisen måste utöver
alla tänkbara finansiella och tekniska resurser också ges möjlighet att utreda brottsligheten
på ett sätt som är anpassat efter dagens förutsättningar.
För att polisen skall ha en möjlighet att utreda barnpornografiska webbsidor måste polisen
exempelvis ges en utökad möjlighet att ladda ner olagligt material på fildelningssidor.
Polisen kan exempelvis i dag inte göra något åt sidor som Pirate Bay, eftersom polisen vid
nedladdning skulle göra sig skyldiga till spridning av barnpornografiskt material.
Detsamma gäller för möjligheten att infiltrera slutna nätverk. Svensk polis borde i likhet
med norsk polis, även tillåtas att använda sig av ett begränsat antal barnpornografiska
bilder, för att kunna byta till sig nytt material och få tillträde till dessa slutna nätverk.
Vidare måste polisen ges tillräckligt med resurser för att kunna granska samtliga bilder i
ett beslag. Det är inte ovanligt att hundratusentals bilder, i bland t.o.m. miljontals bilder
förekommer hos en enda individ, av vilka enbart ett urval granskas. Konsekvenserna blir
förödande, eftersom barnen på bilderna inte identifieras. För att kunna rädda alla de barn
som förekommer i materialet, är det avgörande att de snarast kommer till Interpols
kännedom. En enstaka bild i en lång serie av bilder, kan vara nyckeln till att kunna
identifiera platsen där övergreppet begicks och där kanske barnet också befinner sig idag.
Bara vetskapen om att det finns en möjlighet att stoppa pågående övergrepp på barn,
oavsett om de rör sig om svenska barn eller inte, bör räcka för att motivera utökade
resurser. Det borde råda en nollversion här om någonstans.
Det är mot denna bakgrund av största betydelse att Rikskriminalpolisens Grupp mot
Sexuella Övergrepp mot Barn & Barnpornografi, (”Barnpornografigruppen”),
kontinuerligt förfogar över tillräckliga personella resurser för att tillfredsställande sköta
sin verksamhet. Beslutet hösten 2006 att utbilda poliser lokalt för att utreda
barnpornografibrott är ett steg i rätt riktning. Det är dock den centrala
Barnpornografigruppen, som besitter kompetensen, erfarenheten och kontinuiteten.
Barnpornografigruppen har också den viktiga rollen att fungera som både nationell och
internationell koordinator. Det är också inom Barnpornografi-gruppen som den oerhört
viktiga identifieringen av offren sker, varför en adekvat bemanning om minst ett tiotal
personer centralt måste säkerställas. Alla andra åtgärder och förslag till förändringar blir
verkningslösa, om inte polisen får tillräckligt med personella resurser. Återigen är det på
sin plats att påminna om att antalet barnpornografiska sidor anses ha ökat med 1500 % de
senaste tio åren.
129
Avslutningsvis vill ECPAT Sverige ännu en gång markera att alla förslag till förändringar
i lagstiftningen blir verkningslösa om inte betydliga resurser avsätts för att bekämpa detta
grymma brott. Allt annat blir ett slag i luften och ett svek mot barnen.
Kvinnofronten
Under de trettio år Kvinnofronten har funnits har arbete mot barnpornografi hela tiden
varit en del av vår verksamhet. Och vi tycker att det är djupt upprörande att samhället inte
gjort mer under alla dessa år. Gång på gång har vi exempelvis krävt att definitionen av
barnpornografi ska ändras så att ett kombinerat rekvisit innefattande en 18-årsgräns införs
– och motiverat varför. Gång på gång har ännu en ny utredning tillsatts, vilket varje gång
lett till någon mindre förändring av lagen, men samtidigt till en allt ökande spridning och
grövre barnpornografi.
Trots att 2005 års Barnpornografiutredning – till skillnad från den förra – kan sägas ha ett
tydligt barnperspektiv, och trots att den ger några bra förslag till ändring av
barnpornografilagstiftningen, är vi därmed oerhört besvikna – sett till ett historiskt liksom
ett framtidsperspektiv.
Det är bra att utredningen lägger förslaget att införa den 18-årsgräns som krävts av så
många organisationer och enskilda under så många år, men det räcker inte. Utredningen
föreslår i övrigt inga som helst åtgärder som skulle kunna skapa någon större förändring –
eller som skulle kosta samhället något. Barnperspektiv till trots, tycks budget i slutändan
vara viktigare än barns rätt. Det utredningen föreslår är inte en satsning på att stoppa
hanteringen av barnpornografi, utan endast ett mindre lappande, lagande och täppande till
av diverse hål i lagstiftningen. Detta är inte att ta dokumentationerna av sexuella
övergrepp mot barn på allvar, och det är inte att ta samhällets skyldighet att skydda barn
på allvar.
Ökade anslag till Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp
Det finns så mycket samhället kan och borde göra för att bekämpa barnpornografi. En av
de kanske mest uppenbara åtgärderna är en satsning på polisen, som är den instans som
ska utreda barnpornografibrott. Samhället kan inte påstå sig vilja bekämpa barnpornografi
utan att göra en ordentlig satsning på Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp. Ett av
syftena med polisens utredningar är att identifiera barnen på bilderna och därmed även
kunna stoppa eventuella idag pågående övergrepp. Det är därför extremt upprörande att
barnpornografiärenden ska få vänta långa tider innan de kan behandlas av erfaren och
utbildad personal. Att det måste finnas en central grupp som sköter det internationella
samarbetet är självklart. Men frågan om organiserandet av polisens utredningsarbete kring
barnpornografi i övrigt är inte helt enkel.
Att som idag satsa på att utbilda lokala poliser för utredning av barnpornografibrott kan ur
exempelvis tidsperspektiv framstå som positivt, men det finns mycket annat som talar för
att en ökad satsning på den centrala verksamheten är att föredra, även ur
utredningssynpunkt. Sett ur barnets perspektiv är det ofta bättre att ha en central
expertgrupp för att hantera dessa för barnet så känsliga utredningar. Men hur arbetet än
organiseras måste det ges ökade resurser.
130
Satsning på forskning
Dessutom behövs forskning. Forskning om de olika aktörer som återfinns i hanteringen av
barnpornografi. Forskning om barnpornografins olika funktioner vid sexuella övergrepp.
Forskning om samband med ”vanlig” pornografi. Forskning om hur ny teknik används –
och kan tänkas komma att användas – vid brotten. Även forskning kräver satsningar från
samhällets sida.
I det sammanhanget vill vi igen betona utredningens svek när man struntat i att analysera
anspelningspornografin. Här behövs forskning.
Utbildning
Utbildning är en av de få förebyggande åtgärder utredningen över huvud taget nämner.
Kvinnofronten instämmer självklart i att det finns stort behov av utbildning, men vi vill att
myndigheterna ska satsa på utbildning av alla som möter barn som utsatts eller riskerar att
utsättas i barnpornografi, d.v.s. alla som yrkesmässigt möter barn. Det gäller dem som är
involverade i rättsprocesser, men även alla dem som skulle kunna arbeta förebyggande
och alla dem som skulle kunna få möjlighet att hjälpa och skydda barn från pågående
övergrepp.
I det sammanhanget vill vi betona att barnpornografi ibland även framställs inom
verksamheter för barn, såsom barnomsorg, fritidsverksamhet med mera, vilket ju finns
exempel på här i Sverige. För att motverka såväl övergrepp som dokumentationerna av
dem måste utbildning därför kombineras med satsningar på ökat antal personal inom all
barnverksamhet. Det är grundläggande att ha så stora personalgrupper att förövare inte får
chans att vara ensam med barn. Mer personal ökar dessutom möjligheterna att avslöja
pågående övergrepp – inklusive dokumentationen av dem – medan mindre antal personal
ökar risken både för sexuella övergrepp och barnpornografiframställning.
Kvinnofronten vill också betona att om utbildningen av berörda grupper saknar analys av
samhällets könsmaktsordning, kommer den liksom utredningen att osynliggöra skillnaden
mellan hur flickors respektive pojkars utsatthet i vardagen faktiskt ser ut, och hur de olika
förväntningarna på flickor respektive pojkar påverkar framställning, spridning och
innehav av barnpornografi. (Se kapitel 12) Det är därför nödvändigt att all utbildning
innefattar ett könsmaktsperspektiv.
Det räcker inte heller med att utbilda dem som yrkesmässigt möter barn. Även barn själva
måste få chans att känna till sina rättigheter. Det är därför viktigt att skolan lär alla elever
om mänskliga rättigheter och FN:s barnkonvention – och hur den ska tolkas i vardagen
här i Sverige – samt om den svenska lagen mot barnpornografi. Självklart ingår då även
en utvecklad och förbättrad sexualundervisning i skolorna, på alla nivåer.
De barn som utnyttjats i barnpornografi måste få stöd och rehabilitering
Förutom en skärpning av barnpornografilagstiftningen är det alltså många andra åtgärder
som kan och måste göras för att barnpornografi ska motarbetas och följderna ska kunna
begränsas. Samhället måste även kunna erbjuda möjlighet till stöd och rehabilitering för
de barn, ungdomar och vuxna som utnyttjats i barnpornografi. I det sammanhanget är det
131
oroväckande att se dagens nedskärningar av psykolog- och kuratorstjänster på skolor.
Istället måste skolorna få ökade anslag till elevvårdande arbete.
Kvinnofronten vill också påpeka att det självklart är nödvändigt även med ökat stöd för
organisationer som arbetar med utsatta kvinnor och barn, även de organisationer som
arbetar förebyggande och med informationsspridning.
Avslutningsvis
Att till könsmognadsrekvisitet tillföra en 18-årsgräns i definitionen av barnpornografi är
en nödvändig åtgärd, som borde genomförts för länge sedan. Men det och de övriga
förslagen i utredningen är långt ifrån tillräckliga åtgärder för att Sverige ska kunna leva
upp till FN:s barnkonventions krav på att staterna ska skydda barn mot alla former av
sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp, inklusive i och genom pornografi.
Kvinnofronten vill därför avslutningsvis uttala vår förhoppning att regering och riksdag
till skillnad från utredningen ska ta ett verkligt ansvar för barns skydd och inte nöja sig
med de små förändringar som denna utredning stannat vid.
132
