Länsstyrelsen Västmanlands län - GUL

advertisement
Sam Bäfvenberg
Göteborgs Universitet, SF1400, VT 2015
Huvudämne: Socialantropologi.
Inriktning: Genusvetenskap, Offentlig
Förvaltning
[email protected]
Länsstyrelsen i Västmanlands län
Enheten för Regional Utveckling,
Besöksadress: Västra Ringvägen 1
Postadress: 721 86 Västerås
Praktikrapport
Om Länsstyrelsen i Västmanland
Länsstyrelsen är en statlig myndighet med ansvar att föra ut den nationella politiken i länen
utifrån regionala förutsättningar. Länsstyrelsen samordnar det regionala arbetet mellan olika
förvaltningsmyndigheter, har ansvar att främja utveckling och följa tillståndet i länet, samt har
en del tillsynsansvar. På Länsstyrelsen i Västmanland jobbar ca 170 personer fördelade över
åtta enheter. Länsstyrelsen får sina uppdrag via sin instruktion och sitt regleringsbrev och leds
av landshövdingen. I Västmanland finns det tio kommuner där det sammanlagt bor 275 000
personer. Västerås är den största kommunen i länet.
Jag har gjort min praktik på Enheten för Regional Utveckling, som består av funktionerna
jämställdhet, integration, folkhälsa, näringsliv och samhällsskydd och beredskap. Under min
praktik har jag främst arbetat med integration och jämställdhet, samt mänskliga rättigheter
som är en funktion som ligger över hela Länsstyrelsen.
Vi jobbar normalt sett mellan 8-16.30, men har flextid med obligatorisk arbetstid mellan 9-15.
Integration
Länsstyrelsens uppdrag inom integration handlar om flyktingmottagande och mottagande av
ensamkommande flyktingbarn. Historiskt många människor i världen är på flykt just nu. De
allra flesta flyr inom sina länder eller närområden, men en liten del tar sig till Europa och till
Sverige.1 Västmanland har ett jämförelsevis högt flyktingmottagande, särskilt i vissa
kommuner. Fagersta har till exempel det näst högsta flyktingmottagandet i Sverige i relation
till befolkningsmängd.
Många aktörer är inblandade i flyktingmottagandet, och ett av Länsstyrelsens ansvarsområde
är just att se till att samordna detta arbete.2 I Västmanland görs detta genom flera olika
nätverk, bland annat för kommun- och myndighetschefer, etableringshandläggare och
1
2
UNHCR, 2015, Mid-Year Trends 2014
Finansdepartementet (2015) Fi2015/1492, Uppdrag 78
1
nyckelpersoner kring ensamkommande barn. Länsstyrelsen har ansvar för att öka
mottagningskapaciteten i kommunerna och förhandla med dem kommunerna om hur många
platser de ska ha i sina avtal.3 Just nu pågår ett arbete med att ta fram en ny regional
överenskommelse för integrationsarbetet. Överenskommelsen är ett dokument som klargör
olika aktörers ansvarsområden och gör upp strategier för hur man genom samverkan kan lösa
olika problem inom flyktingmottagandet.
År 2014 fick Länsstyrelsen ett nytt uppdrag som handlar om att stärka den civila sektorns
(betyder i princip föreningslivet) roll i flyktingmottagandet.4 Uppdraget ligger i linje med en
politik5 som under de senaste åren förts för att uppmärksamma värdet av att ha ett starkt och
levande föreningsliv. Man ser att föreningar gör ett oerhört stort jobb i välfärden, och att det
är upp till det offentliga att stärka dem.
Det här uppdraget har varit min främsta arbetsuppgift. Det är ett svårt uppdrag, både på grund
av att det är nytt och inte fick några egna resurser, men också för att den civila och den
offentliga sektorn är väldigt olika och deltar i samhället på väldigt olika villkor. Från början
var tanken att jag endast skulle göra en kartläggning över vilka länsövergripande
organisationer som arbetar med integration i Västmanland. Det visade sig dock inte vara helt
enkelt. För vad innebär det egentligen att en förening arbetar med integration? Var är
integration i det sammanhanget? Vilka föreningar ska vi nå – de som är stora och etablerade
(och alltså är de som redan har möjlighet att komma till tals) eller de mindre? I och med att
föreningar ofta verkar på frivilligbasis, kändes det även viktigt att ha en tydlig definition av
varför vi ville komma i kontakt med dem och vad det skulle kunna leda till. Därför har det
krävts mycket tid för att reflektera över vad det är vi ska göra och varför. I efterhand kan jag
se att det kanske inte hade behövt vara så komplicerat, men den långa startsträckan har också
gjort att vi alla inom integration är säkrare på vår roll.
Jag har gjort omfattande research: tagit del av en mängd olika rapporter, intervjuat relevanta
personer som deras arbete samt deltagit i några av civilsamhällets möten. Detta har utmynnat i
en kunskapsöversikt där jag kartlagt olika utmaningar för civilsamhället och för samverkan
med den offentliga sfären, samt olika arbetssätt för att överbrygga dem. Jag har nu även
skrivit samman detta till en rapport, där jag även reflekterar över Länsstyrelsens roll i
samverkan. Tanken med detta är att även underlätta för andra Länsstyrelser, då flera av dem
3
Ibid.
Ibid.
5
Kulturdepartementet (2009) Prop. 2009/10:55
4
2
också står ganska handfallna inför uppdraget och har uttryck önskan om att utbyta
erfarenheter.
Rapporten kommer ligga till grund för ett seminarium i juni. Jag har fått anställning under
juni bland annat för att hålla i den. Där kommer vi bjuda in representanter från offentliga
sektorn som jobbar med integration och från civilsamhället. Jag kommer tillsammans med en
projektledare som jobbat med liknande frågor i Västerås stad presentera vad vi kommit fram
till och sedan försöka skapa möjligheter för samarbete. En tanke är även att detta ska leda till
en större konferens till hösten där vi bjuder in ännu bredare och försöker konkretisera
tankarna ännu mer. Så trots att jag under lång tid kände att inte så mycket hände, har arbetet
till slut lett till faktiska åtgärder.
Eftersom jag läst in mig väldigt mycket på dessa frågor har jag också fungerat som en
referensperson i andra sammanhang, till exempel vad gäller den regionala överenskommelsen.
Ett av områdena inom överenskommelsen är fritid, där har jag fått ansvar för att ta fram
problemformuleringar och förslag på aktiviteter. Jag har även fått föra in perspektiv från
civilsamhället i arbetet. Jag upplever att detta har gett resultat; att ha någon som kan lyfta
frågorna i flera olika sammanhang, gör att tankar börjar formuleras hos många olika aktörer.
Det har till exempel lett fram till nya samarbeten. Vi har upprättat kontakt med Landstingets
kulturutvecklingsenhet, som redan arbetar mycket med civilsamhället och som nu vill ha hjälp
från oss att få in integrationsfrågor i deras verksamhetsplanering.
Vid sidan av min fördjupningsuppgift har jag varit även varit med i andra delar av
integrationsarbetet. Jag har hjälpt till att anordna och förbereda diverse olika möten och
konferenser, gjort sammanställningar över beviljade projektmedel, presenterat rapporter,
skrivit minnesanteckningar, deltagit i strategimöten regionalt och nationellt, varit med i
utbildningar, med mera.
Jämställdhet
Länsstyrelsens jämställdhetsarbete utgår ifrån de nationella jämställdhetspolitiska målen. Det
övergripande målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina
egna liv. Utifrån det finns sedan fyra delmål:



En jämn fördelning av makt och inflytande
Ekonomisk jämställdhet
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
3

Mäns våld mot kvinnor ska upphöra 6
För att uppfylla målen ska man använda sig av jämställdhetsintegrering, vilket innebär att alla
beslut inom alla områden ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv, och det ska fattas av de
personer som vanligtvis fattar besluten.7 Jämställdhet ska alltså integreras i det vanliga
arbetet.
Varje Länsstyrelse har en särskilt sakkunnig i jämställdhet som arbetar för att målen ska
införlivas i länet, och det är hen som har varit min handledare. Det fjärde målet har varit
särskilt prioriterat i regeringens politik de senaste åren, därför jobbar även på Länsstyrelsen i
Västmanland en handläggare för området mäns våld mot kvinnor.
Den största av mina arbetsuppgifter inom jämställdhetsområdet har rört
jämställdhetsintegrering i statliga myndigheter (JiM). Även om alla myndigheter ska jobba
med jämställdhetsintegrering, är det vissa som fått särskilda uppdrag kring detta för att arbetet
ska komma igång. 18 myndigheter fick uppdrag mellan 2013-2014 och mellan 2015-2018 är
det 41 myndigheter.8 I Västmanland finns sju myndigheter som ingår i JiM-uppdraget, varav
tre även ingick i den första omgången. För att stödja dem i sitt arbete anordnade vi en regional
nätverksträff, där vi dels ville få inblick i var de ligger till i sitt arbete, men också kunna
utbyta erfarenheter, sprida goda exempel och påbörja samverkan.
Mitt arbete var dels att ta fram och läsa in mig på underlag kring jämställdhetsintegrering, hur
myndigheternas regeringsuppdrag ser ut och framför allt hur myndigheterna från första JiMomgången arbetat. Jag har läst igenom deras handlingsplaner och i den mån det finns
uppföljning för att se hur de valt att lägga upp sitt arbete. Jag tog sedan fram ett upplägg för
nätverksträffen, gjorde ett program och skrev en inbjudan. Min handledare kände redan till en
del personer som var ansvariga för arbetet på några myndigheter, men utöver det fick jag ta
reda på vilka de var och ordna en sändlista (vilket var långt mer tidskrävande än jag trott…)
Till sist var det dags för mötet, och jag var då den som höll i trådarna, presenterade det jag sett
i min research, ledde en gruppdiskussion och skrev minnesanteckningar. Träffen blev väldigt
lyckad; både jag och deltagarna såg värdet i att få ta del av varandras erfarenheter och skapa
planer för hur man kan samverka.
6
Regeringen.se (2015b)
Regeringen.se (2015a)
8
Jämställ.nu (2015)
7
4
Andra uppgifter jag har haft är att ta fram underlag till underlag till olika rapporter och
strategier. Jag har även deltagit i flera utbildningar, nationella nätverksträffar, konferenser och
ett möte med regeringens jämställdhetsutredare.
Under min praktiktid har även två personer valt att göra sina kandidatuppsatser på
Länsstyrelsen inom jämställdhetsfunktionen. Eftersom jag nyligen har skrivit mitt
examensarbete, har jag varit med i möten med dem som bollplank och referens till vad som är
viktigt att tänka på i ett examensarbete.
Mänskliga Rättigheter
I Länsstyrelsens instruktion står att Länsstyrelsen ska: ” integrera de mänskliga rättigheterna i
sin verksamhet genom att belysa, analysera och beakta rättigheterna i den egna verksamheten,
särskilt skyddet mot diskriminering,”9 I regleringsbrevet finns även ett särskilt uppdrag kring
nationella minoriteter och minoritetsspråk.10
Enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk finns fem nationella
minoriteter som har särskilda rättigheter: samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar.
Alla minoriteter har ett grundskydd som innebär att deras språk och kultur ska främjas, att
man ska ges möjlighet till inflytande i frågor som berör minoriteten och bli informerade om
sina rättigheter. Kommuner och landsting kan även ansöka om att bli förvaltningsområde för
samiska, meänkieli eller finska och behöver då även uppfylla vissa särskilda rättigheter.11 Det
innebär bland annat att enskilda har rätt att använda sitt minoritetsspråk i kontakt med
myndigheter och har rätt att få muntligt svar och skriftliga beslut på samma språk. Detta gäller
även statliga myndigheter som har verksamhet i ett förvaltningsområde.
I Västmanland är sex kommuner och landstinget förvaltningsområde för finska. Om en person
kommer in till en annan statlig myndighet i Västmanland och pratar finska måste det alltså
finnas beredskap för att ta emot den personen och ge henom service. Det måste även finnas
rutiner för samråd så att minoriteterna kan ges inflytande. I uppföljningarna av lagen har man
konstaterat att statliga myndigheter ofta inte har tillräcklig kunskap om lagen och inte lever
upp till dess krav. Min handledare har därför sedan länge planerat att anordna ett seminarium
för statliga myndigheter i länet för att sprida kunskap om minoritetslagen och samverka för att
uppfylla den.
9
Finansdepartementet (2008). Fi 2007:825, § 5:5
Finansdepartementet (2015). Fi2015/1492, Uppdrag 89
11
Kulturdepartementet (2010) SFS 2009:724, § 2-12
10
5
Att anordna ett sådant seminarium var min andra fördjupningsuppgift. Även här behövde det
göras ett stort förarbete med research och planering för att se vilka frågor som kunde vara
relevanta att diskutera på ett seminarium. Jag kartlade olika problemområden i arbetet genom
litteraturstudier och genom att prata med utvecklingsledare för minoritetsfrågor nationellt och
i Västerås Stad. Jag tog fram ett upplägg för dagen, bokade föreläsare och förankrade frågan
hos landshövdingen för att få henom att leda seminariet. Vi fick gehör för frågan och jag fick
även ansvar för att ta fram ett underlag och körschema för dagen. Tyvärr hamnade seminariet
lite dåligt i tiden, just när vårens budgetproposition kommit, vilket gjorde att de flesta
myndigheter hade en hög arbetsbelastning och inte hade möjlighet delta. Överlag är ett
problem med dessa frågor att de inte prioriteras eftersom myndigheterna inte har något
särskilt uppdrag eller krav på uppföljning av arbetet.
Inom mänskliga rättigheter har jag även kartlagt tillgängligheten i Länsstyrelsens lokaler och
tagit fram en guide för vad man behöver tänka på när man ska anordna tillgängliga möten och
konferenser. Även HBTQ-frågor har varit ett område där jag fått arbetsuppgifter, eftersom jag
genom tidigare arbete och studier har kompetens som har saknats på Länsstyrelsen. Jag har
hållit två interna utbildningar i HBTQ och normkritik som var väldigt välbesökta och
uppskattade. Jag har även utbildat Västmanlands resursteam heder som är ett tvärsektoriellt
nätverk som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Slutligen har jag varit rådgivare åt
Länsstyrelsens analytiker inför att man vill införa ett tredje svarsalternativ för kön på enkäter.
Relation till min tidigare utbildning
Nationella minoriteter är ett område jag inte har haft så mycket kunskap om innan, och när vi
från början pratade om att jag skulle ansvara för att anordna ett seminarium kändes det väldigt
svårt. Arbetet har dock gått väldigt bra! Jag har fått väldigt mycket sakkunskap men även
självförtroende i att jag klarar av mer än jag tror. Det har även varit väldigt nyttigt att få lära
mig hur man kan tänka strategiskt för att gå genomslag för sina frågor.
När det gäller tillgänglighet och HBTQ-frågor är det tydligt att jag hade haft mycket svårare
att arbeta med dessa frågor utan tidigare erfarenhet. Jag skrev ett fördjupningsarbete i
socialantropologi om just tillgänglighetsfrågor, och har länge varit engagerad i HBTQ-frågor
både inom och utanför studierna. Jag märkte att jag kunde använda mig av konkreta teorier,
till exempel crip-teori, Butlers queerteori och Foucaults maktteorier. Det har verkligen varit
kul att känna att jag faktiskt har kompetens som är efterfrågad där jag kan tillföra något som
saknats i organisationen!
6
I allt arbete har jag haft mycket nytta av analytisk förmåga. Jag är väldigt glad att jag har läst
antropologi; det har hjälpt mig att många gånger fått ta ett steg tillbaka och försöka komma
bort från att bara jobba ur ett myndighetsperspektiv. Detta har varit särskilt viktigt när det
gäller att jobba med civilsamhället där det finns en sådan stor maktojämlikhet. I
integrationsarbete överlag, finns ett stort problem i att man kan falla in i att beskriva
flyktingar utifrån volymer, som problem eller att deras värde räknas i arbetsförmåga. Jag har
varit en av dem som kunnat påpeka detta, mycket på grund av att jag studerat maktkritik,
kunskap om kultur och globala frågor ur ett underifrånperspektiv. Jag har också fått
uppskattande kommentarer om detta från mina kollegor!
Arbetet har bestått mycket av skrivande och presentationer, vilket har ställt höga krav på
formuleringsförmåga. Det är viktigt att kunna uttrycka sig precist och kortfattat, vilket man
får mycket träning i på universitetet. Denna förmåga har även utvecklats snabbt under min
praktiktid; jag har lärt mig så mycket av mina kollegor som verkligen är duktiga på området.
På Länsstyrelsen finns även kommunikatörer som gett mig många tips på vägen.
Jag har varit särskilt tacksam över att ha lärt mig olika arbetsmetoder: intervjuteknik,
kvantitativa metoder, litteraturstudier och källkritik. På grund av mina studier har jag kunnat
göra det med ganska gott självförtroende vilket gjort att jag kunnat komma vidare ganska
snabbt.
Samtidigt har arbetssättet varit ganska annorlunda från mina studier, jag har verkligen fått lära
mig att ha många saker på gång samtidigt och prioritera mellan dem. Arbetet har ibland varit
ganska stressande, och att jag fått ta ganska mycket ansvar. Detta har oftast varit på mitt
initiativ eftersom det gör att jag lär mig mycket, men ibland har jag glömt bort att jag faktiskt
bara är praktikant och inte kan förvänta mig att jag har samma kunskaper eller ansvar som de
andra.
Att arbeta på en statlig myndighet innebär att man arbetar utifrån politisk styrning. På samma
gång är uppdragen ofta löst formulerade och ställer stora krav på tjänstepersonerna att själva
utforma verksamheten. Det är superintressant att se hur detta fungerar; hur politik blir till
uppdrag som blir till konkret verksamhet. Till skillnad från under studietiden representerar jag
inte mig själv och mina åsikter, utan staten (och i förlängningen medborgarna), samtidigt som
jag har kompetens som jag måste använda för att göra relevanta insatser. Så jag har både fått
anpassa mitt arbete utifrån styrning uppifrån, men också utifrån att jag behöver tänka
7
strategiskt för att göra ett bra jobb. Jag har gått från en utbildning som i hög grad varit kritisk
och teoretisk, till att behöva arbeta praktiskt utifrån uppdrag som jag inte alltid håller med om.
Sammanfattningsvis är det mycket som fallit på plats under praktiktiden. Teorier från
utbildningen har jag kunnat applicera på specifika situationer, och jag märker att jag klarar av
arbetsuppgifterna mycket snabbare och med högre kvalitet än om jag inte hade gått en sådan
utbildning. Jag tycker även att det har varit väldigt värdefullt att ha läst mer teoretiska ämnen.
Jag har en gedigen kunskap om genusfrågor och feministisk teoribildning både genom
socialantropologin och genusvetenskapen, vilket ger mig stor förmåga att förstå och analysera
arbetet vi gör. Jag har även haft mycket nytta av allt jag lärde mig inom offentlig förvaltning
eftersom det kan vara en djungel att förstå hur politik fungerar, hur myndigheter fungerar och
vem som gör vad och vilka lagar som reglerar arbetet. Samtidigt skulle endast det ämnet inte
gett mig möjligheter att sätta in vad jag gjort i ett bredare perspektiv och verkligen arbeta för
att utveckla frågor. För att kunna jobba med människor måste man ha en tydlig förståelse för
människors upplevelser, inte bara se dem som enheter som ska styras. Insatser man gör blir
inte effektiva om de inte utgår från människors förutsättningar – både som individer och som
grupp inom samhällsstrukturer.
Åt andra hållet är det otroligt värdefullt att ha fått lära mig att genomföra arbetsuppgifter och
hela tiden ha stöd ifrån mina kollegor och handledare. Majoriteten av de uppgifter jag utfört
trodde jag inte innan att jag skulle klara av. Jag har blivit mycket mer självsäker i min
kompetens och haft lättare att se vad jag klarar av och vad jag behöver stöd i.
Rekommendationer
Jag rekommenderar verkligen att jobba inom det offentliga; det är här mycket händer och man
får verkligen se saker ur ett myndighetsperspektiv, på gott och på ont. Jag har blivit väldigt
imponerad av hur mycket som faktiskt görs – vilka kreativa idéer som finns och vilka
fantastiska människor som jobbar för att försöka skapa jämlikhet. Samtidigt har jag blivit
chockad över hur snabbt det går att komma in i byråkratin – hur lätt det är att bara se saker
uppifrån och glömma bort att det är verkliga människor som berörs av ens arbete. Det kan
vara bekvämt att vila sig mot att man följer ett uppdrag och därför låta bli att reagera mot det
man tycker är fel.
Om jag hade fått ändra något i min praktik i efterhand så hade det varit att inte ha så många
spridda arbetsuppgifter från början. Jag behövde sätta mig in i så många olika uppgifter, och
8
var i perioder väldigt förvirrad och hade svårt att hålla allting i huvudet. Samtidigt kan det
vara svårt att göra det annorlunda, i och med att det inte alltid finns arbetsuppgifter inom bara
ett område eller att man då får vänta på att komma vidare för att folk är upptagna. Jag hade
dock verkligen rekommenderat att i sina studier eller i början av praktiken sätta sig in i hur
den offentliga sektorn fungerar, det har helt klart hjälpt mig bli mindre förvirrad.
Jag tycker även att det är viktigt att inte bara göra sådant som man har erfarenhet sedan
tidigare – våga utmana dig själv och se det som ett tillfälle där du kan lära dig nytt. Som
praktikant har man en särskild position och har mer utrymme att fördjupa sig i och utveckla
saker som ordinarie personal inte hinner med. För mig kan jag dock se att jag har tagit mer
ansvar än vad man kanske bör ha som praktikant, vilket både har fått mig att utvecklas men
också ibland gjort mig ganska stressad. Det är bra att tänka på och hålla i bakhuvudet att man
är där för att lära sig.
På Länsstyrelsen sker inte speciellt mycket operativt arbete, alltså man är ganska långt ifrån
människors vardag. Det som verkligen är positivt är att man får en så bra överblick över alla
delar av förvaltningen. Du möter statliga myndigheter, kommuner, samordningsförbund,
projektledare, frivilligorganisationer, regeringskansliet, med flera. Tyvärr är det dock väldigt
sällan som man möter faktiska brukare. Det kan vara frustrerande, kanske särskilt för oss
antropologer – vi lär oss ju att vara nära människan! Samtidigt har man som antropolog
möjlighet att föra in mer av ett inifrånperspektiv, samtidigt som man också lär sig mycket av
att se saker ovanifrån.
Vilka arbetsuppgifter man har kan se olika ut på olika Länsstyrelser, men på min enhet ägnas
mycket tid åt att hålla i nätverk, utveckla samverkan och regionala strategier samt bidra med
kompetensutveckling. I praktiken innebär det många möten, mycket läsande, en del skrivande,
att hålla presentationer och att anordna konferenser eller seminarier.
Jag tror det är bra att tycka att det är roligt att göra mycket research, mycket av det jag har
gjort har bestått i att leta och sammanfatta information. Om man tycker om att nätverka och
koordinera saker kommer man trivas utmärkt (vilket jag egentligen är ganska rädd för, men
det har gått bra ändå!). Tror det kan vara bra att ha mycket intresse av frågorna för att få ett
starkt driv och kunna vara med och utveckla. Det har varit mycket självständigt arbete i och
med att mina kollegor inte alltid haft så mycket tid, men jag har alltid fått tydliga instruktioner
för vad jag ska göra (men med utrymme för egna idéer).
9
Sammantaget har jag fått erfarenheter ifrån min praktik som jag inte kunde ha fått genom
studier. Åt andra hållet har jag kunnat göra så mycket och ta till mig saker som jag inte hade
kunnat utan min utbildning. Den här terminen är helt klart den som jag har lärt mig allra mest
av under hela min studietid – så ta chansen om du får den!
10
Litteraturförteckning
Finansdepartementet (2015). Regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende länsstyrelserna.
Punkt 78 & 89. Fi2015/1492. Finns att ladda ner på: http://www.esv.se/Verktyg-stod/Statsliggaren/Regleringsbrev/?RBID=16652
Finansdepartementet (2008). Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion. 5 § 5 kap.
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20070825.HTM
Jämställ.nu (2015). Om Satsningen. Hämtad den 22 maj 2015 från
http://www.jamstall.nu/jim/om-satsningen/
Kulturdepartementet (2009). En politik för det civila samhället. Prop. 2009/10:55. Finns att
ladda ner på: http://www.regeringen.se/sb/d/12163/a/136226
Kulturdepartementet (2010). Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Hämtad från http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20090724.HTM
Regeringen (2015a). Jämställdhetsintegrering. Hämtad den 22 maj 2015 från
http://www.regeringen.se/sb/d/3267
Regeringen (2015b). Mål för jämställdhetspolitiken. Hämtad den 22 maj 2015 från
http://www.regeringen.se/sb/d/2593/a/257029
UNHCR (2015). Mid-Year Trends 2014. Hämtad den 22 maj 2015 från http://www.unhcrnortherneurope.org/fileadmin/user_upload/Documents/PDF/Resource_Centre/Mid_term_tren
ds_2014.pdf
11
Download
Random flashcards
Create flashcards