Strama-nytt februari 2007
Makrolidanvändning driver resistensutveckling hos streptokocker i svalget.
Randomiserad, dubbel-blind, placebo-kontrollerad studie.
Låg ålder vid dagisstart ger ökad risk för sjukhuskrävande akut luftvägsinfektion.
Populationsbaserad studie.
Hur påverkar allmänläkares uppfattning om antibiotikaresistens deras
antibiotikaförskrivning? Kvalitativ studie från Wales.
Lästips kring MRSA
Makrolidanvändning driver
resistensutveckling hos
streptokocker i svalget.
Randomiserad, dubbel-blind, placebokontrollerad studie.
Många studier har visat på en association
mellan antibiotikaanvändning och resistens, inte på ett kausalsamband. Några
holländska forskare har därför genomfört
en randomiserad, dubbel-blind,
placebokontrollerad studie. Friska
försökspersoner behandlades med
azitromycin i tre dagar (74 st),
claritromycin i sju dagar (74 st) eller
placebo (38 st i tre dagar, 38 st i sju dagar).
Svalgodlingar togs före respektive
upprepade gånger efter behandling under
180 dagar. Streptokocker från den normala
svalgfloran användes som modellorganism
eftersom de härbärgerar samma
makrolidresistensgener som de genetiskt
besläktade patogena streptokockerna.
Andelen makrolidresistenta
svalgstreptokocker räknades ut och den
molekylära orsaken till resistens
undersöktes.
Båda makroliderna medförde en
signifikant ökad andel makrolidresistenta
svalgstreptokocker jämfört med placebo
vid alla provtagningstillfällen. Andelen
makrolidresistens var högst åtta dagar efter
behandlingsstart i claritromycingruppen
(medelökning 50,0 %, 95 %
konfidensintervall 41,7 - 58,2; p<0,0001)
respektive fyra dagar efter behadlingsstart i
azitromycingruppen (53,4 %; 43,4 - 63,5;
p<0,0001). Andelen makrolidresistenta
streptokocker var högre efter
azitromycinbehandling än efter
claritromycinbehandling, med störst
skillnad mellan grupperna dag 28 (17,4 %
skillnad; 9,2-25,6; p<0,0001). Detta
förklaras sannolikt av att azitromycins
betydligt längre halveringstid. Användning
av claritromycin, men inte azitromycin,
selekterade fram den s.k. erm(B) genen
som kodar för höggradig
makrolidresistens.
Författarna kommenterar sina resultat med
att varna kollegor för de starka ekologiska
bieffekterna vid makrolidanvändning.
Malhotra-Kumar, et al. Lancet
2007;369:482-90
Låg ålder vid dagisstart ger ökad risk
för sjukhuskrävande akut
luftvägsinfektion. Populationsbaserad
studie.
Barn som vistas på dagis har en högre risk
för luftvägsinfektioner jämfört med barn
som tas om hand hemma. I syfte att utreda
hur den ökade risken för
luftvägsinfektioner varierar beroende på
ålder, kön, tid sedan daghemsdebut och
andra faktorer genomförde danska forskare
en populationsbaserad studie.
En kohort med danska barn födda 1989 2004 studerades. Data kring 138 821
inläggningar på sjukhus på grund av akut
luftvägsinfektion under 3 982 925 personår
hämtades från ett nationellt register. Data
kring barnet och barnets barnomsorgsform
hämtades från kommunala register.
Hos barn under ett års ålder var risken för
inläggning på sjukhus på grund av
luftvägsinfektion 69 % högre de första sex
månaderna efter daghemsdebuten jämfört
med barn som togs om hand hemma.
Motsvarande siffror för barn i åldern 1, 2
respektive ≥3 år var 47 %, 41% respektive
8 %. Incidensen sjukhusinläggning
minskade efter de första sex månaderna
och efter ≥1 år på daghem var den
jämförbar med barn som togs om hand
hemma. Motsvarande mönster sågs vid en
andra daghemsdebut. För barn 0-2 år som
bodde i hushåll utan andra barn under 5 års
ålder ökade incidensen för inläggning på
sjukhus på grund av luftvägsinfektion med
100% jämfört med 25% respektive 9% för
barn 0-2 år som bodde med 1 respektive ≥2
barn under 5 års ålder.
Man jämförde även motsvarande ökad risk
för barn i olika barnomsorgsformer. Barn
som vistades i daghemsgrupper med enbart
småbarn (0,5 - 3 år) hade något ökad risk
jämfört med barn som vistades på
åldersblandade daghem (0,5 - 6 år)
respektive hos dagmamma. Man såg inga
skillnader mellan pojkar och flickor.
Kamper-Jørgensen M, et al.Pediatrics
2006;118(4):1439-46
Hur påverkar allmänläkares
uppfattning om antibiotikaresistens
deras antibiotikaförskrivning?
Kvalitativ studie från Wales.
En kvalitativ studie bland walesiska
allmänläkare genomfördes för att få en
djupare förståelse för deras uppfattning om
antibiotikaresistens och hur detta eventuellt
påverkar deras förskrivning. Fyrtio
allmänläkare intervjuades, 26 från
mottagningar med hög kinolonanvändning
och 14 från mottagningar med ”normal”
förskrivning av kinoloner. De
representerade både välbärgade och fattiga
områden samt landsbygd och stadsmiljö.
Både erfarna och relativt nyfärdiga läkare
intervjuades.
De flesta av läkarna var oroliga för
antibiotikaresistensutvecklingen och höll
med om att det är ett ökande problem. De
flesta sa emellertid att de mycket sällan
vägde in resistensproblematiken i sitt
dagliga arbete och några ifrågasatte att det
fanns bevis för att deras egen förskrivning
skulle kunna medföra resistensutveckling
och sämre utgång för deras patienter. De
oroade sig mer för konsekvenser med
komplikationer om de inte skulle förskriva
antibiotika än för bieffekten att deras
förskrivning skulle kunna orsaka
resistensutveckling. Ett antal läkare sa att
de skulle uppskatta information om det
lokala resistensläget från sina
mikrobiologikollegor och att de ansåg att
det fanns ett behov av ökad utbildning på
grund- respektive fortbildningsnivå kring
rationell antibiotikaanvändning och
antibiotikaresistens. Paradoxalt nog ansåg
några att kännedom om en ökad förekomst
av resistenta bakterier i samhället skulle
leda dem till att förskriva bredare preparat
som empirisk terapi.
Författarna kommenterar att
antibiotikaresistens bara utgör en av många
faktorer, och inte den mest omedelbara,
som påverkar allmänläkares beslut att
förskriva eller inte förskriva antibiotika.
Detta har betydelse för hur man ska gå till
väga när man vill arbeta för en rationell
antibiotikaanvändning i öppen vård.
Simpson SA, et al.J Antimicr Agents
Chemother 2007;59:292-6
Lästips kring MRSA:
Omöjligt att kliniskt skilja ut om patienter
med sjukhuskrävande infektioner är
orsakade av MRSA respektive MSSA. Att
ha flera ”kända” riskfaktorer för MRSA
räcker inte. Betydelse för empirisk terapi.
Miller LG, et al.Clin Infect Dis J
2007;44:471-82.
”Samhällsförvärvade” MRSA-stammar har
blivit dominerande orsak till
”sjukhusförvärvade” MRSA-infektioner
vid undersökning i USA.
Maree CL, et al. Emerging Infectious
Diseases J 2007;13(2):236-42.
Kirurgiskt dränage är A & O vid
samhällsförvärvad hud- och
mjukdelsinfektion orsakad av S. aureus
oavsett methicillineresistens eller ej. Oklart
om tillägg av antibiotika är av nytta eller
ej. Stora prospektiva studier med
placebokontrollgrupp efterfrågas.
Miller LG, et al.Clin Infect Dis J
2007;44:483-92.
Ruhe JJ, et al. Clin Infect Dis J
2007;44:777-84..
Szumowski JD, et al. Antimicr Agents
Chemother 2007;51(2):423-8.
