Háskóli Íslands
Svenska lektoratet
Vårterminen
Grammatik II – SÆN206G
(5 hp)
Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 2
GRAMMATIK
Singularis tredje person
maskulinum nominativ
mötte en flicka på Djurgårdsbron
en kväll i sitt unga liv.
Flickan brast ut i en interjektion
en imperativ och possessiv,
så att maskulinum tredje person
böjdes till genitiv.
Därpå grep de en kopulativ konjunktion
och vandrade dädan som man och viv,
två superlativt reciproka hjon
i presens indikativ.
Alf Henriksson
Den här veckan ska vi ta i tu med kapitel 5 i Funktionell svensk grammatik, ett
kapitel som handlar om ord och ordklasser, samt ordens böjning, det vill säga
morfologi. I det här studiebrevet ska vi koncentrera oss på substantiven.
Ordklassindelning
Till vilken ordklass ett ord hör är inte alltid helt entydigt, men man brukar dela
in ord i klasser utgående från de tre kriterierna form (hur ordet böjs), betydelse
och funktion (vilken funktion ordet har en sats, det vill säga vilken typ av
satsled ordet utgör). Vissa ord kan placeras i flera än en ordklass, medan det
finns andra ord som inte riktigt passar in någonstans. Ordklasserna substantiv,
verb, adjektiv i och i viss mån pronomen innehåller ord som (i stort sett) är
böjliga. De andra ordklasserna innehåller ord som är oböjliga. De ordklasser
som tar in nya ord är främst substantiven och verben, men också adjektiven och
adverben. Dessa ordklasser kallar man öppna ordklasser. De ordklasser som inte
gärna tar in nya ord, t.ex. prepositionerna och konjunktionerna kallas slutna
ordklasser. De ord som har en egen ”rik” betydelse kallas för innehållsord. Det
är till exempel substantiven, verben och adjektiven. Småorden som t.ex.
prepositionerna och konjunktionerna kallas formord. De har inte så rik egen
betydelse, utan används främst för att binda ihop satser och uttrycka relationen
mellan innehållsorden i en sats.
I svenska brukar man traditionellt räkna med att det finns nio ordklasser:
substantiv, adjektiv, verb, räkneord, pronomen, adverb, prepositioner,
konjunktioner (inkl. subjunktioner) och interjektioner. Med dem kommer man
väldigt långt då man vill kategorisera orden i vårt språk enligt de tre kriterierna
form, betydelse och funktion, men det finns ord (och väldigt vanliga ord i
språket dessutom), som inte uppfyller kraven för någon av dessa nio ordklasser.
Det gäller infinitivmärket att, som har en annan funktion och ett annat uttal [å]
än subjunktionen att; artiklarna en/ett och den/det som har en annan funktion än
räkneord resp. pronomen; partiklarna som bildar partikelverb tillsammans med
ett verb, t.ex. hälsa på, där betoningen ligger på partikeln och som betyder
’besöka’ (jfr hälsa på, med betoning på verbet, vilket inte är något partikelverb
och som betyder ’säga goddag’); samt det opersonliga det, som har en speciell
grammatisk funktion i konstruktioner som t.ex. Det snöar. Man kan lösa
problemet med dessa ord på olika sätt. Vissa grammatikor behandlar dem som
specialfall tillsammans med den ordklass orden har mest gemensamt med, andra
behandlar dem som ”egna” ordklasser.
Vi ska börja med att repetera de nominala ordklasserna. Nominal kommer från
latinets nomen, som betyder namn. Bland de nominala ordklasserna är
substantiven den största och den viktigaste. Adjektiven räknas också hit, och
deras uppgift är att beskriva substantiven. Räkneorden preciserar i sin tur
substantiven. Pronomen räknas också till de nominala ordklasserna och
pronomenets uppgift är att ersätta substativen för att vi ska få en mer varierad
text. Prepositionerna brukar normalt sett inte räknas till de nominala
ordklasserna, men deras funktion är nära förknippad med substantiv.
Prepositionerna brukar också kallas ”relationsord” eftersom de uttrycker en
relation – relationen mellan huvudordet och andra ord i satsen.
Uppgift 1
Repetera avsnittet om ordklassindelning och substantiv i Funktionell svensk
grammatik sidan 103–115 till och med kap. 5.3.1.3). Gör sedan uppgifterna
1–7 och 9–12 på s. 14–15 i övningsboken Funktionell svensk grammatik.
Kontrollera dina svar med facit då du är klar. Om du är osäker på svaren på
frågorna 3 och 10 får du gärna skicka in dina svar på just de frågorna till mig
på [email protected]
Genus
Nu har du bland annat läst om svenskans genussystem, att vi har två genus,
utrum och neutrum och att den största delen av svenskans substantiv är utrum
ord (en-ord), faktiskt hela 75 procent. Genus måste i princip läras in lexikalt. Det
innebär att man när man lär sig ett nytt ord också måste lära sig vilket genus
ordet har. Det finns inga regler för vilket genus ett ord får. Däremot så finns det
vissa tendenser som t.ex. har att göra med ordets betydelse, form och uttal. Till
exempel är nästan alla flerstaviga ord som slutar på obetonat –a utrum-ord t.ex.
en mamma och en penna, med några undantag som ett öga och ett öra.
De flesta ord som betecknar levande varelser (människor eller djur) är utrumord, som t.ex. en lärare, en pappa, en get. Men även här finns det undantag – det
som främst brukar nämnas är ett barn. Det finns också en del ord där
genusbruket vacklar. Det här beror ofta på regionala skillnader i språkbruket,
men i vissa fall förekommer det också att ett ord kan vara både utrum-ord och
neutrum-ord. Ett mycket vanligt ord som exempel på detta är öl, som kan böjas
ölet såväl som ölen.
Några genusregler
Bebyggelsenamn (namn på världsdelar, länder, städer) är neutrum och
behandlas som singularis.
Exempel:
Det gamla Stockholm har många historiska minnesmärken.
Asien stod enat.
Förenta staterna är ekonomiskt starkt.
Namn på vattendrag är oftast utrum:
Donau är ganska nedsmutsad.
Namn på tidningar, böcker, skådespel, dikter och musikstycken är utrum
och behandlas som singularis:
Dagens Nyheter är mest känd av de svenska dagstidningarna.
De så kallade initialförkortningarna är oftast neutrum:
FN är ineffektivt.
När vi använder den obestämda formen av ett substantiv, föregås den i
normalfall av den obestämda artikeln en eller ett. Den obestämda artikeln är
identisk med räkneordet en/ett och i vissa fall är det omöjligt att avgöra om det
är fråga om en obestämd artikel eller ett räkneord. De substantiv som inte kan
räknas, t.ex. ämnesord som smör, havre, guld, föregås inte av obestämd artikel. I
vissa fall kan den obestämda artikeln utlämnas. Grundregeln är att ju mer
specifik syftningen är i en nominalfras, desto större är sannolikheten för att vi
bör använda obestämd artikel. I klartext betyder det att om man syftar på en
specifik människa, ett specifikt djur, en specifik sak etc. så ska den obestämda
artikeln sättas ut. När man däremot inte syftar på en specifik individ/sak utan
mera allmänt på ett begrepp eller en företeelse – utelämnas den obestämda
artikeln.
Jämför de här två exemplen:
Min son spelar piano (allmän syftning; företeelsen)
Vi har köpt ett piano (specifikt piano)
När vi anger grupptillhörighet använder vi inte obestämd artikel i svenskan. Det
här gäller till exempel yrkeskategorier, befattningar samt politisk och religiös
grupptillhörighet. Vi säger alltså:
Han är lärare.
Hon är socialist.
Lena är kristen och Aron är muslim.
Läs mera om genusbruket och användningen av obestämd artikel i
Språkriktighetsboken s. 97–105 och s. 116–122.
Bestämdhet
Nu ska vi titta litet närmare på species, det vill säga bestämdhet, i svenska. Det
är ett ganska krångligt kapitel inom den svenska grammatiken och det är svårt
att ge några konkreta och enkla regler. Huvudregeln är att man använder
bestämd form då man talar om något som är känt, obestämd form då man talar
om något som är okänt. Men vad som är bekant eller obekant är inte alltid
entydigt och valet av bestämd form/obestämd form påverkas även av faktorer
utanför texten/samtalet. Den fristående bestämda artikeln (den eller det) faller i
svenskan ofta bort då en fras lexikaliserats (det vill säga blivit ett fast begrepp).
Exempel på sådana lexikaliseringar är Vita huset, gula febern, svarta börsen.
Det finns också andra fraser där artikel saknas, som t.ex. halva huset, sista
minuten. Dessa fraser måste läras in fras för fras, det finns inga klara regler för
varför dessa saknar bestämdhetsartikel. Som undantag från regeln om att det
som är bekant ska ha bestämd form och det som är obekant obestämd form
räknas exemplen Lottas bil, hans bil, dessa bilar, nästa bil, samma bil. Formen
är artikellös, men betydelsen är bestämd. Denna typ av konstruktion används
bland annat efter genitiv form och efter possessivt pronomen.
Uppgift 2
Läs mer om bestämdhet i Funktionell svensk grammatik s. 116–121, samt i
Språkriktighetsboken s. 123–126 och gör sedan uppgifterna 14 och 16 på
sid. 15 i övningsboken Funktionell svensk grammatik. Kontrollera sedan
dina svar med facit bak i boken.
Uppgift 3
Till slut ska vi ta en titt på ett par specialfall när det gäller användningen och
böjningen av pluralis i svenska. Läs s. 145–176 i Språkriktighetsboken och
skicka in dina svar på frågorna 1–2 nedan till mig.
1. Hur böjer man ordet personal i pluralis? Motivera ditt svar.
2. Grundregeln är den att många används tillsammans med substantiv som
man kan räkna, medan mycket står tillsammans med substantiv som inte
kan räknas. Men det finns också fall där detta inte gäller. När kan vi
använda många/mycket på ett sätt som avviker från grundregeln? Belys
ditt svar med exempel.
Observera att flera och få används på samma sätt som många; på samma sätt
som mycket används mer, mindre, lite.
3. Gör övningarna på s. 9–12 i Svår grammatik och ordbildning.
Kontrollera själv dina svar med facit bak i boken.
Det var denna veckas studiebrev.
Hoppas att du inte tyckt att det varit alltför krångligt och hör gärna av dig om du
har några frågor!
Hälsningar
Maria
Copyright©2017 Maria Riska & Lars-Göran Johansson
