Buddhismen II

Buddhismen II
• Buddhismen i Indien.
• Indien har varit enat endast fem gånger
under sin historia. Ashoka enade landet på
200-talet f.v.t. och främjade buddhismen.
• Under Gupta-riket (320-550) försvagades
buddhismen i centrala Indien. I nordväst
och nordöst uppstod den sista inriktningen
av buddhismen, tantrisk buddhism eller
Vajrayana.
Buddhismens förhållande till hinduismen
• Buddha tog avstånd från fyra teman i den vediska
traditionen: de heliga hymnerna i Veda, eldkulten,
gudavärlden och den hierarkiska samhällsordningen
(klasserna).
• Buddha förnekar substanstanken, att den finns en
grundläggande substans i världen (brahman). Världen är
en förändring utan underliggande substans.
• Buddhismen var en shramana-rörelse, men en sådan
som var en medelväg mellan askes och njutning.
• Buddhismen påverkade i sin tur den senare hinduismen
Buddhismens historia Indien
• Det hölls fyra rådsmöten för buddhisterna fram till c:a
100 e.v.t.
• I Rajagriha strax efter Buddhas död samlades 500
munkar och testerna reciterades som skulle bli
Palikanon. Vinaya, Sutra och Abhidhamma-pitaka.
• Det tredje mötet hölls under kejsar Ashokas tid och efter
det uppkom förmodligen de 18 hinayana-skolorna.
• Klosterväsendet uppkom utifrån att munkarna stannade
på ett ställe under regntiden där det senare byggdes
kloster.
• Sanghan kom att bestå av bhikshu, bhikshuni, och
lekmännen upāsakas och upāsikās.
Theravādabuddhismens texter, s.143
• Tripitaka består av Vinaya: regler för munkar och
nunnor; Pratimoksha-reglerna som är
klostersamfundets juridiska system.
Sutra: Buddhas tal och samtal;
Abhidharma: vidare systematiseringar av läran.
• Ashoka skapade idealet för den buddhistiska
härskaren. Satte upp pelare runtom i riket med
buddhistiska inskrifter.
Tidiga buddhistiska gruppbildningar
• Redan på det andra rådsmötet uppkom två grupper:
Mahāsānghika och Sthaviravāda. Dessa två kallades
senare av Mahayana-buddhisterna för Hinayana, den
lilla vagnen, i motsats till dem själva som kallades den
stora vagnen.
• Man räknar med 18 olika hinayanaskolor (s.146), varav
sthaviravada, sarvastivada, vibhajyavada och
mahasanghika var de viktigaste. Sarvastivada var den
starkaste, särskilt i Nordvästindien där sedan mahayanaskolorna uppkom.
• Vibhajyavada splittrades i två grupper, theravada och
mahisasaka, ganska snart. På Sri Lanka dominerade
theravada och det har så förblivit i Sydostasien.
Mahāyānabuddhismen
• Mahāyāna växte fram i tiden mellan 200 f.v.t. och 100 e.v.t. Dess
viktigaste fästen i Indien var från början i Kashmir och Andhra
Pradesh i Sydindien (Nāgārjuna).
• Varför uppkom Mahāyāna?
- En kritik av helighetsidealet i hinayānaskolorna, dvs arhat-idealet.
Arhaten hade fått en maktställning som var stor eftersom han
ansågs ofelbar.
- Dyrkan av Buddha-reliker kan ha lett till att lekmännen fick en större
roll.
- Mahāyāna började som en bokkult som skall ha uppstått bland
människor som predikade och tillbad särskilda texter. Texterna hade
tidigare traderats muntligt, men började nu skrivas ner.
• Det första belägget för skriftspråk efter Induskulturen är belagt från
258 f.v.t. Pālitexterna skrevs ner c:a 100 år senare. Mahāyānaanhängarna började skriva ner sina texter strax efter år 0.
Mahāyānabuddhismens karakteristiska drag
• Bodhisattvaidealet var inte helt nytt men övertog
arhatens roll. Utgångspunkt: alla levande varelser har
bodhicitta ”tanken om uppvaknandet”. Alla är därför på
väg mot upplysningen. Alla kan om de vill ta ett
bodhisattvalöfte som innebär att man ska sträva efter att
bli en bodhisattva och inte gå in i Nirvana förrän alla
andra levande varelser har gjort det. Vissa s k
himmelska bodhisattvas blir permanentade som
Mañjushri, Avalokiteshvara och Tārā.
• Det utvecklades 10 bodhisattvastadier och vägen att
komma dit kallas prajñāpāramitā ”vishetens fulländning”.
På den tionde nivån bor bodhisattvan i en himmel, men
kan fortfarande verka i världen.
Tomhet, himmelska buddhor, Buddhas tre
kroppar
• I Mahāyāna är även dharmas, energiblixtarna, inbillning och
personerna är tomma (shunya). Fenomenen uppstår i ömsesidigt
beroende och är ingenting i sig själva.
• Bodhisattvan kan genom sina enorma meriter (punya) hjälpa andra
genom att överföra sina meriter på dem.
• Mahāyāna utvecklade en ny kosmologi med himmelska buddhor
som fanns många, var och en med sitt buddhafält (buddhaketra).
• Buddhas tre kroppar, eller ibland fyra, utvecklades i yogācārafilosofin. Buddha kan uppenbara sig på tre olika sätt beroende på
mottagaren. Nirmānakāya (framträdelsekroppen), sambhogakāya
(njutningskroppen) och dharmakāya (lärokroppen), som är den
yttersta verkligheten. Buddha visar sig för människorna som
framträdelsekroppen, njutningskroppen blir synlig för bodhisattvorna.
Texter i Mahāyāna.
• Några av de viktigaste är:
Prajñāpāramitāsutrorna där visheten
(prajñā) prisas som det högsta;
Blomstergirlangssutran (Avatamsakasutra)
som proklamerade bodhisattvatanken och
Lotussutran (Saddharmapundarikasutra)
där ordet mahayana nämns för första
gånge. Även talas om tre typer av
buddhister, Shravakas, pratyekabuddhor
och bodhisattvor.
Mahāyānafilosofi: madhyamaka och
yogācāra
• Nāgārjuna ca 150-250 e.v.t. är den indiska
buddhismens störste filosof. Han skrev texten
Mulamadhyamakakārikā (verser om Medelvägen) som
är grunden till madhyamakafilosofin.
• Han förnekar där existensen av egenart (svabhāva) och
det innebär att dharma-teorin måste förkastas.
• Nāgārjuna förkastar varat, intet och blivandet och då
återstår bara tomheten, shunyatā.
• I den fyrfaldiga negationen (catushkoti) visar Nāgārjuna
att våra begrepp är logiskt självmotsägande och tomma
på innebörd. Språket fungerar inte på den nivån.
Forts.
Nāgārjuna
• Det finns enligt Nāgārjuna fyra möjliga teorier om förhållandet
mellan faktisk orsak och faktisk verkan: 1) identitet, 2) skillnad, 3)
identitet och skillnad samt 4) varken identitet eller skillnad.
• 1) man kan inte säga att orsak och verkan är identiska eftersom de
då skulle inte gå att skilja åt. Det går inte att förklara förändringen på
det sättet.
• 2) Verkan är en ny företeelse i förhållande till orsaken. Enligt
Nāgārjuna finns ingen förbindelse däremellan (jfr David Humes kritik
av samma sak i europeisk filosofi)
• 3) Man kan inte hävda både identitet och skillnad, vilken är då
identisk och vilken är olik?
• 4) Om man hävdar den möjligheten blir förändring bara beroende av
tillfälligheter. Då blir induktionen omöjlig. Det kan inte heller förklara
förändringen. Man skulle inte veta att någonting har någon effekt.
Nāgārjunas egen teori
• Nāgārjuna lanserar en medelväg. Det går att visa att
varje system är självmotsägande och därför finns ingen
lösning genom logiken. Den yttersta sanningen är att
världen är obegriplig och inte kan uttryckas i ord. Ett
tings tomhet är därför dess tathatā, sådanhet.
• Det finns enligt madhyamaka ingen skillnad mellan
nirvana och samsara utan dessa begrepp är samma
tomhet sedd ur okunskapens eller den sanna
kunskapens perspektiv.
• Detta leder till Nāgārjunas teori om de två sanningarna,
den konventionella och den yttersta. Den konventionella
sanningen gäller för den här världen där man använder
sig av språket. Den yttersta sanningen ligger bortom
språket och är stillheten.
Yogācāra - yogavägen
• Denna filosofisk skola kallas yogācāra, yogavägen, eller
vijñānavāda, ”medvetandeskolan” och grundades av Vasubandhu
och Asanga ca 400-500-talen e.v.t.
• Huvudtanken är cittamātra, ”endast medvetande”. Det finns en sorts
medvetande, tanken om bhavanga, som används för att förklara
individens fortvaro från ett liv till ett annat. Handlingsimpulser ger
upphov till ett medvetande som i sin tur ger upphov till tanken och
kroppen. Allt är enbart medvetande. Målet är att överskrida begär
och okunskap. När vi iakttar ett föremål tror vi att det existerar
utanför oss själva, men det är i själva verket en mental konstruktion.
Vi upplever världen som en del av vårt medvetande (Jfr Georges
Berkeley i europeisk filosofi).
• Yogācāra kritiserar Nāgārjuna med att tomhet är medvetande och
då hör upplevelsen av till medvetandet.
Yogācāra forts.
• Yogācāra framlägger 8 typer av medvetande. Ovanpå de sex typer
av medvetande som fanns tidigare i buddhismen lägger man till ett
plågat medvetande och ett förrådsmedvetande (ālayavijñāna).
Förrådsmedvetandet ansvarar för att vi upplever en koherent värld.
Det tillhör en undermedveten nivå.
• Förrådsmedvetandet tar emot fröna från den karmiska aktiviteten
och lagrar dem tills de mognar i en process kallad vāsanā
(parfymering). Vår upplevelse av verkligheten beror på dessa
karmiska frön och på detta sätt ger förrådsmedvetandet
kontinuiteten från liv till liv.
• De karmiska fröna mognar till en ström av mentala konstruktioner.
Tankesinnet delar upp upplevelseströmmen i objekt och subjekt.
Tanken uppfattar subjektet som ett bestående jag och det ger
illusionen om ett jag. Människorna är alltså medvetandeströmmar.
• Det inbillade har ingen verklighet. Den yttersta sanningen är
sammanfallandet av subjekt och objekt. I meditationen kan man få
en inre bild av tingen som är verkligare än det man ser med öppna
ögon.
Tathāgatagarbha, buddhanaturen eller
buddhafröet.
• Tathāgatagarbha eller buddhanaturen innebär att alla
levande varelser har den i sig. Det är lite grand av
buddha som man har inom sig och om det gäller att
känna igen som något rent och oförverkligat. Det liknar
alltså hinduismens ātman-teori och i madhyamaka och
yogācāra så hävdas att det finns ett sådant buddhafrö
hos alla levande varelser.
Tantrismen - Vajrayāna
• Uppstod under senare delen av det första årtusendet
e.v.t., efter Guptarikets fall 550 e.v.t.
• Vajrayāna: ”diamantvägen”, man kan skära genom
okunskapen (avidyā) med en vajra (diamant).
• Tantra (”väv”) är namnet på ett stort antal texter i den
tibetanska kanon som är översättningar från sanskrit. De
tantriska texterna dyker upp från c:a 400-t. e.v.t. och
sägs vara utsagda av Buddha Shākyamuni och sedan
har de hållits hemliga i vissa kretsar. Därav att de
betraktas som kanoniska.
• De tidiga tantrikerna var vandrande yogier.
Tantrism forts.
• Tantrismen finns i hinduismen, buddhismen och
jainismen. Även i sikh-religionen finns en ”vit” tantra.
• Tantrismen räknas som det tredje igångsättandet av
lärans hjul. Det första var Theravāda, arhatidealet, det
andra Mahāyāna, bodhisattvaidealet. I tantrismen är
idealet siddhan, dvs en yogi som har blivit fullkomlig och
förverkligat sin kropp som dharmakāya och uppnått
mahāsukha (”den stora lyckan”).
• Ritualer och heliga ljud (mantra) blev det huvudsakliga
medlet för att uppnå nirvana.
De tantriska metoderna: Mantra, mandala
och visualisering.
• Den mediterande visualiserar sin utvalda gud och identifierar sig
med denne.
• Mantra används i buddhismen för att åkalla gudomligheten och
förenas med denne(denna). Mest kända mantrat är Om Mani
Padme (tib. Peme) Hung, som står för bodhisattvan
Avalokiteshvara. Det används idag mest i Tibet. Han står för kärlek
och medlidande.
• Den kvinnliga bodhisattvan Tārā har mantrat Om tare tuttare ture
svaha.
• Genom att uttala dessa mantras och visualisera gudomen så kan
man identifiera sig med gudomen och få del av dess egenskaper.
Det görs oftast genom en sādhana (metod) där man kombinerar
ovanstånde metoder med läsning och reciterande av en text som
beskriver gudomligheten i fråga. Det är ens ishtadevatā, ”den
utvalda guden”.
Mandala
• Mandalan används i visualiseringen. Mandalan kan vara
en sorts karta över universum enligt en viss tantrisk lära.
Den är också en synlig manifestation av gudarna.
• Det finns alltid en central buddha i mitten av mandalan.
Det finns t ex 722 gudomligheter i Kalachakras mandala
med Kalachakra och hans kvinnliga gemål i centrum.
• Det finns även handrörelser med olika symboliska
betydelser (mudrā).
• Det är viktigt att den mediterande invigs muntligt av
gurun och läran är hemlig för de som inte är initierade i
läran.
Sexuella symboler.
• I tantrisk konst och i ritualer används många sexuella
symboler.
• I Mahāyāna lärde man att uppvaknandet/uppllysningen
innebar en kombination av vishet (prajñā) och
verkningsfulla medel (upāya).
• I tantrismen utvecklades detta dualistiska tänkande till att
det kvinnliga likställs med prajñā/nirvana och det manliga
med upāya/samsara. Det sexuella fick då symbolisera
de två begreppen och genom sexualaktens njutning så
kunde man också uppleva uppvaknandets njutning
genom förening mellan prajñā och upāya.
Forts.
• I detta sammanhang utvecklades också teorierna om
den s k subtila kroppen med kanaler och chakras i
kroppen. Varje kropp har också en manlig och kvinnlig
sida.
• För att symbolisera detta i ritualerna så använder man
för det kvinnliga en klocka, skt. ghantā (tib.dril-bu) och
en för det manliga en spira, skt. Vajra (tib. Rdo-rje).
• Användningen av sexuella symboler visar på att kroppen
uppvärderats från theravadabuddhismen där man
mediterar över kroppens uslighet.
forts
• Den tantriska praktiken bygger på madhyamakaprincipen att samsara inte skiljer sig från nirvana och
tvärtom.
• Det innebär att man kan använda vad som helst för att
förverkliga uppvaknandet. Man använder de fem m-en
som är kända också från hinduisk tantra.
• I tantrismen kan man uppnå magiska förmågor siddhis
som en del av utövningen.
• Det finns en tradition om 84 mahāsiddhas som ofta har
stora magiska förmågor.