Från Marthor till ATTAC
- några historiska och filosofiska perspektiv på
folkbildningens historia och utveckling i Finland
Den finländska folkbildningens historia sträcker sig från tiden för Marthaförbundets
grundande till idag, då organisationen Attac nyligen kommit igång. Att gå från Marthor till
Attac ger en en möjlighet att förstå folkbildningens betydelse i vårt land både förr och nu. I
slutet av 1800-talet ville man uppnå rättvisa och frihet med hjälp av folkbildningen. Nu, i
början av 2000-talet grundas folkbildningsrörelser för att förbättra och utveckla människan
och världen.
På 1890-talet när det elektriska ljuset kom till Finland började även kvinnans ställning se ett
nytt ljus. Kvinnoemancipationen fick en snabb framfart i samband med uppkomsten av de
allmänna medborgarrörelserna och den kvinnliga deltagarmängden växte ordentligt fram till
autonomins slut i de stora rörelserna. Marthaföreningen i Finland grundades 1899 i
Helsingfors under namnet ”Bildning i hemmen”. Genom rörelsen ville man sprida
folkbildning till alla kvinnor i hela landet och slå vakt om det nationella, för att motverka en
förryskning. I slutet av 1890-talet hade ett livligt folkbildningsarbete vuxit fram och man ville
sprida kunskap och upplysning till hela folket. Bildning i hemmen började med att sända
bildade kvinnor till landsorter för att berätta om just folkbildning. Samtidigt undervisade man
i matlagning, barnavård och grundläggande hygien. I början av 1900-talet tvingades Bildning
i hemmen byta namn till Föreningen Martha, som syftar på den bibliska personen Martha, för
att inte väcka anstöt hos de ryska myndigheterna. År 1924 delades föreningen i Suomalainen
Marttaliitto och Finlands svenska Marthaförbund. Under 1980- och 1990-talet profilierade sig
Marthaförbundet som en ”konsumentrådgivande organisation som känner sitt ansvar för
miljön” och nu liksom då är de centrala verksamhetsområdena ekologi, ekonomi och hushåll.
Efter över hundra år som verksam förening är målsättningen fortfarande rätt nära den som
uppgjordes under Marthas första år. Man utbildar ännu i frågor med anknytning till ekologisk
konsumtion, näring, ekonomi och hushåll. Den övergripande målsättningen är att medverka
till en förbättring av miljön och den ekonomiska, sociala och fysiska välfärden och
livskvalitet är nyckelordet för all verksamhet. Kärnan i Marthornas verksamhet anser de
själva vara viljan att veta mera, det livslånga lärandet, de vidgade vyerna och den givande
gemenskapen. Målgruppen är både kvinnor och män, men de senare utgör inte många procent
av förbundets ca 55000 medlemmar. Marthaförbundet består av ungefär 1600
underföreningar, som finns utspridda över hela landet och det är dessa grupper som ordnar
olika kurser enligt ortens intresse och behov12.
Ur en historisk synvinkel har vuxenutbildningen i Finland fyra perioder. Den första,
moralekonomin, pågick mellan 1850 och 1945. Termen ”moral” syftar till moderniseringen
under industrialismen, i vilken grundandet av vuxenutbildningen hade en central roll.
Perioden av moralekonomi förde med sig maskiner, och detta i sin tur en förändring av
traditionella sociala mönster och nätverk hos folket. Det fanns även en intensiv nationalism i
Finland under denna tid och man framhöll att utbildning var en nations styrka.
Befolkningselitens, de bildades, uppgift var att utbilda massorna till medborgare av det nya
landet. De sociala rörelser som växte fram på gräsrotsnivå ville även förbättra
levnadsförhållandena för folket och utveckla dess förmåga att ta hand om sig själv genom
1
utbildning. Vuxenutbildningen kan anses ha haft rollen som en slags ”reparationsaktivitet” i
moderniseringsprocessen. Övergången från moralekonomi till nästa period, planeringspolitik,
tog plats efter andra världskriget och innebar en förändring i de praktiska funktionerna av
vuxenutbildning. Orsaken till den nya perioden var de snabba förändringarna i
produktionsteknologi och ekonomiska strukturer, som senare kom att tvinga
utbildningsinstitutioner att omstrukturera det fria bildningsarbetets innehåll och
utbildningsplan. Man konstaterade att vuxenutbildningspolitiken borde styras och kontrolleras
av staten, likt andra samhällsinstitutioner. Typiskt för tiden av planeringspolitik var också
byråkratisering av verksamheten inom sociala rörelser. När det sociala åtagandet bakom
folkupplysningen institutionaliserades och den ursprungliga idealismen ersattes av
kommersialism uttunnades det medborgerliga engagemanget och folkupplysningen förenades
med det allmänna utbildningssystemet. Under denna period ledde 1960- och 1970-talets
industriella utveckling, ekonomiska tillväxt och globalisering till tre inriktningar; livslång
utbildning, andragogik och en kritisk-radikal orientering. År 1985 började den tredje
tidsperioden av vuxenutbildning och denna kallas marknadsekonomi. Perioden började i och
med att de statliga understöden för landets vuxenutbildningsinstitutioner skars ned och de
måste då söka pengar på annat håll. Institutionerna tvingades höja sina avgifter, vilket indirekt
ledde till en ojämlikhet i utbildningsmöjligheter. Enligt Jarvis uppkom ”fortbildande
utbildning” som begrepp, för att vara till nytta för de ekonomiska och teknologiska krafter
bakom marknadsekonomin och för att stöda en öppen, globaliserad marknad. Den
fortbildande utbildningen har lyckats väl, och håller på att ersätta till exempel traditionell fri
vuxenutbildning. Den fjärde och hittills sista perioden av vuxenutbildning i Finland har precis
fått sin början. Man talar om livspolitik och om en osäkerhet som både den vaga benämningen
medför och som den nuvarande sociala situationen beror på. Det påstås också att utmaningen
för vuxenpedagogiken i det postmoderna samhället är att skapa en holistisk strategi för
överlevnad. För att lyckas måste pedagogiken ha en vardaglig förankring och en naturlig
samverkan mellan den lärande och samhället den lever i. Denna period har som mål att
förbättra människans välfärd, men osäkerhet karaktäriserar livet under tiden av livspolitik.
Ostadigheten är delvis ett arv av marknadsekonomin och den ställer till oreda i tiden av
livspolitik. Individen är tvungen att lära sig att planera sina egna handlingar betydligt mer än
någonsin tidigare. Man kan inte längre vara säker på att man får ett jobb inom det område
man utbildat sig, och den sociala säkerheten har minskat på grund av att banden kring familj,
socialklass och yrke har gjorts lösare23.
Rörelsen Attac grundades 1998 i Frankrike med framför allt tre enade syften: att vara ett
alternativ till den prisade nyliberalismen, att verka för Nobelpristagaren James Tobins idé om
en beskattning av spekulativa valutatransaktioner och att uppmana folket att resa sig
tillsammans för att göra sin röst hörd. Attac kommer från orden ”Association pour une
taxation des transactions financières pour l`aide aux citoyens” eller ”Förening för en skatt på
spekulativa valutatransaktioner till förmån för medborgarna”. Denna folkrörelse är
internationell och har idag föreningar i 20 länder och ett medlemsantal på över 50 000. Attac
har lyckats locka såväl vanliga medborgare som politiker, forskare och andra grupper som vill
samla kunskaper om ekonomi att använda sig av i sin samhällsaktivitet. I Frankrike har till
och med ett sextiotal kommuner anslutit sig på befolkningens begäran. Organisationens
övergripande mål är att bekämpa internationell ekonomisk spekulation, att bekämpa
skatteparadis, att förhindra att pensionsfonder används för börsspekulationer, att beskatta
kapitalinkomster, att arbeta för internationella regler för finansoperationer, att stryka tredje
världens låneskulder och slutligen att främja investeringar i offentliga sektorn i
utvecklingsländer. Med samtalet som främsta medel vill Attac bli en kunskapsintensiv rörelse
2
som stödjer politiker och andra som verkar i deras riktning. Studiecirklar, seminarier och
föreläsningar är arbetsformerna man använder för att mana fram den säkerhet och kunskap
som krävs för att föreningen skall kunna föra fram möjliga alternativ till dagens utveckling.
Majoriteten av medlemmarna söker aktivt själva fakta och deltar i mängder av seminarier och
diskussionstillfällen världen över. Attac har även planer på att ge ut tidningar, böcker och
informationsmaterial i form av diskussionsunderlag. Från Attacs sida poängterar man att det
är medlemmarnas arbete och initiativ som skapar organisationen. Rörelsen är, likt Marthorna,
partipolitiskt obunden men sluter upp bakom ett antal gemensamma mål ”avsedda att öka
politikens makt och göra världen till en mer rättvis och demokratisk plats att leva i”. Man
säger sig behövas i samhället så länge som folket upplever verkligheten helt annorlunda än
den som framställs av nyliberalerna. Attac framhåller att människor blir frustrerade när de
läser och hör om en verklighet, men lever i en annan. Genom att sprida fakta och kunskap om
det globala ekonomiska systemets mekanismer och betydelse vill Attac skapa konkreta
motförslag för att nå en hållbar utveckling. Motståndarna till Attac påpekar att det praktiska
genomförandet av en internationell valutatransaktionsskatt är väldigt problematiskt, om inte
omöjligt. De finns även de som anser att rörelsen är till för vänsterradikaler som lever i en
drömvärld45.
Både Marthaförbundet och Attac har tidsmässigt grunderna i något man kan kalla
övergångsskeden. Det agrara samhället fick kring tidpunkten för grundandet av Bildning i
hemmen ge vika för moderniseringen industrisamhället bidrog till, och Attac uppkom i
övergången från välfärdssamhället till informationssamhället. I dessa två övergångsperioder
kan man finna likheter i att de övergripande strukturerna i samhället förändrades och
förändras. Arbetssituationen blev en annan liksom synen på tiden och familjen. Även
osäkerhet inför det nya är något som är gemensamt för de båda tidsperioderna. Vid osäkerhet i
samband med nyheter brukar negativa åsikter infinna sig, vilket även är ett faktum här. Ett
exempel på olikheter är att det vid den första övergången inte fanns några
vuxenutbildningsinstitutioner eller –organisationer. Då var samhällssystemet outvecklat och
jämlikhet mellan könen inte en självklarhet. En annan olikhet är förändringstakten, som bara
ökat takten med åren. När folkbildningen i Finland föddes hade den rötterna i
ungdomsföreningar, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och väckelserörelsen. Ideologierna
som låg bakom var nationalism, humanism och medborgarskap, och med folkbildningen ville
man bland annat uppnå rättvisa och frihet. Dess allmänna mål var och är praktiska färdigheter,
medborgerliga kunskaper och en vid allmänbildning. Under tiden för industri- och
välfärdssamhället upplevde folkbildningen en glansperiod, men dess framtid verkar dessvärre
inte bli lika lysande. En förutsägelse är att det kommer att uppstå nya ”rörelser” om
folkbildningen och föreningsverksamheten hamnar i kris6.
Vuxenpedagogisk filosofi centreras kring varför vuxna utbildas och deltar i
utbildningsaktiviteter. Oberoende av filosofisk grund finns det ett antal gemensamma
principer och utgångspunkter för vuxenutbildning. En av dessa är att samhället alltid skall
vara möjligt att utveckla och förbättra, och att detta även skall ske i praktiken. Här spelar
utbildning en stor roll. En annan viktig princip är den om livslång utbildning för framgång i
livet och man poängterar att varje vuxen individ borde ha möjlighet att inhämta de färdigheter
som ett fullvärdigt agerande i ett samhälle kräver, samtidigt som vuxna skall mötas med
respekt i utbildningssammanhang. I ett försök att urskilja Martaförbundets och Attacs
filosofiska grund, speciellt vid de bådas grundande, vill jag först peka på den radikala
vuxenutbildningen. När Marthorna grundades var de något radikala för sin tid. Under den
autonoma tiden godkändes inte Bildning i hemmens stadgar av de ryska myndigheterna.
Kvinnorna bakom föreningen förstod att det var ordet ”bildning” som var problemet, och ett
3
ofarligt täcknamn togs istället; Föreningen Martha. Att sprida bildning och kultur ansågs
farligt och radikalt medan praktisk hushållskunskap var oskyldigt och ofarligt. Orsaken till att
jag anser Marthorna passa in under kategoriseringen radikal vuxenutbildning är att föreningen
vid grundandet ville ge folket makt genom kunskap. Föreningen Martha var en politiskt
obunden organisation, men man tog ändå aktivt ställning till aktuella händelser. I grund och
botten var det dock utbildning som skulle främja uppkomsten av en ny social tillvaro. Inom
den radikala inriktningen har läraren rollen av en provokatör som antyder om möjligheter och
detta passar in på Attac idag och på Marthornas tidiga arbete, då de bildade åkte ut till de
obildade på landsbygden. Även den progressiva vuxenutbildningen har aspekter som kan ses i
Attac och i Martharörelsen efter den första radikala tiden. Ett exempel är begreppen
”demokrati”, ”livslångt lärande” och ”socialt ansvar” som hör till det progressiva. Ett annat är
att man vill förändra genom kunskap, något man kan finna både hos de tidiga Marthorna och
hos Attac. I den progressiva vuxenpedagogiken utgår man ifrån den lärandes behov och
intressen. Marthaförbundet har själv förliknat sig med en kameleont som ”försöker rätta sig
efter behoven i samhället” och arbetet på varje ort anpassas till de lokala behoven. Attac, som
vill förändra hela världen istället för att sikta in sig på lokala behov, är progressivt i den
meningen att organisationen fokuserar på utvecklandet av samhällets sociala struktur istället
för individen eller innehållet. Man kan alltså konstatera att de grundläggande dimensionerna i
både Marthaförbundets och Attacs filosofiska inriktningar främst kretsar kring förändring,
utveckling och samhälle16.
Det Attac vill åstadkomma med medlemmarnas gemensamma krafter förklaras bäst genom
rörelsen motto: ”en annan värld är möjlig”. Motsvarande motto för Marthorna kunde vara: ”en
annan verklighet är möjlig”. Attac vill förändra världen medan Marthaförbundet försöker
förbättra livssituationer med sin utbildning. Efter mer än hundra verksamhetsår har Finlands
Marthaförbund ungefär lika många medlemmar som fyraåriga Attac har över hela jordklotet.
En intressant fråga som dock lämnas obesvarad inför framtiden är, om även Attac kommer att
uppnå en ålder på över ett sekel någon dag eller om organisationens betydelse förloras i
vuxenutbildningens livspolitiska osäkerhet. Vad händer efter tiden ”från Marthor till Attac”?
1
2
Red. Liljeberg-Elgert, S. Martha – kvinna i tiden 1899-1999. Finlands svenska Marthaförbund.
http://www.marttaliitto.fi
3
Salo, P. & Suoranta, J. Challenges and development.
Clinell, B. Attac. Ruohonjuuritason kapina markkinavoimia vastaan. 2001. Otavan Kirjapaino Oy, Keuruu.
5
http:://www.attac.nu
6
http://www.vasa.abo.fi/users/psalo/Web/Vuhistofil.htm
4
4
