UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

UV GAL RAPPORT 2012:13
GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING
Sten från E22
Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från lokalerna
8-9, 12, 13, 14 & 15 från E22-projektet Sölve–Stensnäs
Blekinge, Ysane socken, RAÄ 41, 44, 47, 14:1 & 52.
Erik Ogenhall
UV GAL RAPPORT 2012:13
GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING
Sten från E22
Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från lokalerna
8-9, 12, 13, 14 & 15 från E22-projektet Sölve–Stensnäs
Blekinge, Ysane socken, RAÄ 41, 44, 47, 14:1 & 52.
Dnr 424-3105-2012
Erik Ogenhall
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
3
Riksantikvarieämbetet
Arkeologiska uppdragsverksamheten
UV GAL
Portalgatan 2A
754 23 UPPSALA
Växel: 010-480 80 30
Fax: 010-480 80 47
e-post: [email protected]
e-post: [email protected]
www.arkeologiuv.se
© 2012 Riksantikvarieämbetet
UV GAL Rapport 2012:13
ISSN 1654-7950
Utskrift Uppsala 2012
Innehåll
Sammanfattning .................................................................................................... 7
Abstract................................................................................................................. 7
Inledning................................................................................................................ 9
Metod .................................................................................................................... 9
Geologiska förutsättningar .................................................................................... 9
Bergarter i fynden från E22-utgrävningarna ........................................................ 12
Diabas....................................................................................................... 12
Granit-gnejs .............................................................................................. 14
Kvartsit-Sandsten ..................................................................................... 14
Vulkanit, sur-ryolitisk................................................................................. 15
Krita-kalksten ............................................................................................ 16
Skiffer ....................................................................................................... 16
Amfibolit.................................................................................................... 17
Övriga bergarter........................................................................................ 17
Bergarternas proveniens ..................................................................................... 20
Referenser .......................................................................................................... 23
Administrativa uppgifter....................................................................................... 24
Bilagor................................................................................................................. 25
Bilaga 1. Geologisk ordlista............................................................................ 25
Figurer................................................................................................................. 27
Tabellförteckning................................................................................................. 28
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
5
6
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Sammanfattning
På uppdrag av Elisabeth Rudebeck, Sydsvensk Arkeologi AB, har
Geoarkeologiskt laboratorium (GAL), UV Mitt i Uppsala, utfört okulära
geologiska undersökningar av utvalt arkeologiskt stenmaterial från
mesolitiska boplatser i Ysane socken i västra Blekinge. Utgrävningarna är
föranledda omdragning av väg E22, Sölve–Stensnäs. Frågeställningen har
omfattat bergartsbedömning och möjlig proveniens.
Det verkar troligt att det analyserade stenmaterialet från de mesolitiska
boplatserna kan ha hämtats lokalt, eller i något fall regionalt.
Analysresultaten visar att den förhärskande bergarten i fynden av yxor
och avslag är diabas och att denna kan komma från sydkusten rakt öster
om undersökningarna.
Fynd av granit, granodiorit och gnejs (granitoider) har en trolig
proveniens i de bergarter som dominerar berggrunden norrut och som
sannolikt även dominerar bland blocken i många jordarter lokalt.
Kvartsit-sandsten, som finns i ett fåtal fynd, kan ha två
ursprungsområden; antingen mycket lokalt (i socknen) eller ett par mil
mot NV.
Fynd av vulkaniska bergarter kan sannolikt härröra från den s.k. ryolit
som är vanlig i närområdet och som troligen också finns i t.ex. moränen.
Ett fynd av fossilförande (graptolit) skiffer går sannolikt inte att
härleda till närområdet. Det mest troliga är att denna bergart står att finna
i Skåne eller på Bornholm.
Enstaka fynd av övriga bergarter får anses som högst möjliga att finna
lokalt, antingen som block i t.ex. morän eller i fast klyft. Det är dock inte
möjligt att avgöra om ett stenstycke är bruten ur ett löst block eller ur fast
klyft.
Abstract
Mesolithic stone artefacts found during excavations in western Blekinge
in southern Sweden, initiated by re-routing of road E22, have been
examined optically. All artefacts consist of rock types possible to find
locally or regionally.
The most common rock type, often used in axes, is a dolerite likely to
be found on the south coast east of the excavation area.
Granitic rocks (and gneisses) are very common immediately to the
north of the excavation area and likely also as boulders in the till.
A few finds of quartzite-sandstone can be derived from very local
bedrock, but also from rocks a few tens of km towards NW.
Felsic volcanic rocks are present in the material and can likely come
from very local rhyolitic outcrops or boulders in the till.
Other identified rock types can likely also be found locally, except
from a fossiliferous (graptolite) black shale that likely can be found
regionally, e.g. in Skåne or on Bornholm.
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
7
8
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Inledning
På uppdrag av Elisabeth Rudebeck, Sydsvensk Arkeologi AB, har
Geoarkeologiskt laboratorium (GAL), UV Mitt i Uppsala, utfört okulära
geologiska undersökningar av utvalt arkeologiskt stenmaterial,
huvudsakligen trindyxor eller fragment därav samt avslag, från västra
Blekinge (Ysane socken).
Utgrävningarna är föranledda av omdragning av väg E22, Sölve–
Stensnäs, och är ett samarbetsprojekt mellan Blekinge museum,
Smålands museum, Sydsvensk Arkeologi AB, Kalmar läns museum och
RAÄ UV Syd. Materialet kommer från lokal 8–9, 12, 13, 14 och 15
(RAÄ 41, 44, 47, 14:1 & 52).
Frågeställningen har omfattat bl.a. bergartsbestämning och möjlig
proveniens.
Metod
Allt stenmaterial har undersökts okulärt i en Zeiss Stemi DV4 stereolupp
och fotograferats digitalt. Mindre åverkan på materialet har endast gjorts i
undantagsfall (på avslag/råämne), i övrigt har bergarternas utseende och
karaktär bedömts på befintliga, vittrade och ibland prickhuggna ytor,
vilket i de flesta fall avsevärt begränsar de mineralogiska
observationerna. I mycket finkorniga bergarter kan inte enskilda kristaller
identifieras, men ytans beskaffenhet kan ofta ändå ge en fingervisning om
innehållet. Optimalt är att göra observationer på färska brottytor, men
även vittrade (rena) ytor kan ge viss information. För mer exakta
petrografiska analyser krävs tunnslip som studeras i mikroskop och
ibland i mikrosond och/eller totalkemisk analys.
De vanligaste bergartsbildande mineral, som kan vara möjliga att
identifiera okulärt, innefattar bl.a. kvarts, fältspat (t.ex. plagioklas och
kalifältspat), glimmer (t.ex. biotit och muskovit) samt ibland amfibol
(t.ex. hornblände) och pyroxen (t.ex. augit). Även kalcit (kalk) kan
förekomma och kan då ofta identifieras med hjälp av saltsyra.
Fördelningen av dessa mineral, tillsammans med bl.a. kornstorlek, kan ge
en fingervisning om vilken bergart, eller bergartstyp, materialet består av.
Den petrografiska analysens resultat, d.v.s. bergartsbedömningen, har
sedan jämförts med tillgängliga geologiska kartor över området (SGU,
Sveriges geologiska undersökning i Uppsala). Både berggrundskartor,
jordartskartor samt tillhörande kartbeskrivningar har utnyttjats för att ge
ett möjligt ursprung (proveniens) till stenmaterialet.
Geologiska förutsättningar
Den kristallina berggrunden i de sydvästra delarna av Blekinge domineras
av 1,7 till 1,4 miljarder år gammalt urberg med varierande utseende och
sammansättning, vanligen granitoider (granitlika bergarter) och gnejser.
Även metavulkanit förekommer liksom mindre förekomster av grönsten
(amfibolit) och diabasgångar. Överlagrande det kristallina urberget finns
ställvis avsevärt yngre sedimentära bergarter, huvudsakligen krita,
kalksten och sandsten, med en ålder på ca 75 miljoner år (fig. 13 & 14).
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
9
Jordarter med ursprung i den underliggande berggrunden domineras av
sand och morän. Lokalt förekommer rikligt med gyttja.
Fyndlokalerna 8–9, 12 och 13 ligger på den sedimentära berggrunden
(krita) men 8–9 alldeles intill metavulkanit. De två nordligaste lokalerna,
14 och 15, ligger på gnejs (fig. 1).
Dominerande jordart vid fyndlokalerna är sand, men både morän,
grovmo (finsand), gyttja, glaciallera och isälvsmaterial (en rullstensås)
finns i nära anslutning (fig. 2).
Isräfflor på berghällar i området visar på en rakt sydlig rörelse av
inlandsisen, vilket gör att ursprunget till istransporterat stenmaterial i de
lösa jordavlagringarna vanligen står att finna mer eller mindre rakt norrut.
Figur 1. Förenklad lokal berggrundskarta över området med de aktuella lokalerna
utmärkta. Kartutsnittet är ca 6x7 km.© SGU
10
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Figur 2. Förenklad lokal jordartskarta över området med de aktuella lokalerna utmärkta.
Morän med blå prickar är blockfattig. Horisontella streck som överbeteckning innebär ett
tunt ytlager av torv. Röd färg är berg. Kartutsnittet är ca 6x7 km.© SGU
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
11
Bergarter i fynden från E22-utgrävningarna
Diabas
Den förhärskande bergarten i yxor, fragment och avslag är diabas (tab. 1),
en mörk gångbergart som i naturen kan identifieras både på sitt
uppträdande som mörka gångar, samt på sin mineralsammansättning och
ofitiska textur (se bilaga 1).
Inom de aktuella (geologiska) kartbladen finns två typer av diabas
representerade: Hyperitdiabas och Blekinge-Dalarnadiabas (BDD).
Hyperitdiabasen är en finkornig till fint medelkornig svart bergart som
förekommer i ett stråk från Skåne genom Västergötland till norra
Värmland. Denna bergart har länge varit föremål för brytning under
handelsnamnet Svart Granit. Den är daterad till ca. 1570 miljoner år. I
närområdet förekommer denna bergart ett par mil västerut i Skåne, bl.a.
nära sjön Immeln (fig. 13, lila-Hy).
Blekinge-Dalarnadiabas (BDD) är vanligen mörkgrå och fint
medelkornig och förekommer i ett stråk från Bornholm via Blekinge upp
till Dalarna. Den har även kallats olivindiabas då den ofta innehåller
mineralet olivin. Den är daterad till ca. 930 miljoner år. Bergarten är
vanligt förekommande utmed sydkusten rakt österut från undersökningarna
(fig. 14, lila).
Den diabas som återfinns i de flesta fynden (fig. 3A–B & 4A–B) har en
vittringshud där man tydligt ser den ofitiska ”list-” texturen och lätt kan
identifiera både den vita fältspaten, grågrön pyroxen samt ibland svarta
kristaller (troligen) av amfibol. Det råämne som uppvisar samma
vittringshud som yxor, fragment och avslag (fig. 5A)(tab. 1) avslöjar, efter
att ha delats med såg (fig. 5B), att bergartens egentliga färg är grå och att
den ljusbruna vittringshuden kan vara flera mm tjock, en hud som bildats
sedan stycket bearbetades. Den bruna färgton som ofta ses på
vittringshuden (t.ex. fig. 4B & 5B) kommer sannolikt från nedbrytning
(vittring) av pyroxen.
Två fynd från lokal 14 (Fnr 9799 och 10549) består av en diabas som
uppenbarligen är mer finkornig än de andra. Dock verkar mineralogin
överensstämma med övrig diabas och det är troligen fråga om en lokal
variation.
En yxa från lokal 12 (Fnr 856) med mörkgrå färg och gropig yta kan
vara av diabas, men den ofitiska texturen är svår att se och möjligen kan
detta vara en amfibolit med vulkaniskt ursprung.
12
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Figur 3A–B. Båda dessa trindyxor från lokal 12 är gjorda av bergarten diabas, men på grund av bearbetning och
vittring ses tydligt hur utseendet kan variera kraftigt. A (Fnr 803) har en slät polerad yta med en grågrön färgton
medan B (Fnr 858) har en gråbrun vittrad ojämn yta med en gråsvart färg innanför.
Figur 4A–B. Ytterligare exempel på vittring av diabas från lokal 12 där en trindyxa (A, Fnr 130) uppvisar en brun färg,
sannolikt från pyroxen. Närbild (B) på den vittrade ytan visar den ofitiska texturen (s.k. lister) där vissa
fältspatskristaller kan bli avsevärt större än mellanmassan. Vit plagioklaskristall i bildens mitt är ca 3 mm lång.
Figur 5A–B. Råämne av diabas (A) från lokal 14 (Fnr 10616) där ett hörn sågades (B) och visade bergartens ovittrade
”färska” mörka insida och den ljusa, ca 2 mm tjocka, vittringshuden. Bild B är ca 1,5x2 cm. Då detta råämne sannolikt
delvis bearbetades är denna vittringshud tillkommen sedan dess.
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
13
Granit-gnejs
Flera varianter av granitoida bergarter (granit, granodiorit, pegmatit etc.)
finns representerade i fyndmaterialet, både odeformerade (fig. 6A) och
deformerade (gnejsiga)(Fig. 6B)(tab. 1). Dessa bergarter finns utbredda
inte bara i närområdet norrut, utan dominerar hela södra Sverige (fig. 1, 13
& 14 röd, orange och brun). Morän och isälvsmaterial i undersökningarnas
närhet (fig. 2, grön och ljusblå) torde till övervägande del bestå av dessa
bergarter.
Figur 6A–B. Både odeformerade (A, lokal 8–9) och deformerade (gnejsiga)(B, lokal 13 Fnr 1180) varianter av
granitoida bergarter finns bland fyndmaterialet. Dessa två exempel domineras av kvarts, plagioklas (vit fältspat) och
biotit (svart glimmer) och klassificeras sannolikt som granodiorit (mycket närbesläktat med granit).
Kvartsit-Sandsten
Ett antal fragment från en klubba (Fnr 1975, lokal 13) bedöms vara av
bergarten kvartsit, medan fyra slipstenar (lokal 13 & 14) troligen är av
”mer oren” sandsten (fig. 7A–B)(tab. 1). Bergarterna är mycket
närbesläktade och utan mer utförliga petrologiska underökningar kan det
dock inte uteslutas att alla fynden består av samma bergart. Fynden
domineras helt av kvarts men vissa har ett betydande inslag av fältspat och
glimmer.
I närområdet finns flera platser där kvartssandsten förekommer som en
variant i den sedimentära kritan, bl.a. vid Lönneborg, Ekliden, Norje samt
1,5 km NV om Gammalstorps kyrka, där ett stenbrott finns (fig. 1, grön
med blå prickar).
Norr om Ivösjön i Skåne, ett par mil NV om undersökningarna,
förekommer även en kvartsit-glimmerkvartsit som kan vara av aktuell typ
(fig. 13, blå-Kv).
14
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Figur 7A–B. Slipsten från lokal 13 (A, Fnr 1183), som bl.a. innehåller fältspat och glimmer, består av sandsten, medan
klubban från lokal 12 (B, Fnr 1975) helt domineras av ljus kvarts och klassas som kvartsit. Bild (B) ca 2x3 mm.
Vulkanit, sur-ryolitisk
Ett förarbete (fig. 8A) och ett antal avslag (fig. 8B) från lokal 14 består av
en finkornig och kvartsrik bergart, sannolikt vulkanisk s.k. ryolit. Denna
finns lokalt rikligt representerad i berggrunden huvudsakligen väster om
undersökningarna (bl.a. Ryssberget), men även vid Ysane i direkt
anslutning till lokal 8–9 (fig. 1, 13 & 14, gul).
Några av avslagen är delvis fragmenterade och förefaller ”blandade”
med diabas, en association det inte finns något uppenbart stöd för på
publicerade geologiska kartor.
Figur 8A–B. Från lokal 14 kom både ett förarbete (A) samt ett antal avslag (B) av sur vulkanit, sannolikt ryolit. Flera
av avslagen, t.ex. (B) innehåller även mindre fragment av diabas.
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
15
Krita-kalksten
Ett av fynden, lokal 12 Fnr 714 (fig. 9A–B), förefaller bestå av en
kvartshaltig kalksten/krita (tab. 1). Detta torde vara en ganska vanlig
bergart i de lösa jordarterna i närområdet då det lokalt är den vanligaste
bergarten och den är lättvittrad (fig. 1, 13 & 14, grön). Det senare orsakar
dess poriga yta. Flera varianter av bergarten förekommer, bl.a.
kvartssandsten (se stycket Kvartsit-Sandsten ovan).
Figur 9A–B. En ”porös” sten (A) från lokal 12 visade sig ha en mellanmassa av bl.a. krita/kalk och mm-stora strökorn
av mörk, rundad kvarts (B, bild ca 10x15 mm).
Skiffer
Ett fynd, Fnr 459 från lokal 12 (fig. 10A–B), består av en mycket
finkornig mörkgrå lagrad/bandad bergart som domineras av kvarts och
glimmer. På ytan ses avtryck av fossilet graptolit, möjligen
Climacograptus (M. Streng, pers. komm.), vilket förekommer i
ordovicisk svartskiffer som bl.a. påträffas i Skåne och på Bornholm.
Figur 10A–B. Den lilla bit av mycket finkornig skiffer (A) från lokal 12, som på ytan (B) uppvisar fossil av typen
graptolit, möjligen s.k. Climacograptus. Fossilets bredd är ca 2 mm.
16
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Amfibolit
Ett fynd, Fnr 1221 från lokal 13, består av den metamorfa bergarten
amfibolit (ibland kallat grönsten). Den vittrade ytan uppvisar vit plagioklas
och svart amfibol, troligen hornblände. Möjligen kan en yxa från lokal 12
(Fnr 856) också klassificeras som amfibolit. Bergarten finns representerad i
ett fåtal mindre förekomster norr om undersökningarna men är mer
frekvent ett par mil österut, i Skåne (fig. 13 & 14, mörkgrön-Am).
Figur 11A–B. En mindre brunaktig sten (A) visade sig efter mer noggrann rengöring (B) bestå av den metamorfa
bergarten amfibolit, som ibland även kallas för grönsten. På den vittrade ytan (B) framträder fältspaten plagioklas som
vita kristaller medan amfibol, troligen hornblände, som mörkgrön. Gulbruna kristaller är pyroxen. Bild (B) ca. 3x4 cm.
Övriga bergarter
Fnr 367 från lokal 12 (fig. 12A) har en sammansättning som påminner om
en granit (kvarts, biotit och fältspat, troligen plagioklas), men med ”för
mycket” kvarts. Bergarten, som sannolikt är magmatisk (ej sedimentär),
kan vara en granit som sekundärt omvandlats (t.ex. av hydrotermala
vätskor i anslutning till metamorfos).
Fnr 862 från lokal 12 (fig. 12B) består av finkornig kvarts och biotit
samt rikligt med sekundärt (under metamorfos) tillväxta granater i cmskala. Ursprungsbergarten kan vara en glimmerskiffer. Liknande bergarter
finns i ett stråk mellan Ivösjön och Immeln i Skåne, ett par mil NV om
undersökningarna (fig. 13, ljusgul-Sk).
Figur 12A–B. Kvartsrik sten (A) från lokal 12 med osäker bergartsbestämning, möjligen en omvandlad granitoid. Den
granat- och glimmerrika stenen från lokal 12 (B) kan ha sitt ursprung i skifferbergarter från Skåne.
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
17
12
12
12
13
13
13
13
13
13
13
13
14
14
14
14
14
14
14
14
14
14
14
14
14
14
14
14
14
15
2058
2119
2370
145
1180
1181
1183
1185
1221
1218
1230
1938
4543
7352
8766
8776-1
8776-2
8783-1
8783-2
8783-3
8848
9755
9799
10549
10558
10569
10616
11216
875
1 bergartsyxa
bergartsyxa
vittrad bergart, möjligen yxa
AH1782
L107
L107
107
L107
L108
L109
L109
Förarbete
Slipsten
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Avslag
Förarbete
Yxa
Yxa
Slipsten
Yxa
Råämne
Slipsten
Yxa
Grågrön
Grågrön
Grågrön
Ljus
Ljusbrun
Grågrön
Ljust gråbrun
Grå
Gråbrun
Ljust gråbrun
Brun
Brun
Grå
Gråbrun
Brun
Gråbrun
Gråbrun
Grå
Grå
Grå
Brun
Gråbrun
Grå
Grå
Brun
Brun
Brun
Brun
Ljusbrun
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Medel
Medel
Fin, Ofit
Fin
Fin–Medel
Fin–Medel
Fin
Medel, Ojämn
Fin, Ofit
Fin
Mycket Fin
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Mycket Fin
Mycket Fin
Fin, Ojämn
Fin, Ofit
Mycket Fin, Ojämn
Mycket Fin, Ofit
Mycket Fin
Fin
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin
Medel
Plag, Px, Amp?
Plag, Px, Amp?
Plag, Px, Amp?
Plag, Qtz, Bt
Fsp, Qtz, Bt
Plag, Px, Amp?, Bt
Qtz, Fsp, Gl, (Glaukonit?)
Qtz, Plag, Kfs, Bt
Plag, Amp, Qtz
Plag, Qtz, Bt
Qtz, Kfs, Plag
Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister
Qtz, möjligen lite Plag
Qtz, Plag, Px, Amp?, Bt, Fragment
Plag, Px, Amp?
Plag, Px, Amp?, Bt
Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister
Qtz, Fragment?
Qtz, Plag, Fragment
Qtz, Plag, Px, Amp?, Fragment
Plag, Px, Amp?
Qtz, Plag, Fragment
Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister
Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister
Qtz, möjligen lite Plag
Plag, Px, Amp?
Plag, Px, Amp?
Qtz, Fsp, Gl
Plag, Qtz, Bt
Diabas
Diabas
Diabas
Granodiorit
Granit, gnejsig
Diabas
Sandsten
Granit
Amfibolit
Granit, gnejsig
Granit, svagt gnejsig
Diabas
Kvartsit-sandsten
Diabas + Sur vulkanit
Diabas
Diabas
Diabas
Sur vulkanit
Diabas + Sur vulkanit
Diabas + Sur vulkanit
Diabas
Sur vulkanit
Mer Finkornig Diabas
Mer Fin Diabas
Kvartsit-sandsten
Diabas
Diabas
Sandsten
Granodiorit
Tabell 1. Fyndlista med petrografiska observationer och bergartsbedömning. Använda förkortningar: Qtz - kvarts, Fsp - fältspat (allm.), Plag - plagioklas, Kfs - kalifältspat, Gl glimmer (allm.), Bt - biotit, Ms - muskovit, Cal - kalcit, Amp - amfibol (allm.), Px - pyroxen (allm.), Grt – granat, Py - pyrit. Ordningen på observerade mineral motsvarar uppskattat
mängdförhållande, dvs. mest = först. Använd kornstorlektsindelning: <0,5 mm = Mycket Fin, 0,5–1mm = Fin, 1–5mm = Medel, 5–20mm = Grov, >20mm = Mycket Grov. Ofit = ofitisk
textur. För ytterligare förklaringar se bilaga 1, Geologisk ordlista.
Lokal
8–9
8–9
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
12
Fnr
A
B
130
218
367
459
619
718
803
856
858
859
860
862
1002
1530
1964
1965
1968
1969
1975
Anmärkning
Sten i mesolitisk ränna
Sten i mesolitisk ränna
Bergartsyxa
Bergartsyxa
Konstig bergart
?
yxfragment
Lavasten?
1 slipad bergartsyxa
1 bergartsyxa
1 bergartsyxa
1 fragm. av bergartsyxa
1 fragm. av bergartsyxa
Granater?
Bergartsyxa
Möjligt yxfragm.
1 yxa
1 yxa
1 yxa
3 fragm. av ev. stridsklubba
fragm. av klubba m. skafthål
Färg
Grå
Gul
Brun
Mörkgrå
Grå
Grå
Ljust grågrön
Ljusgrå
Grågrön
Mörkgrå
Mörkgrå
Mörkgrå
Mörkgrå
Grå/rosa
Grågrön
Grågrön
Grågrön
Grågrön
Mörkgrå
Ljus
Ljus
Kornstorlek
Grov
Mycket Grov
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin–Medel
Mycket Fin
Fin, Ofit
Fin–Medel
Fin, Ofit
Fin–Medel, Ofit?
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin, porfyroblastisk
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin, Ofit
Fin
Fin
Mineralogi
Qtz, Plag, Bt
Plag, Qtz, Bt
Plag, Px, Amp?
Plag, Px, Amp?, Py?
Qtz, Bt, Plag?
Qtz, Gl
Plag, Px, Amp?
Cal, Qtz
Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister
Plag, Px?, Amp?, Bt?
Plag, Px, Py?
Plag, Px, Py?
Plag, Px, Py?
Qtz, Bt, Grt (cm-skala)
Plag, Px, Amp?
Plag, Px, Amp?
Plag, Px, Amp?
Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister
Plag, Px, Plag även mm-lister
Qtz, möjligen även Plag
Qtz, möjligen även Plag
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
19
Bergartsbedömning
Granodiorit
Pegmatit-Granit
Diabas
Diabas
Granitoid?
Skiffer med fossil
Diabas
Kvartshaltig kalksten/krita
Diabas
Diabas/Amfibolit
Diabas
Diabas
Diabas
Glimmerskiffer m. granater
Diabas
Diabas
Diabas
Diabas
Diabas
Kvartsit-sandsten
Kvartsit-sandsten
Bergarternas proveniens
Det förefaller troligt att allt stenmaterial från de mesolitiska boplatserna
kan ha hämtats lokalt, eller i vissa fall regionalt.
Den vanligast använda bergarten, diabas (framför allt i yxorna, tab. 1) är
sannolikt av den typ som kallas Blekinge-Dalarnadiabas (BDD) (C.H.
Wahlgren, pers. komm.). Denna uppträder som ett antal gångar med NNO–
SSV-lig utsträckning utmed sydkusten öster om undersökningarna och
finns/fanns sannolikt lättåtkomlig på flera av öarna (fig. 14, lila-inringade).
Dessa gångar är relativt väl undersökta och utförligare kemiska och
petrologiska undersökningar av diabas från utgrävningarna (t.ex. råämnet)
skulle möjligen kunna fastställa exakt vilken av gångarna som varit källa
till den bearbetade diabasen. Ingen s.k. Hyperitdiabas finns i materialet.
Alla fynd av granitoida bergarter, inkl. gnejs, är sannolikt lokala då ett
stort antal varianter därav finns representerade i närområdet, framför allt
norrut (fig. 13 & 14, röd, orange, brun). De två större, kantiga stenarna från
lokal 8–9 är gissningsvis moränmaterial medan ett flertal ”rundade” stenar,
t.ex. från lokal 13, kan vara hämtade från de isälvsavlagringar som finns i
närområdet (fig. 2, grön).
När det gäller fynden av kvartsit-sandsten finns två möjligheter till
ursprunget; dels den kvartsrika varianten av krita-kalksten, kvartssandsten,
som finns i mycket nära anslutning till undersökningarna (fig. 1, 13 & 14,
S), alternativt den kvartsit som finns ca. 2 mil mot NV (fig. 13, blå-Kv).
Utförligare petrologiska undersökningar krävs för att fastställa detta.
Fynd av vulkaniskt material begränsas till ett förarbete av en yxa samt
ett antal avslag. Bergarten är mycket kvartsrik och klassificeras därför som
ryolit. Denna bergart finns välrepresenterad både i direkt anslutning till
undersökningarna (fig. 1, gul) samt längre västerut (fig. 13, gul). Det bör
noteras att ryoliten i fynden inte är porfyrisk, vilket annars är det
vanligaste. Noterbart är även att några av avslagen innehåller fragment av
diabas, vilket skulle kunna tyda på att en diabasgång skär genom ryolit,
något det inte hittats stöd för i de publicerade geologiska kartorna (SGU).
Ett fynd av en ”porös” sten visade sig sannolikt vara en variant av den
krita-kalksten som lokalt finns väl utbredd i närområdet (fig. 1, 13 & 14,
ljusgrön). Då bergarten ofta är lättvittrad torde lösfynd vara vanliga i
jordavlagringarna.
En mycket finkornig skifferliknande bergart från lokal 12 (Fnr 459),
som visade sig innehålla fossil, kan inte härledas lokalt utan får troligen
eftersökas regionalt, t.ex. i Skåne eller på Bornholm där svartskiffer med
liknande fossil finns dokumenterade (M. Streng, pers. komm.).
Bergarten amfibolit (ibland kallad grönsten) finns i (minst) ett fynd (Fnr
1221, lokal 13 och ev. Fnr 856, lokal 12) och ursprunget kan vara någon av
de små förekomster som finns norr eller väster om undersökningarna (fig.
13 & 14, mörkgrön-Am).
En sten, Fnr 367 från lokal 12, kan inte härledas utan vidare studier,
men det kan antas att ursprunget är en granitoid vilket gör lokalt/regionalt
ursprung sannolikt.
En granatrik glimmerskiffer (Fnr 862, lokal 12) kan möjligen härledas
till den skiffer som uppträder i anslutning till kvartsiten ca. 2 mil mot NV
(fig. 13, ljusgul-Sk).
Figur 13. Förenklad och sammansatt berggrundskarta över området väster om det undersökta området. Granit-gnejs =
röd, orange och brun. Ryolit = gul, Krita-kalksten = ljusgrön med S som sandstensvariant. Skiffer (Sk) = ljusgul. Kvartsit
(Kv) = blå. Amfibolit (Am) = mörkgrön. Hyperitdiabas (Hy) = lila. Se även lokaler och legend i fig. 1. © SGU
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
21
Figur 14. Förenklad och sammansatt berggrundskarta över området öster om det undersökta området. Färger och
beteckningar samma som fig. 1 & 13. Gångar av Blekinge-Dalarnadiabaser (BDD) inringade (lila): 1Karlshamnsgången, 2-Hällarydsgången, 3-Tärnögången, 4-Hobygången, 5-Sköneviksgången.
22
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Referenser
Johansson, L. & Johansson, Å., 1990: Isotope geochemistry and age
relationships of mafic intrusions along the Protogine Zone, southern
Sweden. Precambrian Research 48, 395-414.
Kornfält, K.A. & Bergström, J., 1983: Berggrundskartan Karlshamn NV
skala 1:50 000, SGU Serie Af nr 135 med tillhörande beskrivning.
SGU Uppsala.
Kornfält, K.A. & Bergström, J., 1986: Berggrundskartan Karlshamn NO
skala 1:50 000, SGU Serie Af nr 154 med tillhörande beskrivning.
SGU Uppsala.
Kornfält, K.A. & Bergström, J., 1990: Berggrundskartorna Karlshamn
SV och SO skala 1:50 000, SGU Serie Af nr 167 och 168 med
tillhörande beskrivning. SGU Uppsala.
Kornfält, K.A., 1993: Berggrundskartan Karlskrona NV/SV skala 1:50
000, SGU Serie Af nr 179 med tillhörande beskrivning. SGU Uppsala.
Lundegårdh, P.H., 1971: Nyttosten I Sverige. Almqvist & Wiksell.
Persson, M., 1995: Jordartskartan Karlshamn SO skala 1:50 000, SGU
Serie Ae nr 116 med tillhörande beskrivning. SGU Uppsala.
Söderlund, U., Isachsen, C.E., Bylund, G., Heaman, L.M., Patchett, P.J.J.,
Vervoort, J.D. & Andersson, U.B., 2005: U-Pb baddeleyite ages and
Hf, Nd isotope chemistry constraining repeated mafic magmatism in
the Fennoscandian Shield from 1.6 to 0.9 Ga. Contributions to
Mineralogy and Petrology 150, 2, 174-194.
Solyom, Z., Andreasson, P.G., Johansson, I. & Hedvall, R., 1984:
Petrochemistry of late Proterozoic rift volcanism in Scandinavia. 1.
The Blekinge-Dalarna Dolerites (BDD) – volcanism in a failed arm if
Iapetus? Lund publications in geology 23.
Personlig kommunikation:
Michael Streng, PhD, Uppsala University, Department of Earth Sciences,
Palaeobiology Program.
Carl-Henric Wahlgren, 1:e statsgeolog, Sveriges geologiska
undersökning.
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
23
Administrativa uppgifter
Riksantikvarieämbetets dnr: 424-3105-2012.
Riksantikvarieämbetets projektnummer: 12321.
Undersökningstid: September 2012.
Digital dokumentation: förvaras på UV Uppsala.
Foto: Erik Ogenhall, GAL
24
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Bilagor
Bilaga 1. Geologisk ordlista
Amfibolit: Mörk metamorf bergart som domineras av amfibol (vanligen:
hornblände) och plagioklas. Ofta synonymt med ”grönsten”.
Basisk: Bergarter med en kiselsyrahalt understigande 52 vikt-%, vilket
gör att bergarten sällan innehåller kvarts.
Basit: Basisk magmatisk bergart (ofta metamorfoserad) som
huvudsakligen består av plagioklas och mörka mineral (hornblände,
pyroxen, biotit). Ett vanligt inslag i det svenska urberget, ofta
synonymt med ”grönsten”.
Biotit: Mörkt bergartsbildande glimmermineral, kaliumjärnmagnesiumsilikat med kristallbundet vatten.
Diabas: Magmatisk, basisk gångbergart, oftast svart eller grönsvart, med
insprängda ”lister” av plagioklas. Diabaser av olika åldrar är vanliga i
den svenska berggrunden. Strökornsförande varianter kallas
diabasporfyrit.
Djupbergart: Magmatisk bergart som kristalliserat djupt nere i
jordskorpan, t ex granit, diorit eller gabbro.
Fältspat: Mineralgrupp; aluminiumsilikater med kalium (rosa kalifältspat)
eller natrium-kalcium (t.ex. vit plagioklas). De vanligaste
bergartsbildande mineralen.
Gabbro: Mörk, basisk, ofta grovkornig och massformig djupbergart som
karakteriseras av kalciumrik plagioklas och pyroxen.
Glimmer: Bergartsbildande bladiga mineral, bl.a. biotit (”svart glimmer”)
och muskovit (”vit glimmer”).
Glimmerskiffer: Starkt förskiffrad metamorf bergart som domineras av
glimmer och kvarts.
Gnejs: Metamorf bergart som består av kvarts, fältspat och glimmer och
som har god klyvbarhet.
Granit: Sur magmatisk djupbergart som består av kvarts, kalifältspat,
plagioklas samt oftast glimmer; vanligen medel- till grovkornig. Inom
det svenska urberget förekommer dels äldre, oftast förskiffrade
graniter (urgranit eller gnejsgranit) samt olika geologiskt yngre
graniter, vanligen massformiga.
Granitoider: Granitliknande bergarter, t.ex. granodiorit och tonalit.
Granodiorit: Granitliknande bergart med högre halt av plagioklas än
kalifältspat.
Grönsten: Äldre benämning på olika mörka basiska bergarter, t.ex.
diabas, basalt och gabbro, som under metamorfos bildat
amfibolmineral, vilka ger bergarten en mörkt grågrön färg. Även
kallad amfibolit.
Gångbergart: Magmatisk bergart som kristalliserat i gångar (sprickor).
Exempel på gångbergarter är diabas, porfyr, pegmatit och aplit.
Hornblände: Mörkt mineral tillhörande amfibolgruppen, ett kalcium-järnmagnesiumaluminiumsilikat med vatten och fluor, vanligt i
djupbergarter (t ex diorit) och metamorfa bergart (t ex amfibolit).
Kalcit: Ljust karbonatmineral som dominerar i t.ex. kalksten och marmor.
Löses upp av 10%-ig saltsyra (HCl).
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
25
Kalifältspat: Bergartsbildande fältspatsmineral som bl.a. innehåller kalium,
ofta rosa till färgen.
Kalksten: Ljus och förhållandevis mjuk bergart som i huvudsak består
av mineralet kalcit. Vanligen sedimentärt bildad av skalrester från olika
djur och kallas då ibland krita. Kan även bildas genom kemisk utfällning
av kalcit.
Kvartsit: Jämnkornig metamorf bergart, omvandlad från ”ren” sandsten,
vanligtvis vit eller grå till färgen och består huvudsakligen av kvarts.
Lava: Vulkanisk ytbergart.
Matrix/grundmassa: Det finkornigare material i en bergart eller jordart vilken
fyller utrymmet mellan de grövre partiklarna/kristallerna.
Magmatisk: Bildat ur smältor från jordens inre, dvs. stelnad magma. Se även
Djupbergart.
Metamorf: Bildat genom metamorfos (ökat tryck och/eller temperatur) vilket
innebär en genomgripande omvandling av en bergart så att den
mineralogiskt och strukturellt anpassas till rådande miljö i jordskorpan.
Ofitisk: Textur som kännetecknas av stavformade (”lister”) av plagioklaskorn
inneslutna i pyroxenkristaller. Texturen uppträder främst hos diabas.
Plagioklas: Bergartsbildande fältspatsmineral som bl.a. innehåller kalcium,
ofta vit till färgen.
Porfyrisk: Textur som kännetecknas av större mineralströkorn i en
finkornigare grundmassa (matrix).
Porfyroblast: Större kristall i en finkornigare grundmassa som bildats/vuxit i
en bergart under metamorfos.
Pyrit: Svavelkis, sulfidmineral bestående av järn och svavel, mässingsgult och
metallglänsande.
Pyroxen: Mineralgrupp, kalcium-järn-magnesiumsilikater, bergartsbildande i
magmatiska bergarter t ex basalt, diabas och gabbro.
Sandsten: Sedimentär bergart som huvudsakligen innehåller sandkorn av
kvarts. Se även kvartsit.
Skiffer: Starkt förskiffrad metamorf bergart som domineras av glimmer och
kvarts. Beroende på glimmermineralet kan bergarten specificeras som t ex
biotitskiffer.
Skiffrighet/foliation: Planparallell struktur i bergart.
Strökorn: Stort mineralkorn i en mer finkornig magmatisk eller metamorf
bergart.
Sur: Bergarter med en kiselsyrahalt överstigande 65 vikt-%, vilket gör att
bergarten oftast är mycket kvartsrik.
Tonalit: Djupbergart bestående av i huvudsak plagioklas och kvarts, vanligen
med betydande inslag av biotit och hornblände. Närbesläktad med granit
och granodiorit.
Urgranit: Benämning på de äldre, oftast gnejsiga granitintrusionerna inom det
svenska urberget.
Vulkanit: Vulkanisk bergart bildad av stelnad lava eller aska från en vulkan.
26
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning
Figurer
Figur 1. Förenklad lokal berggrundskarta över området med de aktuella lokalerna utmärkta. Kartutsnittet är ca 6x7
km.© SGU
Figur 2. Förenklad lokal jordartskarta över området med de aktuella lokalerna utmärkta. Morän med blå prickar är
blockfattig. Horisontella streck som överbeteckning innebär ett tunt ytlager av torv. Röd färg är berg. Kartutsnittet är
ca 6x7 km.© SGU
Figur 3A–B. Båda dessa trindyxor från lokal 12 är gjorda av samma diabas, men på grund av bearbetning och vittring
ses tydligt hur utseendet kan variera kraftigt. (A, Fnr 803) har en slät polerad yta med en grågrön färgton medan (B,
Fnr 858) har en gråbrun vittrad ojämn yta med en gråsvart färg innanför.
Figur 4A–B). Ytterligare exempel på vittring av diabas från lokal 12 där en trindyxa (A, Fnr 130) uppvisar en brun
färg, sannolikt från pyroxen. Närbild (B) på den vittrade ytan visar den ofitiska texturen (lister) där vissa
fältspatskristaller kan bli avsevärt större än mellanmassan. Vit plagioklaskristall i bildens mitt är ca 3 mm lång.
Figur 5A–B. Råämne av diabas (A) från lokal 14 (Fnr 10616) där ett hörn sågades (B) och visade bergartens ovittrade
”färska” mörka insida och den ljusa, ca 2 mm tjocka, vittringshuden. Bild (B) är ca 1,5x2 cm. Då detta råämne
sannolikt delvis bearbetades är denna vittringshud tillkommen sedan dess.
Figur 6A–B. Både odeformerade (A, lokal 8–9) och deformerade (gnejsiga)(B, lokal 13 Fnr 1180 ) varianter av
granitoida bergarter finns bland fyndmaterialet. Dessa två exempel domineras av kvarts, plagioklas (vit fältspat) och
biotit (svart glimmer) och klassificeras sannolikt som granodiorit (mycket närbesläktat med granit).
Figur 7A–B. Slipsten från lokal 13 (A, Fnr 1183), som bl.a. innehåller fältspat och glimmer, består av sandsten, medan
klubban från lokal 12 (B, Fnr 1975) helt domineras av ljus kvarts och klassas som kvartsit. Bild (B) ca 2x3 mm.
Figur 8A–B. Från lokal 14 kom både ett förarbete (A) samt ett antal avslag (B) av sur vulkanit, sannolikt ryolit. Flera
av avslagen, t.ex. (B) ses även innehålla mindre fragment av diabas.
Figur 9A–B. En ”porös” sten (A) från lokal 12 visade sig ha en mellanmassa av bl.a. krita/kalk och mm-stora strökorn
av mörk, rundad kvarts (B, bild ca 10x15 mm).
Figur 10A–B. Den lilla bit av mycket finkornig skiffer (A) från lokal 12, som på ytan (B) uppvisar fossil av typen
graptolit, möjligen s.k. Climacograptus. Fossilets bredd är ca 2 mm.
Figur 11A–B. En mindre brunaktig sten (A) visade sig efter mer noggrann rengöring (B) bestå av den metamorfa
bergarten amfibolit, som ibland även kallas för grönsten. På den vittrade ytan (B) framträder fältspaten plagioklas som
vita kristaller medan amfibol, troligen hornblände, som mörkgrön. Gulbruna kristaller är pyroxen. Bild (B) ca. 3x4 cm.
Figur 12A–B. Kvartsrik sten (A) från lokal 12 med osäker bergartsbestämning, möjligen en omvandlad granit. Den
granat- och glimmerrika stenen (B) från lokal 12 kan ha sitt ursprung i skifferbergarter från Skåne.
Figur 13. Förenklad och sammansatt berggrundskarta över området väster om det undersökta området. Granit-gnejs =
röd, orange och brun. Ryolit = gul, Krita-kalksten = ljusgrön med S som sandstensvariant. Skiffer (Sk) = ljusgul.
Kvartsit (Kv) = blå. Amfibolit (Am) = mörkgrön. Hyperitdiabas (Hy) = lila. Se även lokaler och legend i fig. 1. © SGU
Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve–Stensborg i västra Blekinge.
27
Figur 14. Förenklad och sammansatt berggrundskarta över området öster om det undersökta området. Färger och
beteckningar samma som fig. 1 & 13. Gångar av Blekinge-Dalarnadiabaser (BDD) inringade (lila): 1Karlshamnsgången, 2-Hällarydsgången, 3-Tärnögången, 4-Hobygången, 5-Sköneviksgången.
Tabellförteckning
Tabell 1. Fyndlista med petrografiska observationer och bergartsbedömning. Använda
förkortningar: Qtz - kvarts, Fsp - fältspat (allm.), Plag - plagioklas, Kfs - kalifältspat, Gl glimmer (allm.), Bt - biotit, Ms - muskovit, Cal - kalcit, Amp - amfibol (allm.), Px pyroxen (allm.), Grt – granat, Py - pyrit. Ordningen på observerade mineral motsvarar
uppskattat mängdförhållande, dvs. mest = först. Använd kornstorlektsindelning: <0,5 mm
= Mycket Fin, 0,5–1mm = Fin, 1–5mm = Medel, 5–20mm = Grov, >20mm = Mycket
Grov. Ofit = ofitisk textur. För ytterligare förklaringar se bilaga 1, Geologisk ordlista.
28
UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning