Stritar - ArtDatabanken

advertisement
Stritar
– ett viktigt verktyg i naturvården
Kunskapen om stritar i Sverige är i dag svag trots att gruppens ekologi är välkänd. Det låga
intresset för att mäta trender, identifiera hot och utbredning har lett till att stritfaunan inte
används inom naturvården. Här presenteras ny kunskap om stritar i torrmarker. Ett antal stritarter
föreslås som indikatorer för värdefulla torrmarksmiljöer.
m a g n u s s t e n m a r k, s o f i a l a r s s o n & g ö s t a g i l l e r f o r s
O
tillräcklig kunskap har lett till att rödlistan
för stritar inte utgör ett effektivt verktyg
för naturvården. Detta låga engagemang
har också lett till att inga särskilda åtgärdsprogram
för hotade arter har upprättats och att inga riktade
inventeringar utförs. Av samma anledning ingår inte
stritarter i miljöövervakning eller inventeras inför inrättande av områdesskydd. Visserligen ökade antalet
stritarter från 3 till 22 i den senaste rödlisteklassningen
(Gärdenfors 2010), men trots detta är rödlistan än så
länge verkningslös, eftersom många arter finns i kategorin kunskapsbrist (Tabell 1) och artfaktablad saknas
eller är för kortfattade.
Kunskap växer fram. Frej Ossiannilsson och Nils
Gyllensvärd publicerade en rad nyheter om stritfaunan under mitten av 1900-talet. Ossiannilsson publicerade både bestämningsnycklar, ekologisk information och utbredningskartor och lade därmed ett fundament för kunskapen om den nordiska stritfaunan
för lång tid framåt.
Från odlingslandskap till järnvägsmiljöer.
Torrmarker med gles och lågvuxen vegetation har
ofta en hög artrikedom inom många insektsgrupper
och bland kärlväxter. Senare tiders storskaliga landskapsförändringar, inte minst rationaliseringen inom
Tabell 1. Rödlistade stritarter (Auchenorrhyncha) i Norden. DD = arter i kategorin kunskapsbrist. [Redlisted
homopterans (Auchenorrhyncha) in the Nordic countries. DD = category Data Deficient.]
Land
Rödlista
Antal
Antal
Antal DD Antal torrmarksb
stritarter rödlistade
levandea
Danmark Wind & Pihl 2010
295
0
0
0
Finland
Rassi et al. 2010
407
126
4
52
Island
Saknas
8000
Norge
Kålås m.fl. 2010
304
61
22
17
Sverige
Gärdenfors 2010
418
2259
a Antal torrmarkslevande bland de rödlistade arterna
b För artantalet i Danmark och på Island hänvisas till Söderman m.fl. (2009b)
14
fauna&flora
i dag vet vi att infrastrukturens ständigt störda biotoper längs vägkanter, på järnvägsstationer och under
kraftledningsgator är den huvudsakliga livsmiljön för
många organismer.
Stritar del i större organismkartering. Stritar var en av grupperna som undersöktes genom de
inventeringar som utfördes i järnvägsmiljöer under
2008 till 2010 (Larsson & Knöppel 2009, Larsson
2010, Stenmark & Larsson 2010, Larsson & Stenmark
2010). I detta projekt gavs möjlighet att studera artrikedom hos stritar som lever i antropogena miljöer.
Eftersom en rad andra naturvärden också mättes kunde ljus kastas över stritarnas potential som indikatorer
på biologisk mångfald. Järnvägsmiljön kännetecknas
av sandiga, solexponerade biotoper som är utsatta
Fig. 1. Under 2008–2010 undersöktes 187
järnvägsmiljöer. Stritar påträffades på majoriteten
av platserna och på 74 stationer upptäcktes fler än
20 individer. [During 2008–2010 we studied 187
railway environments across Sweden. Homopterans
(Auchenorrhyncha) were found on the majority of the sites,
and on 74 sites more than 20 individuals were found.]
jord- och skogsbruk, har drastiskt minskat mängden
öppna torrmarker i odlings- och skogslandskapet.
Detta har inneburit att många arter som under århundraden varit vanliga minskat i antal och utbredning. Samtidigt har infrastrukturen byggts ut och har
aldrig varit så omfattande som i dag. Denna landskapsförändring leder till att vissa torrmarksarter kan
fortsätta vara en del av vår flora och fauna. Andra arter
går tillbaka eller försvinner, och samtidigt får vi välkomna nya organismer som ges utrymme i takt med
att dessa nya biotoper fortsätter att expandera. Redan
årg. 107:3, 2012
Striten Rhythistylus proceps är en monofag art som
är knuten till gräsväxter, i synnerhet fårsvingel. [The
leafhopper Rhythistylus proceps is monofagous on
grasses, in particular on Sheep’s Fescue.]
Illustration: Måns Sjöberg
15
16
fauna&flora
Figur 3. Striten Fieberiella septentrionalis är monofag på rosväxter och finns sällsynt på bland annat järnvägsstationer
i södra Sverige. [The leafhopper Fieberiella septentrionalis is monofagous on plant species in the rose family.This
leafhopper species is scarcely distributed on e.g. railway stations in southern Sweden.] Illustration: Måns Sjöberg
för kraftiga störningar. Denna kombination gynnar
konkurrenssvaga och värmeälskande arter. På de 187
järnvägsstationer som undersöktes kunde 27 770 individer av stritar artbestämmas (Fig. 1). Totalt påträffades 172 arter, 41 % av den svenska faunan. Inventeringarna stärkte på ett betydande sätt kunskapen om
den svenska stritfaunans utbredning. Projektet ökade i
synnerhet kunskapen om habitatkrav och ekologi för
de stritar som förekommer på torrmarker i Sverige.
Det är få kärlväxtfamiljer som föder majoriteten
av stritfaunan. I svenska järnvägsmiljöer, och sannolikt
även för andra torrmarker, är majoriteten av stritfaunan begränsad till sex familjer av värdväxter:
Vänster. Järnvägsstationer är ofta utmärkta miljöer för
hotade växt- och djurarter. [Railway stations are often
excellent habitats for endangered plant and animal species.]
Illustration: Måns Sjöberg
Andra grupper av kärlväxter har liten betydelse
som värdväxter eller attackeras endast av mycket polyfaga arter (Nickel 2003). Den genomsnittliga proportionen av stritfaunan som är specialiserad på dessa
årg. 107:3, 2012
gräsPoaceae
halvgräsCyperaceae
bokväxterFagaceae
björkväxterBetulaceae
videväxterSalicaceae
rosväxterRosaceae
17
sex familjer i svenska järnvägsmiljöer varierade från
36 % till 91 % (N = 187) och var i genomsnitt 68 %.
Vid en jämförelse mellan järnvägsmiljöer i södra och
mellersta Sverige finns ingen skillnad i grad av specialisering hos arterna eller i antalet arter som påträffats
per lokal, vilket utesluter regionala skillnader mellan
södra och mellersta Sverige i artantal och specialiseringsgrad hos stritar. I den tyska stritfaunan ser fördelningen av värdpreferenser likartad ut; två tredjedelar
av de stritar som förekommer i Tyskland använder endast de ovan nämnda familjerna.
Torrmarkens stritfauna är kopplad till gräs. Träd,
buskar och graminoider är vanligt förekommande i
många naturtyper och används ofta som värdväxter av
stritar (Nickel 2003). De grupper av kärlväxter som
har flest specialiserade arter av stritar knutna till sig
kan delas in i två grupper:
Träd och buskar i både tidiga och sena successionsstadier bland bokväxter (Fagaceae), björkväxter (Betulaceae), lindväxter (Tiliaceae),
almväxter (Ulmaceae), videväxter (Salicaceae),
tallväxter (Pinaceae), rosväxter (Rosaceae) och
lönnväxter (Aceraceae)
Graminoidier, som är gräs (Poaceae), halvgräs
(Cyperaceae) och tågväxter (Juncaceae)
I järnvägsmiljöer är proportionen låg av de specialiserade arterna som är knutna till träd och buskar.
Den genomsnittliga proportionen av den träd- och
buskberoende stritfaunan uppgick endast till 9,1 %
(N = 187). Andelen arter som lever på graminoider
är betydligt högre, 51 % (N = 187). Järnvägsmiljöer
karakteriseras av öppna områden med lågvuxen vegetation, men på många områden förekommer en hög
andel buskar och yngre träd.
Tabell 2. Föreslagna indikatorarter för torra och sandiga miljöer med hög biologisk mångfald. Samtliga arter
påträffades under inventeringen av järnvägsmiljöer i särskilt artrika miljöer. Här redovisas antalet platser (Platser), det
genomsnittliga antalet individer per plats där arten påträffats (Ind./plats) och frekvensen av fyndplatser (Fyndprop.)
jämfört med alla undersökta platser med minst 20 individer (74) under inventeringen av 187 järnvägsmiljöer 2008–
2010. [A list of indicator species for dry and sandy hot-spot habitats. All species were found during the inventory of
railway environments 2008–2010.The table presents the number of sites (Platser), the average number of individuals
per site (Ind./plats) where the species were found and the frequency of presence (Fyndprop.) compared to all investigated
sites with at least 20 individuals (74) during the inventory of 187 railway environments.]
Art (Species)
Värdväxt (Host plant)
Platser Ind./plats Fyndprop.
Aphrodes diminuta
Ärtväxter Fabaceae
25
5,2
0,34
Doratura homophyla
Gräs Poaceae
4
3,8
0,05
Eupteryx notata
Fibblor
71,0 0,09
Fieberiella septentrionalisSlån Prunus spinosa och rosor Rosa 412,0 0,05
Kybos strigilifer
Sälg- och videarter Salix
81,4 0,11
Lebradea flavovirensBergrör Calamagrostis epigejos
11,0 0,01
Macropsis infuscata
Sälg- och videarter Salix
92,6 0,12
Psammotettix dubius
Gräs Poaceae
12
2,5
0,16
Psammotettix excisusBorsttåtel Corynephorus canescens 31,7 0,04
Psammotettix poecilusBergrör Calamagrostis epigejos
312,3 0,04
Rhytistylus procepsFårsvingel Festuca ovina
3314,8 0,45
Ribautodelphax collinusVenar Agrostis
182,3 0,24
Stenocranus majorRörflen Phalaris arundinacea
21,0 0,03
Stenocranus minutusHundäxing Dactylis glomerata
81,1 0,11
Xanthodelphax flaveolusÄngsgröe Poa pratensis
51,2 0,07
18
fauna&flora
Arter som indikerar höga biologiska värden.
I gruppen stritar är andelen värdväxtspecialiserade arter hög. Proportionen av specialister verkar dessutom
vara likadan på artfattiga såväl som på artrika platser.
Flera av de specialiserade arterna kan fungera som indikatorarter för områden med hög biologisk mångfald
i sandiga och torra miljöer.Vi föreslår 15 arter som indikatorer för torrmarker med hög biologisk mångfald
(Tabell 2). Dessa arter är genom sin värdart knutna
till glesbevuxna och gärna sandiga torrmarker. Dessa
arter är spridda eller förväntas vara spridda i Sverige
och har alla påträffats i svenska järnvägsmiljöer.
Stritar som bjälklagsarter. Bjälklagsarter är
spridda arter som kan vara rovdjur, utgöra en stor
del biomassproduktionen i ett ekosystem eller bygga
upp en livsmiljö till andra arter (Johannesson 2010).
Dessa vanliga arter utgör grunden för en anpassning
av skötsel i naturvårdintressanta områden då de är
en förutsättning för de sällsynta arterna. I de flesta
ekosystem på land förekommer en hög artrikedom
och abundans av stritar och de utgör, i förhållande
till andra insektsgrupper, en hög andel av biomassan
(Nickel 2003). Detta gör stritar till en viktig del av det
ekologiska nätverket, och flera stritarter kan tillskrivas
begreppet bjälklagsarter. För ett lyckat resultat i naturvårdsarbetet i sandiga torrmarker är det viktigt att
identifiera eventuella bjälklagsarter och gynna dessa.
Stritarnas koppling till andra insekter. Stritar
är värddjur för många andra insekter som parasiterar
eller fångar stritar som byte. Bland gaddsteklarna finns
tre släkten av rovsteklar och ytterligare två familjer
som specialiserat sig på att använda stritar som föda
till sina larver eller att låta sina ägg utvecklas till larver
i stritar. Rovsteklar i släktena Argogorytes, Gorytes och
Harpactus paralyserar stritar (bland andra spottstritar
Philaenus) som föda till sina larver. Dessa rovsteklar är
knutna till torra marker med gles vegetation. Familjen
stritsäcksteklar (Dryinidae) är mycket små gaddsteklar
(2–3 mm) som i larvstadiet lever som parasitoider i
nymfer av stritar. Hos flera arter har honornas framben ombildats till en gripklo för att hålla fast nymfer
(larver) av stritar medan de lägger ägg i dessa. Gaddstekeln utvecklas inuti striten för att avsluta sin ut-
årg. 107:3, 2012
veckling på stritens kroppsyta. Även arterna inom familjen vedstritsteklar (Embolemidae) är specialiserade
på att parasitera stritar. Både bland gaddsteklar och
bland andra insektsgrupper finns många ytterligare
arter som jagar eller parasiterar på stritar.
Miljöövervakning. Stritar är utmärka verktyg i naturvårdsarbetet. En stor del av stritfaunan är knuten
till öppna, ofta sandiga torrmarker och lever därför
i en biotop som har väldokumenterade naturvärden.
Flera hotade sandmarksarter, exempelvis rovstekeln
Gorytes quinquecinctus, är direkt beroende av en rik
och varierad stritfauna för att föda upp sin avkomma. Många stritarter är vanligt förekommande och
det finns bra litteratur som hjälp vid artbestämning.
Dessutom har stritar en hög specialiseringsgrad vilket underlättar i arbetet med ekologiska grupper och
tolkning av inventeringar. Sammantaget uppfyller
stritfaunan alla krav som kan ställas på indikatorer för
höga biologiska värden.
Det finska receptet. Den finska faunan av stritar
är i särklass den mest studerade i Norden. Den finska
rödlistan (Rassi m.fl. 2010) omfattar 126 arter (31 %
av faunan) av stritar och endast fyra förs till kategorin DD (kunskapsbrist). I Finland var kunskapen om
stritar under åren kring 2000 i samma klass som i de
övriga nordiska länderna. På den finska rödlistan år
2000 hade ca 30 % av arterna förts till kategorin DD.
Därför startade ett projekt under 2000-talet för att
öka kunskapen stritar och andra halvvingar. Museifynd registrerades i databaser och nya insamlingar av
stritar i naturvårdsintressanta miljöer genomfördes.
Detta arbete resulterade i att antalet kända strit­arter
i Finland ökade med 29 % (Rintala & Söderman
2008). De flesta arter i Finland förekommer i torra
gräsmarker, skogar på sandunderlag, hemiboreala lövskogar, strandängar och ruderatmarker (Söderman
2007). Tack vare detta kunskapsprojekt är stritar i dag
i Finland en artgrupp som används inom miljöövervakning (Söderman m.fl. 2009a).
Slutsats. För en slagkraftig naturvård krävs tids- och
resurseffektiva verktyg och stritar hör till dessa verktyg. Det är viktigt att komma ihåg att flera stritarter
19
också är allvarliga skadedjur på odlade grödor. I detta
möte mellan naturvård och skadedjursbekämpning
finns samordningsvinster: monitoring, metodik, artbestämning och resonemang om indikatorer är gemensamma ämnen. Vi föreslår vi följande händelseutveckling:
• Utveckla en nordisk-baltisk kunskapsplattform
för stritar
• Verka för att styra resurser till uppenbara brister
• Digitalisera museifynd (Finland har redan gjort
detta)
• Initiera ekologiska studier för förmodade hotade och endemiska taxa
• Stimulera naturvårdsarbetet genom publikationer
• Utför kommande rödlistebedömning på skandinavisk, nordisk eller nordisk-baltisk nivå
• Prioritera att ta fram svenska namn för stritar
• Föreslå stritar som en del inom miljöövervakningen n
Magnus Stenmark
E-post: [email protected]
Sofia Larsson
Gösta Gillerfors
Litteratur
Gillerfors, G. 2011. Sjätte bidraget till stritars förekomst i
Sverige – Fyra nya arter för landet och nya landskapsfynd. – Entomologisk tidskrift 132(1): 69–75.
Gärdenfors, U. (red.). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010.
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Johannesson, K. 2010. Bevara bjälklagsarterna – nödvändigt
recept för hållbara ekosystem. – Biodiverse 2010:4.
Kålås, J.A.,Viken, Å., Henriksen, S. & Skjelseth, S. (red.). 2010.
Norsk rødliste for arter 2010. Artsdatabanken, Norge.
Larsson, M. & Knöppel, A. 2009. Biologisk mångfald på
spåren. Zoologisk och botanisk inventering av järnvägsmiljöer med fokus på hotade arter, skötsel och
framtidsperspektiv. 153 s. Banverket, Expert och utveckling, Borlänge.
20
Larsson, S. 2010. Spår till mångfald. 37 s. Banverket, Expert
och utveckling, Borlänge.
Larsson, S. & Stenmark, M. 2010. Små stationer - stor mångfald. Bedömning och inventering av stationer i mellersta Sverige. Trafikverket, Borlänge.
Nickel, H. 2003. The Leafhoppers and Planthoppers of Germany. (Hemiptera, Auchenorrhyncha): Patterns and
strategies in a highly diverse group of phytophagous
insects. – Co-published by Pensoft Publishers, SofiaMoscow and Goecke & Evers, Keltern.
Ossiannilsson, F. 1947. Halvvingar. Hemiptera. Stritar Homoptera Auchenorrhyncha. – Svensk Insektfauna 7:
151–270. Stockholm.
Ossiannilsson, F. 1978, 1981, 1983. The Auchenorrhyncha
(Homoptera) of Fennoscandia and Danmark. Part 1,
2 and 3. Fauna entomologica Scandinavica. Scandinavian Science Press LTD. Klampenborg, Danmark.
Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (eds.)
2010: The 2010 Red List of Finnish Species.Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki.
685 p.
Rintala, T. & Söderman, G. 2008. The Finnish Hemiptera
Recording Scheme. – Bulletin of Insectology 61 (1):
157–158.
Stenmark, M. & Larsson, S. 2010. Gräsmarksytor längs järnvägar – med skötsel ett spår mot ökad mångfald. Trafikverket, Borlänge.
Söderman, G. 2007. Taxonomy, distribution, biology and
conservation status of Finnish Auchenorrhyncha (Hemiptera: Fulgoromorpha et Cicadomorpha). – The
Finnish Environment, 7: 1–101.
Söderman, G., Albrecht, A. & Rinne,V. 2009a. Suomen kaskaat/The Auchenorrhyncha of Finland. Updated
15.11.2010. In: Ahlroth, P., Albrecht, A., Karjalainen,
S., Kettunen, J., Kirjavainen, J., Mannerkoski, I., Mattila, K., Rinne,V., Rintala, T. & Söderman, G. The
Finnish Expert Group on Hemiptera.http://www.
sci.utu.fi/projects/biologia/elainmuseo/hemi/auch/
kaskmaps.htm
Söderman, G. Gillerfors, G. & Endrestöl, A. 2009b. An annotated catalogue of Auchenorrhyncha of Northern
Europe. – Cicadina 10: 33–69.
Wind, P. & Pihl. S. (red.): Den danske rødliste. – Danmarks
Miljøundersøgelser, Aarhus Universitet, [2004]
http://redlist.dmu.dk (uppdaterad i april 2010).
fauna&flora
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards