Stritar – ett viktigt verktyg i naturvården Kunskapen om stritar i Sverige är i dag svag trots att gruppens ekologi är välkänd. Det låga intresset för att mäta trender, identifiera hot och utbredning har lett till att stritfaunan inte används inom naturvården. Här presenteras ny kunskap om stritar i torrmarker. Ett antal stritarter föreslås som indikatorer för värdefulla torrmarksmiljöer. m a g n u s s t e n m a r k, s o f i a l a r s s o n & g ö s t a g i l l e r f o r s O tillräcklig kunskap har lett till att rödlistan för stritar inte utgör ett effektivt verktyg för naturvården. Detta låga engagemang har också lett till att inga särskilda åtgärdsprogram för hotade arter har upprättats och att inga riktade inventeringar utförs. Av samma anledning ingår inte stritarter i miljöövervakning eller inventeras inför inrättande av områdesskydd. Visserligen ökade antalet stritarter från 3 till 22 i den senaste rödlisteklassningen (Gärdenfors 2010), men trots detta är rödlistan än så länge verkningslös, eftersom många arter finns i kategorin kunskapsbrist (Tabell 1) och artfaktablad saknas eller är för kortfattade. Kunskap växer fram. Frej Ossiannilsson och Nils Gyllensvärd publicerade en rad nyheter om stritfaunan under mitten av 1900-talet. Ossiannilsson publicerade både bestämningsnycklar, ekologisk information och utbredningskartor och lade därmed ett fundament för kunskapen om den nordiska stritfaunan för lång tid framåt. Från odlingslandskap till järnvägsmiljöer. Torrmarker med gles och lågvuxen vegetation har ofta en hög artrikedom inom många insektsgrupper och bland kärlväxter. Senare tiders storskaliga landskapsförändringar, inte minst rationaliseringen inom Tabell 1. Rödlistade stritarter (Auchenorrhyncha) i Norden. DD = arter i kategorin kunskapsbrist. [Redlisted homopterans (Auchenorrhyncha) in the Nordic countries. DD = category Data Deficient.] Land Rödlista Antal Antal Antal DD Antal torrmarksb stritarter rödlistade levandea Danmark Wind & Pihl 2010 295 0 0 0 Finland Rassi et al. 2010 407 126 4 52 Island Saknas 8000 Norge Kålås m.fl. 2010 304 61 22 17 Sverige Gärdenfors 2010 418 2259 a Antal torrmarkslevande bland de rödlistade arterna b För artantalet i Danmark och på Island hänvisas till Söderman m.fl. (2009b) 14 fauna&flora i dag vet vi att infrastrukturens ständigt störda biotoper längs vägkanter, på järnvägsstationer och under kraftledningsgator är den huvudsakliga livsmiljön för många organismer. Stritar del i större organismkartering. Stritar var en av grupperna som undersöktes genom de inventeringar som utfördes i järnvägsmiljöer under 2008 till 2010 (Larsson & Knöppel 2009, Larsson 2010, Stenmark & Larsson 2010, Larsson & Stenmark 2010). I detta projekt gavs möjlighet att studera artrikedom hos stritar som lever i antropogena miljöer. Eftersom en rad andra naturvärden också mättes kunde ljus kastas över stritarnas potential som indikatorer på biologisk mångfald. Järnvägsmiljön kännetecknas av sandiga, solexponerade biotoper som är utsatta Fig. 1. Under 2008–2010 undersöktes 187 järnvägsmiljöer. Stritar påträffades på majoriteten av platserna och på 74 stationer upptäcktes fler än 20 individer. [During 2008–2010 we studied 187 railway environments across Sweden. Homopterans (Auchenorrhyncha) were found on the majority of the sites, and on 74 sites more than 20 individuals were found.] jord- och skogsbruk, har drastiskt minskat mängden öppna torrmarker i odlings- och skogslandskapet. Detta har inneburit att många arter som under århundraden varit vanliga minskat i antal och utbredning. Samtidigt har infrastrukturen byggts ut och har aldrig varit så omfattande som i dag. Denna landskapsförändring leder till att vissa torrmarksarter kan fortsätta vara en del av vår flora och fauna. Andra arter går tillbaka eller försvinner, och samtidigt får vi välkomna nya organismer som ges utrymme i takt med att dessa nya biotoper fortsätter att expandera. Redan årg. 107:3, 2012 Striten Rhythistylus proceps är en monofag art som är knuten till gräsväxter, i synnerhet fårsvingel. [The leafhopper Rhythistylus proceps is monofagous on grasses, in particular on Sheep’s Fescue.] Illustration: Måns Sjöberg 15 16 fauna&flora Figur 3. Striten Fieberiella septentrionalis är monofag på rosväxter och finns sällsynt på bland annat järnvägsstationer i södra Sverige. [The leafhopper Fieberiella septentrionalis is monofagous on plant species in the rose family.This leafhopper species is scarcely distributed on e.g. railway stations in southern Sweden.] Illustration: Måns Sjöberg för kraftiga störningar. Denna kombination gynnar konkurrenssvaga och värmeälskande arter. På de 187 järnvägsstationer som undersöktes kunde 27 770 individer av stritar artbestämmas (Fig. 1). Totalt påträffades 172 arter, 41 % av den svenska faunan. Inventeringarna stärkte på ett betydande sätt kunskapen om den svenska stritfaunans utbredning. Projektet ökade i synnerhet kunskapen om habitatkrav och ekologi för de stritar som förekommer på torrmarker i Sverige. Det är få kärlväxtfamiljer som föder majoriteten av stritfaunan. I svenska järnvägsmiljöer, och sannolikt även för andra torrmarker, är majoriteten av stritfaunan begränsad till sex familjer av värdväxter: Vänster. Järnvägsstationer är ofta utmärkta miljöer för hotade växt- och djurarter. [Railway stations are often excellent habitats for endangered plant and animal species.] Illustration: Måns Sjöberg Andra grupper av kärlväxter har liten betydelse som värdväxter eller attackeras endast av mycket polyfaga arter (Nickel 2003). Den genomsnittliga proportionen av stritfaunan som är specialiserad på dessa årg. 107:3, 2012 gräsPoaceae halvgräsCyperaceae bokväxterFagaceae björkväxterBetulaceae videväxterSalicaceae rosväxterRosaceae 17 sex familjer i svenska järnvägsmiljöer varierade från 36 % till 91 % (N = 187) och var i genomsnitt 68 %. Vid en jämförelse mellan järnvägsmiljöer i södra och mellersta Sverige finns ingen skillnad i grad av specialisering hos arterna eller i antalet arter som påträffats per lokal, vilket utesluter regionala skillnader mellan södra och mellersta Sverige i artantal och specialiseringsgrad hos stritar. I den tyska stritfaunan ser fördelningen av värdpreferenser likartad ut; två tredjedelar av de stritar som förekommer i Tyskland använder endast de ovan nämnda familjerna. Torrmarkens stritfauna är kopplad till gräs. Träd, buskar och graminoider är vanligt förekommande i många naturtyper och används ofta som värdväxter av stritar (Nickel 2003). De grupper av kärlväxter som har flest specialiserade arter av stritar knutna till sig kan delas in i två grupper: Träd och buskar i både tidiga och sena successionsstadier bland bokväxter (Fagaceae), björkväxter (Betulaceae), lindväxter (Tiliaceae), almväxter (Ulmaceae), videväxter (Salicaceae), tallväxter (Pinaceae), rosväxter (Rosaceae) och lönnväxter (Aceraceae) Graminoidier, som är gräs (Poaceae), halvgräs (Cyperaceae) och tågväxter (Juncaceae) I järnvägsmiljöer är proportionen låg av de specialiserade arterna som är knutna till träd och buskar. Den genomsnittliga proportionen av den träd- och buskberoende stritfaunan uppgick endast till 9,1 % (N = 187). Andelen arter som lever på graminoider är betydligt högre, 51 % (N = 187). Järnvägsmiljöer karakteriseras av öppna områden med lågvuxen vegetation, men på många områden förekommer en hög andel buskar och yngre träd. Tabell 2. Föreslagna indikatorarter för torra och sandiga miljöer med hög biologisk mångfald. Samtliga arter påträffades under inventeringen av järnvägsmiljöer i särskilt artrika miljöer. Här redovisas antalet platser (Platser), det genomsnittliga antalet individer per plats där arten påträffats (Ind./plats) och frekvensen av fyndplatser (Fyndprop.) jämfört med alla undersökta platser med minst 20 individer (74) under inventeringen av 187 järnvägsmiljöer 2008– 2010. [A list of indicator species for dry and sandy hot-spot habitats. All species were found during the inventory of railway environments 2008–2010.The table presents the number of sites (Platser), the average number of individuals per site (Ind./plats) where the species were found and the frequency of presence (Fyndprop.) compared to all investigated sites with at least 20 individuals (74) during the inventory of 187 railway environments.] Art (Species) Värdväxt (Host plant) Platser Ind./plats Fyndprop. Aphrodes diminuta Ärtväxter Fabaceae 25 5,2 0,34 Doratura homophyla Gräs Poaceae 4 3,8 0,05 Eupteryx notata Fibblor 71,0 0,09 Fieberiella septentrionalisSlån Prunus spinosa och rosor Rosa 412,0 0,05 Kybos strigilifer Sälg- och videarter Salix 81,4 0,11 Lebradea flavovirensBergrör Calamagrostis epigejos 11,0 0,01 Macropsis infuscata Sälg- och videarter Salix 92,6 0,12 Psammotettix dubius Gräs Poaceae 12 2,5 0,16 Psammotettix excisusBorsttåtel Corynephorus canescens 31,7 0,04 Psammotettix poecilusBergrör Calamagrostis epigejos 312,3 0,04 Rhytistylus procepsFårsvingel Festuca ovina 3314,8 0,45 Ribautodelphax collinusVenar Agrostis 182,3 0,24 Stenocranus majorRörflen Phalaris arundinacea 21,0 0,03 Stenocranus minutusHundäxing Dactylis glomerata 81,1 0,11 Xanthodelphax flaveolusÄngsgröe Poa pratensis 51,2 0,07 18 fauna&flora Arter som indikerar höga biologiska värden. I gruppen stritar är andelen värdväxtspecialiserade arter hög. Proportionen av specialister verkar dessutom vara likadan på artfattiga såväl som på artrika platser. Flera av de specialiserade arterna kan fungera som indikatorarter för områden med hög biologisk mångfald i sandiga och torra miljöer.Vi föreslår 15 arter som indikatorer för torrmarker med hög biologisk mångfald (Tabell 2). Dessa arter är genom sin värdart knutna till glesbevuxna och gärna sandiga torrmarker. Dessa arter är spridda eller förväntas vara spridda i Sverige och har alla påträffats i svenska järnvägsmiljöer. Stritar som bjälklagsarter. Bjälklagsarter är spridda arter som kan vara rovdjur, utgöra en stor del biomassproduktionen i ett ekosystem eller bygga upp en livsmiljö till andra arter (Johannesson 2010). Dessa vanliga arter utgör grunden för en anpassning av skötsel i naturvårdintressanta områden då de är en förutsättning för de sällsynta arterna. I de flesta ekosystem på land förekommer en hög artrikedom och abundans av stritar och de utgör, i förhållande till andra insektsgrupper, en hög andel av biomassan (Nickel 2003). Detta gör stritar till en viktig del av det ekologiska nätverket, och flera stritarter kan tillskrivas begreppet bjälklagsarter. För ett lyckat resultat i naturvårdsarbetet i sandiga torrmarker är det viktigt att identifiera eventuella bjälklagsarter och gynna dessa. Stritarnas koppling till andra insekter. Stritar är värddjur för många andra insekter som parasiterar eller fångar stritar som byte. Bland gaddsteklarna finns tre släkten av rovsteklar och ytterligare två familjer som specialiserat sig på att använda stritar som föda till sina larver eller att låta sina ägg utvecklas till larver i stritar. Rovsteklar i släktena Argogorytes, Gorytes och Harpactus paralyserar stritar (bland andra spottstritar Philaenus) som föda till sina larver. Dessa rovsteklar är knutna till torra marker med gles vegetation. Familjen stritsäcksteklar (Dryinidae) är mycket små gaddsteklar (2–3 mm) som i larvstadiet lever som parasitoider i nymfer av stritar. Hos flera arter har honornas framben ombildats till en gripklo för att hålla fast nymfer (larver) av stritar medan de lägger ägg i dessa. Gaddstekeln utvecklas inuti striten för att avsluta sin ut- årg. 107:3, 2012 veckling på stritens kroppsyta. Även arterna inom familjen vedstritsteklar (Embolemidae) är specialiserade på att parasitera stritar. Både bland gaddsteklar och bland andra insektsgrupper finns många ytterligare arter som jagar eller parasiterar på stritar. Miljöövervakning. Stritar är utmärka verktyg i naturvårdsarbetet. En stor del av stritfaunan är knuten till öppna, ofta sandiga torrmarker och lever därför i en biotop som har väldokumenterade naturvärden. Flera hotade sandmarksarter, exempelvis rovstekeln Gorytes quinquecinctus, är direkt beroende av en rik och varierad stritfauna för att föda upp sin avkomma. Många stritarter är vanligt förekommande och det finns bra litteratur som hjälp vid artbestämning. Dessutom har stritar en hög specialiseringsgrad vilket underlättar i arbetet med ekologiska grupper och tolkning av inventeringar. Sammantaget uppfyller stritfaunan alla krav som kan ställas på indikatorer för höga biologiska värden. Det finska receptet. Den finska faunan av stritar är i särklass den mest studerade i Norden. Den finska rödlistan (Rassi m.fl. 2010) omfattar 126 arter (31 % av faunan) av stritar och endast fyra förs till kategorin DD (kunskapsbrist). I Finland var kunskapen om stritar under åren kring 2000 i samma klass som i de övriga nordiska länderna. På den finska rödlistan år 2000 hade ca 30 % av arterna förts till kategorin DD. Därför startade ett projekt under 2000-talet för att öka kunskapen stritar och andra halvvingar. Museifynd registrerades i databaser och nya insamlingar av stritar i naturvårdsintressanta miljöer genomfördes. Detta arbete resulterade i att antalet kända strit­arter i Finland ökade med 29 % (Rintala & Söderman 2008). De flesta arter i Finland förekommer i torra gräsmarker, skogar på sandunderlag, hemiboreala lövskogar, strandängar och ruderatmarker (Söderman 2007). Tack vare detta kunskapsprojekt är stritar i dag i Finland en artgrupp som används inom miljöövervakning (Söderman m.fl. 2009a). Slutsats. För en slagkraftig naturvård krävs tids- och resurseffektiva verktyg och stritar hör till dessa verktyg. Det är viktigt att komma ihåg att flera stritarter 19 också är allvarliga skadedjur på odlade grödor. I detta möte mellan naturvård och skadedjursbekämpning finns samordningsvinster: monitoring, metodik, artbestämning och resonemang om indikatorer är gemensamma ämnen. Vi föreslår vi följande händelseutveckling: • Utveckla en nordisk-baltisk kunskapsplattform för stritar • Verka för att styra resurser till uppenbara brister • Digitalisera museifynd (Finland har redan gjort detta) • Initiera ekologiska studier för förmodade hotade och endemiska taxa • Stimulera naturvårdsarbetet genom publikationer • Utför kommande rödlistebedömning på skandinavisk, nordisk eller nordisk-baltisk nivå • Prioritera att ta fram svenska namn för stritar • Föreslå stritar som en del inom miljöövervakningen n Magnus Stenmark E-post: [email protected] Sofia Larsson Gösta Gillerfors Litteratur Gillerfors, G. 2011. Sjätte bidraget till stritars förekomst i Sverige – Fyra nya arter för landet och nya landskapsfynd. – Entomologisk tidskrift 132(1): 69–75. Gärdenfors, U. (red.). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Johannesson, K. 2010. Bevara bjälklagsarterna – nödvändigt recept för hållbara ekosystem. – Biodiverse 2010:4. Kålås, J.A.,Viken, Å., Henriksen, S. & Skjelseth, S. (red.). 2010. Norsk rødliste for arter 2010. Artsdatabanken, Norge. Larsson, M. & Knöppel, A. 2009. Biologisk mångfald på spåren. Zoologisk och botanisk inventering av järnvägsmiljöer med fokus på hotade arter, skötsel och framtidsperspektiv. 153 s. Banverket, Expert och utveckling, Borlänge. 20 Larsson, S. 2010. Spår till mångfald. 37 s. Banverket, Expert och utveckling, Borlänge. Larsson, S. & Stenmark, M. 2010. Små stationer - stor mångfald. Bedömning och inventering av stationer i mellersta Sverige. Trafikverket, Borlänge. Nickel, H. 2003. The Leafhoppers and Planthoppers of Germany. (Hemiptera, Auchenorrhyncha): Patterns and strategies in a highly diverse group of phytophagous insects. – Co-published by Pensoft Publishers, SofiaMoscow and Goecke & Evers, Keltern. Ossiannilsson, F. 1947. Halvvingar. Hemiptera. Stritar Homoptera Auchenorrhyncha. – Svensk Insektfauna 7: 151–270. Stockholm. Ossiannilsson, F. 1978, 1981, 1983. The Auchenorrhyncha (Homoptera) of Fennoscandia and Danmark. Part 1, 2 and 3. Fauna entomologica Scandinavica. Scandinavian Science Press LTD. Klampenborg, Danmark. Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (eds.) 2010: The 2010 Red List of Finnish Species.Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki. 685 p. Rintala, T. & Söderman, G. 2008. The Finnish Hemiptera Recording Scheme. – Bulletin of Insectology 61 (1): 157–158. Stenmark, M. & Larsson, S. 2010. Gräsmarksytor längs järnvägar – med skötsel ett spår mot ökad mångfald. Trafikverket, Borlänge. Söderman, G. 2007. Taxonomy, distribution, biology and conservation status of Finnish Auchenorrhyncha (Hemiptera: Fulgoromorpha et Cicadomorpha). – The Finnish Environment, 7: 1–101. Söderman, G., Albrecht, A. & Rinne,V. 2009a. Suomen kaskaat/The Auchenorrhyncha of Finland. Updated 15.11.2010. In: Ahlroth, P., Albrecht, A., Karjalainen, S., Kettunen, J., Kirjavainen, J., Mannerkoski, I., Mattila, K., Rinne,V., Rintala, T. & Söderman, G. The Finnish Expert Group on Hemiptera.http://www. sci.utu.fi/projects/biologia/elainmuseo/hemi/auch/ kaskmaps.htm Söderman, G. Gillerfors, G. & Endrestöl, A. 2009b. An annotated catalogue of Auchenorrhyncha of Northern Europe. – Cicadina 10: 33–69. Wind, P. & Pihl. S. (red.): Den danske rødliste. – Danmarks Miljøundersøgelser, Aarhus Universitet, [2004] http://redlist.dmu.dk (uppdaterad i april 2010). fauna&flora