Syllidae
Muskelmagsmaskar
NE
NA
LC
Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning: Phyllodocida, Familj: Syllidae - muskelmagsmaskar Grube, 1850
Synonymer:
Kännetecken
Familjen Syllidae delas in i fyra underfamiljer: Autolytinae, Exogoninae, Syllinae och Eusyllinae och omfattar totalt
drygt 700 arter, varav 28 finns i svenska vatten. De känns igen på att de har ett glänsande svalg uppbyggt av kitin
och därefter en muskelmage som är tvärbandad av rader av muskelceller, därav det svenska namnet
muskelmagsmaskar. Dessa strukturer syns oftast igenom den ganska genomskinliga huden. De flesta arterna är
rovdjur och de påträffas på såväl mjuka som hårda havsbottnar. Arterna i svenska vatten varierar i längd från någon
millimeter till 10 cm. Vissa är färglösa medan andra har mycket vackra färger. Inom familjen förekommer flera olika
sätt att föröka sig.
Muskelmagsmaskar är långsmala havsborstmaskar som framtill har ett rundat fyrkantigt huvud med tre antenner
och fyra ögon. Oftast finns dessutom två små ögonfläckar framför ögonen. Antennerna kan vara enkla eller
segmenterade. Längst fram på huvudet sitter ett par palper. Palperna är alltid enkla hos arter i svenska vatten och
kan vara fria från varandra eller mer eller mindre sammanväxta. Baktill på huvudet finns ett par nackorgan,
utformade som cilierade lister på ryggsidan eller som cilierade gropar på huvudets sidor. Insidan av det utvrängbara
svalget är guldglänsade. Svalgets mynning kan vara försedd med tänder i en tandring. På ryggsidan av svalget kan det
även förekomma en mitt-tand. Tandringens tänder har ibland utstående baser som smälter samman i en ring, en s.k.
basal ring. Undertill på den basala ringen finns hos vissa arter nedåtriktade taggar. Runt den av kitin uppbyggda
innerdelen finns mjuk vävnad som avslutas med en eller två rader av mjuka papiller. Efter svalget följer en
muskelmage (proventrikel). Denna är uppbyggd av ett antal muskelenheter ordnade i tvärband. Muskelmagen
används för att skapa ett undertryck så att föda kan sugas in genom svalget. Segment 1 saknar borst och har ett eller
två par cirrer. Följande segment har buklober med borst. En typisk borstbunt har ett övre enkelt borst och ett antal
sammansatta borst därunder. Det kan också finnas ett undre enkelt borst. Invändigt i varje buklob finns ett eller flera
stödjeborst. Vanligtvis finns det en ryggcirr på buklobens översida, och en bukcirr på dess undersida. Bukcirr saknas
dock hos arterna i underfamiljen Autolytinae. Cirrerna kan sitta på en basal del (cirrbärare) eller sitta direkt an mot
kroppen. Kroppen avslutas med analöppning och två cirrer. Hos många arter finns även ett mindre utskott i mitten
(en analpapill). Hos de flesta muskelmagsmaskar sker en förändring när de ska föröka sig. De utvecklar rygglober med
långa tunna simborst. De får större ögon och muskulaturen förändras. Förändringen kan delas in i två huvudtyper:
antingen kan hela djuret omvandlas (epigami) eller så kan djuret knoppa av könsindivider som står för fortplantingen
och då sker förändringen hos dessa (schizogami). Hos vissa av de epigama arterna överlever djuren parningen och
förändringarna går tillbaka, medan avknoppade könsindivider alltid dör efter att de parat sig. Parningen sker i den fria
vattenmassan, oftast uppe vid ytan. Hos vissa grupper av muskelmagsmaskar släpps ägg och spermier fritt ut, hos
andra är det endast spermierna som släpps ut. Hos arterna i underfamiljen Autolytinae utför hanen en parningsdans
runt honan och snärjer in henne i spermietrådar. Hos en del muskelmagsmaskar förekommer yngelvård där honan
bär omkring på sin avkomma. Hos djur med yngelvård förekommer inget frisimmande larvstadium, utan larverna
börjar sitt liv på havsbottnen direkt efter att de skilts från modern. De larver som är frisimmande lever av den näring
de får med sig i ägget (de är lecitotrofa) och lever bara en kort tid som plankton. Hos en del epigama arter kan honan
locka till sig hanar med hjälp av korta ljuspulser (bioluminiscens). Muskelmagsmaskar lever framför allt på
hårdbottnar, men arterna i underfamiljen Exogoninae lever till större delen på mjukbottnar. Muskelmagsmaskar äter
fastsittande ryggradslösa djur, men även en- och flercelliga alger samt döda växt- och djurdelar. Familjen har högst
diversitet (mångformighet) i varma vatten men de förekommer i alla världens hav.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Författare
Arne Nygren 2015 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
