Nereididae
Rovmaskar
NE
NA
Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning: Phyllodocida, Familj: Nereididae - rovmaskar Blainville, 1818
Synonymer: Nereidae
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Kännetecken
Familjen Nereididae omfattar ca 550 beskrivna arter i världen, varav 10-12 förekommer i svenska vatten. Familjen
tas ofta upp i zoologiska läroböcker som exempel på hur en typisk frilevande havsborstmask ser ut. På svenska kallas
familjen rovmaskar, men de flesta arterna är allätare. Längden hos rovmaskar i svenska vatten sträcker sig från
någon centimeter till nästan en hel meter. Färgen varierar, oftast i brunt, rött eller grönt. På levande djur kan man se
de tydliga rygg- och bukkärlen och följa blodets flöde. Rovmaskar är en av de få grupper av havsborstmaskar som
odlas kommersiellt, och de används i laboratorieexperiment och som fiskbete. I vissa delar av Sydostasien äter man
dem som en delikatess.
Rovmaskar är långa maskar som kan bli ganska grova i tjocklek. De känns igen på att de har fyra par cirrer som sitter
tätt bakom huvudet och ett utvrängbart svalg som har två kraftiga käkar. Huvudet är avsmalnande framtill och
försett med två antenner i mitten och två palper undertill på vardera sidan. Palperna är tvådelade, med en längre inre
del och en kortare yttre del. Huvudet har oftast fyra ögon. Baktill på huvudet finns två nackorgan (nuchalorgan). Det
utvrängbara svalget har en yttre och en inre ring. Den yttre ringen sitter i utvrängt skick ytterst, men när svalget är
infällt ligger denna del innerst. På ringarna finns oftast små tänder (paragnather) uppdelade i ett antal grupper.
Svalget kan även vara försett med mjuka papiller. Det som ser ut som det första kroppssegmentet består egentligen
av två sammansmälta segment. Följaktligen är segment 3 det första borstbärande segmentet. De två första paren
parapodier har endast buklober med borst. Dessa borst är uppdelade i två knippen. I de följande segmenten finns
även rygglober med borst i ett knippe. Borsten kan vara av flera slag. De är vanligtvis sammansatta, sällan enkla. Det
sammansatta borstets skaft kan ha liklånga eller oliklånga ändar. Borstets blad kan vara långt, medellångt eller kort.
Med undantag för blindrovmask Ceratocephale loveni, som endast har borst med liklånga ändar på skaftet och långa
blad, sitter borsten enligt följande mönster. Ryggborsten har skaft med liklånga ändar. I de främre segmenten är
borstens blad alltid långa, i de bakre segmenten är bladen hos en del arter långa, hos andra korta. Buklobens två
borstknippen har borst med långa blad överst. Dessa borst har i det övre borstknippet liklånga ändar på skaftet, och i
det undre borstknippet oliklånga ändar på skaftet. Borsten underst i buklobernas båda knippen har skaft med
oliklånga ändar och antingen korta eller medellånga blad beroende på art och på segmentets placering i kroppen. Vissa
arter har medellånga blad i alla segment, andra har endast korta blad, och ytterligare andra har medellånga blad i de
främre segmenten men korta blad i de bakre. Hos vissa är de korta bladen försedda med en ögla. Både buk- och
rygglob har ett inre stödjeborst. Stödjeborsten är mörkt färgade. Ryggloben kan vara odelad eller tvådelad. Den del av
bukloben som finns bakom borsten är hos vissa arter tydligt förlängd, hos några bara i den främre delen av djuret, hos
andra längs hela djuret. Ovanför ryggloben finns en ryggflik och en ryggcirr (undantaget C. loveni som saknar
ryggflik). Nedanför bukloben finns en bukflik och en bukcirr. Kroppen avslutas med två analcirrer. Antenner och
cirrer är fingerformiga, buk- och rygglober samt buk- och ryggflikar kan vara rundade eller spetsiga. Ryggcirren sitter
vanligtvis fäst vid basen av ryggfliken men kan även sitta fäst en bit ut på densamma.
Hos många rovmaskar sker vid könsmognaden en dramatisk förändring av kroppen som kallas för epitoki.
Förändringen innebär bland annat att ögonen blir större och att muskulaturen blir kraftigare. Från ett visst segment
och bakåt byts de vanliga borsten ut mot enkla borst formade som paddlar. Parapodiernas lober och flikar förändras i
utseende och blir större och mer bladformiga. Från vilket segment denna förändring sker varierar mellan arter och
mellan könen. Baktill på hanen bildas runt analöppningen en rosett av papiller ur vilka spermier släpps ut.
Förändringarna är oftast större hos hanen än hos honan. Hos sådana s.k. könsförändrade rovmaskar sker leken oftast
uppe vid vattenytan nattetid. Hanen simmar runt honan och släpper ut sina spermier varvid honan släpper ut sina
ägg. Hos andra rovmaskar med liten eller ingen förändring vid könsmognaden sker leken på havsbottnen. Rovmaskar
förökar sig vanligen bara en gång under sin livstid, och de dör snart efter leken. Larverna livnär sig av den näring som
de får med ägget och kan antingen genomgå ett frisimmande stadium eller bottenfälla direkt. Rovmaskar lever på alla
typer av bottnar och på alla djup men de är vanligare på grunda bottnar. De gör mer eller mindre permanenta rör,
vari de lever, antingen uppe på stenar och alger eller i gångsystem i sedimentet. Många arter är allätare, andra kan
livnära sig till viss del som suspensionsätare.
Författare
Arne Nygren & Torkild Bakken 2015 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
