Sigalionidae
Ryggbladsmaskar
NE
NA
LC
Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning: Phyllodocida, Familj: Sigalionidae - ryggbladsmaskar Malmgren,
1867 Synonymer: Pholoidae Kinberg, 1858, Pisionidae Southern, 1914
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Kännetecken
Familjen Sigalionidae omfattar totalt ca 245 arter i världen, av vilka tio finns i svenska vatten. De är långsmala
havsborstmaskar som varierar i längd från några millimeter till flera decimeter. De kan vara färglösa, gulaktiga, eller
ha viss färgpigmentering på ryggens utskott och på fjällen. Familjen Sigalionidae var tidigare uppdelad i tre olika
familjer: Sigalionidae, Pholoidae och Pisionidae. Molekylära data har dock visat att denna uppdelning inte
överensstämmer med hur evolutionen har gått till, vilket är något man eftersträvar i modern systematik. Dessa tre
grupper bör istället betraktas som en monofyletisk grupp, där arterna i den tidigare familjen Pisionidae har förlorat
sina fjäll under evolutionens gång. Det namn som används för hela gruppen idag blir Sigalionidae eftersom detta namn
är det äldsta och därmed har prioritet.
Huvudet hos ryggbladsmaskar är vanligtvis rundat till fyrkantigt. Det kan dock vara svårt att urskilja huvudet
eftersom det ibland är sammansmält med segment 1. Framtill i mitten finns i regel en mittantenn, vilken vid basen
kan ha två öronliknande lober på sidorna. Sidoantenner på huvudet finns hos vissa arter men inte hos några av de som
förekommer i svenska vatten. Under och framför mittantennen, i anslutning till munöppningen, finns hos vissa arter
en vårtliknande bildning som kan vara rundad eller mer utdragen. Huvudet kan ha ett till två par ögon eller sakna
ögon. Nackorgan finns hos några arter och sitter mellan huvudet och fjällens fästen på det andra segmentet. Från
huvudets undersida utgår två långsmala palper. Dessa är alltid längst av alla de utskott som finns framtill. Segment 1,
och även ibland segment 2 och 3, är framtryckt runt huvudet. Segment 1 innesluter palpernas baser, och på detta
segment finns rygg och bukcirrer som sitter strax innanför och ovanför de långsmala palperna. Segment 1 kan sakna
borst, ha endast stödjeborst, eller ha buklober med stödjeborst och vanliga borst. De följande segmenten har antingen
buklober eller både buk- och rygglober. Undertill på varje buklob finns en bukcirr som i regel är tydligt längre på det
andra segmentet än i de följande segmenten. Rygglobens borst är enkla och tunna. Buklobens borst kan vara enkla
eller sammansatta med korta till långa blad. Hos vissa arter är bladen segmenterade. Invändigt i varje buk- och
rygglob finns ett stödjeborst. Hos de arter som har fjäll finns det fjäll på segment 2, 4, 5, 7, och sedan på vartannat
segment till och med segment 23, 25 eller 27, därefter sitter de på varje eller på vartannat segment. Fjällen kan täcka
hela ryggsidan eller lämna en del i mitten fri. På fjällen finns papiller som kan vara enkla eller förgrenade. På segment
som saknar fjäll finns knöllika, rundade utskott (ryggtuberkler). På det tredje segmentet, vilket saknar fjäll, finns det
hos vissa arter istället ett par långa fingerformiga ryggcirrer. Hos vissa arter finns det från och med segment 4
nedåtriktade ryggcirrer. Dessa utgår antingen från fjällens fästpunkter på de segment som har fjäll eller från
undersidan av de knöllika utskotten (ryggtuberklerna) som finns på de segment som saknar fjäll. Det kan finnas
fingerformiga papiller (styloder) längst ut på buk- och ryggloberna, och det kan även finnas små cilierade kuddar
ovanför rygglobernas borstknippen. Arterna i familjen Sigalionidae har ett utvrängbart svalg med två par käkar. På
svalget finns ytterst en ring med mjuka papiller som varierar i antal. Käkarna kan förmodligen spruta in ett gift i bytet
eftersom det finns giftkörtlar i anslutning till dem. Kroppen avslutas med ett par analcirrer, vilka ofta kan vara lite
olika långa.
Fortplantningen varierar mellan olika arter av ryggbladsmaskar. De arter i familjen som hittills studerats är
skildkönade. Baltbladmask Pholoe baltica har studerats närmare. Den fortplantar sig vid tre års ålder i mars och april.
Den kan para sig flera gånger och larverna kan äta av det som finns i den fria vattenmassan. Andra arter har larver
som endast lever av den näring de får med sig i ägget. Hos arterna i släktet Pisione (och andra arter som saknar fjäll)
har hanen speciella parningsorgan. Dessa sitter parvis på buksidan på ett antal segment i mitten av kroppen. Vid
parningen förs hanens spermier över till speciella hålrum (blåsor) hos honorna, också de parvis ordnade i vissa
mittsegment. Spermierna mognar ett tag i dessa behållare innan de befruktar äggen. Larverna lever sedan i den fria
vattenmassan. Yngelvård förekommer hos flera arter. Vissa vårdar sin avkomma under fjällen i speciella yngelsäckar,
andra vårdar sina yngel i hålrum inuti själva fjällen. De flesta ryggbladsmaskar är förmodligen aktiva rovdjur som äter
av andra små djur och encelliga organismer. Baltbladmask Pholoe baltica, som har studerats ganska noga, äter
rygghuvudsmaskar (familjen Spionidae), små kräftdjur och encelliga foraminiferer. Arterna i familjen Sigalionidae
finns främst på mjukbottnar, på alla djup och i alla hav. En art i släktet Pisione lever i sötvatten, dock inte vår svenska
art.
Författare
Arne Nygren 2015 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
