Myrianida brachycephala
Rödtoppstågmask
NE
NA
LC
DD
Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar
NT
VU
EN
CR
RE
Ej bedömd (NE)
Klass: Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning: Phyllodocida, Familj: Syllidae (muskelmagsmaskar), Släkte:
Myrianida, Art: Myrianida brachycephala - rödtoppstågmask (Marenzeller, 1874) Synonymer: Proceraea
luxurians Marenzeller, 1874, Autolytus mirabilis Verrill, 1882, Autolytus aurantiacus Korringa, 1951, Autolytus
benazzi Cognetti, 1953, Proceraea brachycephala Marenzeller, 1874, Autolytus brachycephalus (Marenzeller, 1874),
Autolytus ehbiensis de Saint-Joseph, 1886, Autolytus punctatus de Saint-Joseph, 1886
Kännetecken
Längd upp till 1 cm och med upp till 70 segment. Svagt färgad i rött eller gult. Antennerna och de främre cirrerna har
oftast röda toppar. I tarmregionen bakom muskelmagen finns spridda vita körtlar. Buklobernas körtlar finns bara i
bukloberna och sträcker sig inte in i kroppen. Ögonen är skilda åt. Nackorganen sträcker sig som längst till slutet av
segment 3. Svalget är krökt en gång. Tandringen finns i segment 3-5 och har 22-29 olikstora tänder. Det finns åtta till
tio stora tänder och 14-21 mindre, en stor tand alternerar med en till tre mindre i en ring. En bred basal ring och
nedåtriktade taggar finns. Muskelmagen ligger i segment 8-14. Den är lika lång som tre till fyra och ett halvt segment
och har 30-39 tvärband. Ryggcirrerna och deras cirrbärare varierar i längd utmed kroppen. Cirrbärarna är kortare än
cirrerna. De sammansatta borstens blad är tvåtandade och har en liten ändtand. Rödtoppstågmask skiljs säkrast från
eldtoppstågmask Myrianida prolifera och kortsprötstågmask M. langerhansi på tandringens utseende.
Utbredning och status
Rödtoppstågmask har i svenska vatten påträffats i Bohuslän. Den har i övrigt en nordatlantisk utbredning och finns
från Trondheim i norr till Adriatiska havet i söder och till Maine vid USA:s östkust i väster.
Ekologi
Rödtoppstågmask förekommer på mer än 10-20 meters djup vid den svenska västkusten, men den finns även i
tidvattenszonen vid t.ex. Brittiska öarna. Arten lever på hårdbottnar bland skalgrus med rikt djurliv. Den äter olika
slags hydroider, bland annat arter i släktet Obelia. Den förökar sig med hjälp av avknoppning där flera könsindivider
produceras samtidigt i en rad. Djur med könsindivider påträffas mellan juni och oktober. Honor har simborst från
borstsegment 3 och hanar har simborst från borstsegment 4. Honan bär en äggsäck.
Övrigt
Namngivning: Myrianida brachycephala (Marenzeller, 1874). Originalbeskrivning: Proceraea brachycephala.
Sitzungsberichte der Kaiserliche Akademie der Wissenschaften, Wien, Mathematisch-Naturwissenschaftliche Klasse
69: 460-462. Synonymer: Autolytus brachycephalus Marenzeller, 1874; Proceraea luxurians Marenzeller, 1874;
Autolytus mirabilis Verrill, 1882; Autolytus punctatus Saint-Joseph, 1887; Autolytus benazzi Cognetti, 1953.
Etymologi: brachycephalus = korthövdad; brachys (gr.) = kort; kephale (gr.) = huvud.
Uttal: [Myrianída brakyséfala]
Författare
Arne Nygren 2015 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
