Phyllodocidae
Paddelfotsmaskar
NE
NA
LC
Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning: Phyllodocida, Familj: Phyllodocidae - paddelfotsmaskar Ørsted,
1843 Synonymer: Gattiola Johnston,1863, Pterosyllis Claparède,1863, Nicotia Costa,1864, Pseudosyllides
Czerniavsky,1882, Thylaciphorus de Quatrefages,1866
Kännetecken
Familjen Phyllodocidae omfattar totalt flera hundra arter, varav 34 förekommer i svenska vatten. De är aktiva
rovlevande djur som finns på både hårda och mjuka bottnar i havet. Längden på de arter som finns i svenska vatten
varierar från 0,5 till 40 cm. Många har ett karakteristiskt rörelsemönster som gör att den långa smala kroppen ser ut
att rinna fram över underlaget. Flera arter av paddelfotsmaskar producerar slem när de blir störda. Färgteckningen
varierar mycket och är ofta till god hjälp vid identifieringen. Alla paddelfotsmaskar är frilevande.
Paddelfotsmaskar är långsträckta havsborstmaskar som längst fram på huvudet har ett par palper och ett par
antenner. Både palper och antenner är enkla och osegmenterade och de har likartat utseende. Vissa paddelfotsmaskar
har en tredje antenn mitt på huvudet (mittantenn), andra har en nackpapill längst bak på huvudet. Baktill på
huvudets sidor finns ett par nackorgan (nuchalorgan), utformade som cilierade lister, som utvrängbara knoppar eller
som flikiga utväxter. Mitt på huvudet sitter ett par ögon, utom hos blindpaddelfoting Chaetoparia nilssoni och
munkpaddelfoting Mystides caeca, som är blinda. Det enda ögonparet är oftast ett bra kännetecken, eftersom de allra
flesta arter i närstående familjer antingen är blinda eller har två par ögon. Det utvrängbara svalget (proboscis) saknar
käkar men är oftast försett med papiller; vanligen avslutas det också med en krans med papiller. Segment 1 är oftast
reducerat dorsalt och syns inte från ryggsidan, men hos ett par släkten (t.ex. Eulalia) är det fullt utvecklat och lika
stort som segment 2. Cirrerna på antingen segment 1 och 2 eller segment 1-3 är modifierade så att de är mer eller
mindre fingerformiga istället för platta som på övriga segment. De första, modifierade segmenten är organiserade på
ett av tre sätt: 1) segment 1 med ett par fingerformiga cirrer, segment 2 med fingerformiga rygg- och bukcirrer,
segment 3 med fingerformiga ryggcirrer, men normala bukcirrer; 2) segment 1 med ett par fingerformiga cirrer,
segment 2 med fingerformiga rygg- och bukcirrer, segment 3 utan ryggcirr men med normala bukcirrer; och 3)
segment 1 med fingerformiga rygg- och bukcirrer, segment 2 utan ryggcirr men med normala bukcirrer. Borst finns
vanligen från och med segment 2, ibland från segment 3 och hos ett par arter först från och med segment 4. Om borst
finns på segment 2 kommer de ut i anslutning till bukcirren, en tydlig buklob saknas. Tydliga buklober finns från och
med segment 3 utom hos de få undantag där borsten börjar på segment 4 då också bukloben först finns utvecklad från
och med detta segment.
På de segment som följer efter de modifierade första segmenten finns buklober med borst och vanligen stora, platta
ryggcirrer samt mindre och platta bukcirrer. Ryggcirrerna har för det mesta en basal del som kallas för cirrbärare,
även bukcirrerna har oftast en sådan del men den är inte lika tydlig. Rygglober saknas helt, vilket även gäller
ryggborst, med undantag för arterna i släktet Notophyllum som har några få, tunna ryggborst. Kroppen avslutas med
analöppning och två analcirrer som kan vara platta eller fingerformiga. Hos många arter finns även en liten papill
(analpapill) mellan cirrerna.
Man vet inte mycket om fortplantning och födoval hos paddelmaskar. Alla arter är troligtvis rovlevande och angriper
sina byten genom att vränga ut svalget och dra in bytesdjuren. Alla arter är skildkönade och i de flesta fall sker
befruktningen genom att ägg och spermier släpps ut i vattnet när djuren befinner sig i nära kontakt med varandra.
Honor av många arter producerar en genomskinlig äggsamling som fästs på underlaget. Larven har vanligen ett långt
pelagiskt (frisimmande) stadium och livnär sig av plankton, men några arter har stora gulerika ägg vilket istället tyder
på att de har en kortare utveckling.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Författare
Fredrik Pleijel 2015 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
