Eunicidae
Stenmaskar
NE
NA
Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning: Eunicida, Familj: Eunicidae - stenmaskar Berthold, 1827
Synonymer:
Kännetecken
Familjen Eunicidae omfattar totalt ca 240 kända arter, varav tre förekommer i svenska vatten, alla i släktet Eunice.
De är mestadels medelstora till stora havsborstmaskar som ofta finns på hårda bottnar eller blandade bottnar med
sten och skalgrus. Artrikedomen är störst i tropikerna och i varma hav. Flertalet arter tycks vara rovdjur men vissa
äter även alger. De största arterna, ofta rapporterade under namn som Eunice gigantea eller Eunice aphroditois, men
som numera har delats upp i ett antal arter, kan uppnå en längd på flera meter. I tropikerna är många arter knutna
till korallrev och korallsand på grunt vatten. De svenska arterna finns på hård eller sandig botten. Dessa kan bli upp
till 40 cm långa och ha ett par hundra segment. Stenmaskar är skildkönade. I vissa fall äger leken rum under
massvärmningar vid bestämda tidpunkter då ägg och spermier släpps ut i vattnet. Det bäst kända exemplet är
palolomasken Palola viridis i Stilla havet. Larvutvecklingen är för många av arterna lecitotrof med ett kort pelagiskt
stadium.
De flesta stenmaskar har en lång, jämnbred kropp med väl avgränsade segment. Huvudet är försett med långa, tunna
antenner och med palper som ser likadana ut, men antalet antenner och palper varierar mellan olika släkten. Hos
flertalet arter finns tre antenner och två palper, men vissa släkten saknar palper och hos några få saknas även pariga
antenner. Framtill på huvudet sitter två rundade ”läppar” som kan vara mer eller mindra sammansmälta med
huvudet. Oftast finns ett par ögon. Peristomiet är uppdelat i två ringar och har ofta ett par cirrer på ryggsidan.
Parapodierna har en välutvecklad buklob med kraftiga stödjeborst, ett borstknippe med olika typer av borst och en
reducerad rygglob som består av en ryggcirr med inre stödjeborst i dess basala del. Gälar finns hos många arter i form
av utväxter från ryggcirrerna, och de kan vara enkla eller förgrenade. Borsten omfattar fina enkla borst, sammansatta
borst, kamformiga borst och stora hakborst med huva och kraftiga tänder. Stenmaskar har i svalgregionen en
komplicerad käkapparat med olika komponenter: mandibler (underkäkar), och maxiller (överkäkar) och längst bak
ett käkstöd. Mandiblerna är stavformiga och försedda med en främre förkalkad skärande kant. Maxillerna består av
fyra till sex par element av olika form samt ett käkstöd bakom dessa (så kallad labidognatha käkar). Det bakersta
paret, maxillpar I, är format som en bred tång. På insidan av tångens grenar finns maxillpar II som är försett med
tänder längs innerkanterna. De följande maxillelementen (III-V) är mindre och har färre tänder. Käkarna är
asymmetriska och höger maxillelement III saknas medan vänster maxillelement IV är mindre än det högra.
Författare
Eivind Oug & Fredrik Pleijel 2015 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
