Myzostomidae
Liljeborstmaskar
NE
NA
LC
Ringmaskar och planarier, Havsborstmaskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Polychaeta (havsborstmaskar), Ordning: Phyllodocida, Familj: Myzostomidae - liljeborstmaskar Benham,
1896 Synonymer:
Kännetecken
Familjen Myzostomidae omfattar totalt drygt 120 arter i världen, varav två är rapporterade från svenska vatten och
ytterligare en från vårt närområde (Bergen). Liljeborstmaskar är en udda djurgrupp, och det råder idag viss
osäkerhet om de är havsborstmaskar. Den första arten, Myzostoma cirriferum, beskrevs 1827 som en parasitisk
plattmask, men senare har de flesta ansett att liljeborstmaskar hör till havsborstmaskarna baserat på morfologin.
Under 2000-talet har molekylära data först visat att de står nära plattmaskarna, för att i nästa studie med mer
molekylär information åter stå nära havsborstmaskarna. Liljeborstmaskar är nästan uteslutande parasiter på
tagghudingar, vanligtvis liljestjärnor (Crinoidea). En del arter vandrar omkring i ambulakralrännorna och stjäl föda
från sin värd, andra sitter mer stilla och fångar föda som kommer förbi. Vissa arter får värddjuret att producera en
gallbildning i vilken masken bosätter sig, ytterligare andra är parasiter i magen, kroppshålan eller i gonaderna
(könskörtlarna).
Liljeborstmaskar är oftast plattade, ovala till runda maskar. En del är dock långsmala och andra har utväxter som
liknar de små grenarna på en liljestjärna. De flesta är bara några millimeter långa, men en art som lever inuti sin värd
blir så lång som 3,2 cm. De som lever på värddjurens utsida har oftast samma färg som värden, medan de som lever
inuti värden är vita till rosafärgade. Huvudet går inte att urskilja från den övriga kroppen och det finns inga antenner,
palper eller nackorgan. Munöppningen sitter framtill på undersidan eller längst fram på djuret. Svalget går att skjuta
ut och är hos några arter försett med ett antal papiller längst ut. På kroppens undersida finns fem par buklober
försedda med ett haklikt enkelt borst och ett stödjeborst. Bukloberna kan vara små, men hos vissa Myzostoma-arter
är de stora, och de kan även vara försedda med en bukcirr. Längs kanten av djuret finns vanligtvis 10 par cirrer.
Cirrer kan dock saknas eller vara många fler. Djurets ryggsida är oftast slät, men den kan vara cilierad eller försedd
med lister eller papiller. På buksidan mellan bukloberna sitter fyra sidoorgan. De är rörliga och kan skjutas ut en bit
och dras in nästan helt. Sidoorganen används förmodligen för att känna av omgivningen, men den exakta funktionen
är okänd.
Liljeborstmaskar är vanligen hanar först i sitt liv för att därefter övergå till att bli både hane och hona samtidigt; några
blir endast honor efter könsbytet. Spermierna kommer ut nära det tredje paret buklober och en del arter har ett par
utskjutbara penisar. Vid parningen lämnas spermierna över i spermiepaket som placeras direkt på honans hud.
Spermierna vandrar in genom huden och söker sig till äggen, som befruktas. Äggen släpps sedan ut via en äggledare
som mynnar i närheten av analöppningen. Hos Myzostoma släpps de befruktade äggen ut i vattenmassan där de
utvecklas till frisimmande larver som endast lever av den näring som de får med sig i ägget. En del liljeborstmaskar är
mycket värdspecifika, medan andra förekommer på flera olika värdarter. Samma värddjur kan också vara värd för
flera olika arter av liljeborstmaskar. Det övervägande flertalet liljeborstmaskar stjäl värddjurets föda, medan vissa av
dem som inducerar gallbildning och de som är inre parasiter lever av värddjurets vävnader. Liljeborstmaskar finns
rapporterade från de flesta hav. Diversiteten är störst i Indiska oceanen och västra Stilla havet, där det också finns
flest arter av liljestjärnor.
Författare
Arne Nygren 2015 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
